Kungl. Maj.ts proposition nr i 17 år 196b

1

Nr 117

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående inrättande av
kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.; given
Stockholms slott den 13 mars 196b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om inrättande av två kreditinstitut,
främst avsedda för långfristiga krediter till företag vilkas verksamhet avser
förädling eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket
eller binäringar till dessa eller till företag som distribuerar förnödenheter till
samma näringsgrenar. De nya instituten föreslås skola organiseras som
aktiebolag och benämnas Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas
Sekundärkredit AB. Instituten avses skola ägas till hälften
av staten och till hälften av jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan
i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet. Aktiekapitalet
föreslås i vartdera bolaget bli 5 milj. kr., varjämte till reservfond avses skola
avsättas 2,5 milj. kr. Vartdera bolaget skall därjämte ha en särskild garantifond
på 15 milj. kr. Den sammanlagda utlåningskapaciteten beräknas
tills vidare bli 375 milj. kr.

Till aktieteckning i de nya bolagen föreslås för budgetåret 1964/65 ett
investeringsanslag av 7,5 milj. kr. Vidare förordas att staten ställer garantiförbindelser
på sammanlagt 15 milj. kr. till bolagens förfogande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1 samt. Nr 117

2

Kungl. Maj.ts proposition nr It7 år 196b

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 196b.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling, Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande av
kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m. samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1963 tillkallade jag
samma dag tre personer1 med uppdrag att ingå såsom ledamöter i en förhandlingsdelegation
för att med företrädare för jordbruksnäringen föra
förhandlingar rörande inrättande av ett institut för långfristig kreditgivning
till företag inom jordbruket m. m.

Förhandlingar har därefter förts mellan å ena sidan den statliga förhandlingsdelegationen
och å andra sidan förhandlingsdelegationer från
jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor
och Kooperativa förbundet.

Sedan förhandlingarna slutförts, har delegationerna med skrivelse den 18
januari 1964 överlämnat förslag till inrättande av Lantbruksnäringarnas
Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB med riktlinjer
för institutens verksamhet jämte förslag till avtal och bolagsordningar.

över förhandlingsdelegationernas förslag har efter remiss yttranden avgivits
av bankinspektionen, försäkringsinspektionen, lantbruksstyrelsen,
statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, patent- och registreringsverket,
fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna
för allmänna pensionsfonden, Svenska bankföreningen, Sparbankernas bank
AB, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges jordbrukskasseförbund, Svenska
försäkringsbolags riksförbund, Sveriges lantbruksförbund samt Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF) och Sveriges allmänna hypoteksbank gemensamt,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industri 1

Statssekreteraren i finansdepartementet Krister Wickman, ordförande, bankdirektören i
riksbanken Ame Callans och lagbyråchefen i finansdepartementet Sven-Eric Nilsson.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b 3

organisation, Svensk industriförening samt Landsorganisationen i Sverige
(LO).

Kommerskollegium liar till sitt utlåtande fogat yttranden av ett flertal
handelskammare och företagareföreningar.

Jag anhåller nu att få till behandling uppta frågan om inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna.

Förhandlin gsdelegationernas förslag

Förhandlingsdelegationerna framhåller inledningsvis, att syftet med det
framlagda förslaget är att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingelserna
för den mera långfristiga kreditgivningen till företag, som baserar
sin verksamhet på jordbrukets eller skogsbrukets produkter eller eljest
har anknytning till dessa näringar. Härigenom skapas ökade möjligheter
till en rationalisering av förädlingen och distributionen av produkterna
från dessa näringsgrenar.

Med utgångspunkt från det nu sagda har bestämmelsen om bolagens
ändamål i § 2 av bolagsordningarna för instituten utformats. Enligt
denna skall bolagens verksamhet avse att genom utlämnande av lån, huvudsakligen
av långfristig karaktär, medverka vid finansieringen av näringsföretag
här i riket, företrädesvis företag vilkas verksamhet avser förädling
eller distribution av produkter från jordbruket eller skogsbruket eller
binäringar till dessa eller ock distribution av förnödenheter till samma
näringsgrenar. Vidare skall bolagen genom att utge obligationer eller andra
för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar eller genom annan upplåning
anskaffa medel för utlåningsverksamheten. Bolagen skall även kunna
lämna garanti för sådana lån, som de eljest själva skulle äga bevilja. De
skall också kunna förmedla sådana lån.

Med den bestämning som nu gjorts av bolagens ändamål torde enligt förhandlingsdelegationerna
tyngdpunkten i bolagens verksamhet komma att
ligga på utlåning till företag, som förädlar eller distribuerar produkter från
jordbruket. Såsom exempel på sådana förädlingsindustrier nämnes kvarnar,
mejerier, slakterier, cliarkuterifabriker, konservfabriker och bagerier.
Inom distributionen beräknas kreditgivningen få sin största betydelse för
finansieringen av t. ex. lagerhus, partihandelscentraler, auktionshallar för
trädgårdsprodukter o. d. Beträffande företag som distribuerar produkter
till jordbruket anför delegationerna såsom exempel företag som levererar
maskiner, redskap, fodermedel eller gödningsämnen.

Den omständigheten att verksamheten naturligen kan väntas bli inriktad
på vissa typer av företag innebär inte någon formell branschavgränsning.
Bolagsordningarna anger, att det »företrädesvis» gäller kreditgivning till
angivna förelag. Något hinder för bolagen att lämna lån även till andra näIUhang
till riksdagens protokoll 1964. i samt. Nr 117

4

Kungl. Mnj. ts proposition nr 117 år 1064

ringsföretag föreligger alltså inte. Nära till hands ligger t. ex. företag, som
har anknytning till de nämnda typerna av näringsföretag, såsom industrier
som producerar förnödenheter till jordbruket. Det blir därför enligt delegationernas
mening bolagens styrelser som i den praktiska tillämpningen får
bedöma i vilka fall krediter skall lämnas. För institutens affärsmässiga
drift bör del enligt delegationerna vara en fördel, att några formella hinder
vid valet av låntagare inte uppställes.

Delegationerna påpekar i detta sammanhang, att även andra kreditinstitut
kan verka för långfristig, bunden kreditgivning till företag av nu angiven
art. Sålunda kan de av staten och affärsbankerna gemensamt ägda AB
industrikredit och AB Företagskredit lämna lån till mindre och medelstora
näringsföretag av nu ifrågavarande slag. Samtidigt som de nya instituten
kommer att komplettera befintliga kreditinrättningar, kommer de alltså att
få verka i konkurrens med andra företag.

Vidare framhålles att den omständigheten, att vissa organisationer kommer
att stå som delägare i de nya kreditinstituten, självfallet inte innebär
någon prioritering till förmån för företag som är anslutna till vissa branschsammanslutningar
eller andra organisationer. Inte heller bör enligt delegationerna
någon kvotering av utlåningen mellan olika intressentgrupper förekomma.
Instituten skall fritt kunna pröva inkomna låneansökningar med
beaktande av de säkerheter som kan ställas och andra vid sedvanlig kreditbedömning
relevanta faktorer.

Det har vid förhandlingarna förutsatts att sådana krediter, som med hänsyn
till sin storlek och omständigheterna i övrigt lämpligen bör placeras på
obligationsmarknaden, inte skall beviljas av de här ifrågavarande instituten.
Däremot anses instituten böra kunna förmedla sådana lån.

Kreditinstituten skall arbeta på rent affärsmässig grund. De skall sålunda
för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor såväl i fråga om ränta
som övriga villkor. Självfallet skall instituten verka för att de i sin kreditgivning
inom ramen för affärsmässighet kan lämna lån på så fördelaktiga
villkor som möjligt. Det är därför enligt delegationerna angeläget, att de
bl. a. kan ges en rationell och enkel organisation.

Vid överläggningarna har förutsatts att staten och organisationerna skall
bidra med hälften av aktiekapitalet vardera, samt att övriga finansiella
förpliktelser gentemot bolagen skall fördelas på samma sätt som aktiekapitalet.
I likhet med vad som gäller för AB Industrikredit och AB
Företagskredit har vidare förutsatts, att som säkerhet för de nya bolagens
förbindelser, utöver aktiekapitalet, även skall finnas en garantifond.

