Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 196b

1

Nr 118

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till
statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer,
m. m.; given Stockholms slott den 28 februari
1964.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en av järnvägsstyrelsen verkställd undersökning
för beräkning av ersättning för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
(1963 års separatredovisning) samt resultatet av en av särskilda sakkunniga
utförd granskning av denna separatredovisning. Ersättningen för budgetåret
1964/65 föreslås utgå med 215 mkr. Vidare förordas, att SJ under budgetåret
1964/65 får disponera vissa inom företaget för pensionsändamål avsatta
medel.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 118

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 196b

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 28 februari 196b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Johansson, Hermansson, Aspling, Palme.

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund, anmäler
— efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet — fråga
om ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer,
m. m., samt anför därvid följande.

I skrivelse den 16 augusti 1963 har järnvägsstyrelsen under åberopande av
en inom styrelsen utförd undersökning av det trafiksvaga järnvägsnätet
(1963 års separatredovisning) hemställt, att på driftbudgeten för budgetåret
1964/65 anvisas ett anslag av 238 mkr. till driftbidrag till statens järnvägar.
Vidare har styrelsen på grund av SJ :s onormalt betungande pensionsförpliktelser
hemställt att det åliggande att förränta statskapitalet, som åvilar
SJ för budgetåret 1964/65, nedsättes med 70 mkr.

I prop. 1963: 191 angående riktlinjer för den statliga trafikpolitiken m. m.
förordades bl. a., att SJ fr. o. m. budgetåret 1964/65 skulle beviljas full
ersättning för underskott på trafiksvaga järnvägslinjer. Till grund för bestämning
av ersättningens storlek borde enligt propositionen ligga en förhandsberäkning
av de trafiksvaga järnvägslinjernas driftresultat för resp.
budgetår. Denna beräkning skall grundas på en vart tredje år förnyad bandelsundersökning.
Beräkningen borde ske i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits av 1942 års järnvägskostnadsutredning. Då
en granskning av tillämpade redovisnings- och beräkningsprinciper framstod
som angelägen, förordades att särskild expertis skulle tillkallas för
att inom kommunikationsdepartementet verkställa en granskning av riktlinjerna
för dessa beräkningar.

Beträffande järnvägsstyrelsens framställning rörande förpliktelsen att
förränta statskapitalet anfördes i propositionen, att det slutliga bedömandet
av denna fråga borde anstå i avvaktan på affärsverksutredningens överväganden.
I sammanhanget hade jämväl aktualiserats frågan, huruvida det i
avvaktan på resultatet av affärsverksutredningens arbete vore motiverat
att taga i anspråk vissa tidigare avsatta medel för framtida pensionsända -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 118 år 196i

mål. Ett ställningstagande i denna fråga ansågs emellertid böra ske först i
samband med att riksdagen underställdes beräkningen av ersättning för budgetåret
1964/65 till SJ för driften av icke lönsamma järnvägslinjer.

Propositionen bifölls av riksdagen (SL3U 1, rskr 424).

I enlighet med vad jag uttalat i förenämnda proposition tillkallades
den 8 november 1963 ledamoten av riksdagens första kammare, civilingenjören
C. S:son Schmidt och professorn P. E. C. Welinder att inom kommunikationsdepartementet
granska dels de tillämpade redovisnings- och beräkningsprinciperna
i den av järnvägsstyrelsen för år 1962 utförda redovisningen
av trafiksvaga järnvägslinjer (1963 års separatredovisning), dels
de undersökningar, som järnvägsstyrelsen enligt ett av Kungl. Maj:t samma
dag åt styrelsen givet uppdrag skulle utföra beträffande nedskrivning av
statskapitalet för sådana linjer. Därjämte uppdrog Kungl. Maj:t samma
dag åt järnvägsstyrelsen att skyndsamt undersöka förutsättningarna för
att — i avvaktan på resultatet av affärsverksutredningens arbete — genom
ianspråktagande av medel, som statens järnvägar årligen avsatt till ett i
balansräkningen under värdeminskningskontot upptaget delkonto för pensionsförpliktelser,
erhålla viss lättnad i den ekonomiska belastningen för
järnvägsdriften, som företagets pensionsåtaganden innebär i jämförelse
med försäkringstekniskt beräknade pensionskostnader, samt att till Kungl.
Maj :t efter samråd med riksrevisionsverket inkomma med särskilt förslag
i ärendet.

I årets statsverksproposition (bil. 8, s. 207) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen, att i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 till ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
preliminärt beräkna ett anslag av 200 mkr.

