Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för
biståndsexperters anställningsvillkor, m. m., given
Stockholms slott den 10 april 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande föredragande statsråd hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ulla Lindström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till riktlinjer gällande anställningsvillkor
m. m. för experter inom bilateral teknisk biståndsverksamhet. Förslaget
innebär tillämpning av avtalsform för expertanställningarna. Vidare
förordas en fri lönesättning. De framlagda riktlinjerna innebär i övrigt en
så långt möjligt genomförd anpassning av experternas löne- och anställningsvillkor
till vad gäller för andra statstjänstemän, särskilt inom utrikesförvaltningen.

I vad angår svenska experter inom den multilaterala biståndsverksamheten
innefattar propositionen förslag om åtgärder i syfte att avhjälpa vissa
brister i socialförsäkringsskyddet som uppstår till följd av expertens tjänstgöring
hos internationell organisation.

Förslagen avses genomföras med verkan från och med den 1 juli 1964. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 april 1964.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Lindström fråga om anställningsvillkor för experter inom den
tekniska biståndsverksamheten, m. m. samt anför.

I sitt betänkande »Den svenska utvecklingshjälpen» (SOU 1961: 50) behandlade
administrationsutredningen för biståndet till utvecklingsländerna
(administrationsutredningen) bl. a. frågor rörande rekryteringen av fackmän
för tekniskt bistånd. Frågorna ansågs vara av den arten, att de krävde
mer eller mindre kontinuerliga utredningar.

Sedan nämnden för internationellt bistånd (NIB) den 1 januari 1962 påbörjat
sin verksamhet, förordnade jag, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 16 februari samma år, byråchefen i riksrevisionsverket T. A. R.
Thorson att såsom sakkunnig biträda inom utrikesdepartementet vid vissa
förberedande undersökningar angående löne- och anställningsförhållandena
m. m. för sådana svenska experter, som utsändes för medverkan i svenska
bilaterala biståndsinsatser. Den 25 juni 1962 förordnade jag efter hemställan
av NIB, att det Thorson meddelade uppdraget även skulle omfatta löne-
och anställningsförhållandena för sådana svenska experter, som tjänstgör
inom den multilaterala biståndsverksamheten.

Efter fullgjort uppdrag överlämnade Thorson den 15 november 1962 en
»Promemoria angående svenska biståndsexperters löne- och anställningsförhållanden
m. m.», vilken jag den 5 januari 1963 tillställde NIB med anhållan
om vidare utredning.

Med anledning härav beslöt nämndens styrelse den 22 februari 1963 att
tillkalla en utredning,1 Utredningen om biståndsexperters villkor, med uppdrag
att i anslutning till den av Thorson utförda förberedande undersök Byråchefen

i utrikesdepartementet B. A. Odhner, ordförande, byråchefen i socialdepartementet
C. G. Lidbom (t. o. m. 9.1.1964) förste kanslisekreteraren i socialdepartementet S. I.
Lindberg (fr. o. m. 10.1. 1964), budgetsekreteraren i civildepartementet J. -Chr. O. A. Montelius
och byråchefen hos NIB J. E. Tranaeus med byråcheferna i utrikesdepartementet P.O.Hj.
A.son Hammarskjöld (t. o. m. 22.1. 1964) och S. E. U. Lannefjord samt byrådirektören i utrikesdepartementet
P. O. V. Forshell (fr. o. m. 23.1. 1964) som experter. Utredningens sekreterare
har varit byrådirektören i civildepartementet P. M. I. Huss.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

ningen företa en översyn av nu gällande anställningsvillkor för den bilaterala
fältpersonalen och framlägga de förslag vartill översynen kunde föranleda.
Utredningen skulle vidare överväga denna personals och de multilateralt
engagerade experternas ställning och förmåner i Sverige under och
efter u-landstjänstgöring och föreslå erforderliga åtgärder.

Med skrivelse den 10 mars 1964 har nämndens styrelse tillika med eget
utlåtande överlämnat en av utredningen den 29 februari 1964 avgiven promemoria
med förslag angående bistånd sexperters anställningsvillkor.

Statstjänstemännens huvudorganisationer har vid överläggningar med utredningen
lämnat dess förslag utan erinran.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av riksförsäkringsverket,
medicinalstyrelsen, nämnden för internationella hälsovårdsärenden,
statens meteorologiska och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen,
luf tf artsstyrelsen, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,
arbetsmarknadsstyrelsen och statens personalpensionsverk. Vidare
har yttranden avgivits av Kooperativa Förbundet (KF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Rädda Barnens Riksförbund, Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens
Riksförbund (SR), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska
FN-förbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Landstingsförbundet,
Svenska Missionsförbundet, Svenska Stadsförbundet, Svenska UNICEFkommittén,
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Sveriges
Allmänna Exportförening, Sveriges Förenade Studentkårer, Sveriges Industriförbund
och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), vilka beretts
tillfälle att uttala sig.

Jag anhåller nu att få närmare behandla hithörande spörsmål. I.

I. Inledning

Bilateral biståndsverksamhet

Det svenska bilaterala tekniska biståndet — d. v. s. den verksamhet som
jämte expertrekrytering och stipendiatmottagning inom den multilaterala
sektorn faller inom NIB:s ansvarsområde — omfattar dels insatser i fältet
i form av sammanhållna projekt, verksamhet genom fristående experter
eller team av experter samt kurser, dels till Sverige förlagd utbildning av
u-landsstipendiater i form av individuella studier och kurser eller annan
kollektiv utbildning. Vissa insatser utförs i samarbete med FN eller dess
fackorgan antingen i NIB:s eller FN-organets namn; så är fallet beträffande
ett antal fältprojekt, utsändandet av s. k. biträdande experter och vissa
kurser i Sverige. Flertalet av dessa insatser — vilka egentligen utgör en
blandform av multilateral och bilateral verksamhet — torde böra hänföras
till den multilaterala sektorn. Detsamma gäller vissa andra av Sverige finansierade
fältprojekt inom den multilaterala verksamheten, vilka ej faller inom
NIB:s ansvarsområde. Nämnas må också, att NIB anförtrotts relativt om -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

fattande administrativa uppgifter i samband med gemensam nordisk biståndsverksamhet,
vilken ännu så länge är begränsad till insatser i Tanganyika.
Huvudman för denna verksamhet är emellertid en särskild nordisk
styrelse, och Sveriges bidrag lämnas inte över NIB:s budget.

Avtal om fältprojekten träffas alltid för en bestämd tid, vanligen tre till
fem år, men det förutses så gott som undantagslöst, att förlängning kan
visa sig erforderlig. Det första svenska fältprojektet — byggnadstekniska
institutet i Addis Abeba, Etiopien — startade 1955 och det svenska personalengagemanget
skall med nuvarande målsättning vara avvecklat 1967.
Det projekt, som enligt föreliggande planer närmast skall överlämnas till
mottagarlandets självständiga ansvar — yrkesskolan i Landhi, Västpakistan
— påbörjade sin verksamhet 1957. Avgörande för mottagarlandets möjligheter
till övertagande är tillgången på inhemsk personal, som kan utbildas
till ersättare för den svenska projektpersonalen, och denna förutsättning
liksom andra väsentliga faktorer låter sig sällan med säkerhet bedömas på
planeringsstadiet. En grundläggande regel är, att svenska projektåtaganden
avvecklas först när tillfredsställande garantier finns för verksamhetens
fortsatta bedrivande i mottagarlandets regi.

Fältverksamheten är — liksom allt tekniskt bistånd — inriktad på »hjälp
till självhjälp». Detta innebär, att alla insatser redan från början präglas
av syftet att utbilda inhemsk personal för verksamhetens övertagande. Utbildningsmomentet
är sålunda dominerande, vare sig projektets ändamål är
undervisning eller ej. Detsamma gäller i princip de insatser som inte har
formen av fältprojekt, men vissa av de utsända fristående experterna eller
expertgrupperna bedriver rådgivningsverksamhet inom ett specialområde
eller utför inom tjänstgöringslandets förvaltning eller undervisningsväsen
arbetsuppgifter, för vilka kvalificerad inhemsk personal saknas. I dylika fall
kan behovet av eller möjligheterna till träning av ersättare många gånger
vara begränsade.

Rörande fältverksamhetens inriktning på länder och ämnesområden har
i prop. 1962: 100 — som innehåller allmänna riktlinjer för det svenska utvecklingsbiståndet
— uttalats, att en koncentration bör eftersträvas. En sådan
koncentration var påtagligt för handen i fråga om de av Centralkommittén
för svenskt tekniskt bistånd till mindre utvecklade områden (CK)
startade eller planerade fältprojekten, vilka övertogs av NIB vid dess tillkomst
och vilka fortfarande kan sägas utgöra grundstommen i projektverksamheten.
Dessa projekt begränsades till insatser inom yrkesutbildning
(inkl. lägre teknisk utbildning) och hälsovård (inkl. familjeplanering). Insatser
på dessa områden dominerar fortfarande projektverksamheten, men
samtidigt som en ökning av antalet projekt (och mottagarländer) ägt rum,
har en differentiering inom resp. områden skett. Inom yrkesutbildningssektorn
har sålunda nya utbildningsgrenar etablerats vid bestående projekt
samtidigt som verksamheten genom nya projekt utsträckts till nya områden

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 196b

(fiskeri och papperstillverkning). Hälsovårdsverksamheten har utvidgats
från att ursprungligen ha varit begränsad till barna- och mödravård till
att omfatta även allmän hälsovård, hälsoupplysning, skärmbildsverksamhet
samt närings- och födoämnesforskning. Inom ramen för familjeplaneringsverksamheten
har beretts utrymme för utbildning i informationsmetodik
liksom för sociologisk-statistiska fältundersökningar. Insatser i projektform
på ett helt nytt område har introducerats genom startandet av ett jordbruksprojekt
hösten 1963. CK:s verksamhet omfattade endast i mycket begränsad
omfattning utsändning av enstaka experter. Denna form av fältinsatser
har sedan NIB:s tillkomst fått betydligt större omfattning. Antalet dylika
experter i fältet uppgick den 1 oktober 1963 till 10, varjämte rekrytering
pågick till ytterligare 25 uppdrag. Det ligger i sakens natur, att denna personal
företräder ett relativt stort antal fackområden, även om viss koncentration
förekommer även här. Bland områden inom vilka flera experter
tjänstgör eller avses bli utsända kan sålunda nämnas veterinärmedicin, universitetsundervisning,
hälso- och sjukvård samt jordbruk (inkl. mejerihantering)
; verksamhetens ämnesmässiga spridning framgår av att NIB tillhandahållit
rådgivare på så olikartade områden som polisorganisation, teleteknik,
skogsvård och sockertillverkning.

NIB förbereder f. n. utsändande av ett antal fristående experter under
former som inte tidigare prövats. Arrangemanget innebär, att experterna
anställs och avlönas av mottagarländerna för befattningar inom deras förvaltning
eller undervisningsväsen. Då den av länderna erbjudna lönen och
övxåga förmåner inte är tillräckligt attraktiva, utgar ett särskilt lönetillägg
från NIB, som dessutom svarar för expertens och hans familjs resor till och
från tjänstgöringslandet och eventuellt för vissa försäkringar. En dylik biståndsform
har sedan några år tillbaka tillämpats av FN genom dess s. k.
OPEX-program (»Operational and Executive Personnel»), vars syfte är att
medverka till att fylla bristen på utbildad personal inom u-ländernas förvaltning.
På grund av anställningsformen blir NIB:s villkor för fältpersonal ej
tillämpliga på denna grupp.

Den fältverksamhet som NIB övertog från CK var förlagd till tre länder,
medan NIB räknar med att under innevarande budgetår ha projekt eller enstaka
experter (expertteam) i sammanlagt 14 länder. Den i fältet den 1 oktober
1963 tjänstgörande personalen var placerad i 10 länder, nämligen
Afganistan, Algeriet, Ceylon, Cypern, Etiopien, Kenya, Liberia, Pakistan,
Tanganyika och Tunisien.

För genomförandet av sitt uppdrag har utredningen inhämtat uppgifter
rörande den nu tjänstgörande fältpersonalen i vissa särskilda avseenden.
Den för utredningen senast tillgängliga rapporten — redovisande personalläget
per den 1 oktober 1963 — omfattar 85 av NIB kontraktsanställda personer,
av vilka 75 tjänstgjorde vid fältprojekt och 10 utgjorde fristående
experter eller medlemmar av expertteam. Av dessa 85 personer var vid

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

tjänstgöringens början 76 i Sverige bosatta svenska medborgare (89 procent),
tre svenska medborgare men inte bosatta i Sverige, fem utländska
medborgare bosatta i Sverige och en utländsk medborgare bosatt utanför
Sverige.

Tjänstgöringstidens längd — d. v. s. kontraktstiden enligt den 1 oktober
1963 gällande kontrakt inkl. tidigare direkt anslutande tjänstgöring -—-framgår av följande tablå:

Under''l år	1—2 år	2—3 år	3—4 år	4—5’år	över''5''år
Antal— 5	27	25	22	2	4
%........6	32	29	26	2	5

Den genomsnittliga tjänstgöringstiden utgör 26 månader.

För varje fältprojekt finns en chef (projektchef), och vissa projekt har
dessutom särskild personal för administrativa och kamerala uppgifter (här
bortses från lokalanställd biträdespersonal). Antalet projektchefer utgjorde
14 den 1 oktober 1963, medan det vid samma tidpunkt fanns sammanlagt
5 personer anställda i administrativa och kamerala befattningar. Av de övriga
66 personerna i gruppen var 56 projektanknutna och 10 fullgjorde fristående
uppdrag. Projektchefernas befattning med administrativa uppgifter
— i den mån dessa kan renodlas — varierar betydligt, främst beroende
på projektets storlek.

Rörande personalens fördelning på verksamhetsområden lämnar utredningen
följande uppgifter:

Område Antal

Utbildningsverksamhet ...................... 42

Yrkesutbildning ............................ 22

Teknisk utbildning på mellannivå............ 15

Sjuksköterskeutbildning .................... 1

Lärarutbildning ............................ 3

Universitetsutbildning ...................... 1

Hälsovård inkl. familjeplanering .............. 28

Barna- och mödravård m. m................. 8

Familjeplanering .......................... 10

Medicinsk personal .................... 7

Informationsmetodik .................. 3

Näringsforskning .......................... 10

Jordbruk och veterinärmedicin ................ 5

Rådgivning (telekommunikationer, polisorganisation,
konsumentkooperation m. m.) .......... 4

Projektadministration ........................ 6

Administration och kameral förvaltning...... 5

Språkutbildning............................ 1

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

Experternas utbildning framgår av följande översikt:

Antal

Akademisk examen ..........................

Därav med doktorsgrad .................... 9

Gymnasieutbildning ..........................

Allmänt gymnasium........................ 3

Tekniskt gymnasium ...................... 3

Handelsgymnasium ........................ 2

S juksköterskeskola ..........................

Annan utbildning ............................

Inom den stora gruppen »Annan utbildning» dominerar yrkeslärarna (ca
20), av vilka vissa har något slag av teknisk examen medan andra har arbetsledarutbildning
kompletterad med kurser. Då fullständiga uppgifter i
vissa fall inte är lätt tillgängliga har någon detaljredovisning av personalen
i denna kategori inte kunnat göras.

Om experternas närmast föregående anställning har utredningen lämnat

följande uppgifter.
	Anställningarnas karaktär
Statlig	Kommunal	Enskild	Övriga (inkl.	Uppgift
tjänst	tjänst (inkl.	tjänst	egna före-	saknas
	landsting)		tagare)
Antal 18	32	26	7	2
% 21	38	31	8	2
Uppgifterna avser	vederbörandes	anställning	vid experttjänstgöringens

Det förefaller enligt utredningen troligt att fältpersonalens storlek vid
slutet av innevarande eller under början av nästkommande budgetår kommer
att överskrida siffran 100. En fördubbling av detta antal inom två eller
tre budgetår synes utredningen inte osannolik, men något underlag för
en säker prognos föreligger inte.

Multilateral biståndsverksamhet

Uppgiften att svara för rekryteringen i Sverige till expertuppdrag inom
den multilaterala biståndsverksamheten övertog NIB från Svenska institutets
avdelning för tekniskt bistånd, som ombesörjde rekrytering för FN,
FN:s organisation för uppfostran, vetenskap och kultur (UNESCO), Internationella
arbetsorganisationen (ILO) och Internationella atomenergiorganet
(IAEA) samt för Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD, tidigare OEEC) såväl beträffande organisationens eget program
som i samband med dess rekrytering för det amerikanska bistånds -

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 196i

programmets »tredjelandsverksamhet». Åt NIB uppdrogs vid dess inrättande
att dessutom svara för rekryteringen för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO), tidigare ombesörjd av svenska FAO-kommittén, och
\ärldshälsovårdsorganisationen (WHO), tidigare ombesörjd av nämnden
lör internationella hälsovårdsärenden, och efter överenskommelse med berörda
svenska myndigheter svarar NIB i praktiken för eventuell rekrytering
av personal också för Internationella återuppbyggnadsbanken (IBRD) och
Internationella valutafonden (IMF).

Huvudansvaret ifråga om rekryteringen för de tre övriga i FN:s utvidgade
biståndsprogram (EPTA) deltagande fackorganen, Internationella civila
luftfartsorganisationen (ICAO), Internationella teleunionen (ITU) och
Meteorologiska världsorganisationen (WMO), vilar f. n. på dessa organisationers
svenska förbindelseorgan, nämligen luftfartsstyrelsen, telestyrelsen
resp. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut. De nämnda myndigheterna
håller emellertid i regel NIB underrättad om anmälda uppdrag
och eventuellt framförda kandidatförslag, och direkt kontakt i rekryteringsärenden
mellan NIB och vederbörande internationella organisation har
undantagsvis förekommit. Beträffande samtliga tre organisationers biståndsprogram
gäller, att svenska expertkandidater huvudsakligen är att
söka inom de nämnda verken.

Världspostunionen (UPU) har nyligen inträtt såsom i EPTA deltagande
organisation. Hittills har expertuppdrag på det postala området ingått i
FN:S program. Svenskt förbindelseorgan till UPU är generalpoststyrelsen.
Något beslut om formerna för rekrytering i Sverige sedan UPU inträtt såsom
deltagare i EPTA har ännu inte fattats.

Vid sidan av rekryteringen av experter anlitas NIB i viss utsträckning
för rekrytering av personal till de internationella organisationernas sekretariat.
Detta är framför allt fallet beträffande FN men sådan rekrytering
förekommer också undantagsvis på begäran av fackorganen. Likaså hänvänder
sig organisationernas svenska förbindelseorgan — vilka såsom regel
anlitas vid rekrytering av svenskar till sekretariatsbefattningar — emellanåt
till NIB i dylika ärenden. Nämnas bör, att rekryteringen för IBRD
och IMF i princip gäller endast befattningar av detta slag, eftersom ingendera
organisationen bedriver något tekniskt bistånd i egentlig mening
(IBRD har dock varit verkställande organ för projekt inom Särskilda fondens
ram). När IBRD hänvänder sig till Sverige i rekryteringsärenden, gäller
det emellertid i regel befattningar, vilkas innehavare förutsätts tillbringa
avsevärd tid i fältet för utrednings- och rådgivningsuppgifter.

NIB tillhandahåller även s. k. biträdande experter inom den multilaterala
biståndsverksamheten, varvid kostnaderna i sin helhet bestrids på svensk
sida. Avtal härom har trätfats med FN, FN:s histåndsstyrelse för EPTA
(TAB), FAO och UNESCO, och förhandlingar om avtal pågår med ILO varjämte
preliminära diskussioner förts med IAEA. Behov av biträdande exper -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

ter anmäls i regel genom »job descriptions», men rekrytering sker också
genom att NIB föreslår lämpliga kandidater inom vissa angivna områden,
varefter vederbörande organisation undersöker placeringsmöjligheterna.

Sammanlagt torde enligt utredningen NIB inom den multilaterala sektorn
under 1963 ha anmodats eller beretts möjlighet att rekrytera kandiadater
till inemot 2 000 uppdrag eller tjänster i cirka 140 länder eller områden.

Den multilaterala expertverksamheten spänner över ett synnerligen vidsträckt
ämnesområde. Expertuppgifterna ligger merendels på en jämförelsevis
hög nivå, och i regel krävs akademisk eller motsvarande utbildning. En
yrkeserfarenhet på vederbörande område om minst 8—10 år fordras i flertalet
fall, och inte sällan ställs högre krav. Vissa organisationer tillämpar en
övre åldersgräns — vanligen 60 år — för expertuppdrag, medan andra inte
har några bestämda regler härvidlag. För uppdrag som biträdande expert
brukar uppställas fordran på minst ett par års yrkespraktik efter avslutad
utbildning.

