Nr 18—52

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1964

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Statistiska centralbyrån: Centralt företagsregister
m. m. och till Bidrag till skattetyngda
kommuner, m. m., jämte vissa motioner.

(5 :e avd.)

DRIFTBUDGETEN

Sjunde huvudtiteln

1 :o) Statistiska centralbyrån: Centralt företagsregister m. m. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag i propositionen nr 1 (bilaga 9, punkt 17, s. 41 o.
42 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 3
januari 1964) — vilket innebär en anslagsminskning med 600 000 kr. —
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Statistiska centralbyrån: Centralt
företagsregister m. m. för budgetåret 1964/65 anvisa ett
reservationsanslag av 800 000 kr.

2:o) Väckta motioner om anslag till statistiska centralbyrån för en sågverksinventering.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av herr Mattsson m. fl. (I: 289) och den andra inom andra kammaren
av herr Stiernstedt m. fl. (II: 370), har hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en ny sågverksinventering, avseende
år 1964, må genomföras i enlighet med statistiska centralbyråns framställning
samt till Statistiska centralbyrån: Kostnader för sågverksinventering
under sjunde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 130 000 kr.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen I: 289.

Ovcr förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtanden avgivits av statskontoret, skogsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen,
varjämte Svenska sågverksföreningars riksförbund
begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionerna.

Statskontoret har anfört följande.

1 Llihany till riksdagens protokoll 1964. 6 samt. Nr 48—62

2

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Sågverksnäringen utgör, såsom en viktig länk i skogsindustrin, en betydelsefull
faktor i vårt lands näringsliv. Det är av vikt att planering och
praktiskt handlande inom denna bransch kan bygga på en god statistisk
och annan information. Som motionärerna framhåller måste aktuella kunskaper
och de faktorer, som påverkar sågverksindustrins effektivitet och
prestanda, vara av stort intresse även för skogsbruket och jämväl för annan
skogsindustri än sågverksnäringen. En belysning av den omdaningsProcess.
som pågår inom sågverksindustrin med omlokalisering och strukturförändringar
till följd, torde också vara av betydelse för den arbetsmarknads-
och lokaliseringspolitiska verksamheten.

Den statistiska information man för närvarande har att hämta ges dels
av den årliga industristatistiken, dels senaste sågverksinventering avseende
år 19.08.

I den årliga industristatistiken ingår endast sågverk över viss storlek.
Åtskilliga uppgifter som där inhämtas är av den "art att de anses kunna
svårligen lämnas av mindre företag. Under sådana omständigheter kan den
pågående omdaningsprocessen inom sågverksnäringen, som företrädesvis
berör de mindre sågverken, inte bli på rätt sätt belyst i den årliga industristatistiken.
Den uppgift som intermittenta inventeringar har, nämligen atl
ge kontroll och komplettering av den löpande statistiken, får därigenom ökad
betydelse i detta fall. Sågverksinventeringar har också skett både 1953 och
1958. Förhållandena inom sågverksnäringen har emellertid sedan 1958 varit
underkastade så stora förändringar att resultaten av senaste inventering
snabbt föråldrats. Det kan därför hävdas att tiden nu är inne för en nv
inven tering.

Statistiken över industriell och annan företagsverksamhet är för närvarande
under omläggning. I enlighet med riksdagens beslut har ett centralt
företagsregister tillkommit. Uppläggning och förnyelse av detta register pågår
liksom även förberedelser till en omläggning av industristatistiken.
Förutsättningar har därför skapats för att framdeles undgå de synnerligen
omfattande och tidskrävande företagsräkningarna. I stället bör enligt delegationen
för statistikfrågor erforderlig statistisk information kunna ges genom
sammanställningar av uppgifterna i det centrala företagsregistret, genom
den lortlöpande industristatistiken efter viss omläggning och utbyggnad
samt genom intermittenta branschanpassade specialundersökningar.

EU sådant system leder till en i tiden jämnare arbetsbelastning inom den
statistiska verksamheten. Det ges ökade möjligheter att anpassa statistikproduktionen
till föreliggande behov, och snabbare resultat bör kunna uppnås.
Det är enligt statskontorets förmenande av väsentlig betydelse att planeringen
av denna verksamhet ägnas all omsorg och att därvid beaktas de
möjligheter till höjning av statistikens kvalitet och begränsning av dess
kostnader, som ett väl avvägt samspel mellan de tre leden i systemet__re gister,

fortlöpande och intermittent inhämtande av uppgifter och en prövning
av om uppgifterna skall hämtas från samtliga eller från ett urval av
företag. Register, årlig industristatistik och specialinventeringar blir ömsesidigt
beroende, de kan stödja varandra. En branschinventering ger exempelvis
material för registrets klassificering av företagen.