Med skrivelse den 10 februari 1964 har förenämnda sakkunniga överlämnat
en redogörelse för granskningen av 1963 års separatredovisning. Vidare
har järnvägsstyrelsen den 21 i samma månad redovisat resultatet av sitt
uppdrag i vad avser disposition av medel, avsatta för pensionsförpliktelser.

Jag anhåller, att nu till fortsatt behandling få taga upp spörsmålen om
ersättning till SJ för drift av icke lönsamma järnvägslinjer för budgetåret
1964/65, och om medgivande för järnvägsstyrelsen att för samma budgetår
disponera vissa tidigare för pensionsutgifter avsatta medel.

Järnvägsstyrelsens skrivelser m.in.

Av järnvågsstgrclscns skrivelse den 10 augusti 1963 och i anslutning därtill
lämnade kompletterande uppgifter framgår i huvudsak följande.

Järnvägsstyrelsen framhåller, att 1963 års separatredovisning utförts enligt
samma principer som gällde för 1952 och 1958 års redovisningar. Det

4

Kungi. Maj. ts proposition nr 118 år 196i

undersökta trafiksvaga bannätets omfattning har fastställts på grundval av
linjernas trafikintensitet år 1962 och avser bandelar med mindre än 1 milj.
bruttotonkm per bankm och år. Järnvägslinjer på vilka trafiken lagts ner
före den 1 juli 1963 har ej medtagits. Separatredovisningen omfattar bandelar
med en längd av sammanlagt 7 364 km. Redovisningen har baserats på
1962 års kostnads- och intäktsläge samt trafikstruktur. Resultatet har därefter
räknats upp med hänsyn till lönenivån den 1 januari 1963.

Intäkterna har fördelats enligt samma metod som användes vid de två
tidigare separatredovisningarna. Sålunda har intäkter, som hänför sig till
trafik på enbart en viss handel direkt gottskrivits denna handel (särintäkt).
För intäkter, som hänför sig till trafik mellan olika trafiksvaga banor eller
mellan trafiksvaga banor och affärsbanor (samintäkt) har en särskild fördelningsmetod
använts. I fråga om godstrafik har av intäkten för varje
transportuppdrag avsändnings- och bestämmelsestationerna först tilldelats
en intäktsdel avsedd att ungefärligen täcka dessa stationers terminalarbete
(terminalintäkt). Återstoden har sedan fördelats på berörda bandelar i förhållande
till antalet km (vägintäkt). Beträffande persontrafik har endast
biljettförsäljningsstationerna tilldelats terminalintäkt, medan vägintäkten
bestämts på samma sätt som för godstrafiken.

Det totala kostnadsbelopp som styrelsen hänfört till resp. bandelar grundar
sig i stort sett på 1962 års bokförda utgifter. Kapitaltjänstkostnaderna
för rullande materiel har beräknats enligt principen konstanta annuiteter
och på grundval av återanskaffningspriser, en räntefot av 6 % och livslängder,
som i flertalet fall motsvarar dem som förutsättes vid beräkningen
av avsättning till värdeminskningskonto. Utöver ränteandelen i dessa kostnader
har några räntekostnader ej medtagits. Slutligen har pensionskostnaderna
kalkylerats som ett 20-procentigt tillägg på lönekostnaderna samt
banunderhållskostnaderna beräknats på basis av medelutgifterna för ett
visst antal år.

Vissa kostnader har redan i bokföringen hänförts till resp. handel (bokförda
kostnader). Detta gäller i fråga om praktiskt taget samtliga banunderhållskostnader
och stationstjänstkostnader utom på grenstationer. Kostnader
för tåg- och vagnrörelsen — d. v. s. för åkande personal, kapitaltjänst
för rullande materiel, underhåll av rullande materiel, elenergi m. m. — har
ansetts variera i stort sett proportionellt mot vissa ur driftstatistiken framtagna
driftstorheter, såsom tågkm och vagnaxelkm, för vilka kalkylerats ett
å-pris. Antalet driftstorheter multiplicerat med å-priserna har givit kostnaden
för tåg- och vagnrörelsen på varje handel (å-kostnader). Återstående
kostnader, som bl. a. innefattar kostnader för styrelsen, distriktskanslier,
sektionsledning, trafiktjänst och växling vid grenstationer, har fördelats på
bandelarna med hjälp av fördelningsnycklar, som styrelsen funnit lämpliga
för olika kostnadsslag (fördelade kostnader).

