Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1964

1

Nr 139

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 15 § och 23 § 1 mom. bekämpningsmedelsförordningen
den 14 december 1962
(nr 703); given Stockholms slott den 3 april 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av protokollet
över socialärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande
över härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 § och 23 §
1 mom. bekämpningsmedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 703).

GUSTAF ADOLF

Sven Aspling

Propositionens innehåll

I propositionen begäres riksdagens yttrande över ett förslag till ändring
i bekämpningsmedelsförordningen, innebärande förbud att använda betat
utsäde för annat ändamål än som utsäde samt straffansvar för oaktsamhet
vid hantering av betat utsäde.

Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 139

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1964

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 15 § och 23 § 1 mom. bekämpningsmedelsförordningen
den 14 december 1962 (nr 703)

Härigenom förordnas, att 15 § och 23 § 1 mom. bekämpningsmedelsförordningen
den 14 december 1962 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Nuvarande lydelse)

15

Yrkesmässig betning-----

Betad spannmål eller potatis eller
annat betat utsäde må förvaras endast
i emballage av sådant slag som
fastställts av registreringsmyndigheten.
Dylikt emballage må icke användas
för annat ändamål.

(Föreslagen lydelse)

§•

- särskilt tillstånd.

Betad spannmål eller potatis eller
annat betat utsäde må användas endast
som utsäde och må förvaras endast
i emballage av sådant slag som
fastställts av registreringsmyndigheten.
Dylikt emballage må icke användas
för annat ändamål.

1 m o m.

23 §.

Till dagsböter dömes den som

a) saluhåller, överlåter------av medlet;

b) bedriver handel----— — mot 10 §;

c) yrkesmässigt utför — —----sådan verksamhet;

d) i ansökan------av betydenhet;

e) bryter mot------stycket; eller

f) åsidosätter nödig aktsamhet vid
hantering av bekämpningsmedel eller
vid handhavandet av emballage eller
redskap, som använts till bekämpningsmedel.

f) åsidosätter nödig aktsamhet vid
hantering av bekämpningsmedel eller
betat utsäde eller vid handhavandet
av emballage eller redskap, som använts
till sådan vara.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1964

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 april
196/i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lange, Lindholm, Kling, Edenman, Johansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, fråga om strängare regler
för hantering av betat utsäde samt anför.

I bekämpningsmedelsförordningen den 14 december 1962
(nr 703) stadgas att bekämpningsmedel, varmed förstås ämnen och beredningar
avsedda till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller dylikt
genom växter, djur, bakterier eller virus, skall handhavas och förvaras så att
de med varan förenade riskerna i möjligaste mån begränsas. Bekämpningsmedel
skall vara registrerade för att få försäljas, överlåtas eller användas.
Vid registreringen hänföres bekämpningsmedlen till tre skilda faroklasser
(klass 1—3) alltefter förgiftningsrisken. Behandling av utsäde med bekämpningsmedel,
s. k. betning, får vad gäller de giftigare medlen (klass 1 och 2)
bedrivas yrkesmässigt endast av den som innehar tillstånd därtill. Vidare
gäller att betad spannmål eller potatis eller annat betat utsäde endast får
förvaras i emballage av sådant slag, som fastställts av giftnämnden, och
att dylikt emballage inte får användas för annat ändamål. Den som bryter
mot nu nämnda föreskrifter straffas enligt förordningen med dagsböter,
såvida inte gärningen begåtts av ringa oaktsamhet, i vilket fall ansvaret
bortfaller. I grova fall kan straffet bli fängelse.

Giftnämnden har i skrivelse den 4 mars 1964 hemställt om ändring
av bekämpningsmedelsförordningen, innebärande dels straffsanktionerat
förbud att använda betat utsäde annat än som utsäde, dels straffansvar för
den som åsidosätter nödig aktsamhet vid hantering av betat utsäde eller vid
handhavandet av emballage eller redskap, som använts till sådant utsäde.