I fråga om de branschvisa specialinventeringarna "bör framhållas att de
inte självfallet bör upprepas med bestämda tidsintervall. Avgörande bör vara
hur snabbt senaste inventering föråldras. Det sker i en takt som kan växla
med tiden och vara olika i olika branscher.

Till detta, för framtiden tänkta mönster för statistikproduktionen på här

Statsutskottets utlåtande nr b8 år 196b 3

ifrågavarande område synes den föreslagna sågverksinventeringen ansluta
sig väl.

Möjligen kan skäl föreligga för specialundersökningar även inom andra
branscher. Varje sådan undersökning kräver emellertid mycket omsorgsfulla
förberedelser. Sågverksnäringen är, såvitt statskontoret har sig bekant,
den enda bransch som hittills varit föremål för undersökningar avhär
åsyftad art. Det finns således erfarenheter, som bör kunna avsevärt
underlätta förberedelserna för den föreslagna sågverksinventeringen. Vidare
förutsätter statistiska centralbyrån att inventeringen skall kunna i registerhänseende
huvudsakligen bygga på företagsregistret. Skäl talar således
för att sågverksnäringen blir den första bransch som göres till föremål
för en specialundersökning enligt den nya given.

Under hänvisning till vad ovan anförts vill statskontoret förorda att en
allmän sågverksinventering avseende 1964 kommer till stånd och att härför
erforderliga medel anvisas statistiska centralbyrån.

Statskontoret förutsätter att inventeringen planeras i samråd med berörda
parter, såsom arbetsmarknadsstyrelsen, skogsstyrelsen, vederbörande
branschorganisationer och andra intressenter. Det förutsättes också att de
fördelar i olika avseenden blir beaktade som kan vinnas genom samordning
med den årliga industristatistiken, inte att förglömma företagsregistrets
roll i sammanhanget.

Skogsstyrelsen har anfört följande.

Den årliga industristatistiken i centralbyråns regi omsluter ca 1 200 sågverk
av viss minimistorlek. Härutöver fanns enligt 1958 års totalinvenlering
ca 2 600 mindre, kommersiellt inriktade anläggningar samt 2 700 s. k. liusbehovssågar
av liten produktionsstorlek. Även om den övervägande delen
av landets sågverksindustri kartlägges med den ordinarie statistiken, är det
en i flera hänseenden besvärande brist att ej ha aktuella informationer om
återstoden, så mycket mer som just denna präglas av de största variationerna
årsvis. De totalinventeringar som skett har för åren omkring 1953
och 1958 gett mycket värdefulla upplysningar om såväl driftens omfattning
vid de mindre verken som takten i sågverksnäringens pågående koncentration
till större produktionsenheter, biprodukternas nyttiggörande in. m.

Skogsstyrelsen vill i likhet med motionärerna också framhålla vikten av
en god kännedom om sågverkens kapacitet som konsument av skoglig råvara
vid upprättande av regionala och totala virkesbalanser. Sådana är
oundgängliga som underlag för beslut av stor ekonomisk räckvidd om den
expanderande massaindustriens utbyggnad och dess berättigande med hänsyn
till skogsavkastningen.

Kungl. Maj :t (finansdepartementet) infordrar från skogsstyrelsen årligen
inför nationalbudgetarbetet uppgifter om avverkningens storlek samt
kommentarer ang. den aktuella utvecklingen. Till konjunkturinstitutet lämnas
på begäran beräkning av skogsuttagens penningvärde årsvis. För båda
dessa ändamål erfordras god vetskap om uttagens storlek sortimentsvis.
Massaindustriens virkeskonsumtion är därvid ej något större problem, alldenstund
denna skogsindustrigren i sin helhet — i motsats till sågverkssidan
— omfattas av den årliga industristatistiken. Den beräkning av skogsuttagen,
som sker genom stubbinventering i samband med riksskogstaxeringen,
är i sammanhanget ej användbar, då den av förklarliga orsaker ej
kan ge något besked om awerkningsutfallet sortimentsvis.