Storleken av aktiekapitalet och garantifonden är beroende av den utlåningsvolym
som anses lämplig. Vid de förda förhandlingarna har ansetts
att ett aktiekapital av 5 milj. kr. i vartdera institutet kan vara lämpligt. De
föreslagna bolagsordningarna ger dock möjlighet att utvidga aktiekapitalet
till 15 milj. kr. Vidare har förutsatts att garantifonden skall uppgå till tre

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196A

gånger aktiekapitalet vid bolagens bildande, d. v. s. 15 milj. kr. i vartdera
bolaget. Garantiförbindelsen skall för statens del tecknas av fullmäktige i
riksgäldskontoret samt för organisationernas del vara utställd av svensk
affärsbank. Garantiförbindelsen skall, om så anses lämpligt, kunna helt
eller delvis utbytas mot kontanta medel. För att omedelbart ge bolagen större
eget kapital har vidare förutsatts att till vartdera bolagets reservfond skall
avsättas 2,5 milj. kr. Tekniskt skulle detta lösas genom att aktierna betalas
med 150 procent av nominella värdet. Mellan organisationerna inbördes har
överenskommits, att jordbrukets föreningsrörelse skall tillskjuta tre femtedelar,
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor en femtedel och Kooperativa
förbundet en femtedel av den på organisationerna fallande andelen
i bolagens kapital och garantifond.

Det nu sagda innebär, att aktiekapitalet, reservfonden och garantifonden
kommer att fördelas enligt följande i vartdera bolaget:

Avtalspart Aktie- Reserv- Summa Garantikapital
fond eget fond

kapital

Staten.............. 2 500 000 1 250 000 3 750 000 7 500 000

J ordbrukets föreningsrörelse.
........... 1 500 000 750 000 2 250 000 4 500 000

Handelns samarbetsorgan
i jordbruksfrågor 500 000 250 000 750 000 1 500 000

Kooperativa förbundet 500 000 250 000 750 000 1 500 000

Sammanlagt 5 000 000 2 500 000 7 500 000 15 000 000

Av det sammanlagda egna kapitalet för båda bolagen skulle alltså staten
svara för 7,5 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 4,5 milj. kr., Handelns
samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 1,5 milj. kr. och Kooperativa
förbundet för 1,5 milj. kr. Till de båda företagens garantifonder skulle staten
ställa garantier för 15 milj. kr., jordbrukets föreningsrörelse för 9 milj.
kr.. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor för 3 milj. kr. och Kooperativa
förbundet för 3 milj. kr.

Bolagens upplåningsrätt är avsedd att regleras på samma sätt
som gäller för AB Industrikredit och AB Företagskredit. Primärkreditinstitutet
skall sålunda kunna upplåna medel motsvarande högst tio gånger
summan av det egna kapitalet och garantifonden. För sekundärkreditinstitutet
är motsvarande bestämmelse sex gånger det egna kapitalet och garantifonden.
Detta innebär — med beaktande av att det egna kapitalet även
står till förfogande för utlåningen — en sammanlagd utlåningskapacitet
hos primärkreditinstitutet av (10 X 22,5 + 7,5) 232,5 milj. kr. och hos sekundärkreditinstitutet
av (6X 22,5 -|- 7,5) 142,5 milj. kr. Totalt skulle alltså
instituten kunna lämna lån till sammanlagt 375 milj. kr.

Genom att sekundärkreditinstitutet medgivits en snävare upplåningsrätt

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

än primärkreditinstitutet räknar delegationerna med att båda dessa institut
skall få samma kreditvärdighet gentemot sina egna långivare.

Vid utformningen av institutens bolagsordningar har de av
Kungl. Maj :t fastställda bolagsordningarna för AB Industrikredit och AB
Företagskredit fått tjäna till ledning. Med undantag för de föreskrifter, som
betingas av institutens speciella syften och organisationen av dem, har
bestämmelserna i institutens bolagsordningar utformats efter vad som gäller
för AB Industrikredit och AB Företagskredit.

Det sist sagda gäller bl. a. i fråga om kravet på säkerheter för lån
från de nya instituten. För primärkreditinstitutet har säkerhetskravet utformats
i enlighet med vad som gäller för AB Industrikredit. För lånen
skall sålunda vara ställd betryggande säkerhet i form av pant eller
borgen. Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt
inom 60 procent av det värde, till vilket kreditinstitutets styrelse uppskattat
den fasta egendomen eller den till tomträtten hörande byggnaden.
Borgen skall vara tecknad av staten, kommun, därmed jämställd samfällighet
eller bank. I förtydligande syfte har tillagts att med bank härvid
avses även centralkassa för jordbrukskredit.

För sekundärkreditinstitutet är säkerhetskravet utformat efter förebild
av motsvarande bestämmelse i bolagsordningen för AB Företagskredit.
Detta innebär alt bolaget inte får bevilja lån utan att säkerhet, som kreditinstitutet
finner betryggande, ställes antingen i fast eller lös egendom
eller också i form av borgen.

Beträffande lånens löptid har förutsatts samma regler som för AB
Industrikredit och AB Företagskredit. Lånen skall alltså lämnas på högst
20 års löptid. Delegationerna erinrar i sammanhanget om alt för de båda
sistnämnda instituten lånen regelmässigt utlämnats med en formell bindningstid
av högst 10 år, även om amorteringsplanen förutsatt återbetalning
på 20 år.

I fråga om den organisatoriska uppbyggnaden har det förutsatts
att de nya instituten skall få en så enkel administration som möjligt
i syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och utlåningsräntor.
Instituten har därför inte tänkts lia någon egen lokalorganisation,
utan de bör enligt delegationerna så långt möjligt anknytas till
redan befintliga organisationer. Även om sålunda andra organ kan komma
att medverka vid beredning av lånen, är det givet, att ansvaret för
kreditgivningen helt kommer att ligga hos instituten. Enligt delegationerna
måste det emellertid få ankomma på bolagens styrelser att besluta hur bolagens
verksamhet i nu angivna avseenden bör organiseras.

Vart och ett av bolagen skall ha en styrelse bestående av tio personer.
Av dessa skall staten såsom A-aktieägare utse fem och organisationerna
såsom B-aktieägare utse likaledes fem. Kungl. Maj :t skall förordna
en av styrelsens ledamöter att vara dess ordförande. Styrelsens vice

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

ordförande skall väljas av de av B-aktieägarna utsedda styrelseledamöterna.
Det har förutsatts att de tre parterna på organisationssidan kommer
att utse styrelseledamöter i proportion till det i bolagen insatta kapitalet.
Delegationerna har utgått från att styrelserna kommer att få en allsidig
sammansättning.

Delegationerna har slutligen utgått från att bolagen medges undantag
från skyldighet att i enlighet med bestämmelserna i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen
avsätta medel till skuldregleringsfond.

Remissyttranden

Vid remissbehandlingen har flertalet hörda remissinstanser som sin
allmänna inställning tillstyrkt eller lämnat utan erinran förhandlingsdelegationernas
förslag om inrättande av två särskilda kreditinstitut.
Åtskilliga remissorgan ställer sig emellertid tveksamma till behovet
av ytterligare kreditinstitut, och i några yttranden har förslaget direkt avstyrkts.

Bland de remissinstanser som i allt väsentligt biträtt förhandlingsdelegationernas
förslag är lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, styrelserna för allmänna
pensionsfonden, Sveriges lantbruksförbund samt RLF och Sveriges allmänna
hypoteksbank, Sparbankernas bank AB, Svenska sparbanksföreningen,
Sveriges jordbrukskasseförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Kooperativa förbundet, Svensk industriförening
och LO. Förslaget har även tillstyrkts av Gotlands handelskammare samt
ett flertal företagareföreningar.

Patent- och registreringsverket, som huvudsakligen granskat förslagen
till bolagsordningar ur aktiebolagsrättsliga synpunkter, har inte funnit
något hinder mot registrering av de föreslagna firmanamnen. Inte heller
i övrigt har ämbetsverkets granskning föranlett någon erinran.

Av de mera allmänna synpunkter som framförts må i övrigt följande
återges.

Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank
anför i sitt gemensamma yttrande bl. a. följande.

Från jordbrukets sida har det sedan länge framstått som ett angeläget
önskemål att i ökad utsträckning kunna få anlita kapitalmarknaden för
investeringar i jordbrukets industrifastigheter. I den överenskommelse,
som under våren 1963 ingicks mellan regeringen samt representanter för
Lantbruksförbundet och RLF rörande viss kompensation till jordbruket,
förklarade sig regeringen beredd att undersöka möjligheterna att institutionellt
förbättra jordbrukets kreditmöjligheter. Det nu framlagda förslaget
innebär ett fullföljande av syftet med överenskommelsen i denna del. Vi
hälsar med tillfredsställelse tillkomsten av de båda föreslagna kreditinstiBihang
till riksdagens protokoll ll)Gb. 1 samt. Nr 117

8 Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196k

tuten och anser det angeläget att deras verksamhet kan påbörjas så snart
som möjligt.

Sveriges jordbrukskasseförbund framhåller följande beträffande behovet
av kreditinstitut för lantbruksnäringarna.

