Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
1
Nr 42
Utlåtande i anledning av vissa av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag för
budgetåret 1964/65 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 (bilaga 13, punkterna 37—40, 44, 91—92 samt 94)
har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari 1964, föreslagit riksdagen att
A. beträffande anslag å driftbudgeten; 1 1
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för bostadsstyrelsen, som föranledes av vad departementschefen
föreslagit;
II. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65;
III. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för länsbostadsnämnderna, som föranledes av vad departementschefen
föreslagit;
IV. godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65;
V. godkänna av departementschefen förordade ändringar i bestämmelserna
om räntebidrag;
VI. för budgetåret 1964/65 under elfte huvudtiteln anvisa
1) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 4 599 000 kr.;
2) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 920 000 kr.;
3) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 7 533 000
kr.;
4) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av
1 063 000 kr.;
5) till Räntebidrag ett förslagsanslag av 185 000 000 kr.; samt
B. beträffande anslag å kapitalbudgeten
I. godkänna av departementschefen förordad ändring av bestämmelserna
om lantarbetarbostadslån;
II. medgiva att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 1 075 000 000 kr. under år 1964 samt 1 080 000 000 kr.
under år 1965;
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 6 samt. Nr 42
2
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
\ • \ -xi. * '' t . , , • ^ , 4 , »t •./
III. godkänna av departementschefen framlagt förslag angående avskrivning
av vissa ränte- och amorteringsfria lån;
IV. medgiva att beslut om lån, som skall utgå från anslaget till räntefria
lån till bostadsbyggande må meddelas intill ett belopp av 20 000 000 kr.
under år 1965;
V. för budgetåret 1964/65 anvisa
a) under statens utlåningsfonder
1) till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av
690 000 000 kr.;
2) till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien ett
investeringsanslag av 1 000 kr.;
b) under fonden för låneunderstöd
till Räntefria lån till bostadsbyggande ett investeringsanslag av 1 000 kr.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet till
behandling förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren
1:50 av herrar Adolfsson och Lager,
1:51 av herrar Adolfsson och Lager,
1:75
I: 118 av herrar Åkesson och Gunnar Pettersson,
I: 168 av herrar Lennart Geijer och Bertil Petersson,
I: 185 av herrar Bertil Petersson och Herbert Larsson,
I: 191 av herr Virgin m. fl.,
I: 281 av herr Hermansson m. fl.,
I: 284 av fru Olsson in. fl.,
I: 364 av herrar Adolfsson och Lager,
I: 419 av herr Virgin m. fl.,
I: 509 av herr Bengtson m. fl.,
I: 510 av herr Bengtson in. fl.,
I: 511 av herr Bengtson m. fl.,
I: 517 av herrar Axel Kristiansson och Thorsten Larsson,
I: 520 av herr Lundström m. fl., samt
från andra kammaren
II: 64 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
11:65 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
II: 92 av herr Nilsson i Göingegården m. fl.,
II: 147 av herrar Nilsson i Lönsboda och Nelander,
II: 223 av herr Lindkvist m. fl.,
II: 228 av herr Svenning in. fl.,
II: 297 av herr Heckscher m. fl.,
II: 345 av herr Eliasson i Sundborn m. fl.,
II: 350 av herr Johansson i öckerö m. fl.,
II: 353 av herr Lindkvist m. fl.,
3
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
'' i ’ ili'' .t! i''. '',lr ! ’ ''■
II: 437 av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
II: 494 av herr Heckscher m. fl.,
II: 503 av herr Ståhl, ;
II: 621 av herrar Gustavsson i Alvesta och Gomér,
II: 623 av herr Hedlund m. fl.,
II: 624 av herr Hedlund m. fl.,
II: 625 av herr Hedlund m. fl.,
II: 632 av herr Ohlin m. fl.
Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.
I de likalydande motionerna 1:50 (av herrar Adolfsson och Lager) och
II: 64 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) har hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte föreslå att den av riksdagen år 1963 tillsatta bostadspolitiska
kommittén får i uppdrag att vidare utreda i motionerna förordad
finansieringsmetod, innebärande att räntefria lån ställes till bostadsbyggandets
förfogande för de bostäder, som i framtiden tillkommer med statligt
stöd.
