Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1964
1
Nr 146
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den
14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.; given Stockholms slott den 10 april
1964.
''it'' ..''-Tv SJA 5-» *1v’ >"! v# ii\ A *% a *) K W/Ji 1114*
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och
3 §§ lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande
med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
GUSTAF ADOLF
Herman Kling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att anställningsskydd beredes envar som enligt
frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation samt den som genom avtal åtagit sig att tjänstgöra
vid avdelning organiserad inom krigsmakten för att ställas till Förenta Nationernas
förfogande. 1
1 Ilihang till riksdagens protokoll 190 i. 1 samt. .Yr It c,
2
Kungl. Maj.ts proposition nr H6 år 1961
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober 1939 (nr 727)
om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. in.
Härigenom fdrordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober 1939 om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
Ej må någon på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt
värnpliktslagen eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är skyldig
att utföra åt det allmänna, skiljas
från anställning som han innehar.
Ej heller må den som hör till krigsmaktens
reservpersonal eller antagits
såsom frivillig vid krigsmakten eller
är befälsanställd i civilförsvarets
krigsorganisation skiljas från anställning
med anledning av tjänstgöring
som det på sådan grund åligger
honom att fullgöra. 1
(Föreslagen lydelse)
§•
Ej må någon på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt
värnpliktslagen eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är skyldig
att utföra åt det allmänna, skiljas
från anställning som han innehar.
Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt åtagande
blivit tjånstgöringsskyldig inom
det totala försvarets krigsorganisation
skiljas från anställning med
anledning av tjänstgöring som det
på sådan grund åligger honom att
fullgöra. Vad nu sagts skall även
gälla beträffande den som enligt
frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
vid avdelning organiserad
inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande
och som ofördröjligen underrättat
arbetsgivaren om sitt åtagande.
1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1963: 90.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1964
(Nuvarande lydelse) |
(Föreslagen lydelse) |
Arbetstagaren bör —--- |
3 §. Arbetstagare, som beordrats till -----hos arbetsgivaren. |
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr lb6 år 196b
'' Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 3 april 196b.
Ht..: ‘I ’ '' 4 ■ .■ V ■ • ; ••
*''» Itp1}'' l:"* 1 . i''''. •. ;\
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,
Holmqvist, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, fråga om ändring i lagen
om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m. och anför därvid följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 februari 1963 har överstyrelsen för
ekonomisk försvarsberedskap hemställt om sådan ändring av bestämmelserna
i lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., att det däri
stadgade anställningsskyddet utvidgas till att omfatta envar som på grund
av frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation.
Remissyttranden i anledning av överstyrelsens förslag har avgivits av
överbefälhavaren, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus län samt Västernorrlands län, civilbefälhavarna i första och fjärde
civilområdena, Sveriges arbetsgivareförening, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation
och Sveriges industriförbund.
I proposition 1964: 81 har Kungl. Maj:t framlagt förslag till organisation
av en av frivilliga sammansatt beredskapsstyrka, som med kort varsel skall
kunna ställas till Förenta Nationernas förfogande för deltagande i organisationens
fredsbevarande aktioner. Förslaget har aktualiserat frågan om
skydd för personalen i beredskapsstyrkan mot avskedande med anledning
av tjänstgöring i styrkan.
På grund av vad sålunda förevarit har inom justitiedepartementet i februari
1964 upprättats en promemoria rörande frågan om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av tjänstgöring vid sådan beredskapsstyrka
som nyss sagts. I promemorian har också framlagts förslag
till lagstiftning med anledning därav och på grund av överstyrelsens skrivelse.
Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhava -
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 146 år 1964
ren, arbetsmarknadsstyrelsen, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs
och Bohus län samt Västernorrlands län, försvarets civilförvaltning, Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Sveriges akademikers
centralorganisation, Tjänstemännens centralorganisation, Statstjänstemännens
riksförbund och Sveriges industriförbund.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa frågor.
