Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1964

Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1963 vid
dess fyrtiosjunde sammanträde fattade beslut; given
Stockholms slott den 13 december 1963.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1963 vid dess fyrtiosjunde
sammanträde fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om riksdagens yttrande angående följande av
Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1963 antagna
instrument, nämligen konvention (nr 119) angående maskinskydd samt
rekommendation (nr 118) i samma ämne ävensom rekommendation (nr
119) angående uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ.
Det föreslås att konventionen ratificeras av Sverige, medan de båda rekommendationerna
ej anses böra föranleda någon åtgärd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition nr 1 i år 1964

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 december
1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lindholm, Edenman, Johansson,

af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för kommunikations- och inrikesdepartementen anmäler chefen för
socialdepartementet, statsrådet Aspling, vissa av Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1963 vid dess fgrtiosjunde sammanträde
fattade beslut samt anför.

Genom sin anslutning till Nationernas förbund den 9 mars 1920 inträdde
Sverige såsom medlem av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Genéve.

Organisationens beslutande församling — Internationella arbetskonferensen
— som sammanträder minst en gång varje år, har enligt artikel 19 i
organisationens stadga att beträffande förslag, som uppförts på dess dagordning,
välja mellan två former för godtagande. Antingen skall beslutet resultera
i ett förslag till internationell konvention, avsedd att ratificeras av organisationens
medlemmar, eller ock skall det utmynna i en rekommendation,
avsedd att övervägas vid lagstiftning eller annorledes, men utan den
bindande karaktär, som tillkommer en ratificerad konvention. Därest beslutet
är av mindre räckvidd eller av väsentligen formell innebörd, t. ex. då det
gäller en begäran om utredning, plägar det ges formen av en resolution.

Varje medlem av organisationen skall inom ett år från avslutandet av ett
konferenssammanträde underställa därå antagna konventioner och rekommendationer
vederbörlig myndighet (i vårt land riksdagen) för vidtagande
av lagstiftnings- eller andra åtgärder. Varje medlem har vidare skyldighet
att underrätta Internationella arbetsbyråns generaldirektör om de åtgärder,
som vidtagits för att underställa konventioner vederbörlig myndighet, samt
om eljest vidtagna åtgärder. Medlem, som icke ratificerat viss konvention,
skall tid efter annan till Internationella arbetsbyråns generaldirektör avge
redogörelse för såväl lagstiftning och praxis med avseende å de i konventionen
behandlade frågorna som den omfattning, vari konventionens bestämmelser
genomförts eller avses att genomföras genom lagstiftning, administ -

Kiingl. Mnj:ts proposition nr 1 ''i år 196i

rativa åtgärder, kollektivavtal eller annorledcs, med angivande tillika av de
omständigheter, som förhindrar eller fördröjer ratificeringen av konventionen.
Motsvarande gäller i fråga om rekommendationer med tillägg, alt redovisning
skall lämnas även för sådana jämkningar i rekommendationer,
som befunnits eller må befinnas erforderliga vid antagande eller tillämpning
av bestämmelserna i desamma.

Generalsekreterarens i Nationernas förbund befattning med de konventioner
oeli rekommendationer, som beslutas av Internationella arbetsorganisationen,
bar övertagits av generaldirektören för Internationella arbetsbyrån
(artiklarna 20 och 21), varvid emellertid föreskrivits, att ett av de två
officiella exemplaren av varje av Internationella arbetskonferensen antagen
konvention eller rekommendation skall deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare samt att varje ratifikation av en sådan konvention skall
delgivas Förenta Nationernas generalsekreterare för registrering i enlighet
med bestämmelsen i artikel 102 av Förenta Nationernas stadga.

Internationella arbetskonferensens fyrtiosjunde sammanträde hölls i Geneve
under tiden 5—26 juni 1963. Antalet deltagare var störst vid mitten avsammanträdet,
då betydligt över 1 000 representanter för 102 av organisationens
108 medlemsstater var närvarande. Det stora flertalet hade sänt
fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett arbetstagarombud.
Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Dagordningen för detta konferenssammanträde — för vars förhandlingar
och beslut en fullständig redogörelse kommer att lämnas av ILO-kommittén
i dess publikationsserie »Internationella arbetsorganisationen» — omfattade
följande överläggningsämnen:

I. Generaldirektörens för Internationella arbetsbyrån årsredogörelse.

II. Finansiella och budgetära frågor.

III. Upplysningar och årsrapporter rörande medlemsstaternas tillämpning
av internationella arbetskonventioner och rekommendationer.

IV. Förbud mot försäljning, uthyrning och användning av maskiner med
otillfredsställande skyddsanordningar (andra behandling).

i Genom Kungl. Maj :ts beslut den 5 april 1963 hade att deltaga i konferensen utsetts

för regeringen: såsom ombud statssekreteraren i socialdepartementet Ernst Michanek
och ledamoten av riksdagens andra kammare Ingemund Bengtsson samt såsom experter
numera kanslirådet Sten-Eric Heinrici, lagbyråchefen Ingrid Hilding, t.f. byrådirektören
lan Lagergren och t.f. byråchefen Carl Lidbom, samtliga nämnda departement, ävensom
t.f. byråchefen i inrikesdepartementet Gunnar Olofsson samt ordföranden och chefen
för försäkringsrådet, generaldirektören Yngve Samuelsson;

för arbetsgivarna: såsom ombud direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Gullmar
Bergenström samt såsom experter direktören Erik Forstadius och civilingenjören Gideon
Gerhardsson, båda i nämnda förening, ävensom direktören i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti,
ömsesidigt, Sven Hydén och direktören i Handelns arbetsgivareorganisation
Lennart Rugfelt;

för arbetstagarna: såsom ombud Landsorganisationens jurist, internationella direktören
Bertil Bolin samt såsom experter biträdande juristen i Landsorganisationen Bert
Ahlgren, Tjänstemännens centralorganisations jurist, ledamoten av riksdagens första
kammare Lennart Geijer, ordföranden i Handelsanställdas förbund Eric Magnusson samt
ingenjören K.-G. Karlsson, Landsorganisationen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1 i år 1964

V. Uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ (andra behandling).

VI. Hygieniska förhållanden inom handel och på kontor (första behandling).

VII. Förmåner vid olycksfall i arbetet samt vid yrkessjukdom (första behandling).

Huvudparten av delegationerna från Afrika och Arabländerna lämnade
konferensen såsom protest mot Republiken Sydafrikas närvaro och särskilt
mot ett beslut att låta en medlem av den sydafrikanska delegationen tala
inför konferensen trots en av konferensen år 1961 antagen resolution, som
innehöll en uppmaning till Sydafrika att dra sig tillbaka från Internationella
arbetsorganisationen på grund av sydafrikanska regeringens apartheid-politik.

Under punkt II på dagordningen antog konferensen budget för Internationella
arbetsorganisationen avseende utgifter för år 1964; budgeten fastställdes
till 16 388 799 U. S. dollars.

Följande av konferensen fattade beslut, vilka hänför sig till punkterna
IV och V på dagordningen, är av beskaffenhet att i enlighet med artikel 19
av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,
nämligen

1. Konvention (nr 119) angående maskinskydd,

2. Rekommendation (nr 118) angående maskinskydd,

3. Rekommendation (nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal
på arbetsgivarens initiativ.

Texterna till dessa internationella instrument torde få såsom bilagor
(Bilagor A—C) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I särskild bilaga (Bilaga D) lämnas en förteckning över samtliga vid konferensen
antagna resolutioner.

Konvention och rekommendation angående maskinskydd

Frågan om förbud mot försäljning, uthyrning och användning av maskiner
med otillfredsställande skyddsanordningar har varit föremål för behandling
vid två på varandra följande internationella arbetskonferenser.
En första diskussion ägde sålunda rum vid 1962 års konferens och ledde
efter ytterligare överväganden vid konferensen påföljande år till antagandet
av en konvention och en rekommendation i ämnet.

Konventionen antogs av konferensen med 201 röster mot 0 och en nedlagd
och rekommendationen antogs med 204 röster mot 0 och en nedlagd.

Samtliga svenska ombud röstade för båda instrumenten.

Kungl. Maj.ts proposition nr H år 1D6A 5

Konventionen och rekommendationen

Konventionen föreskriver afl försäljning, uthyrning och, i den
omfattning vederbörande myndighet bestämmer, upplåtelse i annan form
samt utställning av maskiner med särskilt angivna farliga delar, som saknar
ändamålsenliga skyddsanordningar, skall förbjudas genom nationell
lagstiftning eller förhindras genom andra lika effektiva åtgärder. Likaså
förbjudes användning av maskiner, på vilka någon farlig del, arbetszonen
inbegripen, saknar ändamålsenliga skyddsanordningar.

Såsom särskilt farliga angives i konventionen utstående delar på rörliga
maskindelar ävensom transmissionsdelar samt reglerings- och kontrollorgan.

Konventionens bestämmelser är emellertid inte tillämpliga på maskiner
eller farliga maskindelar, vilka på grund av sin konstruktion, installation
eller placering erbjuder lika stor säkerhet som om de vore försedda med
ändamålsenliga skyddsanordningar. Ej heller är bestämmelserna tillämpliga
på underhåll, smörjning, uppsättning eller justering, under förutsättning
att sådana arbeten kan utföras i enlighet med godtagna säkerhetsföreskrifter.

Bestämmelserna i konventionen utgör ej hinder för försäljning eller upplåtelse
i annan form av maskiner till förvaring, skrotning eller reparation.
Men dessa maskiner får ej efter förvaringen eller reparationen säljas, uthyras
eller utställas med mindre de uppfyller konventionens skyddskrav.

Undantag får göras från konventionens föreskrifter. Varaktigheten av
sådant undantag, vilket i intet fall får överskrida tre år, ävensom övriga
därmed förknippade villkor skall bestämmas genom nationell lagstiftning
eller genom andra lika effektiva åtgärder.

I konventionen stadgas vidare att ingen arbetstagare får använda en maskin
utan att föreskrivna skyddsanordningar är anbragta. Han får ej heller
sätta sådana skyddsanordningar ur funktion.

Konventionen är tillämplig på alla grenar av näringslivet, såvida icke
ratificerande stat förklarat att konventionen skall ha en mera begränsad
räckvidd. Har sådan förklaring avgivits, skall konventionen i vart fall tilllämpas
på de företag eller grenar av näringslivet, inom vilka vederbörande
myndighet, efter samråd med yrkesinspektionen och med berörda mest
representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, finner att maskiner
används i betydande omfattning.

Den kompletterande rekommendationen utsträcker det i konventionen
angivna förbudet till att gälla även tillverkning. Vid specificering
av de maskintyper som skall omfattas av förbudet bör hänsyn tagas
även till alla arbetande delar på en maskin, vilka under arbetet kan åstadkomma
kringflygande partiklar samt delar, som befinner sig under farlig
elektrisk spänning. Maskinerna bör dessutom vara så konstruerade att även
övriga risker, för vilka de som är sysselsatta vid maskinerna kan utsättas,

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 är 1964

så långt möjligt elimineras, med hänsyn tagen till materialets beskaffenhet
och farans art.

Rekommendationen uttalar vidare, att bilaterala eller multilaterala avtal
om ömsesidigt samråd och samarbete bör utarbetas mellan stater som
exporterar eller importerar maskiner, så att konventionen och rekommendationen
kan tillämpas på internationella transaktioner rörande försäljning
eller uthyrning av maskiner. Sådana avtal bör särskilt syfta till enhetliga
säkerhetsföreskrifter och yrkeshygieniska normer i fråga om maskiner.

Både konventionen och rekommendationen stadgar slutligen, att alla nationella
lagstiftningsåtgärder, som avser att ge effekt åt instrumentens bestämmelser,
skall vidtagas av vederbörande myndighet efter samråd med
berörda mest representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
samt, i förekommande fall, med tillverkarnas organisationer.

Svenska bestämmelser

För Sveriges vidkommande återfinnes bestämmelser om maskinskydd i
arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) med däri senast genom lag
den 31 maj 1963 (nr 245) vidtagna ändringar, vilka träder i kraft den 1
januari 1964.

Lagen stadgar skyldighet för tillverkare eller försäljare av maskiner, redskap
eller andra tekniska anordningar att tillse, att sådan anordning, då
den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här utställes till försäljning
eller i reklamsyfte, är försedd med nödiga skyddsanordningar och även
i övrigt erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, ävensom
att tillhandahålla för anordningens användning och skötsel erforderliga
föieskrifter. Vad nu sagts gäller även den som upplåter anordningen till
begagnande. När särskilda skäl föreligger kan arbetarskyddsstyrelsen föreskriva,
att anordningen därjämte skall vara försedd med skylt eller annan
märkning upptagande tillverkarens namn och annan uppgift som stvrelsen
finner erforderlig. Styrelsen kan också, beträffande visst slag av anordnmg,
föreskriva att anordningen skall vara godkänd av styrelsen, innan
den avlämnas för alt tagas i bruk inom riket eller här utställes till försäljning
eller i reklamsyfte. Utför någon såsom självständig företagare installation
av sådan anordning, skall han tillse, att gällande föreskrifter iakttages
(45 §). Enligt särskild bestämmelse i lagens inledningskapitel (6 §)
äger arbetarskyddslagen tillämpning i nu avsedda fall även om det inte är
fråga om verksamhet som omfattas av lagen.

