Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

Nr 11

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
vissa utfästelser rörande införsel och utförsel
av varor m. m. (krigshandelslag); given Stockholms
slott den 19 december 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående vissa utfästelser rörande
införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens förslag till krigshandelslag innebär en komplettering av
beredskapslagstiftningen på näringslivets område. Lagförslaget ger möjlighet
att i ett krigsläge och under liknande förhållanden kontrollera enskildas
utfästelser i fråga om varors in- och utförsel m. m. och syftar till att förebygga
en med Sveriges intressen oförenlig övervakning av vår handel. Bestämmelser
med samma innebörd gällde under de båda världskrigen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 11

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 196b

Förslag

till

Lag

angaende vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor in. m.

(krigshandelslag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 och 5 §§ träda i tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av
den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna
icke vidare skola tillämpas; dock skall vad nu sagts icke gälla i den mån
bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande
enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr
att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess
prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet
ej inom två månader från det underställningen skett gillat av riksdagen,
är det förfallet. Upphör krigsfaran, upphäver Konungen meddelat förordnande
senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Föreligga eljest utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger
Konungen med riksdagens samtycke förordna, att vad i 2 och 5 §§ stadgas
helt eller delvis skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tilllämpning.

Under tid, då bestämmelse i 2 och 5 §§ äger tillämpning, skola däremot
svarande stadganden i 3 och 4 samt 6—8 §§ tillämpas.

2 g.

Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket införa eller
ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller att fortskaffa eller
eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, om inskränkningen
är eller kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

3 §•

Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för visst slag av utfästelser,
av Konungen eller den Konungen bemyndigar därtill.

4 §.

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse som avses
i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig
att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök
att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 196b

Har den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,
haft vinning därav, skall vad i 36 kaj). 1 § andra stycket brottsbalken stadgas
äga motsvarande tillämjming.

5 §•

Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet
eller genom att främja inhämtande av dylik underrättelse medverkar
till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande
över eller befordran av vara, som omförmäles i 2 §, dömes, om han insett
eller bort inse att övervakningen utövas av främmande makt eller eljest är
av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse, till dagsböter eller
fängelse i högst ett år, såframt ej för gärningen är stadgat strängare straff
i 19 kap. brottsbalken.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja
eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med
anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av
myndighet, vilken enligt Konungens förordnande är behörig därtill, eller
har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har
han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första
stycket stadgas icke äga tillämpning.

6 §.

Har någon dömts till påföljd för brott som avses i denna lag och begår
han, sedan domen vunnit laga kraft, ånyo sådant brott, må för återfallet
dömas till fängelse i högst två år.

7 §.

Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande av
Konungen eller den myndighet, som Konungen bestämmer.

8 §•

Denna lag äger icke tillämpning å främmande stats beskickning här i
riket eller å konsulära tjänstemän, vilka äro i främmande stats tjänst
här anställda och äro dess medborgare samt icke här i riket driva handel
eller annan näring.

9§.

Inträder sådan tillståndsplikt, varom stadgas i 2 §, skall i lagen avsedd
utfästelse, som givits inom två månader före det tillståndsplikten inträder,
icke vara gällande, med mindre tillstånd sökes inom en månad efter det att
tillståndsplikten inträtt samt sökt tillstånd beviljats eller tillstånd eljest lämnats
inom tid som nu sagts. Har tillstånd till utfästelsen lämnats, skall i fråga
om handling, som därefter företages i strid mot utfästelsen, vad i 4 samt
6—8 §§ stadgas äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i
statsrådet å Stockholms slott den 8 november 1963.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Nilsson, statsråden

Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Skoglund, Edenman,

Johansson, af Geijerstam, Hermansson, Holmqvist, Aspling.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
cheferna för justitie- och försvarsdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Lange, fråga om lag angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m. samt anför därvid följande.