I de likalydande motionerna I: 51 (av herrar Adolfsson och Lager) och
II: 65 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte
a) med bifall till vad i motionerna anförts rörande räntebidragen avslå
Kungl. Maj :ts förslag,
b) till räntebidrag för budgetåret 1964/65 anvisa erforderliga medel.
I de likalydande motionerna I: 75 (av herr Wallmark m. fl.) och II: 92
(av herr Nilsson i Göingegården m. fl.) har yrkats att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj :t måtte ge bostadslånekungörel''-sen och dess tillämpningsföreskrifter sådan utformning, att av expropriationsdomstolar
fastställda markpriser respekteras som underlag för statlig
belåning. ‘ * ; . :
I de likalydande motionerna I: 118 (av herrar Åkesson och Gunnar Pettersson)
och II: 147 (av herrar Nilsson i Lönsboda och Nelander) har hemställts
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till
riksdagen om införande av lånemöjligheter för sådana förvärv av mindre
jordbruk, som har till huvudsakligt syfte att bereda förvärvaren och hans
familj bostad.
I de likalydande motionerna I: 168 (av herrar Lennart Geijer och Bertil
Petersson) och II: 228 (av herr Svenning m. fl.) har hemställts att riksdagen
måtte
a) besluta att under hänvisning till pågående utredningar icke företa
någon ändring av basräntan för fastigheter färdigställda åren 1952 t. o. m.
1960,
b) bifalla Kungl. Maj :ts proposition om sänkning av basräntan för fastigheter
färdigställda fr. o. in. 1962,
4
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196A
c) uppdraga åt Kungl. Maj :t att på så sätt ändra låneförfattningarna, att
en sänkning av basräntan för fastigheter färdigställda fr. o. m. 1962 kommer
de boende till godo.
I de likalydande motionerna I: 185 (av herrar Bertil Petersson och Herbert
Larsson) och II: 223 (av herr Lindkvist m. fl.) har hemställts att riksdagen
måtte uttala att frågan om särskilda lån för ombyggnad, upprustning och
förbättring av friområdena i anslutning till äldre bostadsområden blir föremål
för överväganden inom bostadsförbättringsutredningen eller annat därtill
lämpligt organ samt att lån för konstnärlig utsmyckning även bör utgå
för äldre bostadsområden.
I de likalydande motionerna I: 191 (av herr Virgin m. fl.) och II: 297 (av
herr Heckscher m. fl.) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att belåningsvärdet för flerfamiljshus ökas med ett
belopp om 400 kr. för varje lägenhet som är avsedd för pensionärsbostad.
I de likalydande motionerna I: 281 (av herr Hermansson m. fl.) och
II: 350 (av herr Johansson i öckerö m. fl.) har föreslagits att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring i författningarna
angående lån och bidrag till bostadsegnahem att även äldre fastigheter,
som vid överlåtelsen inte är i behov av större reparation, måtte kunna
belånas i samband med ägarebyte.
I de likalydande motionerna I: 284 (av fru Olsson m. fl.) och II: 345 (av
herr Eliasson i Sundborn m. fl.) har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla
a) att frågorna rörande sådana ändringar i nu gällande låneregler för
bostadsbyggandet att behovet av en bättre yttre miljöutformning i bostadsbebyggelsen
tillgodoses och inomhusutrymmen för de boendes behov, t. ex.
hobby- och fritidslokaler, kan inräknas i belåningsvärdet skyndsamt måtte
prövas och att av prövningen föranlett förslag till provisoriska ändringar av
lånereglerna snarast måtte föreläggas riksdagen, samt
b) att frågan rörande ökad bomiljöforskning, lämpligen knuten till statens
råd för byggnadsforskning i enlighet med vad i motionerna anförts,
måtte prövas och härav föranlett förslag föreläggas riksdagen så snart ske
kan.
I de likalydande motionerna I: 364 (av herrar Adolfsson och Lager) och
II: 437 (av herr Nilsson i Gävle m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte
Besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå utarbetande av en riksplan
för hela landets bostadsproduktion vilken riksplan skall såväl till sin omfattning
som inriktning baseras på kommunernas enligt lag uppgjorda
bostadsförsörjningsplaner, samt att denna riksplan synkroniseras med de
beslut och åtgärder som är samhälleligt nödvändiga för näringslivets framtida
lokalisering.