Det har sedan flera år tillbaka framstått som ett önskemål från ett
antal centrala jordbruksorganisationers sida att få bilda ett eget kreditinstitut
för finansiering av långfristiga krediter till föreningsföretagen.
Detta önskemål har hittills icke blivit tillgodosett, och det torde enligt vår
mening finnas anledning att i annat sammanhang återkomma till denna
fråga. De nu föreslagna båda nya kreditinstituten kan endast i vissa avseenden
ersätta det tidigare föreslagna institutet. Förbundet anser likvisst
det önskvärt att de kommer till stånd. Visserligen kan det sägas, att de
innebär en viss dubblering av den verksamhet, som bedrivs av Industrikredit
AB och Företagskredit AB, hos vilka föreningsföretag redan nu
kan få krediter. Man markerar dock genom de nya institutens bildande en
särställning för de företag, som förädlar och distribuerar jordbruksnäringens
produkter, och genom styrelsens sammansättning ernås ett starkare
inflytande för jordbrukets organisationer på kreditgivningen, än vad
som är möjligt i de redan befintliga instituten.

Sveriges grossistförbund anser, att det hade legat nära till hands att
genom utbyggnad av AB Industrikredit och AB Företagskredit tillgodose
de syften som man vill uppnå genom de två nya instituten. Under förhandenvarande
omständigheter har förbundet emellertid inte något att
erinra mot att de föreslagna instituten tillskapas.

Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter, såsom nämnts, behovet av ytterligare
kreditinstitut och anser i allmänhet att de redan befintliga AB Industrikredit
och AB Företagskredit borde kunna tillgodose de ifrågavarande
syftena. Till dessa remissinstanser hör bankinspektionen, kommerskollegium,
Svenska bankföreningen, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och industriorganisation,
Stockholms, Smålands och Blekinge samt Skånes handelskammare ävensom
Stockholms, Västmanlands och Gävleborgs läns företagareföreningar.

Av de framförda synpunkterna må följande återges.

Bankinspektionen anför sålunda bl. a. följande.

Av den remitterade promemorian framgår, att de planerade instituten
avses skola lämna krediter för delvis samma ändamål som tillgodoses genom
AB Industrikredit och AB Företagskredit, i vilka bolag staten redan
är engagerad som hälftendelägare. Att de redan existerande företagen i
organisatoriskt avseende icke skulle vara lämpade för att tillgodose även
de kreditbehov, varom här är fråga, torde knappast med fog kunna göras
gällande, och inspektionen har svårt att inse, vilka reella fördelar för det
allmänna, som vinnes genom tillskapandet i detta sammanhang av nya
halvstatliga företag med uppgift att bedriva verksamhet i konkurrens med
äldre sådana företag. Enligt inspektionens mening skulle en utbyggnad
—- vid behov — av kapaciteten hos dessa senare varit en närmare till
hands liggande, enklare och i längden mera ekonomisk lösning.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b 9

Motsvarande synpunkter framför även kommerskollegium, som konstaterar.

En uppdelning av kapitalmarknaden i olika sektorer genom tillskapande
av särskilda kreditinstitut för olika ändamål synes i princip icke önskvärd.
Ett sådant förfarande motverkar en fritt fungerande kapitalmarknad och
kan begränsa konkurrens på lika villkor på denna marknad. Emellertid
kan det för tillgodoseende av kreditbehovet inom en viss sektor av den
ena eller andra anledningen finnas nödvändigt att inrätta ett särskilt kreditinstitut.
Ett sådant avsteg från den principiella ståndpunkten bör förutsätta,
att det ifrågavarande områdets kreditbehov icke kan tillfredsställande
ordnas genom redan befintliga institut. Väl är det riktigt att mindre
och medelstora företag inom den sektor varom nu är fråga, liksom inom
andra sektorer ha svårigheter att erhålla långfristiga krediter, men befintliga
kreditinstitut såsom hypoteksföreningar, aktiebolaget Industrikredit,
aktiebolaget Företagskredit samt statliga garantilåneverksamheten synas
formellt kunna täcka den helt övervägande delen av de krediter, som de nya
instituten avses skola tillgodose. Om sådan kredit reellt icke lämnas, torde
det i betydligt högre grad bero på kreditinstituten ålagda restriktioner än
att formella lånemöjligheter saknas.

Kollegium är sålunda tveksamt om nödvändigheten av att upprätta de
två nya kreditbolagen.

Eftersom det hävdas att bolagens tillkomst skulle skapa ökade möjligheter
till rationalisering av förädling och distribution av jordbruksnäringens
och dess binäringars produkter, vill kollegium icke motsätta sig att det
framlagda förslaget genomföres.

Svenska bankföreningen konstaterar, att motivet för de nya instituten
skulle vara att åstadkomma en vidgning av de institutionella betingelserna
för den mera långfristiga kreditgivningen. Föreningen fortsätter.

Bankföreningen kan ej finna ådagalagt att en sådan vidgning verkligen
är behövlig. Det är nämligen att märka, att Industrikredits och Företagskredits
utlåningskapacitet ännu icke är fullt utnyttjad. Även om så varit
fallet skulle för övrigt detta i och för sig knappast ha utgjort ett tillräckligt
skäl att utbygga organisationen med nya institutioner. Naturligare
skulle varit att genom erforderliga kapitaltillskott bredda basen för Industrikredits
och Företagskredits låneverksamhet.

Härutöver bör framhållas att en alltför stor uppsplittring av den institutionella
apparaten för långfristig kreditgivning måste medföra vissa olägenheter.
Den leder till ökade administrationskostnader och kan också fördyra
institutens upplåning. Erfarenheten visar nämligen att upplåning på
kapitalmarknaden i regel blir mera ekonomisk om den sker i stora poster.
I den mån uppsplittringen innebär ett tillskapande av specialinstitut med
mer eller mindre ensidig inriktning på en viss bransch föreligger dessutom
fara för att riskspridningen i dessa institut blir otillräcklig.

Med hänsyn till de svårigheter som sedan länge mött att få anläggningskrediter
avlyfta från bankerna till kapitalmarknaden vill bankföreningen
emellertid, trots de ovan anförda betänkligheterna, icke motsätta
sig alt de föreslagna två kreditakliebolagen kommer till stånd.

Liknande synpunkter anför även Sveriges industriförbund.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i

På liknande skäl som nyss åberopats, avstyrkes förslaget av Östergötlands
och Södermanlands handelskammare, handelskamrarna i Göteborg
och Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren
i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare,
Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare samt Norrbottens
företagareförening.

Utredningens förslag rörande bolagens ändamål har i allmänhet inte
föranlett några kommentarer från remissorganens sida. I några yttranden
framföres dock vissa synpunkter.

Lantbruksstyrelsen tar sålunda upp frågan om samordningen med den
statliga garantigivning, som sker med stöd av kungörelsen den 7 maj 1954
(nr 311) om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m. m. för
jordbruksändamål, samt anför härom bl. a. följande.

Finansieringen av anläggningar av här angivet slag torde avsevärt komma
att underlättas genom den medverkan som bolagen skall kunna lämna.
Dessa skall emellertid enligt förslaget arbeta på rent affärsmässig
grund och för sina krediter kräva marknadsmässiga villkor. Med sekundärkredit
torde avses lån -— utöver bottenlån — intill 75 procent av belåningsvärdet.
Huruvida och i vad mån bolagen och då närmast sekundärkreditbolaget
skall kunna övertaga risker förenade med en sådan toppbelåning,
som avses med den statliga garantin, blir beroende på den praktiska tilllämpningen
av de för bolagen gällande säkerhetskraven och de värderingsprinciper,
som de kommer att följa, frågor som det torde ankomma
på bolagens styrelser att bedöma. Det synes dock styrelsen tveksamt om
de kreditbehov som uppkommer i förevarande fall skall kunna helt tillgodoses
inom ramen för bolagens verksamhet. Den statliga garantin tjänar
ju i huvudsak syftet att inom vissa gränser säkerställa erforderlig kredit,
som icke kan erhållas på den allmänna lånemarknaden. Garantiverksamheten
synes därför, såvitt nu kan bedömas, alltjämt komma att fylla en
väsentlig uppgift som ett komplement till befintliga kreditinstitutioner.

I samband med behandlingen i styrelsen av ansökningar om garanti sker
en prövning med hänsyn till företagets nytta för det produktionsområde,
det är avsett att betjäna. Det får förutsättas, att de föreslagna kreditinstituten
kommer att beakta sådana lokaliseringssynpunkter vid sin prövning
av låneansökningar. Det är emellertid angeläget att denna prövning sker
efter enhetliga grunder. Det synes styrelsen därför lämpligt, att låneärendet
i denna del handlägges av kreditinstitutet i samråd med lantbruksstyrelsen
eller efter inhämtande av styrelsens yttrande.