Uppdragstiderna varierar betydligt. Normaltiden är ett år, men det förekommer
ett jämförelsevis stort antal uppdrag av kortare varaktighet. Mycket
korta uppdragstider (4—6 veckor) gäller beträffande exempelvis preliminära
projektundersökningar för Särskilda fondens räkning. Uppdragen
inom OECD:s program är likaledes i regel av kort varaktighet. Det förekommer
också uppdrag om 2—3 år, särskilt vid projekt inom Särskilda
fondens ram. Förlängningar av uppdragstiden är jämförelsevis vanliga; det
finns svenska experter som tjänstgjort i samma uppdrag så lång tid som
6—8 år.

Samtliga i EPTA deltagande organisationer tillämpar anställningsvillkor

— byggande på löneplanen och anställningsreglementet för FN:s tjänstemän

— som på alla väsentliga punkter är identiska. Från rekryteringssynpunkt
är detta givetvis en betydande fördel. Experterna betraktas också, med undantag
för innehavare av vissa speciella uppdrag, såsom tjänstemän hos vederbörande
organisation och är därför tillförsäkrade bl. a. skattebefrielse
enligt gällande privilegiekonventioner. Sverige har biträtt dessa konventioner,
och i en lag om särskilda förmåner för vissa internationella organisationer
har principen om skattefrihet fastslagits. För att en svensk expert
skall fritas från skattskyldighet i Sverige krävs dock, att han av den anställande
organisationen anmälts såsom tjänsteman till vederbörande svenska
myndighet i enlighet med privilegiekonventionens föreskrift.

IBRD och IMF tillämpar från de övriga FN-organen avvikande anställningsregler,
men skattefrihet gäller även för tjänstemän och likställda hos
dessa organisationer. För experter hos OECD gäller vissa allmänna anställningsregler,
men rörande löner eller arvoden förhandlar organisationen i
varje särskilt fall. OECD-experterna betraktas ej som tjänstemän hos organisationen,
och någon internationell överenskommelse om skatteprivilegier

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

förekommer inte. Experterna inom FN :s OPEX-program slutligen innehar såtillvida
en särställning, att de är anställda hos tjänstgöringslandets myndigheter.
De kan följaktligen inte betraktas som FN-tjänstemän, trots att
FN svarar för huvuddelen av löneförmånerna. Svenska OPEX-experter är
därför i beskattningshänseende hänförliga under allmänna regler för utlandstjänstgörande
personal, vilket innebär att de inte behöver erlägga skatt
för uppburen lön vid tjänstgöring om minst ett år.

För experter hos de i EPTA deltagande organisationerna gäller ett relativt
välutvecklat system av sociala förmåner (familjetillägg, sjukförmåner
och försäkringsskydd). Dock förekommer inga sjukförmåner och inget försäkringsskydd
för medföljande familjemedlemmar. I vissa fall finns emellertid
möjlighet för familjemedlemmarna att — på expertens bekostnad —
vinna anslutning till den anställande organisationens sjukförsäkringsplan.
Någon pension eller däremot svarande förmån är inte förenad med den multilaterala
expertanställningen; undantag gäller endast vid s. k. »programme
appointments» som avser en tid överstigande fem år. För de reguljära experterna
sker lönesättningen endast i undantagsfall med hänsyn tagen till
eventuella pensionskostnader i hemlandet.

Såsom nämnts i det föregående har NIB under 1963 anmodats eller beretts
tillfälle att vidtaga rekryteringsåtgärder beträffande inemot 2 000 uppdrag
eller tjänster inom den multilaterala verksamheten. Omkring hälften
av dessa vakanser har — enligt vad utredningen inhämtat — betraktats som
»omöjliga» från synpunkten av rekrytering i Sverige med hänsyn till språkliga
fordringar eller andra faktorer. Effektiva rekryteringsåtgärder — innebärande
ett aktivt framletande av kandidater — har kunnat vidtagas blott
beträffande ett par hundra uppdrag, inkluderande dem som blivit föremål
för särskild hänvändelse till NIB från vederbörande internationella organisationer.
Av de under verksamhetsåret 1962/63 föreslagna kandidaterna har
60 utsetts till expertuppdrag, och av detta antal utgjorde 13 biträdande
experter. Enligt den senaste årsrapporten från TAB tjänstgjorde 100 svenska
experter inom EPTA och FN-organens reguljära biståndsverksamhet under
år 1962.

Enligt nyssnämnda rapport intog Sverige nionde plats bland rekryteringsländerna.
Insatserna är dock förhållandevis ojämnt fördelade. Inom FNprogrammen
tillhandahöll endast fem länder fler experter än Sverige, medan
antalet svenska experter inom FAO och WHO varit blygsamt ända sedan
den multilaterala verksamheten påbörjades. I viss mån torde den ojämna
fördelningen sammanhänga med vederbörande internationella organisations
rekryteringsmetoder.

Enligt NIB:s bedömning finns det underlag för en relativt kraftigt ökad
rekrytering av svenska experter, och en höjning av årssiffran från 60—80
till ca 200 (inklusive biträdande experter) inom tre till fyra år ligger inom
möjligheternas gräns.

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år i96k

Av de 64 svenska multilaterala experter, som den 1 oktober 1963 tjänstgjorde
i fältet, kom 34 från statlig tjänst, 20 från privata arbetsgivare och
5 från kommunala befattningar. Proportionerna torde i viss mån återspegla
rekryteringens något ojämna fördelning på internationella organisationer
(och därmed ämnesområden).

Utredningen har avsett NIB:s fältpersonal inom den tekniska biståndsverksamheten.
Till experter har utredningen därvid hänfört såväl experter
i egentlig mening — vid fältprojekt, fristående experter och medlemmar av
expertteam — som annan personal (dock ej s. k. lokalanställd), t. ex. sådan
som sysslar med kamerala göromål. Av praktiska skäl har utredningen
inriktat sig på att finna lämpliga former för anställning av sådana experter,
som antingen är bosatta (mantalsskrivna) i Sverige, oberoende av medborgarskap,
eller är medborgare i nordiskt land, inklusive Sverige, och bosatta
i annat nordiskt land än Sverige samt i huvudsak behandlat problem, som
är förknippade med expertanställning för en tid av minst ett år.

De frågor som utredningen närmare undersökt rör allmänna anställningsvillkor,
lönesättningsprinciper och sociala förmåner under och efter expertanställningen,
bl. a. vissa anpassningsproblem med hänsyn till den
svenska socialförsäkringen. Utredningen har härutöver behandlat frågor
rörande tillgodoräkning av expertanställningen i merithänseende, tillgodoräkning
i löne- och pensionshänseende av anställningstiden för de experter,
som kommer från statliga anställningar, samt möjligheten att bereda en
expert tjänstledighet från sin anställning under tiden för bortovaron.

Bland de frågor, som utredningen ej tagit upp till behandling, hör frågan
om tystnadsplikt för den anställde. Sekretessproblemen inom NIB:s biståndsverksamhet
har gjorts till föremål för undersökning av särskilt tillkallad
sakkunnig, sekreteraren i offentlighetskommittén, hovrättsassessorn
Erik Holmberg, vilken avgivit utlåtande i ämnet den 23 november 1963. Frågan
om den närmare utformningen av beskattningen av experterna har prövats
av dubbelbeskattningssakkunniga, som den 19 september 1963 avgivit en
promemoria härom (Stenc. Fi 1963: 9).

Med avseende på de multilateralt engagerade experterna har utredningen
till behandling upptagit de frågeställningar, som sammanhänger med dessa
experters anknytning till Sverige såsom i fråga om anpassningen till den
svenska socialförsäkringen, frågan om möjligheterna till tjänstledighet från
statsanställning samt härutöver frågan om tillgodoräkning för statstjänsteman
av anställningstid i merit-, löne- och pensionshänseende.

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1964

II. NIB-experterna

Allmänna anställningsvillkor

Nu tillämpade allmänna anställningsvillkor

N113:s egentliga föregångare, CK, var en enskild institution, ehuru verksamheten
till stor del finansierades med statliga bidrag. Till följd härav var
CK oförhindrad att vid träffande av anställningsavtal med experter tillämpa
normer, avvikande från de inom statsförvaltningen i allmänhet gällande. 1
egenskap av statlig myndighet har NIB ej kunnat tillerkännas motsvarande
befogenheter. I avvaktan på att frågan om vilka principer som bör gälla
beträffande förmåner och anställningsvillkor i övrigt för här ifrågavarande
experter vunnit sin slutliga lösning, har NIB genom beslut den 27 april 1962
av Kungl. Maj :t bemyndigats att med verkan fr. o. m. den 1 januari 1962
tills vidare provisoriskt tillämpa vissa, i förhållande till de statliga avlöningsbestämmelserna
helt fristående anställningsvillkor. NIB äger härvid
rätt att utan hörande av den inom Kungl. Maj :ts kansli inrättade kontraktsdelegationen
träffa avtal om de löne- och anställningsvillkor, nämnden finner
skäliga. Bemyndigandet innefattar även rätt för NIB att för denna personal
jämte familjemedlemmar teckna liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar
i försäkringsinrättning och bestrida kostnaden härför ävensom att på enahanda
sätt sluta avtal om pensionsförsäkring för personalen.

Med stöd av detta bemyndigande har NIB vid anställandet av experter hittills
begagnat sig av ett s. k. normalkontrakt, som — ehuru vissa ändringar
vid skilda tidpunkter vidtagits däri — väsentligen överensstämmer med det
kontraktsformulär, som på sin tid fastställdes av CK efter utredning av
särskilt tillkallade sakkunniga (CK-utredningen). Kontraktet innehåller i
huvudsak följande villkor.

Kontraktet ingås för viss tid — ett år eller mer — med en uppsägningstid,
som enligt nuvarande kontraktsversion utgör sex månader för NIB och tre
månader för den anställde. Lönen utgöres av grundlön, utlandstillägg och
familjetillägg enligt viss löneklass å den av NIB tillämpade, särskilda löneplanen,
vilken i allt väsentligt överensstämmer med en av CK efter förslag
av CK-utredningen antagen löneplan. Efter två års anställningstid sker uppflyttning
i löneklass; så sker även vid kontraktsförlängning då en sammanlagd
anställningstid av mer än fyra år uppnåtts. Experten är tillförsäkrad
tjänstebostad, i vissa fall möblerad, eller motsvarande hyresersättning, inklusive
kostnader för elektricitet, vatten och uppvärmning. Semester utgår
under trettiosex helgfria dagar för år. I samband med tillträde av tjänsten
erhåller experten ett särskilt utrustningsbidrag om högst 2 000 kronor. De
rese- och traktamentsförmåner som utgår, består främst i fria resor från

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 196i

hemorten till tjänstgöringsorten och åter för honom och hans familj under
närmare angivna förutsättningar. Traktamente utgår med tillämpning
av bestämmelserna i det statliga utlandsresereglementet respektive allmänna
resereglementet. För medfört gods tillkommer flyttningskostnadsersättning.
Under tjänstledighet på grund av sjukdom eller olycksfall utgår lön
efter olika grunder, beroende på om den anställde vistas i Sverige eller ej.
Härutöver föreligger i viss utsträckning rätt till dagersättning för nödvändiga
och styrkta sjukvårdskostnader. Såväl liv- som sjuk- och olycksfallsförsäkring
tecknas för experten och hans hustru; för barnen tecknas sjukoch
olycksfallsförsäkring. Experten garanteras en pensionsnivå, som inte är
lägre än den, som den centrala pensionsuppgörelsen — den s. k. ITP-uppgörelsen
—- innebär, och som är anpassad till grundlönen.

Utöver här berörda klausuler av förmånsnatur innehåller kontraktet vissa
allmänna tjänstgörings föreskrifter. Kontraktet innehåller även regler för
avgöranden av tvister, bl. a. finns en skiljedomsklausul. Slutligen må nämnas
att NIB med omedelbar verkan äger skilja expert från tjänstgöringen
utan rätt för honom att erhålla fri hemresa om han gör sig skyldig till allvarlig
överträdelse av kontraktets föreskrifter.

Både grundlönen och tilläggen till denna har i hittills ingångna kontrakt
beräknats utifrån antagandet, att någon beskattning inte skulle ske vare
sig i tjänstgöringslandet eller i Sverige. Skattebefrielse i tjänstgöringslandet
har i regel säkerställts genom uttrycklig föreskrift i biståndsavtalet mellan
Sverige och detta land och skattefrihet i Sverige har åtnjutits av CKpersonalen
i enlighet med den s. k. ettårsregeln rörande skatterättsligt hemvist.
Med NIB som verksamhetens huvudman har frågan om skattefrihet
i Sverige kommit i ett annat läge. I det kontrakt som NIB f. n. tillämpar
finns en klausul av innebörd att NIB vid eventuellt uppkommande skattskyldighet
för den avtalade lönen skall ersätta den häremot svarande
skatten. Enligt vad utredningen under hand inhämtat har NIB ansett sig
förpliktad att -— i de fall kontrakten inte innehållit någon klausul härom
— likväl utge ersättning för eventuellt påförd skatt. Härmed avses då
endast sådan skatt, som skulle ha utgått därest den skattskyldige ej haft
annan skattepliktig inkomst än den från NIB uppburna lönen.

Utredningens förslag till allmänna anställningsvillkor

Genom att NIB är en statlig myndighet blir expertanställningen underkastad
offentligrättsliga regler. Utredningen har funnit det angeläget att
först söka precisera biståndsverksamhetens behov vad gäller de allmänna
anställningsvillkoren, för att därefter —- mot bakgrund av de offentligrättsliga
reglerna — undersöka i vad man och på vad sätt dessa behov
kan tillgodoses. Utredningen har därvid haft två utgångspunkter, nämligen
behovet av att en fast praxis för normalfallen skapas, särskilt som NIB:s

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

verksamhet kan väntas få en allt större omfattning, och behovet av smidighet
i anställningsförhållandena, så att inte expertrekryteringen försvåras
genom formella hinder.

Behovet av viss rörelsefrihet vid regleringen av anställnings- och avlöningsvillkor
för experter motiverar enligt utredningens mening ett bemyndigande
för NIB att även i fortsättningen få tillämpa avtalsform för
expertanställningarna. Ett ytterligare skäl härför är enligt utredningen att
den förordar en i förhållande till den statliga löneregleringen avvikande
lönesättning. Utredningen har utarbetat ett förslag till normalkontrakt vid
anställning av biståndsexpert, vilket torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet
i detta ärende.

Såväl NIB som experten har enligt utredningen ett intresse av att i avtalet
fastställes en bestämd anställningstid. I vissa lägen torde dock
möjlighet till uppsägning före avtalstidens utgång erfordras. Både NIB
och den anställde har t. ex. i vissa fall av force majeure behov av att anställningsavtalet
kan hävas. Vidare bör detta kunna uppsägas om den anställde
gjort sig skyldig till grov försummelse i tjänsten eller i eller utom
tjänsten förhållit sig på sätt som varit ägnat att skada den svenska biståndsverksamheten.

I en promemoria rörande >De offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt»
(SOU 1963: 51) har en inom civildepartementet tillsatt arbetsgrupp bl. a.
framlagt förslag till lag om statens tjänstemän, enligt vilket anställning
på bestämd tid inte skall kunna kombineras med uppsägningsrätt. Utredningen,
som utgått ifrån att lagförslaget i denna del återspeglar även gällande
rätt, har därför funnit sig böra föreslå att expert anställes tills vidare
dock längst till och med viss tidpunkt. Inom ramen för denna anställningsform
bör man söka i möjligaste mån tillgodose NIB:s och den anställdes
intressen. Anställning tills vidare dock längst till och med viss tidpunkt
medför att experten kan sägas upp på objektiva skäl och att han själv
kan säga upp sig utan angivande av skäl.

För att med denna konstruktion ändå vinna nödig stabilitet i avtalsförhållandet
måste enligt utredningen en förhållandevis lång uppsägningstid
stipuleras i avtalet. För den anställde borde exempelvis vid tvåårskontrakt
nio månaders uppsägningstid gälla och vid treårskontrakt ett års
uppsägningstid. Härigenom får NIB tillräckliga möjligheter att i tid finna
en ersättare. För NIB torde emellertid behov av kortare uppsägningstid
föreligga. Det kan visserligen synas otillfredsställande att arbetsgivaren
ges kortare uppsägningstid än arbetstagaren. Den anställdes behov av
trygghet knyter sig emellertid väsentligen till de ekonomiska förmånerna
under den beräknade anställningstiden. Givetvis bör vid force majeure
för experten anställningen kunna upphöra i förtid om överenskommelse därom
träffas. Utredningen förordar därför att NIB skall iaktta en kortare
uppsägningstid än den anställde (maximalt sex månader) samt att den

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

anställde vid uppsägning från NIB:s sida skall ha rätt till avgångsvederlag,
innefattande ersättning för mistad lön för tiden från och med den
dag då anställningen upphört på grund av uppsägning från NIB:s sida till
och med den dag då anställningen skulle ha upphört om uppsägning ej
skett.

Utredningen har dock inte ansett det rimligt att sådant vederlag utgår
om uppsägningen skett på grund av att den anställde gjort sig skyldig till
grov försummelse eller eljest i eller utom tjänsten förhållit sig på sätt
som varit ägnat att skada den svenska biståndsverksamheten.

Avgångsvederlag bör enligt utredningen utgöra högst skillnaden mellan
lönen (utan tillägg) och den inkomst av förvärvsarbete, som den anställde
under samma tid haft eller skäligen skulle ha kunnat skaffa sig. För att
vederlag skall utgå oavkortat, bör normalt krävas att experten inom en
månad efter hemkomsten anmäler sig vid arbetsförmedling och jämväl i
övrigt verkar för att skaffa sig godtagbart förvärvsarbete.

Experten kan ha hyrt ut sin bostad, placerat sina barn i internatskola
eller vidtagit liknande särskilda åtgärder. Åsamkas han därigenom merkostnader
genom uppsägning som nyss nämnts bör han enligt utredningens
mening få skälig ersättning för sådana kostnader.

NIB bör kunna föreskriva att expert skall återvända till Sverige om
han uppsagts eller blivit långvarigt arbetsoförmögen.

NIB torde vara oförhindrad att avtala med experten beträffande omfattningen
av arbetsskyldigheten. I kontraktet bör lämpligen endast en
allmän skyldighet för den anställde inskrivas. De närmare bestämmelserna
torde få meddelas av NIB resp. projektchefen. Därest instruktion eller
arbetsordning avseende experterna skulle komma att utfärdas, bör i stället
endast en hänvisning härtill intagas i kontraktet. I rätten för NIB resp.
projektchefen att leda och fördela arbetet ligger enligt allmänna arbetsrättsliga
grundsatser, framhåller utredningen, befogenhet att avstänga experten
från tjänsteutövningen i vissa fall.

I fråga om arbetstiden uttalar utredningen att som riktpunkt bör gälla
att arbetstiden normalt bör utgöra 45 timmar/vecka. I vissa fall torde man
få räkna med en anpassning till rådande lokala förhållanden.

Utredningen framhåller, att NIB bör ha bestämmanderätten i frågor
rörande bisysslor för de anställda. Här som i andra sammanhang torde
vikten av att biståndsverksamheten eller Sveriges anseende inte skadas
motivera en viss kontroll. Åtskillig verksamhet på fritiden kan emellertid
ligga helt i linje med projektverksamheten och bör därför vara tillåten, såsom
meddelande av sjukvård.

Ersättning eller belöning i samband med tjänsten från annan än NIB
bör enligt utredningen helt förbjudas för att förebygga att biståndsverksamheten
influeras av ovidkommande intressen. Strafflagens (liksom brottsbalkens)
regler om påföljd för tagande av muta torde vara tillämpliga

Kungl. Maj.ts proposition nr lk5 år 196k

på NIB-experterna. Varje form av ersättning bör dock, även där den ej
kan anses otillbörlig, enligt utredningen vara förbjuden.

Experten är oförhindrad besvära sig över beslut, som fattas av NIB i
frågor rörande hans anställnings- och arbetsvillkor. Skulle rättelse ej vinnas
genom besvärstalan, kan han väcka talan vid allmän domstol. NIB
äger å andra sidan hos allmän domstol väcka talan om bl. a. skadestånd
till följd av kontraktsbrott från expertens sida. Det synes utredningen
praktiskt att, liksom i nu tillämpad kontraktsversion, i anställningsavtalet
föreskriva, att tvist rörande tolkning eller tillämpning av avtalet skall
avgöras genom skiljedom enligt 1929 års lag om skiljemän. Härigenom
ernås ett smidigt medel att lösa uppkommande tvister av förlikningsbar
natur. Den administrativa besvärsrätten torde ej begränsas genom skiljemannaförfarandet.

Förslaget till anställningskontrakt (1, 2, 12—14 och 17 §§) har utformats
i överensstämmelse med vad utredningen sålunda förordat.

Yttranden

Utredningens förslag till allmänna anställningsvillkor har
i allt väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran av NIB och remissinstanserna.