För de separatredovisade bandelarna har kostnaderna beräknats till sam -

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 196b

manlagt 391 mkr. och intäkterna till sammanlagt 133 mkr., vilket innebär
ett underskott av 258 mkr. Detta underskott har ansetts utgöra den ungefärliga
resultatförändring för statens järnvägar som helhet, vilken skulle uppkomma
om ifrågavarande linjer lades ned och den lokala trafiken på dem
helt föll bort, samtidigt som den övriga järnvägstrafiken mellan platser utmed
de nedlagda linjerna och affärsbanenätet fick en med transportavståndet
på den nedlagda linjen reducerad transportsträcka. Sistnämnda trafik
förutsättes därvid ombesörjd på annat sätt till resp. från affärsbanenätet
samt för övrigt bli kvar på järnvägen. Ett dylikt antagande i fråga om
följderna för trafikomfattningen på järnväg av en så långtgående nedläggning
har dock styrelsen inte funnit helt realistiskt. I stället har styrelsen
ansett sannolikt, att en del av den trafik, som genom nedläggningen skulle
komma att överföras till landsväg på en del av transportsträckan även skulle
komma att fortsätta återstående sträcka på landsväg. Styrelsen har därför
gottskrivit det trafiksvaga nätet ett visst matarvärde, vilket i separatredovisningen
definierats som skillnaden mellan resultaten av två nedläggningskalkyler,
vilka baseras på antagandet, i det ena fallet, att trafiken på affärsbanenätet
blir oförändrad efter nedläggningen samt, i det andra fallet, att
en viss del av den för affärsbanenätet och trafiksvaga nätet gemensamma
trafiken bortfaller. Den vid separatredovisningen tillämpade metoden för
intäktsfördelningen har ansetts innebära att viss hänsyn tagits till det
trafiksvaga bannätets matarvärde genom att avsändnings- och mottagningsstation
tillgodoräknats terminalintäkter och att resterande intäkter fördelats
proportionellt mot transportsträckan. Härigenom har det trafiksvaga
nätets intäkter blivit större än vad som svarar mot intäktsminskningen vid
nedläggning. Anledningen härtill är att avgifterna efter nedläggning av nätet
skulle beräknas för en kortare sträcka och med hänsyn till degressiviteten
i taxan utgå med en högre km-intäkt. I fråga om persontrafik och styckegodstrafik
anser styrelsen att matarvärdet därmed har beaktats. För vagnslastgodset
däremot kan en nedläggning i vissa fall medföra sådant trafikbortfall
på affärsbanenätet, att det trafiksvaga nätets matarvärde ej blir tillräckligt
beaktat genom den tillämpade intäktsfördelningen. Det trafiksvaga
nätets maximala matarvärde har uppskattats till 20 mkr. utöver vad som
kan anses redan inkluderat i separatredovisningen. Sedan styrelsen beaktat
detta matarvärde har underskottet, 258 mkr., reducerats med 20 mkr. till
238 mkr.

Styrelsen framhåller slutligen, att det beräknade underskottet om 238
mkr. endast kan betraktas som en preliminär beräkning av det verkliga behovet
av driftbidrag för budgetåret 1964/65. De fortlöpande förändringarna
i löne-, pris- och taxenivåerna och bortfallet av driftunderskott genom nedläggningar
gör det motiverat med en slutjustering av bidragsbeloppet vid
budgetårets utgång. Styrelsen hemställer att som ersättning för budgetåret
1964/65 måtte anvisas 238 mkr.

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1964

Av järnvägsstyrelsens skrivelse den 21 februari 1964 rörande viss disposition
av medel avsatta för pensionsförpliktelser framgår i huvudsak följande.

Järnvägsstyrelsen — som i ärendet samrått med riksrevisionsverket —
erinrar inledningsvis om att Kungl. Maj :t med anledning av riksdagens beslut
(prop. 1944:276, SU 222, rskr 430) den 14 juli 1944 föreskrivit, att
pensionsfondsavsättningarna vid bl. a. SJ fr. o. in. den första i samma månad
skulle upphöra och motsvarande belopp i stället disponeras för kollektiv
avskrivning med hänsyn till framtida belastning för pensionsutgifter. Sådana
kollektiva avskrivningar har intill den 30 juni 1963 gjorts med sammanlagt
157,4 mkr., som bokförts på värdeminskningskontots delkonto för
pensionsförpliktelser och i SJ :s investeringsstater upptagits såsom avskrivningsmedel
inom fonden, vilket möjliggjort en motsvarande minskning av
de årliga investeringsbemyndigandena och därmed av behovet av räntepliktigt
statskapital. Om de avsatta beloppen till en del disponeras, innebär
detta därför att investeringsbemyndigandena under motsvarande år måste
ökas i samma mån som beloppen tages i anspråk.

