12
Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1964
Nr 50
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionerna
vid de av staten övertagna enskilda järnvägarna.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Skärman (I: 123) och den andra inom andra kammaren av herr Antby
(II: 151), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära skyndsam utredning samt förslag om likställighet i princip mellan
pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande
pensionärer vid statens järnvägar.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen II: 151.
Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen och statens personalpensionsverk.
Järnvägsstyrelsen har anfört följande.
I egenskap av delägare i enskilda pensionskassor har i motionerna åsyftade
pensionstagare av respektive kassa eller av järnvägsstyrelsen efter kassans
förstatligande beviljats pensioner enligt bestämmelserna i vederbörande
enskilda kassas stadgar eller reglementen.
Dessa kassapensioner har omreglerats dels enligt föreskrifterna i kungörelsen
den 29 juni 1945, nr 500, angående reglering av pensionsförhållandena
för vissa anställningshavare och pensionärer vid statens järnvägar m. fl.,
dels jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947, nr 657, angående
omreglerad tjänste- och familjepension m. m. och dels genom Kungl.
Maj :ts brev den 18 mars 1949 med föreskrifter angående omreglering av
pensionsförmånerna för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten
övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande till sådana
anställningshavare.
På de omreglerade pensionerna har beräknats tillägg enligt samma grunder,
som gällt och gäller för statens pensionärer i allmänhet.
Frågan om ytterligare förbättring av pensionerna till de av staten övertagna
trafikföretagens pensionärer, hela gruppen eller del därav, så att i
princip full likställighet med motsvarande pensionärer vid statens järnvägar
skulle kunna ernås, har från olika håll vid flera tillfällen underställts
Kungl. Maj :ts prövning. Ett av de senaste besluten i frågan förelåg den 12
september 1955. Saken har också tagits upp till behandling genom motioner
vid 1952, 1953, 1954, 1956 och 1957 års riksdagar.
Den pensionsreglering enligt Kungl. Maj :ts ovannämnda brev den 18
13
Statsutskottets utlåtande nr 50 år t96''i
mars 1949, som jämlikt beslut av 1948 års riksdag genomfördes fr. o. in.
den 1 januari 1949, innebar genomsnittligt en icke oväsentlig pensionsforbättring.
Sedermera har ytterligare förhöjningar — senast fr. o. m. den
1 juli 1962 — tillerkänts icke blott äldre SJ-pensionärer utan även dessa
pensionärskategorier, gentemot vilka enligt bankoutskottets utlåtande nr 56
år 1948 några rättsliga förpliktelser över huvud taget icke åvilade staten.
Den årliga merkostnaden för statens järnvägar, om den i motionerna påvrkade
pensionsregleringen skulle komma till stand, torde numera inte röra
sig om större belopp och skulle helt säkert synas rätt obetydlig i jämförelse
med statens järnvägars totala driftkostnader. Den är dock så till vida oberättigad
som Kungl. Maj :t och riksdagen flerfaldiga gånger efter omsorgsfull
prövning funnit den icke böra ifrågakomma.
Beträffande de i motionerna särskilt nämnda BJ-pensionärerna vill styrelsen
endast framhålla det faktum, att inga förpliktelser för staten att till
dem utgiva hel SJ-pension intagits i den av BJ-kassans representanter den
28 juni 1948 undertecknade överenskommelsen angående kassans förstatligande.
Hade så skett — trots att för sådant ändamål disponibla överskottsmedel
icke fanns vid tidpunkten för kassans förstatligande — skulle dessa
pensionärer erhållit en förmånligare behandling än sina kolleger från andra
förstatligade järnvägar.
Då redan företagna omregleringar i fråga om pensioner till av staten
övertagna enskilda trafikföretags pensionärer medfört eu väsentlig och i
många fall synnerligen kraftig förmånsförbättring, då »den pågående standardhöjningen
i vårt land» icke inverkar förmånligare på rent statliga än
på av f. d. enskilda järnvägsföretag fastställda pensioner och då några nya
omständigheter — utöver det i sak ovidkommande förhållandet att pensionärsantalet
och därmed pensionskostnaderna sjunkit samt pensionärernas
ålder ökat — icke tillkommit, som skulle kunna motivera ett upprivande av
tidigare fattade beslut i ärendet, anser sig järnvägsstyrelsen bestämt böra
avstyrka motionärernas förslag.
Statens personalpensionsverk har anfört följande.
Frågan om en utredning angående pensionerna för de av staten övertagna
enskilda järnvägarnas f. d. anställningshavare har — sasom nämnts i
föreliggande motioner —- upprepade gånger varit föremål för riksdagens
prövning utan att riksdagen funnit skäl bifalla yrkandena härom. Då i förevarande
motioner ej anförts nagra nya omständigheter, som föranleder
ett ändrat ståndpunkttagande, avstyrker pensionsverket bifall till motionärernas
ifrågavarande förslag.
Utskottet. Till en början må erinras om att frågan om åstadkommande
av principiell likställdhet mellan här ifrågavarande pensionärer och motsvarande
pensionärer vid statens järnvägar motionsvägen tidigare framförts
vid sex olika tillfällen, senast vid 1958 års B-riksdag, utan att motionerna
föranlett någon riksdagens åtgärd. När nu frågan ånyo förs på tal i de föreliggande
motionerna vill utskottet understryka — vilket också framhålls
av järnvägsstyrelsen och statens pcrsonalpensionsverk i deras över motionerna
avgivna utlåtanden - att några nya omständigheter som skulle kunna
motivera ett ändrat ståndpunktstagande inte tillkommit sedan riksdagen
senast behandlade denna fråga. Detta kan f. ö. utläsas ur motionerna; nag
-
14 Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1964
ra andra skäl än billighetsskäl åberopas sålunda inte till stöd för motionsyrkandet.
Utskottet har tidigare som sin mening uttalat att den år 1948 genomförda
pensionsregleringen — enligt vilken de äldre kassapensionerna
bringades att motsvara 80 procent av pensionerna till motsvarande f. d. statliga
anställningshavare — innebar en godtagbar lösning av pensionsfrågan.
Denna uppfattning vidhåller utskottet alltjämt. Det är att märka att pensionsregleringen,
vilken byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag,
accepterades av svenska järnvägsmannaförbundet. Utskottet kan inte
biträda motionärernas förslag om att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle
hemställa om skyndsam utredning samt förslag om likställdhet i princip
mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande
pensionärer vid statens järnvägar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Till belysning av hur pensionsvillkoren gestaltat sig före resp. efter statsövertagandet
av de enskilda järnvägarna får utskottet hänvisa till sina utlåtanden
1953: 194, 1956: 63 samt 1957: 70.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: 123 och II: 151 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. ST AXÄNG
Närvarande: se under utlåtandet nr 52.