Kiingl. Maj:ts proposition nr 103 år 196t

1

Nr 103

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den
1 juni 1951 (nr HO), m. m.; given Stockholms slott
den 13 mars 1964.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag föreslå riksdagen att antaga härvid fogade
förslag till förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1
juni 1951 (nr 440), m. in.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konung och Herres frånvaro:

BERTIL

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen upptages vissa ändringar i skogsvärderingsinstruktionen
som är en direkt följd av den av höstriksdagen 1963 beslutade omläggningen
av förfarandet vid allmän fastighetstaxering. Därjämte föreslås, i syfte
att erhålla garantier mot alltför höga taxeringsvärden å skogsmark och växande
skog vid 1965 års allmänna fastighetstaxering, att viss reduktion skall
ske av de priser på skog, som skall ligga till grund för värdesättningen
vid fastighetstaxeringen. Reduktionen föreslås bli 3 kronor per skogskubikmeter
virkesförråd, dock får taxeringsvärdet å skogen inte därigenom
nedbringas med mer än 30 procent.

X llihang till riksdagens protokoll 196t. 1 samt. Xr 103

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196 i

Förslag

till

förordning

om ändring av skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440)

Härigenom förordnas, att avdelning B punkt 6 b), c) och d) samt punkt
avdelning C c) ävensom avdelningarna D, E och E skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 19511 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

o. oKog skubikmeter pris.

b) En skogskubikmeter----

Prisberäkningen skall grundas på

vissa för ett apteringsområd
e av statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen
fastställda enhetliga förutsättningar
beträffande typträdens stamform,
barktjockleken hos desamma och deras
kvalitet samt deras uppdelning
på stamdelar av olika grovlek enligt
en antagen grundaptering. Med utgångspunkt
från dessa förutsättningar
fastställes vid taxeringen i vilken
utsträckning olika sortiment av skilda
trädslag skola med hänsyn till å
orten förefintliga avsättningsmöjligheter
anses där ingå i det ifrågavarande
typträdet. Uppdelningen på
sortiment behöver ej göras mer detaljerad
än som kan anses erforderligt
för en nöjaktig beräkning av
skogskubikmeterpriserna.

Ett typträd----------

c) Det skogskubikmeterpris,--

landen.

Vid prisberäkningen skall iakttagas,
att de för kubikmassa, uttryckt
i brukliga handelsmått för sortiment,
angivna priserna måste överföras till
skogskubikmeterpriser för de båda
typträden. Härvid skola av statens

1 Senaste lydelse av avdelning B punkt 6
E se 1956: 179.

--- det avverkas.

Prisberäkningen skall grundas på
vissa för ett apteringsområd
e av skogshögskolan efter samråd
med skogsstyrelsen fastställda enhetliga
förutsättningar beträffande typträdens
stamform, barktjockleken
hos desamma och deras kvalitet samt
deras uppdelning på stamdelar av
olika grovlek enligt en antagen
grundaptering. Med utgångspunkt
från dessa förutsättningar fastställes
vid taxeringen i vilken utsträckning
olika sortiment av skilda trädslag
skola med hänsyn till å orten
förefintliga avsättningsmöjligheter
anses där ingå i det ifrågavarande
typträdet. Uppdelningen på sortiment
behöver ej göras mer detaljerad
än som kan anses erforderligt
för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterpriserna,

punkt 11.

— genomsnittliga avsättningsförhål Vid

prisberäkningen skall iakttagas,
att de för kubikmassa, uttryckt
i brukliga handelsmått för sortiment,
angivna priserna måste överföras
till skogskubikmeterpriser för
de båda typträden. Härvid skola av

b och punkt It, avdelning D samt avdelning

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 196b

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

skogsforskningsinstitut i samråd
med skogsstyrelsen fastställda omräkningstal
för förvandling av priserna
i brukliga handelsmått till
priser å verklig kubikmassa fast
mått på bark i erforderlig utsträckning
tjäna till ledning.

De j------------lokala sko:

dt Jämlikt de grunder, som skola
vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser
av statens skogsforskningsinstitut,
meddelade i samråd
med skogsstyrelsen, skall, på sätt utvecklas
under D. här nedan, vid den
antagna apteringen av visst typträd
i angiven utsträckning hänsyn tagas
till tekniska fel i virket. Uppenbara
vrak medtagas enligt punkt 5 b) ej
i det mätbara virkesförrådet. Om
emellertid i viss skog tekniska fel
skulle förekomma i en utsträckning
som uppenbarligen överstiger vad
som i dylik ordning beaktats, må på
sätt och inom gränser, som angivas
i de lokala skogstaxeringsanvisningarna,
därav betingat avdrag ske vid
skogskubikmeterprisets fastställande.

skogshögskolan i samråd med skogsstyrelsen
fastställda omräkningstal
för förvandling av priserna i brukliga
handelsmått till priser å verklig
kubikmassa fast mått på bark i
erforderlig utsträckning tjäna till
ledning.

''staxeringsanvisningarna.

d) Jämlikt de grunder, som skola
vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser
av skogshögskolan meddelade
i samråd med skogsstyrelsen,
skall, på sätt utvecklas under D. här
nedan, vid den antagna apteringen
av visst typträd i angiven utsträckning
hänsyn tagas till tekniska fel i
virket. Uppenbara vrak medtagas enligt
punkt 5 b) ej i det mätbara virkesförrådet.
Om emellertid i viss
skog tekniska fel skulle förekomma
i en utsträckning som uppenbarligen
överstiger vad som i dylik ordning
beaktats, må på sätt och inom
gränser som angivas i de lokala
skogstaxeringsanvisningarna, därav
betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets
fastställande.

När här--------------i taxeringslängden.

11. Förfarandet vid pris
slagsklass.

Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna
barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I det föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellerlid
förekommer det, att inom viss
trädslagsklass priserna för olika
trädslag så variera åt! gemensam -

ariationer inom en träd Uppdelningen

på de tre trädslagsklasserna
barrskog, ordinär lövskog
och ädel lövskog betingas främst
därav att för var och en av dem kunna
antagas i huvudsak lika tillväxtförhållanden
och ensartad awerkningsordning,
varav följer att för
varje sådan klass skola gälla gemensamma
skogsvärdefaktorer. I det föregående
har antagits att även gemensamma
skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass,
och att till följd därav typträden i
princip skola anses vara sammansatta
av förekommande olika trädslag
inom varje trädslagsklass. Emellertid
förekommer det, att inom viss
trädslagsklass priserna för olika
trädslag så variera atl gemensam -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196f

ma skogskubikmeterpriser skulle
framstå såsom olämpiga. I dylika
fall skola de olika trädslagen gruppvis
eller vart för sig i avseende å
uppskattning av virkesförråd och bestämmande
av skogskubikmeterpriser
behandlas såsom om de utgjorde
en hel trädslagsklass. I fråga om
förfarandet vid prissättningen kan
åtskillnad mellan de olika trädslagen
göras redan vid den antagna
aptering, varom statens skogsforskningsinstitut
i samråd med skogsstyrelsen
meddelar föreskrifter, eller
först vid den uppdelning på sortiment
som verkställes vid taxeringen.
Beträffande trädslag, för vilka
sålunda särskild prissättning skall
ske, anknytes denna till typträd av
vederbörlig grovlek inom ifrågavarande
trädslag. För den eller de
prisrelationer, som framkomma genom
jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna
å typträden inom varje
trädslag eller grupp av trädslag,
uppsökas i vederbörlig tabell de beträffande
trädslagsklassen i sin helhet
gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen av skogsvärdet
sker med ledning av dessa och de
fastställda skogskubikmeterpriserna
för trädslaget eller gruppen av trädslag.
Markvärdet bestämmes däremot
alltid på sätt i punkt 10 sägs.

Behandlas inom---------

ma skogskubikmeterpriser skulle
framstå såsom olämpiga. I dylika
fall skola de olika trädslagen gruppvis
eller vart för sig i avseende å
uppskattning av virkesförråd och bestämmande
av skogskubikmeterpriser
behandlas såsom om de utgjorde
en hel trädslagsklass. I fråga om
förfarandet vid prissättningen kan
åtskillnad mellan de olika trädslagen
göras redan vid den antagna
aptering, varom skogshögskolan i
samråd med skogsstyrelsen meddelar
föreskrifter, eller först vid den
uppdelning på sortiment som verkställes
vid taxeringen. Beträffande
trädslag, för vilka sålunda särskild
prissättning skall ske, anknytes
denna till typträd av vederbörlig
grovlek inom ifrågavarande trädslag.
För den eller de prisrelationer, som
framkomma genom jämförelse mellan
skogskubikmeterpriserna å typträden
inom varje trädslag eller
grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig
tabell de beträffande trädslagsklassen
i sin helhet gällande
skogsvärdefaktorerna, och uppskattningen
av skogsvärdet sker med ledning
av dessa och de fastställda
skogskubikmeterpriserna för trädslaget
eller gruppen av trädslag.
Markvärdet bestämmes däremot allttid
på sätt i punkt 10 sägs.

--skilda grupper.

C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj:t

c) Förräntningsvärdet bestämmes------bliva avverkat.

Förräntningen skall-----fem procent.

Massatillväxten bestämmes--• -

Ivvalitetstillväxten kommer — -— -Den ordning, i vilken virkesförrå -

det skall antagas bliva avverkat, fastställes
för varje tillväxtområde, trädslagsklass
och ifrågakommande omloppstid
med ledning av riksskogstaxeringarna.
Därvid förutsättes att
avverkningen avser en på grundval
av uppgifter från riksskogstaxering -

--från riksdagstaxeringarna.

---sådana prisrelationer.

Den ordning, i vilken virkesförrådet
skall antagas bliva avverkat,
fastställes för varje tillväxtområde,
trädslagsklass och ifrågakommande
omloppstid med ledning av riksskogstaxeringarna.
Därvid förutsättes
att avverkningen avser en på
grundval av uppgifter från riks -

Kiingl. Maj.ts proposition nr 103 år Hd Si

o

(Nuvarande lydelse)

arna rörande virkesförrådets sammansättning
och tillväxt för skog av
olika åldersklasser konstruerad genomsnittsskog,
innehållande lika
stora arealer skog av alla åldrar inom
de till omloppstiden hörande utvecklingsstadierna,
samt att avverkningen
skall vara lika med tillväxten
och i framtiden bibehållas oförändrad.
Kan med ledning av det material,
som ligger till grund för statens
skogsforskningsinstituts undersökningar
rörande skötselprogram för
rationellt skogsbruk, en säkrare uppfattning
vinnas om hur uthålligt
skogsbruk i ett tillväxtområde bedrives,
må ock detta material beaktas.