Med hänsyn till de avsatta beloppens karaktär av avskrivningsmedel
anser styrelsen lämpligt, att beloppen disponeras så, att erforderliga, planenliga
avskrivningar icke påföres drifträkningen med hela beloppet, utan
att en viss andel överföres från värdeminskningskontots delkonto för pensionsförpliktelser
till delkontot för slopning/prisreglering. Styrelsen förordar
att, i avvaktan på affärsverksutredningens arbete och på att rekonstruktionen
av SJ-företaget genomföres, en eventuellt behövlig och ur olika
synpunkter önskvärd resultatutjämning vid SJ på detta sätt kommer till
stånd under några övergångsår. Styrelsen hemställer därför om bemyndigande
att för budgetåret 1964/65 genom överföring inom värdeminskningskonto
disponera till delkonto för pensionsförpliktelser tidigare avsatta driftmedel
i den utsträckning, som med hänsyn till SJ :s redovisade resultat och
förräntningsåliggande, kan befinnas erforderligt och intill ett belopp av
högst 30 mkr.

De sakkunnigas redogörelse

De sakkunniga konstaterar inledningsvis, att järnvägsstyrelsen vid utarbetandet
av 1963 års separatredovisning i tillämpliga delar följt 1942 års
järnvägskostnadsutrednings anvisningar.

Enligt de sakkunniga har uppdelningen av trafikintäkterna på, å ena sidan,
de olika trafiksvaga bandelarna och, å andra sidan, affärsbanenätet
genomförts genom bearbetning delvis av primäruppgifter för samtliga under
år 1962 utförda transporter och delvis av vissa urval av totalmaterialet, som
därefter räknats upp till årstotaler. I fråga om persontrafiken har sålunda
i bearbetningen ingående biljetter uppgått till 18,6 milj. eller drygt 80 % av

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 196b 7

alla år 1962 sålda biljetter. För godstrafikens del har primäruppgifterna rörande
vagnslastgodstrafiken och posttrafiken totalbearbetats, medan styckegodstrafiken
varit föremål för stickprovsundersökning, som omfattat ca
520 000 sändningar eller ca 2 % av hela antalet sändningar under året.
Primärmaterialet och dess bearbetning utgör enligt de sakkunniga ett fullt
tillfredsställande underlag för erforderliga intäktsberäkningar i vad gäller
det trafiksvaga järnvägsnätet som helhet. Däremot kan den i viss omfattning
begagnade stickprovsmetodiken innebära att intäktsberäkningarna för de
särskilda bandelarna i detta linjenät får anses ha något större osäkerhetsmarginal.

De sakkunniga har gjort ett sammandrag av den i separatredovisningen
verkställda intäktsfördelningen. Sammandraget visar, att av de totala samintäkterna,
som beräknats till 380,8 mkr., har med användning av den tidigare
redovisade metoden 265,8 mkr. tillförts af färsbanorna och 115,0 mkr.
de trafiksvaga banorna. Av särintäkterna, 1 103,1 mkr., hänför sig 1 085,3
mkr. till af färsbanorna och 17,8 mkr. till de trafiksvaga banorna.

Efter särskild undersökning har de sakkunniga funnit, att därest samintäkterna
såsom helhet fördelats mellan de två bandelsgrupperna i direkt
proportion till transportsträckorna, skulle den totala intäkten på de trafiksvaga
banorna blivit (17,8 + 96,7) 114,5 mkr., eller 16 % lägre än det intäktsbelopp,
som i separatredovisningen gottskrivits dessa banor.

Den i separatredovisningen tillämpade metoden för samintäkternas fördelning
mellan trafiksvaga banor och affärsbanor anser de sakkunniga ge
godtagbara värden såsom underlag för bedömning av intäktsbortfallet vid
en tänkt nedläggning av de trafiksvaga banorna.

Av de totalt på de trafiksvaga banorna i separatredovisningen debiterade
kostnaderna om 391,4 mkr. har 130,2 mkr. (33,3 %) påförts som bokförda
kostnader, 110,1 mkr. (28,1 %) som ä-kostnader och 151,1 mkr. (38,6 %)
som fördelade kostnader. Av sistnämnda belopp utgör 107,5 mkr. andelen
i kostnader, som är gemensamma för trafiksvaga banor och affärsbanor
(samkostnader).

De bokförda kostnaderna anser de sakkunniga kunna betraktas som en
tillräckligt exakt bestämning av den vid en tänkt nedläggning av trafiken
på de trafiksvaga banorna sannolika bortfalIskostnaden. De på de trafiksvaga
banorna beräknade å-kostnaderna finner de sakkunniga utgöra en
rimlig approximation av dessa med tågrörelsen i huvudsak kontinuerligt
varierande särkostnader. Den tillämpade metoden för bestämning av å-kostnaderna
anses stämma helt överens med den av järnvägskostnadsutrcdningen
angivna.