Under såväl det första som det andra världskriget genomfördes en
kontroll över vissa ekonomiska utfästelser av näringsidkare m. fl. och
en kriminalisering av olika former av medverkan till utländsk övervakning
av det svenska näringslivet. De utfästelser, som berördes, var sådana
som innebar en inskränkning i friheten att till riket införa eller ur riket
utföra eller inom riket förfoga över varor eller att fortskaffa eller eljest
befordra varor till eller från eller inom riket, såvida inskränkningen
var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts
intresse. Utfästelser av nu angivet slag ansågs i vissa fall kunna medföra
faror för staten, enär enskilda personer genom dylika utfästelser i handelspolitiskt
avseende kunde binda Sverige på ett icke önskvärt sätt. Å
andra sidan betraktades icke alla utfästelser av ifrågavarande slag såsom
oförenliga med Sveriges intressen. Då det emellertid icke syntes möjligt
att genom på förhand uppställda kännetecken draga en bestämd gräns
mellan farliga och ofarliga utfästelser, befanns det erforderligt att göra
giltigheten av ifrågavarande utfästelser beroende av resultatet av en prövning
från statlig myndighets sida. I anledning härav föreskrevs, att utfästelserna
icke skulle vara gällande med mindre tillstånd till dem lämnats.

Samtidigt som vissa utfästelser av förut angivet slag ansågs kunna medföra
faror för staten och därför icke kunde godkännas låg det i statens
intresse, att sådana utfästelser, som befunnits överensstämma med Sveriges
intressen och därför blivit godkända, icke överträddes. För att säkerställa
att vederbörligen godkända utfästelser skulle hållas stadgades
straffansvar för brytande av sådana utfästelser.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är l!)(ii

En olämplig utländsk kontroll över det svenska näringslivet ansågs
kunna uppstå icke blott genom alt svenska näringsidkare m. fl. bands
genom utfästelser utan även på andra vägar. För att hindra liandelsspionage
kompletterades strafflagens stadganden med bestämmelser, som
under vissa förutsättningar kriminaliserade medverkan till övervakning
rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande över eller befordran av
varor, som förut nämnts.

De i det föregående antydda stadgandena ingick i den s. k. krigshandelslag,
som utfärdades den 30 december 1939 (nr 951). Lagen, vars rubrik
var lag angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor
m. m., var tidsbegränsad och gällde till eu början endast till och med
den 31 mars 1941. Giltighetstiden förlängdes emellertid genom ett antal
årligen återkommande beslut, och lagen upphörde att gälla först med utgången
av juni 1947. Beträffande det närmare innehållet i lagen må här
nämnas följande.

Enligt 1939 års krigshandelslag ägde Kungl. Maj :t vid krig eller krigsfara,
vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden förordna för viss tid eller tills vidare, att utfästelse
av förut angivet innehåll skulle, där den i utfästelsen liggande inskränkningen
var eller kunde antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande
makts intresse, icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.
Om sådant förordnande meddelades när riksdagen ej var samlad
och förordnandet icke gillades av nästföljande riksdag inom trettio dagar
från riksdagens början, skulle förordnandet efter utgången av nämnda
tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen var samlad,
ägde Kungl. Maj :t allenast med riksdagens samtycke meddela förordnande
varom här är fråga. Tillstånd till utfästelse som förut nämnts
skulle lämnas, för särskilda fall eller i därom utfärdade kungörelser, av
Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t därtill bemyndigade. Handlade någon
i strid mot en för honom gällande utfästelse, skulle straffet vara dagsböter
eller fängelse i högst ett år. Samma straff var stadgat för det fall att någon,
som genom utfästelse förbundit sig att icke utföra vara till utlandet eller
visst främmande land, gjorde försök att i strid mot utfästelsen utföra
varan. Om den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,
haft vinst därav, kunde han förpliktas utgiva det belopp, vartill
vinsten högst kunde skattas, eller det mindre belopp, som fanns skäligt.
Denna påföljd skulle dock icke ådömas den, som genom samma handling
gjort sig förfallen till straff för olovlig varuutförsel eller försök därtill
och till följd därav förverkat varan eller dess värde.