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
5
I de likalydande motionerna 1:419 (av herr Virgin m. fl.) och 11:494
(av herr Heckscher m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts
A. att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad i motionerna anförts
rörande miljö- och planeringsfrågorna med vad därtill hör;
2) besluta, att de såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretagen skall
åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt för de principer efter vilka dels fonderna uppbygges,
dels hyressättningen sker;
3) uttala, att en grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara
att de boende själva skall betala vad deras bostäder kostar;
B. att riksdagen måtte besluta
1) att den statliga bostadslånegivningen fr. o. m. den 1 juli 1964 skall
ersättas av ett kreditgarantisystem;
2) att i anledning därav varken preliminära beslut skall meddelas angående
lån från lånefonden för bostadsbyggande eller anslag anvisas till samma
fond från nämnda datum;
3) att för erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall
erläggas;
4) att fr. o. m. den 1 juli 1964 ränteeftergift ej längre skall medgivas beträffande
hus som påbörjats före ingången av 1958;
5) att räntegaranti, avseende räntor å underliggande lån som hänför
sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1964, skall grundas på en räntesats av
4,5 % vad avser hus påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958;
6) att tertiärlån mellan 70 och 85 % av belåningsvärdet för hus påbörjade
fr. o. in. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. 1 januari 1964 förräntas efter
en räntesats av 5,5 % ;v
7) att tertiärlån till den del de överstiger 85 % av belåningsvärdet för hus
påbörjade fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari
1964 förräntas efter en räntesats av 6 %;
8) att egnahemslån och förbättringslån avseende hus som påbörjats
fr. o. m. den 1 januari 1958 skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1964 förräntas
efter en räntesats av 5 %;
9) att de tilläggslån, som enligt beslut av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar
gjorts amorteringspliktiga, skall för tid fr. o. m. den 1 januari 1963
förräntas efter en räntesats av 5,5 %;
C. att riksdagen om förslagen under B. 1)—3) ovan icke vinner riksdagens
bifall måtte besluta
1) att tertiärlån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1964, skall
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot enbart inteckningssäkerhet,
oavsett förvaltningsformerna, upp till 95 % för s. k. allmännyttiga
företag mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat
företag av motsvarande ekonomisk styrka, samt till den del de överstiger
6
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
85 % av belåningsvärdet amorteras på 25 år; ,
2) att tertiärlån till egnahem skall beviljas upp till 90 % av lånevärdet
oavsett företagsform;
3) att vid utgivande av statliga bostadslån en förvaltningsavgift om 0,5 %
skall uttagas i samband med lånets utbetalande;
D. att riksdagen under förutsättning att yrkandet under C. 1) vinner riksdagens
bifall måtte medgiva att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 975 000 000 kr. under år 1964 samt
980 000 000 kr. under år 1965;
E. att riksdagen måtte i övrigt beakta vad i motionerna anförts.
I de likalydande motionerna I: 509 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 625
(av herr Hedlund m. fl.) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande en sådan utformning
av bostadslångivningen och bebyggelsepolitiken i övrigt, att ökad frihet
medges individen i fråga om lokalisering av egnahem i enlighet med vad i
motionerna har anförts.
I de likalydande motionerna I: 510 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 624
(av herr Hedlund m. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts
I. att riksdagen måtte
> a) besluta att av departementschefen förordad avveckling resp. höjning
av vissa basräntor, avseende underliggande bostadslån, i fråga om ikraftträdande
må räknas från den 1 januari 1964,
b) avslå departementschefens förslag rörande sänkning av vissa basräntor
avseende underliggande bostadslån, ■ . ; . : i.•
c) till Räntebidrag under elfte huvudtiteln för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 155 000 000 kr.; i
II. att riksdagen måtte besluta att statliga bostadslån till enskild, såvitt
gäller lån till flerfamiljshus som preliminärt beviljas fr. o. m. den 1 juli
1964, må utgå intill 90 procent av belåningsvärdet i stället för nu gällande
85 procent och i övrigt på oförändrade grunder;
III. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om prövning
samt förslag till innevarande års höstriksdag rörande schablonmetod för
beräkning av räntebidrag till underliggande bostadslån, avsett att träda i
kraft den 1 januari 1965; samt
IV. att riksdagen måtte beakta vad i motionerna i övrigt anförts.
I de likalydande motionerna I: 511 (av herr Bengtson m. fl.) och II: 623
(av herr Hedlund m. fl.) har — såvitt nu är i fråga -— hemställts
I. att riksdagen måtte besluta att högsta belåningsvärde för småhus må
höjas genom förhöjning av basvärdet från 53 000 kr.,till 63 000 kr., såvitt
gäller hus till vilka beslut om preliminärt lån meddelas fr. o. m. den 1 juli
1964;
Statsutskottets utlåtande nr 12 år 1961
7
II. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
a) att de ändringar måtte vidtagas i vederbörande kungörelse med anvisningar
som föranledes av under I. nämnda yrkande;
b) att en undersökning måtte genomföras rörande småhusproduktionens
andel av upprättade kommunala femårsprogram för bostadsproduktionen
samt att de åtgärder som föranledes av undersökningsresultatet och i motionerna
åsyftas måtte vidtagas;
c) att förslag rörande införande av ett särskilt stöd till barnfamiljers
småhusförvärv i syfte att bereda barnfamiljer med relativt begränsade inkomster
bättre möjligheter till småhusboende måtte föreläggas 1964 års
höstriksdag.
I de likalydande motionerna 1:517 (av herrar Axel Kristiansson och
Thorsten Larsson) och II: 621 (av herrar Gustavsson i Alvesta och Gomér)
har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
sådana tillägsdirektiv till bostadspolitiska kommittén, att frågan om finansieringen
av bostäder, som friställts i samband med jordbrukets yttre rationalisering,
blir föremål för en skyndsam särbehandling och att förslag till
nya grunder härför snarast förelägges riksdagen i enlighet med vad i motionerna
anförts.
I de likalydande motionerna I: 520 (av herr Lundström m. fl.) och II: 632
(av herr Ohlin in. fl.) har — såvitt nu är i fråga — hemställts
A. att riksdagen måtte besluta
1. att antaga det i motionerna föreslagna bostadsbyggnadsprogrammet;
2. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
beträffande utbildning av byggnadsarbetare;
3. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
beträffande miljöfrågorna; , . i.
4. a) att tertiärlån för privatägda småhus skall förräntas och amorteras
med fast annuitet, att tillämpas från den 1 juli 1964,
4. b) att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad som i motionerna
anförts beträffande de höga kapitalkostnaderna för småhus under den första
tiden;
5. omläggning av lånevillkoren för att stimulera amorteringssparande och
uppnå mera likvärdiga konkurrensvillkor mellan olika företagsformer, innebärande
att räntesubventionen ersättes med ett enhetligt schablonbidrag enligt
i motionerna angivna riktlinjer;
6. att tertiärlånets övre gräns för fastigheter som påbörjas efter den 1 juli
1964 skall vara 97 procent för företagsformer som nu får låna 100 procent
samt 92 procent för företagsformer som nu får låna 95 procent;
7. att besluta att räntebidragen fr. o. in. den 1 januari 1964 skall utgå enligt
i motionerna föreslagna villkor;
8. att i skrivelse till Kungl. Maj :t ge till känna vad i motionerna anförts
8 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
beträffande införande av kreditgarantisystemet samt värdebeständiga lån för
bostadsfinansieringen;
9. att anslaget till Räntebidrag under elfte huvudtiteln skall uppföras
med 135 000 000 kr. för budgetåret 1964/65, vilket innebär ett i förhållande
till Kungl. Maj:ts förslag med 50 000 000 kr. sänkt anslag;
B. att riksdagen måtte beakta vad som i övrigt anförts i motionerna.
I motionen II: 3o3 (av herr Lindkvist m. fl.) har hemställts att riksdagen
måtte uppdraga åt Kungl. Maj :t att vidtaga sådana åtgärder beträffande
bostadsbyggandet, att belåningsmöjligheter och produktionskostnader effektivt
samordnas och att härvid med hänsyn till nuvarande orimliga förhållanden
särskild uppmärksamhet ägnas småhusen.