(Föreslagen lydelse)

skogstaxeringarna rörande virkesförrådets
sammansättning och tillväxt
för skog av olika åldersklasser konstruerad
genomsnittsskog, innehållande
lika stora arealer skog av alla
åldrar inom de till omloppstiden hörande
utvecklingsstadierna, samt att
avverkningen skall vara lika med
tillväxten och i framtiden bibehållas
oförändrad. Kan med ledning av det
material, som ligger till grund för
skogshögskolans undersökningar rörande
skötselprogram för rationellt
skogsbruk, en säkrare uppfattning
vinnas om hur uthålligt skogsbruk
i ett tillväxtområde bedrives, må ock
detta material beaktas.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering
meddelas av statens
skogsforskningsintitut.

1. Före allmän fastighetstaxering
skall statens skogsforskningsinstitut
efter samråd med skogsstyrelsen senast
den 1 maj året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande
taxeringsperioden gällande centrala
skogstaxeringsanvisningar. I dessa
anvisningar skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att
varje apteringsområde skall vara ett
sådant större område där, enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak ensartad karaktär
i avseende å trädens stamform,
barktjockleken hos träden
samt trädens kvalitet.

Tillika skall -------------------------

1 de-----------------------från typti

2. Statens skogsforskningsinstitut
skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 1 augusti
året näst före taxeringsåret till
varje länsstyrelse avlämna uppgifter
för länet eller i skogligt avseende
likartade delar av länet om den unge -

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering
meddelas av
skogshögskolan.

1. Före allmän fastighetstaxering
skall skogshögskolan efter samråd
med skogsstyrelsen senast den 15
april året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande taxeringsperioden
gällande centrala skogstaxeringsanvisningar.
I dessa anvisningar
skola bestämmas de områden
som skola för de vanligast förekommande
trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att varje
apteringsområde skall vara ett sådant
större område, där enligt vad
riksskogstaxeringarna utvisa, skogen
har i huvudsak ensartad karaktär
i avseende å trädens stamform,
bark t jockleken hos träden samt trädens
kvalitet.

såsom gagnvirke,
äden.

2. Skogshögskolan skall vidare, på
grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 1 augusti året näst före
taxeringsåret till varje länsstyrelse
avlämna uppgifter för länet eller i
skogligt avseende likartade delar av
länet om den ungefärliga arealen av

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 ur 1965

(Nuvarande lydelse)

farliga arealen av skogsmark och av
övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga
godhetsgrad samt virkesförrådets
genomsnittliga storlek och
fördelning på trädslagsklasser och
förrådsgrupper samt, i förekommande
fall, trädslag.

(Föreslagen lydelse)

skogsmark och av övrig mark, skogsmarkens
genomsnittliga godhetsgrad
samt virkesförrådets genomsnittliga
storlek och fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i
förekommande fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas

av skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och statens skogsforkningsinstitut
senast den 1 maj
året näst före taxeringsåret till varje
länsstyrelse för varje del av vederbörande
län

dels avlämna uppgifter rörande
bruttohöstpriser för olika sortiment
av olika trädslag samt under B. i
punkt 6 c) avsedda kostnader under
de år, vilkas förhållanden skola ligga
till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag
skola i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom en trädslagsklass
samt vilka skogskubikmeterpriser
som skola tillämpas för
ifrågakommande typträd i vanligen
förekommande fall för olika apterings-
och prisförutsättningar.

I den------------

Skogsstyrelsen skall före allmän
fastighetstaxering efter samråd med
domänstyrelsen och skogshögskolan
senast den 15 april året näst före
taxeringsåret till varje länsstyrelse
för vai''je del av vederbörande län

dels avlämna uppgifter rörande
bruttohöstpriser för olika sortiment
av olika trädslag samt under B. i
punkt 6 c) avsedda kostnader under
de år, vilkas förhållanden skola ligga
till grund för taxeringen,

dels avgiva förslag om vilka trädslag
skola i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av
skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom en trädslagsklass
samt vilka skogskubikmeterpriser
som skola tillämpas för
ifrågakommande typträd i vanligen
förekommande fall för olika apterings-
och prisförutsättningar,
och förslag.

F. Lokala skogstaxeringsanvisningar

För varje allmän fastighetstaxering
skola på sätt i 58 § 1 mom.
och 59 § 1 mom. taxeringsförordningen
angives fastställas lokala
skogstaxeringsanvisningar, vilka skola
avse län eller del av län och innehålla
uppgifter särskilt i följande
avseenden:

det virkesförråd, -------

För varje allmän fastighetstaxering
skola på sätt i 153 § 1 mom.
och 155 § 1 mom. taxeringsförordningen
angives fastställas lokala
skogstaxeringsanvisningar, vilka skola
avse län eller del av län och innehålla
uppgifter särskilt i följande
avseenden:

--å markvärdet.

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1964

(Nuvarande lydelse)

Ide-------

De lokala------

Den omständigheten--

(Föreslagen lydelse)

växande skog.

— punkt 5 c).

---finnas ändamålsenligt.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning

om avvikelse från skogsvärderingsinstruksionen den 1 juni 1951 (nr 440)
vid 1965 års allmänna fastighetstaxering

Härigenom förordnas, att i avdelning F första stycket skogsvärderingsinstruktionen
den 1 juni 1951 (nr 440) omförmält skogsvärde per kubikmeter
skall vid 1965 års allmänna fastighetstaxering reduceras med tre
kronor, dock högst med trettio procent.

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 196 4

Utdrag av protokoll över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten i statsrådet å Stockholms slott den
13 mars 1964.

Närvarande:

Statsråden Sträng, Andersson, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Johansson, Hermansson, Holmqvist, Aspling,

Palme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fastighetstaxering
av skogsmark och växande skog m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske
vart femte år. Den senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde rum år
1957 och den närmast dessförinnan år 1952. Ny allmän fastighetstaxering
skulle egentligen ha ägt rum år 1962 men har genom skilda beslut uppskjutits
tre år till år 1965. Förberedelsearbetet för denna fastighetstaxering
påbörjas inom kort.

Med en den 4 februari 1964 till finansdepartementet inkommen skrivelse
har skogshögskolan och skogsstyrelsen överlämnat en promemoria rörande
väntad värdenivå m. m. i fråga om skogsvärdena vid 1965 års fastighetstaxering.
I promemorian ifrågasätts om icke särskilda bestämmelser
borde utfärdas för att vid nämnda taxering — liksom fallet var vid 1957
års taxering —- erhålla viss reduktion av de skogsvärden som eljest skulle
framkomma med tillämpning av gällande värderingsgrunder.

Yttranden över promemorian har efter remiss inkommit från riksskattenämnden,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands,
Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs
och Norrbottens län, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF), Svenska
kommunförbundet, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges skogsägareförbund
och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Härjämte har av vederbörande
länsstyrelser insänts av länsstyrelserna inhämtade yttranden från
skogsvårdsstyrelsen i Hallands län samt länsstyrelsernas skogssakkunniga
i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristian -

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196b 9

stads, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västerbottens och
Norrbottens län.

Jag anhåller att nu få upptaga det i nämnda promemoria berörda spörsmålet
till närmare behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

De allmänna värderingsgrunder m. m. som skall tillämpas vid värdering
av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet är intagna
i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951 (nr 440). Inför 1957 års
allmänna fastighetstaxering beslöts vissa ändringar i denna instruktion
(SFS 1956: 179).

Huvudregeln för värderingen är att skogsmarken och skogen skall värderas
med hänsyn till markens produktiva förmåga, det tillstånd den
växande skogen befinner sig i samt den avkastning i penningar som med
beaktande av dessa omständigheter kan antagas för framtiden bli uttagen
under förutsättning att ett efter förhållandena anpassat uthålligt skogsbruk
kommer att bedrivas. Eftersom priserna för virket vid avverkningen inte
kan förutses, görs för beräkning av det framtida utbytet i penningar vissa
antaganden beträffande priserna. Priserna på rotstående skog av olika
slag bestämmes enligt skogsvärderingsinstruktionen för olika avsättningslägen
inom särskilda prisområden. Till grund för prissättningen lägges
medeltalen av gällande medelhöstpriser under den period om fem kalenderår,
som utgår med tredje kalenderåret före taxeringsåret (priser enligt
femår sregeln). Den sålunda antagna prisnivån förutsättes bli bestående
och gällande för framtida avverkningar.

De nu nämnda priserna utgör bruttopriser. För att erhålla nettopriser
görs beträffande varje års avkastning avdrag för beräknade allmänna kostnader
med i princip 33 procent av bruttopriset. Härigenom erhålles en beräknad
nettoavkastning i penningar, som diskonteras efter 5 procent till
nuvärde. Det är detta värde taxeringen avser att utröna.

Vid 1957 års allmänna fastighetstaxering tillämpades — som inledningsvis
nämnts — skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser om värdering
efter priser enligt femårsregeln icke fullt ut. På grund av rådande förhållanden
beslöts nämligen att till grund för prissättningen skulle läggas medelhöstpriserna
under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna
skulle reduceras med 20 procent (Prop. 1956:71; Bev.U. 37;
Rskr 211). Orsaken till att speciella bestämmelser utfärdades om vilka år,
som skulle ingå i femårsperioden, är att finna däri att skogspriserna år
1951 på grund av då rådande exceptionella förhållanden inte ansågs böra
medtas vid prisberäkningen.

Rörande den särskilda reduktionen av bruttopriserna med 20 procent
framhölls i propositionen 1956: 71 bl. a. alt en avsevärd prisstegring hade

1+ Iiihang till riksdagens protokoll i samt. Nr 103

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 1061

ägt rum under den vid 1957 års fastighetstaxering aktuella femårsperioden.
En viss prisstabilitet hade därefter inträtt och vissa tendenser till prissänkningar
hade också konstaterats. Att tastlåsa taxeringsvärdena vid en
prisnivå, som företedde om än svaga och begränsade tecken till nedgång
ingav betänkligheter. Vidare anfördes följande.