Gällande bestämmelser
Enligt lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. må ej någon
skiljas från anställning, som lian innehar, på grund av tjänstgöring som
åligger honom enligt värnpliktslagen eller som han eljest jämlikt stadgande
i lag är skyldig att utföra åt det allmänna. Ej heller må den som hör
till krigsmaktens reservpersonal eller antagits som frivillig vid krigsmakten
eller är befälsanställd i civilförsvarets krigsorganisation skiljas från
anställning med anledning av tjänstgöring som det på sådan grund åligger
honom att fullgöra (1 §). Skall arbetstagare fullgöra värnpliktstjänstgöring,
som är till tiden bestämd i lag och skall pågå mer än tre månader
äger dock arbetsgivaren på grund av tjänstgöringen skilja arbetstagaren
från anställningen, därest vid arbetsavtalets ingående överenskommits att
anställningen skall upphöra vid värnpliktstjänstgöringens början. I övrigt
är förbehåll, varigenom inskränkning göres i den rätt som enligt lagen
tillkommer arbetstagaren, icke bindande (2 §). Lagen innehåller även
vissa regler rörande skyldighet för arbetstagaren att lämna arbetsgivaren
meddelande om sin önskan att efter tjänstgöringen återinträda i arbetet
och om tidpunkten härför (3 §). Vidare stadgas, bl. a., att arbetstagaren
icke är pliktig att med anledning av sådan tjänstgöring som avses i lagen
vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare
mån än som följer av uppehållet i arbetet (4 §). Skyldighet föreligger
för arbetsgivare att utgiva skadestånd med anledning av förfarande i strid
mot lagen (5—(5 §§). Lagen innehåller slutligen också vissa processuella
bestämmelser och speciella regler för vissa befattningshavare i statens eller
kommuns tjänst (7—8 §§).
överstyrelsens för ekonomisk försvarsberedskap förslag
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framhåller i förenämnda
skrivelse den 5 februari 1963, att personal som är avsedd att ingå i det ekonomiska
försvarets krigsorganisation torde åtnjuta anställningsskydd enligt
1939 års lag endast om och i den mån tjänstgöringsskyldighet för sådan
personal ålagts med stöd av bestämmelserna i allmänna tjänstepliktslagen
den 17 april 1959. Motsvarande torde gälla för personal som vid beredskap
och krig kommer att tjänstgöra vid organ inom del psykologiska
försvarets verksamhetsområde.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr H6 år 196b
överstyrelsen uttalar, att det är överstyrelsens avsikt att genom frivilliga
avtal knyta vissa personer, som icke förut innehar statlig anställning,
till de organ inom det ekonomiska försvarets krigsorganisation, för vilkas
organiserande överstyrelsen bär ansvaret. Motsvarande åtgärder torde enligt
överstyrelsen ha vidtagits eller komma att vidtagas även vid vissa andra
centrala myndigheter inom det ekonomiska försvaret, civilbefälhavarnas
kanslier och länsstyrelserna. Det är angeläget, bl. a. med hänsyn till rekryteringen,
att jämväl denna frivilliga personal i fråga om avskedande från
civil anställning m. m. tillförsäkras samma skydd som gäller till förmån
för den som ålagts lagstadgad tjänstgöringsskyldighet eller antagits såsom
frivillig vid krigsmakten. Under åberopande härav föreslår överstyrelsen,
att 1939 års lag utvidgas till att omfatta envar som på grund av frivilligt
åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation.
Departementspromemorian
I promemorian redogöres för bakgrunden till förslaget om upprättande
av en beredskapsstyrka för FN-tjänst och för organiserandet av denna styrka.
Härom hänvisas till vad som anförts i propositionerna 1961: 145 och
1964:81.
Vad angår frågan om anställningsskydd för personal i beredskapsstyrka
för FN-tjänst framhålles i promemorian, att Sveriges medverkan i FNs
fredsbevarande arbete, sådant det bl. a. kommit till uttryck i Främre Orienten
och Republiken Kongo, är av vitalt intresse för vårt land. Den betydelse
som Sveriges insats kan få är beroende på hur den trupp som Sverige
ställer till FNs förfogande löser sin uppgift. Ur landets synpunkt är
det därför nödvändigt att höga krav ställes på kvaliteten hos personalen
i den beredskapsstyrka som avses skola organiseras. Varje åtgärd, som
kan underlätta rekryteringen till beredskapsstyrkan och vidga urvalet till
denna måste därför tillvaratagas. För en enskild arbetstagare, som överväger
att ta anställning i en beredskapsstyrka, är det väsentligt att veta,
att han efter eventuell FN-tjänst utomlands kan återvända till Sverige utan
att behöva oroa sig för sina utkomstmöjligheter.