I motionen 11:503 (av herr Ståhl) har hemställts att riksdagen vid behandling
av statsverkspropositionen, bil. 13, punkt 91 måtte besluta, att
erforderliga lånemedel för bostadsbyggande reserveras för försök med snabbproduktion
i stor skala av olika slags monteringshus genom enhetlig entreprenad
från projekteringens början till färdigställandet enligt i motionen
skisserade riktlinjer.
Beträffande motiveringen för yrkandena hänvisas till motionerna I: 118
samt II: 64, 65, 92, 147, 223, 228, 297, 345, 350, 353, 437, 494, 503, 621, 623
624, 625 och 632.
Utskottet
Bostadsproduktionen. Beträffande bostadsbyggandets omfattning anföres
i statsverkspropositionen, att en hög produktionsnivå är angelägen även
framdeles. Föredraganden framhåller vidare att uppkommande möjligheter
att ytterligare öka bostadsbyggandet bör tillvaratas. Särskilt viktigt är
det, anför departementschefen, att söka åstadkomma större bostadstillskott
i de regioner, där efterfrågan på bostäder är störst, i första hand de tre storstadsområdena.
Vissa möjligheter härtill torde föreligga, om tillgången på
byggarbetskraft i dessa områden kan ökas. Ansträngningar bör därför göras
att tillföra bostadsproduktionen i storstadsregionerna ökad arbetskraft
genom att de byggnadsarbetare, som redan är verksamma inom dessa regioner
i högre grad än nu sysselsättes inom bostadsbyggandet, genom ökning
av utbildningskapaciteten och genom att arbetskraft överföres från
sådana områden i landet där sysselsättningssvårigheter för byggnadsarbetarna
föreligger och jämvikt inträtt på bostadsmarknaden.
Under erinran om att föregående års riksdag preliminärt fastställt bostadsbyggnadsprogrammet
för år 1964 till 85 000 lägenheter föreslår departementschefen,
att det preliminärt bestämda programmet för år 1964 fortfarande
skall gälla som utgångspunkt för igångsättningen under året. Skulle
det med hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden visa sig uppkomma
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
9’
möjligheter att öka igångsättningen till fler än 85 000 lägenheter, bör sådana
möjligheter tillvaratas.
Departementschefen anför vidare, att bostadsbyggandet under år 1965
bör planläggas från den allmänna utgångspunkten att någon produktionsminskning
inte skall äga rum. Preliminärt bör alltså för år 1965 uppställas
ett bostadsbyggnadsprogram på 85 000 lägenheter. Det är emellertid av
vikt, att kommunerna i sin produktionsplanering räknar med en marginal
för större igångsättning. Om utvecklingen på arbetsmarknaden möjliggör en
ökning av bostadsproduktionen, bör alltså kommunernas planberedskap
vara sådan, att produktionsökningen också kan förverkligas.
I motionerna 1:520 och 11:632 föreslås att riksdagen antager ett i motionerna
för åren 1964—1969 uppställt bostadsbyggnadsprogram. Motionärerna
föreslår vidare, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall ge till
känna vad som i motionerna anförts beträffande utbildning av byggnadsarbetare.
I motionerna I: 364 och II: 437 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t skall föreslå utarbetande av en riksplan för bostadsproduktionen,
vilken riksplan skall till såväl sin omfattning som inriktning baseras på
kommunernas enligt lag uppgjorda bostadsförsörjningsplaner, samt att
denna riksplan synkroniseras med de beslut och åtgärder som är samhälleligt
nödvändiga för näringslivets framtida lokalisering.
Läget på bostadsmarknaden påkallar enligt utskottets mening kraftfulla
åtgärder för att få till stånd en ytterligare ökning av bostadsproduktionen.
I första hand gäller detta de tre storstadsområdena, där knappheten på bostäder
i förhållande till efterfrågan fortfarande är mycket besvärande. Utskottet
hälsar därför med tillfredsställelse departementschefens uttalande
angående åtgärder för att öka tillgången på arbetskraft till storstadsregionernas
bostadsbyggande för att därigenom skapa förutsättningar för en
ökning av bostadstillgången.