Statens jordbruksnämnd ifrågasätter, huruvida inte kreditinstituten
borde i lika mån som beträffande jordbruket vara verksamma för företag
vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter från det
svenska fisket. Fiskerinäringen utgör numera i allt mindre grad binäring
till jordbruket och kan därför enligt nämnden knappast i någon utsträckning
i egenskap av »binäring» komma i fråga i nuvarande sammanhang.
Jordbruksnämnden erinrar även om att de s. k. fiskberedningslånen enligt

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1961

kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138) angående lån av statsmedel för främjande
av beredning, förvaring och avsättning av fisk i princip är förbehållna
eu viss kategori av företag, nämligen ekonomiska föreningar av fiskare
med uppgift att befordra avsättningen av medlemmarnas fångster.

Svensk industriförening berör de mindre företagens kreditproblem,
lrämst de s. k. bygdekvarnarnas, och framhåller angelägenheten av att denna
kategori av företag betraktas som ett naturligt och önskvärt klientel för
de planerade kreditinstituten.

Förhandlingsdelegationernas uttalande om att bolaget skall drivas affärsmässigt
understrykes av Sveriges industriförbund och LO.

Beträffande bolagens aktiekapital och egna kapital i övrigt meddelar
Sveriges lantbruksförbund, RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank
i sitt gemensamma yttrande, att Lantbruksförbundet och RLF tillsammans
kommer att tillskjuta kapitalet från jordbrukets föreningsrörelse. Bankinspektionen
har ingen erinran mot att instituten meddelas dispens från bestämmelserna
i 72 § 1 mom. aktiebolagslagen om avsättning till skuldregleringsfond.

De föreslagna bestämmelserna om bolagens garanti fonder föranleder
vissa erinringar från bankinspektionen, som härom anför följande.

Enligt § 5 andra stycket må sålunda till garantifonden i stället för garantiförbindelse
helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Till fonden inbetalade
medel må återbetalas om i stället lämnas garantiförbindelse å belopp
motsvarande vad som återbetalas. En dylik rätt att utbyta tillskjutna kontanter
mot garantiförbindelser skulle, om den begagnades i en för bolaget
oläglig situation, kunna resultera i likviditetssvårigheter; å andra sidan
skulle ett utbyte av garantiförbindelse mot kontanta medel kunna te sig
olägligt ur förräntningssynpunkt. Med hänsyn härtill synes det erforderligt
att i bolagsordningarna införes föreskrifter att för sådana utbyten skall gälla
viss uppsägningstid, förslagsvis sex månader.

Enligt § 5 andra stycket sista meningen skall fordran på grund av till garantifonden
inbetalade medel medföra rätt till betalning efter bolagets samtliga
övriga borgenärer. I tydlighetens intresse bör i texten klart sägas ut att
denna rätt skall vara jämställd med den, som tillkommer garantigivare på
grund av att garantiförbindelse tagits i anspråk. En regel av detta innehåll
kan få betydelse t. ex. om vissa fordringar, vilka vid bolagets likvidation ansetts
värdelösa, sedermera kunnat helt eller delvis indrivas.

Ett spörsmål, som har betydelse inte endast för de nu aktuella instituten
utan för samtliga kreditaktiebolag där garantiförbindelser ingår i garantifond,
är event. kvittningsrätt. Härmed avser inspektionen den situation som
uppkommer, om garantiutfärdande bank vid krav om fullgörande av garantiåtagande
presterar av kreditaktiebolaget utgivna skuldebrev, exempelvis
obligationer, och yrkar kvittning. För banken skulle ett dylikt förfaringssätt
vara fördelaktigt med hänsyn till att den därigenom skulle få full
betalning för sin fordran. En kvittning av här angivet slag skulle emellertid
innebära eu motsvarande minskning av övriga fordringsägares säker -

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1901

het. Det synes därför inspektionen erforderligt att i bolagsordningarna införa
förbud mot sådan kvittning. Det kan erinras om att i aktiebolagslagen
(40 §) har intagits särskilda bestämmelser angående kvittning.

Beträffande § 5 ifrågasätter inspektionen om icke första stycket bör omformuleras
så, att därav framgår, att aktieägare skall tillskjuta garantiförbindelser
i proportion till sitt innehav av aktier. Den nuvarande formuleringen
kan nämligen tydas så, att staten skall ställa garanti på angivet sätt
och till angivet belopp, oavsett om staten är aktieägare eller inte och i förra
fallet oavsett aktieinnehavets storlek.

Inspektionen föreslår även, att ordet »skuldebrev» i § 17 sista stycket i
förslaget till bolagsordning utbytes mot ordet »revers».

Även fullmäktige i riksgäldskontoret berör garantifonden och anför.

Beträffande bolagsordningarna för kreditinstituten har fullmäktige observerat,
att till bolagens garantifonder skulle kunna istället för garantiförbindelser
helt eller delvis tillskjutas kontanta medel. Förslaget härom föranleder
i och för sig icke någon invändning från fullmäktige, som förutsätter,
att sålunda kontant inbetalade medel icke får vidga ramen för bolagens
maximala utlåningskapacitet eller eljest disponeras på sådant sätt att deras
karaktär av garantifondsmedel går förlorad. I övrigt må framhållas, att
ifrågavarande stadgande kommer att sakna aktualitet i fråga om den del
av garantifonden, som skall tillskjutas av riksgäldskontoret.

Enligt Svenska bankföreningen torde man kunna räkna med, att affärsbankerna
kommer att vara beredda att utställa sådana garantiförbindelser
som avses skola ingå i bolagens garantifonder.

De föreslagna reglerna för institutens upplåningsrätt har som
regel inte föranlett några kommentarer från remissinstansernas sida. Försäkringsinspektionen,
som begränsat sitt yttrande till frågan om tillämpningen
av lagen om försäkringsrörelse när det gäller av instituten utgivna
obligationer och reverser, konstaterar att bolagens obligationer automatiskt
kommer att bli godkända för redovisning i den s. k. bundna sektorn av försäkringsfond
för livförsäkring. Vad beträffar reverser utfärdade av kreditaktiebolag
kan dessa endast användas för sådan redovisning efter prövning
från fall till fall. Något generellt medgivande rörande sådana reverser bär
inspektionen inte lämnat.

Vad delegationerna föreslagit rörande säkerheter och löptid
för lån från bolagen har allmänt lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Svensk industriförening framhåller dock önskvärdheten av att största
möjliga hänsyn även tas till företagsägarens personliga kvalifikationer. I
fråga om löptiden för lånen föreslår Västerbottens företagareförening, att
denna bestämmes till lägst 15 och högst 25 år med eu formell bindningstid
av 10 år.

Bolagens organisation berörs i några yttranden. Sveriges lantbruks
förbund. RLF och Sveriges allmänna hypoteksbank förordar sålunda,

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1967 13

att de nya instituten skall anknytas till hypoteksbanken, och anför härom
följande.

Såsom förhandlingsdelegationerna framhållit bör de nya instituten få en
så enkel administration som möjligt i syfte att hålla en låg marginal mellan
bolagens upplånings- och utlåningsräntor. De inom jordbrukets föreningsrörelse
verksamma kreditorganisationerna, hypoteksinstitutionen och
jordbrukskasserörelsen, är beredda att medverka härtill. Redan i samband
med förhandlingarna har under hand framhållits att Hypoteksbanken kan
åtaga sig arbetet med bolagens centrala kontorsorganisation. Banken är sålunda
beredd att ställa för bolagens behov erforderligt utrymme i bankens
kontorslokaler till förfogande liksom erforderlig personal i sådan utsträckning,
att anställning av särskild personal för bolagen till att börja med sannolikt
icke blir erforderlig. Den erfarenhet, varöver banken förfogar när det
gäller upplåning på kapitalmarknaden mot obligationer eller reverser, kan
sålunda även komma de båda bolagen till godo. En garanti härför skulle
vinnas om Hypoteksbankens verkställande direktör utsågs till verkställande
direktör även i de båda bolagen.

Vad utlåningen beträffar kan jordbrukskasserörelsen med dess omfattande
lokala kontakter medverka vid låneförmedling och kreditbedömning.
Lantbruksförbundets revisionsbyrå, som genom sin fortlöpande kontroll av
föreningsrörelsens företag har en klar bild av företagens stabilitet och kreditvärdighet,
kan även lämna sin medverkan vid kreditbedömningen. Lika
angeläget som att jordbruksorganisationerna medverkar vid låneberedningen
är det att övriga i bolagen representerade intressegrupper lämnar sin
medverkan härvid.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges jordbrukskasseförbund, som
även framhåller att jordbrukskasserörelsen är villig att i den utsträckning
så befinnes lämpligt aktivt medverka såväl vid låneförmedling som vid kreditbedömning.

Svenska sparbanksföreningen och Sparbankernas bank AB ifrågasätter,
huruvida inte instituten borde anknytas till den redan utbyggda, gemensamma
administrationen för AB Industrikredit och AB Företagskredit, varigenom
de administrativa kostnaderna för de nya instituten skulle kunna
nedbringas.