Dessa faktorer talar enligt vad i promemorian anföres starkt för att
personalen i en beredskapsstyrka bör äga åtnjuta anställningsskydd. Det
förhållandet att tjänstgöringsskyldigheten i en beredskapsstyrka icke är i
lag föreskriven kan därvid icke tillmätas avgörande betydelse; redan nu
gäller förbud mot avskedande även då tjänstgöringsskyldighet grundas på
frivilligt åtagande.
Ett utvidgat anställningsskydd synes enligt promemorian icke heller ur
arbetsgivaresynpunkt böra inge större betänkligheter, såvitt avser de värnpliktiga
som efter avslutad första tjänstgöring tar anställning i en beredskapsstyrka.
Dessa värnpliktiga torde i icke ringa omfattning fortsätta sin
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 146 år 1064
civila utbildning efter första tjänstgöringen, och i den män de har anställning
torde deras arbetsuppgifter i regel icke vara av utpräglat kvalificerad
natur.
Enligt vad som anföres i promemorian kan däremot svårigheter uppstå
för arbetsgivaren att med kort varsel avstå från och skaffa ersättare för en
person, som tar anställning i en beredskapsstyrka vid senare tidpunkt än i
anslutning till första tjänstgöringen. Man får räkna med att en sådan person
ofta fullgör kvalificerade uppgifter i sin civila gärning. Å andra sidan
torde det härvid i regel komma att röra sig om personer i befälsställning i
beredskapsstyrkan, och särskilt för befälets vidkommande är de tidigare angivna
kvalitetskraven av en sådan vikt, att olägenheterna för arbetsgivaren
av en inskränkning i rätten att avskeda en sådan arbetstagare torde få anses
väga mindre tungt än landets intresse av att rekryteringen icke skall
hämmas av att den enskilde icke har ett fullgott anställningsskydd.
En avvägning av de intressen som sålunda föreligger ger enligt promemorian
vid handen, att anställningsskydd bör beredas den som förbundit sig
att tjänstgöra i en beredskapsstyrka av här åsyftat slag. Bestämmelser härom
bör lämpligen införas i 1939 års lag.
Anställningsskydd bör enligt promemorian uppenbarligen föreligga icke
blott under tjänstgöring utomlands för FNs räkning utan även under den
kortare utbildning som det enligt ingångna avtal kan åligga befattningshavare
i beredskapsstyrka att fullgöra. Bestämmelserna bör utformas med beaktande
härav.
Vidare anföres:
I detta sammanhang uppkommer vissa spörsmål beträffande anställningsskyddet
för den som förnyar sitt avtal. För den som fullgjort en tjänstgöringsperiod
utomlands kan en sådan förnyelse medföra, att han i omedelbar
eller i vart fall nära anslutning till den första tjänstgöringsperioden uttages
till ny tjänstgöring under ytterligare en period. Det kan med tanke på dylika
fall ifrågasättas om icke anställningsskyddet borde på visst sätt begränsas.
Man kunde härvid tänka sig att sådant skydd i princip endast skulle få
åtnjutas för en full tjänstgöringsperiod vart tredje år eller med annat lämpligt
tidsintervall mellan perioderna. Emellertid synes behov av en dylik begränsning
knappast föreligga. Hittillsvarande erfarenheter har givit vid handen,
att sådan »rekapitulering» som här avses förekommer endast i undantagsfall.
Det har härvid i allmänhet gällt personalkategorier med sådana civila
anställningsförhållanden, alt frågan om tjänstledighet utan svårighet
kunnat lösas genom frivilliga överenskommelser med vederbörande arbetsgivare.
Ett lagfästande av rätten till obegränsat anställningsskydd kommer
därför i fall av denna art knappast att medföra ökade olägenheter för arbetsgivarna.