Bostadsbyggnadsprogrammet för åren 1964 och 1965 bör såsom departementschefen
föreslagit bestämmas till 85 000 lägenheter. Utskottet vill
emellertid understryka föredragandens uttalande att igångsättningen bör
bli större, om läget på arbetsmarknaden så medger. Utskottet förutsätter
att, om en ökning av igångsättningen utöver 85 000 lägenheter är möjlig,
Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag härom.
I anledning av motionsyrkandena vill utskottet framhålla, att en planering
av bostadsbyggandet på längre sikt är angelägen. En sådan långtidsplan
bör också enligt utskottets mening ta sikte på att så länge behovet av
bostäder är större än tillgången öka bostadsbyggandet i den takt som produktionsresursernas
tillväxt och en förbättrad produktivitet medger. Den
nyligen påbörjade verksamheten med femåriga kommunala bostadsbyggnadsprogram
har till syfte att tillgodose behovet av en fortgående långtidsplanering
av bostadsproduktionen. Bostadsbyggnadsprogrammcn skall
10 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196b
baseras på aktuella bedömningar av bostadsefterfrågan samt revideras varje
år. Bostadsstyrelsen torde komma att redovisa de första programmen i anslutning
till sina anslagsäskanden hösten 1964. Utskottet vill vidare erinra
om att bostadsbyggnadsutredningen har till uppgift att bedöma bostadsförsörjningen
under ett decennium framåt. Utredningens huvudbetänkande
beräknas bli framlagt i år. Betänkandet uppges komma att innehålla en
ingående studie av dels de faktorer som bestämmer bostadsefterfrågans omfattning
och inriktning, dels förutsättningarna från produktionssynpunkt
att tillgodose den förväntade efterfrågan. Då en långtidsplanering sålunda
pågår och statsmakterna därför inom relativt kort tid torde bli i tillfälle
att ta ställning till ett mera långsiktigt bostadspolitiskt produktionsprogram,
synes det inte lämpligt att riksdagen redan nu fastställer ett sådant långtidsprogram.
Utskottet avstyrker följaktligen yrkandet härom i motionerna
1:520 och 11:632. Då det av propositionen framgår, att departementschefen
har uppmärksammat behovet att öka utbildningen av byggnadsarbetare,
synes det inte heller påkallat med någon skrivelse till Kungl, Majit
i. detta ämne. Motionsyrkandet avstyrkes. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet likaledes yrkandet i motionerna I: 364 och II: 437.
. ..... .. . , r. . f . \ • . , ... .i , f • » .
I fråga om bostadsbyggandets inriktning har föredragande departementschefen
anfört, att lån till småhus liksom hittills bör beviljas i en omfattning,
som svarar mot de faktiska bygginitiativen.
I motionerna 1:520 och 11:632 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ger till känna vad motionärerna anfört beträffande miljöfrågor.
Motionärerna anför bl. a., att de faktiska bygginitiativen inte är
något mått på allmänhetens efterfrågan på småhus. Småhusbyggandets
omfattning bestäms nämligen enligt motionärernas mening i hög grad av
kommunernas stadsplanepolitik. Syftet med motionsyrkandet är bl. a. att
åstadkomma sådana regler för den statliga bostadslångivningen att byggandet
av småhus främjas samt att utvecklingen mot en god bostadsmiljö
befordras. Motionärerna föreslår också, att byggnadsstyrelsen i syfte att
främja en god bostadsmiljö skall sammanfatta normer för stadsplaneringen.
I motionerna I: 419 och II: 494 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t ger till känna vad som i dessa motioner anförts rörande miljö- och
planeringsfrågor m. m. Motionärerna anför bl. a., att en snabbare handläggning
av stadsplaneärenden. är nödvändig. Vidare framföres i motionerna
önskemål om ändrade belåningsregler i syfte att få en likartad behandling
av småhus och flerfamiljshus såvitt avser beräkningen av låneunderlag.
Även i dessa motioner föreslås att byggnadsstyrelsen skall utarbeta
anvisningar för stadsplaneringen.
I motionerna 1:511 och II: 623 hemställes att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om en undersökning rörande småhusens andel av
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
11
-den i de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen upptagna bostadsproduktionen
ävensom att vissa åtgärder vidtages i anslutning härtill.