En tillämpning av priserna under åren 1950—1954 kommer — även
om man eliminerar det i denna femårsperiod ingående toppkonjunkturåret
1951 — att resultera i avsevärt höjda taxeringsvärden. Sistnämnda omständighet
är i och för sig inte något bärande skäl för en ytterligare nedpressning
av värdenivån; en, som man efteråt kan konstatera, påtagligt
för låg värdenivå 1952 motiverar inte en medvetet för låg värdenivå för
framtiden. Men man kan med fog ställa frågan om inte av andra skäl det
är motiverat nied en mera försiktig anpassning av taxeringsvärdena uppåt.
De kvarstående fyra åren i nyssnämnda femårsperiod är otvivelaktigt
även de att beteckna som markerade högkonjunkturår. Då de värden, som
åsätts vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, blir gällande i fem år, bjuder
försiktigheten att man sänker värdenivån ytterligare och då lämpligen
genom en reduktion av bruttopriserna.

I propositionen framhöll jag avslutningsvis i detta sammanhang, att
skäl kunde anföras för att stanna vid en bruttoprisreduktion av tio procent.
Jag ansåg mig dock böra förorda en reduktion av 20 procent.

Även vid 1952 års fastighetstaxering tillämpades en reduktion med 20
procent av bruttopriserna enligt femårsregeln. Förhållandena vid sistnämnda
taxering var dock icke helt jämförbara med hänsyn till att eu
annan metod för värdering av skogsmark och växande skog då tillämpades.

Skogshögskolans och skogsstyrelsens promemoria

Inledningsvis lämnas följande uppgifter om skogsavverkningens beräknade
tärde per skogskubikmeter (m3sk) virkesförråd för avverkningsåren
1950/51—1962/63 avseende hela riket.

Avverkningsår

1950/51....

1951/52....

1952/53....

1953/54____

1954/55....

1955/56....

1956/57____

1957/58____

1958/59....

1959/60____

1960/61____

1961/62____

1962/63....

Avverkning

Beräknat värde

i kronor/m3 sk

milj. m3 sk

Bruttovärde

Rånettovärde

. 47,6

43,72

30,40

. 50,4

62,32

45,34

. 42,7

42,04

25,27

. 51,0

45,80

28,73

. 51,2

46,87

28,09

. 51,5

49,36

29 45

. 51,3

43,85

24,02

. 50,5

43,35

23,80

. 45,4

38,44

18,22

. 55,1

42,15

22,00

. 55,3

46,60

24,54

. 56,1

46,47

23,94

. 49,8

42,41

19,65

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1001

I anslutning härtill framhålles följande.

Det framgår att bruttovärdena visar eu svagt sjunkande tendens under
perioden. De enskilda årens värden svänger mellan ett lägsta belopp av
38 kronor 1958/59 och ett högsta av 49 kronor år 1955/56 — här bortses
från det extrema »koreaåret» 1951/52. Rånettovärdena visar däremot en
starkare nedåtgående trend, beroende på att kostnadsökningarna ej helt
kunnat balanseras genom rationaliseringar. Av särskilt intresse är kanske
alt göra en jämförelse mellan den årsserie som låg till grund för 1957 års
taxering (1950—1954, varvid dock toppåret 1951/52 uteslöts) och den
som enligt skogsvärderingsinstruktionen skall ligga till grund för 1965
års taxering nämligen 1958—1962. Vid såväl 1952 års som 1957 års taxering
tillämpades en reduktion av 20 % på bruttopriserna. Jämföres rånettovärdena
utan någon sådan reduktion finner man att dessa sjunkit
med ca 25 % som genomsnitt för landet. Det föreligger emellertid märkbara
skillnader mellan olika landsändar. I vissa Norrlandslän t. ex. Jämtlands
och Norrbottens län har rånettovärdena sjunkit med över 40 %, medan
sänkningarna i södra och mellersta Sverige håller sig mellan 15 och
20 %.

Emellertid skall fastighetstaxeringsvärdena gälla fram till 1970. Det är
därför av intresse att inte blott se på den gångna perioden utan även söka
bedöma utvecklingen något framåt i tiden. Bruttovärdena för det avverkade
virket är nästan helt beroende på avsättningsmöjligheter och priser
på världsmarknaden för skogsindustrins produkter. Prognoser utförda av
FAO visar att på något längre sikt efterfrågan på särskilt massa- och
pappersindustrins produkter kommer att stiga så att skogstillgångarna i
Europa ej kommer att förslå. För de närmast liggande åren torde emellertid
den nu förefintliga överkapaciteten på massaproduktionens område komma
att kvarstå. Det anses därför knappast troligt att nämnvärda prishöjningar
på skogsindustrins alster är att vänta under den tid som nu kan överblickas.
Trots de starka ansträngningar som nu görs för att i alla avseenden rationalisera
skogsdriften räknar man ej med att kostnadsfördyringarna genom
den allmänna löneutvecklingen skall kunna under närmast framförliggande
åren helt kompenseras genom rationalisering av avverkning och
virkeshantering. Även vid oförändrad brutloprisnivå skulle alltså skogsbruket
ha att räkna med viss fortsatt sänkning av rånettovärdena.

De anförda synpunkterna talar enligt promemorian för att man vid
1965 års fastighetstaxering liksom vid de närmast föregående behöver införa
något slag av säkerhetsmarginal så att icke taxeringsvärdena å skog
efter några år kommer att te sig för höga.

För att studera den väntade värdenivån vid 1965 års fastighetstaxering
med och utan säkerhetsmarginal har i promemorian beräkningar utförts
för »genomsnittsfastigheter» i ett antal län. Dessa fastigheter har konstruerats
så all de med avseende på de olika på värderingen inverkande faktorerna
skall så nära som möjligt motsvara medeltalet för länet i fråga.
För sammanvägning till riksmedeltal har därvid vissa av de utvalda länen
fått representera elt antal näraliggande län med likartade förhållanden.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 100''t

Resultatet av beräkningarna redovisas i en tabell, vilken torde såsom Bihang
få fogas vid detta protokoll.

Beträffande innehållet i tabellen må till en början anföras följande.

»B. Bruttovälden före avdrag för allni. omkostnader» avser värden uppbyggda
på bruttopriserna, minskade med awerkningskostnader in. in. »Oreducerade
bruttopriser» (rad 8) avser de taxeringsvärden som framkommer
vid tillämpning av skogsvärderingsinstruktionen, om säkerhetsmarginal icke
införes. »20 % red. på bruttopriser» (rad 9) avser de värden som framkommer
om bruttovärdena reduceras med 20 procent på sätt skedde vid 1957 års
fastighetstaxering.

I anslutning till tabellen framhålles i promemorian bl. a. följande.

Under grupp B har införts en serie bruttovärden före avdrag av allmänna
förvaltningskostnader. Dessa serier belyser väl effekten av den 1957 tilllämpade
säkerhetsmarginalen, 20 % på bruttopriserna. Jämföres raderna
4 och 5 finner man att marginalen i de nordligaste länen var omkring 200
kr/ha medan de i sydsverige uppgick till 500—600 kr/ha. Det framgår också
att den införda säkerhetsmarginalen varit väl motiverad. En jämförelse
mellan värdena i raderna 4 och 6 visar nämligen att om ingen marginal
införts skulle taxeringsvärdena i dag ha framstått som oskäligt höga. Man
kan också utläsa — genom att jämföra raderna 5 och 6 att i norrlandslänen
har marginalen väl behövts för att möta de sänkta rånettovärdena,
medan i södra Sverige marginalen varit väl tilltagen.

Av tabellen framgår vidare, framhålles det i promemorian, att sättet för
beräknande av säkerhetsmarginalen haft en icke önskvärd bieffekt nämligen
att påverka relationen mellan värdenivåerna i olika landsändar och
olika avsättningslägen. Inför 1965 års fastighetstaxering finns det därför
skäl att överväga något annat sätt att införa den önskvärda marginalen.
Olika metoder har prövats, varvid det visat sig svårt att finna en väg som
i alla avseenden är tillfredsställande. Vilken metod som än väljes så måste
den alltid få karaktären av schablon och kan ej väntas ge absolut rättvisa
i alla lägen. Emellertid synes ett fast avdrag i kronor per kubikmeter virkesförråd
vara det som får den mest balanserade effekten. Det kompenserar
också i någon mån den svaghet i taxeringsmetoden som ligger i att
avdraget för allmänna förvaltningskostnader sker med ett procentavdrag
på värdena före avdrag, varigenom nämnda omkostnadspost i trakter med
låga rotvärden kommer att uppföras med alltför låga absoluta belopp.

Beräkningar rörande ett fast avdrag i kronor har utförts för två alternativa
avdragsbelopp nämligen 2 och 3 kronor per kubikmeter virkesförx
ad. För att undvika att ett avdrag av denna typ leder till att taxeringsvärdena
sjunker alltför mycket har vid beräkningarna införts en spärr för
reduktionen, uttryckt som en maximering av avdraget till 30, 40, 50 resp.
60 procent av värdet utan säkerhetsmarginal. Resultatet av dessa beräkningar
har i tabellen införts på råd 10—17 och där jämförts med såväl
1957 års taxeringsvärden som de värden vilka skulle framkomma år 1965,

13

Kungl. Mnj:ts proposition nr 103 år 1!)6t

om skogsvärderingsinstruktionen tillämpades utan någon säkerhetsmarginal
(rad 8) eller med en reduktion med 20 procent av bruttopriserna även
vid 1965 års fastighetstaxering (råd 9).