I 1939 års krigshandelslag stadgades vidare straff för det fall, att någon
under tid, då förordnande enligt lagen var gällande, genom att lämna underrättelse
om egen eller annans verksamhet eller främja inhämtande av
sådan underrättelse medverkade till övervakning rörande sådan in- eller

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 196k

utförsel eller förfogande över eller befordran av varor, som avsågs i lagen.
Förutsättning var dock, att övervakningen utövades av främmande makt
eller gärningsmannen insett eller bort kunna inse, att den var av beskaffenhet
att tjäna främmande makts intresse. Såframt ej gärningen i 8 kap.
strafflagen var belagd med svårare straff, skulle gärningsmannen straffas
högst med straffarbete i ett år. Under vissa betingelser var dock ett förfarande,
som eljest skulle falla under nämnda stadgande i krigshandelslagen,
straffritt, nämligen om åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller
annan sedvänja eller om den som vidtagit åtgärden handlat i överensstämmelse
med anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Kungl.
Maj :t eller av myndighet, som enligt Kungl. Maj :ts förordnande var därtill
behörig, eller om han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört
talan eller om han av annan sadan anledning ägt fog för gärningen.

Beträffande lagens innehåll i övrigt må nämnas, att om någon begick
brott, som förut sagts, andra gången eller oftare, straffet skulle vara
fängelse eller straffarbete i högst två år. Dagsböter kunde dock ådömas,
om omständigheterna var synnerligen mildrande. Åtal för brott mot lagen
fick icke anhängiggöras med mindre justitiekanslern lämnat tillstånd därtill.
Lagen skulle icke äga tillämpning å främmande makts beskickning
här i riket och icke heller å konsulära tjänstemän, vilka var här anställda
i främmande makts tjänst och var dess undersåtar samt icke här i riket
drev handel eller annan näring.

I övergångsbestämmelserna till 1939 års krigshandelslag fanns ett särskilt
stadgande om äldre utfästelser. Om vid krigshandelslagens utfärdande
förordnande enligt lagen meddelades, skulle enligt nämnda stadgande
utfästelse, som givits före lagens ikraftträdande men efter dagen för propositionen
till riksdagen, icke gälla med mindre tillstånd enligt lagen söktes
inom trettio dagar efter det lagen trätt i kraft samt sökt tillstånd
beviljades eller ock inom förenämnda tid tillstånd lämnats i därom utfärdad
kungörelse. Där tillstånd till utfästelsen lämnats, skulle lagens
bestämmelser äga tillämpning i fråga om handling, som därefter företogs
i strid mot utfästelsen.

Genom förordning den 30 december 1939 (nr 952) meddelade Kungl.
Maj :t med riksdagens samtycke förordnande enligt lagen att gälla tills
vidare. Genom brev till statens handelskommission samma dag bestämde
Kungl. Maj :t bland annat, att det skulle ankomma på handelskommissionen
att för särskilda fall meddela tillstånd till utfästelse enligt krigshandelslagen,
att emellertid sådant ärende skulle av kommissionen med
eget utlåtande underställas Kungl. Maj:ts prövning, när ärendet rörde
fråga av principiell betydelse eller allmän räckvidd eller kommissionens
ordförande eljest fann ärendet vara av sådan beskaffenhet, att underställning
lämpligen borde ske, samt att där kommissionen fann omständigheterna
föranleda utfärdande av sådan kungörelse, som omförmäldes i

Kungl. Maj:ts proposition nr It år 1964

lagen, kommissionen hade att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag i
ämnet. Med stöd av det givna bemyndigandet lämnade kommissionen i ett
stort antal fall tillstånd till utfästelse, varom här är fråga. Eller förslag
av handelskommissionen lämnade vidare Kungl. Maj :t genom särskilda
kungörelser generellt tillstånd till vissa utfästelser enligt krigshandelslagcn.