I motionerna I: 509 och II: 625 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande en sådan utfornir
ning av bostadslångivningen och bebyggelsepolitiken i övrigt, att ökad frihet
medges individen i fråga om lokalisering av egnahem.
I motionerna 1:284 och 11:345 föreslås skrivelse till Ivungl. Maj :t med
anhållan att frågorna rörande sådana ändringar i gällande låneregler för
bostadsbyggandet att behovet av en bättre yttre miljöutformning i bostadsbebyggelsen
tillgodoses och inomhusutrymmen för de boendes behov, t. ex.
hobby- och fritidslokaler, kan inräknas i belåningsvärdet skyndsamt måtte
prövas och att av prövningen föranlett förslag till provisoriska ändringar
av lånereglerna snarast måtte föreläggas riksdagen. Motionärerna föreslår
vidare en skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan att frågan rörande ökad
bomiljöforskning, lämpligen knuten till statens råd för byggnadsforskning
i enlighet med vad i motionerna anförts, måtte prövas och förslag i ämnet
föreläggas riksdagen så snart ske kan.
I motionen II: 353 hemställes att riksdagen måtte uppdraga åt Kungl.
Maj :t att vidtaga sådana åtgärder beträffande bostadsbyggandet, att belåningsmöjligheter
och produktionskostnader effektivt samordnas och att
härvid med hänsyn till nuvarande orimliga förhållanden särskild uppmärksamhet
ägnas småhusen.
Utskottet har tidigare uttalat (uti. 1963; 42, s. 11) att bostadsproduktionens
inriktning bör vara sådan, att de boendes behov och värderingar
så långt möjligt blir tillgodosedda vid bebyggelsens utformning. Detta mål
bör vara vägledande såväl i planeringen av bostadsförsörjningen som vid
bestämmande av villkoren för det statliga bostadsstödet.
. Av vad utskottet i det föregående anfört framgår att förutsättningarna
för den framtida bostadsproduktionen prövas såväl inom bostadsbyggnadsutredningen
som i samband med de kommunala bostadsbyggnadsprogrammen.
Denna planeringsverksamhet tar sikte på inte endast bostadsbyggandets
framtida volym utan också dess inriktning på olika hustyper m. m.
Den pågående planeringsverksamheten kan väntas ge säkrare utgångspunkter
för att bedöma den lämpliga inriktningen av framtidens bostadsbyggande.
Spörsmålet om småhusens andel i bostadsproduktionen är en av de
frågor som därvid får övervägas i sitt sammanhang. Utskottet anser inte
tillräckliga skäl föreligga att genom skrivelse till Kungl. Maj :t påkalla särskilda
åtgärder i fråga om småhusbyggandet. Yrkandet i motionerna I: 511
och II: 623 avstyrkes.
Flera av motionsyrkandena avser ändrade regler för beräkning av låneunderlag.
Sammanfattningsvis ger yrkandena uttryck för önskemål om belåningsregler,
som främjar en god bostadsmiljö, som bättre anpassar låneunderlaget
till de verkliga produktionskostnaderna och som ger småhus
12
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
och flerfamiljshus en mera likartad behandling. Efter motionstidens utgång
har Kungl. Maj :t utfärdat nya bestämmelser om låneunderlag. De nya bestämmelserna
innebär bl. a., att samma principer för låneunderlagsberäkningen
i allt väsentligt blir gällande för såväl flerfamiljshus som småhus.
Vidare synes de nya bestämmelserna i högre grad än de förut gällande medföra
en anpassning av låneunderlaget till sådana kostnadsolikheter, som är
betingade av skiljaktigheter i fråga om bostädernas standard. De nya reglerna
har ännu inte prövats i praktiken, varför det inte är möjligt att slutgiltigt
bedöma effekten av de gjorda ändringarna. På grund av upplysningar
som utskottet inhämtat rörande förutsättningarna för Kungl. Maj :ts
beslut anser sig emellertid utskottet kunna utgå från att motionärernas
önskemål, vilka i huvudsak överensstämmer med synpunkter som utskottet
anfört vid frågans behandling föregående år (uti. 1963: 42, s. 19 f.), till
väsentlig del blivit tillgodosedda genom Kungl. Maj :ts nya föreskrifter.