NIB konstaterar med tillfredsställelse i sin förutnämnda missivskrivelse
den 10 mars 1964, att det skapats förutsättningar för att nå en för alla
parter godtagbar normalisering ifråga om biståndsexperters anställningsvillkor
genom utredningens ingående penetration av problem —- i åtskilliga
fall mycket komplicerade — på detta område. Liknande synpunkter
anföres av RF, Svenska UNICEF-kommittén, Svenska FN-förbundet m. fl.
LO anser att utredningens förslag har möjlighet att främja en förbättrad
expertrekrytering och är ett steg i riktning mot ökad svensk insats för
u-länderna.

Vad angår bilaterala experter ansluter sig NIB på alla väsentliga punkter
helt till de av utredningen anförda synpunkterna och anser att experternas
anställningsvillkor som regel bör utformas i huvudsak enligt utredningens
förslag. I likhet med NIB finner statskontoret det rationellt och riktigt,
att biståndsexperters anställningsvillkor så nära som möjligt anslutes till
övriga statstjänstemäns — speciellt utrikesförvaltningens -— villkor. Även
riksrevisionsverket ansluter sig i huvudsak till utredningens synpunkter
och förslag beträffande fältpersonalens anställningsvillkor.

Enligt Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Allmänna Exportförening
och Sveriges Industriförbund, vilka efter beredning av ärendet inom
organisationernas gemensamma kommitté för u-landsfrågor avgett ett gemensamt
utlåtande, är det av största vikt att expertrekryteringen ej försvåras
av formella hinder i form av en alltför snäv reglering av experter -

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 196k

nas anställningsvillkor. Organisationerna delar utredningens uppfattning
att NIB måste tillförsäkras en viss rörelsefrihet vid slutande av anställningsavtal.
De anser att den av utredningen föreslagna regleringen av anställningsvillkoren
för bilaterala experter väl tillgodoser detta krav på rörelsefrihet
och tillstyrker att NIB erhåller bemyndigande att tillämpa a vt
a 1 s f o r m för expertanställningarna. Liknande synpunkter har framförts
av arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsutskottet inom nämnden för internationella
hälsovårdsärenden.

I vissa detaljer föreligger erinringar och påpekanden med avseende på
utredningens förslag till allmänna anställningsvillkor (1, 2, 12—14 och
17 §§ i utredningens förslag till normalkontrakt).

Enligt riksrevisionsverkets uppfattning har utredningen alltför knapphändigt
berört frågan i vilken utsträckning expertanställningen är underkastad
offentlig rättsliga regler. Ämbetsverket förutsätter därför
att denna fråga blir föremål för ytterligare utredning. Verket anser vidare
att en förutsättning för att utredningens förslag beträffande löneförmåner
och anställningsvillkor skall kunna tillämpas är, att ett tjänstereglemente
utarbetas och fastställes. Enligt ämbetsverkets mening bör NIB få i
uppdrag att framlägga förslag till sådant reglemente, vilket efter remissbehandling
bör fastställas av Kungl. Maj :t.

Statskontoret framhåller i anslutning till kontraktsförslagets bestämmelser
om expertens skyldigheter (1 och 2 §§) att i kontraktet
lämpligen kan införas en hänvisning till en befattningsbeskrivning Ojob
description») i syfte att närmare ange den anställdes arbetsområde, arbetsuppgifter
och ställning i organisationen. Vid väsentliga förändringar härutinnan
bör i princip nytt anställningsavtal ingås. Arbetsgivareföreningen,
exportföreningen och industriförbundet föreslår i anslutning till samma
bestämmelser i normalkontraktet, att den anställde under vistelsen i anställningslandet
inte bör få utöva politisk verksamhet.

Vad angår uppsägning och avgångsvederlag (12 och 13 §§)
anser de nyssnämnda organisationerna att den föreslagna regleringen strider
mot rådande praxis i vårt land och även i övrigt inger organisationerna
starka betänkligheter. Då den tekniska biståndsverksamheten i u-länderna
inrymmer en råd speciella förhållanden, som kräver särskilda hänsynstaganden
vid regleringen av anställningsvillkoren, vill organisationerna
dock inte motsätta sig förslaget om uppsägningstidens längd och avgångsvederlag,
vilka måste ses i sitt inbördes sammanhang, under förutsättning
att det vid personurvalet och i övrigt skapas garantier för att möjligheterna
till missbruk från den anställdes sida av rätten till avgångsvederlag i största
möjliga utsträckning begränsas. Organisationerna förordar att uppsägningsgrunden
»»grov försummelse» ändras till »uppenbar försummelse»
och att benämningen »avgångsvederlag», som anses ej motsvara vad som
i allmänt språkbruk avses härmed, ändras till »avgångsersättning».

2 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

TCO framhåller att en så lång uppsägningstid som exempelvis 9—12 månader
vid uppsägning från den anställdes sida kan verka hämmande på
NIB:s möjligheter att rekrytera lämplig personal. Med hänsyn till de speciella
omständigheter som får anses föreligga inom expertverksamheten kan
TCO acceptera en relativt lång uppsägningstid från den anställdes sida
och föreslår därför, att uppsägningstiden sättes till högst sex månader. I
intet fall bör enligt TCO uppsägningstiden vara längre för den anställde
än för arbetsgivaren. Liknande synpunkter anföres av Svenska FN-förbundet.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att ett stadgande bör införas i normalkontraktet
(12 §) beträffande den senaste tidpunkt före anställningskontraktets
utlöpande, då NIB resp. den anställde skall meddela, huruvida
förlängning av kontraktstiden önskas eller ej.

NIB förordar i anslutning till normalkontraktets bestämmelse om avgångsvederlagets
storlek (13 § andra stycket) en modifiering av innebörd,
att, om arbete som nämnden finner lämpligt kan beredas vid nämndens
sekretariat, den uppsagde skall vara skyldig utföra sådant arbete mot den
i 3 § första stycket i normalkontraktet stadgade lönen intill utgången av
den ursprungligen gällande kontraktstiden. Om så ej är fallet, bör avgångsvederlag
utgå enligt av utredningen angivna normer. Liknande synpunkter
anföres av arbetsgivareföreningen m. fl.

TCO föreslår i anslutning till normalkontraktets bestämmelse om skilj
em an naför farande (17 §) att det i kontraktet bör utsägas, att
1929 års lag om skiljemän avses och att svensk rätt skall tillämpas.

I samband med behandlingen av de allmänna anställningsvillkoren påpekar
NIB att spörsmålet om möjligheterna för experter att efter avslutat
uppdrag erhålla eller återfå bostad i Sverige legat utanför utredningens
uppdrag men har stor betydelse för svenska biståndsexperter och
för arbetet med rekrytering av sådana. NIB avser att längre fram återkomma
till denna fråga. Även KF och TCO understryker frågans betydelse för
rekryteringen.

Lönesystemet

Gällande bestämmelser

Såsom inledningsvis nämnts har NIB bemyndigats att utan hörande av
den inom Kungl. Maj :ts kansli inrättade kontraktsdelegationen träffa avtal
med fältpersonalen om de löne- och anställningsvillkor nämnden finner skäliga.
Med stöd av detta bemyndigande har NIB tillämpat CK:s lönebestämmelser
i avvaktan på att löneförmånerna skulle utredas.

Löneförmånerna för expert omfattar grundlön, utlandstillägg och familjetillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr Hd år 196i

Grundlönen utgår enligt viss löneklass i NIB:s löneplan. Lönebeloppen i
NIB:s löneklasser svarar i avrundade tal mot de löner å ortsgrupp 5 som
utgick 1961 enligt statens löneförordning. NIB:s löneklasser har dock åsatts
andra nummer och erhållit NIB-beteckning i stället för löneförordningens
beteckningar. Anledningen till att CK utgick från de existerande löneplanerna
var att den ville dels erhålla en på lämpligt sätt differentierad löneskala,
dels på ett bekvämt sätt kunna anpassa grundlönerna till den fortgående löneutvecklingen
i Sverige. Avsikten var att grundlönerna den 1 juli varje år
skulle justeras till överensstämmelse med lönerna till statens tjänstemän.
Någon sådan justering har dock ej ägt rum. Efter två års anställning sker
uppflyttning en löneklass. Förlänges kontraktet, sker uppflyttning ytterligare
en löneklass då en sammanlagd anställningstid av fyra år uppnåtts.

Utlandstillägget skall i princip vara differentierat efter förekommande
skiljaktigheter i levnadskostnadsnivåer på de olika projektorterna. Det utgår
dock f. n. för alla projektorter med fast tillägg om 6 000 kronor per år
och ett rörligt tillägg om 10 procent av grundlönen.

Familjetillägget utgör för hustru och för varje barn under 12 år 1 000 kronor
per år samt för varje barn som fyllt 12 men — i regel — ej 19 år 2 000
kronor per år.

Utredningens förslag beträffande systemet för löneavvägningen

Allmänna synpunkter

Utredningsuppdraget innefattar två frågeställningar, nämligen dels frågan
hur man skall komma fram till ett system för avvägningen av de totala
löneförmånerna som främjar rekryteringen och medför avsedd löneställning
(den materiella löneavvägningen), dels om och hur förmånerna
tekniskt skall fördelas på baslön och tillägg samt om och hur de skall justeras
med hänsyn till pris och/eller kursändringar o. s. v. (den tekniska löneregleringen).

Inom det statliga avlöningsväsendet gäller principen lika lön för lika arbete
såsom huvudregel. Från denna regel har undantag gjorts främst genom
den s. k. kontraktsanställningsformen, som har till syfte att möjliggöra
för statligt organ att kunna förvärva personal även i sådana fall där
den statliga löneplanslönen ej är konkurrenskraftig. För tillämpning av
denna anställningsform förutsättes Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt
fall. Kungl. Maj :ts beslut i ärende rörande kontraktsanställning, vilket
beslut skall avse viss angiven person, meddelas på föredragning av vederbörande
departementschef efter hörande av den för ändamålet inom Kungl.
Maj:ts kansli inrättade kontraktsdelegationen. Denna tillkom 1957 för att
säkerställa en enhetlig prövning av hithörande ärenden. Sedan 1960 bär
delegationens granskning av förekommande ärenden övergått från en tidigare
närmast formell genomgång till en realprövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 745 år 196b

Kontraktsvillkoren fastställes av vederbörande myndighet, där ej skäl föreligger
för den i särskilda fall tillämpade ordningen, att villkoren prövas
inom Kungl. Maj:ts kansli.

Utredningen har ansett det ligga nära till hands att undersöka i vilka
hänseenden lönesystemet för tjänstemän inom utrikesrepresentationen kan
tjäna till ledning vid utformningen av villkoren för experterna. Särskilda
skäl för en sådan jämförelse föreligger enligt utredningen med hänsyn till
att lönesystemet för utomlands stationerade diplomatiska och konsulära
tjänstemän, specialattachéer m. fl. nyligen varit föremål för översyn genom
utrikesförvaltningens lönenämnd, utlandslöneöversynen.

Med bifall till prop. 1963: 75 (SU 125, rskr 298) godkände sålunda riksdagen
riktlinjer för ett nytt lönesystem för tjänstemän inom utrikesrepresentationen
m. fl. med verkan fr. o. m. den 1 juli 1963. Systemet bygger på
den förutsättningen att vissa av tjänstemännens kostnader under utlandstjänstgöringen,
såsom för bostad, barnens fostran och utbildning, representation,
telefon och resa till Sverige för semester, prövas och regleras separat.
Det därefter kvarstående lönebehovet vid en viss befattning prövas på
grundval av en genomgång av budgetuppgifter från tjänstemannen angående
utgiftsbehovet för vissa huvudändamål (livsmedel, beklädnad, tjänare,
transport och semester). Till det för dessa ändamål godkända lönebehovet
lägges ett schablonmässigt beräknat tillägg för diverse ändamål (tvätt
och städning, möbler och inventarier, hygien, tidningar, böcker och skrivmateriel,
post, nöjen och rekreation, försäkringar och övrigt).

Tekniskt kommer, enligt vad utredningen inhämtat, den behovsprövade
utlandslönen att bestå av löneplanslön jämte ett utlandstillägg. Härtill kommer
bl. a. bostadskostnadsersättning samt i förekommande fall barnförmåner
(barntillägg, utbildningsbidrag och barnresebidrag) och representationsbidrag.

Bostadskostnader

Enligt lönesystemet för tjänstemän inom utrikesrepresentationen erhåller
tjänsteman, som ej jämlikt 38 § Saar är berättigad till fri bostad, efter
individuell prövning av byggnadsstyrelsen i samråd med utrikesdepartementet
full ersättning för godtagbara bostadskostnader (bostadskostnadsersättning).
Detta system, som tillkom på förslag av utlandslöneöversynen,
infördes den 1 juli 1962 med stöd av beslut vid 1962 års vårriksdag (prop.
1962: 1, bil. 5, sid. 9, SU 3, rskr 3).

Enligt vad utredningen inhämtat har direktregleringen av bostadsposten
väsentligt underlättat lönesättningen för berörda tjänstemän och hälsats
med tillfredsställelse.

Nu löpande kontrakt tillförsäkrar i regel biståndsexpert en efter de lokala
förhållandena anpassad, möblerad hyresfri bostad inklusive elektrici -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

tet, vatten och uppvärmning. På vissa orter tillhandahåller NIB bostäder,
medan på andra håll bostäder anskaffas i öppna marknaden.

Utredningen förordar, att principen om fri bostad för biståndsexpert bibehålies.
Bostaden bör tillgodose skäliga anspråk på storlek ach standard.
I regel torde det vara lämpligast att tillhandahållen bostad även möbleras
genom NIB:s försorg. Med hänsyn till de skiftande förhållandena utomlands
anser dock utredningen, att frågan huruvida bostaden tillika skall
vara möblerad bör avgöras från fall till fall. Hänsyn bör bl. a. tagas till ortens
hyresmarknad, där sådan finnes. Förslaget till anställningskontrakt
(4 §) har utformats i enlighet med vad nu sagts.

Utredningen fäster uppmärksamheten på att en samordning mellan NIB:s
och byggnadsstyrelsens verksamhet när det gäller tillhandahållandet av personalbostäder
utomlands kan vara rationell.

Barnkostnader

Enligt vad utredningen kunnat konstatera har inom flera utländska lönesystem
särskilda anordningar vidtagits för att mildra de påfrestningar på
en biståndsexperts ekonomi, som sammanhänger med att denne har försörjningsplikt
mot barn.

De problem i fråga om barnens fostran och utbildning och kostnaderna
härför, som uppkommer när föräldrarna vistas utomlands under icke alltför
kort tid, är enligt utredningens mening i princip desamma för biståndsexperter
som för tjänstemän inom utrikesrepresentationen. Starka skäl talar
för att tillämpa samma system för reglering av biståndsexperternas barnkostnader
som gäller för utrikesförvaltningens tjänstemän.

Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1963: 75 fastlades riktlinjerna
för barnförmånerna till tjänstemän inom utrikesrepresentationen
m. fl. Efter ytterligare utredning inom utlandslöneöversynen har Kungl.
Maj :t den 18 september 1963 på förslag av denna med verkan fr. o. m. den
1 juli 1963 fastställt följande barnförmåner till nämnda tjänstemän vid
försörjningsplikt mot barn under 19 år, vilket är svensk medborgare:

a) medföljande barn

barntillägg: 3 300—5 100 kronor/år, beroende på stationeringsort,
utbildningsbidrag: efter särskild prövning av Kungl. Maj:t samt
barnresebidrag: för påbörjande av skolgång;

b) internatbarn i Sverige
barntillägg: 1 800 kronor/år,

utbildningsbidrag: efter prövning av Kungl. Maj :t samt
barnresebidrag;

c) annat barn i Sverige
barntillägg: 4 600 kronor/år,

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 196b

utbildningsbidrag: efter prövning av Kungl. Maj :t samt
barnresebidrag;

d) barn om vilket tjänstemannen ej har vårdnaden

barntillägg: motsvarande vad tjänstemannen jämlikt dom eller
avtal är pliktig utgiva såsom underhållsbidrag för barnet, dock högst 3 300
kronor/år samt

barnresebidrag: efter prövning från fall till fall, för resa från
Sverige för besök hos tjänstemannen och åter.

Utredningen anser sålunda, att till biståndsexpert, som på grund av försörjningsplikt
underhåller barn under 19 år, bör utgå de barnförmåner, som
kan ifrågakomma för tjänsteman inom utrikesrepresentationen. Förmånerna
bör, med i det följande nämnda modifikationer, utgå under samma förutsättningar
som gäller för utrikesförvaltningens personal.

I fall, där enligt bestämmelserna för utrikesförvaltningen beslut om
barnförmåner ankommer på Kungl. Maj :t (barntillägg och utbildningsbidrag),
bör beslutanderätten ankomma på NIB. Motsvarande bör gälla i fall,
då enligt sagda bestämmelser beslut ankommer på chefen för utrikesdepartementet
(barnresebidrag).

Liksom enligt de för utrikesförvaltningen fastställda riktlinjerna bör enligt
utredningen utbildningsbidrag — jämte på motsvarande tid belöpande
barntillägg — i intet fall överstiga det belopp som utgår för barn i svensk
internatskola med det s. k. större statsbidraget (exempelvis Sigtunastiftelsens
Humanistiska Läroverk), d. v. s. barntillägg om 1 800 kronor/år jämte
utbildningsbidrag, vilket f. n. i klass 1 utgör 5 500 kronor/år och i ring IV
6 000 kronor/år.

Eftersom en del av experterna ej är svenska medborgare, kan enligt utredningen
kravet på svenskt medborgarskap såsom villkor för barnförmåner
ej upprätthållas. I och för sig skulle i stället kunna krävas, att barnet
har samma medborgarskap som experten. Utredningen anser dock bl. a. adininstrativa
skäl tala för att ej heller något dylikt krav bör uppställas. Den
omständigheten att det finns experter som ej är svenska medborgare och
ej heller bosatta i Sverige kan på barnförmånernas område medföra situationer,
som ej förutsetts i de för utrikesförvaltningen gällande reglerna. Det
torde få ankomma på NIB att lösa härigenom uppkommande problem från
fall till fall.

En förutsättning för att biståndsexpert skall tillförsäkras rätt till barnförmåner
bör, enligt utredningens mening, vara att anställningen utomlands
är avsedd att pågå viss tid, ej understigande ett år. Någon sådan avgränsning
finns ej i fråga om utrikesförvaltningens personal, eftersom denna
inte är anställd för begränsad tid.

Även i ett annat hänseende erfordras särskild reglering av biståndspersonalens
barnförmåner. Det gäller barntillägget för medföljande barn. Av
naturliga skäl har barntillägg för sådant barn (3 300—5 100 kronor/år)

Kungl. Maj:ts proposition nr li5 år 196i

fastställts endast för ort med svensk utrikesrepresentation eller där fackpersonal,
t. ex. handelssekreterare, inordnad under utrikesförvaltningens
lönesystem, är stationerad. Då biståndsverksamhet får förutsättas bedriven
även på annan ort än nyssnämnd, bör barntillägget för medföljande barn på
dylik ort fastställas särskilt.

Vad slutligen angår åldersgränsen 19 år har utredningen icke funnit anledning
föreslå något undantag från de för utrikesförvaltningens tjänstemän
gällande bestämmelserna även om vissa skäl talar för en höjning av
maximiåldern till 21 år.

Förslaget till anställningskontrakt (3 §) har utformats i enlighet med
vad utredningen sålunda förordat.

Representationskostnader

Vissa tjänstemän inom utrikesförvaltningen har skyldighet att representera.
Enligt det nya lönesystemet skall medel för representation till sådana
tjänstemän utbrytas ur lönerna och utgå i form av separata representationsbidrag.

Inom biståndsverksamheten skall representation f. n. utövas endast när
den kan anses vara till direkt nytta för projektet. I förekommande fall tillkommer
det uteslutande projektchefen att med anlitande av projektets medel
utöva representation. För ändamålet tilldelade anslag får ej överskridas.
Utgifterna skall styrkas med verifikationer åtföljda av uppgift om representationens
ändamål och vilka, som deltagit i densamma.

Då medel för dylika utgifter är av omkostnadsnatur och således ej bör
ingå i lönen, har utredningen ej funnit anledning föreslå någon ändring i
nuvarande ordning.

Avvägningen av lönekärnan

Sedan sålunda biståndsexperts bostads-, barn- och eventuella representationskostnader
föreslagits bli reglerade i särskild ordning, har utredningen
ansett det ej vara lämpligt att gå längre på denna väg.

Inom ramen för övriga kontanta löneförmåner, lönekärnan, bör sålunda
beaktas såväl en experts speciella kvalifikationer som pris- och valutaförhållanden
samt tjänstgöringsvillkor, t. ex. »hardship», på stationeringsorten.

Liksom i fråga om diplomatisk och konsulär personal får emellertid en
del av lönekärnan anses vara avsedd att täcka särskilda med anställningen
såsom biståndsexpert förenade kostnader. I den mån så är fallet torde inkomsten
enligt 32 § 3 mom. kommunalskattelagen och 2 § förordningen
om statlig inkomstskatt cj vara skattepliktig, därest biståndsexpert befinnes
vara skattskyldig här i riket. Utredningen anser därför, att lönekärnan
tekniskt bör uppdelas i lön och utlandstillägg.