I fråga om tillsyn å lagens efterlevnad stadgas bl. a. att till förebyggande
av att tillverkare, försäljare eller upplåtare av maskin, redskap eller annan
teknisk anordning avlämnar anordningen i strid mot bestämmelserna i 45 §,
arbetarskyddsstyrelsen äger att, efter det vederbörande beretts tillfälle till
yttrande, förbjuda honom att avlämna eller utställa anordningen, med
mindre de åtgärder vidtages, som styrelsen finner erforderliga (56 § första

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1061

stycket). Om synnerliga skäl föreligger får styrelsen utan alt avbida yttrande
meddela sådant förbud att träda i kraft omedelbart och gälla intill
dess annorlunda förordnas. Där så finnes påkallat kan styrelsen låta genom
polismyndighets försorg och på bekostnad av tillverkaren, försäljaren eller
upplåtaren vidtaga nödiga åtgärder för att säkerställa att forbudet upprätthålles
(50 g andra stycket).

Vad beträffar användningen av maskiner på arbetsplatsen stadgas i 7 §
första stycket arbetarskyddslagen, att arbetsgivare är pliktig alt iakttaga allt
som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka arbetet
bedrives, samt arbetstagares ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar
för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt
arbetstagare ådrager sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av olycksfall
däri. För tillämpning av denna allmänt hållna huvudregel finns detaljerade
föreskrifter i arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949. I vissa avseenden
innehåller även lagen i de följande paragraferna (8—13 §§) mer preciserade
bestämmelser. Arbetstagaren å sin sida är pliktig att använda förefintliga
skyddsanordningar, att noga följa meddelade föreskrifter och i övrigt
iakttaga tillbörlig försiktighet och, i vad på honom ankommer, medveika
till förekommande av ohälsa och olycksfall (7 § andra stycket).

Råder vid arbetsställe missförhållande i något avseende, varom förmäles
bl. a. i 7 § och innebär missförhållandet inte överträdelse av någon särskilt
straffbelagd föreskrift, äger yrkesinspelctören, där så prövas nödigt, skriftligen
förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga viss åtgäid
för att avhjälpa missförhållandet eller skriftligen förbjuda honom att efter
utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda viss arbetslokal, maskin,
redskap eller annat hjälpmedel, visst ämne eller material eller viss arbetsmetod
utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet villkor. Innan
föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle att avgiva yttrande
beredas arbetsgivaren (53 § första stycket). Medför missförhållandet synnerlig
fara för arbetstagares liv eller hälsa, må yrkesinspektören utan att avbida
yttrandet meddela förbud som träder i kraft omedelbart och gäller tills
vidare, intill dess annorlunda förordnas, och även där så finnes påkallat
låta genom polismyndighetens försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga
nödiga åtgärder för att säkerställa att förbudet upprätthålles (53 § andra
stycket).

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse honom meddelat förbud,
föreläggande eller föreskrift, är straffet dagsböter eller, där omständigheterna
är synnerligen försvårande, fängelse i högst sex månader (63 §). Där
någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör
oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning lämnats
honom enligt arbetarskyddslagen eller med stöd av lagen meddelad föreskrift,
är straffet dagsböter (65 § första stycket). Med dagsböter straffas likaså
tillverkare, försäljare eller upplåtare av teknisk anordning som

Kungl. Maj.ts proposition nr lb år 196b

mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektör oriktig
uppgift beträffande anordningen (65 § andra stycket). Arbetstagare
är underkastad ansvar enligt lagen, om han olovligen och utan giltigt skäl
borttagit skyddsanordning eller försatt den ur bruk. Han kan då ådöinas
böter upp till 200 kr. (67 §).

Arbetarskyddslagen kommer från och med den 1 januari 1964 att i princip
vara tillämplig på varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete
för arbetsgivares räkning.

Slutligen må nämnas att lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg
innehåller vissa bestämmelser om beskaffenheten av maskiner och maskinell
utrustning m. m.

Yttranden

Yttranden över konventionen och rekommendationen har inhämtats från
arbetarskyddsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och
ILO-kommittén.

Arbetarskyddsstyrelsen erinrar om sitt den 11 oktober 1962 avgivna yttrande,
vari styrelsen framhåller att den föreslagna konventionen med den
därtill anknutna rekommendationen formellt skiljer sig från den svenska
arbetarskyddslagen därigenom att i denna lag vare sig beträffande tillverkning,
försäljning, uthyrning och utställning av maskiner eller beträffande
maskiner i bruk stipuleras något direkt förbud mot att sälja, uthyra, utställa
eller bruka maskin, som i skyddsavseende ej är tillfredsställande. Lagens föreskrifter
ålägger tillverkare m. fl. att tillse, att av honom avlämnade maskiner
erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall och arbetsgivare
att vidtaga de åtgärder, som erfordras för att förebygga ohälsa och
olycksfall. Något förbud föreligger emellertid ej med mindre i fråga om tillverkare
in. fl. arbetarskyddsstyrelsen utfärdat förbud jämlikt 56 § och i
fråga om arbetsgivare vederbörande yrkesinspektör utfärdat förbud jämlikt
53 §. överträdelse av sådant förbud är straffbelagt jämlikt 63 §.

Med hänsyn härtill synes de svenska bestämmelserna kunna anses överensstämma
med konventionens mening i nämnda avseenden.

Styrelsen påpekar vidare att de svenska lagbestämmelserna omfattar ej
endast maskiner utan även »redskap eller annan teknisk anordning», dvs.
varje anordning som kan betecknas såsom teknisk, t. ex. tryckkärl, verktyg,
apparater, stegar, ställningar osv. Bestämmelserna är allmängiltiga såtillvida,
att de äger tillämpning vid försäljning eller upplåtande även till verksamhet,
som eljest ej omfattas av lagen eller till enskild person. De begränsar
sig ej till vissa angivna maskindetaljer, vilka genom sin beskaffenhet
kan medföra personskada, utan omfattar alla med en teknisk anordning
sammanhängande riskmoment. Bestämmelserna skall vidare beaktas oavsett
om några särskilda detaljanvisningar finnes utfärdade eller ej. Föreskrifter -

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 1!)Gb

na i 45 § arbetarskyddslagen går således betydligt längre än konventionen
och rekommendationen.

Styrelsen finner hinder ej möta mot alt konventionen ratificeras av Sverige,
under förutsättning att en ratificering ej kommer att negativt påverka
omfattningen av de svenska bestämmelserna och ej heller begränsar möjligheten
att uppställa krav på skyddsåtgärder, som särskilt med avseende på
importerade maskiner kan anses påkallade med hänsyn till svensk skyddsteknisk
standard.

Sjöfartsstyrelsen anmärker att konventionen enligt artikel 17 är avsedd
att vara tillämplig inom alla grenar av näringslivet, sålunda även på maskiner
ombord i fartyg.

Enligt lagen den 16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg skall, fortsätter styrelsen,
maskiner och maskinell utrustning vara sådana, att resa med fartyget
ej kan skäligen antagas medföra livsfara för ombordvarande, samt för
arbetes utförande avsedda inrättningar och redskap vara sådana, att arbete
därmed icke är förbundet med uppenbar fara för olycksfall. Vid tillämpningen
av dessa bestämmelser genom fartygsinspektionen torde i stort sett
konventionens ändamål uppfyllas. Både konventionen och rekommendationen
kan godtagas för Sveriges del och dess bestämmelser göras tillämpliga
ej blott å svenska fartyg utan även i lämplig utsträckning jämväl å utländska
fartyg, varå bedrives arbete inom svenskt territorialvatten. Någon anledning
att på sätt artikel 17 angiver begränsa konventionens tillämpning i vad
fråga är om maskiner ombord i fartyg torde således icke föreligga.

Svenska arbetsgivareföreningen anser att konventionens detalj bestämmelser
i stor utsträckning har avseende på äldre typer av maskiner, vilket gör
konventionen mycket tidsbunden. Med den framstegstakt som för närvarande
råder på det tekniska området kommer konventionstexten i dessa delar
att inom en snar framtid ej längre vara aktuell. Då konventionen icke i något
väsentligt avseende synes strida mot svensk lagstiftning och praxis, vill
föreningen emellertid icke motsätta sig ett svenskt antagande av konventionen.

Föreningen yttrar sig inte över rekommendationen.

Landsorganisationen kan inte finna, att arbetarskyddslagen innehåller
något stadgande, som skulle utgöra hinder för en svensk ratifikation av
konventionen. Då dessutom konventionens stadganden överensstämmer
med den ståndpunkt Landsorganisationen intager till den i konventionen
behandlade frågan anser organisationen, att konventionen bör ratificeras av
Sverige.

Beträffande rekommendationen finner Landsorganisationen några erinringar
ej för närvarande påkallade.

Tjänstemännens centralorganisation har intet att erinra mot innehållet
i konventionen respektive rekommendationen.

ILO-kommittén erinrar om att frågan om säkerhetsanordningar på mo -

Kungl. Majrts proposition nr 74 år 196i

tordrivna maskiner sedan flera årtionden varit föremål för diskussioner
inom ILO. Redan år 1929 antog Internationella arbetskonferensen en rekommendation
i ämnet, vari medlemsstaterna anmodas att genom lag förbjuda
leverans eller installation av motordrivna maskiner, avsedda att
användas inom medlemsstatens territorium, med mindre de är försedda
med sådana säkerhetsanordningar som fordras av den nationella lagstiftningen,
då dessa maskiner är i bruk.

Med hänsyn till den snabba tekniska utveckling som ägt rum särskilt
under tiden efter andra världskriget har man inom ILO ansett det önskvärt
att på nytt upptaga frågan om maskinskyddet till behandling i avsikt
att åstadkomma mera tidsenliga internationella instrument i ämnet.
Antagandet av de båda nu föreliggande instrumenten måste ses som ett
led i dessa strävanden och bör hälsas med tillfredsställelse.

Vad först beträffar konventionen har, fortsätter ILO-kommittén,
samtliga remissorgan tillstyrkt att denna ratificeras av Sverige. Även
kommittén tillstyrker svensk ratificering. Med anledning av vad arbetarskyddsstyrelsen
yttrat, vill kommittén understryka, att en anslutning
från svensk sida till konventionen givetvis ej hindrar vårt land från
att, om så anses motiverat med hänsyn till svensk skyddsteknisk standard,
uppställa strängare krav på skyddsåtgärder än de konventionen innehåller.

Rekommendationen, som i övrigt har i stort sett samma innehåll
som konventionen, omfattar även tillverkning av maskiner, säger ILOkommittén
vidare. Frågan om skydd redan på tillverkningsstadiet visade
sig så komplicerad för flertalet länder, att den inte togs upp i konventionen.
Den svenska arbetarskyddslagen jämställer emellertid i detta avseende
tillverkare med försäljare och upplåtare. Någon åtgärd i anledning
av rekommendationen erfordras således inte från svensk sida.

Rekommendation angående uppsägning av anställningsavtal
på arbetsgivarens initiativ

Sedan frågan om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens
initiativ varit föremål för en första behandling vid 1962 års arbetskonferens,
hade ärendet uppförts på dagordningen för 1963 års konferens
för slutligt avgörande.

Efter vederbörlig utskottsbehandling antog konferensen en rekommendation
i ämnet med 196 röster mot 14 och 10 nedlagda. De svenska regerings-
och arbetstagarombuden röstade för rekommendationens antagande,
medan arbetsgivarombudet röstade mot.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år It)(it

Rekommendationen

Rekommendationen är uppdelad på två huvudavsnitt, av vilka det förra
anger vissa allmänna tillämpningsnormer och det senare innehåller kompletterande
bestämmelser avseende minskning i arbetsstyrkan.

Huvudprincipen i rekommendationen är att anställningsavtal icke bör
uppsägas utan att det för sådan uppsägning föreligger ett giltigt skäl,
som sammanhänger med arbetstagarens duglighet eller uppförande eller
som har sin grund i hänsyn till arhetets behöriga gång inom vederbörande
företag, anläggning eller verksamhet.

Såsom exempel på skäl som inte skall anses såsom giltiga anger texten
a) medlemskap i facklig sammanslutning eller deltagande i facklig verksamhet
utanför arbetstiden eller, med arbetsgivarens medgivande, under
arbetstiden; b) den omständigheten att någon ämnar uppträda, uppträder
eller har uppträtt såsom ombud för arbetstagarna; c) den omständigheten
att någon i god tro ingivit klagomål eller deltagit i rättsligt förfarande
mot en arbetsgivare med påstående om lagöverträdelse; d) ras,
hudfärg, kön, civilstånd, religion, politisk uppfattning, nationell härstamning
eller socialt ursprung.

Rekommendationen stadgar att arbetstagare, som anser sig ha blivit
obehörigen uppsagd, äger att inom rimlig tid överklaga uppsägningsheslutet
inför ett organ som upprättats enligt bestämmelser i kollektivavtal eller
inför en opartisk instans såsom domstol, skiljedomare, skiljenämnd eller
liknande organ. Det tillägges att om besvärsinstansen finner att uppsägningen
var ogrundad, den kan föreskriva, att vederbörande arbetstagare,
såvida han ej återinsättes i arbete med rätt att i förekommande fall uppbära
innehållen lön, skall erhålla antingen ett lämpligt skadestånd eller annan
form av ersättning.

Arbetstagare som blir föremål för uppsägning bör åtnjuta skälig uppsägningstid
eller skälig ekonomisk gottgörelse. Han har också rätt att utfå
ett av arbetsgivaren utfärdat intyg. Detta får endast innehålla uppgift
om de tidpunkter då arbetstagaren tillträdde respektive slutade sin anställning
samt om arten av de arbetsuppgifter med vilka han varit sysselsatt.
Däremot får intyget inte innehålla något för arbetstagaren ofördelaktigt.

I händelse av allvarlig misskötsel kan uppsägning ske utan varsel eller
ersättning därför. Sådan misskötsel kan föranleda att avgångsvederlag
eller liknande av arbetsgivaren utgivna förmåner ej beviljas. Innan beslut
om uppsägning på grund av allvarlig misskötsel slutgiltigt träder i kraft,
bör arbetstagaren få tillfälle att utan dröjsmål förklara sig.