Svensk industriförening delar förhandlingsdelegationernas åsikt alt bolagens
administration bör förenklas så mycket som möjligt. Föreningen anser
dock, att förenklingen inte får drivas så långt att låneansökningarnas
behandling och expediering fördröjes av brist på administrativa resurser.
Föreningen föreslår därför att instituten får ett gemensamt centralt
kansli.

Flera företagareföreningar framhåller, att ett nära samarbete bör ske
med företagareföreningarna, och förklarar sig villiga att medverka härtill.

Vad beträffar bolagens styrelse r understryker Sveriges grossistförbund
vikten av att dessa får eu allsidig sammansättning och att opartisk ordförande
utses. Vidare framhåller förbundet betydelsen av att av de styrelseledamöter
som utses av staten i varje fall en ledamot bör äga särskild kun -

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196b

skap på handelns område. Även Sveriges industriförbund anser det väsentligt,
att bolagens styrelser sammansättes av personer, som har ingående
kännedom om kreditgivning till näringslivet och om företagsekonomiska
frågor i övrigt. I fråga om statens representanter i styrelsen anser förbundet,
att det bör krävas att de är fristående i förhållande till de företag och
branscher som kan väntas anlita instituten.

Departementschefen

Den fortgående rationaliseringen av såväl produktionen som distributionen
ställer stora och växande krav på kapitalförsörjningen till näringslivet.
Detta gäller speciellt behovet av långfristigt kapital. I detta avseende
har under de senaste åren en betydande förbättring inträtt. Jag vill sålunda
peka på den utvidgning som skett av företagens både reella och institutionella
möjligheter till obligationsupplåning. Den fortgående ökningen av
det personliga sparandet och fonduppbyggnaden inom den allmänna tillläggspensioneringen
har medfört en väsentlig vidgning av kapitalmarknaden.
De institutionella betingelserna för företagens långfristiga finansiering
har förbättrats genom tillkomsten av nya kreditinstitut. Härvid bör särskilt
erinras om den utvidgning av kreditmöjligheterna till de mindre och medelstora
företagen, som efter förslag i prop. 1962: 124 tillskapades genom
omorganisationen av AB Industrikredit och inrättandet av AB Företagskredit,
vilka äges gemensamt av staten och affärsbankerna.

Behovet av långfristiga krediter har inte minst gjort sig gällande för de
företag som bygger sin verksamhet på produkter från jordbruket och skogsbruket
eller binäringar till dessa. Beträffande dessa näringar, som med ett
gemensamt namn torde kunna betecknas lantbruksnäringarna, framstår
en rationalisering som särskilt angelägen från såväl producenternas som
konsumenternas synpunkt. Vid de överläggningar som förts mellan regeringen
och jordbrukets organisationer om jordbrukspriserna har också kreditfrågorna
kommit att inta en framskjuten plats. Under förhandlingarna
förra våren uttalades att åtgärder skulle övervägas för att förbättra kreditförsörjningen
för lantbruksnäringarna.

Mot den nu angivna bakgrunden tillkallade jag i juni 1963 efter Kungl.
Maj :ts bemyndigande en särskild förhandlingsdelegation för att med företrädare
för jordbruksnäringen föra förhandlingar rörande inrättande av ett
kreditinstitut för långfristig kreditgivning till företag inom jordbruket
m. m. Förhandlingar har härefter förts mellan å ena sidan den statliga
förhandlingsdelegationen och å andra sidan förhandlingsdelegationer från
jordbrukets föreningsrörelse, Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor,
representerande den enskilda handeln och industrin inom livsmedelsbranschen,
samt Kooperativa förbundet. I en gemensam skrivelse har förhandlingsdelegationerna
redovisat resultatet av sina överläggningar.

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 är 196b

Delegationerna föreslår, att staten samt jordbrukets föreningsrörelse,
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet skall
träffa avtal om inrättande av två särskilda kreditinstitut för ändamålet.
Instituten föreslås skola organiseras som aktiebolag och få firmanamnen
Lantbruksnäringarnas Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit
AB. I allt väsentligt har instituten uppbyggts efter mönster av
AB Industrikredit resp. AB Företagskredit. Delegationernas motiv för att
föreslå två formellt skilda men samförvaltade kreditinstitut torde vara detsamma
som motiverade tillkomsten av AB Företagskredit som komplement
till AB Industrikredit, nämligen att kostnaderna för primärkrediterna skulle
kunna påverkas ogynnsamt om samma institut lämnade både primäroch
sekundärkrediter.

Enligt delegationernas förslag skall de nya bolagens ändamål vara att lämna
huvudsakligen långfristiga lån till näringsföretag här i riket, företrädesvis
företag vilkas verksamhet avser förädling eller distribution av produkter
från jordbruket eller skogsbruket eller binäringar till dessa. Såsom exempel
på sådana förädlingsindustrier har delegationerna nämnt kvarnar, mejerier,
slakterier, charkuterifabriker, konservfabriker och bagerier. Inom distributionen
kommer bl. a. lagerhus, partihandelscentraler och auktionshallar för
trädgårdsprodukter i blickpunkten för långivningen. Andra typer av företag,
som företrädesvis kan komma i fråga, är företag som distribuerar produkter
till jordbruket, såsom leverantörer av maskiner, redskap, fodermedel
eller gödningsämnen. Någon formell branschavgränsning vid utlåningen
skall dock inte gälla. Bolagen skall driva sin verksamhet efter affärsmässiga
linjer, och de skall finansiera sin verksamhet genom egen upplåning
t. ex. i form av obligationer.

Det övervägande antalet remissinstanser har tillstyrkt delegationernas
förslag och inte haft några erinringar mot inriktningen av verksamheten.
Från en del håll har emellertid uttalats tveksamhet om behovet av ytterligare
kreditinstitut. Därvid har särskilt invänts att de ifrågavarande kreditändamålen
skulle kunna tillgodoses genom AB Industrikredit och AB
Företagskredit.

De åtgärder som under senare år vidtagits för att förbättra företagens
möjligheter till långfristiga krediter bar självfallet också kommit lantbruksnäringarna
till de). Jag vill sålunda erinra om att jag vid min anmälan av
den förut nämnda prop. 1962: 124 särskilt framhöll att de då aktuella kreditinstituten,
AB Industrikredit och AB Företagskredit, borde kunna bidra
till kreditförsörjningen även för företag som grundar sin verksamhet på
jordbrukets produkter. Så har också skett. Det kan därför, såsom flera remissinstanser
anfört, ligga nära till hands att vid eu utvidgning av kreditmöjligheterna
för lantbruksnäringarna överväga att låta detta ske genom
en utökning av de nyssnämnda institutens långivning.

Flera skäl gör dock enligt min mening att särskilda kreditinstitut är mo -

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 196i

tiverade. Sålunda har AB industrikredits och AB Företagskredits långivning,
även om några formella branschgränser inle uppdragits för institutens
verksamhet, haft sin tyngdpunkt i långivning till andra företag än de nu
aktuella. De betydande kreditbehov som föreligger har också medfört, att
inte minst AB Industrikredit under den tid som förflutit efter omorganisationen
år 1962 expanderat mycket snabbt. Bolaget har därigenom börjat närma
sig gränsen för sin nuvarande kreditkapacitet. En förstärkning av bolagets
resurser hade därför ändå måst ske, om kreditbehoven inom lantbruksnäringarna
helt skulle kunna tillgodoses på detta sätt. Jag vill vidare peka på
en annan faktor, som enligt min mening är väsentlig, nämligen konkurrenssynpunkten.
Visserligen kommer tyngdpunkten i de nu aktuella institutens
långivning att ligga på andra låntagarkategorier än hos AB Industrikredit
och AB Företagskredit. Genom att strikta branschgränser inte dras
mellan institutens verksamhetsområden kommer instituten dock, såsom förhandlingsdelegationerna
framhållit, att delvis verka i konkurrens med varandra.
Förekomsten av en sådan konkurrens bör verka nedpressande på
institutens marginaler och till gagn för låntagarna hålla lånekostnaderna
på lägsta möjliga nivå. Detta är självfallet ett intresse även för det allmänna,
och den omständigheten att staten är engagerad i flera institut bör följaktligen
inte utgöra något hinder mot en konkurrens instituten emellan.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar jag i likhet med förhandlingsdelegationerna
och det övervägande antalet remissinstanser, att två särskilda
kreditinstitut inrättas för långivning främst till lantbruksnäringarna.
Instituten bör organiseras som aktiebolag och benämnas Lantbruksnäringarnas
Primärkredit AB och Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit AB.