Det kunde enligt utredningen ligga nära till hands att tillämpa ett system

24 Kungl. Maj:ts proposition nr /45 år 196i

med löneplaner för NIB:s expertpersonal. Man måste dock hålla i minnet
skillnaden i förhållande till exempelvis utrikesförvaltningens tjänstemän,
som är anställda för stadigvarande arbetsuppgifter och inordnade i karriärer
med löner och övriga anställningsförhållanden reglerade i likhet med
övriga varaktigt anställda statstjänstemäns. NIB-experterna däremot är i
regel anställda för en tid av två år. Det är här fråga om experter som förvärvas
för speciella arbetsuppgifter. När lönens storlek fastställes, måste
därför beaktas det speciella värde experten har för det aktuella projektet.
Skall NIB ha möjlighet att i varje särskilt fall anställa den som är lämpligast
och sålunda på ett riktigt sätt fullgöra sin expertrekryteringsuppgift,
år det därför enligt utredningens mening nödvändigt att NIB ej är bunden
av ett stelt lönesystem.

Enligt utredningen bör NIB fördenskull få bemyndigande att tillämpa en
individuell lönesättning. NIB bör sålunda ej vara bunden av några löneplaner,
då det gäller att fastställa lönekärnans storlek utan ha frihet att avtala
härom med den blivande experten. Förslaget till anställningskontrakt
(3 §) har utformats i enlighet med vad utredningen sålunda föreslagit.

Eftersom biståndsexperterna är anställda för begränsad tid anser utredningen,
att lön och utlandstillägg normalt ej bör justeras under kontraktstiden
med hänsyn till pris/kursändringar. Möjlighet härtill bör emellertid
ej uteslutas, om de förutsättningar på vilka löneavvägningen grundats väsentligen
rubbas, t. ex. genom en valutareform. Sådan väsentlig rubbning
bör ej anses föreligga med mindre den under anställningstiden konstaterade,
kombinerade effekten av pris/kursändringar, sedan avtalet slöts, uppgår
till minst 20 procent. Då fråga uppkommer huruvida här avsedd väsentlig
rubbning föreligger, torde den få prövas av NIB med beaktande av tillgänglig
statistik och efter samråd med statistiska centralbyrån. I förslaget till
anställningskontrakt (15 §) har här angivna synpunkter beaktats.

Lönedifferentiering efter civilstånd

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår att biståndsexpert
som är gift, f. n. erhåller familjetillägg för hustru med 1 000 kronor/år oavsett
om hustrun vistas i Sverige eller medföljer maken utomlands och oavsett
anställningshavarens stationeringsort.

Såsom framgår av prop. 1963: 75 är även lönen för tjänsteman inom utrikesrepresentationen
differentierad med hänsyn till hans civilstånd. Ensamstående
befattningshavare — varmed i princip jämställes gift tjänsteman
vars hustru ej medföljer på den utrikes orten — erhåller fr. o. m. den
1 juli 1963 normalt 85 (chef 90) procent av den giftes lönekärna. Ett av
huvudskälen till att gift utlandstjänsteman, vars hustru medföljer på stationeringsorten,
tillerkännes högre löneförmåner än ensamstående är att
hustrun i normalfallet kan förväntas göra en ej oväsentlig insats i makens
verksamhet. Det har även ansetts böra beaktas att de diplomatiska och

Kungl. Maj. ts proposition nr lbo år 196b

konsulära tjänstemännens hustrur på grund av tjänstens beskaffenhet i regel
är uteslutna från att genom eget förvärvsarbete höja familjens inkomstnivå.

De skäl, som föranlett differentiering av lönerna till tjänstemän inom
utrikesrepresentationen, talar enligt utredningens mening ej med samma
styrka för liknande åtskillnad när det gäller lön till biståndsexperter. Om
en diplomatisk eller konsulär tjänstemans hustru ej medföljer till den utrikes
orten, behandlas sådan tjänsteman i princip också såsom ensamstående.

Även i fall då biståndsexpertens hustru medföljer till stationeringsorten,
kan det ifrågasättas om skäl för särskild förhöjning av lönen föreligger,
t. ex. i form av familjetillägg för hustru. Såsom framgår av det föregående
har utredningen funnit behov föreligga av en mera individuell och flexibel
lönesältning för biståndsexperterna än för statsanställda i allmänhet. Frågan
om expertens civilstånd och försörjningsplikt torde ej sällan få ses i
samband med frågan om det pris NIB måste vara beredd att betala för att
erhålla viss arbetskraft. Utredningen anser därför, att någon differentiering
av lönen efter civilstånd ej är påkallad. Med hänsyn till de i regel relativt
begränsade anställningstiderna torde det för övrigt vara till fördel både för
NIB och för de anställda att förändringar i civilstånd inte behöver rapporteras
och kontrolleras. Det nuvarande systemet med särskilda familjetilllägg
för hustru bör därför ej vidare tillämpas.

Kostnader för särskild utrustning

Enligt den praxis NIB f. n. tillämpar erhåller biståndsexpert i samband
med tillträde av anställningen ett särskilt utrustningsbidrag om högst 2 000
kronor.

Till tjänsteman vid utrikesförvaltningen utgår i samband med förflyttning
till eller från ort utom riket ett särskilt förflyttningsbidrag, differentierat
med hänsyn till tjänstemannens lönegrad och familjeförhållanden.
Detta bidrag är betingat av bl. a. de med de täta förflyttningarna inom utrikesförvaltningen
förenade kostnaderna, t. ex. nyanskaffningar samt förslitning
av bohag.

Anledning saknas enligt utredningens mening att för biståndspersonal
införa någon motsvarighet till förflyttningsbidraget för tjänsteman vid utrikesförvaltningen.
Däremot anser utredningen, att bidrag bör kunna utgå
till biståndsexpert till kostnader för särskild utrustning, som erfordras med
anledning av anställningen. Härmed åsyftas främst av utlandsstationeringen
betingad nyanskaffning av speciell utrustning (t. ex. tropikutrustning).
Med hänsyn till de skiftande förhållandena på biståndsexperternas stalioneringsorter
samt till den enskilde expertens familjeförhållanden och kontraktstidens
längd bör utrustningsbidraget bestämmas från fall till fall. I
intet fall bör emellertid bidraget överstiga 4 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

NIB:s lönedelegation

En förutsättning för att en individuell lönesättning skall kunna tillämpas
på ett riktigt sätt är att sakkunskap i samtliga hithörande frågor står
till NIB:s förfogande.

I den mån Kungl. Maj :t f. n. vill tillämpa en individuell lönsättning har
Kungl. Maj:t enligt riksdagens beslut att höra den för ändamålet inrättade
kontraktsdelegationen. Närmast till hands kunde därför enligt utredningen
ligga att anlita denna. Med hänsyn till att delegationen är ett organ inom
Kungl. Maj :ts kansli synes den dock inte lämpligen böra omhänderha hithörande
frågor. Delegationen skulle f. ö. behöva förstärkas med expertis
på utlandslönefrågor och därigenom bli för stor för att kunna fungera på
det smidiga sätt som är avsett.

En annan möjlighet vore, anser utredningen, att till utrikesförvaltningens
lönenämnd eller något arbetsorgan inom denna överlåta att biträda vid
beredningen av dessa löneärenden. Mot ett sådant arrangemang talar emellertid
att även lönenämnden är ett organ inom Kungl. Maj :ts kansli. Dessutom
är lönenämnden inte sammansatt på sådant sätt, att den kan sammanträda
i så stor omfattning som i här avsedda fall skulle bli erforderlig.

Utredningen har stannat för att föreslå att ett organ inrättas, som fortlöpande
kan biträda NIB i dessa frågor. Detta organ — NIB:s lönedelegation
— bör ha en rådgivande funktion. NIB bör dock kunna överlämna åt
delegationen att sköta förhandlingarna med den blivande experten. Delegationen
bör därför ha befogenhet att träffa preliminärt avtal. I delegationen,
som förslagsvis bör bestå av ordförande och fyra ledamöter, bör ingå chefen
för NIB:s expertrekryteringsbyrå, en företrädare för utrikesdepartementets
lönebyrå, en expert i frågor rörande statstjänstemännens löner
och eventuellt en representant från näringslivet. För ledamöterna bör finnas
personliga suppleanter. Ordförande, ledamöter och suppleanter bör förordnas
av Kungl. Maj :t.

Lönedelegationen bör — liksom kontraktsdelegationen — vara beredd att
sammanträda med så kort varsel, att beslut i anställningsfrågorna ej onödigtvis
fördröjs.

Yttranden

Utredningens förslag beträffande lönesystemet (3, 4, 6 och 15 §§ i
normalkontraktet) har vunnit nära nog allmän anslutning. Några remissinstanser,
såsom arbetsutskottet inom nämnden för internationella hälsovårdsärenden
och Svenska FN-förbundet, konstaterar att förslagen innebär
väsentliga förbättringar av nuvarande villkor, t. ex. i fråga om barnförmåner.
I vissa detaljer föreligger dock erinringar eller påpekanden.

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 196k

Riksrevisionsverket ansluter sig till förslaget om en uppdelning av lönekärnan
i lön och utlandstillägg (3 §) men ifrågasätter om ej — liksom
hittills — lönen bör utgå enligt en särskild 1 ö n e p 1 an. En sådan löneplan
torde enligt ämbetsverkets uppfattning inte utgöra något hinder mot den
individuella lönesättning som utredningen funnit önskvärd. Ämbetsverket
kan inte biträda förslaget att NIB skall ha beslutanderätten i fall
där denna enligt bestämmelser gällande för utrikesförvaltningen tillkommer
Kungl. Maj :t (barntillägg och utbildningsbidrag) eller chefen för utrikesdepartementet
(barnresebidrag). Enligt ämbetsverkets mening bör i
samtliga nämnda fall förslag om bidrag underställas Kungl. Maj :ts provning.

Den föreslagna bestämmelsen i normalkontraktet (4 §) att NIB skall
tillhandahålla expert fri bostad med värme, elektricitet och
vatten bör enligt NIB ersättas med en bestämmelse, enligt vilken den anställde
tillförsäkras fri bostad jämte ersättning för därmed förenade löpande
kostnader, t. ex. vatten, värme och elektricitet. Även om den av utredningen
antydda standarden i allmänhet synes NIB vara väl avvägd, måste
den nämligen i enskilda fall anpassas efter fältprojektets art och på
tjänstgöringsorten förekommande möjligheter och behov. Jämväl statskontoret
anser att normalkontraktets 4 § fått en alltför strikt och generell formulering
och att bostadsstandarden torde komma att variera från fall till
fall beroende på omständigheterna. Byggnadsstyrelsen anser att den fria
bostaden lämpligen bör möbleras genom NIB:s försorg med hänsyn till bl. a.
de höga kostnaderna för transport av eget bohag och de ofta korta tjänstgöringstiderna.
Styrelsen utgår från att begreppet fri bostad innefattar jämväl
andra med förhyrningen förenade omkostnader än värme, elektricitet
och vatten, såsom utgifter för garage, service avseende tekniska installationer
och trädgårdsskötsel. Styrelsen finner det lämpligt med ett samrådsförfarande
mellan NIB och styrelsen i frågor rörande tillhandahållande av personalbostäder
utomlands, varvid NIB torde kunna draga nytta av den erfarenhet
som styrelsen förvärvat i sin verksamhet för anskaffande av bostäder
till utrikesförvaltningens utomlands stationerade tjänstemän.

Förslaget om inrättande av en N I B : s lönedelegation tillstyrkes
av bl. a. riksrevisionsverket, statskontoret, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Allmänna Exportförening och Sveriges Industriförbund, medan NIB
och LO uttalar viss tveksamhet om behovet.

I fråga om delegationens befogenheter biträder riksrevisionsverket
utredningens förslag, att delegationen bör ha rådgivande funktion
men av NIB kunna bemyndigas att träffa preliminärt avtal med expert.
NIB anser att delegationen främst bör vara rådgivande i principfrågor
och, när erforderlig erfarenhet vunnits, inte tilldelas uppgiften att delta i
beredningen av löpande ärenden av rutinkaraktär. Statskontoret kan ej
tillstyrka att delegationen tilldelas viss beslutanderätt. Denna bör tillkomma

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

NIB, varav bl. a. följer att allt beredningsarbete skall förläggas till NIB.
Enligt statens personalpensionsverks mening föreligger, oavsett vad NIB
uttalat beträffande lönedelegationens uppgifter, starka skäl för att beslut
i pensionslönefråga inte fattas utan delegationens medverkan i varje särskilt
fall. Pensionsverket ifrågasätter om det inte borde ankomma på delegationen
att fatta beslut om tillämplig pensionslönegrad. I varje fall anser
pensionsverket, att delegationens medverkan bör krävas, även om detta
skulle medföra, att uppgift om pensionslönegraden ej kan lämnas i anställningskontraktet.

Vad angår lönedelegationens sammansättning tillstyrker
riksrevisionsverket utredningens förslag. Arbetsgivareföreningen, exportföreningen
och industriförbundet understryker behovet av att delegationen
ges en med hänsyn till rekryteringsunderlaget allsidig sammansättning
samt anser detta krav inte vara tillgodosett med mindre än att i delegationen
ingår en specialist på de löne- och anställningsvillkor, som svenska
företag med verksamhet i u-länderna tillämpar på sina egna från hemlandet
utsända experter.

Såväl NIB som LO anser att NIB bör ha möjlighet att i speciella lönefrågor
anlita den expertis som kan befinnas erforderlig. Byggnadsstyrelsen
ifrågasätter huruvida inte ett samrådsförfarande mellan NIB och utrikesförvaltningens
lönenämnd eller annan sakkunskap är att föredraga framför
inrättande av en lönedelegation för de frågor rörande individuell lönesättning,
som erfordrar särskild expertis.

Beträffande utredningens förslag angående justering av utlandslöncn
med hänsyn till pris/kursändring (15 § i normalkontraktet) förklarar
sig statistiska centralbyrån beredd att medverka vid bedömningen
av frågan huruvida förutsättningar för dylik justering föreligger. Svenska
FN-förbundet och TCO anser emellertid att det av utredningen angivna procenttalet,
20 procent, för att väsentlig rubbning av förutsättningarna för avtalet
skall anses föreligga satts för högt samt föreslår att den anställde bör
äga rätt att påkalla lönejustering, om den kombinerade effekten av pris/
kursändring uppgår till högst 10 procent.

Sjukförmåner

Sjuklön

Nuvarande kontraktsversion medger i princip experten oavkortad lön intill
dess att sjukpension enligt avtalet börjar utgå. Motsvarande anordning
gäller enligt industritjänstemannaavtalet, vilket kan anses representativt
för regleringen av hithörande frågor inom näringslivet. Det pensioneringssystem,
den s. k. ITP-planen, som är tillämpligt på båda områdena, med -

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1964

ger i regel invalidpension under i övrigt stadgade förutsättningar från och
med den månad, vid vars början arbetsoförmåga förelegat mer än 90 dagar.

Även enligt de statliga bestämmelserna avgränsas sjuklöneperioden yllerst
av den tidpunkt, från och med vilken sjukpension börjar utgå.

Utredningen föreslår- att statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR) skall kunna vinna tillämpning på experterna. Utredningen räknar
med att den övervägande delen av expertkadern kommer att inordnas under
SPR därest förslaget genomföres i denna del. Mot bakgrunden härav
har utredningen funnit motiverat föreslå en sjuklönenivå bestämd till 90
procent av månadslönebeloppet utom vid sådan sjukdom, vid vilken enligt
Saar oavkortad lön utgår. I sistnämnda fall bör även expert åtnjuta full
lön. Härigenom ernås en principiell överensstämmelse med det statliga systemet.
Av praktiska skäl synes endast ett sjuklönesystem böra komma till
användning. Den föreslagna anordningen bör således gälla även då avtal
träffats om anslutning av experten till ITP-planen.

Beträffande tilläggsförmånernas behandling i fall av tjänstledighet på
grund av sjukdom eller olycksfall bör enligt utredningens mening nu tilllämpad
praxis få gälla även i fortsättningen, d. v. s. tilläggsförmånerna bibehålies
i princip så länge den sjuke eller skadade vistas utom riket.

Tjänstgöring i u-länder torde ofta innebära speciella risker för sjukdomar,
särskilt av tropisk art. Med hänsyn härtill och till att experten i regel
ej är inskriven hos allmän försäkringskassa, anser utredningen, att han —
i fall, där anställningstiden utlöper innan han återvunnit hälsan — genom
anställningsavtalet bör tillförsäkras rätt att uppbära ersättning med belopp
för månad motsvarande 65 procent av senast uppburen lön intill dess att
han återvinner arbetsförmågan eller kommer i åtnjutande av sjukpension.

För arbetstagare, vilken enligt statliga föreskrifter är berättigad till lön
vid sjukdom eller barnsbörd, gäller numera s. k. arbetsgivarinträde jämlikt
kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap.
16 § andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare
i statens tjänst in. fl. Ifrågavarande reglering innebär, att verket eller
myndigheten (arbetsgivaren) från försäkringskassan erhåller arbetstagaren
tillkommande sjukpenning jämte barntillägg. Den sjuklön, som den
anställde uppbär, har i stället genom vidtagna ändringar i skattelagstiftningen
i sin helhet blivit skattepliktig inkomst. Möjlighet har lämnats öppen
för arbetstagaren att begära personligt undantag från arbetsgivarinträde,
vilket kan vara till fördel i fall, då vederbörandes inkomster till övervägande
delen härrör från förvärvsarbete, å vilket de statliga sjuklönereglerna
ej äger tillämpning.

Då arbetsgivarinträde ej gäller för expert bör enligt utredningen från
sjuklön resp. i det föregående angiven ersättning avdragas sjukpenning och
annan ersättning, som han på grund av lag eller författning är berättigad
alt vid sjukdom eller olycksfall erhålla från annan än NIR. Skulle härvid

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

sjukpenning utgå jämlikt lagen om allmän försäkring eller lagen om yrkesskadeförsäkring
bör verkställt avdrag — därest experten ej är undantagen
från svensk beskattning — inbegripa jämväl värdet av skattefriheten
å sjukpenningen.

Förslaget till anställningskontrakt har utformats i anslutning till vad
utredningen sålunda förordat (8 och 10 §§).

Sjukvårdsförmåner
Gällande anordningar

Nu tillämpad kontraktsversion innehåller utöver föreskrifter om sjuklön
endast en knapphändig regel om att den anställde ävensom till tjänstgöringsorten
medföljande familjemedlemmar under en sammanhängande tidrymd
av högst 180 dagar äger rätt uppbära ersättning för nödvändiga och
styrkta sjukvårdskostnader med högst 30 kronor per dag.

Under stationering i Sverige är tjänstemän vid utrikesförvaltningen i
samma utsträckning som andra i Sverige bosatta svenska medborgare underkastade
bestämmelserna i lagen om allmän försäkring.

Vid stationering utom riket anses däremot dessa tjänstemän ej i försäkringslagens
mening — men väl vid tillämpningen av t. ex. kommunalskattelagen
och statsskatteförordningen samt lagen om allmänna barnbidrag —
bosatta i Sverige. Genom beslut den 30 juni 1958 har Kungl. Maj:t meddelat
särskilda föreskrifter angående sjukvårdsersättning under tjänstgöring
med stationering utomlands.

Föreskrifterna äger tillämpning på tjänstemän vid beskickningar, permanenta
delegationer och konsulat, försvars- och biträdande försvarsattachéer
samt lantbruksrepresentanter. Huvuddragen av föreskrifterna är följande.

Ersättning för sjukvårdskostnad i stationeringslandet

Till tjänsteman, som nyss sagts, samt medlem av hans familj (hustru
och barn under 19 år, för vilket barntillägg enligt 33 § Saar må utgå) utgår
ersättning med 80 procent av kostnader för läkarvård, läkares resa för meddelande
av vård samt sjuktransport, röntgen- eller annan undersökning,
sjukgymnastik eller behandling med bad, massage, elektricitet eller annan
därmed jämförlig och erforderlig behandling, vård å sjukhus eller förlossningsanstalt
samt för läkemedel, som föreskrivits av läkare.

Ersättning utgår inte för tandvård.

Full ersättning utgår för sjukvårdskostnader vid tuberkulos samt — för
tjänstemannens del — för läkarintyg, som skall åberopas i tjänsten. Likaså
ersättes kostnaderna helt vid yrkesskada i tjänsten och vid sådan härmed
likställd sjukdom som avses i 28 § A I punkt 6 b) under 2—4 Saar (»klimatsjukdom»
m. m.). Vid här avsedd yrkesskada må sjukvårdsersättningen

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964 31

ej understiga den ersättning som kan utgå enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Ersättning för sjukvårdskostnad i Sverige

Full ersättning utgår vid yrkesskada — ådragen under utlandsstationering
— vilken föranlett sjukvård under tillfälligt besök i Sverige.