Rekommendationens kompletterande bestämmelser rörande minskning i
arbetsstyrkan stadgar att när sådan minskning överväges samråd med
arbetstagarnas representanter bör äga rum så snart som möjligt rörande
alla därmed sammanhängande frågor, såsom åtgärder för undvikande

Kungl. Maj:is proposition nr 14 år 1964

av minskningen, begränsning av Övertid, utbildning och omskolning, överflyttningar
mellan olika avdelningar, spridning av uppsägningar över en
viss tidrymd, åtgärder för att nedbringa verkningarna av arbetsstyrkans
minskning för berörda arbetstagare samt urvalet av de arbetstagare som
skall drabbas av minskningen. Sådant urval bör ske i enlighet med noga
bestämda kriterier, vilka om möjligt bör fastställas i förväg med vederbörligt
hänsynstagande till såväl företagets, anläggningens eller verksamhetens
som arbetstagarnas intressen; därjämte bör sådan arbetstagare givas
företräde till återanställning, när arbetsgivaren på nytt anställer arbetskraft.

I instrumentet uttalas vidare att alla berörda parter bör på lämpligt
sätt vidtaga positiva åtgärder för att i möjligaste mån avvärja eller begränsa
en minskning av arbetsstyrkan utan att företagets effektiva drift
därigenom lider avbräck. De statliga arbetsförmedlingsorganen eller andra
lämpliga organ bör till fullo utnyttjas för att i största möjliga utsträckning
säkerställa att arbetstagare vilka blivit uppsagda till följd av minskning
av arbetsstyrkan utan dröjsmål erhåller annat arbete.

Rekommendationen äger tillämpning på alla grenar av näringslivet och
på alla kategorier av arbetstagare. Från rekommendationens tillämpningsområde
kan emellertid undantagas arbetstagare som anställts för bestämd
tid eller för en bestämd arbetsuppgift, då på grund av arbetets natur anställningsförhållandet
icke kan vara av obestämd varaktighet, arbetstagare
som fullgör en prövotid, såframt denna bestämts på förhand och är av
rimlig varaktighet, arbetstagare som anställts tillfälligt för en kortare period
samt tjänstemän i den statliga förvaltningen, dock endast i den omfattning
som konstitutionella föreskrifter utesluter dem från tillämpningen
av en eller flera av bestämmelserna i rekommendationen.

Vad slutligen beträffar reglerna för rekommendationens genomförande
stadgas härom att rekommendationen kan bringas i tillämpning genom
nationell lagstiftning, kollektivavtal, interna reglementen och föreskrifter
inom företagen, skiljedom eller beslut av dömande myndighet eller på
annat sätt som är förenligt med nationell praxis och som kan anses lämpligt
med beaktande av förhållandena i varje enskilt land.

Rättsläget i Sverige

I vårt land saknas — frånsett för vissa grupper av arbetstagare — lagstiftning,
som reglerar det enskilda tjänsteavtalet. Undantagsgrupperna
utgöres främst av sjöfolk, hembiträden och handelsresande samt vissa
grupper av offentliga tjänstemän. Sverige saknar även generella lagbestämmelser,
som innefattar förbud mot obefogad uppsägning av tjänsteavtal.
Däremot finns i vårt land lagregler om uppsägningsskydd i vissa
bestämda situationer. Uppsägning är sålunda ogiltig, om den sker på
grund av militärtjänstgöring (lag år 1939), på grund av trolovning, gifter -

Kungl. M(ij:ts proposition nr Ur år l''J6b

mål eller havandeskap (lag år 1945), i föreningsrättskränkande syfte
(1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt) eller på grund av verksamhet
såsom skyddsombud (1949 års arbetarskyddslag). I fråga om stalstjänstemännen
kan emellertid erinras om § 36 regeringsformen enligt vilket
stadgande befattningshavare, som innehar fullmakt på sitt ämbete, inte
kan avsättas annorledes än genom domstols dom.

Vad angår de kollektivavtalsreglerade områdena tilldrager sig i första
hand det område intresse som täckes av 1938 års huvudavtal mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen. Svenska arbetsgivareföreningen
har såtillvida slagit vakt om principen om arbetsgivarens
rätt att fritt antaga och avskeda arbetare, som till föreningen anslutna
företag enligt praxis är förhindrade att sluta kollektivavtal, som innefattar
inskränkning av denna arbetsgivarens rätt. Huvudavtalet mellan Arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen modifierar emellertid denna
princip i så måtto som i detta avtal stadgas skyldighet för arbetsgivaren
att uppge skälet för en verkställd uppsägning, och en uppsägning kan
bli föremål för centrala och lokala förhandlingar samt på begäran av vederbörande
fackförbundsstyrelse upptas till undersökning i den av parterna
tillsatta arbetsmarknadsnämnden. Denna nämnds prövning har karaktären
av en lämplighets- eller billighetsprövning, varvid en avvägning skall
göras av de varandra motstående intressena. Nämndens beslut är dock inte
bindande för parterna. Därjämte föreskrives sedan år 1947 i huvudavtalet
uppsägningsvarsei från arbetsgivarens sida, vilket innebär att, om en arbetare
varit anställd minst nio månader, arbetsgivaren minst 14 dagar före
uppsägning eller permittering skall underrätta fackföreningens representant
på arbetsplatsen om den tilltänkta åtgärden.

Klausuler om turordning vid arbetsbrist i situationer, då uppsägning
skett utan att ha sin grund i arbetsbrist, har vid flera tillfällen varit föremål
för arbetsdomstolens tolkning. Gällande rättsgrundsats innebär att
kollektivavtal med turordningsbestämmelse vid arbetsbrist måste antagas
betyda, att arbetsgivaren överhuvud inte kan avskeda en företrädesberättigad
arbetstagare utan att härför kunna åberopa en objektivt godtagbar
anledning. Grundsatsen har sin förklaring däri, att en turordningsbestämmelse
skulle förlora all praktisk betydelse, om arbetsgivaren oberoende av
arbetsbrist skulle kunna avskeda en arbetare på vilket skäl som helst.

Arbetsdomstolen har i åtskilliga mål följt den i domen nr 100/1932 uttalade
grundsatsen, att ett tjänsteavtal, som slutits på obestämd tid, kan
å ömse sidor uppsägas till upphörande efter viss uppsägningstid och detta
vare sig uppsägningen äger rum från arbetsgivarsidan eller arbetstagarsidan.
Grundsatsen har dock ansetts underkastad vissa begränsningar. Arbetsgivaren
får sålunda inte begagna uppsägningsrätten i ett syfte, som strider
mot lag eller goda seder (enligt ett uttalande i nyssnämnda dom), och
rätten för arbetsgivaren att fritt avskeda arbetare gäller endast såvida inte

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 196i

i kollektivavtal upptagits regler om begränsning av denna rätt. Emellertid är
att märka att arbetsdomstolens ordförande i ett år 1954 gjort uttalande
framhållit, att den i nämnda dom angivna inskränkningen i arbetsgivarens
uppsägningsrätt icke lärer kunna givas alltför stort utrymme. Vidare må
nämnas att arbetsdomstolens praxis vid tolkning av olika kollektivavtal rörande
uppsägningsskydd har varit av betydelse, då de allmänna domstolarna
haft att bedöma vad som skall anses vara god sed när det gäller uppsägning
av ett enskilt tjänsteavtal.

Såsom av det föregående framgår har grundvalen för de nuvarande reglerna
i huvudavtalet på arbetsmarknaden varit, att arbetsgivarnas rätt att
uppsäga arbetstagarna i princip är fri. På arbetstagarsidan har den nuvarande
rättsordningen kritiserats under yrkande att arbetsgivarnas fria
uppsägningsrätt utmönstras och ersättes med ett uppsägningsskydd.

Från statsmakternas sida har man intagit en avvaktande hållning till frågan
om att lagstiftningsvägen bereda arbetstagare ökat skydd mot obefogad
uppsägning. Denna fråga har genom motioner vid olika tillfällen, senast vid
innevarande års riksdag (motionerna 1:56 och 11:66 samt 1:280 och II:
328; L2U 1963: 23), bragts under riksdagens prövning men motionerna har
avslagits. Motiveringen har varit att den rättsordning, som tillskapats genom
huvudavtalet och andra liknande avtal, har byggts upp under formen
av fria förhandlingar. Detta har skett i överensstämmelse med den hos arbetsmarknadens
huvudorganisationer omfattade principen att arbetsmarknadsparternas
inbördes förhållanden bör regleras av dem själva genom förhandlingar
och utan statsmakternas inblandning. Att tillgripa lagstiftning
i en tid, då utvecklingen visar hän mot att arbetsmarknadens parter i allt
större utsträckning löser inbördes problem genom frivilliga överenskommelser
har ansetts opåkallat.

Yttranden

över rekommendationen har yttranden avgivits av socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation och ILO-kommittén.

Socialstyrelsen framhåller — efter att ha redogjort för uppsägningsfrågans
läge i Sverige — att de s. k. trygghetsfrågorna omfattar betydande
komplex av problem, som främst gäller arbetsgivarens fria uppsägningsrätt,
permitteringslön och vederlag vid avskedanden. Styrelsen erinrar vidare om
den kritik som under senare år från fackligt håll riktats framför allt mot
arbetsgivarens fria uppsägningsrätt med yrkande om att bestämmelsen härom
skall rensas ut från kollektivavtalen. Krav har också framförts på införandet
av ett skydd mot sakligt ogrundade uppsägningar.

Ur de allmänna sociala synpunkter socialstyrelsen har att företräda har

Kungl. Maj:ts proposition nr Vt år 1''JfWt

styrelsen icke något att erinra mot rekommendationen. Med hänsyn till de
överläggningar rörande spörsmålen om anställningstryggheten, som enligt
vad styrelsen har sig bekant pågår mellan huvudparterna på arbetsmarknaden,
anser styrelsen emellertid att några statliga åtgärder i anledning av rekommendationen
icke bör vidtagas för närvarande.

Arbetsmarknadsstyrelsen har begränsat sitt yttrande till att avse rekommendationens
avsnitt III, som behandlar särskilda bestämmelser rörande
minskning av arbetsstyrkan.

Styrelsen framhåller att bestämmelserna i nämnda avsnitt i stor utsträckning
berör frågor, som kommit att bli föremål för åtgärder från arbetsmarknadsstyrelsens
sida. Det samråd som förutsättes komma till stånd vid en
minskning av arbetsstyrkan berör inte enbart arbetstagarnas representanter
i fackorganisationer och företagsnämnder utan även länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingar. Genom det mellan näringslivet och arbetsmarknadsmyndigheterna
överenskomna varselsystemet erhåller i regel myndigheterna
i god tid underrättelse om förestående personalreduktioner, åtminstone
av påtaglig storleksordning. Sådana varselrapporter eller underhandsinformationer
om beräknade begränsningar av personal och sysselsättningsgrad
kan läggas till grund för omedelbara åtgärder från arbetsmarknadsverkets
sida. Vid större personalreduktioner eller total driftsnedläggelse upprättas
alltid samarbetskommittéer, i vilka representanter ingår för berörda företag,
länsarbetsnämnd (arbetsförmedling), fackorganisationer och kommun.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, fortsätter styrelsen, oavlåtligt haft sin uppmärksamhet
riktad på frågan om behovet av initiativ och snabba åtgärder
från arbetsmarknadsmyndigheternas sida för att finna lösningar på uppkommande
frågor i samband med minskning av arbetsstyrkan inom olika
företag. Varselsystemet har successivt utbyggts — senast genom en överenskommelse
beträffande skogsbruket — och de erfarenheter som vunnits vid
hittills inträffade driftsinskränkningar och driftsnedläggelser har inneburit
att effektiviteten i verkets åtgärder ökat. En kartläggning har skett av de
åtgärder som kan bli påkallade i olika sammanhang, och arbetsförmedlingspersonalen
har gjorts nära förtrolig med de anspråk som kan ställas på verket
vid inträffade förändringar i näringslivets sysselsättning.

Oavsett om och i vilken form bestämmelserna i den föreliggande rekommendationen
kan komma att ges mera allmän giltighet på den svenska arbetsmarknaden,
säger sig arbetsmarknadsstyrelsen vara beredd att medverka
till en smidig anpassning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
att reducera friktionsmomenten på arbetsmarknaden i samband med personalreduktioner
och medverka till att en hög och jämn sysselsättning så långt
görligt uppehälles.

Svenska arbetsgivareföreningen åberopar att uppsägningsfrågorna blivit
föremål för särskild reglering i huvudavtal, som ingåtts av föreningen såväl

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 196t

med Landsorganisationen i Sverige som med Svenska industritjänstemannaförbundet
och Sveriges arbetsledareförbund.

Med hänsyn härtill, och med anmärkning tillika att en fortsatt reglering
förhandlingsvägen av dessa frågor påkallats av nämnda arbetstagarorganisationer,
hemställer föreningen, att rekommendationen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Även Landsorganisationen uttalar under hänvisning till de mellan parterna
pågående förhandlingarna rörande uppsägningsfrågornas reglering, att
rekommendationen ej bör föranleda någon åtgärd från svensk sida. Organisationen
tillägger att, om förhandlingarna ej leder till ett tillfredsställande
resultat, lagstiftning på detta område blir nödvändig.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att det materiella innehållet
i rekommendationen utgör en kompromiss mellan arbetsgivare- och
arbetstagaresynpunkter i denna fråga samt att bestämmelserna tämligen
genomgående torde återge vad som redan gäller i ett stort antal representativa
industriländer på västsidan.

Organisationen anger härefter ett par enligt organisationens mening väsentliga
punkter, där rättsläget i Sverige avviker från det i rekommendationen
förordade.