I övrigt torde problemet ha ringa praktisk betydelse med liänsyu
till att de militära myndigheterna av flera skäl kan väntas såsom hittills
iakttaga stor restriktivitet i fråga om att medge rekapitulering.
I den mån Sveriges nuvarande åtaganden att ställa avdelningar till FNs
förfogande kommer att bestå för framtiden torde bl. a. FN-kontingenten i
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 146 år 1964
Främre Orienten komma att ersättas av en avdelning ur beredskapsstvrkan,
så snart denna blivit organiserad. Under en övergångstid får man dock räkna
med att FN-kontingenterna består i sin nuvarande form. Det synes då
enligt promemorian rimligt att det anställningsskydd som nu införes för
beredskapsstyrkan under övergångsperioden får gälla även för personal i
de nuvarande kontingenterna. De nya bestämmelserna bör utformas i överensstämmelse
härmed.
I promemorian erinras om att arbetstagare, som fullgör tjänstgöring vilken
är förknippad med anställningsskydd, enligt 3 § i god tid förut bör giva
arbetsgivaren meddelande om den dag då han kan återinträda i arbetet. Arbetsgivaren
har enligt promemorian i allmänhet minst lika stort intresse av
att god tid i förväg få kännedom om när tjänstgöringen skall taga sin början
och om dennas beräknade varaktighet. För arbetstagaren bör det, i vart
fall under fredsförhållanden, icke heller vara förenat med svårigheter att så
snart han fått del av tj änstgöringsordern lämna arbetsgivaren underrättelse
i dessa hänseenden. I lagen bör därför intagas en erinran om arbetstagarens
åligganden härutinnan.
Remissyttrandena
Det av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framlagda förslaget
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser.
\ ad angår frågan om anställningsskydd för personalen i beredskapsst\rka
for FN-tjänst har de hörda remissorganen med två undantag tillstyrkt
den i promemorian föreslagna lagändringen eller lämnat förslaget utan erinran.
Svenska arbetsgivareföreningen har med instämmande av Sveriges
industriförbund avstyrkt förslaget.
Arbetsgivareföreningen framhåller, att med den inställning till hithörande
frågor som allmänt råder på arbetsmarknaden det icke finns anledning
antaga, att arbetstagare som avbryter sin anställning för tjänstgöring av
ifrågavarande art onödigtvis skall uppsägas av arbetsgivaren, och att denne
i den mån han finner det möjligt också kommer att sträva efter att bereda
\edei
det framlagda förslaget om en generell skyldighet för arbetsgivaren sträcka
sig långt utöver vad som är berättigat och rimligt.
Den tjänstgöring varom är fråga baserar sig enligt arbetsgivareföreningen
på ett helt frivilligt åtagande och är vidare förenad med goda ekonomiska
villkor, i många fall överstigande de inkomster vederbörande under motsvarande
tid kan erhålla i sin civila gärning. Redan den omständigheten att det
är fråga om en kategori som avbryter sin tjänst för att tjänstgöra inom ett
annat anställningsförhållande gör att rimligheten av det föreslagna anställningsskyddet
starkt måste ifrågasättas. I sammanhanget understryker arbetsgivareföreningen,
att det i promemorian åberopade förhållandet att lagens
anställningsskydd redan omfattar vissa fall av frivillig tjänstgöring in
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr th6 år 196b
te kan föranleda ett annat betraktelsesätt. Det är i dessa fall fråga om
tjänstgöring som kan sägas träda i stället för värnpliktstjänstgöring och utgör
ett direkt led i det egna landets försvarsorganisation, vartill kommer att
tjänstgöringen — till vilken inkallelse regelmässigt sker i god tid — är av
förhållandevis kort varaktighet.
Vad gäller frågan om reformen kan anses motiverad ur landets intresse av
fullgod rekrytering till beredskapsstyrkan anför arbetsgivareföreningen:
Det är uppenbart — och det saknar härvidlag betydelse huruvida anställningen
i beredskapsstyrkan skett i anslutning till första tjänstgöring eller
vid senare tidpunkt — att avsevärda och ofta nära nog oöverkomliga svårigheter
i många fall nödvändigtvis måste uppstå för den arbetsgivare som på
fem eller sex dagars varsel — vilket i de flesta fall vida understiger den gällande
uppsägningstiden — ej endast nödgas avstå från en arbetstagare utan
dessutom även tvingas ordna frågan om ersättare så, att arbetstagaren efter
avslutad tjänstgöring i FN-styrkan kan återtagas i arbetet. Det fordras otvivelaktigt
synnerligen starka skäl för att en reform medförande så allvarliga
olägenheter för den enskilde arbetsgivaren skall genomföras.