I övriga fall utgår sjukvårdsersättning under Sverigevistelse till tjänstemannen
med tillämpning av Saar resp. lagen om allmän försäkring samt
till familjemedlem med tillämpning av nämnda lag. Enligt 2 kap. 8 § i denna
är emellertid förutsättningen att vårdbehovet uppkommit i Sverige.

Ersättning för sjukresa eller sjuktransport till och från Sverige

Efter prövning av Kungl. Maj :t kan kostnad för resa eller transport till
Sverige — eller tredje land — och åter för tjänsteman eller familjemedlem,
som omfattas av föreskrifterna, helt eller delvis ersättas av statsmedel, om
statens kostnader härigenom kan antagas bli lägre eller sjukdomen mera
ändamålsenligt behandlad än om vården meddelats i stationeringslandet.

Ersättning i andra fall

Kungl. Maj :t kan medge, att kostnader för sjukvård må utgå även i andra
fall eller enligt förmånligare grunder än nu angivits. Sålunda har det
förekommit att Kungl. Maj :t ersatt 80 procent av sjukvårdskostnader, som
uppkommit under tillfälligt besök i Sverige, t. ex. under semester, om extraordinära
skäl talat härför såsom då sjukhusvård måst sökas inom sjukvårdsområde,
där patienten ej erhållit vård enligt den s. k. inomlänstaxan.

Läkarundersökning för hälsokontroll
Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 6 september 1962 må — efter bemyndigande
av chefen för utrikesdepartementet — tjänsteman vid utrikesförvaltningen
jämte medlem av hans familj kostnadsfritt genomgå läkarundersökning
för hälsokontroll före, under och efter stationering i land med hälsovådligt
klimat, i regel dock högst en gång om året.

Utredningens förslag

Nu tillämpade sjukvårdsförmåner framstår enligt utredningens mening
vid en jämförelse med vad som gäller på andra områden såsom mindre tillfredsställande.
Dagersättningen om högst 30 kronor för nödvändiga och
styrkta sjukvårdskostnader har i vissa fall visat sig vara för låg och leda
till högst skiftande resultat.

Utredningen anser det vara lämpligt att såvitt möjligt anknyta regleringen
av sjukvårdsförmånerna till vad som gäller för huvuddelen av de utomlands
stationerade statstjänstemännen. Förutom att den statliga regleringen
av sjukvårdsförmånerna vid en jämförelse med övriga förmånssystem

32 Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 196b

synes erbjuda den för de anställda fördelaktigaste avvägningen, är det i
och för sig önskvärt, att enhetliga bestämmelser gäller på det statliga området
om ej särskilda skäl föranleder annat. Utredningen föreslår, att expert
erhåller rätt till sjukvårdsförmåner enligt de i det föregående redovisade
grunder, som gäller för tjänstemän vid utrikesförvaltningen med stationering
utomlands.

Förslaget till anställningskontrakt (9 §) har utformats i anslutning till
vad utredningen sålunda förordat.

Det torde enligt utredningen böra ankomma på NIB att pröva om och i
vad mån sjukvårdsförmåner skall utgå i fall där anställningstiden utlöper
innan expert återvunnit hälsan.

Liksom hittills bör expert vara skyldig att före och efter anställningen
genomgå hälsokontroll på NIB:s bekostnad. Motsvarande bör gälla familjemedlem,
som är berättigad till sjukvårdsförmåner.

Yttranden

Utredningens förslag till reglering av NIB-experternas sjuklöneoch
sjukvårdsförmåner (8—10 §§ i normalkontraktet) bär i allt
väsentligt tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att normalkontraktets 8 § bör kompletteras
med bestämmelser om de avlöningsförmåner som bör utgå vid andra
längre ledigheter än dem som betingas av sjukdom eller olycksfall, t. ex.
vid ledighet i samband med havandeskap och barnsbörd.

Riksförsäkringsverket ifrågasätter om det inte vore mera rationellt att
staten gör arbetsgivarinträde enligt 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring
i dess lydelse enligt prop. 1964:94 i stället för att ersättning enligt
lagen utbetalas till den försäkrade och löneavdrag göres för sjukpenning
m. m. (10 § i normalkontraktet). Verket påpekar tillika att kontraktsförslaget
ej synes reglera fall då partiell sjukledighet föreligger eller då livränta
sammanträffar med lön under tid då vederbörande upprätthåller
tjänsten.

Pensionsförmåner m. in.

Pensionsförmåner
Gällande anordningar

Mot slutet av CK:s verksamhetstid intogs i det kontraktsf or mulär, som
begagnades vid anställningsavtal med biståndsexperter, en utfästelse om
pensionsskydd enligt de normer, som innefattas i den centrala pensionsuppgörelsen,
den s. k. ITP-uppgörelsen. Enligt det kontrakt som NIB f. n.
tillämpar, har NIB åtagit sig att sörja för att den anställde garanteras en
pensionsnivå, som inte är lägre än den som ITP-uppgörelsen innebär och
som är anpassad till grundlönen enligt kontraktet. NIB har fördenskull med

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

Svenska Personal-Pensionskassan (SPP) träffat avtal om anslutning enligt
ITP-planen av den kontraktsanställda personal, som tjänstgör ute i fältet.
I några fall har dock NIB från anslutning undantagit experter, vilka
vid tjänstledighet från statlig anställning kunnat bibehållas vid pensionsrätt
i sådan anställning.

De förmåner, som avtalet avser, består av ålderspension, invalidpension
och änkepension. Pensionsåldern har fastställts till 65 år för män och 60
år för kvinnor.

SPR och ITP-planen

Pensionsförmåner enligt SPR grundas ej på försäkring. Utgående pensioner
bestrides i stället direkt från särskilt anslag under tolfte huvudtiteln
i riksstaten.

Förmånerna består av dels egenpension (ålderspension, sjukpension och
förtidspension) samt egenlivränta, dels familjepension och familjelivränta.

Pensionsförmån bestämmes på grundval av anställningshavarens pensionsunderlag,
vilket för lönegradsplacerad tjänst i regel utgör ett medeltal
av månadslöner, en månadslön för vart och ett av de senaste fem kalenderåren
före avgången. För hel pensionsförmån erfordras i normalfallet 30
tjänstår.

ITP-planen utgör väsentligen en påbyggnad av de förmåner i form av
folkpension (AFP) och tilläggspension (ATP), som utgår enligt den allmänna
försäkringen. Planen innefattar härutöver en delplan för grupplivförsäkring
jämte speciella övergångsanordningar. Pensionsförmånerna består av
ålderspension, invalidpension och änkepension. Pensionsutfästelserna tryggas
vanligen på försäkringsmässig grundval, varvid arbetsgivaren bekostar
avgifterna. Försäkringen för invalidpension och för änkepension är en ren
riskförsäkring medan försäkringen för ålderspension är premiereservbildande.

Utredningens förslag

Enär NIB till skillnad från CK är en statlig myndighet blir fältexperterna,
såsom förut konstaterats, genom anställningsavtalet statsanställda. Det
kunde av detta skäl synas motiverat att föreslå en tillämpning av SPR såsom
svar på frågan, vilket pensionssystem som i fortsättningen bör gälla
på området. Från administrativ synpunkt skulle betydande lättnader vara
att vinna med en SPR-tillämpning, främst därigenom att bestyret med avgifter
till en försäkringsmässig pensionering helt skulle bortfalla.

En expertanställning torde i normalfallet komma att omfatta en tidrymd
av omkring två år. I övervägande antalet fall kommer därför anställningstiden
hos NIB att utgöra endast en mindre del av den sammanlagda anställningstid
vederbörande kan påräkna för pension. Det förefaller mot denna
bakgrund naturligt, att experten knytes till det pensionssystem, som kan

3 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 14S

Kungl. Maj.ts proposition nr lbö år 196b

förväntas komma att väsentligen bestämma en ålderspension för honom.
I regel tillgodoses väl detta bäst därigenom, framhåller utredningen, att experten
bibehålies vid det system, till vilket han knutits i sin tidigare verksamhet.
I detta sammanhang erinras om att ITP-planen inte medger tillgodoräkning
för pension av tjänstetid i statlig tjänst. Omvänt gäller att pensionsgrundande
tjänstetid enligt ITP-planen ej kan tillgodoföras vederbörande
vid statlig pensionering.

Då det gäller sammansättningen av expertkadern framgår av tillgängliga
uppgifter, att experterna rekryteras såväl från näringslivet som från
statliga och kommunala institutioner. I några fall har rekrytering skett av
experter, hemmahörande i andra länder. Det är inte osannolikt, att den expanderande
verksamheten i sinom tid kommer att kräva ökat ianspråktagande
av expertis från andra länder, främst de nordiska.

Man torde på basis av expertkaderns sammansättning enligt utredningen
kunna räkna med att SPR i framtiden kommer att bestämma pensionsförmånerna
för det övervägande antalet experter. I de fall där SPR av skilda
anledningar inte kommer i fråga torde alternativet i allmänhet utgöras av
ITP-planen. Utom för dem som är underkastade SPR bör reglementet enligt
utredningen kunna tillämpas på dels kommunaltjänstemän, emedan
numera möjlighet öppnats för tillgodoräkning av tjänstår enligt SPR i kommunal
pensionering, dels sådana experter, för vilka brister i det enligt ITPplanen
förutsatta bottenskyddet från AFP och ATP föreligger. Det kan här
vara fråga om rörelseidkare, som gjort anmälan om undantagande från tillläggspensioneringen
eller om utländska medborgare, som ej är mantalsskrivna
här.

Enligt utredningen bör sålunda SPR tillämpas för expert, som vid avtalets
ingående är underkastad SPR eller kommunala pensionsbestämmelser.
Motsvarande bör gälla expert som saknar tjänstepensionsrätt. Annan expert
bör ha möjlighet att välja mellan SPR och det pensionssystem han tillhör.

Därest SPR väljes såsom pensionssystem torde, framhåller utredningen,
följande anmärkningar böra göras.

För att SPR skall gälla för innehavare av expertanställning erfordras beslut
i särskild ordning av Kungl. Maj:t jämlikt 1 § 2 mom. reglementet. Utredningen
anser att generell möjlighet bör skapas att förena sådan anställning
med pensionsrätt enligt SPR.

I betraktande av de speciella förhållanden, som är förknippade med här
ifrågavarande utlandstjänstgöring, synes det angeläget att SPR vinner tilllämpning
på experten utan föregående kvalifikationstid. Genom föreskrift
i anställningsavtalet om att anställningen i pensionshänseende skall likställas
med extra ordinarie statlig tjänst, erbjudes en praktisk lösning.

En generell pensionsålder av 65 år bör enligt utredningens mening tilllämpas.
I kontraktet bör därvid inskrivas den tidpunkt enligt kalendern,

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 196b

vid vilken avgångsskyldighet på grund av ålder inträder för experten under
beaktande av de principer, som härvidlag i allmänhet gäller för jämförliga
kategorier. Lärare avgår t. ex. regelmässigt vid utgången av en sex- eller
tolvmånadersperiod, även om den till avgångsskyldigheten anknutna levnadsåldern
uppnås under denna period.

Slutligen berör utredningen frågan om pensionsunderlag. De speciella förhållanden,
som utmärker experttjänstgöringen, dess kortvarighet samt nödvändigheten
av att rekrytera kvalificerade experter kan medföra löneförmåner,
som överstiger vad vederbörande uppbär eller skulle uppbära i en statligt
reglerad tjänst av jämförligt slag. Några bärande skäl för att pensionsnivän
skulle undergå en motsvarande förhöjning torde däremot ej kunna
göras gällande. Enligt utredningens mening bör därför pensionsnivån såvitt
möjligt anknytas till vad som i pensionslönehänseende gäller för innehavare
av lönegradsplacerad tjänst med jämförliga arbetsuppgifter. Anställningskontraktet
bör innehålla uppgift om den lönegrad, som därvid befunnits
tillämplig. Beslut i pensionslönefrågan bör ankomma på NIB efter lönedelegationens
hörande.

Då SPR, såsom tidigare nämnts, torde komma att tillämpas i flertalet
fall har förslaget till normalkontrakt (11 §) utformats med hänsyn härtill.

Riskgaranti vid dödsfall eller invaliditet

Av nu tillämpad kontraktsversion framgår att NIB förbinder sig att teckna
följande försäkring för den anställde, nämligen

en livförsäkring, som vid dödsfall innefattar dels ett kapitalbelopp på
99 DÖD kronor, dels ett kapitalbelopp på mellan 7 000 och 2 000 kronor för
varje familjetilläggsberättigat barn, samt

en sjuk- och olycksfallsförsäkring, som vid fullständig invaliditet till följd
av olycksfall innefattar ett kapitalbelopp på 100 000 kronor och vid partiell
invaliditet till följd av olycksfall så stor del av 100 000 kronor som svarar
mot invaliditetsgraden.

För den anställdes maka tecknar NIB en livförsäkring, som vid dödsfall
innefattar ett kapitalbelopp på 50 000 kronor.

För den anställdes maka och familjetilläggsberättigade barn tecknar NIB
en sjuk- och olycksfallsförsäkring som innefattar, vid fullständig invaliditet
till följd av olycksfall 50 000 kronor och vid partiell invaliditet till följd av
olycksfall så stor del av 50 000 kronor som svarar mot invaliditetsgraden.

Den anställde är härutöver genom särskilt gruppavtal ansluten till en
tjänstegrupplivförsäkring av den typ, som numera är vanlig på den svenska
arbetsmarknaden. Vid dödsfall skall emellertid utfallande belopp från tjänstegrupplivförsäkringen
— dock ej barntillägg — avräknas från förenämnda
99 000 kronor.

Reglementet den 14 december 1902 (nr 698) angående statens gruppliv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

försäkring äger tillämpning på experterna. Gäller för arbetstagaren annan
av arbetsgivare bekostad grupplivförsäkring med väsentligen samma försäkringsvillkor,
skall enligt 22 § reglementet utgå högst det försäkringsbelopp,
som erfordras för att de sammanlagda förmånerna i fråga om försäkringarna
skall uppgå till belopp, vartill en heltidsanställning berättigar.
Mot bakgrunden härav synes något avtal om en särskild tjänstegrupplivförsäkring
ej böra gälla i fortsättningen.

Enligt vad utredningen inhämtat, torde inom kort komma att utfärdas
en författning om ersättning vid dödsfall eller invaliditet på grund av särskilt
angivna skador eller sjukdomar till vissa statsanställda m. fl., som till
följd av tjänsten vistas utomlands. Då denna författning avses bli tillämplig
även på NIB-experterna har utredningen ansett sig ej böra taga upp frågan
om riskgaranti vid dödsfall eller invaliditet.

Yttranden

Mot de föreslagna principerna för reglering av biståndsexperts
pensionsförhållanden (jfr 11 § i normalkontraktet) förklarar
sig statens personalpensionsverk i stort sett inte ha något att erinra. Verket
understryker utredningens uttalande att det naturliga är, att experten
knytes till det pensionssystem, som kan förväntas komma att väsentligen
reglera ålderspensionsvillkoren för honom. Svenska Arbetsgivareföreningen,
Sveriges Allmänna Exportförening och Sveriges Industriförbund förordar,
att man med hänsyn till största möjliga enhetlighet i det formella anställningsförfarandet
håller fast vid principen att den anställde skall knytas
till det pensionssystem, som han är underkastad vid anställningsavtalets
ingående.

Personalpensionsverket framhåller emellertid, att det trots den betydande
uniformering av den privata tjänstepensioneringen, som den allmänna
pensioneringen givit anledning till, alltjämt förekommer bl. a. sådan privat
pensionering, som inte kan finansieras försäkringsmässigt och som det
måste möta svårigheter att överta ansvaret för. Enligt personalpensionsverkets
mening bör tillämpning av »det pensionssystem experten tillhör» preciseras
så, att det endast kan innebära fullföljandet av en privat tjänstepensionering
»enligt i princip ITP-grunder» genom särskild försäkring eller
betalning av arbetsgivarens försäkringsavgifter. Verket föreslår, att NIB
erhåller generellt bemyndigande att teckna sådan försäkring eller att betala
nämnda avgifter.

Enligt utredningens förslag bör SPR-alternativet obligatoriskt tillämpas
dels för expert som saknar tjänstepensionsrätt, dels för expert som vid
avtalets ingående är underkastad SPR eller kommunala pensionsbestämmelser.
Annan expert bör ha valfrihet mellan SPR och det pensionssystem
han tillhör. Arbetsgivareföreningen, exportföreningen och industri -

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 196i

förbundet ifrågasätter om det finns något behov av valfrihet. Eftersom en
enligt ITP-planen intjänad pensionsrätt inte kan inräknas i SPR och vice
versa, skulle nämligen tjänsteman, som har möjlighet att uppnå »mer än
full pensionsgrundande tjänstetid», kunna utnyttja valfriheten för att erhålla
ett fribrev vid sidan av fulla pensionsförmåner enligt ett annat system.
Personalpensionsverket föreslår, att gränsdragningen sker så, att alternativet
med privat pensionering endast ifrågakommer beträffande den
som vid anställningens början omfattas av privat tjänstepensionering enligt
i princip ITP-grunder och upphör att vara tillämpligt, om vederbörande
under expertanställningen erhåller annan anställning av sådant slag
som kan omfattas av statlig eller kommunal tjänstepensionering.

I anslutning till förslaget om en pensionsålder av 65 år för expert
framhåller personalpensionsverket, att tillräckliga skäl saknas att för
ifrågavarande personalgrupp meddela regler innebärande att tiden mellan
65 och 66 års ålder inte skulle få medtagas vid beräkning av s. k. utökningstid
för bestämmande av sjuk- och familjepension.

Personalpensionsverket ansluter sig helt till vad utredningen uttalat om
att pensionslönen vid expertanställning bör såvitt möjligt anknytas
till likvärdig lönegradsplacerad tjänst och inte utan vidare vara avhängig
av vederbörandes löneförmåner. Riksrevisionsverket förklarar sig
utgå ifrån att pensionsunderlaget vid tillämpning av alternativet med privat
pensionering för expert kommer att reduceras i enlighet med vad som
föreslagits ske, då expert anknyts till SPR.

Angående lönedelegationens medverkan vid bestämmande
av pensionslönen hänvisas till personalpensionsverkets i det föregående
(s. 28) återgivna yttrande.

Semester

Gällande bestämmelser

NIB:s nuvarande praxis ger den anställde rätt till semester under 36 helgfria
dagar per år. Semestern skall förläggas till tid, som den anställde bestämmer
i samråd med NIB. I regel skall semestern uttagas under kontraktstiden.

Under semestern får den anställde full lön d. v. s. grundlön och tillägg.
Om han har outtagen semester kvar då anställningen upphör, skall han i
stället få semesterersättning beräknad på grundlönen.

Utredningens förslag

Utredningen har funnit det önskvärt att såvitt möjligt anknyta expertens
semesterrätt till semesterlagens eller Saar:s regler. Härigenom undviker man
att tynga kontraktet med detaljbestämmelser, och man kan vid tillämpningen
av bestämmelserna bygga på en redan utbildad praxis. Saar:s strikta

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1961

reglering av semestern i förhållande till ålder och lönegradsplacering kan
inte utan vidare tillämpas i samband med den fria lönesättning, som utredningen
förordar för expertanställningen. De skäl som ligger bakom reglerna
i Saar har inte heller samma styrka vid en korttidsanställning under speciella
förhållanden. Genom att anknyta kontraktet till den allmänna semesterlagen
får man på ett enkelt sätt en reglering av olika detaljfrågor samtidigt
som antalet semesterdagar kan regleras fritt ovanför minimigränsen.
Utredningen förordar därför en sådan anknytning.

Biståndsarbetets karaktär och det faktum att arbetet ofta bedrivs under
pressande klimatiska förhållanden gör det enligt utredningen angeläget att
bereda experten den möjlighet till vila och avspänning som en väl tilltagen
semester ger. Man bör också räkna med att experten vid så lång tjänstgöring,
som det här i allmänhet är fråga om, vill kunna återvända till Sverige
under semestern. Ett ytterligare skäl att inte göra semestern för kort är
att det kan verka rekryteringshämmande om experten inte kan erbjudas
en lika lång semester i expertanställningen som den han är van vid från
hemlandet. Å andra sidan är biståndsverksamheten av sådan art att ett alltför
långt avbrott i tjänstgöringen ofta kan vålla svårigheter. Utredningen
anser därför att en semester på sex veckor — 36 dagar i semesterlagens
mening — per år bör vara det normala. Detta överensstämmer också med
NiB:s nuvarande praxis. Det bör dock som hittills finnas utrymme för att
maji på denna punkt i kontraktet tar hänsyn till såväl individuella omständigheter
— t. ex. den årssemester experten ägt rätt till i tidigare anställning
— som förhållandena vid det aktuella projektet.