Sålunda har den grundläggande bestämmelsen i punkt 2 att upphörande
av anställning ej får äga rum med mindre arbetsgivaren kan visa en giltig
grund sin motsvarighet i Sverige i regeln om arbetsgivarens fria uppsägningsrätt.
I vårt land saknas vidare sådan möjlighet att få en uppsägning med
bindande verkan prövad av en neutral instans som föreskrives i punkt t. I
rekommendationens punkt 6 stadgas att om en uppsägning befunnits sakna
giltig grund kan arbetstagaren antingen bli återinsatt i arbete eller erhålla
skadestånd m. m. Högsta domstolen har i en dom 1960 (NJA 1960 s. 63)
förklarat att enligt svensk rätt kan domstol vid fall av ogiltig uppsägning
endast utdöma skadestånd. Domstolen har därvid tillfogat att om en ändring
i rättsläget anses önskvärd är detta en sak för statsmakterna, icke för
domstolarna.

Tjänstemännens centralorganisation finner att bestämmelserna i rekommendationen
svarar mot vad som i dag anses vara allmän rättsuppfattning
i vårt land men betonar samtidigt att otillfredsställelsen med nuvarande
rättstillstånd under senare år kommit till markant uttryck. Organisationen
erinrar om tidigare berörda motioner och om de pågående förhandlingarna
samt säger sig finna det angeläget att de principer som kommit till uttryck
i rekommendationen införlivas med det svenska rättssystemet. I första hand
torde därvid utgången av de pågående förhandlingarna avvaktas och därefter
finns anledning överväga vilka andra åtgärder som bör vidtagas.

I fråga om sättet för rekommendationens genomförande i Sverige anser
Sveriges akademikers centralorganisation, att lagstiftningsvägen bör regle -

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A år 196A

ras de bestämmelser, som rör giltigheten i motiveringen för uppsägningen,
möjligheterna att få frågan om uppsägningens skälighet prövad av neutral
instans samt rätten till återgång till arbetet eller avgångsvederlag vid uppsägning
utan giltig grund. Övriga i rekommendationen behandlade frågor
hör regleras i kollektivavtal.

I övrigt anför organisationen beträffande enskilda punkter i rekommendationen
följande.

Organisationen understryker, att de i punkt 3 uppräknade omständigheter,
som inte skall utgöra giltig grund för uppsägning från arbetsgivarens
sida, inte är en fullständig katalog utan endast en exemplifiering. Organisationen
utgår också ifrån att »medlemskap i facklig sammanslutning eller
deltagande i facklig verksamhet» också omfattar aktivitet för att bilda facklig
organisation.

Enligt punkt A finns möjlighet att definitivt avgöra en uppsägningsfråga
på företagsnivå, om sådana bestämmelser finns i lag eller avtal. Detta bör
tolkas så, att den uppsagde arbetstagaren dock har rätt att gå förbi institutionen
på företagsnivå och direkt vända sig till domstol eller annan neutral
instans.

I anslutning till punkt 18 d) uttalar organisationen den uppfattningen att
inga konstitutionella bestämmelser torde finnas i Sverige, som utesluter att
rekommendationen tillämpas fullt ut även på statstjänstemän.

ILO-kommittén slutligen understryker vikten av att arbetstagarna beredes
största möjliga trygghet i anställningen. Den omständigheten att de anställdas
uppsägningsskydd blivit föremål för internationell reglering kommer
med säkerhet att bidraga till att därmed förknippade problem blir föremål
för ökad uppmärksamhet inom ILO:s medlemsländer.

Frågan om ett vidgat uppsägningsskydd har upptagits till förhandling
mellan arbetsmarknadens parter. I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar
finner kommittén anledning ej föreligga att från statsmakternas sida
vidtaga någon åtgärd i anslutning till rekommendationen.

Departementschefen

Vad först beträffar konventionen (nr 119) angående maskinskydd finns
det anledning antaga, att den kommer att visa sig vara av stort värde för
arbetstagarna och att ett genomförande av dess bestämmelser i ILO:s medlemsstater
kan förväntas bidra till att nedbringa antalet olycksfall i arbetet.
.lag delar den tillfredsställelse som ILO-kommittén uttryckt över att detta
internationella instrument antagits.

Någon erinran mot en svensk anslutning till konventionen har inte framförts
från något av remissorganen.

Jag får därför föreslå att Sverige ratificerar konventionen (nr 119) angående
maskinskydd.

2 Bihang till riksdagens protokoll 196A. 1 saml. Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1964

Rekommendationen (nr 118) i samma ämne har i stort sett samma innehåll
som konventionen men omfattar dessutom tillverkning av maskiner.
Den svenska arbetarskyddslagen, vilken jämställer tillverkare med försäljare
och upplåtare i de hänseenden som regleras av rekommendationen,
torde motsvara de anspråk rekommendationen ställer.

Vad slutligen beträffar den vid konferensen antagna rekommendationen
(nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens initiativ
må framhållas, att frågan om vidgat uppsägningsskydd för närvarande
är föremål för förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Såsom ILOkommittén
betonat bör i avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar några
åtgärder från statsmakternas sida i anslutning till rekommendationen inte
övervägas.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att med anledning
av de vid Internationella arbetskonferensens fyrtiosjunde sammanträde antagna
internationella instrumenten

dels godkänna att Sverige ansluter sig till konventionen
(nr 119) angående maskinskydd,
dels ock uttala att rekommendationerna (nr 118) angående
maskinskydd och (nr 119) angående uppsägning av anställningsavtal
på arbetsgivarens initiativ ej skall föranleda
någon åtgärd.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Berit Sandqvist-örnberg

Kungl. Maj. ts proposition nr li År 196 i

Bilaga A

(Översättning)

Convention (No. 119) concerning thc
Cuarding of Machinery

The General Conference of the International
Labour Organisation,

Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its Forty-seventh
Session on 5 June 1963, and
Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to the prohibition of the sale,
hire and use of inadequately
guarded machinery, which is the
fourth item on the agenda of the
session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of
an international Convention,

adopts this twenty-fifth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-three the following
Convention, which may be cited as
the Guarding of Machinery Convention,
1963:

Part I. General Provisions
Article 1

1. All power-driven machinery,
new or second-hand, shall be considered
as machinery for the purpose
of the application of this Convention.

2. The competent authority in each
country shall determine whether and
how far machinery, new or secondhand,
operated by manual power
presents a risk of injury to the worker
and shall be considered as machinery
for the purpose of the application
of this Convention. Such decisions
shall be taken after consulta -

Konvention (nr 119) angående
ruaskinskydd

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats
den 5 juni 1963 till sitt fyrtiosjunde
sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående förbud mot försäljning,
uthyrning och användning av maskiner
med otillfredsställande
skyddsanordningar, vilken fråga
utgör den fjärde punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en internationell
konvention,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotre
följande konvention, som må benämnas
konvention angående maskinskydd,
1963.

Del I. Allmänna bestämmelser
Artikel 1

1. Alla maskiner, nya eller begagnade,
som drivas med annan kraft
än handkraft, skola anses som maskiner
vid tillämpningen av denna
konvention.

2. Vederbörande myndighet i varje
land skall avgöra huruvida och i
vilken utsträckning maskiner, nya
eller begagnade, som drivas med
handkraft, medföra skaderisk för arbetstagaren
och skola anses som maskiner
vid tillämpningen av denna
konvention. Beslut härom skall fattas
efter samråd med berörda mest

2f Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1964

tion with the inost representative organisations
of employers and workers
concerned. The initiative for
such consultation can be taken by
any such organisation.

3. The provisions of this Convention— (a)

apply to road and råd vehicles
during locomotion only in relation
to the safety of the operator or operators; (b)

apply to mobile agricultural
machinery only in relation to the
safety of workers employed in connection
with such machinery.

Part II. Sale, Hire, Transfer in Any

Other Manner and Exhibition

Article 2

1. The sale and hire of machinery
of which the dangerous parts specified
in paragraphs 3 and 4 of this
Article are without appropriate
guards shall be prohibited by national
laws or regulations or prevented
by other equally effective measures.

2. The transfer in any other manner
and exhibition of machinery of
which the dangerous parts specified
in paragraphs 3 and 4 of this Article
are without appropriate guards shall,
to such extent as the competent
authority may determine, be prohibited
by national laws or regulations
or prevented by other equally effective
measures: Provided that during
the exhibition of machinery the temporary
removal of the guards in order
to demonstrate the machinery
shall not be deemed to be an infringement
of this provision as long
as appropriate precautions to prevent
danger to persons are taken.

3. All set-screws, bolts and keys,
and, to the extent prescribed by the
competent authority, other projecting
parts of any moving part of machinery
also liable to present danger
to any person coming into contact

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
Initiativ till
samråd kan tagas av envar av nämnda
organisationer.

3. Bestämmelserna i denna konvention
äga tillämpning på

a) vägfordon och spårbundna fordon,
när dessa äro i rörelse, endast
i fråga om förarpersonalens säkerhet; b)

rörliga jordbruksmaskiner endast
i fråga om säkerheten för arbetstagare,
som äro sysselsatta i
samband med dessa.

Del II. Försäljning, uthyrning, upplåtelse
i annan form samt utställning

Artikel 2

1. Försäljning och uthyrning av
maskiner, vilkas farliga delar, specificerade
i mom. 3 och 4 denna artikel,
sakna ändamålsenliga skyddsanordningar,
skola förbjudas genom
den nationella lagstiftningen eller
förhindras genom andra lika effektiva
åtgärder.

2. Upplåtelse i annan form samt
utställning av maskiner vilkas farliga
delar, specificerade i mom. 3 och
4 denna artikel, sakna ändamålsenliga
skyddsanordningar, skola i den
omfattning vederbörande myndighet
bestämmer, förbjudas genom den nationella
lagstiftningen eller förhindras
genom andra lika effektiva åtgärder.
Om under en utställning av
maskiner skyddsanordningarna tillfälligt
avlägsnas för demonstration
av en maskin skall detta dock icke
anses innebära överträdelse av denna
bestämmelse, under förutsättning
att erforderliga skadeförebyggande
åtgärder vidtagas.

3. Alla ställskruvar, bultar och kilar
samt, i den omfattning vederbörande
myndighet föreskriver, andra
utstående delar på rörliga maskindelar,
vilka likaledes kunna antagas
medföra skaderisker för en person

Kungl. Maj.ts proposition nr H är 19(i\

with them when tliey are in motion,
shall be so designed, sunk or protected
as to prevent such danger.

4. All flywheels, gearing, cone and
cylinder friction drives, cams, pulleys,
belts, chains, pinions, worm
gears, crank arms and slide blocks,
and, lo the extenl prescribed by tlie
compctent autbority, shafting (inclnding
the journal ends) and other
transmission machinery also liable
to present danger to any person Corning
into contact with them when
Ihey are in motion, shall be so designed
or protected as to prevent
such danger. Controls also shall be
so designed or protected as to prevent
danger.

Article 3

1. The provisions of Article 2 do
not apply to machinery or dangerous
parts thereof specified in that Article
which—

(a) are, hy virtue of their construction,
as safe as if they were
guarded by appropriate safety devices;
or

(b) are intended to be so installed
or placed that, by virtue of their installation
or position, they are as
safe as if they were guarded by appropriate
safety devices.

2. The prohibition of the sale, hire,
transfer in any other manner or exhibition
of machinery provided for
in paragraphs 1 and 2 of Article 2
does not apply to machinery by reason
only of the machinery being so
designed that the requirements of
paragraphs 3 and 4 of that Article
are not fully complied with during
maintenance, lubrication, setting-up
and adjustment, if such operations
can be carried out in conformity
with accepted standards of safety.

3. The provisions of Article 2 do

som kommer i kontakt med dem när
de äro i rörelse, skola vara så konstruerade,
nedsänkta eller skyddade
att sådana risker förebyggas.

4. Alla svänghjul, kuggväxlar, koniska
och cylindriska friktionsdrifter,
kammar, remskivor, remmar,
kedjor, drivhjul, snäckhjul, vevarmar
och slider, samt, i den omfattning
vederbörande myndighet föreskriver,
axelledningar (och deras ändar)
samt andra transmissionsdelar,
som likaledes kunna antagas medföra
skaderisker för en person som
kommer i kontakt med dem när de
äro i rörelse, skola vara så konstruerade
eller skyddade att sådana risker
förebyggas. Reglerings- och kontrollorgan
skola även vara så konstruerade
eller skyddade att fara förebygges.

Artikel 3

1. Bestämmelserna i artikel 2 äro
icke tillämpliga på maskiner eller
farliga maskindelar, specificerade i
nämnda artikel, vilka

a) på grund av sin konstruktion
erbjuda lika stor säkerhet som om
de vore försedda med ändamålsenliga
skyddsanordningar;

b) äro avsedda att installeras eller
placeras så att de, på grund av sin
installation eller placering, erbjuda
lika stor säkerhet som om de vore
försedda med ändamålsenliga
skyddsanordningar.

2. Maskiner, vilka äro konstruerade
på sådant sätt att bestämmelserna
i artikel 2 mom. 3 och 4 icke kunna
helt iakttagas vid underhåll,
smörj ning, uppsättning eller justering,
skola icke på denna grund vara
underkastade i samma artikel stadgat
förbud mot försäljning, uthyrning,
upplåtelse i annan form eller
utställning, under förutsättning att
nämnda arbeten kunna utföras i enlighet
med godtagna säkerhetsföreskrifter.

3. Bestämmelserna i artikel 2 ut -

Kangl. Maj:ts proposition nr U år lOGi

not prohibit the sale or transfer in
any other manner of machinery för
storage, scrapping or reconditioning,
but such machinery shall not be sold,
hired, transferred in any other manner
or exhibited after storage or reconditioning
unless protected in conformity
with the said provisions.