1939 års krigshandelslag upphörde, såsom tidigare nämnts, att gälla med
utgången av juni 1947. I skrivelse den 2 april 1951 framhöll emellertid
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap efter samråd med kommerskollegium
samt statens handels- och industrikommission, att det med
hänsyn till rådande internationella läge vore en angelägen beredskapsåtgärd
att en lag av motsvarande innehåll som 1939 års krigshandelslag
funnes utfärdad i form av en fullmaktslag, vars bestämmelser kunde sättas
i tillämpning av Kungl. Maj :t vid eventuellt behov.

I en ny skrivelse till Kungl. Maj :t den 22 december 1961 har riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap efter samråd med kommerskollegium
anfört, att starka skäl talade för att i samband med den pågående
upprustningen av vår beredskapslagstiftning även en krigshandelslag utfärdas,
som skulle göra det möjligt att i fall av behov snabbt ingripa mot
försök från utlandet att utöva kontroll över vårt näringsliv. Den nya krigshandelslagen
borde i överensstämmelse med andra under senare år tillkomna
beredskapslagar förlänas giltighet tills vidare, varjämte föreskrifterna
om bestämmelsernas ikraftträdande borde utformas i överensstämmelse
med motsvarande regler i allmänna förfogandelagen. I övrigt torde
bestämmelserna i 1939 års krigshandelslag fortfarande vara i huvudsak
lämpliga för sitt ändamål och endast mindre förändringar behöva vidtagas
i desamma i syfte bl. a. att uppnå likformighet med andra beredskapslagars
konstruktion. Riksnämnden har vid sin skrivelse fogat ett förslag
till lag i ämnet. Detta förslag innehåller icke några övergångsbestämmelser
rörande äldre utfästelser.

Yttranden över riksnämndens skrivelse den 22 december 1961 har, efter
remiss, avgivits av generaltullstyrelsen, kommerskollegium, statens handelslicensnämnd,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund
och Sveriges industriförbund. Kommerskollegium har överlämnat
yttrande av Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare.
Riksnämndens förslag tillstyrkes eller lämnas utan erinran i samtliga
yttranden.

Departementschefen. På lagstiftningens väg har statsmakterna sökt skapa
olika garantier för att en med Sveriges intressen oförenlig utländsk kontroll
över det svenska näringslivet icke skall komma till stånd. Lagstiftningen
har därvid måst utbyggas eller modifieras alltefter förekomsten av

Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 196i

olika former av försök till utländsk övervakning. När det sålunda under
de båda världskrigen inträffade, att i många fall svenska importörer m. fl.
avkrävdes garantiförbindelser mot re-export jämte andra utfästelser, som
innebar inskränkning i friheten att förfoga över inköpta varor m. m., föranledde
detta vid båda tillfällena från svensk sida antagandet av en tillfällig
krigshandelslag för att hindra att de svenska näringsidkarna bands
på ett för landet olämpligt sätt. Enligt dessa krigshandelslagar skulle utfästelser
av antytt slag, där inskränkningen var eller kunde antagas vara
av beskaffenhet att tjäna främmande makts intressen, icke vara gällande
med mindre tillstånd av statlig myndighet lämnats till utfästelserna.
Samtidigt stadgades straffrättsliga påföljder för överträdelser av godkända
utfästelser, vilket skapade en särskild garanti för att sådana utfästelser
som befunnits förenliga med Sveriges intressen verkligen hölls, något
som i sin tur ökade tilltron till de av den svenska regeringen uppdragna
riktlinjerna för landets handelspolitik. Genom krigshandelslagarna
kriminaliserades dessutom olika former av medverkan till utländsk
övervakning av det svenska näringslivet.

Systemet med statligt garanterade utfästelser hade större omfattning
under det första världskriget än vad det fick under det andra. Förändringen
sammanhängde med att Sveriges handelspolitik under det senare
kriget från början kom att i helt annan utsträckning grundas på exportförbud
och på ett planmässigt handhavande av förekommande licensgivning.
Krigshandelslagstiftningen blev emellertid icke därigenom betydelselös.