Sådana skäl föreligger icke. Fastmer kan antagas att den föreslagna reformen
inte kommer att bliva av någon betydelse för rekryteringsmöjligheterna.
Tjänstgöringen i beredskapsstyrkan är således, som ovan framhållits,
förenad med så goda ekonomiska villkor i form av premier, löner, traktamenten,
skattelättnader etc. att utsikten av någon kortare tids avsaknad av
anställning efter hemkomsten från eventuell FN-tjänst torde vara av underordnad
betydelse för den som överväger att taga anställning i en beredskapsstyrka.
I själva verket torde det i allmänhet strida mot vederbörandes egna
önskemål att genast efter ankomsten återinträda i förvärvslivet. De hittillsvarande
erfarenheterna ger ej heller något som helst belägg för att svårigheter
i rekryteringshänseende skulle uppstå därest ej det föreslagna anställningsskyddet
etablerades.
Promemorieförslaget att införa bestämmelse, att arbetstagare vilken beordrats
till tjänstgöring som är förenad med anställningsskydd i god tid bör
underrätta arbetsgivaren härom, har i sak lämnats utan erinran av remissorganen.
Departementschefen
Det av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framlagda förslaget
om en utvidgning av anställningsskyddet enligt 1939 års lag till att
omfatta envar, som är tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation,
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser och jag anser, att
den föreslagna lagändringen bör komma till stånd.
Förslaget att bereda personalen i beredskapsstyrkan för FN-tjänst skydd
beträffande den civila anställningen uppbäres av intressen som får anses
likvärdiga med dem som motiverat anställningsskydd för nyssnämnda personal
liksom för reservpersonal och frivilliga inom krigsmakten. Såsom
framgått har förslaget också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så
gott som samtliga remissorgan.
På arbetsgivarhåll har emellertid förslaget avstyrkts väsentligen på den
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 dr 196i
grunden att den föreslagna reformen icke skulle bli av någon betydelse för
rekryteringsmöjligheterna och emedan reformen skulle medföra allvarliga
olägenheter för den enskilde arbetsgivaren.
Beträffande rekryteringsmöjligheterna har arbetsgivareföreningen uttalat,
att det i allmänhet torde strida mot vederbörande befattningshavares
egna önskemål att genast efter återkomsten från FN-tjänst återinräda i förvärvslivet
och att det med hänsyn till de goda ekonomiska villkor som är
förbundna med FN-tjänstgöringen skulle vara av underordnad betydelse
för befattningshavaren om han under någon kortare tid efter hemkomsten
från tjänstgöringen saknar anställning. Vad sålunda anförts synes icke välgrundat.
I själva verket torde man få räkna med att många av dem som
överväger att taga anställning i beredskapsstyrkan, kommer att tillmäta
frågan om trygghet i den civila anställningen väsentlig vikt vid ställningstagandet.
En arbetstagare, som utan arbetsgivarens medgivande ingår avtal
om tjänstgöring i beredskapsstyrkan och på order inställer sig till sådan
tjänstgöring utan att säga upp sig från sin anställning, torde i regel därigenom
bryta anställningsavtalet och ge arbetsgivaren rätt att häva detta och
kräva skadestånd. Under sådana förhållanden kan man icke räkna med
att den som innehar och vill behålla en anställning skall vara beredd att
sluta avtal om tjänstgöring i beredskapsstyrka utan att ha fått ett bindande
löfte av arbetsgivaren, att denne kommer att återtaga honom i arbetet
efter fullgjord tjänstgöring. I många fall skulle således anslutningen till
beredskapsstyrkan bli direkt avhängig av arbetsgivarens medgivande.