De sakkunniga konstaterar, att de fördelade kostnaderna har påförts
trafiksvaga banor resp. affärsbanor dels med hjälp av vissa fördelningsnycklar,
såsom tågkm och bankm, dels såsom procentuellt påslag på å-kost -

8

Kungl. Mctj:ts proposition nr 118 år 196b

naderna samt på övriga kostnader. Huvuddelen av de i dessa kostnader ingående
kostnadsslagen har i separatredovisningen ansetts som särkostnader
(fördelade särkostnader), medan en mindre del — däribland kostnaderna
för styrelsen, distriktskanslier och för trafiktjänst på grenstationer

— bedömts vara samkostnader. I fråga om de fördelade särkostnaderna
konstaterar de sakkunniga, att tillgängliga bokföringsuppgifter inte medgivit
att direkt föra dessa kostnader på de olika bandelarna och att fördelningsnycklar
därför blivit nödvändiga. Endast i fråga om ett par smärre
kostnadsposter har de sakkunniga omnämnt ett annorlunda tillvägagångssätt,
men samtidigt förklarat detta ha ringa betydelse för totalresultatet.

Vad beträffar samkostnaderna för trafiksvaga banor och affärsbanor,
vilka beräknats till 450 mkr. vid 1962 års kostnadsnivå och varav 105 mkr.
påförts de trafiksvaga banorna, har de sakkunniga ingående övervägt dels
om dessa kostnader är av samkostnadsnatur, dels om tillämpade fördelningsnycklar
kan anses ge en godtagbar bestämning av de på resp. banor
fallande kostnadsdelarna. De sakkunniga har sålunda utfört vissa alternativa
uppdelningar av kostnaderna för trafiktjänst på grenstationer och därvid
ansett sig kunna godtaga ifrågavarande grenstationskostnader såsom en
för hela järnvägsnätet gemensam kostnad. I fråga om de för fördelning av
samkostnaderna tillämpade nycklarna — tågkm resp. procentuellt påslag

— har de sakkunniga prövat alternativa metoder och främst möjligheten
att fördela alla samkostnader i proportion till särkostnaderna, varvid man
funnit att denna metod ger totalt sett nästan exakt samma resultat som den
i separatredovisningen begagnade.

Sammanfattningsvis konstaterar de sakkunniga, att de i separatredovisningen
till de trafiksvaga banorna hänförda totalkostnaderna — 391 mkr. —
utgör en rimlig och godtagbar grund för en bedömning av bortfallskostnaden
vid en tänkt nedläggning av dessa banor.

För en närmare kontroll av såväl intäkts- som kostnadsberäkningen har
de sakkunniga låtit utföra vissa avstämningar mellan kalkyl och”bokföring.
Härvid har obetydliga differenser konstaterats. Ehuru man ej kan dra vittgående
slutsatser av avstämningsberäkningarna, kan dessa enligt de sakkunniga
betraktas som en viss kontroll på kalkylmetodiken.

Den av järnvägsstyrelsen begagnade metoden för uppdelning av samintäkterna
mellan trafiksvaga banor och affärsbanor innebär enligt de sakkunniga
att ett visst matarvärde direkt tillgodoräknats de trafiksvaga banorna.
Sålunda innefattar systemet med terminalintäktstilldelning till avsändande
och mottagande bandelar en omfördelning av de totala sainintäkterna
till de trafiksvaga banornas favör i jämförelse med en fördelning
i direkt proportion till transportsträckorna. Den del av samintäkterna,
som tillgodoräknats de trafiksvaga banorna innebär vidare — i den mån
affärsbanenätets andel av samtrafiken blir kvar även efter en nedläggning

Kungi. Maj:ts proposition nr 118 år 1964

9

av de trafiksvaga banorna — en överskattning av intäktsbortfallet, emedan
den kvarvarande trafiken på affärsbanorna med dess reducerade transportavstånd
bort räknas med högre pris per trafikenhet än vad som varit redovisningstekniskt
möjligt.

Vidare finner de sakkunniga icke skäl ifrågasätta rimligheten i järnvägsstyrelsens
antagande att i fråga om person- och styckegodstrafiken de trafiksvaga
banornas matarvärde tillräckligt beaktats genom den tillämpade redovisningsmetodiken.
De sakkunniga understryker att det här gäller en
approximation.

Beträffande vagnslastgodstrafiken framhåller de sakkunniga att bedömningen
av denna trafik utgår från en beräkning av intäktsbortfall och mindrekostnader
vid totalbortfall av denna trafik, vilket belopp beräknats till
40 mkr. Det sannolika bortfallet av vagnslastgods har av järnvägsstyrelsen
bedömts bli mindre och styrelsen har ansett lämpligt att reducera beloppet
med hälften till förut nämnda 20 mkr., vilket därvid ansetts vara en bedömning
i överkant. De sakkunniga konstaterar att det torde vara möjligt att
relativt noga fastställa beloppet 40 mkr. men att bedömningen av hur stor
del av trafiken, som sannolikt blir kvar på affärsbanorna och därmed bestämningen
av beloppet 20 mkr. är vansklig.