I promemorian anföres att av rad 8 i tabellen framgår att en direkt tilllämpning
av skogsvärderingsinstruktionen skulle leda till en genomsnittlig
höjning av taxeringsvärdena med 25 %. Såsom inledningsvis framhållits
i promemorian skulle ett sådant utfall ej överensstämma med den
allmänna uppfattningen om skogsbrukets ekonomiska situation, synnerligast
som även norrlandslänen skulle drabbas av ytterligare höjda taxeringsvärden.
En 20-procentig reduktion av bruttopriserna skulle å andra
sidan leda till en genomsnittlig sänkning med 26 %. De föreslagna alternativen
med avdrag om 2 resp. 3 kronor per m3sk virkesförråd skulle i
genomsnitt ge ett utfall av 95—100 % resp. 83—92 % beroende på valet av
spärregel. Det påpekas dock att de redovisade beräkningarna har utgått
från de virkesförråd och grovskogsprocenter som uppnåddes vid 1957 års
fastighetstaxering. Den fortgående ökningen av virkesförråden och andelen
grovskog kan emellertid beräknas få en viss, ehuru svag inverkan
i höjande riktning på taxeringsvärdena i samtliga de alternativ som presenterats,
måhända av storleksordningen 5—10 %.

Rörande de olika reduktionsalternativen framhålles slutligen följande.

3-kronorsalternativet synes icke i tillräcklig grad verka i den önskvärda
riktningen att rätta till värderelationerna mellan de nordliga och sydliga
delarna av landet, varför 2-kronorsalternativet rekommenderas. På valet
mellan underalternativen med olika spärregler synes följande synpunkter
kunna läggas. Å ena sidan bör tillses att säkerhetsmarginalen i de nordliga
länen och dåliga avsättningslägena, där spärregeln får betydelse, blir
tillräckligt stor i absoluta tal. Det är ju just i dessa trakter som risken för
eu nedgång i rånettovärdena är störst. Å andra sidan synes man ej kunna
bortse ifrån att starka kastningar i taxeringsvärdena kan ha andra mindre
lyckliga konsekvenser t. ex. på skogarnas värde som kreditunderlag och
på vissa kommuners ekonomi. Under alla förhållanden torde man få anse
att alternativet med 30 % spärregel ger en alltför svag säkerhetsmarginal.

Mot bakgrunden av erfarenheterna från 1957 års fastighetstaxering och
skogsbrukets ekonomiska utveckling efter 1957 talar mycket för att en
rätt vid säkerhetsmarginal borde finnas även för de nordligaste länen.
Detta leder till ganska kraftiga sänkningar av taxeringsvärdena i dessa
län som framgår vid jämförelse mellan värdena i raderna 10—12 med rad
7. Bedömningen av den vikt som vid det slutliga valet mellan olika alternativ
skall fästas vid de ogynnsamma verkningar av starka sänkningar i
taxeringsvärdena som ovan antytts faller till stor del utanför vårt kompetensområde,
varför någon slutlig rekommendation angående valet av
alternativ ej lämnas i detta sammanhang. Domänstyrelsen har dock för
sin del ansett att valet bör stå mellan alternativen 50 och 60 /, varvid styrelsen
möjligen skulle vara beredd att acceptera 50 %-alternativet.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 10ti4

Remissyttrandena

Rörande behovet av en »säkerhetsmarginal» i fråga om värderingen av
skog vid 1965 års fastighetstaxering råder enighet, enligt vad remissyttrandena
ger vid handen. Sålunda har icke i något yttrande den uppfattningen
framförts, att taxeringen borde ske utan sådan marginal. Länsstyrelsen
i Södermanlands län har dock utalat, att — såvitt avser länet — någon
sänkning av skogsvärden inte bör ifrågakomma.

Lantbruksstyrelsen framhåller med utgångspunkt från sin omfattande
erfarenhet av köp och försäljning av fastigheter att ogynnsamma biverkningar
torde kunna uppstå, om taxeringsvärdena för skog i Norrland avsevärt
sänkes. Medan skogsmark och växande skog skall upptagas till sitt
avkastningsvärde skall fastigheten i övrigt värderas med hänsyn till det
allmänna saluvärdet. Dessa olika sätt att bestämma taxeringsvärdet har
kommit att skapa en skevhet i värdeproportionerna mellan jordbruk och
skog framför allt i biandbygder med relativt svaga jordbruk. Denna skevhet
är redan nu fullt påtagbar och kommer till sitt klaraste uttryck i de
fall jordbruket är så dåligt att det bör läggas ner — i sådana fall försvinner
allt jordbruksvärde utöver skogsmarksvärde och eventuellt bebyggelsevärde
så snart jorden upphör att brukas. Om taxeringsvärdena för
skog nu i enlighet med den framlagda promemorian skulle komma att
sänkas i Norrland — i Norrbotten kanske med inemot 50 % — medan taxeringsvärdena
på brukningsenheterna till följd av köpeskillingsstatistiken,
kanske inte sänks lika mycket skulle denna skevhet bli än mera påtaglig
och leda till direkt missvisande taxeringsvärden för jordbruksdelarna.
\ id lantbruksnämndernas inköps- och försäljningsverksamhet görs omfattande
avkastningsvärderingar av skog — om än efter andra metoder än
fastighetstaxeringens — och strävan har därvid varit att anpassa sig till
en vid både inköp och försäljningar i allmänna marknaden gångbar nivå.
De jämförelser, som på grundval av dessa värderingar kan göras med
taxeringsvärdet för skog, ger — således ur allmän saluvärdesynpunkt —
inte anledning till en sänkning av de genomsnittliga taxeringsvärdena på
skog i Norrland. Styrelsen framhåller även, att av betydelse för rationaliseringsverksamheten
är det avseende kreditinstituten tillmäter taxeringsvärdena.
På grund av det stora kapitalbehovet för nystartande jordbrukare
är det av stor vikt att ramen för amorteringsfria bottenlån i så stor
utsträckning som tänkas kan anpassas till de verkliga värdena. Det förefaller
heller knappast troligt att riskerna vid belåning av skog skulle
motivera en sänkning av taxeringsvärdena för skog i genomsnitt i Norrland.
— Avslutningsvis anger styrelsen som önskvärt, att kommande instruktioner
till fastighetstaxeringen utformas så att en bättre differentiering
mellan jordbruk och skog samt mellan olika skogsfastigheter kommer
till stånd.

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1961

Svenska kommunförbundet ifrågasätter riktigheten av den i promemorian
gjorda prognosen rörande fortsatt sänkning av rånettovärdena.

1 promemorian uttalas, att det knappast är troligt att några nämnvärda
prishöjningar på skogsindustrins alster kommer att inträffa under den tid
som nu kan överblickas. Med anledning härav framhåller förbundet, att
bruttovärdena för den svenska totalavverkningen under nu löpande avverkningsår
1963/64 räknat i värde pr m3sk stigit med 5 ä 10 % och närmat
sig bruttovärdet under avverkningsåret 1961/62. Rånettovärdet för
innevarande avverkningsår kan ännu icke exakt beräknas, men det är
icke osannolikt att det kommer att bli ungefär detsamma som medelvärdet
under år sserien 1958—1962, vilken skall ligga till grund för 1965 års
fastighetstaxering. Det kan därför anföras skäl för antagandet, att den
fortsatta sänkningen av rånettovärdena kommer att ske i långsammare
takt än vad de sakkunniga förutsatt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför följande.

Köpeskillingsstatistik efter olika indelningsgrunder upprättas av statistiska
centralbyrån. I avvaktan på dessa uppgifter har på prövningsnämndens
kansli gjorts beräkningar i mindre omfattning av köpeskillingarnas
förhållande till gällande taxeringsvärden. De framkomna resultaten utvisa
ett icke oväsentligt överpris. Störst är detta överpris för de egentliga
skogsfastigheterna. Därest en prisnivå vid taxeringen i anslutning till
saluvärdena skall eftersträvas, samtidigt som skogsbruksvärdena avsevärt
minskas i förhållande till de nu gällande, innebär detta att väsentliga
höjningar får läggas på övriga i taxeringsenheten ingående delvärden,
byggnader, åker, ängsmarker in. m. Ett sådant förfaringssätt skulle emellertid
enligt länsstyrelsens mening icke vara verklighetsbetonat eller riktigt.
De rationaliseringsåtgärder som gå ut på att skapa bärkraftiga jordbruk,
medföra — åtminstone under en övergångstid — snarast värdeminskning
å mindre jordbruk, särskilt om dessa med hänsyn till läge, byggnadernas
beskaffenhet och brukningsförhållanden i övrigt icke anses böra
bibehållas som självständiga jordbruk. Särskilt vad angår länets inland
måste en avsevärd nedsättning av nuvarande taxeringsvärden bli följden,
om den föreliggande prisstatistiken å skogsbruksvärdet kommer att slå
igenom vid taxeringen. Med hänsyn till vad ovan anförts om de på köpeskillingarna
beräknade saluvärdena kan riktigheten härav — såvitt nu kan
bedömas — ifrågasättas. Att en mera betydande sänkning av taxeringsvärdena
å jordbruksfastigheterna ur flera synpunkter skulle vara ogynnsam
torde icke närmare behöva utvecklas.

Länsstyrelsens skogssakkunnige i Norrbottens län anför i fråga om värdenivån
vid 1957 års fastighetstaxering i länet följande.

I promemorian åberopas i olika sammanhang skogsvärdena vid 1957 års
fastighetstaxering. Man får vid genomläsningen lätt den uppfattningen, att
dessa värden skulle vara högre än de verkliga. På grund av gällande lagstiftning
företas eller förmedlas det övervägande antalet försäljningar av
jordbruksfastigheter av lantbruksnämnden. Den fria marknaden på ifrågavarande
område är därför relativt obetydlig. Trots detta uppger lantbruksdirektören
på förfrågan, att lantbruksnämndens verksamhet ger vid han -

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1964

den, att de verkliga skogsvärdena ligga högre än de i fastigheternas taxeringsvärden
ingående skogsvärdena. En bedömning av vid inkomsttaxering
gjorda avdrag för värdeminskning av skog tyder också på, att 1957
års skogsvärden ligger avsevärt under de verkliga.

1 fråga om vilken metod som bör tillgripas för att erhålla önskad säkerhetsmarginal
uttalar sig vissa remissinstanser för ett bibehållande av metoden
med en procentuell reduktion av bruttopriserna. Skogsvårdsstgrelsen
i Hallands län, länsstgrelserna och deras skogssakkunniga i
Östergötlands, Kronobergs och Kalmar län, länsstyrelsens skogssakkunniga
i Södermanlands och Kristianstads län samt länsstyrelsen i Malmöhus län
förordar sålunda att bruttopriserna vid 1965 års fastighetstaxering reduceras
med 20 procent.