If Ilihang till riksdagens protokoll lUCi4. 6 samt. Nr 48—52

4

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1964

Av skäl som här anförts finner skogsstyrelsen synnerligen önskvärt att
en allmän sågverksinventering avseende 1964 kommer till stånd och att erforderliga
medel till en sådan inventering anvisas statistiska centralbyrån.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört följande.

De i motionerna anförda skälen för en ny sågverksinventering kan vitsordas
av arbetsmarknadsstyrelsen. Strukturundersökningar av det slag som
här är fråga om är av stor betydelse som underlag för den arbetsmarknadsoch
lokaliseringspolitiska verksamheten. En ny sågverksinventering skulle
även ligga helt i linje med de inom arbetsmarknadsstyrelsen pågående undersökningarna
av snickeri- och trähusindustrin och utvecklingen på skogsbrukets
arbetsmarknad under 1960-talet. Arbetsmarknadsstyrelsen ställer
sig därför positiv till att statistiska centralbyrån beviljas anslag för en sågverksinventering,
varvid förutsätts att denna sker i samråd med styrelsen
och andra konsumenter.

Svenska sågverks föreningars riksförbund bar anfört följande.

De motiveringar, vilka motionärerna åberopar för sin hemställan, delas
av oss liksom därpå grundade yrkanden. Särskilt vill vi understryka, vad
motionärerna anför rörande behovet att skapa större säkerhet dels om sysselsättningsförhållandena,
dels om de lokala balanserna över tillgången på
sågråvara i förhållande till tillgänglig kapacitet och faktisk produktion.

Denna synpunkt har vunnit särskild betydelse, sedan statsmakterna och
olika myndigheter under senare tid lagt allt större vikt vid lokaliseringspolitiken
och främjandet av ett även i geografiskt hänseende decentraliserat
näringsliv. I följd därav har bl. a. sådana föranstaltanden vidtagits, som
genom särskilda finansiella åtgärder åsyftat att befordra uppkomsten av
och utbyggnaden av den lokala sågverks- och träindustrin. Det är av allra
största vikt, att sådana särskilda åtgärder sättes in endast med yttersta försiktighet
i områden, där industrins produktionskapacitet redan motsvarar
eller rent av överstiger inom ekonomiska transportavstånd befintliga råvaruresurser.

Vid förbundets konsulterande verksamhet, vilken utövas genom en ganska
omfattande servicebyrå, har under senare år lagts mycket stor vikt vid
sambandet mellan branschföretagens investeringar och råvarusituationen.
Detta arbete har dock hämmats av att tillgängliga kunskaper i detta stycke
är föråldrade. Orsaken härtill är framför allt, att skogsindustrins sammanlagda
kapacitet byggts ut mycket kraftigt just under tiden efter 1958.

Förbundet får därför sammanfattningsvis avge det utlåtandet, att de av
oss företrädda företagen, huvudsakligen s. k. inlands- och köpsågverk, finner
i motionen framförd hemställan mycket viktig för branschen.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om genomförande av en ny sågverksinventering
avseende år 1964 ävensom för ändamålet anvisa ett reservationsanslag
av 130 000 kr., allt i enlighet med av statistiska centralbyrån i
dess anslagsäskanden för nästa budgetår gjord framställning. Denna redovisas
i årets statsverksproposition under sjunde huvudtiteln, punkt 17, avseende
anslag till Statistiska centralbyrån: Centralt företagsregister in. m.

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 196b

5

Chefen för finansdepartementet har emellertid förklarat sig inte beredd att
tillstyrka särskild medelsanvisning för en sågverksinventering år 1964.

De skäl som anförts till stöd för motionsförslaget är enligt vad som framgår
av remissyttrandena över motionerna i och för sig välgrundade. Såsom
från olika håll understrukits framstår det som en brist att industristatistiken
f. n. inte redovisar det betydande antalet husbehovssågar och andra
sågar- med liten produktionskapacitet. En ny sågverksinventering skulle
vara ägnad att belysa relationen till den aktuella virkestillgången och skapa
ökad klarhet beträffande de inom branschen i fråga rådande sysselsättningsoch
lokaliseringsförhållandena. Om sålunda utskottet ställer sig förstående
till önskemålet om anordnande av en ny sågverksinventering är utskottet å
andra sidan inte berett att tillstyrka ett omedelbart beslut om medelsanvisning
på sätt i motionerna yrkas. Mot bakgrunden av vad utskottet i det
föregående anfört förutsätter utskottet emellertid att förslag i ämnet, efter
vederbörlig prövning, av Kungl. Maj :t underställs riksdagen. Utskottet föreslår
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna denna utskottets
uppfattning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 289 och
II: 370, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört.