Article 4

The obligation to ensure compliance
with the provisions of Article 2
shall rest on the vendor, the person
letting out on Inre or transferring
the machinery in any other manner,
or the exhibitor and, where appropriate
under national laws or regulations,
on their respective agents.
This obligation shall rest on the manufacturer
when he sells machinery,
lets it out on hire, transfers it in any
other manner or exhibits it.

Artide 5

1. Any Member may provide for a
temporary exemption from the provisions
of Article 2.

2. The duration of such temporary
exemption, which shall in no case
exceed three years from the coming
into force of the Convention for the
Member concerned, and any other
conditions relating thereto, shall be
prescribed by national laws or regulations
or determined by other
equally effective measures.

3. In the application of this Article
the competent authority shall
consult the most representative organisations
of employers and workers
concerned and, as appropriate,
manufacturers’ organisations.

Part III. Use

Artide 6

1. The use of machinery any dangerous
part of which, including the
point of operation, is without ap -

göra ej hinder för försäljning eller
upplåtelse i annan form av maskiner
till förvaring, skrotning eller reparation,
dock att dessa maskiner ej må
säljas, uthyras, upplåtas i annan
form eller utställas efter förvaringen
eller reparationen, med mindre
de uppfylla i nämnda bestämmelser
stadgade krav.

Artikel 4

Skyldigheten att tillse att bestämmelserna
i artikel 2 iakttagas skall
åvila den som säljer, uthyr, i annan
form upplåter eller utställer maskiner
ävensom, där så befinnes förenligt
med den nationella lagstiftningen,
företrädaren för denne. Tillverkare
som säljer, uthyr, upplåter i
annan form eller utställer maskiner
skall ha enahanda skyldighet.

Artikel 5

1. Varje medlem äger göra tillfälligt
undantag från bestämmelserna i
artikel 2.

2. Varaktigheten av ävensom övriga
villkor för sådant tillfälligt
undantag, vilket i intet fall må överskrida
tre år räknat från ikraftträdandet
av konventionen i förhållande
till medlemmen i fråga, skola bestämmas
genom den nationella lagstiftningen
eller genom andra lika
effektiva åtgärder.

3. För tillämpningen av denna artikel
skall vederbörande myndighet
samråda med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
samt i förekommande
fall med tillverkarnas organisationer.

Del III. Användning

Artikel 6

1. Användning av maskiner, på
vilka någon farlig del, arbetszonen
inbegripen, saknar ändamålsenliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1964

propriate guards shall be prohibitcd
hy national laws or regulations or
prevcnted hy other equally effective
measures: Provided tliat where tliis
prohibition cannot fully apply without
preventing the use of the machinery
it shall apply to the extent
Ihat the use of the machinery permits.

2. Machinery shall be so guarded
as to ensure that national regulations
and standards of occupational safety
and hygiene are not infringed.

Article 7

The obligation to ensure coinpliance
with the provisions of Article 6
shall rest on the employer.

Article 8

1. The provisions of Article 6 do
not apply to machinery or parts
thereof which, by virtue of their construction,
installation or position,
are as safe as if they were guarded
by appropriate safety devices.

2. The provisions of Article G and
Article 11 do not prevent the maintenance,
lubrication, setting-up or
adjustment of machinery or parts
thereof carried out in conformity
with accepted standards of safety.

Article 9

1. Any Member may provide for
a temporary exemption from the
provisions of Article 6.

3. In the application of this Article
the competent authority shall

skyddsanordningar, skall förbjudas
genom den nationella lagstiftningen
eller förhindras genom andra lika effektiva
åtgärder. I fall där förbudet
icke kan helt upprätthållas utan att
maskinens användning hindras,
skall det dock fullt ut tillämpas i
den omfattning användningen av
maskinen tillåter.

2. Maskiner skola vara skyddade
på sådant sätt att nationella föreskrifter
och normer till skydd mot
olycksfall och ohälsa i arbete iakttagas.

Artikel 7

Skyldigheten att tillse att bestämmelserna
i artikel G iakttagas skall
åvila arbetsgivaren.

Artikel 8

1. Bestämmelserna i artikel 6 äro
icke tillämpliga på maskiner eller delar
därav, vilka på grund av sin konstruktion,
installation eller placering
erbjuda lika stor säkerhet som om
de vore försedda med ändamålsenliga
skyddsanordningar.

2. Bestämmelserna i artiklarna 6
och 11 utgöra ej hinder för underhåll,
smörjning, uppsättning eller
justering av maskiner eller delar
därav, om dessa arbeten utföras i enlighet
med godtagna säkerhetsföreskrifter.

Artikel 9

1. Varje medlem äger göra tillfälligt
undantag från bestämmelserna
i artikel 6.

3. För tillämpningen av denna artikel
skall vederbörande myndighet

Kungi. Maj:ts proposition nr lb år 196b

consult the most representative organisations
of employers and workers
concerned.

Article 10

1. The employer shall take steps
to bring national laws or regulations
relating to the guarding of machinery
to the notice of workers and
shall instruct them, as and where
appropriate, regarding the dangers
arising and the precautions to be
observed in the use of machinery.

2. The employer shall establish
and maintain such environmental
conditions as not to endanger workers
employed on machinery covered
by this Convention.

Artide 11

1. No worker shall use any machinery
without the guards provided
being in position, nor shall any
worker be required to use any machinery
without the guards provided
being in position.

2. No worker using machinery
shall make inoperative the guards
provided, nor shall such guards be
made inoperative on any machinery
to be used by any worker.

Artide 12

The ratification of this Convention
shall not affeet the rights of workers
under national social security or social
insurance legislation.

Artide 13

The provisions of this Part of this
Convention relating to the obligations
of employers and workers
shall, if and in so far as the competent
authority so determines, applv
to self-employed workers.

samråda med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

Artikel 10

1. Arbetsgivaren skall vidtaga åtgärder
för att bringa den nationella
lagstiftningen angående maskinskydd
till arbetstagarnas kännedom
och skall på lämpligt sätt upplysa
dem om de risker som äro förenade
med användandet av maskiner och
de försiktighetsmått som därvid skola
iakttagas.

2. Arbetsgivaren skall skapa och
upprätthålla sådana förhållanden på
arbetsplatsen, att de arbetstagare
som äro sysselsatta vid i denna konvention
avsedda maskiner ej utsättas
för fara.

Artikel 11

1. Ingen arbetstagare må använda
eu maskin utan att föreskrivna
skyddsanordningar äro anbragta.
Ingen arbetstagare må anmodas att
använda en maskin utan att föreskrivna
skyddsanordningar äro anbragta.

2. Ingen arbetstagare må sätta
skyddsanordningarna ur funktion
på den maskin han använder.
Skyddsanordningarna på en maskin
som är avsedd att användas av arbetstagare
må ej sättas ur funktion.

Artikel 12

Ratifikation av denna konvention
skall ej inverka på arbetstagarnas
rättigheter enligt nationell lagstiftning
rörande social trygghet eller socialförsäkring.

Artikel 13

De bestämmelser i denna del av
konventionen som ha avseende på
arbetsgivares och arbetstagares skyldigheter
skola, i den mån vederbörande
myndighet så bestämmer, tilllämpas
på självständiga yrkesutövare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 är 1964

Article 14

The term “employer” for the purpose
of this Part of this Convention
includes, where appropriate under
national laws or regulations, a prescribed
agent of the employer.

Part IV. Measures of Application
Article 15

1. All necessary measures, including
the provision of appropriate penalties,
shall be taken to ensure the
effective enforcement of the provisions
of this Convention.

2. Each Member which ratifies this
Convention undertakes to provide
appropriate inspection services for
the purpose of supervising the application
of the provisions of the
Convention, or to satisfy itself that
appropriate inspection is carried out.

Article 16

Any national laws or regulations
giving effect to the provisions of this
Convention shall be made by the
competent authority after consultation
with the most representative organisations
of employers and workers
concerned and, as appropriate,
manufacturers’ organisations.

Part V. Scope

Article 17

1. The provisions of this Convention
apply to all branches of economic
activity unless the Member
ratifying the Convention specifies a
more limited application by a declaration
appended to its ratification.

2. In cases where a declaration
specifying a more limited application
is made—

(a) the provisions of the Convention
shall be applicable as a mini -

Artikel 14

Vid tillämpningen av denna del av
konventionen innefattar uttrycket
»arbetsgivare», där så befinnes lämpligt
enligt den nationella lagstiftningen,
en av arbetsgivaren utsedd
representant.

Del IV. Tillämpningsåtgärder

Artikel 15

1. Alla erforderliga åtgärder, inbegripet
lämpliga straffrättsliga sanktioner,
skola vidtagas för att säkerställa
en effektiv tillämpning av bestämmelserna
i denna konvention.

2. Varje medlem som ratificerar
denna konvention förbinder sig att
vidtaga lämpliga inspektionsåtgärder
för att kontrollera tillämpningen av
konventionens bestämmelser eller
ock förvissa sig om att vederbörlig
tillsyn på annat sätt utföres.

Artikel 16

De nationella lagstiftningsåtgärder
som avse att ge effekt åt bestämmelserna
i denna konvention skola vidtagas
av vederbörande myndighet efter
samråd med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
samt i förekommande
fall med tillverkarnas organisationer.

Del V. Tillämpningsområde

Artikel 17

1. Bestämmelserna i denna konvention
äro tillämpliga på alla grenar
av näringslivet, såvida ej den
medlem som ratificerar konventionen
anger en mera begränsad tilllämpning
genom en till ratifikationen
fogad förklaring.

2. I de fall där en förklaring anger
en mera begränsad tillämpning

a) skola bestämmelserna i konventionen
i vart fall tillämpas på de

Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 196b

mum to undertakings or branches
of economic activity in respect of
which the competent authority, after
consultation with the labour inspection
services and with the most representative
organisations of employers
and workers concerned, determines
that machinery is extensively
used; the initiative for such
consultation can be taken by any
such organisation;

(b) the Member shall indicate in
its reports under article 22 of the
Constitution of the International Labour
Organisation any progress
which may have been made with a
view towards wider application of
the provisions of this Convention.

3. Any Member which has made
a declaration in pursuance of paragraph
1 of this Article may åt any
time cancel that declaration in whole
or in part by a subsequent declaration.

Part VI. Final Provisions
Article 18

The formal ratifications of this
Convention shall be cominunicated
to the Director-General of the International
Labour Office for registration.

Article 19

1. This Convention shall be binding
only upon those Members of the
International Labour Organisation
whose ratifications have been registered
with the Director-General.

2. It shall come into force twelve
months after the date on which the
ratifications of two Members have
been registered with the DirectorGeneral.

3. Thereafter, this Convention
shall come into force för any Member
twelve months after the date on
which its ratification has been registered.

företag eller grenar av näringslivet,
inom vilka vederbörande myndighet
— efter samråd med yrkesinspektionen
och med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
— finner att maskiner
användas i betydande omfattning;
initiativ till samråd kan tagas av envar
av nämnda organisationer;

b) skall medlemmen i sina rapporter
enligt artikel 22 i Internationella
arbetsorganisationens stadga angiva
varje framsteg, som kan ha gjorts
med avseende på en vidare tillämpning
av bestämmelserna i denna konvention.

3. Varje medlem som avgivit en
förklaring i enlighet med mom. 1 i
denna artikel kan när som helst, helt
eller delvis, upphäva förklaringen
genom en efterföljande förklaring.

Del VI. Slutbestämmelser
Artikel 18

De officiella ratifikationerna av
denna konvention skola delgivas Internationella
arbetsbyråns generaldirektör
och registreras av honom.

Artikel 19

1. Denna konvention är bindande
allenast för de medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen, vilkas
ratifikationer registrerats av generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader
efter det två medlemmars ratifikationer
registrerats av generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention
i kraft för varje medlem tolv
månader efter den dag, då dess ratifikation
registrerats.

Kungl. Maj. ts proposition nr I i år 1 00 ''t

Artide 20

1. A Member which kas ratified
Hus Convention may denouncc il
after Ihc expiration of ten years
from the date on which the Convention
first comes into force, by an ad
communicated to the Director-General
of the International Labour
Office for registration. Such denunciation
shall not take effeet until one
ycar after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified
this Convention and which does not,
within the year following the expiration
of the period of ten years mentioned
in the preceding paragraph,
exercise the right of denunciation
provided for in this Article, will be
bound for another period of ten
years and, thereafter, may denounce
this Convention åt the expiration of
each period of ten years under the
terms provided for in this Article.

Artide 21

1. The Director-General of the International
Labour Office shall notify
all Members of the International
Labour Organisation of the registration
of all ratifications and denunciations
communicated to him by the
Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of
the Organisation of the registration
of the second ratification communicated
to him, the Director-General
sliall draw the attention of the Members
of the Organisation to the date
upon which the Convention will
come into force.

Artide 22

The Director-General of the International
Labour Office shall communicate
to the Secretary-General of
the United Nations for registration
in accordancc with article 102 of the
Charter of the United Nations full
partieulars of all ratifications and
aets of denunciation registered hy

Artikel 20

1. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention, kan, sedan tio år
förflutit från den tidpunkt då konventionen
först trädde i kraft, uppsäga
densamma genom skrivelse som
delgives Internationella arbetsbyråns
generaldirektör för registrering.
Uppsägningen träder icke i kraft
förrän ett år efter det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerar
denna konvention och icke inom ett
år efter utgången av den i föregående
moment nämnda tioårsperioden
gör bruk av den i denna artikel stadgade
uppsägningsrätten, skall vara
bunden för en ny period av tio år
och kan därefter, med iakttagande
av de i denna artikel föreskrivna villkoren,
uppsäga konventionen vid utgången
av varje följande tioårsperiod.

Artikel 21

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall underrätta samtliga
medlemmar av Internationella
arbetsorganisationen om registreringen
av alla ratifikationer och uppsägningar,
som delgivits honom av
organisationens medlemmar.