När det gäller de hittills uppsatta FN-förbanden har rekryteringen icke
stött på större svårigheter, oaktat skydd för den civila anställningen icke
beretts personalen. Till detta har säkerligen medverkat, att arbetsgivarna
i stor utsträckning ställt sig positiva. När det gäller för en arbetsgivare att
ta ställning till en anställds anslutning till beredskapsstyrkan är emellertid
förhållandena annorlunda. Det är sålunda svårare för arbetsgivaren att
på förhand ge bindande utfästelse om att han icke i anledning av utbildning
för FN-tjänsten eller eventuell framtida tjänstgöring i beredskapsstyrkan
kommer att skilja arbetstagaren från anställningen, än att ge ett motsvarande
besked inför en omedelbart förestående, till tiden fixerad tjänstgöring.
Att erfarenheterna av rekryteringen till de hittillsvarande FN-kontingenterna
ur här förevarande synpunkter varit goda kan därför icke tagas
till intäkt för att man även i fråga om beredskapsstyrkan kan helt förlita
sig på tillmötesgående från arbetsgivarens sida.
Det skall icke bestridas, att införande av ett anställningsskydd i enlighet
med förslaget kan medföra vissa olägenheter för de berörda arbetsgivarna.
Det är angeläget att så långt möjligt minska dessa olägenheter.
Arbetsgivaren har sålunda ett berättigat intresse av att så tidigt som möjligt
få veta, att hans arbetstagare ingått avtal om tjänstgöring i beredskapsstyrkan.
För arbetstagaren bör det knappast innebära någon olägenhet
utan snarare te sig naturligt att han, när han ingår dylikt avtal, lämnar
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 1b6 år 1964
arbetsgivaren meddelande om förhållandet. Härigenom får arbetsgivaren
tillfälle att på tidigt stadium dryfta problemen med arbetstagaren och i
samråd med denne föranstalta om lämpliga åtgärder.
På grund av vad sålunda anförts biträder jag i huvudsak det föreliggande
förslaget men förordar, att arbetstagarens rätt att åtnjuta anställningsskydd
vid tjänstgöring i beredskapsstyrka genom en uttrycklig bestämmelse
i lagen göres beroende av att han ofördröjligen lämnat arbetsgivaren
underrättelse om sitt åtagande.
I överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian synes det
rimligt att anställningsskydd jämväl beredes sådan personal som under en
övergångstid kan komma att rekryteras till militära FN-kontingenter, vilka
organiseras i den ordning som hittills tillämpats.
Med anledning av det anförda föreslår jag, att 1 § lagen om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
kompletteras med en bestämmelse av innehåll att den, som åtagit sig att
tjänstgöra vid avdelning som organiseras inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande, ej med anledning av tjänstgöring som
på sådan grund åligger honom må skiljas från anställning, under förutsättning
att han ofördröjligen lämnat arbetsgivaren underrättelse om sitt åtagande.
Den sålunda föreskrivna underrättelseskyldigheten gäller givetvis även
det fall att den anställde, sedan han slutit avtal om FN-tjänstgöring, tillträder
en ny civil anställning.
Såsom föreslagits i departementspromemorian och tillstyrkts av remissorganen
bör i lagens 3 § införas en bestämmelse, att arbetstagare som beordrats
till sådan tjänstgöring som avses i 1 § ofördröjligen bör lämna sin
arbetsgivare meddelande om tidpunkten för tjänstgöringens början och
om dennas beräknade varaktighet.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats
bilagda förslag1 till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen
den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte
för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Vad föredraganden sålunda med instämmande av
statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans
Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
1 Förslaget, som är Ukalydancle med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1964
Utdrag av protokoll, hållet i Knngl. Maj.ts lagråd den 9 april
1964.
Närvarande:
j ustitieråden Romanus,
Digman,
regeringsrådet Holmgren,
justitierådet Bergsten.
Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet
den 3 april 1964, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen avsedda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober
1939 (nr 72/) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Ulf Nordenson.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Stig Granqvist
Kungl. Maj:ts proposition nr 1£6 år 196t
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 april 1961.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden
Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,
Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 9 april
1964 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 april 1964 remitterade
förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober
1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning
av värnpliktstjänstgöring m. m.
Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats
utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Mats Larsson
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640343