Riksnämnden (numera överstyrelsen) för ekonomisk försvarsberedskap
har efter samråd med kommerskollegium föreslagit, att en krigshandelslag
med i huvudsak samma innehåll som 1939 års lag i ämnet nu utfärdas
i form av en permanent beredskapslag, vars bestämmelser kan sättas
i tillämpning vid behov. Detta förslag har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av de myndigheter och organisationer på näringslivets område,
vilka avgivit yttrande i ärendet. Erfarenheterna från de båda världskrigen
visar, att i olika krissituationer behov kan föreligga av en krigshandelslag
motsvarande de tidigare krigshandelslagarna. Det synes av detta skäl vara
en angelägen beredskapsuppgift att genom lagstiftning möjliggöra erforderliga
ingripanden i en krissituation, som allvarligt berör vårt land.
Enligt min mening bör därför det framlagda förslaget läggas till grund för
en ny lag i ämnet. Ehuru något förordnande enligt lagen ej är aktuellt, anser
jag sålunda, att vår beredskapslagstiftning bör kompletteras med en
krigshandelslag. Då en sådan lag kan vara erforderlig under lång tid framåt,
synes det ändamålsenligt att — i likhet med vad som skett beträffande flertalet
andra under senare år tillkomna beredskapslagar — icke begränsa lagens
giltighetstid.

Stadgandena i den nya krigshandelslagen om hur bestämmelserna blir

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196i

tillämpliga torde böra utformas i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande
regler i allmänna förfogandelagen. Lagens bestämmelser bör sålunda
automatiskt träda i tillämpning vid krig, medan vid krigsfara Kungl.
Maj :t bör äga att förordna om tillämpning av lagen utan att på förhand
höra riksdagen. Dylikt förordnande skall dock gillas av riksdagen inom
viss tid, vid äventyr att det eljest upphör att gälla. Under utomoidentliga,
av krig föranledda förhållanden bör Kungl. Maj :t kunna sätta bestämmelserna
i tillämpning, helt eller delvis, allenast med samtycke av riksdagen.

Den nya lagen är av sådant slag, att den bör upptagas i förteckningen
över de författningar, som enligt 9 § beredskapskungörelsen skall träda
i tillämpning i samband med beredskapslarm. Föreskrift härom torde böra
meddelas i administrativ ordning.

I fråga om lagens innehåll och utformning i övrigt torde skäl föreligga
allenast för några mindre jämkningar i förhållande till 1939 års lag. För
att ernå formell likhet med övriga beredskapslagar torde i den nya lagen
föreskrifterna om bestämmelsernas trädande i tillämpning böra sammanföras
i en första paragraf och bestämmelserna om tillstånd till vissa utfästelser
i stället upptagas i nästföljande paragraf. På grund av frågornas
ömtåliga och ofta svårbedömbara karaktär fick enligt 1939 års krigshandelslag
åtal för brott mot lagen icke anhängiggöras med mindre justitiekanslern
lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till den omläggning av
åklagarväsendet, som skedde vid nya rättegångsbalkens ikraftträdande,
synes justitiekanslern icke numera böra inkopplas på hithörande åtalsfrågor.
I stället torde dessa frågor få avgöras av Kungl. Maj :t eller den
myndighet, som bemyndigas att meddela tillstånd till utfästelser. Vad
straffskalorna beträffar bör dessa anpassas efter de principer, som följts
vid avfattningen av brottsbalken. Som förutsättning för tillämpning av
den för återfall stadgade straffskalan bör i den nya lagen angivas, att vederbörande
begår brott, som avses i lagen, efter det att han genom lagakraftvunnen
dom blivit dömd för sådant brott. Bestämmelsen i 1939 års
lag, att böter som ådöms enligt lagen skall tillfalla kronan, kan utgå ur
den nya lagen, då en motsvarande generell föreskrift givits i brottsbalken.
Vad angår den i 1939 års krigshandelslag upptagna förverkandebestämmelsen
har uttrycket »olovlig varuutförsel» ersatts med uttrycket »varusmuggling»
i överensstämmelse med lagen den 30 juni 1960 om straff för
varusmuggling. Då sistnämnda lagstiftning far anses innebära, att konfiskationsbelopp
kan bestämmas även efter en varas pris i utlandet, hindrar
det senare ledet av förverkanderegeln i krigshandelslagen att konfiskationsbelopp
dubbleras.