Den av förhandlingsdelegationerna angivna bestämningen av bolagens
ändamål och därmed inriktningen av låneverksamheten har inte föranlett
några egentliga erinringar vid remissbehandlingen. Jag ansluter mig till vad
delegationerna bär föreslagit. Jag vill dock starkt understryka vad delegationerna
anfört om att den angivna ändamålsbestämmelsen inte innebär
någon formell branschavgränsning vid institutens val av låntagare. Även
andra företag än sådana som direkt ingår i de uttryckligen omnämnda
branscherna bör alltså kunna komma i fråga för långivning. Statens jordbruksnämnd
har härvid särskilt berört företag, som baserar sin verksamhet
på fiskets produkter. Dessa företag har enligt min mening nära anknytning
till dem som förut angivits, och jag finner det därför naturligt att desamma
kan komma att utnyttja de nya kreditinstituten.

Jag anser det i likhet med förhandlingsdelegationerna väsentligt, att de
nya kreditinstituten, liksom fallet är med AB Industrikredit och AB Företagskredit,
skall verka efter fullt affärsmässiga principer. Instituten skall sålunda
kunna täcka såväl sina administrationskostnader som eventuella förluster
i lånerörelsen från den räntemarginal som erhålles i låneverksamheten.
Självfallet är det angeläget, att bolagens styrelser inom ramen för af -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 ur 1961

färsmässighet vidtar alla tänkbara åtgärder för att hålla denna räntemarginal
så låg som möjligt.

Kravet på affärsmässighet har även varit grundläggande för förhandlingsdelegationernas
förslag, när det gäller säkerheterna för lån från de nya
bolagen samt lånens löptid. I dessa avseenden har delegationerna helt följt
de principer som gäller för Alt Industrikredit och AB Företagskredit. Primärkreditinstitutet
skall sålunda liksom AB Industrikredit lämna lån mot
fastighetsinteckningar inom 60 procent av egendomens värde eller mot
borgen av staten, kommun eller bank. För sekundärkreditinstitutet har däremot,
i likhet med vad som gäller för AB Företagskredit, säkerhetskravet
getts en mera allmän utformning, nämligen att säkerhet som kreditinstitutet
finner betryggande skall ställas antingen i fast eller lös egendom eller i form
av borgen.

Vid remissbehandlingen har inga invändningar gjorts mot de sålunda formulerade
föreskrifterna om säkerheter för lånen. Jag anser för min del
också naturligt, att dessa regler utformas på samma sätt som för AB Industrikredit
och AB Företagskredit, och jag biträder följaktligen delegationernas
förslag. Även vad beträffar föreskrifterna om löptiden för lån
från bolaget kan jag helt ansluta mig till delegationernas förslag.

Bolagens aktiekapital har av förhandlingsdelegationerna ansetts böra bestämmas
till lägst 5 och högst 15 milj. kr. i vartdera bolaget. Tills vidare
skulle aktiekapitalet uppgå till minimibeloppet, alltså 5 milj. kr. För att
omedelbart ge bolagen ett större eget kapital har delegationerna emellertid
förordat, att till reservfond i vartdera bolaget skall inbetalas 2,5 milj. kr.
Detta skulle ske genom att för aktierna betalas 150 procent av det nominella
värdet. Av det sammanlagda egna kapitalet i båda bolagen, 15 milj. kr.,
skulle staten tillskjuta hälften, alltså 7,5 milj. kr. Den övriga delen av kapitalet
skulle enligt förslaget tillskjutas av jordbrukets föreningsrörelse,
Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Kooperativa förbundet.
Sveriges lantbruksförbund och RBF har i sitt remissyttrande upplyst, att
dessa organisationer ämnar svara för kapitaltillskottet från föreningsrörelsen.

Mot den av delegationerna förordade avvägningen av de båda bolagens
kapital har jag ingen erinran. Jag utgår från att, om framdeles någon annan
fördelning mellan de enskilda intressenterna skulle bli aktuell, något
hinder häremot inte föreligger med hänsyn till statens engagemang i bolagen.
Liksom delegationerna förutsätter jag att bolagen skall meddelas dispens
från aktiebolagslagens bestämmelser om avsättning till skuldregleringsfond.

Förhandlingsdelegationerna har vidare föreslagit, att i de nya instituten
liksom i AB Industrikredit och AB Företagskredit skall som särskild säkerhet
för bolagens förbindelser finnas eu garantifond i form av till bolaget
ställda garantiförbindelser. Denna fond skall utgöra 15 milj. kr. i vartdera

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964

bolaget, varav staten skulle svara för hälften. Jag biträder detta förslag.
Såsom framgår av förslagen till bolagsordningar skall garantiförbindelserna
till den nämnda fonden under vissa förutsättningar kunna ersättas genom
kontantinbetalning. För statens del torde sådana inbetalningar inte bli aktuella.
I den mån kontantinbetalning skulle ske, bör självfallet dessa medel
kunna utnyttjas i bolagens rörelse i likhet med vad som gäller för aktiekapitalet.
För dessa kontantinbetalningar skall utgå ränta efter den räntefot
som bestämmes av bolagens styrelser. Givetvis måste styrelserna även i övrigt
kunna bestämma de närmare villkoren för sådana utbyten mellan garantiförbindelser
och kontanta belopp. Detta torde delegationerna även ha
förutsatt. Såsom bankinspektionen framhållit kan ett förtydligande härom
emellertid böra göras i § 5 av bolagsordningarna. I anledning av vad inspektionen
anfört rörande förbud mot kvittningsrätt vill jag framhålla, att med
hänsyn till garantifondens karaktär kvittning mellan av bank utfärdad garantiförbindelse
och av bolagen utgivna skuldebrev givetvis inte bör få förekomma.
Detta bör anges i bolagsordningarna och förbehåll härom intas i
formulären till garantiförbindelser.

Upplåningsrätten för bolagen har i delegationernas förslag utformats på
samma sätt som för AB Industrikredit och AB Företagskredit. I enlighet
härmed har primärkreditinstitutet getts en upplåningsrätt motsvarande tio
gånger summan av det egna kapitalet och garantifonden, medan relationen
för sekundärinstitutet föreslagits vara sex gånger motsvarande summa. Den
snävare upplåningsrätten för sekundärkreditinstitutet motiveras av att säkerhetskraven
för detta instituts utlåning skiljer sig från dem som gäller
för primärkreditinstitutet. Genom begränsningen av upplåningsrätten kompenseras
skillnaderna i säkerheterna för de båda instituten. Delegationerna
har räknat med att båda instituten därigenom skall få samma kreditvärdighet
gentemot sina egna långivare och följaktligen kunna påräkna samma
villkor för sin egen upplåning, framför allt på obligationsmarknaden. Förutom
de upplånade medlen står det egna kapitalet till förfogande för utlåning.
Den sammanlagda formella ntlåningskapaciteten för båda bolagen
skulle därigenom komma att utgöra 375 milj. kr. Mot de föreslagna reglerna
för upplåningsrätten har några invändningar inte gjorts vid remissbehandlingen,
och jag kan för min del ansluta mig till delegationernas förslag.

När det gäller institutens organisation har förhandlingsdelegationerna
förutsatt att bolagens administration skall göras så enkel som möjligt i
syfte att hålla en låg marginal mellan bolagens upplånings- och utlåningsräntor.
Jag har redan tidigare understrukit betydelsen härav. Närmast har
delegationerna utgått från att bolagen inte skall ges någon egen lokalorganisation.
I flera av de avgivna remissyttrandena har denna fråga särskilt
berörts. Bl. a. har Sveriges lantbruksförbund, RBF och Sveriges allmänna
hypoteksbank sålunda förordat att administrationen anknytes till hypoteksbankens
rörelse. Detta förslag får givetvis övervägas liksom andra möj -

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196b

ligheter att åstadkomma en rationell organisation. I sådant syfte bör bolagen
även, såsom framhållits i flera yttranden, vid beredningen av de enskilda
låneärendena i möjligaste mån repliera på befintliga organisationer. Såsom
delegationerna framhållit kan frågan om institutens organisation i dessa
avseenden inte nu bestämmas. Denna fråga måste ankomma på de blivande
styrelserna att avgöra.

Vad slutligen beträffar styrelsernas sammansättning har delegationerna
föreslagit att styrelsen i vartdera bolaget skall bestå av tio ledamöter med
högst tio suppleanter. Härav skall staten utse fem ledamöter och högst fem
suppleanter. Ordföranden skall vidare utses av Kungl. Maj :t. Vad sålunda
föreslagits överensstämmer med vad som gäller för AB Industrikredit och
AB Företagskredit, och jag har ingen erinran mot delegationernas förslag.
Då bolagen skall vara samförvaltade, bör samma personer ingå i styrelserna
för båda bolagen.

Vad delegationerna i övrigt föreslagit i fråga om bolagsordningarna för
instituten samt förslaget till avtal har i sak inte föranlett några erinringar
vid remissbehandlingen. Jag biträder förslagen i dessa delar. Vissa mindre
justeringar av formell karaktär bör emellertid ske.