Sammanfattningsvis framhåller de sakkunniga i förevarande avseende
att med f. n. tillgängligt statistiskt material kan en mera exakt bestämning
av de trafiksvaga banornas matarvärde inte göras. Härför erfordras bättre
kännedom bl. a. om samtrafikens struktur. De sakkunniga har emellertid
med indirekta metoder sökt granska och bedöma de i separatredovisningen
gjorda uppskattningarna och därvid funnit dem ge ett rimligt mått på de
trafiksvaga banornas matarvärde.

I en sammanfattande bedömning anför de sakkunniga, att det redovisade
totalunderskottet — 238 mkr. — utgör en rimlig approximation av resultatförbättringen
för SJ som helhet vid en tänkt nedläggning av de i redovisningen
ingående trafiksvaga banorna. Samtliga bandelar visar intäkter som
understiger kostnaderna. I fråga om ett par kortare bandelar har beräkningen
av matarvärdet medfört, att underskotten förbytts i kalkylmässiga
överskott. Dessa bandelar gränsar dock till banor med betydande underskott
och de konstaterade kalkylöverskotten innebär endast att dessa underskott
—■ likaledes kalkylmässigt — reduceras med motsvarande belopp.

Vid bedömningen av frågan i vad mån i separatredovisningen ingående
banor bör vara ersättningsberättigade har de sakkunniga funnit att ett antal
bandelar med ett sammanlagt nettounderskott av 27 mkr. bör undantagas
från ersättning. Samtidigt understryker de sakkunniga, att underskotten på
dessa bandelar är ganska stora och att framtidsbedömningen beror av en
mångfald svårbestämda för utvecklingen avgörande faktorer, vilket gör eu
förutsägelse om framtida lönsamhet ytterst osäker. Vid överläggningar som

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 118 år 196k

de sakkunniga haft med järnvägsledningen, har denna ansett att reduktionen
bör uppgå till 15 mkr.

De sakkunniga erinrar om att den till SJ utgående ersättningen enligt
riksdagens beslut skall årsvis reduceras med belopp som motsvarar resultatförbättringen
genom verkställda nedläggningar av trafiksvaga bandelar samt
att en framräkning av resultaten från 1963 års separatredovisning till förhållandena
under budgetåret 1964/65 resulterar i ytterligare reduktion av det
ersättningsgrundande beloppet. Enligt de sakkunniga bör vid bestämningen
av ersättningen för budgetåret hänsyn även tagas till att kostnadsnivån torde
kunna väntas ligga icke obetydligt högre under budgetåret 1964/65 än
den för separatredovisningen gällande samt till en successiv minskning av
trafikefterfrågan på de trafiksvaga banorna. De sakkunniga framhåller, att
såvitt de kan förutse, förändringarna i stort sett torde taga ut varandra.

De sakkunniga föreslår, att ersättningen till SJ för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer för budgetåret 1964/65 utgår med 211 mkr.

De par tementschefen

Enligt riksdagens beslut i anledning av prop. 1963: 191 angående riktlinjer
för den statliga trafikpolitiken m. m., skall SJ fr. o. m. budgetåret 1964/65
erhålla full ersättning för underskott på trafiksvaga järnvägslinjer. I propositionen
förordades, att ersättningen skulle beräknas med utgångspunkt från
en vart tredje år förnyad undersökning av det trafiksvaga bannätet. Ifrågavarande
undersökning borde i huvudsak utföras enligt de anvisningar som
angivits av 1942 års järnvägskostnadsutredning. Ersättning ansågs inte böra
utgå för sådan trafiksvag linje, som SJ från företagsmässiga synpunkter
har anledning trafikera. I propositionen förordades, att de av järnvägsstyrelsen
tillämpade principerna för beräkningen av underskottet skulle granskas
och övervägas av särskilda experter. — I avvaktan på särskild proposition
om ersättningen för budgetåret 1964/65 har i årets statsverksproposition
under sjätte huvudtiteln beräknats ett anslag av 200 mkr.