2. Då generaldirektören underrättar
organisationens medlemmar om
registreringen av den andra ratifikationen
i ordningen, som delgivits honom,
har han att fästa medlemmarnas
uppmärksamhet på den dag, då
konventionen kommer att träda i
kraft.

Artikel 22

Internationella arbetsbyråns generaldirektör
skall, för registrering
jämlikt artikel 102 av Förenta Nationernas
stadga, lämna Förenta Nationernas
generalsekreterare fullständiga
upplysningar om varje ratifikation
och uppsägning, som av
honom registrerats i enlighet med

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1964

him in accordance with the provisions
of the preceding Articles.

Article 23

Åt such times as it may consider
necessary the Governing Body of the
International Labour Office shall
present to the General Conference a
report on the working of this Convention
and shall examine the desirability
of placing on the agenda of
the Conference the question of its
revision in whole or in part.

Artide 24

1. Should the Conference adopt a
new Convention revising this Convention
in whole or in part, then, unless
the new Convention otherwise
provides—

(a) the ratification by a Member
of the new revising Convention shall
ipso jure involve the hnmediate dennnciation
of this Convention, notwithstanding
the provisions of Article
20 above, if and when the new
revising Convention shall have come
into force;

(b) as from the date when the
new revising Convention comes into
force this Convention shall cease to
be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any
case remain in force in its actual
form and content for those Members
which have ratified it but have
not ratified the revising Convention.

Artide 25

The English and French versions
of the text of this Convention are
equally authoritative.

bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 23

Närhelst Internationella arbetsbyråns
styrelse finner det erforderligt
skall styrelsen förelägga Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens en redogörelse för konventionens
tillämpning och taga under
övervägande, huruvida anledning
föreligger att på konferensens
dagordning uppföra frågan om dess
revision, helt eller delvis.

Artikel 24

1. Därest konferensen skulle antaga
en ny konvention, innebärande
revision, helt eller delvis, av denna
konvention, och den nya konventionen
icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation
av den nya, reviderade konventionen,
försåvitt denna trätt i kraft,
ipso jure medföra omedelbar uppsägning
av förevarande konvention,
utan hinder av vad i artikel 20 ovan
stadgas;

b) skall från den dag, då den nya,
reviderade konventionen träder i
kraft, förevarande konvention icke
längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall
likväl förbli gällande till form och
innehåll för de medlemmar, som ratificerat
densamma men icke ratificerat
den nya, reviderade konventionen.

Artikel 25

De engelska och franska texterna
till denna konvention skola äga lika
vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr H år t9G''i

Bilaga B

(Översättning)

Recommcndation (No. 118) conceming
the Guarding of Machinery

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened åt Geneva
by the Governing Body of the
International Labour Office, and
having met in its Forty-seventh
Session on 5 June 1963, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with
regard to the prohibition of the
sale, hire and use of inadequately
guarded machinery, which is the
fourth iteni on the agenda of the
session, and

Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation supplementing
the Guarding of Machinery Convention,
1963,

adopts this twenty-fifth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-three the following
Recommendation, which may be
cited as the Guarding of Machinery
Recommendation, 1963:

I. Manufacture, Sale, Hire, Transfer
in Any Other Manner and
Exhibition

1. (1) The manufacture, sale,
hire, and, to such extent as the competent
authority may determine, the
transfer in any other manner and
exhibition of specified types of machinery
should be prohibited by
national laws or regulations or prevented
by other equally effective
measures when this machinery, as
defined in Artide 1 of the Guarding
of Machinery Convention, 1963,

Rekommendation (nr 118) angående
maskinskydd

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats
den 5 juni 1963 till sitt fyrtiosjunde
sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående förbud mot försäljning,
uthyrning och användning
av maskiner med otillfredsställande
skyddsanordningar, vilken fråga
utgör den fjärde punkten på
sammanträdets dagordning,

samt beslutat, att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation
avsedd att komplettera konventionen
angående maskinskydd,
1963,

antager denna den tjugofemte dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotre
följande rekommendation, som
må benämnas rekommendation angående
maskinskydd, 1963.

I. Tillverkning, försäljning, uthyrning,
upplåtelse i annan form
samt utställning

1. 1) Tillverkning, försäljning, uthyrning
och, i den utsträckning som
vederbörande myndighet beslutar,
upplåtelse i annan form samt utställning
av vissa typer av sådana maskiner
som angivas i artikel 1 av konventionen
angående maskinskydd,
1963, böra förbjudas genom den nationella
lagstiftningen eller förhindras
genom andra lika effektiva åtgärder,
när dessa maskiner, förutom

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 1 samt. Nr 14

Kungl. Maj:ts proposition nr I t är i 961

comprises, in addition to Ihe parts
specified in Article 2 thereof, dangerous
working parts (åt the point
of operation) which are without
appropriate guards.

(2) The provisions of subparagraph
(1) of this Paragraph and of
Paragraph 2 should be considered in
the design of the machinery in
question.

(3) The types of machinery
referred to in subparagraph (1)
should be specified by national laws
or regulations or other equally effective
measures.

2. In specifying the types of machinery
covered by Paragraph 1 account
should also be taken of the
following provisions:

(a) all working parts of machinery
which, while in operation,
may produce flying particles should
be adequately guarded in such a
manner as to ensure the safety of
the operators;

(b) all parts of machinery which
are under dangerous electrical pressure
should be protected in such a
manner as to give complete protection
to the workers;

(c) wherever possible, automatic
safeguards should protect persons
when machinery is being started, is
in operation or is being stopped;

(d) machinery should be so constructed
as to exclude as far as
possible any dangers other than
those specified in this Paragraph to
which a person working on the machines
may be exposed, taking account
of the nature of the materials
or the type of danger.

3. (1) The provisions of Paragraph
1 do not apply to machinery
or working parts thereof specified
in that Paragraph which—

(a) are, by virtue of their construction,
as safe as if they were
guarded by appropriate safety devices;
or

de delar som angivas i artikel 2 sagda
konvention, bestå av arbetande
delar (arbetszonen) vilka sakna ändamålsenliga
skydd.

2) Hänsyn bör tagas till bestämmelserna
i föregående stycke
och i mom. 2 redan vid konstruktion
av maskinerna.

3) De typer av maskiner som
avses i stycket 1) böra specificeras
genom den nationella lagstiftningen
eller andra lika effektiva åtgärder.

2. För specificeringen av de typer
av maskiner som avses i mom. 1 bör
bland annat följande iakttagas:

a) alla arbetande delar på en maskin,
vilka under arbetet kunna
åstadkomma kringflygande partiklar,
böra vara lämpligt skyddade, så
att de erbjuda säkerhet för dem som
äro sysselsatta vid maskinen;

b) alla delar av en maskin, vilka
befinna sig under farlig elektrisk
spänning, böra skyddas på sådant
sätt att de ge arbetstagarna fullt
skydd;

c) där så är möjligt böra automatiska
säkerhetsanordningar erbjuda
skydd för person redan när maskinen
startas, under det den användes
och när den stannar;

d) maskinerna böra vara så konstruerade
att även de övriga risker,
för vilka de som äro sysselsatta vid
maskinerna kunna utsättas, men
som icke särskilt omnämnas i detta
moment, så långt möjligt elimineras,
med hänsyn tagen till materialets beskaffenhet
och farans art.

3. 1) Bestämmelserna i mom. 1
äro icke tillämpliga på i momentet
angiven maskin eller del därav, vilken a)

på grund av sin konstruktion
erbjuder lika stor säkerhet som om
den vore försedd med ändamålsenliga
skyddsanordningar; eller

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1064

( b) are intended to be so installed
or placed that, by virtue of their
installation or position, they are as
safe as it'' they were guarded by appropriate
safety devices.

(2) The prohibition of the
inanufacture, sale, hire, transfer in
any other manner, or exhibition of
machinery provided for in Paragraph
1 does not apply to machinery
by reason only of the machinery being
so designed that the requirements
of that Paragraph concerning
guarding are not fully complied with
during maintenance, lubrication,
setting-up and adjustment, if such
operations can be carried out in
conformity with accepted standards
of safety.

(3) The provisions of Paragraph
1 do not prohibit the sale or
"transfer in any other manner of
machinery for storage, scrapping or
reconditioning, but such machinery
should not be sold, hired, transferred
in any other manner or exhibited
after storage or reconditioning
unless protected in conformity
■with the said provisions.

4. The obligation to ensure compliance
with the provisions of Paragraph
1 should rest on the manufacturer,
the vendor, the person letting
out on hire or transferring the machinery
in any other manner, or the
exhibitor, and, where appropriate
under national laws or regulations,
their respective agents.

5. (1) Any Member may provide
for a temporary exemption from the
provisions of Paragraph 1.

(2) The duration of such temporary
exemption, which should in
no case exceed three years, and
any other conditions relating thereto,
should be prescribed by national
laws or regulations or determined
by other equally effective measures.

(3) In the application of this
Paragraph the competent authority

b) är avsedd att installeras eller
placeras så att den, på grund av sin
installation eller placering, erbjuder
lika stor säkerhet som om den vore
försedd med ändamålsenliga skyddsanordningar.

2) Maskiner, vilka äro konstruerade
på sådant sätt att bestämmelserna
i mom. 1 icke kunna helt
iakttagas vid underhåll, smörjning,
uppsättning eller justering, skola
icke på denna grund vara underkastade
i samma moment stadgat förbud
mot tillverkning, försäljning, uthyrning,
upplåtelse i annan form eller
utställning, under förutsättning
att nämnda arbeten kunna utföras i
enlighet med godtagna säkerhetsföreskrifter.

3) Bestämmelserna i mom. 1
utgöra ej hinder för försäljning eller
upplåtelse i annan form av maskiner
till förvaring, skrotning eller reparation,
dock att dessa maskiner
ej må säljas, uthyras, upplåtas i annan
form eller utställas efter förvaringen
eller reparationen, med mindre
de uppfylla i nämnda bestämmelser
stadgade krav.

4. Skyldigheten att tillse att bestämmelserna
i mom. 1 iakttagas bör
åvila den som tillverkar, säljer, uthyr,
i annan form upplåter eller utställer
maskiner ävensom, där så befinnes
förenligt med den nationella
lagstiftningen, företrädaren för denne.

5. 1) Varje medlem äger göra tillfälligt
undantag från bestämmelserna
i mom. 1.

2) Varaktigheten av ävensom
övriga villkor för ett sådant tillfälligt
undantag, vilket i intet fall bör
överskrida tre år, böra bestämmas
genom den nationella lagstiftningen
eller genom andra lika effektiva åtgärder.

3) För tillämpningen av detta
moment bör vederbörande myndig -

kungl. Maj:ts proposition nr H år 1961

should consult tlie most representative
organisations of employers and
workers concerned and, as appropriate,
manufacturers’ organisations.

6. Any operating instructions for
machinery should be based on safe
inethods of operation.

II. Use

7. (1) The use of machinery any
dangerous part of which, including
the point of operation, is without
appropriate guards should be prohibited
by national laws or regulations
or prevented by other equallv
effective measures: Provided that
where this prohibition cannot fully
apply without preventing the use of
the machinery it should apply to the
extent that the use of the machinery
permits.

(2) Machinery should be so
guarded as to ensure that national
regulations and standards of occupational
safety and hygiene are
not infringed.

8. The obligation to ensure compliance
with the provisions of Paragraph
7 should rest on the employer.

9. (1) The provisions of Paragraph
7 do not apply to machinery
or parts thereof which, by virtue of
their construction, installation or
position, are as safe as if they were
guarded by appropriate safety devices.

(2) The provisions of Paragraph
7 and Paragraph 12 do not
prevent the maintenance, lubrication,
setting-up or adjustment of
machinery or parts thereof carried
out in conformity with accepted
standards of safety.

10. (1) Any Member may provide
for a temporary exemption from
the provisions of Paragraph 7.

(2) The duration of such
temporary exemption, which should
in no case exceed three years, and

het samråda med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer
samt i förekommande
fall med tillverkarnas organisationer.

6. Säkerhetssynpunkter böra ligga
till grund för alla bruksanvisningar
rörande maskiner.

II. Användning

7. 1) Användning av maskiner,
på vilka någon farlig del, arbetszonen
inbegripen, saknar ändamålsenliga
skyddsanordningar, bör förbjudas
genom den nationella lagstiftningen
eller förhindras genom andra
lika effektiva åtgärder. I fall där förbudet
icke kan helt upprätthållas
utan att maskinens användning
hindras, bör det dock fullt ut tillämpas
i den omfattning användningen
av maskinen tillåter.

2) Maskiner böra vara skyddade
på sådant sätt att nationella föreskrifter
och normer till skydd mot
olycksfall och ohälsa i arbete iakttagas.

8. Skyldigheten att tillse att bestämmelserna
i mom. 7 iakttagas
bör åvila arbetsgivaren.

9. 1) Bestämmelserna i mom. 7
äro icke tillämpliga på maskiner eller
delar därav, vilka på grund av
sin konstruktion, installation eller
placering erbjuda lika stor säkerhet
som om de vore försedda med ändamålsenliga
skyddsanordningar.

2) Bestämmelserna i mom. 7
och 12 utgöra ej hinder för underhåll,
smörjning, uppsättning eller
justering av maskiner eller delar
därav, om dessa arbeten utföras i enlighet
med godtagna säkerhetsföreskrifter.

10. 1) Varje medlem äger göra
tillfälligt undantag från bestämmelserna
i mom. 7.

2) Varaktigheten av ävensom
övriga villkor för sådant tillfälligt
undantag, vilket i intet fall bör över -

Kungl. Maj:ts proposition nr lb år 196b 33

uny other comlitions relating thereto,
should be prescribed lty national
laws or regulations or determined
by other ecjually effective measures.

(3) In the application of tliis
Paragraph the competent authority
should consult the most representative
organisations of employers and
workers concerned.