Vid sidan av frågan om semesterns längd har utredningen funnit anledning
att föreslå avvikelse från de regler som gäller enligt semesterlagen endast
såtillvida att man bör välja den av lagen anvisade alternativa utvägen
att låta löpande år bli kvalifikationsår, så att semestern tas ut samma år
som den intjänas. I förhållande till vad som gäller enligt NlB:s nuvarande
praxis innebär utredningens förslag den ändringen att NIB får full rätt bestämma,
när semestern skall tas ut. Har den anställde på NIB:s begäran av
tjänsteskäl avstått från att uttaga semester före kontraktstidens utgång, bör
semesterersättningen beräknas på såväl lönen som utlandstillägget.

Yttranden

I anslutning till utredningens förslag och uttalanden rörande biståndsexperts
semesterrätt (7§i normalkontraktet) ifrågasätter riksrevisionsverket,
om det inte bör ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa det
maximala antalet semesterdagar, som skall kunna beviljas expert. Arbets
marknadsstyrelsen ifrågasätter huruvida inte tjänsteman, på vilken Saar är
tillämpligt, bör — om detta är för honom fördelaktigare — erhålla den semester,
som enligt Saar tillkommer befattningshavare tillhörande avdragsgrupp
2 i den lönegrad som skall anges i anställningskontraktets 11 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 196b

Rese- och flyttningsförmåner

Enligt NIB:s nuvarande praxis intages i anställningskontrakten relativt
detaljerade bestämmelser om ersättning för rese- och flyttningskostnader
samt traktamente. Bestämmelserna är i stort sett av samma innebörd i
samtliga kontrakt. De avviker på vissa punkter från motsvarande bestämmelser
för statstjänstemän.

För statstjänstemän i allmänhet gäller vid tjänsteresa inom riket bestämmelserna
i allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735)
jämte tilläggsbestämmelser samt vid utrikes tjänsteresor bestämmelserna
i utlandsresereglementet den 27 november 1953 (nr 666). Vid flyttning till
eller från ort utom riket äger statstjänsteman erhålla ersättning enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 27 november 1953 (nr 667) om ersättning
för flyttningskostnad vid flyttning utom riket.

Jämlikt bestämmelser i 33 § B 1 Saar må utomlands stationerad tjänsteman
vid utrikesförvaltningen samt försvarsattaché och biträdande försvarsattaché
på därom gjord ansökning av vederbörande myndighet beviljas bidrag
för resa till Sverige för sig och sin familj högst en gång vartannat
år eller vid stationering på ort, beträffande vilken Kungl. Maj :t med hänsyn
till klimatiska eller andra förhållanden det medgivit, högst en gång
årligen. Kungl. Maj:t har genom beslut den 28 juni 1963 medgivit att årligt
semesterresebidrag må utgå vid stationering på någon av följande orter,
nämligen Abidjan, Bagdad, Bangkok, Bombay, Calcutta, Dar es Salaam,
Djakarta, Karachi, Kuala Lumpur, Lagos, Léopoldville, Manila, Monrovia,
New Delhi, Peking eller Rangoon.

Enligt utredningens mening saknas anledning att vid resa eller flyttning
i tjänsten behandla biståndsexpert annorlunda än statstjänsteman i allmänhet.
Administrativa skäl talar uppenbart för att de statliga resereglementena
och utlandsflyttningskungörelsen tillämpas även på biståndsexpert.
I anställningsavtalet behöver då endast preciseras till vilken reseoch
traktamentsklass enligt gällande författningar den anställde skall hänföras.
Övriga villkor för rätt till exempelvis flyttningskostnadsersättning kan
inom ramen för härom gällande författning anpassas till förhållandena i
det enskilda fallet, såsom om bostaden på den utrikes orten är möblerad
eller ej. NIB har med denna lösning vidare möjlighet att i tveksamma fall
falla tillbaka på den omfattande erfarenhet av tillämpningen av resereglementena
och utlandsflyttningskungörelsen, som finns företrädd inom utrikesdepartementet.

Det torde böra ankomma på NIB, framhåller utredningen, att undersöka
vilka fördelar från besparings- och övriga synpunkter, som står att vinna
genom en samordning av magasineringen av biståndsexperternas bohag i
Sverige med utrikesförvaltningens verksamhet på detta område.

Kungl. Maj.ts proposition nr 745 år 196b

Enligt 9 § 5 mom. utlandsresereglementet skall eljest utgående traktamente
till tjänsteman hos staten, som uppbär vissa tilläggsförmåner, vid
förrättning eller tjänsteresa inom stationeringslandet minskas med 20 procent.
Denna bestämmelse, som torde komma att undergå vissa redaktionella
ändringar i samband med författningsregleringen av det nya lönesystemet
för tjänstemän inom utrikesrepresentationen, blir tillämplig även
på biståndspersonalen, om dess löneförmåner regleras i enlighet med utredningens
förslag.

Vad angår bidrag för resa till Sverige för semester anser utredningen, alt
anledning ej förekommer att införa motsvarande förmån för biståndsexperterna,
eftersom dessa är anställda för begränsad tid. Vidare är, såsom
framhållits i det föregående, ej alla experter svenska medborgare. Vid
mycket lång anställningstid bör emellertid NIB ej vara utestängd från
möjligheten att såsom en naturaförmån tillerkänna expert och hans familj
(hustru och barn under 19 år) bidrag för resa till expertens hemland —
Sverige eller annat land — för semester med tillämpning av de enligt 33 §
B 1 Saar och 20 § B tilläggsbestämmelserna till Saar för utrikesförvaltningen
gällande grunderna.

Yttranden

Utredningens förslag och uttalanden beträffande rese- och flyttnings
förmåner (5 § i normalkontraktet) bar ej föranlett någon erinran.

Frågor om tjänstledighet och meritvärdering m. m.
Tjänstledighet för expertuppdrag
Utredningen

En förutsättning för att innehavare av statlig anställning skall kunna
mottaga anställning såsom expert i NIB:s biståndsverksamhet utan att
erhålla avsked från sin tjänst i Sverige är att han beviljas tjänstledighet
med avstående av lönen (C-avdrag). Vägras tjänstledighet kan beslutet
härom överklagas hos högre myndighet om sådan finnes. Vid prövning
av frågan om innehavare av statlig anställning skall medgivas tjänstledighet
för att inneha statlig arvodesanställning får myndigheten bedöma,
huruvida anordningen kan anses förenlig med statens intressen. Då expertanställning
hos NIB är statlig anställning, närmast jämförlig med arvodesanställning,
bör enligt utredningen även här statens intressen vara avgörande
för bedömningen. Myndighet som prövar tjänstledighetsansökan får sålunda
väga den olägenhet, som kan uppkomma för statsverket av att ansökan
bifalles mot det värde detta skulle medföra för biståndsverksamheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

Med denna utgångspunkt måste myndighet ha starka skäl för att vägra
tjänstledighet. Enligt vad utredningen inhämtat hos NIB, har några svårigheter
hittills inte förelegat att uppnå överenskommelse med statlig myndighet
i fråga rörande tjänstledighet.

Även frågan om tjänstledighet för make till expert bör, enligt utredningens
mening, bedömas med utgångspunkt i om anordningen kan anses
förenlig med statens intressen. Enligt vad utredningen inhämtat anser
NIB det vara av värde från arbetsmarknadssynpunkt att en för längre tid
utsänd expert har sin familj med sig. Därigenom torde bl. a. vinnas att
experten får lättare att acklimatisera sig på projektorten.

Utredningen anser det dock ej erforderligt att föreslå att make till expert
medgives rätt till tjänstledighet. Enligt utredningens mening är det däremot
nödvändigt att den myndighet, där make till expert är anställd, positivt
verkar för att möjliggöra tjänstledighet — med C-avdrag — för att åtfölja
make, som anställts i NIB:s biståndsverksamhet. Skulle det i framtiden
visa sig att myndighet vägrar tjänstledighet utan att redovisa speciella
skäl, torde det ankomma på NIB att pröva behovet av särskilda föreskrifter.

Tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende
Gällande bestämmelser

I kungörelsen den 17 oktober 1957 (nr 596) regleras frågan om tillgodoräkning
i löne- och pensionshänseende för tjänsteman, på vilken Saar
eller annat av Kungl. Maj :t utfärdat avlöningsreglemente är tillämpligt, av
tid då tjänstledighet beviljats för bl. a. anställning hos CK. Dessa bestämmelser
har efter NIB:s tillkomst ansetts tillämpliga beträffande anställning
i NIB:s biståndsverksamhet.

I kungörelsen avsedd tjänsteman, som beviljats tjänstledighet för anställning
hos CK, må för löneklassuppflyttning och — därest av Kungl.
Maj:t utfärdade pensionsbestämmelser är tillämpliga på tjänstemannen

— såsom tjänstår för pension tillgodoräkna dylik tjänstledighet som om
ledigheten åtnjutits för offentligt uppdrag. Sådan tillgodoräkning må dock

— utan Kungl. Maj :ts medgivande för särskilt fall — ej avse längre tid
än sammanlagt två år.

Såsom villkor för sådan tillgodoräkning skall gälla att den tillstyrkts
av CK och att genom intyg av CK eller eljest styrkes att tjänstemannen
erhållit ifrågavarande anställning med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter,
som åligger honom i hans tjänst i Sverige. Såsom ytterligare villkor
för tillgodoräkning som tjänstår för pension gäller, att med anställningen
inte följer rätt till pension eller däremot svarande förmån.

För att experttjänstgöring utöver två år skall få tillgodoräknas måste
frågan underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Kungl. Maj.ts proposition nr lt5 år 196b

Utredningens förslag

Tillgodoräkning i löneklasshänseende

Anställning som expert i NIB:s biståndsverksamhet är såsom i det föregående
framhållits statlig anställning. Med den fria lönesättning som utredningen
föreslagit att gälla för experterna får anställningen dock ej
karaktären av lönegradsplacerad tjänst. Anställningen är därför närmast
att jämställa med anställning i arvodesbefattning.

Av 11 § tilläggsbestämmelserna till Saar framgår att tid, då tjänsteman
vidkänts C-avdrag på grund av tjänstledighet för att innehava eller uppehålla
statlig tjänst, må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning (uppflyttning
i lönerum). Enligt ordalagen i 11 § får tid för tjänstgöring i arvodesbefattning
ej tillgodoräknas.

Kammarrätten har dock genom utslag 1947 (ref. 1) och 1948 (notis
276) funnit att tjänsteman som åtnjutit tjänstledighet med C-avdrag för
tjänstgöring i statlig arvodesbefattning får anses ha åtnjutit ledighet för
offentligt uppdrag.

Även om tjänstledighet med C-avdrag för tjänstgöring såsom NIB-expert
kan anses som ledighet för offentligt uppdrag och således kan tillgodoräknas
i löneklasshänseende, anser utredningen att sådan ändring bör vidtagas
i tilläggsbestämmelserna till Saar att därav uttryckligen framgår,
att tjänstledighet för sådan tjänstgöring skall tillgodoräknas i löneklasshänseende.

Tillgodoräkning såsom tjänstår för pension

Utredningen har såsom framgår av det föregående föreslagit att expert
som anställes vid NIB:s fältprojekt skall bibehållas vid det pensionssystem
till vilket experten knutits i föregående anställning. Den som är tjänstledig
från en med SPR-pensionsrätt förenad anställning skall sålunda
fortfarande vara underkastad SPR. För sådan tjänsteman gäller enligt
10 § SPR vid beräkning av tjänstår för pension, att vid tid varunder han
åtnjutit ledighet för att fullgöra bl. a. offentligt uppdrag eller tjänstgöring
i statlig anställning skall likställas med fullgjord tjänstgöring. Då NIBtjänstgöringen
är statlig anställning får den alltså författningsenligt tillgodoräknas.
Några särskilda bestämmelser om tillgodoräkning såsom tjänstår
för pension av tjänstgöring i NIB:s biståndsverksamhet erfordras således
ej.

Utredningen anser det vara angeläget, att jämväl icke-statliga arbetsgivare
så långt möjligt beaktar de riktlinjer, som utredningen föreslagit
i fråga om beviljande av tjänstledighet och tillgodoräkning i lönehänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 196b

Meritvärdering av tjänstgöring som NIB-expert

Då tjänstgöring som NIB-expert är att hänföra till statlig anställning,
erfordras ej några särskilda bestämmelser i fråga om meritvärdet av här
avsedd tjänstgöring utöver stadgandet i regeringsformen § 28.

När det gäller meritvärdet av tjänstgöring hos NIB för expert, som ej
är statsanställd, anser utredningen det nödvändigt att expertens blivande
arbetsgivare lätt kan bilda sig en uppfattning om arten och kvalitén av de
arbetsuppgifter som anställningen inneburit. Utredningen anser det därför
värdefullt att ett av administrationsutredningen på sin tid framfört förslag
angående intyg om tjänstgöringen beaktas. Härigenom skulle möjligheterna
att bedöma NIB-tjänstgöringen i merithänseende underlättas.

Yttranden

1 anslutning till utredningens uttalanden i frågan om tjänstledighet
för expertuppdrag framhåller Rädda Barnens Riksförbund
att det med hänsyn till möjligheterna att rekrytera personal för internationellt
biståndsarbete är angeläget att jämväl icke-statliga arbetsgivare uppmanas
beakta de riktlinjer utredningen föreslagit i fråga om beviljande av
tjänstledighet. Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet förklarar
sig beredda att rekommendera sina medlemmar att i den utsträckning
så kan ske utan åsidosättande av kommunens egna berättigade intressen bevilja
sina tjänstemän ledighet för anställning eller uppdrag inom den verksamhet,
som administreras av NIB.

I fråga om tillgodoräkning av ledighet för löneklassupp
flyttning är kommunförbundet och stadsförbundet beredda att rekommendera
sina medlemmar att medge sådan tillgodoräkning jämväl med
avseende på ledighet för uppdrag såsom NIB-expert.

Svenska landstingsförbundet har inte något att erinra mot utredningens
förslag.

Arbetsutskottet inom nämnden för internationella hälsovårdsärenden
framhåller, att en kompletterande undersökning torde böra företagas rörande
den statliga verksamhetens och det privata näringslivets anpassning till
nödvändigheten att i större omfattning än hittills kunna avstå en anställd
för viss tids internationellt arbete och senare återinfoga den hemvändandc
experten i arbetslivet i hemlandet. I detta sammanhang bör även beaktas
frågor rörande meritvärdering av anställning i internationell tjänst.

Enligt svenska FN-förbundets mening präglas utredningens formuleringar
i frågan om meritvärdering av tjänst som biständsexpert av alltför
stor försiktighet. Det torde enligt förbundets mening utan vidare kunna rekommenderas
att tjänst som biständsexpert tillmäts större värde i merithänseende
än jämförlig tjänst i Sverige. Konfrontationen med och erfaren -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

lieteu av det egna yrkets utövande i främmande miljöer ger nämligen alltid
nya och berikande aspekter på verksamheten i hemlandet. En dylik rekommendation
torde, anser förbundet, kunna riktas till såväl statliga och kommunala
som enskilda arbetsgivare.

III. De multilateralt anställda experterna

Sociala förmåner

Gällande anordningar

Utredningen har undersökt vilket skydd en expert i multilateral biståndsverksamhet
åtnjuter enligt det svenska socialförsäkringssystemet, sökt precisera
vilka luckor i det sammanlagda skyddet från FN och den svenska
socialtörsäkringen, som kan uppkomma, samt diskuterat möjligheterna att
avhjälpa dessa luckor. Undersökningen har tagit sikte på anställning inom
FN :s och fackorganens reguljära biståndsverksamhet. De särskilda problem
som kan uppkomma vid anställning inom andra former av multilateral
verksamhet, exempelvis FN:s OPEX-program, har utredningen inte ansett
sig kunna gå in på.

Sjukvårdsersättning

Rätten till sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring är
beroende på var den försäkrade är bosatt. Utredningen har inhämtat att en
svensk expert enligt praxis i sjukförsäkringshänseende betraktas som bosatt
i Sverige under ett år efter utflyttningen, såvida han inte dessförinnan
uttagit utvandringscertifikat eller på annat tydligt sätt ådagalagt sin avsikt
att stadigvarande bosätta sig utomlands. Om han tjänstgör längre tid än ett
år betraktas han som bosatt utomlands sedan det första året gått till ända.

Den som är bosatt i Sverige åtnjuter fullt skydd för sjukvård här. För
vård i utlandet kan enligt kungörelsen den 25 maj 1962 (nr 388) ersättning
utgå men endast om vårdbehovet uppkommit under utlandsvistelsen.
Enligt FN:s bestämmelser utgår som nämnts ingen ersättning för behandling
av sjukdom som uppkommit före anställningen. Den anställde kan
alltså bli utan sjukvårdsersättning vid värd utom riket för sjukdom som
uppkommit i Sverige före anställningens början. Fallet torde dock inte ha
någon större praktisk betydelse.

Expert, som i sjukförsäkringshänseende betraktas som bosatt utomlands,
äger enligt lagen om allmän försäkring rätt till sjukvårdsersättning endast
vid vård i Sverige för vårdbehov som uppkommit här. Härigenom kan han
exempelvis få ersättning om han blir sjuk under semestervistelse i Sverige.
1 övrigt är han berättigad till ersättning endast enligt FN:s regler, vilka
innebär att han kan bli utan ersättning bl. a. vid olycksfall som inträffar un -

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964 45

der ledighet eller som den anställde uppsåtligen eller genom vårdslöshet
förorsakat.

Beträffande sjukvårdsersättning åt expertens familjemedlemmar uppstår
inga speciella problem om de stannar i Sverige. Medföljer de till tjänstgöringslandet
blir de underkastade samma svenska sjukförsäkringsregler som
experten själv. Om de blir betraktade som bosatta utomlands kan de alltså
erhålla sjukvårdsersättning endast vid vård i Sverige för vårdbehov som
uppkommit här. Eftersom de inte enligt FN:s regler är berättigade till någon
sjukvårdsersättning blir de utan skydd i alla övriga fall.

Sjukpenning

Expert som räknas som bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän
försäkringskassa och placerad i sjukpenningklass efter den årsinkomst han
beräknas få, inkomsten från FN inräknad. Sjukpenning och i förekommande
fall barntillägg kan utgå även vid vistelse utomlands. Endast om personen
i fråga var sjuk när han reste till utlandet fordras särskilt tillstånd av
försäkringskassan. När experten räknas som bosatt utomlands upphör inskrivningen
i försäkringskassa. Han har då ingen rätt att erhålla sjukpenning.
Luckor i skyddet kan då uppkomma genom att rätten till sjuklön
från FN är tidsbegränsad.

Vid hemkomsten efter anställningens slut skall experten, om han upphört
att vara inskriven hos försäkringskassa och åter bosätter sig i Sverige,
omedelbart inskrivas hos den försäkringskassa, inom vars verksamhetsområde
han bosätter sig. Det åligger honom att göra anmälan härom inom två
veckor från hemkomsten. Vid inskrivningen blir han sjukpenningklassplacerad
med hänsyn till beräknad inkomst. Även om han är sjuk vid hemkomsten
torde han enligt vad utredningen inhämtat i regel sjukpenningklassplaceras.
Vid placeringen tar man i sådana fall i regel hänsyn till den
inkomst experten uppbar i Sverige vid tiden före experttjänstgöringen. Han
kan erhålla sjukpenning genast efter hemkomsten. Endast vid fall av sjukdom
som väntas bli mycket långvarig torde enligt praxis sjukpenning ej
utgå, enär någon ärlig arbetsinkomst att lägga till grund för klassplaceringen
i sådant fall ej kunnat beräknas. Här måste emellertid även pensionsförmånerna
tas i betraktande.

Avgifter och förmåner inom sjukförsäkringen täcker inte helt varandra.
Sjukförsäkringsavgift avseende sjukvårdsersättning skall utgå i förhållande
till den taxerade inkomsten för det år sjukförsäkringsavgiften avser.
För det år då experten kan kvarstå såsom bosatt i Sverige och därigenom
har en omfattande rätt till sjukvårdsersättning är han alltså inte skyldig
betala avgift avseende sjukpenning för den tid då han varit sjukpenningklassplacerad.
Någon arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen betalas inte för
experten.

Kangl. Maj.ts proposition nr H5 år 196b

Pensionsförmåner

Tillgodoräknande av experttjänst för pension

Frågan om och på vad sätt experttjänstgöringen kan grunda rätt till pension
kan ha stor betydelse från rekryteringssynpunkt. Medlemskap i FN :s
pensionskassa medför pensionsrätt endast för expert anställd för minst fem
år. Den bästa lösningen för multilateral expert liksom för bilateral är i allmänhet
att möjligheter skapas för honom att stå kvar inom det pensionssystem
han tillhörde före experttjänstgöringen. Beträffande ATP gäller
härvid följande.