1939 års lag innefattade övergångsbestämmelser rörande tillståndsplikten
för äldre utfästelser. Dessa bestämmelser tog sikte på det fallet att
förordnande enligt lagen meddelades samtidigt med att lagen utfärdades.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1964

Tillståndsplikt skulle härvid föreligga för sådana före lagens ikraftträdande
givna utfästelser, vilka tillkommit efter det att lagens huvudsakliga
innehåll blivit allmänt bekant genom Kungl. Maj :ts beslut att avlåta
proposition till riksdagen. Då det icke är avsett att förordnande enligt den
nya lagen skall meddelas samtidigt med lagens utfärdande, torde motsvarande
bestämmelser i den nya lagen böra anpassas efter den nu föreliggande
situationen. Därest nämligen dagen för lagpropositionen skulle vara avgörande
för vilka utfästelser som skulle dragas in under tillståndsprövningen
vid ett eventuellt senare meddelat förordnande enligt lagen, skulle ett rättsligt
osäkerhetstillstånd kunna råda under lång tid. Tillståndsplikt torde därför
icke böra föreligga för andra utfästelser än sådana som givits efter
det att bestämmelserna i lagen trätt i tillämpning, på grund av inträtt
krigstillstånd eller på grund av förordnande enligt lagen, samt under viss
kortare tid dessförinnan, det sistnämnda bl. a. för att Kungl. Maj :t vid
utomordentliga, av krig föranledda förhållanden skall hinna utverka riksdagens
samtycke till meddelande av förordnande enligt lagen. Jag förordar
därför, att tillståndsplikt föreskrives för sådana utfästelser som givits
inom två månader innan bestämmelserna om tillståndsplikt trätt i tillämpning.
Bestämmelserna härom torde böra upptagas i en särskild paragraf i
lagen.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet utarbetats
förslag till krigshandelslag.

Departementschefen hemställer därefter, att lagrådets yttrande över
ifrågavarande förslag till lag angående vissa utfästelser rörande införsel
och utförsel av varor m. m., av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Christina Gartz

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 196b

Bilaga

Förslag

till

Lag

angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m.

(krigshandelslag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 och 5 §§ träda i tillämpning.
Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av
den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna
icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den
mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande
enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda
bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr
att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess
prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet
icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat,
är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall meddelat förordnande av
Konungen upphävas senast före nästkommande riksdagssessions avslutande.

Under tid, då bestämmelse i 2 och 5 §§ äger tillämpning, skola däremot
svarande stadganden i 3 och 4 samt 6—8 §§ tillämpas.

2 §.

Utfästelse, som innebär inskränkning i friheten att till riket införa eller
ur riket utföra eller inom riket förfoga över vara eller att fortskaffa eller
eljest befordra vara till, från eller inom riket, skall, där inskränkningen
är eller kan antagas vara av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
icke vara gällande med mindre tillstånd till utfästelsen lämnats.

3 §•

Tillstånd som sägs i 2 § lämnas, för särskilda fall eller för visst slag av utfästelser,
av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.

4 §•

Handlar någon i strid mot en för honom gällande utfästelse, som avses
i denna lag, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma
skall gälla, om någon, som genom sådan utfästelse förbundit sig

12 Kungl. Maj. ts proposition nr 11 år 1964

att icke utföra vara till utlandet eller visst främmande land, gör försök
att i strid mot utfästelsen utföra varan.