11. (1) The employer should take
steps to bring national laws or regulations
relating to the guarding
of machinery to the notice of workers
and should instruct them, as
and where appropriate, regarding
the dangers arising and the precautions
to be observed in the use of machinery.

(2) The employer should establish
and maintain such environmental
conditions as not to endanger
workers employed on machinery
covered by this Recommendation.

12. (1) No worker should use
any machinery without the guards
provided being in position, nor
should any worker be required to
use any machinery without the
guards provided being in position.

(2) No worker using machinery
should make inoperative the
guards provided, nor should such
guards be made inoperative on any
machinery to be used by any worker.

13. The rights of workers under
national social security of social insurance
legislation should not be
affected by the application of this
Recommendation.

14. The provisions of this part of
this Recommendation relating to the
obligations of employers and workers
should, it'' and in so far as the
competent authority so determines,
be applied to self-employed workers.

15. The term “employer” for the

skrida tre år, böra bestammas genom
den nationella lagstiftningen eller
genom andra lika effektiva åtgärder.

3) För tillämpningen av delta
moment bör vederbörande myndighet
samråda med berörda mest representativa
arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

11. 1) Arbetsgivaren bör vidtaga
åtgärder för att bringa den nationella
lagstiftningen angående maskinskydd
till arbetstagarnas kännedom
samt bör på lämpligt sätt upplysa
dem om de risker som äro förenade
med användandet av maskiner och
de försiktighetsmått som därvid böra
iakttagas.

2) Arbetsgivaren bör skapa
och upprätthålla sådana förhållanden
på arbetsplatsen, att de arbetstagare
som äro sysselsatta vid i denna
rekommendation avsedda maskiner
ej utsättas för fara.

12. 1) Ingen arbetstagare bör använda
en maskin utan att föreskrivna
skyddsanordningar äro anbragta.
Ingen arbetstagare bör anmodas att
använda en maskin utan att föreskrivna
skyddsanordningar äro anbragta.

2) Ingen arbetstagare bör sätta
skyddsanordningarna ur funktion
på den maskin han använder.
Skyddsanordningarna på en maskin
som är avsedd att användas av arbetstagare
böra ej sättas ur funktion.

13. Tillämpningen av denna rekommendation
bör ej inverka på arbetstagarnas
rättigheter enligt nationell
lagstiftning rörande social
trygghet eller socialförsäkring.

14. De bestämmelser i denna del
av rekommendationen som ha avseende
på arbetsgivares och arbetstagares
skyldigheter böra, i den mån
vederbörande myndighet så bestämmer,
tillämpas på självständiga yrkesutövare.

15. Vid tillämpningen av denna del

Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 7.964

purpose of this part of this Recommendation
includes, where appropriate
under national laws and regulations,
a prescribed agent of the
employer.

III. Scope

16. This Recommendation applies
to all branches of economic activity.

IV. Miscellaneous Provisions

17. (1) All necessary measures
should be taken to ensure the effective
enforcement of the provisions
of this Recommendation. Such
measures should include the fullest
possible detailed specification of the
means by which machinery or certain
types thereof mav be regarded
as appropriately guarded, provision
for effective inspection and provision
for appropriate penalties.

(2) Each Member should
provide appropriate inspection services
for the purpose of supervising
the application of this Recommendation,
or satisfy itself that appropriate
inspection is carried out.

18. (1) Members exporting or
importing machinery should enter
into bilateral or multilateral arrangements
provning for mutual
consultation and co-operation concerning
the application of the
Guarding of Machinery Convention,
1963, and this Recommendation in
respect of transactions having an
international character for the sale
or hire of machinery.

(2) Such arrangements should
provide, in particular, for uniformity
in occupational safety and hygiene
standards relating to machinery.

(3) In making such arrangements,
Members should have regard
to the relevant Model Codes of Safety

av rekommendationen innefattar uttrycket
»arbetsgivare», där så befinnes
lämpligt enligt den nationella
lagstiftningen, eu av arbetsgivaren
utsedd representant.

III. Tillämpningsområde

16. Denna rekommendation äger
tillämpning på alla grenar av näringslivet.

IV. Övriga bestämmelser

17. 1) Alla erforderliga åtgärder
böra vidtagas för att säkerställa en
effektiv tillämpning av bestämmelserna
i denna rekommendation. Sådana
åtgärder böra innefatta så utförliga
detalj uppgifter som möjligt
om hur maskinerna eller vissa typer
av maskiner skola kunna bedömas
som ändamålsenligt skyddade samt
bestämmelser om effektiv tillsyn och
om lämpliga straffrättsliga sanktioner.

2) Varje meiilem bör vidtaga
lämpliga inspektionsåtgärder för att
kontrollera tillämpningen av denna
rekommendation eller ock förvissa
sig om att vederbörlig tillsyn på annat
sätt utföres.

18. 1) Medlemmar som exportera
eller importera maskiner böra ingå
bilaterala eller multilaterala avtal
om ömsesidigt samråd och samarbete
för tillämpningen av konventionen
angående maskinskydd, 1963,
ävensom av denna rekommendation
på internationella transaktioner rörande
försäljning eller uthyrning av
maskiner.

2) Sådana avtal böra särskilt
syfta till enhetliga säkerhetsföreskrifter
och yrkeshygieniska normer
i fråga om maskiner.

3) Medlemmarna böra vid sådana
avtal taga hänsyn till tillämpliga
typreglementen rörande säker -

Kungl. Maj:ts proposition nr U år 1961

Regulations and Codes of Practicc
published from timc to time by the
International Labour Office, and to
the appropriate standards of international
organisations for standardisation.

19. National laws or regulations
giving effect to the provisions of
this Recommendation should be
made by the competent authority
after consultation with the most
representative organisations of employers
and workers concerned and,
as appropriate, manufacturers’ organisations.

het och till samlingar av praktiska
direktiv, vilka tid efter annan publiceras
av Internationella arbetsbyrån,
samt till lämpliga, av internationella
standardiseringsorganisationer
fastställda normer.

19. De nationella lagstiftningsåtgärder
som avse att ge effekt åt bestämmelserna
i denna rekommendation
böra vidtagas av vederbörande
myndighet efter samråd med berörda
mest representativa arbetsgivaroch
arbetstagarorganisationer samt,
där så är lämpligt, med tillverkarnas
organisationer.

Kungl. Maj. ts proposition nr U år 1964

Bilaga C

(Översättning)

Recommendation (No. 119) conccrning
Termination of Employment åt the
Initiative of the Employer

The General Conference of the
International Labour Organisation,
Having been convened by the
Governing Body of the International
Labour Office, and having
met in its Forty-seventh Session
on 5 June 1963, and

Having decided upon the adoption
of certain proposals with regard
to termination of employment
åt the initiative of the employer,
which is the fifth item on
the agenda of the session, and
Having determined that these
proposals shall take the form of a
Recommendation,

adopts this twenty-sixth day of June
of the year one thousand nine hundred
and sixty-three the following
Recommendation, which may be
cited as the Termination of Employment
Recommendation, 1963:

I. Methods of Implementation

1. Effect may be given to this
Recommendation through national
laws or regulations, collective agreements,
works rules, arbitration
awards, or court decisions or in
such other manner consistent with
national practice as may be appropriate
under national conditions.

II. Standards of General Application

2. (1) Termination of employment
should not take place unless

Rekommendation (nr 119) angående
uppsägning av anställningsavtal på
arbetsgivarens initiativ

Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella
arbetsbyrån sammankallats
till Geneve och där samlats
den 5 juni 1963 till sitt fyrtiosjunde
sammanträde,

och beslutat antaga vissa förslag
angående uppsägning av anställningsavtal
på arbetsgivarens
initiativ, vilken fråga utgör den
femte punkten på sammanträdets
dagordning,

samt beslutat att dessa förslag
skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugosjätte dagen
i juni månad år nittonhundrasextiotre
följande rekommendation, vilken
må benämnas rekommendation angående
uppsägning av anställningsavtal,
1963.

I. Tillämpningsmetoder

1. Denna rekommendation må
bringas i tillämpning genom nationell
lagstiftning, kollektivavtal, interna
reglementen och föreskrifter
inom företagen, skiljedom eller beslut
av dömande myndighet eller på
annat sätt som är förenligt med nationell
praxis och som må anses
lämpligt med beaktande av förhållandena
i varje enskilt land.

II. Allmänna tillämpningsnormer

2. 1) Anställningsavtal bör icke
uppsägas utan att det för sådan upp -

Knngl. Mnj:ts proposition nr l''i år

there is a valid reason för such terinination
connected with the capacity
or conduct of the worker or based
on the operational requirements of
the undertaking, establishment or
service.

(2) The definition or interpretation
of such valid reason should
be left to the methods of implementation
set out in Paragraph 1.

3. The following, inter alia, should
not constitute valid reasons for termination
of employment:

(a) union membership or participation
in union activities outside
working hours or, with the consent
of the employer, within working
hours;

(b) seeking office as, or acting or
having acted in the capacity of, a
workers’ representative;

(c) the filing in good faith of a
complaint or the participation in a
proceeding against an employer involving
alleged violation of laws or
regulations; or

(d) race, colour, sex, marital
status, religion, political opinion,
national extraction or social origin.

4. A worker who feels that his
employment has been unjustifiably
terminated should be entitled, unless
the matter has been satisfactorily
determined through such procedures
within the undertaking, establishment
or service, as may exist
or be established consistent with this
Recommendation, to appeal, within
a resasonable time, against that
termination with the assistance,
where the worker so requests, of a
person representing him to a body
established under a collective agreement
or to a neutral body such as a
court, an arbitrator, an arbitration
committee or a similar body.

5. (1) The bodies referred to in
Paragraph 4 should be empowrered

sägning föreligger ett giltigt skäl,
som sammanhänger med arbetstagarens
duglighet eller uppförande
eller som har sin grund i hänsyn till
arbetets behöriga gång inom vederbörande
företag, anläggning eller
verksamhet.

2) Innebörden i begreppet giltigt
skäl bör fastställas i den ordning
som angives i mom. 1.

3. Såsom giltigt skäl för uppsägning
av anställningsavtal bör icke
anses bl. a.

a) medlemskap i facklig sammanslutning
eller deltagande i facklig
verksamhet utanför arbetstiden eller,
med arbetsgivarens medgivande,
under arbetstiden;

b) den omständigheten att någon
ämnar uppträda, uppträder eller har
uppträtt såsom ombud för arbetstagarna
;

c) den omständigheten att någon
i god tro ingivit klagomål eller deltagit
i rättsligt förfarande mot en arbetsgivare
med påstående om lagöverträdelse; d)

ras, hudfärg, kön, civilstånd,
religion, politisk uppfattning, nationell
härstamning eller socialt ursprung.

4. Arbetstagare, som anser sig ha
blivit obehörigen uppsagd bör äga
rätt att — såvida icke frågan blivit
tillfredsställande löst genom ett förfarande
som inom företaget, anläggningen
eller verksamheten redan må
finnas eller hava fastställts i enlighet
med denna rekommendation —
inom rimlig tid och, om han så påfordrar,
med bistånd av ett ombud
överklaga uppsägningsbeslutet inför
ett organ som upprättats enligt bestämmelser
i kollektivavtal eller inför
en opartisk instans såsom domstol,
skiljedomare, skiljenämnd eller
liknande organ.

5. 1) Organ som i mom. 4 sägs,
bör äga pröva för uppsägningen åbe -

Kungl. Maj. ts proposition nr 14 år 1964

to examine the reasons given for the
termination of employment and the
other circumstances relating to the
case and to render a decision on the
justification of the termination.

(2) Subparagraph (1) should
not be construed as implying that
the neutral body should be empowered
to intervene in the determination
of the size of the work force of
the undertaking, establishment or
service.

6. The bodies referred to in Paragraph
4 should be empowered, if
they find that the termination of
employment was unjustified, to
order that the worker concerned,
unless reinstated, where appropriate
with payment of unpaid wages,
should be paid adequate compensation,
or afforded such other relief
as may be determined under the
methods of implementation set out
in Paragraph 1, or granted such
compensation and other relief as
may be so determined.

7. (1) A worker whose employment
is to be terminated should be
entitled to a reasonable period of
notice or compensation in lieu
thereof.

(2) During the period of notice
the worker should, as far as
practicable, be entitled to a reasonable
amount of time off without loss
in pay in order to seek other employment.

8. (1) The worker whose employment
has been terminated should
be entitled to receive, on request, åt
the time of the termination, a certificate
from the employer specifying
the dates of his engagement and
termination and the type or types of
work on which he was employed.

(2) Nothing unfavourable to
the worker should be inserted in
such certificate.

9. Some form of income protection
should be provided for workers

ropade skäl och övriga omständigheter
samt uttala sig om det berättigade
i uppsägningen.

2) Föregående stycke bör ej
tolkas såsom innebärande att det
opartiska organet äger bestämma
angående storleken av företagets, anläggningens
eller verksamhetens arbetsstyrka.

6. Skulle organ som i mom. 4 sägs
finna, att uppsägningen var ogrundad,
böra de äga föreskriva, att vederbörande
arbetstagare, såvida han
ej återinsättes i arbete med rätt att i
förekommande fall uppbära innehållen
lön, skall erhålla antingen ett
lämpligt skadestånd eller annan
form av ersättning eller ock både
skadestånd och annan ersättning,
allt enligt grunder som fastställts i
den i mom. 1 angivna ordningen.

7. 1) Arbetstagare som blir föremål
för uppsägning bör åtnjuta skälig
uppsägningstid eller, om uppsägningstid
ej tillämpas, skälig ekonomisk
gottgörelse.

2) Under uppsägningstiden bör
arbetstagaren, i den utsträckning
som är möjlig, ha rätt till skälig ledighet
utan löneavdrag för att söka
annan anställning.