Medan bilateral expert är anställd av svensk arbetsgivare och sålunda automatiskt
hör hemma under ATP, var ATP-anslutning för multilateral expert
tidigare utesluten. Genom lagen om allmän försäkring skapades emellertid
en möjlighet att i vissa fall såsom pensionsgrundande inkomst räkna
lön till svensk medborgare från utländsk arbetsgivare. Såsom villkor gäller
att svenska staten, utländsk beskickning här eller i vissa fall svensk juridisk
person åtar sig att svara för ATP-avgiften genom att teckna en s. k.
arbetsgivarförbindelse. I prop. 1962: 90 yttrade dåvarande chefen för socialdepartementet
härom

Jag vill framhålla att möjligheterna för svenska staten att ikläda sig
förbindelse, som nu berörts, inte genom lagstiftningen begränsas till fall,
då det rör sig om uppdrag i utlandet för statens omedelbara räkning. Det
blir därigenom möjligt att säkra pensionsrätt för svenskar i utlandet vid
olika former av internationell verksamhet, exempelvis de svenska handelskamrarna
utomlands och den tekniska biståndsverksamheten.

Pensionsförmåner vid invaliditet

Om experten under anställningstiden blir mycket långvarigt sjuk eller invalidiseras
får han vid hemkomsten sjukvårdsersättning, men inte någon
sjukpenning. Frågan i vad mån luckor härigenom uppstår beror bl. a. på
praxis vid beviljandet av sjukbidrag och förtidspension.

Frän folkpensioneringen kan experten erhålla pensionsförmåner om han
är mantalsskriven i Sverige. Skulle experten under experttjänstgöringen ha
upphört att vara mantalsskriven här kan ett dröjsmål på upp till ett år och
tre månader från hemkomsten uppstå, vilket medför en betydande lucka
i socialförsäkringsskyddet under den första tiden efter hemkomsten.

Enligt tilläggspensioneringen kan förmåner utgå så snart ett pensionsfall
föreligger. F. n. får emellertid en expert som varit ute under en längre
tid och kommer hem som invalid regelmässigt endast en förtidspension
beräknad på de pensionspoäng som han faktiskt intjänat vid tiden för pensionsfallet.
Om däremot lönen under experttjänstgöringen kan läggas till
grund för intjänande av ATP-poäng, kommer förtidspensionen att beräknas
enligt förmånligare regler med s. k. antagandepoäng, innebärande att

Kungl. Mcij:ts proposition nr 145 år 1964

experten får det belopp i förtidspenson som han skulle ha fått i ålderspension
om han hade fortsatt att arbeta intill pensionsåldern.

Pensionsförmåner vid dödsfall

Familjepension från folkpensioneringen förutsätter att den som skall uppbära
pensionen är mantalsskriven i Sverige. Därest familjen stannat kvar i
Sverige kan alltså änke- och barnpension börja utgå omedelbart om experten
dör. Har familjemedlemmarna i stället flyttat med till tjänstgöringslandet
och skulle därvid mantalsskrivningen i Sverige upphöra, kan samma lucka
som vid invaliditetsfallen (högst ett år och tre månader) uppstå.

Beträffande familjepension från tilläggspensioneringen gäller liksom beträffande
förtidspension att avsevärt förmånligare regler kan tillämpas om
expertanställningen i framtiden kommer att grunda rätt till ATP-poäng.

Utredningens förslag

Utredningen föreslår att NIB bemyndigas teckna arbetsgivarförbindelse
avseende ATP-avgift för multilaterala experters räkning. Experten bör samtidigt
undantas från FN:s pensionskassa. Vem som slutligen bör stå för
ATP-avgiften kan diskuteras. Det i princip riktigaste synes enligt utredningen
vara att den anställde själv står för kostnaden. Om detta medför praktiska
problem eller eljest synes olämpligt kan man överväga att låta NIB bära
denna. Den pensionsgrundande inkomsten får beräknas beträffande person
mantalsskriven i riket av den lokala skattemyndigheten på mantalsskrivningsorten
och beträffande den som varken är mantalsskriven eller bosatt
i riket av överståthållarämbetet, med ledning av särskild inkomstuppgift
enligt förordningen den 18 december 1959 (nr 551) angående beräkning av
pensionsgrundande inkomst. Sådan inkomstuppgift skall lämnas av den
som enligt förbindelse har åtagit sig att svara för ATP-avgiften. I här avsedda
fall synes alltså den myndighet som står för förbindelsen också böra
lämna arbetsgivaruppgift. Detta förutsätter kontakt mellan myndigheten och
FN angående de utgivna löneförmånernas storlek och den form i vilken de
utgått.

Utredningen påpekar i detta sammanhang att en ATP-anslutning av experterna
får betydelse inte bara för ålderspensionens storlek utan kanske
främst genom att väsentligt öka skyddet vid invaliditetsf all under tjänstgöringstiden.
Då praxis enligt vad utredningen inhämtat synes vara sådan att
några risker knappast föreligger för att personer som är sjuka vid hemkomsten
varken får sjukpenning eller förtidspension, torde härigenom ett
någorlunda tillfredsställande skydd för en expert som kommer hem sjuk
uppnås.

Övriga luckor i socialförsäkringsskyddet för svenska experter i FN :s eller
fackorganens tjänst sammanfattar utredningen på följande sätt:

sjukvårdsersättning till expert och medföljande familjemedlem som i

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1964

sjukförsäkringshänseende betraktas som bosatta i Sverige för vård utom riket
i anledning av sjukdom som uppkommit i Sverige före anställningens
början och då fråga är om medföljande familjemedlem, när vårdbehovet
uppkommit i Sverige,

sjukvårdsersättning till expert som betraktas som bosatt utomlands för
vård utomlands till följd av olycksfall under ledighet, till följd av olycksfall
som den anställde uppsåtligen eller genom vårdslöshet förorsakat, beträffande
vårdkostnader på mindre än 5 dollar, beträffande kostnader för
tandvård samt vid vård utom tjänstgöringsområdet utom i vissa undantagsfall,

sjukvårdsersättning till medföljande familjemedlem som betraktas som
bosatt utomlands i alla fall utom vid vård i Sverige för vårdbehov som
uppkommit här,

sjukpenning till expert som betraktas som bosatt utomlands för tid då
den från FN utgående sjuklönen enligt vad nyss sagts minskas eller upphör,

pensionsförmåner från folkpensioneringen till expert som upphört att vara
mantalsskriven i Sverige och som kommer hem som invalid, samt

familjepension enligt folkpensioneringen till avliden experts efterlevande
om dessa upphört att vara mantalsskrivna i Sverige.

Utredningen har ansett sig böra utgå ifrån att särskilda ändringar i lagen
om allmän försäkring för den lilla grupp som här behandlas knappast kan
ifrågakomma. Luckorna i skyddet gäller också främst risker som borde
täckas av FN. Utredningen ifrågasätter därför om man inte från svensk
sida borde undersöka möjligheterna att åstadkomma en förbättring av det
skydd FN erbjuder sina biståndsexperter.

Man kan emellertid inte vänta sig att ett heltäckande skydd skall kunna
uppnås den vägen. Utredningen ifrågasätter även om inte NIB borde hos
statsmakterna framföra följande tankegång.

Utbyggnaden av det svenska socialförsäkringssystemet har medfört att
man i Sverige alltmer betraktar det som ett grundläggande trygghetskrav
att vara skyddad mot de ekonomiska följderna av sjukdom och olycksfall.
Sådana brister i skyddet som här påvisats för de multilateralt anställda
experternas del kan därför ha en negativ inverkan på rekryteringen av experter.
De luckor som uppstår, är så speciella, riskerna så svåra att förutse
och de personer som utsätts för riskerna så få, att det synes tvivelaktigt huruvida
ett tillfredsställande riskskydd kan skapas genom privat försäkring.
Samtidigt som bristerna generellt sett är små kan emellertid konsekvenserna
i det enskilda fallet bli allvarliga.

Likheten mellan bilaterala och multilaterala experters arbetsuppgifter är
påfallande. Ur den svenska biståndspolitikens synvinkel är det lika angeläget
att främja rekryteringen av multilaterala experter som av bilaterala.
Det ligger därför enligt utredningen nära till hands att jämföra de bilatera -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

la och de multilaterala experternas ställning även vad gäller social trygghet,
särskilt som även de senare i allmänhet rekryteras genom svenska myndigheter,
främst NIB. Med hänsyn härtill kan det ifrågasättas om inte staten
borde — åtminstone beträffande sådana multilaterala experter som rekryteras
genom svensk myndighet — inträda vid sidan av arbetsgivaren och till
en blivande expert avge en förbindelse som garanterar denne ett minimiskydd
motsvarande det skydd han skulle ha erhållit från den svenska socialförsäkringen
om han hade arbetat i Sverige. Skyddet skulle träda i verksamhet
endast i den mån ersättning från den internationella organisationen
inte utgår. Beslut om sådan garantiförbindelse bör meddelas av NIB samtidigt
med beslut om att teckna arbetsgivarförbindelse enligt ATP. Däremot
bör för garantiförbindelsen knappast någon särskild avgift uttagas från
den anställde, eftersom en beräkning av riskskyddets värde måste bli mycket
svår att göra och avgiften ändå skulle bli ganska obetydlig. Avgränsningen
av vilka som skall kunna komma i åtnjutande av denna garanti bör
till en början göras förhållandevis snäv. För att uppnå en viss avgränsning
kan lämpligen — i likhet med vad som gäller för statstjänsteman beträffande
tillgodoräknande av experttjänst i löne- och pensionshänseende — ett
krav på tillstyrkan från den expertrekryterande eller eljest närmast berörda
myndigheten i Sverige uppställas.

Yttranden

NIB och flertalet remissinstanser har i fråga om de multilateralt anställda
experternas sociala förmåner anslutit sig till utredningens förslag.
NIB och statskontoret finner det angeläget att anställningsvillkoren för å
ena sidan NlB-experter och å andra sidan svenskar i FN-tjänst och i viss
annan därmed jämförlig internationell tjänst överensstämmer samt tillstyrker
därför utredningens förslag i denna riktning. Liknande uttalanden göres av
KF, arbetsutskottet inom nämnden för internationella hälsovårdsärenden
och Svenska FN-förbundet. Svenska Missionsförbundet finner det vara av
vikt att trygghetsfrägorna beaktas samt anser att den personal inom frivilliga
organisationer, som i huvudsak utför en tjänst jämförlig med vad
som utföres av experter i statliga och internationella organ, skall tillförsäkras
samma sociala förmåner.

Riksförsäkringsverket tillstyrker utredningens förslag att NIB bemyndigas
för svenska staten utfärda i 11 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän
försäkring avsedd förbindelse att svara för avgift till
försäkringen för tilläggspension för multilaterala experters
räkning. Statens personalpensionsverk anser det däremot vara tveksamt om
tillräckliga skäl finns för denna lösning, vid vilken experten samtidigt
skulle undantas från tillhörighet till FN:s pensionskassa och kostnaden för
ATP-avgiften bäras antingen av den anställde själv eller eventuellt av NIB.

4 llihang till riksdagens protokoll 19Gb. 1 samt Nr 14S

Kungl. Maj:ts proposition nr /45 år 196k

Pensionsverket anför.

Enligt pensionsverkets mening bör frågan i varje fall lösas på ett och
samma sätt oberoende av om experten i vårt land omfattas av en personalpensionering
enligt bruttosystem eller så ej är fallet. Vid ett genomförande
av anordningen bör uppmärksammas, att formlig pensionsrätt vid anställningar
hos internationell organisation erhålles först efter fem års tjänstgöring
men att i avvaktan därpå sker avsättningar till en s. k. Provident Fund,
vartill bl. a. organisationen bidrar med ett belopp motsvarande 14 % av lönen.
Om anställningen upphör innan pensionsrätt förvärvats, utbetalas kontant
vad som för den anställdes räkning inbetalats till fonden. Vid frågans
fortsatta behandling torde böra övervägas vilka konsekvenser ett genomförande
av den i promemorian föreslagna anordningen bör medföra i detta
avseende.

Utredningens sammanfattning av luckorna i socialförsäkringsskyddet för
multilateralt anställda och deras familjer vad gäller sjukvårdsersättning,
sjukpenning och folkpensionsförmåner från den allmänna försäkringen synes
riksförsäkringsverket helt riktig och ger enligt verkets mening fullt fog
för utredningens slutsats att det relativt ringa antal personer varom fråga
är motiverar att man söker avhjälpa bristerna på annat sätt än genom särskilda
ändringar i lagen om allmän försäkring. Härvidlag anser verket det
knappast föreligga någon annan möjlighet än att NIB i särskild förbindelse
garanterar ett visst mini m iskydd. Pensionsverket finner
det rätt klart, att ett realiserande av garantien förutsätter medverkan
från socialförsäkringsorganen. Om garantien skulle träda i funktion före
tillämpningen på vederbörande av personalpensionsbestämmelser utformade
enligt bruttosystemet (inom vilket personalpensioneringen utgör en kompletteringsanordning
till socialförsäkringen), förutsätter pensionsverket, att
garantibelopp vid personalpensionsförmånens bestämmande skall helt likställas
med förmån på grund av socialförsäkring.

Frågor om tjänstledighet och meritvärdering m. m.
Tjänstledighet för expertuppdrag

I fråga om tjänstledighet för anställning i multilateral biståndsverksamhet
gäller i huvudsak vad som anförts i fråga om NIB-experter. Även här
bör enligt utredningen statens intressen vara avgörande för bedömningen.
Vid multilateral verksamhet är det visserligen ej fråga om tjänstledighet för
annan statlig verksamhet men det rör en verksamhet som staten starkt har
engagerat sig i. Frågan om beviljande av tjänstledighet för expert och experts
make bör därför enligt utredningens mening bedömas på samma sätt
som föreslagits för NIB-experter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 b5 år 196b

Tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende
Gällande bestämmelser

Beträffande tjänsteman, som är underkastad Saar eller annat av Kungl.
Maj :t utfärdat avlöningsreglemente och som beviljats tjänstledighet för anställning
såsom tjänsteman eller expert hos internationell organisation, till
vilken Sverige är officiellt anslutet, är följande föreskrivet i den förenämnda
kungörelsen den 17 oktober 1957 (nr 596).

Sådan tjänsteman må för löneklassuppflyttning och — om pensionsbestämmelser
som utfärdats av Kungl. Maj :t är tillämpliga på honom -— såsom
tjänstår för pension tillgodoräkna tid för tjänstledighet, som om ledigheten
åtnjutits för offentligt uppdrag. Sådan tillgodoräkning må dock
ej utan Kungl. Maj :ts medgivande i särskilt fall avse längre tid än sammanlagt
två år.

Såsom villkor för tillgodoräkning skall gälla, att den tillstyrkts av den
av vissa angivna institutioner, som saken närmast berör. Härutöver fordras
att det styrkes att tjänstemannen erhållit anställningen med hänsyn
till arten av de arbetsuppgifter, som åligger honom i hans tjänst i Sverige.

Såsom ytterligare villkor för tillgodoräkning som tjänstår för pension
gäller, att med anställningen ej följer rätt till pension eller däremot svarande
förmån.

Utredningens förslag

I motsats till experter i NIB:s biståndsverksamhet innehar experter i multilateral
verksamhet ej i denna egenskap statsanställning. Frågor om tillgodoräkning
i löne- och pensionshänseende för statstjänsteman vid tjänstledighet
för sådan tjänstgöring bör därför, liksom hittills, regleras särskilt.

En utsträckning av tiden för tillgodoräkning utan Kungl. Maj :ts medgivande
från två till fyra år torde enligt utredningens mening vara värdefull
för att en eventuell förlängning lätt skall kunna ske. Det i kungörelsen om
tillgodoräkning intagna kravet, att det skall styrkas att tjänstemannen erhållit
anställningen med hänsyn till arten av de arbetsuppgifter, som åligger
honom i Sverige torde utgöra en tillräcklig garanti för att tjänstgöringen
är av värde för hans statstjänst. Utredningen har emellertid förordat
att kretsen av tillstyrkande myndigheter och institutioner enligt kungörelsen
utökas.

För tillgodoräkning såsom tjänstår för pensionsförmån bör enligt utredningens
mening liksom hittills gälla, att med anställningen ej följer rätt
till pension eller däremot svarande förmån. Enligt utredningens mening
bör dock möjlighet till tillgodoräkning finnas även i sådant fall, om staten
sätts i tillfälle att inträda i tjänstemannens rätt till förmånen. Beslut i
sistnämnda fall torde böra ankomma på Kungl. Maj:t.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

Med anställning hos internationell organisation bör enligt utredningens
mening jämställas anställning inom FN:s OPEX-program, anställning inom
nordisk biståndsverksamhet, i vilken Sverige medverkar, eller sådan anställning
hos främmande lands myndighet som möjliggjorts genom bidrag
från NIB.

Meritvärdering av tjänstgöring som expert

Tjänstgöring i multilateral verksamhet skiljer sig från tjänstgöring i
NIB:s biståndsverksamhet därigenom att det här ej rör sig om statsanställning.
Den bör dock enligt utredningens mening så långt möjligt i merithänseende
jämställas med statstjänst. Även i fråga om den multilaterala
verksamheten anser utredningen att det är värdefullt att utförliga intyg
över tjänstgöringen utfärdas, så att den arbetsgivare, hos vilken experten
skall tjänstgöra efter sin internationella anställning, får möjlighet att bilda
sig uppfattning om vad uppdraget inneburit.

Liksom i fråga om NIB-experterna har utredningen funnit det angeläget,
att jämväl icke-statliga arbetsgivare så långt möjligt beaktar de riktlinjer,
som utredningen föreslagit ifråga om beviljande av tjänstledighet och tillgodoräkning
i lönehänseende.

Yttranden

Utredningens förslag till modernisering och utvidgning av gällande bestämmelser
om tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende
av tid för anställning i multilateral biståndsverksamhet har i allt
väsentligt fått ett positivt mottagande.

NIB, statskontoret och Rädda Barnens Riksförbund anser, att frågan om
en allmännare tillämpning av nyss angivna bestämmelser, t. ex. på internationellt
arbetande humanitära organisationer, bör utredas.

Vad gäller pensionsförhållandena påpekar statens personalpensionsverk,
att utredningen hållit möjlighet öppen för tillgodoräkning i pensionshänseende
efter prövning från fall till fall av anställningstiden hos internationell
organisation, även om rätt till pension eller däremot svarande förmån
följer med anställningen. Såsom förutsättning för dylikt medgivande skulle
gälla, att staten sattes i tillfälle att inträda i tjänstemannens rätt till förmånen.
I princip är personalpensionsverket icke berett att tillstyrka samordning
annat än som en obligatorisk anordning, vilken riktar sig likaväl
mot överpensionering som mot underpensionering. Verket håller före att en
framkomlig väg vore att beakta personalpensionsförmån på grund av anställning
hos internationell organisation på principiellt samma sätt som
svensk tilläggspension i den mån den utländska personalpensionsförmånen
är grundad på anställningstid, vilken tillgodoräknas som tjänstår för beräkning
av bruttopensionsförmån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

Utredningens uttalanden om meritvärdering av tjänstgöring som
expert i multilateral verksamhet har inte föranlett annan erinran än att
Svenska FN-förbundet anser utredningens formulering alltför försiktig.
Rädda Barnens Riksförbund finner det önskvärt, att intyg om tjänstgöring
hos internationellt arbetande humanitära organisationer skall få tillmätas
meritvärde på samma sätt som vid NIB-tjänstgöring.

IV. Föredraganden

Någon ingående prövning från statsmakternas sida av anställningsvillkoren
för biståndsexperter har ej ägt rum, sedan nämnden för internationellt
bistånd tillkom. Den av utredningen om biståndsexperters villkor — i anslutning
till en av byråchefen i riksrevisionsverket T. A. R. Thorson utförd
förberedande undersökning — nu verkställda översynen finner jag innefatta
en värdefull och allsidig analys av de delvis invecklade problem, som anmäler
sig på detta område. Jag anser mig även i allt väsentligt böra förorda
utredningens förslag, vilka i huvudsak tillstyrkts av NIB och remissinstanserna.
Jag anmäler i det följande de olika förslagen, varvid jag till en början
behandlar anställningsvillkoren för NIB-experterna.

Jag delar utredningens mening, som särskilt understrukits av NIB och åtskilliga
remissinstanser, att behovet av viss rörelsefrihet vid regleringen av
löne- och övriga anställningsvillkor för experter motiverar, att NIB får bemyndigande
att även i fortsättningen tillämpa avtalsform för expertanställningarna.
Härigenom, och vid bifall även till övriga i det följande redovisade
förslag, underlättas expertrekryteringen, vilket i sin tur är ägnat att bidraga
till en ökad svensk insats för de underutvecklade länderna.

Utredningen har, såsom ett underlag för blivande avtal, utarbetat ett förslag
till normalkontrakt. Jag vill understryka att förekomsten av ett dylikt
normalkontrakt inte utesluter vissa avvikelser i ett individuellt avtal, om sådana
betingas av rekryteringsmässiga hänsyn och de ej strider mot de av
mig i det följande förordade riktlinjerna för regleringen av anställningsvillkoren.
Med angivna utgångspunkt kan bl. a. NIB:s och statskontorets påpekanden
om anpassning av bostadsförmånen till projektets art och de lokala
förhållandena beaktas i ett personligt avtal.