Förhandlingsdelegationernas förslag till avtal och bolagsordningar med
de av mig förordade jämkningarna torde såsom bihang (Bihang 1—3) få
fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal om inrättande
av kreditinstitut för lantbruksnäringarna i huvudsaklig
överensstämmelse med av mig i det föregående angivna
grunder;

b) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda
garantiförbindelser å 15 000 000 kr. att ingå i de föreslagna
institutens garantifonder;

c) till Teckning av aktier i kreditinstitut för lantbruksnäringarna
å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier
för budgetåret 1964/65 anvisa ett investeringsanslag av
7 500 000 kr.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt
förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Per Eskilsson

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964

Bihang 1

Förslag

till

Avtal

Mellan svenska staten och undertecknade organisationer, nedan gemensamt
kallade organisationerna, har denna dag träffats följande avtal.

§ 1.

Staten och organisationerna låta ombesörja bildandet av två aktiebolag
under namnen Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och Lantbruksnäringarnas
Sekundärkredit Aktiebolag, för vilka skola gälla bolagsordningar
av den lydelse som angivits i bilagor till detta avtal.

§ 2.

Enligt bolagsordningarna skola vartdera bolagets aktier vara fördelade

1 två serier, betecknade A respektive B. Vardera serien skall vid bolagens
bildande omfatta aktier till ett sammanlagt belopp av nominellt 2 500 000
kronor i Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag och nominellt

2 500 000 kronor i Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.
Aktierna i serierna A skola tecknas av staten. Aktierna i serierna B

skola tecknas av organisationerna enligt följande fördelning.

Organisa tion -

Lantbruksnäringarnas Primärkredit
Aktiebolag

Antal Sammanlagt noaktier
minellt belopp

Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit
Aktiebolag

Antal Sammanlagt noaktier
minellt belopp

För tecknad aktie skall inbetalas 150 procent av dess nominella belopp.

Aktier i serierna A må tillhöra endast staten och aktier i serierna B endast
organisationerna, allt med de undantag som föranledas av § 24 i bolagsordningarna.
Parterna förbinda sig att icke verkställa överlåtelse i
strid härmed.

§ 3.

Beträffande vartdera bolagets garantifond skall följande gälla utöver
bestämmelserna i § 5 i bolagsordningarna.

Utgår betalning ur garantifonden, skola, oavsett vilka tillgångar som bolaget
därvid tager i anspråk, parterna inbördes svara för betalningen i
förhållande till varje parts innehav av aktier.

Skulle B-aktieägare överlåta sina aktier i bolaget eller någon av dem,
skall han äga återfå motsvarande av honom till garantifonden tillskjuten

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 1964

garantiförbindelse mot att förvärvaren av aktierna i stället till garantifonden
tillskjuter en garantiförbindelse av samma beskaffenhet och storlek
eller, om förvärvaren är staten, en av staten genom fullmäktige i riksgäldskontoret
utfärdad garantiförbindelse på samma belopp. Motsvarande skall
gälla beträffande utbyte av sådan garantiförbindelse mot garantiförbindelse,
utfärdad av bankaktiebolag, för det fall, att staten överlåter sina aktier
eller någon av dem.

§ 4.

Skulle företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom
endera aktieserien i något av bolagen påfordra likvidation av bolaget, skola
parterna på bolagsstämma biträda beslut därom. Detsamma skall gälla,
om part utbjuder samtliga sina aktier i bolaget till övriga aktieägare och
ingen av dessa anmäler sig vilja lösa de utbjudna aktierna i enlighet med
bestämmelserna i § 24 i bolagsordningen.

Detta avtal har upprättats i fyra likalydande exemplar, av vilka staten
tagit ett och vardera organisationen ett.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196t

Bilxang 2

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1.

Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag.

§ 2.

Bolaget skall ha till föremål för sin verksamhet dels att genom utlämnande
av lån, huvudsakligen av långfristig karaktär, medverka vid finansieringen
av näringsföretag här i riket, företrädesvis företag vilkas verksamhet
avser förädling eller distribution av produkter från jordbruket
eller skogsbruket eller binäringar till dessa eller ock distribution
av förnödenheter till samma näringsgrenar, dels att genom utgivande
av obligationer eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar
eller genom annan upplåning anskaffa medel för finansieringsverksamheten.

Bolaget skall jämväl äga ikläda sig garanti för sådana lån, som bolaget
enligt bestämmelserna i föregående stycke skulle äga självt bevilja, så ock
förmedla sådana lån.

§ 3.

Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst 5 000 000 och högst 15 000 000
kronor.

Aktierna skola vara fördelade i två serier, betecknade A respektive B,
vilka skola omfatta lika många aktier.

Alla aktier skola medföra samma rätt, dock med iakttagande av bestämmelserna
i denna bolagsordning.

§ 4.

Aktie skall lyda på 1 000 kronor.

§ 5.

Som garantifond att utgöra särskild säkerhet för bolagets förbindelser
skola aktieägarna, envar i proportion till sitt innehav av aktier, till bolagets
förfogande ställa garantiförbindelser på tillhopa 15 000 000 kronor. Garantiförbindelse
skall vara ställd till bolaget samt, där staten är aktieägare,
vara utfärdad av fullmäktige i riksgäldskontoret och i övrigt av svenskt
bankaktiebolag. I garantiförbindelse skall intagas bestämmelse att utfärdaren
icke må kvitta förpliktelse på grund av förbindelsen mot fordran hos
bolaget.

I stället för garantiförbindelse må med styrelsens medgivande helt eller

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 117 år 196i

delvis till fonden tillskjutas kontanta medel. Sålunda till fonden inbetalade
medel må med styrelsens medgivande, och i den mån de icke tagits
i anspråk enligt bestämmelserna i följande stycke, efter medgivande av bolagets
styrelse återbetalas, om i stället tillskjutes garantiförbindelse av beskaffenhet
som ovan sagts och å belopp motsvarande vad som återbetalas.
För medel, som inbetalats till garantifonden, skall utgå ränta efter den räntefot
som bestämmes av styrelsen. Fordran på grund av sålunda inbetalade
medel eller på grund av ianspråktagen garantiförbindelse medför rätt till
betalning efter bolagets samtliga övriga borgenärer.

Garantifonden må tagas i anspråk endast i den mån detta vid likvidation
av bolaget blir erforderligt för att fullgöra dess förbindelser, sedan bolagets
egna tillgångar blivit använda.

§ 6.

Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm.

§ 7.

Styrelsen skall bestå av tio ledamöter med högst tio suppleanter. Aktieägarna
inom vardera aktieserien skola årligen, för tiden till dess nästa
ordinarie bolagsstämma hållits, utse fem styrelseledamöter och högst fem
suppleanter. Kungl. Maj :t förordnar en av styrelsens ledamöter att vara
dess ordförande. De styrelseledamöter, som B-aktieägarna utsett, skola
välja styrelsens vice ordförande.

§ 8.

Som styrelsens beslut i frågor rörande upp- och utlåning samt om anställande
av verkställande direktör och vice verkställande direktör skall
gälla den mening, varom sju av styrelsens ledamöter förena sig.

§ 9.

Styrelsen äger bemyndiga person såväl inom som utom styrelsen att
teckna bolagets firma.

§ 10.

För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
samt bolagets räkenskaper skola aktieägarna inom vardera aktieserien årligen,
för tiden till dess nästa ordinarie bolagsstämma hållits, utse en revisor
jämte suppleant för denne. Den av B-aktieägarna utsedde revisorn liksom
suppleanten för denne skall vara auktoriserad revisor.

§ 11.

Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång årligen under
februari eller mars månad.

§ 12.

På ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma:

1) val av ordförande vid stämman;

2) justering av röstlängden;

3) val av en eller två justeringsmän;

4) fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;

5) föredragning av förvaltnings- och revisionsberättelserna;

6) ärenden vilka enligt 12G § lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
skola förekomma på stämman;

7) fastställande av arvoden åt styrelseledamöter och revisorer;

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196i

8) val av ordinarie styrelseledamöter;

9) bestämmande av antalet styrelsesuppleanter och val av sådana suppleanter; 10)

val av revisorer och revisorssuppleanter;

11) övriga ärenden vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 13.

På bolagsstämma äger varje röstberättigad rösta för fulla antalet av honom
ägda och företrädda aktier utan begränsning i röstetalet. För giltighet
av beslut om ändring i denna bolagsordning eller om vinstutdelning fordras,
utöver vad lagen om aktiebolag föreskriver, att beslutet biträdes av företrädare
för flertalet aktier inom vardera aktieserien. Skulle yrkanden
framkomma om olika utdelningsbelopp, skall som stämmans beslut gälla
den mening, som vunnit anslutning från mera än tre femtedelar av antalet
företrädda A-aktier, eller den mening, som samlat mera än tre femtedelar
av antalet röster från företrädda B-aktier, om den senare meningen innebär
lägre utdelning.