Länsstyrelsens skogssakkunnige i Södermanlands län framhåller att förändringarna
i skogsbrukets ekonomiska situation bör återspeglas i en sänkt
nivå för 1965 års taxeringsvärden. Detta bör gälla icke enbart för Norrland
utan även för södra och mellersta Sverige. Det i promemorian rekommenderade
2-kronorsalternativet medför en sänkning av taxeringsvärdena för
Norrland men en höjning för södra och mellersta Sverige. Det förordade
beräkningsalternativet har valts med motiv att detsamma skulle medföra
en gynnsammare relation mellan värdenivåerna i olika landsändar och
avsättningslägen. Även om detta må eftersträvas, så bör icke eu metod väljas,
som medför en höjning av taxeringsvärdena i något län, vilket synes
helt orealistiskt mot bakgrund av utvecklingen för skogsbruket. Bedömes
en reducering med 20 procent nu ge felaktiga taxeringsvärden för norrlandslänen,
synes lämpligast att för dessa län införa särskilda beräkningsgrunder.
De skogssakkunniga i Östergötlands och Kronobergs län anser att
den nu förestående taxeringen i fråga om prissättningen måste redovisa en
nedgång i värdena, som i någon mån motsvarar den verkliga minskningen
i skogens lönsamhet. Det vid de båda föregående taxeringstillfällena använda
avdraget om 20 procent torde mera motsvara prognoserna för den
närmaste framtiden. Procentavdraget bör givetvis vara olika för olika avsättningsområden.
Om så av andra orsaker anses önskvärt, torde ett avdrag
av 15 procent vara försvarbart för dessa landsdelar. Någon risk även vid ett
avdrag med 20 procent att skogens taxeringsvärde skulle sjunka förefinnes
ej i dessa län och torde ej heller vara fallet för denna del av landet. Förra
taxeringen beräknades både kubikmassa och grovskogsprocent för lågt och
dessutom har sedan 1952 års riksskogstaxering en ej obetydlig höjning av
både kubikmassa och grovskogsprocent ägt rum.

Länsstyrelsernas skogssakkunniga i Kalmar och Kristianstads län uttalar
sig i samma riktning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och skogsvårdsstyrelsen i Hallands län
anser att några egentliga sakskäl att frångå 1957 års beräkningsmetod inte
föreligger.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196b

Länsstyrelsen i Örebro län anför, att det av de i promemorian lämnade
uppgifterna framgår att skogens rånettovärden och därmed även skogsbrukets
lönsamhet under en följd av år visat en tämligen markant nedåtgående
tendens. Även för nu överblickbar tid framåt kan denna tendens enligt
gjorda prognoser förväntas bestå. Enligt länsstyrelsens mening bör detta
förhållande leda till att viss sänkning av skogsvärdena bör ske vid 1965
års fastighetstaxering om hänsyn tages till 1957 års virkesförråd och i varje
fall bör någon höjning av dessa värden icke komma till stånd. Den i promemorian
rekommenderade 2-kronorsmarginalen medför emellertid för länets
vidkommande en höjning av skogsvärdena. Med 3-kronorsmarginalen
uppkommer visserligen en sänkning av genomsnittsvärdet men denna uppgår
till allenast 24 kr. eller omkring 3 procent vilket synes länsstyrelsen
allt för lågt, då rånettovärdenas sänkning uppgått till 15—20 procent. Länsstyrelsen
anser därför att för länets vidkommande bör även vid 1965 års
taxering tillämpas en procentuell säkerhetsmarginal med omkring 15 procent
av det oreducerade bruttopriset. Den sänkning av skogsvärdena, som
härigenom skulle komma till stånd, torde emellertid i icke obetydlig omfattning
kompenseras av att virkesförrådet och grovskogsprocenten nu torde
vara högre än vid 1957 års fastighetstaxering.

Byråchefen F. L. Ericson i lantbrulcsstyrelsen har i en vid styrelsens yttrande
fogad promemoria uttalat följande rörande säkerhetsmarginalen.

Marginalen bör täcka försämrad lönsamhet genom dels sjunkande bruttovärden,
dels stigande direkta och indirekta avverkningskostnader. Utgångspunkten
för beräkningarna måste därför vara både bruttovärdena och avverkningskostnaderna.
Approximativt torde marginalen kunna fastställas
till viss procent av bruttovärdena, varvid procenttalet sättes lika med summan
av den önskade marginalprocenten för sjunkande bruttovärden och
halva den önskade marginalprocenten för stigande avverkningskostnader.
Under alla omständigheter måste marginalen variera med virkesförrådet
per ha och därför bli större i Sydsverige än i de nordligaste länen.

Med hänsyn till att den föreslagna nya metoden för beräkning av säkerhetsmarginaler
inte är vare sig teoretiskt eller praktiskt överlägsen den tidigare
tillämpade synes i avvaktan på fullständigare utredning någon annan
ändring ej böra göras än att reduktion sker med 10 % på bruttopriserna.
Resultatet synes då bli i stort sett detsamma som enligt förslaget med den
skillnaden att den gamla metoden ger rättvisare utslag i det enskilda fallet
genom att ta hänsyn till värdet och därigenom ge högre marginal per m3sk
för äldre, avverkningsmogen skog mot för ungskog, som ej kommer att avverkas
under den framförliggande fastighetstaxeringsperioden.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län och länsstyrelsens skogssakkunnige anser,
att det remitterade materialet inte ger tillräckliga möjligheter att med
någorlunda säkerhet dra slutsatser om hur det nya systemet kommer att
utfalla.

Övriga remissinstanser tillstyrker eu reduktion av bruttopriserna enligt
det i den remitterade promemorian förordade systemet med ett fast av -

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år l!J6t

drag i kronor per m3sk virkesförråd. Promemorieförslaget härom tiilstyrkes
sålunda av riksskattenämnden, domänstijrelsen, Svenska kommunförbundet,
Sveriges lantbruksförbund och RLF, Sveriges skogsägareförbund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, länsstyrelsen och dess skogssakkunnige
i Blekinge län, länsstyrelserna i Hallands samt Göteborgs och
Bohus län, länsstyrelsernas skogssakkunniga i Älvsborgs och Norrbottens
län ävensom länsstyrelserna och deras skogssakkunniga i Värmlands, Kopparbergs
och Västerbottens län.

Riksskattenämnden framhåller att ett procentuellt avdrag påverkar relationen
mellan värdenivåerna i olika landsändar på ett icke önskvärt sätt.
Ett fast avdrag i kronor per kubikmeter synes få den mest balanserade effekten
och torde därför vara att föredraga. Liknande synpunkter framföres
av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantbruksförbund,
RLF och länsstyrelsen i Hallands län.

Länsstyrelsen i Värmlands län påpekar att en tillämpning av skogsvärderingsinstruktionen
utan säkerhetsmarginal skulle enligt i promemorian gjorda
överslagsberäkningar för en genomsnittsfastighet i Värmlands län leda
till en höjning av värdena å skog och skogsmark med över 20 procent. Med
hänsyn till osäkerheten i fråga om avsättningsmöjligheterna och kostnadsutvecklingen
inom skogsbruket synes dock en så stor höjning av värdenivån
orealistisk. Å andra sidan synes det ej motiverat att vid värderingen begagna
en så vid säkerhetsmarginal som 20 procent å bruttopriserna såsom
skedde vid 1952 och 1957 års allmänna fastighetstaxeringar. Detta synes
nämligen att döma av beräkningarna i promemorian kunna resultera i en
sänkning av den nuvarande värdenivån med uppemot 30 procent. Föreliggande
köpeskillingsstatistik och av länsstyrelsen gjorda erfarenheter
ger dock ej stöd för att de nuvarande värdena skulle vara för höga.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför följande.

Jämlikt 9 § andra stycket kommunalskattelagen skall område, som utgöres
av skogsmark och växande skog, upptagas till det värde, det kan anses
äga vid uthålligt skogsbruk. Innebörden av denna regel kan icke vara
att man skall komma fram till värden, som allt för mycket skiljer sig från
saluvärdena i det praktiska livet. Starka betänkligheter måste resas mot att
värdenivån för skogsfastigheterna mera allmänt skulle sänkas vid den nu
förestående allmänna fastighetstaxeringen. Ser man till köpeskillingsstatistiken
angående skogsfastigheter, som sålts under åren 1957—1961, finner
man att salunivån för dessa fastigheter genomgående ligger mycket
högt trots de försämrade avkastningsmöjligheterna inom skogsbruket. Att
nivån ligger så fast trots den sämre räntabiliteten torde vara uttryck för det
förhållandet att skogsägarna i gemen numera icke kräver samma avkastning
på sitt kapital som tidigare. Det är enligt länsstyrelsens mening icke ett
realistiskt betraktelsesätt att söka sammankoppla frågan om räntefoten vid
värdering av skogsfastigheterna med den räntabilitet som obligationsmarknaden
visar. En skälig justering av räntenivån framstår såsom nödvändig
om rimligt resultat skall ernås. Det skulle också kunna övervägas att behålla
samma räntefot men helt borttaga den 20-procentiga säkerhetsmarginalen.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 103 år 106b

Enligt länsstyrelsernas uppfattning torde dock ett skäligt resultat kunna
■ernås genom att säkerhetsmarginalen omkonstrueras enligt de riktlinjer som
unges i promemorian om räntefoten vid kapitaliseringen sänkes från 5 till
4 procent.