Vad angår expertens skyldigheter anser jag, att frågan om förbud mot politisk
verksamhet under vistelsen i anställningslandet liksom andra i kontraktsförslagets
2 § ej närmare angivna frågor av detta slag kan regleras i
de ordnings- och övriga föreskrifter rörande arbetets bedrivande som NIB
meddelar.

Utredningen har ägnat frågan om uppsägning och avgångsvederlag ingående
uppmärksamhet. Den föreslagna längre uppsägningstiden för arbetstagaren
är visserligen mindre vanlig men betingas bl. a. av att NIB måste få

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 är 1964

erforderligt rådrum för rekrytering av ersättare. Jag liar emellertid förståelse
för den under remissbehandlingen framförda uppfattningen att uppsägningstiden
inte bör vara längre för experten än för NIB. Om framtida erfarenheter
visar, att NIB kan rekrytera ersättare på kortare tid än utredningen
antagit, bör därför frågan tas upp på nytt.

I anslutning till den av NIB m. fl. föreslagna modifieringen av lydelsen av
13 § andra stycket i normalkontraktet vill jag framhålla följande. Den av
utredningen föreslagna lydelsen utesluter inte att expert efter överenskommelse
utför lämpligt arbete på NIB:s sekretariat. Då jag emellertid ej är beredd
förorda att skyldighet att utföra sådant arbete inskrives i normalkontraktet,
anser jag att tillräckliga skäl inte föreligger för ändring av lydelsen
i den av NIB föreslagna riktningen.

Det har inte ingått i utredningens uppdrag att pröva frågan om möjligheterna
för expert att efter avslutad tjänstgöring erhålla eller återfå bostad i
Sverige. Såsom framhållits av NIB och vissa remissinstanser har spörsmålet
stor betydelse inte minst från rekryteringssynpunkt. NIB har förklarat sig
skola längre fram återkomma till denna fråga.

De av utredningen föreslagna riktlinjerna för lönesystemet innefattar så
långt bedömts möjligt och lämpligt en anknytning till vad som gäller för
utomlands stationerade tjänstemän vid utrikesförvaltningen m. fl. Jag finner
det i likhet med bl. a. NIB och statskontoret riktigt alt en sådan anknytning
sker och förordar att riktlinjerna antages. Även utredningens förslag
till reglering av NIB-experternas sjukförmåner innebär en sådan anknytning
och jag tillstyrker detsamma. Avvägningen av löneförmånerna vid partiell
tjänstledighet bör dock särskilt uppmärksammas. I anslutning till förslag
från arbetsmarknadsstyrelsen bör härutöver införas möjlighet till avlöning
vid ledighet för havandeskap eller barnsbörd, enligt grunder motsvarande
dem som gäller för förut avsedda tjänstemän vid utrikesförvaltningen.
Frågan om tillämpning för experterna av arbetsgivarinträde enligt 3 kap.
16 § lagen om allmän försäkring torde få ytterligare övervägas. Skulle förutsättningar
därför visa sig föreligga, torde avtalen få anpassas härefter. Även
förslagen om NIB-experternas rese- och flyttningsförmåner tillstyrker jag.
Jag utgår från att i fall, där anknytning till gällande bestämmelser genomföres
avtalsvägen, ytterligare förmåner inom dylikt förmånsområde ej utfästes
i kontraktet. Där ej annat överenskommes, länder å andra sidan under anställningstiden
genomförd ändring i sådana bestämmelser till efterrättelse
mellan NIB och den anställde (16 § i normalkontraktet).

Statsutskottet har i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1963: 125 förutsatt
att frågan om utlandslönerna till tjänstemän inom utrikesförvaltningen
blir föremål för kontinuerlig uppmärksamhet från bl. a. utrikesförvaltningens
lönenämnd. Löneförmånerna till kontraktsanställd personal inom statsförvaltningen
prövas av den inom Kungl. Maj:ts kansli inrättade kontrakts -

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

delegationen. Utredningens förslag om inrättande av en lönedelegation med
i första hand rådgivande funktion vid NIB:s handläggning av experternas
lönefrågor ligger i linje med vad sålunda befunnits erforderligt på områden
med problem betingade av utlandsförhållanden och tillämpning av avtalslöner.
Jag förordar, att en NIB:s lönedelegation inrättas.

Under remissbehandlingen har delade meningar framkommit beträffande
delegationens befogenheter. I likhet med utredningen anser jag att delegationen
främst bör vara rådgivande med ungefär samma funktion som
t. ex. kontraktsdelegationen. Delegationen kommer härigenom att medverka
jämväl då det gäller frågor om pensionslönens bestämmande. Med hänsyn
till lönedelegationens centrala roll i lönesystemet och till vad bl. a.
riksrevisionsverket anfört under remissbehandlingen delar jag utredningens
uppfattning att delegationen jämväl skall kunna bemyndigas att träffa
preliminärt avtal med expert.

Mot utredningens förslag i fråga om lönedelegationens sammansättning
har jag i princip intet att erinra. I delegationen bör ingå en representant
för näringslivet för att tillgodose behovet av sakkunskap på de löne- och
anställningsvillkor som svenska företag med verksamhet i u-länderna tilllämpar
för sina experter.

Jag biträder utredningens uppfattning att möjlighet till justering av
utlandslönen bör föreligga vid väsentlig rubbning av förutsättningarna för
avtalet till följd av pris- eller kursändring, även om avtalet avser begränsad
anställningstid. När väsentlig rubbning skall anses föreligga är givetvis
en avvägningsfråga. Mot det föreslagna procenttalet, 20 procent, har
under remissbehandlingen invändning rests av TCO och Svenska FN-förbudet,
vilka förordat ett lägre tal. Jag anser emellertid att utredningens
förslag innefattar en rimlig avvägning och är ej beredd att frångå detta.

Riksrevisionsverket har föreslagit, att frågan om barnförmåner till biståndsexpert
skall underställas Kungl. Maj :ts prövning. De för utrikesförvaltningens
tjänstemän tillämpliga barntilläggen och utbildningsbidragen
fastställes av Kungl. Maj :t, som jämväl fastställer riktlinjer för beviljande
av barnresebidrag, varom chefen för utrikesdepartementet beslutar. Då i
princip samma normer förutsatts skola tillämpas i avtalen med experterna,
finner jag i likhet med utredningen att beslutanderätten i fråga om barnförmåner
lämpligen bör ligga hos NIB.

Utredningens förslag till riktlinjer för regleringen av biståndsexperts pensionsförhållandcn
anser jag i stort sett innefatta en tillfredsställande lösning
av detta viktiga trygghetsproblem och förordar att de genomföres
med följande modifikationer.

Jag biträder statens personalpensionsverks mening att den av utredningen
föreslagna valfriheten mellan SPR och det pensionssystem experten tillhör
bör begränsas till att i sistnämnda fall avse fullföljandet av en privat

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964

tjänstepensionering enligt i princip ITP-grunder samt förordar att NIB erhåller
generellt bemyndigande att i förekommande fall teckna sådan privat
försäkring eller betala arbetsgivarens försäkringsavgifter.

I likhet med personalpensionsverket finner jag vidare att avgångsskvldigheten
på grund av ålder för sådan expert som underkastas SPR bör
anknytas till pensioneringsperiod III i stället för en fastställd pensionsålder
av 65 år. Vad åter angår pensionsunderlaget för expert, som blivit anknuten
till annat pensionssystem än SPR, bör detta underlag fastställas
på motsvarande sätt som för sådan anställningshavare på den privata arbetsmarknaden,
för vilken tillämpas samma pensionssystem som för experten.

Vad angår semesterns längd, anser jag skäl ej föreligga att begränsa avtalsfriheten
genom att ett maximalt antal semesterdagar, som må beviljas
experter, fastställes av Kungl. Maj :t.

Frågan om tjänstledighet och om tillgodoräkning av tid för experttjänstgöring
i löne- och pensionshänseende samt om meritvärdering av
tjänstgöring såsom NIB-expert påkallar i och för sig inte något riksdagens
beslut. Jag vill emellertid anmäla, att jag inte funnit anledning till erinran
mot utredningens uttalanden och förslag i förevarande hänseenden. I
likhet med utredningen finner jag det vara angeläget att jämväl icke-statliga
arbetsgivare så långt möjligt beaktar de riktlinjer, som utredningen
föreslagit i fråga om beviljande av tjänstledighet och tillgodoräkning i lönehänseende
och noterar med tillfredsställelse vad kommunförbunden härvidlag
anfört under remissbehandlingen.

I likhet med Svenska FN-förbundet anser jag, att det meritvärde som
tillmätes en internationell tjänstgöring bör minst motsvara meritvärdet av
jämförlig tjänst i Sverige. Det är obestridligt, att utövandet av ett yrke i
främmande miljö vidgar erfarenheten. I regel kommer detta den efterföljande
verksamheten i hemlandet tillgodo.

Jag övergår nu till att behandla utredningens förslag beträffande de multilateralt
anställda experterna.

Jag förordar ett genomförande av utredningens förslag att NIB bemyndigas
att för svenska staten utfärda i 11 kap. 2 § tredje stycket lagen
om allmän försäkring avsedd förbindelse att svara för avgift till försäkringen
för tilläggspension för de multilateralt anställda experterna. Härigenom
undanröjes de svårigheter i pensionshänseende som f. n. kan uppkomma
för en person, som åtar sig ett uppdrag inom den multilaterala biståndsverksamheten.
Då löneförmåner m. m. för experten bör anses innefatta
skälig ersättning för pensioneringskostnader, bör avgiften för ATPforsäkringen
slutligen stanna på experten själv. Detta bör ske antingen så
att experten till statsverket inlevererar belopp motsvarande avgiften eller,
i de fall han från organisationen äger åtnjuta pension eller däremot svarande
anordning, till statsverket avstår tillgodohavande hos organisationen

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1964

på grund av sådan anordning. Det senare bör i princip även gälla statstjänstemän,
som bibehålies vid pensionsrätt enligt SPR. Statsverkets kostnader
för avgifter i anledning av förbindelse torde bestridas med anlitande
av tolfte huvudtitelns förslagsanslag Arbetsgivaravgift till den allmänna
tilläggspensioneringen. Inflytande avgifter från expert bör tillföras detta
anslag.

Utredningen har även upptagit till behandling vissa luckor i socialförsäkringsskyddet
för multilateralt anställda experter och deras familjer,
vad gäller sjukvårdsersättning, sjukpenning och folkpensionsförmåner. I
synnerhet beträffande sjukförmånerna och invaliditetsskyddet gäller det
risker som borde täckas av de internationella organisationerna såsom arbetsgivare.
Som utredningen påvisat sker detta endast i begränsad utsträckning.
Utredningen har därför, med instämmande bl. a. av riksförsäkringsverket,
väckt tanken att staten skulle garantera ifrågavarande experter och
deras familjer ett minimiskydd motsvarande de svenska socialförsäkringsförmånerna.
Konstruktionen av en sådan garanti aktualiserar emellertid
flera frågor av principiell betydelse, vilka inte berörts av utredningen. Jag
anser därför, innan ställning tages till förslaget, att en ytterligare undersökning
bör ske genom riksförsäkringsverkets försorg.

V. Hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda i olika hänseenden anfört, hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) godkänna av mig i det föregående framlagda förslag
till riktlinjer för anställningsvillkor för experter inom bilateral
teknisk biståndsverksamhet;

2) godkänna de i det föregående framlagda grunderna
för en friare lönesättning för sådana experter samt

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter
och vidtaga de åtgärder i övrigt som erfordras för förslagens
genomförande med verkan fr. o. m. den 1 juli 1964
ävensom meddela erforderliga övergångsbestämmelser.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Erik Cornell

Kungl. Maj:ts proposition nr li5 år 196i

Bilaga

Utredningens förslag

till

Anställningskontrakt

mellan nämnden för internationellt bistånd (NIB) och N.N.

1 §•

NIB anställer N.N. tills vidare från och med den 196 dock

längst till och med den 196 såsom med

tjänstgöring i

2 §.

Den anställde skall utföra de arbetsuppgifter, som NIB inom ramen för
anställningen ålägger honom. Han skall ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter
och de föreskrifter rörande arbetets bedrivande som NIB
meddelar.

Den anställde får icke utan NIB:s medgivande under anställningstiden
inneha annan anställning eller uppdrag för annan eller driva eget företag
eller utöva självständig yrkesverksamhet. Ej heller får han i och för sin
tjänst mottaga ersättning eller belöning av annan än NIB.

3 §•

Den anställde åtnjuter lön med kronor i månaden.

Utöver lönen utgår tilläggsförmåner i form av utlandstillägg och barnförmåner.

Utlandstillägget utgör kronor i månaden. Utlandstillägg utgår ej under
resa i anslutning till tjänstgöringens påbörjande eller avslutande och ej
heller under vistelse i Sverige, såvida icke vistelsen är att anse som tillfälligt
besök eller NIB av särskild anledning finner skäligt medgiva den anställde
att uppbära tillägget.

Beträffande barnförmåner gäller i tillämpliga delar vad därom är stadgat
för tjänstemän i utrikesförvaltningen. Rätten till barnförmåner är dock
icke beroende av barnets medborgarskap.

4§.

NIB tillhandahåller på tjänstgöringsorten fri bostad med värme, elektricitet
och vatten.

5 §•

Den anställde äger rätt till resekostnadsersättning, traktamente vid resa
och förrättning i tjänsten samt ersättning för flyttningskostnader enligt
vad därom är stadgat för statstjänstemän i allmänhet i rese- och traktamentsklass 6

§•

Bidrag utgår till kostnader för särskild utrustning med kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1964
7 §.

Semester utgår enligt de grunder som stadgas i semesterlagen med följande
avvikelser:

a) semester åtnjutes under löpande kvalifikationsår,

b) den för helt år beräknade semestern utgör trettiosex semesterdagar.

B §•

Drabbas den anställde under anställningstiden av sjukdom eller olycksfall
som medför arbetsoförmåga äger han under sagda tid uppbära sjuklön
intill dess han återvinner sin arbetsförmåga eller kommer i åtnjutande avsjukpension
enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR).

Sjuklön utgår med 90 procent av den i 3 § första stycket fastställda lönen.
Full lön utgår dock vid sådan ledighet för sjukdom, under vilken oavkortad
lön utgår enligt statens allmänna avlöningsreglemente.

Under tid då sjuklön uppbäres utgår även tilläggsförmåner enligt vad
därom stadgas i 3 § andra, tredje och fjärde styckena.

Skulle anställningstiden utlöpa innan den anställde återvunnit sin arbetsförmåga,
äger han, intill dess han återvunnit denna eller kommit i åtnjutande
av sjukpension, rätt till särskild ersättning med belopp för månad, motsvarande
65 procent av den i 3 § första stycket fastställda lönen.

9 §•

Den anställde, hans maka samt barn för vilket barnförmåner kan utgå
ar berättigade att i händelse av sjukdom eller olycksfall erhålla ersättning
för sjukvård från NIB enligt de grunder som gäller för utrikesförvaltningens
tjänstemän med stationering utomlands.

10 §.

Sjuklön enligt 8 § utgår ej för tid innan vederbörlig anmälan om sjukdomen
eller olycksfallet gjorts.

Från sjuklön och ersättning enligt 8 eller 9 § må NIB göra avdrag för
varje motsvarande ersättning som vederbörande på grund av lag eller författning
är berättigad erhålla från annan än NIB.

11 §•

Anställning skall förenas med pensionsrätt enligt SPR såsom om anställningen
avsåg extra ordinarie statlig tjänst i lönegrad med en avgångsskyldighet
på grund av ålder vid utgången av månad

12 §.

Anställningen må uppsägas att upphöra före utgången av den i 1 § stadgade
tiden.

NIB skall iakttaga en uppsägningstid av sex månader och den anställde
en uppsägningstid av ett år.

Sker uppsägning från NIB:s sida äger den anställde rätt till avgångsvederlag
enligt vad därom stadgas i 13 §, såvida icke uppsägningen skett på
grund av att den anställde gjort sig skyldig till grov försummelse eller eljest
i eller utom tjänsten förhållit sig på sätt som varit ägnat att skada den
svenska biståndsverksamheten.

13 §.

Avgångsvederlag innefattar ersättning för mistade löneförmåner för tiden
från och med den dag då anställningen upphört på grund av uppsägning
från NIB:s sida till och med den dag då anställningen skulle ha upphört om
uppsägning ej skett.

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 196b

Avgångsvederlag utgår för sagda tid med belopp motsvarande skillnaden
mellan den i 3 § första stycket stadgade lönen och den inkomst av förvärvsarbete,
som den anställde under samma tid haft eller skäligen skulle ha
kunnat skaffa sig.

Har den anställde åsamkats särskilda kostnader på grund av att anställningen
upphört i förtid utgår skälig ersättning även härför.

14 §.

Den anställde är skyldig att på NIB:s anmodan återvända till Sverige om
han uppsäges eller om han drabbas av sjukdom eller olycksfall som kan
väntas medföra arbetsoförmåga under minst sex månader eller, om kortare
anställningstid återstår, under återstoden av anställningstiden.

15 §.

Konstateras under anställningstiden att de ekonomiska förutsättningarna
för avtalet väsentligen rubbats till följd av pris- och/eller kursändring skall
det i 3 § angivna utlandstillägget ändras.

Väsentlig rubbning skall anses föreligga om den kombinerade effekten av
pris/kursändring sedan avtalet slöts, uppgår till minst tjugo procent av
summan av lön efter skatt och utlandstillägg.

16 §.

Utan hinder av vad i 1 och 12 §§ är stadgat om anställningstid och om
uppsägning skall vid tillämpningen av detta avtal anställningsförhållandet
ej anses upphöra förrän den anställde återkommer till Sverige eller den tid
utlöper som skäligen kan beräknas åtgå för hemresan.

Genomföres under anställningstiden ändring i lag eller annan författning,
som är av betydelse för tillämpningen av detta avtal, skall ändringen,
där ej annat överenskommes, lända till efterrättelse mellan NIB och den anställde.

17 §.

Tvist om tolkning eller tillämpning av detta avtal skall avgöras genom
skiljedom enligt lagen om skiljemän.

Detta anställningskontrakt, varav två likalydande exemplar är upprättade
och utväxlade, godkännes härmed till alla delar.

Stockholm den

19 .

Kungl. Maj:ts proposition nr lbö år 196b

Innehållsförteckning

I. Inledning..................................................

Bilateral biståndsverksamhet ............................

Multilateral biståndsverksamhet..........................

II. NIB-experterna ............................................

Allmänna anställningsvillkor ..............................

Nu tillämpade allmänna anställningsvillkor ..............

Utredningens förslag till allmänna anställningsvillkor ----

Yttranden..............................................

Lönesystemet ............................................

Gällande bestämmelser..................................

Utredningens förslag beträffande systemet för löneawägningen

Allmänna synpunkter ................................

Bostadskostnader ....................................

Barnkostnader .......................................

Representationskostnader..............................

Avvägningen av lönekärnan............................

Lönedifferentiering efter civilstånd ....................

Kostnader för särskild utrustning......................

NIB:s lönedelegation..................................

Yttranden .............................................

Sjukförmåner ............................................

Sjuklön ...............................................

Sjukvårdsförmåner .....................................

Gällande anordningar ................................

Utredningens förslag..................................

Yttranden .............................................

Pensionsförmåner m. ....................................

Pensionsförmåner ......................................

Gällande anordningar.................................

SPR och ITP-planen..................................

Utredningens förslag..................................

Riskgaranti vid dödsfall eller invaliditet ..................

Yttranden .............................................

Semester ................................................

Gällande bestämmelser ..................................

Utredningens förslag....................................

Yttranden .............................................

Rese- och flyttningsförmåner ..............................

Yttranden .............................................

Frågor om tjänstledighet och meritvärdering m. m...........

Tjänstledighet för expertuppdrag ........................

Utredningen ........................................

Tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende ............

Gällande bestämmelser ................................

Utredningens förslag..................................

Meritvärdering av tjänstgöring som NIB-expert ............

Yttranden .............................................

62 Kungl. Maj. ts proposition nr tio år 196b

III. De multilateralt anställda experterna ........................ 44

Sociala förmåner ........................................ 44

Gällande anordningar .................................. 44

Sjukvårdsersättning .................................. 44

Sjukpenning ........................................ 45

Pensionsförmåner .................................... 46

Utredningens förslag .................................... 47

Yttranden ............................................. 49

Frågor om tjänstledighet och meritvärdering m. m........... 50

Tjänstledighet för expertuppdrag ........................ 50

Tillgodoräkning i löne- och pensionshänseende ............ 51

Gällande bestämmelser................................ 51

Utredningens förslag.................................. 51

Meritvärdering av tjänstgöring som expert................ 52

Yttranden ............................................. 52

IV. Föredraganden ............................................ 53

V. Hemställan ................................................ 57

Bilaga. Utredningens förslag till anställningskontrakt .............. 58

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640291