8. 1) Arbetstagare som blivit uppsagd
bör ha rätt att vid uppsägningstillfället
på begäran utfå ett av arbetsgivaren
utfärdat intyg med uppgift
om de tidpunkter då han tillträdde
respektive slutade sin anställning
samt om arten av de arbetsuppgifter
med vilka han varit sysselsatt.

2) Intyg som under 1) avses
bör icke innehålla något för arbetstagaren
ofördelaktigt.

9. Arbetstagare som blivit uppsagd
bör tillförsäkras någon form av

Kungl. Maj.ts proposition nr H är

whose employment hus been terminated;
such protection may includc
unemployment insurance or othcr
forms of social security, or severance
allowance or other types of
separation benefits paid for by the
employer, or a combination of
benefits, depending upon national
laws or regulations, collective agreements
and the personnel policy of
the employer.

10. The question whether employers
should consult with workers’
representatives before a final decision
is taken on individual cases of
termination of employment should
be left to the methods of implemenlation
set out in Paragraph 1.

11. (1) In case of dismissal for
serious misconduct, a period of notice
or compensation in lieu thereof
need not be required, and the severance
allowance or other types of
separation benefits paid for by the
employer, where applicable, may be
withheld.

(2) Dismissal for serious
misconduct should take place onlv
in cases where the employer cannot
in good faith be expected to take
any other course.

(3) An employer should be
deemed to have waived his right to
dismiss for serious misconduct if
such action has not been taken
within a reasonable time after he
lias become aware of the serious
misconduct.

(4) A worker should be
deemed to have waived his right to
appeal against dismissal for serious
misconduct if he has not appealed
within a reasonable time after he
has been notified of the dismissal.

(5) Before a decision to dismiss
a worker for serious misconduct
becomes finally effective, the
worker should be given an opportunity
to state his case promptly,
with the assistance where appropriate
of a person representing him.

skydd mot inkomstbortfall; sådant
skydd må bestå av arbetslöshetsförsäkring
eller annan form av social
trygghet eller avgångsvederlag eller
liknande av arbetsgivaren utgivna
förmåner eller en kombination av
förmåner enligt nationell lagstiftning,
kollektivavtal eller arbetsgivarens
personalpolitik.

10. Frågan huruvida arbetsgivarna
böra samråda med arbetstagarnas
representanter innan slutligt beslut
fattas rörande enskilda uppsägningar
bör regleras i den ordning som
angives i mom. 1.

11. 1) Uppsägning på grund av
allvarlig misskötsel må ske utan varsel
eller ersättning därför, och sådan
misskötsel må föranleda att avgångsvederlag
eller liknande av arbetsgivaren
utgivna förmåner ej beviljas.

2) Uppsägning på grund av
allvarlig misskötsel bör endast ske,
då det är förenligt med god sed i arbetsförhållanden.

3) Arbetsgivaren skall anses
ha försuttit sin rätt till uppsägning
på grund av allvarlig misskötsel, om
uppsägningen ej skett inom rimlig
tid efter det han erhöll kännedom
om att allvarlig misskötsel förekommit.

4) Arbetstagaren skall anses
ha försuttit sin rätt att överklaga beslut
om uppsägning på grund av allvarlig
misskötsel, om han ej överklagat
beslutet inom rimlig tid efter
det han erhöll kännedom om detsamma.

5) Innan beslut om uppsägning
av en arbetstagare på grund av
allvarlig misskötsel slutgiltigt träder
i kraft, bör arbetstagaren få tillfälle
att utan dröjsmål förklara sig, i förekommande
fall med bistånd av en
person som företräder honom.

Kungl. Maj. ts proposition nr H år 1961

(6) In the implementation of
this Paragraph the definition or
interpretation of “serious misconduct”
as well as the determination
of “reasonable time” should be left
to the methods of implementation
set out in Paragraph 1.

III. Supplementary Provisions concerning
Reduction of the
Work Force

12. Positive steps should be taken
by all parties concerned to avert or
minimise as far as possible reductions
of the work force by the adoption
of appropriate measures, without
prejudice to the efficient operation
of the undertaking, establishment
or service.

13. (1) When a reduction of the
work force is contemplated, consultation
with worlcers’ representatives
should take place as early as
possible on all appropriate questions.

(2) The questions on which
consultation should take place
might include measures to avoid
the reduction of the work force,
restriction of overtime, training and
retraining, transfers between departments,
spreading termination of
employment over a certain period,
measures for minimising the effects
of the reduction on the workers concerned,
and the selection of workers
to be affected by the reduction.

(3) As and when consultation
takes place, both parties should bear
in mind that there may be public
authorities which might assist the
parties in such consultation.

14. If a proposed reduction of the
work force is on such a scale as to
have a significant hearing on the
manpower situation of a given area
or branch of economic activity, the
employer should notify the com -

6) I och för tillämpningen av
detta mom. bör definition eller tolkning
av begreppet »allvarlig misskötsel»
ävensom bestämning av begreppet
»rimlig tid» regleras i de tillämpningsmetoder
som angivas i mom. 1.

III. Särskilda bestämmelser rörande
minskning av arbetsstyrkan

12. Alla berörda parter böra på
lämpligt sätt vidtaga positiva åtgärder
för att i möjligaste mån avvärja
eller begränsa en minskning av arbetsstyrkan
utan att företagets effektiva
drift därigenom lider avbräck.

13. 1) När en minskning av arbetsstyrkan
överväges bör samråd
med arbetstagarnas representanter
äga rum så snart som möjligt rörande
alla därmed sammanhängande
frågor.

2) De frågor som böra göras
till föremål för samråd torde böra
innefatta åtgärder för undvikande av
minskning av arbetsstyrkan, begränsning
av övertid, utbildning och
omskolning, överflyttningar mellan
olika avdelningar, spridning av uppsägningar
över en viss tidrymd, åtgärder
för att nedbringa verkningarna
av arbetsstyrkans minskning för
berörda arbetstagare samt urvalet av
de arbetstagare som skola drabbas
av minskningen.

3) Då samråd inledes, böra båda
parter hålla i minnet att det kan
finnas offentliga myndigheter som
eventuellt kunna vara dem behjälpliga
vid sådant samråd.

14. Om en tilltänkt minskning av
arbetsstyrkan är av sådan omfattning
att den kan få avsevärda återverkningar
på arbetsmarknadssituationen
inom ett visst område eller
inom en viss gren av näringslivet,

Kungl. Maj.ts proposition nr 14 dr 1964

petent public authorities in advanee
of any such reduction.

15. (1) The selection of workers
to be affected by a reduction of the
work force should be made according
to precise criteria, which it is
desirable should be established
wherever possible in advanee, and
which give due weight both to the
interests of the undertaking, estabiishment
or service and to the interests
of the workers.

(2) These criteria may include— (a)

need för the efficient
operation of the undertaking, establishment
or service;

(b) ability, experience, skill
and occupational qualifications of
individual workers;

(d) age;

(e) family situation; or

(f) such other criteria as may
be appropriate under national conditions,

the order and relative weight of the
above criteria being left to national
customs and practice.

16. (1) Workers whose employment
has been terminated owing to
a reduction of the work force should
be given priority of re-engagement,
to the extent possible, by the employer
when he again engages %vorkers.

(2) Such priority of re-engagement
may be limited to a specified
period of tirne; where appropriate,
the question of the retention
of seniority rights should be determined
in accordance with national
laws or regulations, collective agreements
or other appropriate national
practices.

(3) Re-engagement should be
effeeted on the basis of the principles
set out in Paragraph 15.

bör arbetsgivaren underrätta vederbörande
myndigheter innan åtgärden
genomföres.

15. 1) Urvalet av de arbetstagare,
som skola drabbas av en minskning
av arbetsstyrkan bör ske i enlighet
med noga bestämda kriterier, vilka
om möjligt böra fastställas i förväg
med vederbörligt hänsynstagande
till såväl företagets, anläggningens
eller verksamhetens som arbetstagarnas
intressen.

2) Dessa kriterier böra innefatta a)

behovet av att säkerställa
företagets, anläggningens eller verksamhetens
effektiva drift;

b) den enskilde arbetstagarens
förmåga, erfarenhet, skicklighet och
yrkesmässiga kvalifikationer;

c) anställningstidens längd;

d) ålder;

e) familjeförhållanden; eller

f) varje annat kriterium som
må befinnas lämpligt med hänsyn
till de särskilda förhållandena i varje
enskilt land.

Ovannämnda kriteriers inbördes
ordning och relativa vikt böra bestämmas
av nationell sedvana och
praxis.

16. 1) Arbetstagare som blivit
uppsagda på grund av minskning av
arbetsstyrkan böra av arbetsgivaren
givas företräde till återanställning
när denne på nytt anställer arbetskraft.

2) Sådant företräde till återanställning
bör begränsas till en bestämd
tidsperiod; när anledning därtill
förekommer bör frågan om bibehållande
av anciennitetsrätt avgöras
enligt nationell lagstiftning, kollektivavtal
eller annan lämplig nationell
praxis.

3) Återanställning bör ske på
grundval av de principer som angivas
i mom. 15.

Kungl. Maj. ts proposition nr lrt år 1964-

(4) The rate of wages of reengaged
workers should not be
adversely affected as a result of
the interruption of their employment,
regard being had to differences
belween their previous occupation
and the occupation in which
they are re-engaged and to any intervening
changes in the structure
of wages in the undertaking, establishment
or service.

17. There should be full utilisation
of national employment agencies
or other appropriate agencies
to ensure, to the extent possible,
that workers whose employment has
been terminated as a result of a
reduction of the work force are
placed in alternative employment
without delay.

IV. Scope

18. This Recommendation applies
to all branches of economic activity
and all categories of wrorkers: Provided
that the following may be excluded
from its scope:

(a) workers engaged för a specified
period of time or a specified
task in cases in wrhich, owing to the
nature of the work to be effected,
the employment relationship cannot
be of indeterminate duration;

(b) workers serving a period of
probation determined in advance
and of reasonable duration;

(d) public servants engaged in
the administration of the State to
the extent only that constitutional
provisions preclude the application
to them of one or more provisions of
this Recommendation.

19. In accordance with the principle
set forth in artide 19, paragraph
8. of the Constitution of the
International Labour Organisation,
this Recommendation does not

4) Återanställda arbetstagares
lönesatser böra icke menligt påverkas
av avbrottet i anställningen;
dock bör hänsyn tagas till olikheter
mellan deras tidigare sysselsättning
och den sysselsättning i vilken de
återanställas ävensom till inträffade
förändringar i lönestrukturen inom
företaget, anläggningen eller verksamheten.

17. De statliga arbetsförmedlingsorganen
eller andra lämpliga organ
böra till fullo utnyttjas för att i
största möjliga utsträckning säkerställa
att arbetstagare vilka blivit
uppsagda till följd av minskning avarbetsstyrkan
utan dröjsmål erhålla
annat arbete.

IV. Tillämpningsområde

18. Denna rekommendation äger
tillämpning på alla grenar av näringslivet
och på alla kategorier av
arbetstagare; dock att från dess tilllämpning
må undantagas

a) arbetstagare som anställts för
bestämd tid eller för en bestämd arbetsuppgift,
då på grund av arbetets
natur anställningsförhållandet icke
kan vara av obestämd varaktighet;

b) arbetstagare som fullgöra eu
prövotid, såframt denna bestämts på
förhand och är av rimlig varaktighet; c)

arbetstagare som anställts tillfälligt
för en kortare period;

d) tjänstemän i den statliga förvaltningen,
dock endast i den omfattning
som konstitutionella föreskrifter
utesluta dem från tillämpningen
av en eller flera av bestämmelserna
i denna rekommendation.

19. I enlighet med den i artikel 19
mom. 8 av Internationella arbetsorganisationens
stadga angivna principen
skall denna rekommendation icke
inverka på någon bestämmelse

Kungl. Maj. ts proposition nr 1b år 196b

affect any provisions more favourable
to the workers concerned than
those contained herein.

20. This Recommendation should
be considered as having been implemented
in respect of workers
whose conditions of employment are
governed by special laws or regulations
where those laws or regulations
provide för such workers conditions
which, in their entirety, are
åt least as favourable as the totality
of those provided in this Recommendation.

som är fördelaktigare för vederbörande
arbetstagare än de i rekommendationen
intagna bestämmelserna.

20. Denna rekommendation skall
anses ha trätt i tillämpning beträffande
arbetstagare, vilkas arbetsvillkor
regleras i speciell lagstiftning,
såframt denna lagstiftning innehåller
villkor som i sin helhet äro minst
lika förmånliga som samtliga i denna
rekommendation förekommande
bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr H år 196''t

Bilaga D

Resolutioner

I. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om hygieniska förhållanden
inom handel och på kontor.

II. Resolution angående förebyggande av olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.

III. Resolution angående uppförande på dagordningen för nästa allmänna
konferenssammanträde av frågan om förmåner vid olycksfall
i arbetet samt vid yrkessjukdom.

IV. Resolution angående antagande av budget för 46 :e budgetåret
(1964) samt fördelning av utgifterna för samma budgetår på medlemsstaterna.

V. Resolution angående Internationella arbetsorganisationens bidrag
till Internationella arbetsbyråns tjänstepensionsfond avseende år
1964.

VI. Resolution angående förordnande av styrelse för Internationella
arbetsbyråns personalpensionskommitté och Internationella arbetsbyråns
tjänstepensionskassa (Förenta Nationernas gemensamma
tjänstepensionsfond).

VII. Resolution angående förordnande av ledamöter i Internationella
arbetsorganisationens administrativa domstol.

VIII—IX. Resolutioner angående ändring av vissa artiklar i finansreglementet.

X. Resolution angående fastställande av Algeriets bidrag till Internationella
arbetsorganisationens budget.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631150