Beslut att bolaget skall träda i likvidation, i annat fall än då skyldighet
därtill enligt lag uppkommit, skall anses föreligga, om sådant beslut biträtts
av företrädare för mera än tre femtedelar av antalet aktier inom endera
aktieserien. Därvid skall dock jämväl bestämmelsen i 140 § första
stycket fjärde punkten lagen om aktiebolag iakttagas.

Ordförande på bolagsstämma väljes varannan gång av A-aktieägarna och
varannan gång av B-aktieägarna.

Övriga beslut på bolagsstämma — frånsett beslut angående utseende av
revisor, som avses i 109 § lagen om aktiebolag, eller bolagets trädande i
likvidation om skyldighet därtill enligt lag uppkommit — vare ej giltiga,
med mindre de biträtts av företrädare för mera än hälften av aktiekapitalet.
Uppställer lagen om aktiebolag strängare villkor för giltighet av beslut,
skall även detta iakttagas.

§ 14.

Lån från bolaget skall lämnas på bestämd tid, högst 20 år. överstiger lånetiden
ett år, skall låntagaren i regel vara ålagd skyldighet att återbetala
lånet genom avbetalningar enligt fastställd plan.

§ 15.

För lån från bolaget skall vara ställd betryggande säkerhet i form av
pant eller borgen.

Pant skall utgöras av inteckning i fast egendom eller tomträtt inom 60
procent av det värde, till vilket styrelsen uppskattat den fasta egendomen
eller den till tomträtten hörande byggnaden. Borgen skall vara tecknad av
staten, kommun, därmed jämförlig samfällighet eller bank. Med bank avses
härvid även centralkassa för jordbrukskredit.

§ 16.

Bolaget skall ägna särskild uppmärksamhet däråt, att icke åt samma
eller med varandra i väsentlig ekonomisk intressegemenskap förbundna
låntagare beviljas lån i sådan omfattning, att därav kan uppkomma fara
för bolagets säkerhet. Med lån skall härvid jämställas borgen och annan
garantiförpliktelse till bolaget ävensom av bolaget ingången garantiförpliktelse
för låntagare.

Kungl. Maj. ts proposition nr 117 år 1964

25

§ 17.

Till säkerhet för sådan bolagets egen upplåning — bortsett från förlagslån
— som avtalats på längre tid än sex månader, skola pantsättas skuldebrev,
som utgivits till bolaget, med de säkerheter, som enligt § 15 ställts
för dessa skuldebrev. Sammanlagda kapitalbeloppet av sålunda pantsatta
skuldebrev skall vid varje tid uppgå till minst sammanlagda kapitalbeloppet
av bolagets utestående skuld på grund av nyssnämnda upplåning. Skuldebrev,
som ingår i panten, må interimistiskt utbytas mot tillgodohavande
hos svenskt bankaktiebolag av motsvarande belopp.

Skuldebreven jämte säkerheter skola överlämnas till ett av bankinspektionen
förordnat ombud, som skall omhänderha handlingarna för panthavarnas
räkning i enlighet med de närmare föreskrifter inspektionen må
meddela. Ombudet skall ha tillgång till bolagets räkenskaper och andra
handlingar samt äga att av bolagets styrelse, verkställande direktör och
revisorer erhålla de upplysningar, som äro erforderliga för uppdragets fullgörande.

I garantifonden ingående värdehandlingar och av bolaget utfärdade men
icke utelöpande obligationer samt blanketter till obligationer och certifikat
skola förvaras på samma sätt, som angivits i nästföregående stycke.

Har enligt denna paragraf ställts pant för annat av bolaget utfärdat skuldebrev
än obligation, skall skuldebrevet förses med bevis därom av det i
andra stycket angivna ombudet.

§ 18.

Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett belopp
motsvarande högst tio gånger summan av bolagets eget kapital och
garantifond.

Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av
utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsvarande
hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana förlagsbevis
likställas med bolagets eget kapital som grund för upplåningsrätt.
Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplåningsrätt
endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall
amorteras med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är utfäst
— i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen
förrän tidigast efter två år.

§ 19.

Lån må ej annat än undantagsvis och i en omfattning, som icke kan
äventyra bolagets likviditet, utlämnas för längre tid än tidigaste förfallodag
för bolagets däremot svarande upplåning betingar.

§ 20.

Har bolaget övertagit egendom till skyddande av fordran, skall egendomen
åter avyttras så snart lämpligen kan ske och senast då avyttring kan
äga rum utan förlust för bolaget.

§ 21.

Vad i denna bolagsordning stadgas angående lån skall i tillämpliga delar
gälla även garantiförpliktelsc, som bolaget ikläder sig.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b

§ 22.

Meddelanden till aktieägarna skola lämnas genom rekommenderade brev,
kallelse till bolagsstämma senast två veckor före ordinarie och senast en
vecka före extra stämma.

§ 23.

Bolagets aktier må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt
aktiebolag vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller av annat svenskt
aktiebolag i vars bolagsordning ej intagits förbehåll enligt 2 § andra stycket
lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva
fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag, dock att utan hinder av
förbehållet bolagets aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening,
som avses i 18 § nämnda lag.

§ 24.

Har aktie övergått till någon, som icke förut är ägare till aktie av samma
serie i bolaget, skall aktien ofördröj ligen hembjudas övriga aktieägare till
inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien
skall därvid styrkas.

När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen eller verkställande direktören
genast underrätta bolagets aktieägare därom på sätt, som är föreskrivet
om meddelanden till aktieägarna, med anmodan till den, som önskar
begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom
en månad, räknat från den dag anmälan om hembudet inkom till styrelsen.
Underrättelsen skall innehålla uppgift om denna dag.

Anmäla sig flera vilja lösa hembjuden aktie, skall A-aktieägare äga företräde
att lösa hembjuden A-aktie och B-aktieägare företräde att lösa hembjuden
B-aktie. Mellan innehavare av aktier i samma serie skall företrädesrätten
bestämmas genom lottning, verkställd genom notarius publicus. Hembjudas
flera aktier samtidigt, skola dock aktierna först, så långt ske kan,
fördelas bland dem som vilja lösa i förhållande till deras innehav av aktier
i bolaget av samma serie som de hembjudna aktierna tillhöra. Om ej inom
stadgad tid någon aktieägare anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie eller
aktien ej inom stadgad tid inlöses, äger den som gjort hembudet bliva registrerad
för aktien.

Lösenbeloppet för aktie, som hembjudits, skall utgöra aktiens verkliga
värde. I brist på åsämjande skall detta värde slutligt bestämmas av en
nämnd av tre skiljemän, av vilka de tvistande utse vardera en och de sålunda
utsedda välja den tredje som skall vara ordförande i nämnden. Finnas
i en tvist flera parter på samma sida och kunna de ej enas om valet av sin
skiljeman, skall denne utses av överståthållarämbetet i Stockholm. Detsamma
skall gälla, om skiljemän som utsetts av parterna ej kunna enas om
valet av ordförande i skiljenämnden.

Lösen för aktie skall erläggas senast tjugo dagar efter det att lösenbeloppet
blivit fastställt.

§ 25.

Det åligger bolaget att till ombud, som förordnas enligt § 17, utgiva er
sättning med belopp, som bankinspektionen bestämmer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 117 år 196b

27

Bihang 3

Förslag

till

Bolagsordning

§ 1.

Bolagets firma är Lantbruksnäringarnas Sekundärkredit Aktiebolag.

§§ 2—14.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

§ 15.

Bolaget må icke bevilja kredit, utan att säkerhet som av bolaget prövas
betryggande ställes antingen i fast eller lös egendom eller ock i fordringsrätt
jämväl mot annan än den åt vilken krediten beviljas.

§§ 16—17.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

§ 18.

Bolaget må upplåna medel eller ikläda sig garantiförpliktelser till ett belopp
motsvarande högst sex gånger summan av bolagets eget kapital och
garantifond.

Vid beräkningen av bolagets upplåningsrätt skall dess skuld på grund av
utelöpande förlagsbevis icke anses som upplåning. Intill ett belopp motsvarande
hälften av bolagets aktiekapital må nominella värdet av sådana förlagsbevis
likställas med bolagets eget kapital som grund för upplåningsrätt.
Bolagets skuld på grund av förlagsbevis må dock grunda upplåningsrätt
endast i den mån bevisen avser del av lån som under lägst tio år skall amorteras
med lika belopp årligen eller — om sådan amortering ej är utfäst —
i den mån långivaren icke kan kräva betalning för förlagsbevisen förrän
tidigast efter två år.

§§ 19—25.

(= Lantbruksnäringarnas Primärkredit Aktiebolag).

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640254