Även Sveriges skogsägareförbund berör frågan om kapitaliseringsprocenien,
som bedömes komma att spela en dominerande roll vid beräkningen av
taxeringsvärdet och utgör liksom vid skogsvärdering överhuvudtaget i första
hand det instrument, varmed skogsvärdena kan och bör regleras. Förbundet
finner det ur denna synpunkt anmärkningsvärt att nämnda räntefot
enligt gällande skogsvärderingsinstruktion fastställts till fem procent, d. v. s.
-densamma som vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, oaktat såväl det
allmänna ränteläget — bl. a. för långsiktiga stats- och industriobligationer
— som instabiliteten på virkes- och arbetsmarknaden otvivelaktigt motiverar
en högre räntefot vid 1965 års fastighetstaxering. Förbundet delar den
i utredningen anförda bedömningen av rånettovärdenas utveckling fram
till 1970, d. v. s. under den period 1965 års taxeringsvärden skall gälla.
Även vid i utredningen antagen oförändrad bruttoprisnivå torde man under
nämnda period till följd av i stort sett ökade kostnader för virkets avverkning
och transport få räkna med en viss fortsatt reduktion i rånettovärdena,
måhända dock i mindre omfattning än vad som ägde rum under
1950-talet. Då även denna trend motiverar en höjning av fastighetstaxeringens
räntefot anser förbundet att det bör övervägas, huruvida icke räntefoten
vid 1965 års taxering bör höjas, förslagsvis till sex procent. En sådan åtgärd
skulle icke blott medföra en bättre anpassning av taxeringsvärdena till nu
rådande prisnivå utan även innebära en bättre och mera rättvis avvägning
av skogsvärdena mellan olika landsändar och olika avsättningslägen. Förbundet
är emellertid medvetet om att en dylik åtgärd kan innebära avsevärda
omkastningar i de felaktiga värdeförhållandena för skog av olika åldrar
och dimensioner och i olika avsättningslägen, som framkommit vid de
tvä senaste allmänna fastighetstaxeringarna såsom en följd av irrationella
justeringar av prisnivån, tillkomna i det välmotiverade syftet att hålla tillbaka
en befarad alltför stark stegring i skogens taxeringsvärde. En direkt
övergång till en procent högre kapitaliseringsfaktor kan sålunda medföra en
mindre önskvärd diskontinuitet i taxeringsvärdena varför man enligt förbundet
i nuvarande läge synes bli nödsakad att på sätt utredningen anvisar
söka sig fram till en lämplig korrigeringsmetod för att nå eu för 1965 års
fastighetstaxering skälig värdenivå. Förbundet måste därvid ytterligare understryka
att den metod bör ges företräde som därvid icke blott leder till
en skälig nivå, utan även ger eu rättvis avvägning av taxeringsvärdena
skogsägarna emellan.

1 fråga om storleken av det fasta avdraget förordas 2 kr. per m3sk virkesförråd
av Svenska kommunförbundet, länsstyrelserna i Blekinge samt Göteborgs
och Bolins län ävensom länsstyrelserna och deras skogssakkunniga i

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196t

Värmlands, Kopparbergs och Västerbottens län. Förstnämnda länsstyrelse
framhåller, att man vid 2-kronorsalternativet torde få räkna med en viss
höjning av skogsvärdena i länet. Denna höjning synes kunna motiveras
med de något ljusare framtidsutsikterna för skogsbruket i de sydligaste
länen. Länsstyrelsen i Värmlands län beräknar att detta alternativ skulle
leda till ungefär oförändrade taxeringsvärden i länet. Länsstyrelsens skogssakkunnige
i Västerbottens län uttalar att även med 2-kronorsalternativet
betydande sänkningar av taxeringsvärdena skulle uppkomma vid 1956 års
fastighetstaxering. Mot bakgrunden av de ogynnsamma verkningar en kraftig
sänkning av taxeringsvärdena får ur lånesynpunkt för skogsägarna och
ur skattesynpunkt för kommunerna torde någon sänkning utöver vad som
föranledes av promemorieförslaget mte böra komma i fråga.

Ett fast avdrag på 3 kr. per m3sk virkesförråd förordas av riksskattenämn-.
den, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.
Sveriges lantbruksförbund, RLF, länsstyrelsen i Hallands län samt
länsstyrelsens skogssakkunnige i Älvsborgs län. Därjämte förordar länsstyrelsen
i Malmöhus län och skogsvårdsstyrelsen i Hallands län vilka i
första hand uttalat sig för en reduktion av bruttopriserna med 20 procent,
alternativt för ett fast avdrag på 3 kr.

I fråga om valet mellan 2- och 3-kronorsalternativen anför riksskattenämnden
följande.

Alternativet med 2 kronors avdrag är ägnat att öka spännvidden mellan
de norra och södra delarna av landet. Riksskattenämnden anser, att
en viss försiktighet härvidlag är befogad. I detta hänseende bör enligt
nämndens mening beaktas, att det av olika skäl är önskvärt, att taxeringsvärdena
icke visa alltför stora kastningar vid de olika årens taxeringar,
och att möjligheterna att någorlunda snabbt rationalisera skogsbruket
torde vara större i Norrland med dess storskogsbruk än i de södra delarna
av landet. Det synes även befogat att med hänsyn till den internationella
utvecklingen på området hysa en viss optimism beträffande skogsbrukets
ekonomiska villkor för framtiden. Av angivna skäl vill riksskattenämnden
för sin del förorda alternativet med 3 kronors avdrag. Nämnden
vill samtidigt framhålla, att förrådstillväxten sedan 1957 torde vara relativt
störst i mellersta och södra delarna av landet och att denna höjningsfaktor
sålunda gör sig starkast gällande i dessa delar av landet.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser att avdragets storlek
bör vara beroende av utvecklingen av rånettovärdena. Med hänsyn till att
dessa kan väntas utvecklas olika i skilda delar av landet skulle det vara
motiverat med en differentiering av avdraget. En sådan blir dock svår att
genomföra och det torde av praktiska skäl bli nödvändigt att välja samma
avdrag för landet i dess helhet. Med utgångspunkt från de föreslagna
avdragsalternativen finner riksförbundet att ett avdrag av minst 3 kronor
per m3sk erfordras för att nå korrespondens med nedgången i rånettovärdena.

Även RLF och Sveriges lantbruksförbund påpekar att en differentiering

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196b

21

av avdraget mellan olika delar av riket i och för sig skulle vara motiverad.
Avdraget skulle uå vara högre i söder än i norr. Emellertid skapar en differentiering
besvärliga tröskelproblem, varför samma säkerhetsmarginal
per m3sk virkesförråd bör tillämpas i hela landet. De särskilt i södra Sverige
stigande avverkningskostnadernas sänkande inverkan på rånettovärdena
motiverar en allmän sänkning av skogsvärdena vid samma storlek
på virkesförråd och grovskogsprocenter som vid 1957 års fastighetstaxering.
Den fortgående ökningen av virkesförrådet och andelen grovskog beräknas
emellertid i promemorian ge en viss effekt i höjande riktning på taxeringsvärdena.
Beräkningarna i promemorian visar att skillnaden i norra Sverige
om säkerhetsmarginalen sätts till 2 eller 3 kronor per m3sk blir obetydlig
i flertalet län, om avdraget med spärregeln begränsas till högst 50 procent.
Med hänsyn till förhållandena söderut torde säkerhetsmarginalen emellertid
böra bestämmas tilll 3 kronor, om skogsvärdena icke skall bli högre än vid
1957 års taxering. Kostnadsskillnader och förrådsökningar motiverar ett sådant
bedömande.

Länsstyrelsens skogssakkunnige i Älvsborgs län anför följande.

För vårt län föreligger vissa förhållanden, som kan påverka resultatet
av angivna metoder i höjande riktning och därigenom medföra en för hög
värdenivå vid jämförelse med övriga län. Jag syftar här närmast på förhållandet,
att särskilt landskapet Dalsland har dels relativt högt virkesförråd
per har, dels för stor andel gammal (överårig) skog. Dessa även tidigare
kända förhållanden har särskilt accentuerats i den verkställda dalslandsutredningen.
Liknande tendenser torde även föreligga inom västgötadelen.
Nu kan ju sägas, att finns det gammal skog med för dagen högt
värde bör detta återspegla sig i taxeringsvärdet. Här bör enligt mitt förmenande
beaktas, att överårig skog har en låg procentuell tillväxt, vidare
att det pågår och kommer att än mer intensifieras avverkning av gammal
skog i Dalsland, vilken avverkning ju vanligen sker genom kalhuggning.
De plantskogar som under första åren uppkommer har låg tillväxt i kubikmassa
och viss tid ligger även marken kal.

Med kännedom om de verkningar av höjande effekt, som ett ökat virkesförråd
och högre grovskogsprocent har enligt gällande metod för beräkning
av skogsvärdet, kan om inte de omnämnda förhållandena beaktas
följden bli en stegring av värdenivån, som inte avsetts. Det är svårt att
med någon säkerhet siffermässigt belysa verkningarna men för min del
anser jag det ingalunda osannolikt, att bortsett från generella höjningar
med viss procent, de båda faktorerna virkesförråd och grovskogsprocent
kan medföra en genomsnittlig höjning av snarare över än under 15 c/c.
Antar man att denna höjning om 15 % ger utslag, talar detta närmast för
3-kr. alt. som reduktionsregel, eller om inte detta låter sig göra, att någon
form av reduktionsregel i absoluta tal eller procent anvisas för att regionvis
eliminera här befarade icke önskvärda verkningar i fråga om värdenivån
för skogen vid 1965 års fastighetstaxering.

Sveriges skogsägareförbund uttalar att, om den nedgång i rånettovärdena
som inträtt och som i viss utsträckning kan förväntas fortgå skall avspeglas
i taxeringsvärdena, det fasta avdraget bör ökas till 3 kr 50 öre.

22

Iiungl. Maj:ts proposition nr 103 år 1961

Såsom lämpligt procenttal för spärregeln har föreslagits 30 av riksskattenämnden,
Svenska kommunförbundet, Sveriges skogsägareförbund och
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund samt 40 av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, medan RLF, Sveriges lantbruksförbund och länsstyrelsen
i Västerbottens län (tillsammans med länsstyrelsens skogssakkunnige)
föredragit 50. Domänstyrelsen slutligen anser att endast alternativen
50 och 60 procent kan ifrågakomma.

Riksskattenämnden anför i fråga om spärregeln följande.

Vad därefter angår förslaget om en särskild spärregel finner riksskattenämnden,
att en dylik regel är nödvändig för att förebygga alltför låga taxeringsvärden
i övre och inre Norrland. Det kan enligt nämndens mening
vara tveksamt till vilket procenttal av det oreducerade bruttopriset som
spärrregeln bör anknyta. Ju högre procenttal man väljer, desto större blir
spännvidden mellan värdena för norra och södra delarna av landet. Under
hänvisning till vad nämnden ovan anfört och då värdeskillnaden mellan
norra och södra delarna av landet knappast kan anses till alla delar helt
verklighetsbetonad, anser riksskattenämnden sig böra förorda, att spärrregeln
anknyter till procenttalet 30.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framhåller följande synpunkter
på spärregeln.