Giftnämnden anför att det på senare tid blivit känt att djur avsiktligt
utfodrats med överskottskvantiteter av betat utsäde. Nämnden säger sig
ha erfarit att man i vida kretsar inte beaktat de med en sådan utfodring
förenade riskerna, eftersom varken giftstadgan eller bekämpningsmedelsförordningen
innehåller något uttryckligt förbud mot utfodring med betat

4

Kungl. Maj:ts proposition nr i39 år 196k

utsäde. Med hänsyn till vad sålunda blivit känt finner nämnden angeläget, att
ett sådant, med straffsanktion förenat förbud snarast tillkommer. I samband
härmed uttalar sig nämnden även till förmån för ett utsträckande av
straffansvaret i bekämpningsmedelsförordningen till att avse den som åsidosätter
nödig aktsamhet vid hantering av betat utsäde eller vid handhavandet
av emballage eller redskap, som använts till sådant utsäde. Aktsamheten
bör enligt nämndens mening kräva, att betat utsäde inte spills ut eller läggs
upp på avfallsplatser på sådant sätt att fåglar eller andra djur kan förgiftas
därav. Om de föreslagna bestämmelserna införes, säger sig giftnämnden
avse att i kommande föreskrifter rörande emballage för betat utsäde inrycka
föreskrift om sådan märkning, att därav framgår att betad vara vid
straffansvar inte får användas till djurfoder. I sammanhanget upplyser
nämnden att utredning pågår om möjligheterna att förse betat utsäde med
blå varningsfärg, som lätt kan skiljas från färgen på spannmål och dessutom
— enligt vad vissa observationer om fåglars färgseende ger vid handen
— kan antagas motverka risken för att fåglar förgiftas av utsädet.

över giftnämndens framställning har remissyttranden avgivits
av medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen, lantbruksstyrelsen, Riksförbundet
Landsbygdens folk samt Sveriges lantbruksförbund.

Alla remissorganen tillstyrker de föreslagna ändringarna i bekämpningsmedelsförordningen
eller lämnar dem utan erinran.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför, att den pressade ekonomiska
situationen tvingat jordbrukarna att utnyttja alla tänkbara möjligheter till
rationaliseringar och att söka tillämpa modern teknik, vilket haft till följd
att utsädesbetningen fått allt större utbredning. Informationen om riskerna
härav synes ha varit ganska lågmäld i jämförelse med kampanjen för en
ökad användning. Förbundet finner det emellertid tillfredsställande, att en
mer nyanserad bild av behovet av betning framkommit under senare tid
och att rekommendationer utfärdats om minskad dosering. Från jordbrukets
sida är det angeläget, att användningen av olika gifter begränsas till
vad som är oundgängligen behövligt och att giftigheten hos preparaten inte
är större än nödvändigt. Förbundet understryker, att ett tillfredsställande
resultat i fråga om användningen av betat utsäde knappast kan nås
utan en effektivare informationsverksamhet om betningsmedlens giftighet
och om riskerna vid utfodring. Behovet av en lämplig upplysningsverksamhet
betonas även i medicinalstyrelsens yttrande.

Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk ställer i
sammanhanget frågan huruvida sådant spill som ofrånkomligt uppkommer,
exempelvis vid sådd av fält när såningsmaskinerna vändes, skall anses innebära
åsidosättande av nödig aktsamhet vid hanteringen. Förbunden säger
sig inte vara beredda att godtaga en så rigorös tolkning av den föreslagna
straffbestämmelsen.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1964

Veterinärstyrelsen ifrågasätter, om det föreslagna förbudet mot användning
av förgiftat fodermedel bör begränsas till betat utsäde. Enligt styrelsens
mening bör man utreda om gällande föreskrifter för användande av kemiska
bekämpningsmedel alltid hindrar att vegetabilier tillsatta med giftiga
sådana medel kommer till användning vid utfodring. Veterinärstyrelsen
hälsar med tillfredsställelse giftnämndens uppgift, att den avser att ägna
frågan om blåfärgning av betat utsäde särskild uppmärksamhet. Genom en
sådan färgning bör de förväxlingar kunna undvikas, vilka synes ha varit
den vanligaste orsaken till fall av förgiftning med betat utsäde. Riksförbundet
Landsbygdens folk ger uttryck åt liknande tankegångar.

Departementschefen

Bekämpningsmedlen utgör en tämligen heterogen grupp av varor vilka
har det gemensamt, att deras användning grundar sig på deras giftiga egenskaper.
Många av medlen har trots betydande giftighet fått omfattande användning
av ekonomiska skäl. Under senare år har de med bekämpningsmedlen
förenade förgiftningsriskerna kommit att ägnas ett allt större intresse
i den allmänna debatten. Härvid har bland annat uppmärksammats
de risker, som föreligger vid bruket av s. k. betat utsäde. Enligt bekämpningsmedelsförordningen
av år 1962, vilken reglerar användningen av och
handeln med bekämpningsmedel, fordras tillstånd för att yrkesmässigt utföra
betning med de giftigare bekämpningsmedlen, men beträffande hanteringen
av det färdigbetade utsädet innehåller förordningen endast vissa bestämmelser
om emballage för förvaringen av utsädet.