3:o) Bidrag till skattetyngda kommuner, m. m. Kungl. Maj:t har (punkt
62, s. 93—95) föreslagit riksdagen att till Bidrag till skattetyngda kommuner,
m. in. för budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag av 90 000 000
kr.

Ifrågavarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 56 000 000 kr.

För lindring av det kommunala skattetrycket utgår statsbidrag enligt
förordningen 1951: 278. Genom beslut av 1962 års riksdag har en avsevärd
förstärkning av skattelindringsbidragen skett. De ändrade reglerna för bidragen
(SFS 1962: 168) är avsedda att gälla för åren 1963—1965 i avvaktan
på den mera allsidiga prövning av frågan om den kommunala skatteutjämningen
som förutsätts komma att ske när 1958 års skatteutjämningskommitté
slutfört sitt utredningsuppdrag. Kommitténs betänkande väntas
föreligga inom den närmaste tiden.

För kalenderåret 1963 uppgick utgifterna för skattelindringsbidragen till
51,8 milj. kr. För kalenderåret 1964 belöper sig utgifterna för samma ändamål
till 83,5 milj. kr. Sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår
har beräknats till lägst 87 milj. kr. Med hänsyn till viss osäkerhet rörande
förutsättningarna för uppskattningen av medelsbehovet föreslås emellertid
anslaget skola uppföras med 90 milj. kr.

6

Statsutskottets utlåtande nr b8 år 196b

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Erik
Svedberg in. fl. (I: 124) och den andra inom andra kammaren av herr
Ekström i Iggesund in. fl. (II: 152), i vilka motioner hemställts att riksdagen
måtte antaga ett i motionerna framlagt förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 § förordningen den 18 maj 1962 (nr 168).

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag, vilket åsyftar att
kommunerna i landskapet Hälsingland skall hänföras till det mellersta av
de tre gränsunderlagsområdena, får utskottet hänvisa till motionen II: 152.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord
framställning, utlåtande avgivits av 1958 års skattentjämningskommitté
som anfört följande.

Gällande indelning i tre gränsunderlagsområden grundas på ett av kommittén
den 19 september 1961 framlagt förslag om ändrade grunder för
bidrag till skattetyngda kommuner. På grundval av vissa undersökningar
av förhållandena i skattelindringskommunerna fann kommittén att tidigare
gällande indelning i två gränsunderlagsområden inte tillräckligt beaktade
förefintliga utgiftsskillnader. Beträffande utgifterna för de dominerande
verksamhetsgrenarna, det obligatoriska skolväsendet och folkpensioneringen,
gav sålunda verkställda undersökningar vid handen att de genomsnittliga
årliga utgifterna i kronor per invånare för åren 1957—1959 låg väsentligt
högre i de fyra nordligaste länen än i övriga delar av riket. Norrbottens
län och den del av landskapet Lappland som ligger inom Västerbottens län
intog eu särställning, medan återstoden av Västerbottens län samt Västernorrlands
och Jämtlands län framträdde som en grupp för sig, ej obetydligt
skild från riket i övrigt. Vad Gävleborgs län angår visade undersökningarna
att de genomsnittliga utgifterna för ifrågavarande verksamhetsgrenar låg
inte oväsentligt under genomsnittet för Västernorrlands och Jämtlands län.

Kommitténs undersökningar gav alltså inte anledning att hänföra Gävleborgs
län till annat gränsunderlagsområde än det sydligaste. Någon anmärkning
mot detta ställningstagande synes inte ha framförts under remissbehandlingen
av kommitténs förslag.

Under sitt fortsatta arbete har kommittén gjort vissa ytterligare undersökningar
rörande kostnaderna för den kommunala verksamheten. Undersökningarna
som avser förhållandena 1960 har bekräftat att påtagliga olikheter
i detta avseende föreligger mellan länen. Norrbottens län intar sålunda
en särställning med särskilt höga kostnader medan Gävleborgs län har
lägre kostnader än de övriga Norrlandslänen. Primärkommunerna fördelar
sig procentuellt på kostnadsklasser på sätt framgår av följande sammanställning.
Med nettokostnad förstås här de kostnader som skall täckas
med allmän kommunalskatt och allmänna statsbidrag, dvs. skatteersättningar
och skattelindringsbidrag.