Vid den föreslagna metoden med fast avdrag blir det för landsändar
med låga rotvärden nödvändigt med spärregler. Från flera skogsägareföreningar
i Norrland har framhållits att det i annat fall skulle uppkomma
en alltför kraftig sänkning av de nuvarande taxeringsvärdena som inte
rimmar med den faktiska utvecklingen för värdenivån. Man anser att
nackdelar skulle uppstå för de privata skogsägarna ur belåningssynpunkt
och för kommunerna genom att intäkterna minskar. Enligt Riksförbundets
mening bör dessa synpunkter beaktas vid valet av spärregler. Riksförbundet
vill för sin del förorda alternativet med trettioprocentigt avdrag,
och anser att man på så sätt får en acceptabel spännvidd mellan de olika
landsändarna. I trakter med särskilt dåliga avsättningslägen eller föryngringssvårigheter
finns enligt skogsvärderingsinstruktionen dessutom
möjligheter till extra avdrag genom höjning av avdraget för allmänna omkostnader
utöver det normala.

Domänstyrelsen anser att en spärr vid 60 procent i och för sig är att
föredra men styrelsen anser sig möjligen kunna godta alternativet med
50 procent med hänsyn till de stora verkningar i andra avseenden som
en kraftig sänkning av taxeringsvärdena kan medföra. Styrelsen gör gällande,
att utvecklingen efter 1957 års fastighetstaxering talar för att säkerhetsmarginalen
för norra Sverige måste göras så stor att en betydande sänkning
av taxeringsvärdena åstadkommes just i de områden där ökningen
vid senaste fastighetstaxeringen var alltför hög.

Svenska kommunförbundet framhåller, att en stark reduktion av gällande
taxeringsvärden allenast på grund av en antagen fortsatt sänkning av
rånettovärdena skulle medföra utomordentligt stora olägenheter för be -

2^

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år l!)6i

rörda kommuner. Förbundet motsätter sig därför bestämt att spärregeln,
såsom domänstyrelsen ifrågasatt, bestämmes till 50 procent. Större säkerhetsmarginal
än 2 kr/m3sk, dock högst 30 procent, bör enligt förbundet
icke komma i fråga. Länsstyrelsens skogssakkunnige i Norrbottens län anser,
att domänstyrelsens förslag för länets vidkommande innebär, att skogsvärdena
efter 1965 års fastighetstaxering icke skulle uppgå till fullt hälften
av nu gällande. Även om rånettovärdena för de senaste åren ligger under
dem på vilka 1957 års taxering baserades, svarar en så kraftig sänkning
av taxeringsvärdena icke mot differensen i rånetto för de olika perioderna
eller mot priserna vid köp och försäljning av skogsfastigheter.

Sveriges skogsägareförbund anför att det oreducerade bruttoprissystemet
såsom grundat direkt på skogsvärderingsinstruktionens pris- och kostnadsnivå
bör ge den rätta värderelationen och detta icke blott med avseende
på olika landsdelar utan mera lokalt även beträffande skilda avsättningslägen.
—- Den metod, som närmast följer detta system ges företräde vad
avvägningen av taxeringsvärdena skogsägarna emellan beträffar. Detta är
den metod, där avdraget uppgår till 3 kr/m3sk virkesförråd, dock begränsat
till högst 30 procent. Alla övriga metoder såväl de i tablån som övriga i
utredningens tabell redovisade är i ifrågavarande viktiga avseende klart
underlägsna och ger mer eller mindre starkt avvikande värderelationer.
Särskilt anmärkningsvärda finner förbundet de värdeförhållanden, som
framträder vid den av domänstyrelsen ifrågasatta metoden. Denna leder
till mer än fördubbling i värderelationen vad de sydligare länen och
följaktligen också vad de bättre avsättningslägena beträffar. — Vid jämförelse
med 1957 års taxeringsvärden ger 3-kronorsalternativet med begränsning
till 30 procent en något starkare värderelation för olika avsättningslägen,
vilket även med hänsyn till de skilda prisnivåerna var att
vänta.

Slutligen må nämnas, att riksskattenämnden påpekar, att avdraget för
allmänna kostnader (33 %-avdraget) är konstruerat som ett rent procentavdrag
och för den skull kan vara ägnat att på ett icke önskvärt sätt påverka
relationen mellan värdenivåerna i olika delar av landet. Nämnden
vill därför ifrågasätta, om icke jämväl konstruktionen av detta avdrag,
borde överses.

Departementschefen

En fastighets taxeringsvärde skall i princip bestämmas till dess allmänna
saluvärde. I fråga om skogsmark och skog gäller dock en undantagsbestämmelse,
som innebär att taxeringsvärdet skall motsvara markens och skogens
värde vid s. k. uthålligt skogsbruk. Värderingen sker då med hänsyn till skogens
framtida avkastning.

Givetvis är det svårt att förutsäga en framtida avkastning, och man rör
sig därför vid taxeringen av skog med vissa schabloner. Som utgångspunkt

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196b

för värderingen skall således enligt skogsvärderingsinstruktionen tas medeltalet
av de priser, som uppnåddes under en femårsperiod, som utgår med
tredje kalenderåret före taxeringsåret. Prisnivån under dessa jämförelseår
antas bli bestående och gällande för framtida avverkningar.

Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering är alltså prisnivån för skogsprodukter
under åren 1958—1962 avgörande för värdesättningen av skogsmark
och växande skog. De värden som åsättes fastigheterna vid denna fastighetstaxering
blir i regel gällande intill därpå följande allmänna fastighetstaxering,
som författningsenligt skall äga rum år 1970.

Vid en allmän bedömning av skogsbrukets framtidsutsikter rör man sig
med många okända faktorer. Sålunda är prisutvecklingen oviss med betydande
prisvariationer mellan olika år. Vidare visar utvecklingen en stegring
av omkostnaderna, som verkar så att, även vid stigande priser, lönsamheten
kan visa en mindre gynnsam tendens.

Dessa förhållanden föranledde att man vid 1957 års allmänna fastighetstaxering
vidtog särskilda åtgärder för att åstadkomma en försiktigare värdering
av skogen än som följer av skogsvärderingsinstruktionens bestämmelser.
Dels bortsåg man från det i den då gällande jämförelseperioden ingående
året 1951 med dess speciella prisförhållanden och dels infördes en
särskild säkerhetsmarginal vid värderingen. Denna marginal erhölls genom
att jämförelseårens bruttopriser minskades med 20 procent vid fastställandet
av de jämförelsetal som låg till grund för beräkningen av det framtida
avkastningsvärdet av skogen.

Även vid 1952 års fastighetstaxering hade tillämpats en motsvarande reduktion
av 20 procent.

Inför 1965 års allmänna fastighetstaxering har skogsstyrelsen och skogshögskolan
i en gemensamt avgiven promemoria rörande skogsvärdena uttalat
sig för att en säkerhetsmarginal ånyo skall tillämpas. Som motivering härför
framhålles i promemorian, att bruttovärdena för det avverkade virket
nästan helt är beroende på avsättningsmöjligheter och priser på världsmarknaden
för skogsindustrins produkter. Utförda prognoser visar att på något
längre sikt efterfrågan på särskilt massa- och pappersindustrins produkter
kommer att stiga så att skogstillgångarna i Europa ej kommer att förslå. För
de närmast liggande åren torde emellertid den nu förefintliga överkapaciteten
på massaproduktionens område komma att kvarstå. Det anses därför
knappast troligt att nämnvärda prishöjningar på skogsindustrins alster är
att vänta under den tid som nu kan överblickas. Trots de starka ansträngningar
som nu görs för att i alla avseenden rationalisera skogsdriften räknar
man ej med att kostnadsstegringarna genom den allmänna löneutvecklingen
skall kunna under de närmast framförliggande åren helt kompenseras
genom rationalisering av avverkning och virkeshantering. Även vid oförändrad
bruttoprisnivå skulle alltså skogsbruket ha att räkna med viss fortsatt
sänkning av rånettovärdena.

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 103 år 196i

Vid remissbehandlingen bär de i promemorian framförda synpunkterna
på behovet av en säkerhetsmarginal vid 1965 års fastighetstaxering i princip
delats eller lämnats utan erinran. Även jag anser att övervägande skäl talar
för att värdena på skogsmark och växande skog vid den instundande lastighetstaxeringen
bestämmes under beaktande av den ovisshet om den framtida
utvecklingen som föreligger. Jag vill dock understryka, att farhågorna
för framtiden inte får överdrivas. De prognoser på lång sikt som gjorts är
ingalunda entydigt negativa. I fråga om kostnadsutvecklingen bör ihågkommas
att inom storskogsbruket möjligheterna till rationaliseringar ingående
prövas för närvarande. Av remissyttrandena framgår även, att de vid försäljning
av skogsfastigheter erhållna priserna icke utvisar samma nedåtgående
tendens som lönsamhetsberäkningarna, ens i landets nordliga delar.

I fråga om val av metod för att erhålla en lämpligt avvägd säkerhetsmarginal
har i skogsstyrelsens och skogshögskolans promemoria anförts synpunkter,
som talar emot den förut tillämpade regeln om ett avdrag i procent av
jämförelseårens bruttopriser. Eftersom dessa bruttopriser varierar lokalt,
erhålles genom den traditionella metoden en marginal, som i kronor räknat
är mindre för fastigheter i de nordliga delarna av landet, trots att för dessa
fastigheter behovet av en försiktig värdering i varje fall inte är mindre än
för bättre belägna fastigheter. I promemorian föreslås därför övergång till
eu ny reduktionsmetod. Denna innebär att värdena skall reduceras med ett
fast, i kronor bestämt avdrag per skogskubikmeter virkesförråd. Därvid hör
enligt promemorian valet stå mellan två eller tre kronors avdrag med förord
för tvåkronorsalternativet.