Har den brottslige eller annan, för vars räkning sådan åtgärd vidtagits,
därav haft vinst, må han förpliktas att till kronan utgiva det belopp, vartill
vinsten högst kan skattas, eller det mindre belopp som finnes skäligt;
sådant förverkande må dock icke beslutas mot den, som för samma gärning
ådömes straff för varusmuggling eller försök därtill och, enligt vad
därom är stadgat, förverkande av varan eller dess värde.

5 §.

Den som genom att lämna underrättelse om egen eller annans verksamhet
eller genom att främja inhämtande av sådan underrättelse medverkar
till övervakning rörande sådan in- eller utförsel eller förfogande
över eller befordran av varor, som omförmäles i 2 §, dömes, där övervakningen
utövas av främmande makt eller gärningsmannen insett eller bort
kunna inse, att den är av beskaffenhet att tjäna främmande makts intresse,
till dagsböter eller fängelse i högst ett år, såframt ej gärningen i
19 kap. brottsbalken är belagd med svårare straff.

Har åtgärden vidtagits med stöd av lag, handelsbruk eller annan sedvänja
eller har den som vidtog åtgärden handlat i överensstämmelse med
anvisning, som för visst fall eller eljest meddelats av Konungen eller av
myndighet, vilken enligt Konungens förordnande är därtill behörig, eller
har han allenast på brukligt sätt bevakat rätt eller utfört talan eller har
han av annan sådan anledning ägt fog för gärningen, skall vad i första
stycket stadgas icke äga tillämpning.

6 §.

Har någon dömts till straff jämlikt 4 eller 5 § och begår han, sedan domen
vunnit laga kraft, ånyo brott, som avses i denna lag, må för återfallet
dömas till fängelse i högst två år.

7 §•

Åtal för brott mot denna lag må väckas allenast efter medgivande av
Konungen eller den myndighet, som Konungen bestämmer.

8 §•

9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965.

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 är 196i

Utdrag av protokoll, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 november
1963.

Närvarande:

justitieråden Romanus,

Digman,

Nordström,

regeringsrådet Holmgren.

Enligt lagrådet den 16 november 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen
av Halland, i statsrådet den 8 november 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående vissa
utfästelser rörande införsel och utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren Sten-Erik Bergstrand.

Lagrådet uttalade:

Tillämpningen av den i 4 § andra stycket upptagna bestämmelsen om
förverkande torde kunna i det särskilda fallet medföra vissa komplikationer,
beroende bland annat på att regeln synes förutsätta att förverkande
av vara eller dess värde icke är föremål för jämkning. Med hänsyn härtill
torde det vara lämpligare att bestämmelsen om förverkande av vinning anknytes
till motsvarande stadgande i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken.
Om så sker, erfordras icke någon särskild bestämmelse för att undvika dubbelförverkande.
Lagrådet hemställer alltså, att bestämmelsen i 4 § andra
stycket i remissförslaget formuleras så att däri angives, att om den brottslige
eller annan, för vars räkning åtgärden vidtagits, haft vinning därav, vad
i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken stadgas skall äga motsvarande tilllämpning.

I övrigt lämnas förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Stig Granqvist

Kungl. Maj.ts proposition nr 11 år 1964

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
19 december 1963.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, af Geijerstam, Hermansson,

Holmqvist, Aspling, Palme.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter lagrådets den 22 november
1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 8 november 1963
remitterade förslaget till lag angående vissa utfästelser rörande införsel och
utförsel av varor m. m. (krigshandelslag).

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför därvid följande.

Vad lagrådet uttalat om att bestämmelsen om förverkande av vinning anknytes
till motsvarande stadgande i 36 kap. 1 § andra stycket brottsbalken
torde böra beaktas. Därjämte torde lagförslaget få formellt jämkas i några
hänseenden.

Föredraganden hemställer att Kungl. Maj :t måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreslå riksdagen att antaga det i enlighet med
det anförda ändrade lagförslaget.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alfred Bretschneider

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631220