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1964

7

Kommunernas procentuella fördelning med hänsyn till storleken av de kostnader som skall täckas
med allmän kommunalskatt och allmänna statsbidrag

Landsdel

Län

—6

6—9

Götaland ........

15,9

62,0

Svealand ........

7,6

64,4

Gävleborgs län ....

—

45,0

Gästrikland ....

—

76,9

Hälsingland ....

—

28,5

Västernorrlands län

4,5

27,3

Jämtlands län ....

—

25,7

Västerbottens län..

6,1

15,2

Norrbottens län . .

—

10,7

Nettokostnad per skattekrona

9—12

12—15

15-18

18—

Summa

20,5

1,2

0,4

—

100

27,3

0,7

—

—

100

50,0

5,0

—

—

100

23,1

—

—

—

100

64,3

7,2

—

—

100

31,8

31,8

—

—

100

25,7

17,1

28,6

2,9

100

24,2

42,4

3,0

9,1

100

3,6

25,0

25,0

35,7

100

Sammanställningen ger inte vid handen att tillräckliga skäl skulle föreligga
att överföra Hälsingland till samma gränsunderlagsområde som Västernorrlands
och Jämtlands län. Inte heller synes anledning finnas att hänföra
Hälsingland till detta område om man beaktar endast de nettokostnader
som skall täckas med enbart allmän kommunalskatt. Även i detta
hänseende ligger nämligen Hälsingland på en kostnadsnivå som understiger
de fyra nordligaste Norrlandslänens. De två närmast följande sammanställningarna
ger belägg härför.

Kommunernas fördelning (efter antalet) med hänsyn till storleken av de kostnader som skall täckas
med allmän kommunalskatt

Landsdel

Län

—6

Nettokostnad i kronor per skattekrona
6—9 9—10 10—11 11—12 12—

Summa

Götaland.............

... 333

219

4

3

—

1

560

Svealand.............

. .. 113

157

6

1

1

—

278

Gävleborgs län .......

8

27

5

—

—

—

40

Gästrikland.........

5

8

—

—

—

—

13

Hälsingland.........

3

19

5

—

—

—

27

Västernorrlands län .. .

10

17

10

4

2

1

44

Jämtlands län.........

9

15

3

2

3

3

35

Västerbottens län .....

4

15

6

5

2

1

33

Norrbottens län.......

2

5

3

7

6

5

28

Kommunernas procentuella fördelning med hänsyn till storleken av de kostnader som skall täckas
med allmän kommunalskatt

Landsdel Nettokostnader i kronor per skattekrona

Län

—6

6—9

9—10

10—11

11—12

12—

Summa

Götaland ........

59,5

39,1

0,7

0,5

—

0,2

100

Svealand ........

40,6

56,5

2,1

0,4

0,4

—

100

Gävleborgs län ....

20,0

67,5

12,5

—

—

—

100

Gästrikland ....

38,5

61,5

—

—

—

—

100

Hälsingland ....

11,1

70,4

18,5

—

—

—

100

Västernorrlands län

22,7

38,6

22,7

9,1

4,6

2,3

100

Jämtlands län ....

25.7

42,8

8,6

5,7

8,6

8,6

100

Västerbottens län..

12,1

45,4

18,2

15,2

6,1

3,0

100

Norrbottens län ..

7,1

17,9

10,7

25,0

21,4

17,9

100

8

Statsutskottets utlåtande nr i8 år 196i

Samma bild av kostnadsläget ger kommunernas fördelning efter utdebiteringar.
I nedanstående sammanställning redovisas hur de kommuner
vilkas skattekraft understiger 70 % av medelskattekraften fördelade sig
efter 1963 års totala utdebitering.

Fördelning efter den totala utdebiteringen år 1963 av kommuner med skattekraft understigande
70 % av medelskattekraften

Landsdel

Antal kommuner. Total utdebitering kr/skr

Län

—13,99 14—

15—

16—

17—

18—

19—

20— 21—

14,99

15,99

16,99

17,99

18,99

19,99

20,99 21,99

Kalmar län........

. . 1 2

10

16

8

1

Gotlands län ......