För att denna reduktionsregel inte skall leda till att i extrema fall skogsvärdet
skulle bestämmas till alltför lågt belopp eller t. o. in. helt bortfalla,
föreslås i promemorian en särskild spärregel som begränsar reduktionen
till viss del av det värde som skulle ifrågakomma, om reduktionsregeln ej
funnits. Beräkningar har i promemorian utförts om verkningarna av att
begränsa reduktionen till 30, 40, 50 och 60 procent av dessa tänkta taxeringsvärden.
Beräkningarna visar alt spärregelns verkningar skulle komma
till synes i huvudsak endast norr om Dalälven och mest i de nordligaste
länen.

Några remissinstanser har uttalat sig för att man skall bibehålla den hittills
tillämpade metoden med procentuell reduktion av bruttopriserna. Dessa
remissinstanser företräder i huvudsak de sydligare länen. I flertalet yttranden
tillstyrkes däremot eller lämnas utan erinran förslaget om övergång till
att beräkna säkerhetsmarginalen såsom ett fast avdrag. Tillstyrkanden föreligger
sålunda från riksskattenämnden, domänstyrelsen, Svenska kommunförbundet,
de hörda skogsägar- och lantbruksorganisationerna samt förelrädare
för länen i norra och mellersta Sverige samt även för vissa av de sydligare
länen. I flera av dessa yttranden framhålles, att metoden med ett fast

-6 Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 1964

avdrag skulle få en mera balanserad effekt och därför torde vara att föredraga.

I frågan om reduktionen skall ske med två eller tre kronor per skogskubikmeter
har det av skogshögskolan och skogsstyrelsen närmast rekommendelade
alternativet med tva kronors avdrag tillstyrkts av Svenska kommunförbundet
och från fem län. Avdrag med tre kronor per skogskubikmeter förordas
å andra sidan av riksskattenämnden, skogsägar- och lantbruksorganisationerna
samt från tre län. En remissinstans föreslår ett avdrag på tre
kronor 50 öre.

Vad åter angår begränsningen i reduktionsregeln till visst procenttal av
värdet utan säkerhetsmarginal, har någon slutlig rekommendation inte lämnats
i promemorian. En gräns vid 30 procent förordas av riksskattenämnden,
Svenska kommunförbundet och skogsägarorganisationerna, medan en länsstyrelse
anser, att gränsen bör sättas vid 40 procent. Domänstyrelsen och de
hörda lantbruksorganisationerna samt en länsstyrelse uttalar sig för ett ännu
högre procenttal.

För egen del får jag i fråga om reduktionsregelns konstruktion anföra
följande. Av vad som framförts av skogsstyrelsen och skogshögskolan i promemorian
samt därefter framkommit i remissyttrandena synes mig framgå,
att starka skäl talar för en övergång till ett fast avdrag i kronor räknat. Skäl
skulle i och för sig kunna anföras för att avdragets storlek bestämdes olika
alltefter fastigheternas belägenhet. Praktiska skäl talar emellertid för en för
hela landet enhetlig avdragsprincip, och jag anser mig därvid böra ge företräde
åt trekronorsalternativet. Ett fast avdrag på tre kronor synes — med
hänsyn till den genomsnittliga ökningen av virkesförrådet sedan senaste allmänna
fastighetstaxering — för de södra delarna av landet i stort sett komma
att ge oförändrade taxeringsvärden, medan tvåkronorsaltemativet i regel
skulle leda till höjda sådana värden.

För de norra delarna av landet är valet mellan de båda avdragsalternativen
a\ mindre intresse, enär säkerhetsmarginalens storlek i dessa områden
i huvudsak avgöres av spärregeln. Såsom framhållits är en sådan regel nödvändig
för att förebygga att taxeringsvärdena i övre och inre Norrland genom reduktionsregeln
blir orealistiskt låga. Av vad som framkommit i denna fråga
synes det mig som om en begränsning av reduktionen till 30 procent av fastighetens
utan säkerhetsmarginal beräknade värde skulle vara fullt betryggande.
Säkerhetsmarginalen kommer i de flesta fallen inom berörda områden att
leda till en viss sänkning av nu gällande taxeringsvärden. Starka skäl — från
statens fiskala intressen bortses i detta sammanhang helt — talar för att
denna sänkning begränsas till vad som får anses nödvändigt för att man
skall vara garderad vid en ogynnsam konjunkturutveckling. Såväl kommunerna
som skogsägarna har också ett berättigat intresse av att fastigheternas
taxeringsvärden inte alltför påtagligt skiljer sig från deras verkliga
värden. Alternativet med 30 procent synes härvidlag utgöra en lämplig av -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 år 196A

vägnmg. För de södra delarna av landet saknar valet mellan procenttalen
betydelse.

Sammanfattningsvis får jag därför förorda att även vid 1965 års allmänna
fastighetstaxering viss reduktion skall ske vid beräkning av skogsvärdena.
Dessa bör sålunda reduceras med tre kronor per skogskubikmeter virkesförråd,
doek högst med 30 procent av det taxeringsvärde, som skulle bli följden,
utan någon reduktion. Nu nämnda bestämmelser bör upptagas i en särskild
förordning.

Vid remissbehandlingen har i några yttranden berörts ett par angränsande
frågor.

Det har således ifrågasatts om icke det procenttal, som användes vid fastighetstaxeringen
för kapitalisering av den beräknade framtida årliga avkastningen
av skogsfastigheter, borde justeras. Enligt skogsvärderingsinstruktionen
skall denna kapitalisering ske efter fem procent. Röster har höjts
såväl för en höjning som för en sänkning av detta procenttal.

Vidare har förslag framkommit om en översyn av det avdrag för »allmänna
kostnader» som enligt skogsvärderingsinstruktionen göres vid beräkning av
den framtida nettoavkastningen. De allmänna kostnaderna beräknas i regel
till 33 procent av skogskubikmeterpriset.

De sålunda ifrågasatta åtgärderna är av sådan natur, att de kan innebära
avsevärda omkastningar i rådande värdeförhållanden. Ändringar av skogsvärderingsinstruktionens
bestämmelser i dessa hänseenden torde därför inte
kunna vidtas utan ingående och tidskrävande undersökningar om deras verkningar.
Anledning torde därför inte föreligga att i detta sammanhang upptaga
frågorna till prövning.

I sammanhanget vill jag emellertid förorda att några smärre ändringar av
mera formell natur nu göres i skogsvärderingsinstruktionen.

Enligt nämnda instruktion ankommer det på statens skogsforskningsinstitut
att vidtaga vissa åtgärder i samband med allmän fastighetstaxering.
Skogsforskningsinstitutets arbetsuppgifter har numera övertagits av skogshögskolan,
och skogsvärderingsinstruktionen bör ändras i enlighet härmed.
Härjämte bör i skogsvärderingsinstruktionen förekommande hänvisning till
vissa författningsrum i 1928 års taxeringsförordning ändras till att avse
motsvarande bestämmelser i 1956 års taxeringsförordning.

Vidare har fjolårets höstriksdag beslutat vissa ändringar i fråga om förfarandet
vid allmän fastighetstaxering (Prop. 1963:197; BevU 62; Rskr
415). Därvid förutsattes, att skogshögskolan skall fastställa de centrala
skogstaxeringsanvisningarna senast den 15 april mot f. n. senast den 1 maj
och att samma tidsförskjutning skulle gälla del lämnande av uppgifter om
virkespriser in. m. som ankommer på skogsstyrelsen.

De materiella bestämmelserna om fastställandet av de centrala skogslaxeriugsunvisningarna
och lämnandet av prisuppgifter är intagna i skogsvärde -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 103 ur 1964

ringsinstruktionen, och de ändringar torde därför böra göras i instruktionen
som fordras för att vinna överensstämmelse med det tidsschema för fastighetstaxering
som 1963 års riksdag beslöt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte i
proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättade
förslag till

1) förordning om ändring i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951
(nr 440) samt

2) förordning om avvikelse från skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni
1951 (nr 440) vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Regenten att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar.

Ur protokollet;
Per Eskilsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640264

Av skogsstyrelsen och skogshögskolan utförd överslagsberäkning av väntade ändringar i genomsnittliga värdenivåer vid 1965 års fastighetstaxering
under alternativa förutsättningar (skogsbruksvärden)

(Alla värden i kronor per ha)

Råd

Län

BD

AG

Z

Y

W

S

D

R

G

N

Hela riket

(X)

(U)

(T, C,

(P)

(F.H)

(K,L,

o/

/o

B, E)

M, O)

1

Arealrepresentation %......................

16

15

12

8

15

7

10

4

9

4

100

A. Tidigare taxeringsvärden enligt SOU 1963:14

2

1952 (arealvägda genomsnitt för länsgrupper)..

43

84

89

142

237

393

474

504

531

426

51

3

1957......................................

137

175

166

272

478

756

836

974

1 044

788

100

B. Bruttovärden före avdrag av allm. omkostnader

4

1957 före avdrag av säkerhetsmarginal ......

408

474

509

711

1 035

1 741

1 745

2 076

2 167

1 695

5

1957 efter avdrag av säkerhetsmarginal......

213

260

256

401

698

1 164

1 205

1 464

1 563

1 161

6

1965 före avdrag av säkerhetsmarginal ......

231

335

299

525

842

1 431

1 617

1 804

1 960

1 478

C. Taxeringsvärden för »genomsnittsfastigheterna»

7

1957 Taxeringsvärde ......................

143

174

172

269

468

780

807

981

1 047

778

100

8

1965 Oreducerade bruttopriser..............

155

224

200

352

564

959

1 083

1 209

1 313

990

125

9

20 % red. på bruttopriser ............

Säkerhetsmarginal 2 kr/m3 sk virkesförråd

51

88

68

153

349

561

703

797

870

635

74

10

Avdraget dock högst G0 %............

62

124

100

202

424

789

883

883

883

883

1 029

1 029

1 029

1 029

1 121

1 121

1 121

1 121

846

846

846

846

95

96

97

100

It

50 %............

78

124

100

202

210

424

424

789

789

12

40 %............

93

134

120

13

30 %............

109

157

140

246

424

789

Säkerhetsmarginal 3 kr/m3 sk virkesförråd

14

Avdraget dock högst 60 %............

62

90

80

141

354

704

783

939

1 025

774

83

15

50 %............

78

112

100

176

354

704

783

939

939

1 025

1 025

774

774

86

88

16

40 %............

93

134

120

210

354

704

783

17

30 %............

109

157

140

246

395

704

783

939

1 025

774

92

§

a

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 103 år 1961