Vidare behandlades i propositionen om trafikpolitiken en framställning
från järnvägsstyrelsen av den 30 augusti 1962 rörande modifiering av förräntningskravet
med hänsyn till de enligt styrelsens uppfattning onormalt
betungande pensionsförpliktelser, som åvilade SJ. Härvid aktualiserades
frågan, huruvida det i avvaktan på resultatet av affärsverksutredningens arbete
vore motiverat att disponera vissa för framtida pensionsändamål
tidigare avsatta medel. Ett ställningstagande till denna fråga ansågs emellertid
böra ske först i samband med att riksdagen underställdes beräkningen av
ersättning för budgetåret 1964/65 till SJ för driften av icke lönsamma järnvägslinjer.

I skrivelse den 16 augusti 1963 hemställde järnvägsstyrelsen att ett belopp
av 238 mkr. måtte anvisas såsom driftbidrag för budgetåret 1964/65. Detta

11

Kurigl. Maj. ts proposition nr 118 år 1964

belopp motsvarar av styrelsen beräknat underskott vid driften av trafiksvaga
järnvägslinjer. Till stöd härför har styrelsen åberopat en undersökning
av lönsamheten i vad avser driften av dessa linjer. Denna undersökning,
benämnd 1963 års separatredovisning, grundar sig på förhållandena i
järnvägstrafiken år 1962 i fråga om trafikintensitet, trafikstruktur, intäkter,
kostnader in. m. Banor, som helt lagts ned före den 1 juli 1963, har uteslutits
från redovisningen. Vidare har det ekonomiska resultatet justerats med hänsyn
till 1963 års löneläge. Av redovisningen framgår att intäkterna, inklusive
visst s. k. matarvärde, och kostnaderna på de ifrågavarande bandelarna utgör
133 mkr. respektive 391 mkr. Det trafiksvaga nätet har därefter räknats
till godo ett ytterligare matarvärde, som styrelsen uppskattat till 20 mkr.
Underskottet reduceras därmed till 238 mkr.

I enlighet med vad som förordades i propositionen om trafikpolitiken har
beräkningarna i separatredovisningen granskats av för ändamålet inom
kommunikationsdepartementet tillkallade sakkunniga. Dessa framhåller, att
det redovisade underskottet av 238 mkr. utgör en rimlig approximation av
resultatförbättringen för SJ som helhet vid en tänkt nedläggning av de i
redovisningen ingående trafiksvaga banorna. Från beloppet bör enligt de
sakkunniga borträknas 27 mkr. avseende det sammanlagda nettounderskottet
på ett antal banor, vilka de sakkunniga med beaktande av vissa uttalanden
som jag gjorde i propositionen, funnit böra undantagas från ersättning.
Det ersättningsgrundande underskottet bör därför reduceras från 238 mkr.
till 211 mkr. Vid överläggningar, som de sakkunniga haft med järnvägsledningen,
har denna ansett att här ifrågavarande reduktion bör utgöra endast
15 mkr.

De sakkunniga framhåller, att vid bestämningen av ersättningen för budgetåret
1964/65 måste beaktas den resultatförbättring som uppkommer genom
verkställda nedläggningar av trafiksvaga banor ävensom den höjda
kostnadsnivå som kan väntas föreligga under budgetåret 1964/65. Vidare
torde enligt de sakkunniga hänsyn även böra tagas till att erfarenhetsmässigt
en successiv minskning av trafikefterfrågan sker på de trafiksvaga banorna.
Nämnda förändringar anser de sakkunniga i stort sett uppväga varandra,
varför de föreslår, att ersättningen till SJ för budgetåret 1964/65 bör utgå
med 211 mkr.

Vidare har järnvägsstyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket hemställt
om bemyndigande att, i den utsträckning resultat och förräntningsåliggande
för budgetåret 1964/65 visar erforderligt, av ett under värdeininskningskonto
upptaget dclkonto för pensionsförpliktelser disponera
högst 30 mkr. genom överföring till delkonto för slopning respektive prisreglering.
Styrelsen har erinrat om att SJ — sedan fondering av pensionsmedel
upphörde vid affärsverken — gjort årliga kollektiva avsättningar till
ifrågavarande delkonto för att möjliggöra eu utjämning i liden av den belastning,
som pensionskostnaderna medför.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 1964

I fråga om ersättningen för drift av icke lönsamma järnvägslinjer anser
jag, i likhet med de sakkunniga, att 1963 års separatredovisning utgör en
för ändamålet godtagbar redovisning av det ekonomiska utfallet på det
trafiksvaga järnvägsnätet. Det fåtal erinringar som de sakkunniga anfört
i fråga om den tillämpade metodiken torde, som de själva framhållit, vara av
ringa betydelse för totalresultatet. Enligt min mening bör därför en bedömning
av ersättningens storlek för nästa budgetår kunna baseras på
separatredovisningen. Jag har därvid såsom en provisorisk beräkningsgrund
godtagit, att styrelsen kalkylerat pensionskostnaderna efter försäkringstekniska
grunder och kapitaltjänstkostnaderna för rullande materiel efter bl. a.
återanskaffningsvärde och kalkylränta av 6 %.