1

3

7

1

Gävleborgs län ....

1

5

15

1

Gästrikland......

3

1

Hälsingland......

1

2

14

1

Västernorrlands län

. .

2

4

2

8

2

Jämtlands län......

1

2

7

9

3 1

Västerbottens län ..

. . 1

3

3

7

6

1

Norrbottens län ....

1

6

6

4

De verkställda undersökningarna ger enligt kommitténs mening inte vid
handen att kommunerna i landskapet Hälsingland i kostnads- och utdebiteringshänseende
intar en så ogynnsam ställning att det kan anses befogat
att hänföra dem till den mellersta av de tre områdesgrupperna. Som departementschefen
framhållit i den proposition (1962: 111) som låg till
grund för den nu gällande områdesindelningen måste varje indelning i
gränsunderlagsområden med nödvändighet medföra en viss schablonisering.
Gällande skattelindringsförordning ger emellertid, såsom motionärerna
framhållit, Kungi. Maj :t möjlighet att hänföra kommun till gränsunderlagsområde
som ger högre tillskott av skatteunderlag om förhållandena
är sådana att kommunen skäligen bör jämställas med kommuner redan
hänförliga till sådant område.

Kommittén vill slutligen framhålla att vid 1965 års vårriksdag torde
komma att framläggas förslag till ett helt nytt bidragssystem. Därest detta
skulle komma att bygga på det förslag kommittén avser att framlägga torde
de ekonomiska problem som möter särskilt kommuner med svag skattekraft
komma att finna en godtagbar lösning.

Med hänsyn till det anförda finner kommittén icke anledning tillstyrka
bifall till de föreliggande motionerna.

Utskottet. Den av Kungl. Maj :t under förevarande punkt verkställda anslagsberäkningen
har inte givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj :ts förslag.

De av 1962 års riksdag beslutade grunderna för bidrag till skattelindring
åt synnerligt skattetyngda kommuner bygger på en indelning i tre gränsunderlagsområden
mot tidigare två. Därigenom har ökad hänsyn kunnat
tas till förefintliga utgiftsskillnader kommunerna emellan. Gränsunderlaget
utgör för kommuner i Norrbottens län och den del av landskapet
Lappland som ingår i Västerbottens län 80 procent, för kommuner i åter -

Statsutskottets utlåtande nr 48 år 1964

9

stående del av Västerbottens län samt i Jämtlands och Västernorrlands län
70 procent ävensom för övriga kommuner 55 procent.

I de föreliggande motionerna 1: 124 och II: 152 hemställs att riksdagen måtte
besluta sådan ändring av gällande grunder för skattelindringsbidrag, att
för landskapet Hälsingland skulle tillämpas samma gränsunderlag som för
Jämtlands och Västernorrlands län, d. v. s. 70 i stället för 55 procent. Till
stöd för detta förslag anförs bl. a., att den norra delen av Gävleborgs län
— eller således landskapet Hälsingland —■ i fråga om medelskattekraft befinner
sig i en avsevärt mera ogynnsam situation än Gästrikland.

Att döma av de i 1958 års skatteutjämningskommittés utlåtande över
motionerna intagna utgiftssammanställningarna intar kommunerna i Hälsingland
i kostnads- och utdebiteringshänseende inte en så ogynnsam ställning,
att tillräckliga skäl kan sägas föreligga att nu hänföra dem till den
mellersta av de tre områdesgrupperna. Såsom kommittén framhållit måste
varje indelning i gränsunderlagsområden med nödvändighet medföra en viss
schablonisering. Det bör emellertid anmärkas att enligt det av 1962 års
riksdag antagna bidragssystemet Kungl. Maj :t tillagts befogenhet att hänföra
kommun till gränsunderlagsområde som ger högre tillskott av skatteunderlag,
därest förhållandena är sådana att kommunen skäligen anses
böra jämställas med kommuner som redan hänförts till sådant område. Det
anförda i förening med att förslag till ett helt nytt bidragssystem kan väntas
bli förelagt 1965 års vårriksdag gör, att utskottet inte kan biträda tanken
på att nu jämka grunderna för gällande bidragssystem på sätt i motionerna
åsyftas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

1. att riksdagen må till Bidrag till skattetyngda kommuner,
m. m. för hudgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 90 000 000 kr.;

2. att motionerna I: 124 och II: 152 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 14 april 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.