Vid tillkomsten av bekämpningsmedelsförordningen anförde föredragande
departementschefen att, eftersom mycket giftiga kvicksilverföreningar
spelar stor roll vid betning av utsäde, kunskaper, noggrannhet och ansvarskänsla
måste prägla betningsverksamheten. Samma egenskaper bör enligt
min mening ådagaläggas vid handhavandet av det betade utsädet. I likhet
med remissorganen delar jag därför giftnämndens uppfattning, att ett oaktsamt
handhavande av betat utsäde eller emballage eller redskap för sådant
utsäde bör föranleda straffansvar. Med anledning av vad Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk anfört om svårigheterna
att vid sådd undvika varje spill av utsäde, vill jag emellertid framhålla,
att oaktsamhet inte kan anses föreligga då spill inte förekommit i större
omfattning än som även vid iakttagande av omsorg och noggrannhet är
ofrånkomligt förbundet med utsädes begagnande för sitt ändamål. Oaktsamhet,
vilken bedömes som ringa, skall vidare enligt uttrycklig bestämmelse
i bekämpningsmedelsförordningen inte föranleda något ansvar.

Giftnämnden har föreslagit, alt i 15 § första stycket bekämpningsmedelsförordningen
införes ett uttryckligt förbud att använda betat utsäde annat
än som utsäde. Förslaget har inte mött någon gensaga från remissorganens
sida. Även om man möjligen skulle kunna anse att ett förbud som nu sagts

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 196b

inrymmes under den föreslagna bestämmelsen om straffansvar för oaktsamt
handhavande av betat utsäde finner jag, med hänsyn till att sådant
utsäde kommit till användning som foder åt djur, att ett särskilt förbud
med sikte på användningen av utsädet är befogat. Att utfodra djur med betat
utsäde bör bedömas som en allvarlig förseelse, bl. a. med hänsyn till de
hälsorisker för människan som därigenom uppstår.

Flera remissorgan har framhållit vikten av en effektiv informationsverksamhet
som ett medel i kampen mot de faror, som en omfattande användning
av kemiska bekämpningsmedel innebär. Jag vill uttala min fulla anslutning
härtill. De som är verksamma inom jordbruket bör genom någon
lämplig form av upplysning beredas kunskap om de ändringar i bekämpningsmedelsförordningen,
som nu genomföres, och dessutom mer allmänt
en ökad kännedom om de med betningsmedlen förenade förgiftningsriskerna.
Denna upplysningsverksamhet kan lämpligen utövas av jordbrukets upplysningsnämnd.
Jag fäster också stor vikt vid de undersökningar om blåfärgning
av betat utsäde, som giftnämnden berört i sin framställning, och
jag skulle finna det mycket tillfredsställande, om risken för förväxling av
belat utsäde med annat utsäde eller spannmål effektivt minskades.

Slutligen vill jag framhålla att de spörsmål, som nu aktualiserats i fråga
om bekämpningsmedlen, endast utgör en del av ett mycket större komplex
av omgivningshygieniska problem, som nutidsmänniskan ställs inför. Riskerna
för uppkomsten av kroniska förgiftningstillstånd och riskerna på det
genetiska området till följd av användningen av biocider är mycket svåra
att bedöma. Dessa frågor är därför från allmänhygienisk utgångspunkt
värda stort intresse. Giftnämnden har till uppgift att kontinuerligt ägna
forskningen och utvecklingen i övrigt på området all möjlig uppmärksamhet,
så att vid behov snabba och effektiva ingrepp kan göras till avvärjande
av hälsofara. Forskningen rörande det aktuella problemkomplexet avses
dessutom komma att övervägas av en särskild utredning inom jordbruksdepartementet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
genom proposition inhämta riksdagens yttrande över ett inom socialdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 § och 23 §
1 mom. bekämpningsmedels förordningen den lb december 1962 (nr 703).

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans
Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

ESSELTE AB, STHLM 64
412459

Ur protokollet:
Hans Folkesson