De sakkunniga och järn vägsledningen är inte helt eniga om vilka i separatredovisningen
ingående underskottsbanor, som SJ bör trafikera från företagsmässiga
synpunkter. Skillnaden i uppfattning inskränker sig till ett
mindre antal banor med ett samlat nettounderskott av 12 mkr., eller ca 5 %
av hela underskottet. Vid mina överväganden härutinnan har jag funnit
mig böra godtaga de sakkunnigas förslag och föreslår således, att det ersättningsgrundande
beloppet reduceras till 211 mkr.

Utgående från detta belopp har de sakkunniga övervägt resultatförändringen
intill utgången av budgetåret 1964/65 och funnit att de härvid
inverkande faktorerna i stort sett torde uppväga varandra. För egen del
ansluter jag mig till de sakkunnigas bedömning och tillstyrker därför, att
här ifrågavarande ersättning bestämmes till 211 mkr. för nästa budgetår. —
I propositionen om trafikpolitiken berörde jag angelägenheten av att vid nedläggningar
av järnvägslinjer undvika plötsliga, kännbara höjningar av
styckegodsavgiften vid övergången till billinjetrafik. SJ har också vid nedläggningar
under en längre övergångsperiod tillämpat en reducerad taxa. Det
inkomstbortfall, som uppstått härigenom, kan för de närmaste åren beräknas
till ca 4 mkr. per år. Då det är synnerligen angeläget, att dessa taxenedsältningar
kan genomföras i samband med nedläggningarna, synes det mig
skäligt att SJ erhåller kompensation härför. Av praktiska skäl bör denna
gottgörelse utgå i samband med ersättningen för driften av icke lönsamma
järnvägslinjer. Jag föreslår därför, att ersättningen för nästa budgetår utgår
med 215 mkr.

Det trafiksvaga bannätet omfattar ca 7 000 km. Under de senaste åren har
investeringarna i de järnvägslinjer, för vilkas drift SJ skall ha ersättning,
uppgått till storleken 25 mkr. Sådana investeringar bör från och med nästa
budgetår helt avskrivas. I ersättningen har jag räknat in 15 mkr. som motsvarar
i separatredovisningen på återanskaffningspriser beräknade avskrivningar
på fasta anläggningar och investeringsinventarier. Därest investeringsbehovet
för något budgetår skulle överstiga sistnämnda belopp bör detta
i motsvarande mån påverka ersättningsanslaget.

I propositionen om trafikpolitiken bedömdes anslagsbehovet för ersätt -

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 118 år 196b

ningen till SJ kunna komina att nedgå under de närmast följande budgetåren
med 15 å 20 mkr. per år. Denna beräkning byggde på bl. a. ett antagande
av oförändrad löne- och prisnivå. Då löneutgifterna uppgår till inemot
tre fjärdedelar av kostnaderna spelar en förändring i lönenivån en mycket
stor roll för det ekonomiska resultatet på det trafiksvaga bannätet. Med hänsyn
till ovissheten i fråga om den framtida utvecklingen av löne- och prisnivån
bör man enligt min mening vara försiktig vid bedömningen av möjligheterna
att genom järnvägsnedläggningar relativt snabbt förbättra det ekonomiska
resultatet när det gäller driften av det trafiksvaga bannätet. Å andra
sidan talar här anförda förhållanden för att nedläggningsverksamheten bör
bedrivas i så snabb takt som överhuvudtaget är möjligt.

Vad beträffar statens järnvägars pensionskostnader anser jag, i likhet med
järnvägsstyrelsen, förutsättningar föreligga för att — i avvaktan på affärsverksutredningens
överväganden — i resultatutjämnande syfte utnyttja en
del av de medel, som under årens lopp för detta ändamål avsatts till delkontot
för pensionsförpliktelser. Jag förordar därför att i statens järnvägars
bokföring för budgetåret 1964/65 högst 30 mkr. får överföras från delkontot
för pensionsförpliktelser till slopningskonto i den mån behov därav föreligger.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter
härom.

Slutligen vill jag anmäla, att granskningen av järnvägsstyrelsens undersökning
rörande nedskrivning av statskapitalet för de trafiksvaga järnvägslinjerna
ännu icke är avslutad. Beredningen av denna fråga torde vara slutförd
inom sådan tid, att förslag kan föreläggas riksdagen i kompletteringspropositionen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer för budgetåret 1964/65 under sjätte
huvudtiteln anvisa ett anslag av 215 000 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Vid protokollet:
Kurt Garpefält