Någon framställning i ämnet till Kungl. Maj :t finner utskottet därför ej
motiverad. Nu ifrågavarande yrkanden i motionerna 1:520 och 11:632,
1: 419 och II: 494,1: 284 och II: 345 samt II: 353 avstyrkes.
Enligt vad utskottet inhämtat ägnas frågor om bostadsmiljön en betydande
uppmärksamhet inom den statligt understödda byggnadsforskningen.
Utskottet anser därför ej att det föreligger tillräckliga skäl för en framställning
om ökad forskning i detta ämne. Yrkandet härom i motionerna
1: 284 och II: 345 avstyrkes.
I anledning av vad som i motionerna I: 520 och II: 632 samt I: 419 och
11:494 anförts angående stadsplaneringen vill utskottet framhålla, att goda
stadsplaner utgör en grundläggande förutsättning för att en tillfredsställande
bostadsmiljö skall erhållas. Då tillgång på färdiga stadsplaner är nödvändig
för att bostadsproduktionen skall kunna fortgå störningsfritt, bör
handläggningen av planärenden inte i onödan fördröjas hos myndigheterna.
I likhet med motionärerna anser utskottet, att vägledande anvisningar
för stadsplaneringen skulle kunna bli av betydande värde för att
i planarbetet tillvarata allmänna erfarenheter rörande betingelserna för en
god boendemiljö. Sådana anvisningar skulle även kunna underlätta plangranskningen
och främja en snabbare handläggning av ärenden angående
fastställelse av plan. Enligt vad utskottet erfarit pågår inom byggnadsstyrelsen
vissa förberedelser för utarbetande av dylika anvisningar. Då motionärernas
syfte därmed torde vara tillgodosett, synes någon framställning
till Kungl. Maj :t inte erforderlig.
över motionerna 1:509 och 11:625 har utskottet inhämtat yttranden av
lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
Svenska kommunförbundet och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Yttrandena bifogas detta utlåtande.
Av motiveringen för motionsyrkandet framgår att motionärerna önskar
avveckla den arbetsmarknadspolitiska prövningen i samband med bedömning
av ansökningar om bostadslån för småhusbyggande på landsbygden.
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
13
Motionärerna önskar vidare att den jordbrukspolitiska prövningen av dylika
ansökningar, avseende byggnadsföretag på jordbruksfastighet, skall
slopas. Avfattningen av motionen ger vid handen att motionärerna har uppfattat
tillkomsten av 1962 års bostadslånekungörelse samt de till denna
knutna tillämpningsföreskrifterna såsom en skärpning av reglerna för kreditvärdesprövningen
i samband med bostadslångivningen.
Såsom framgår av bostadsstyrelsens yttrande har bestämmelserna om
kreditvärdesprövningen i samband med utfärdandet av 1962 års bostadslånekungörelse
ej ändrats i fråga om sitt sakliga innehåll utan endast undergått
redaktionella jämkningar. Av styrelsens yttrande framgår också att
tillämpningen av ifrågavarande regler inte har skärpts.
Såväl bostadsstyrelsen som arbetsmarknadsstyrelsen understryker i sina
yttranden, att en bedömning av det allmänna sysselsättningsläget på orten
ej kan undvaras i samband med att ansökningar om bostadslån prövas.
Bostadslånemyndigheternas bedömning har inte till ändamål att allmänt
styra lokaliseringen av bostäder. Frågor om fastighetsbildning och byggnadsrätt
regleras i allmän lag. Den omständigheten att gällande lag ger den
enskilde en betydande frihet i fråga om lokaliseringen av bostäder kan inte
rimligen anses medföra någon förpliktelse för staten att för den enskildes
räkning ikläda sig de finansiella risker som en ur kreditvärdessynpunkt
tvivelaktig lokalisering innefattar. Syftet med bostadslåneorganens prövning
är allmänt sett att klarlägga kreditriskerna i samband med bostadslångivningen.
Sysselsättningsläget på en ort kan givetvis inte undgå att utöva
inflytande på ortens fastighetsmarknad. På orter med sysselsättningssvårigheter
blir efterfrågan på bostadshus försvagad, vilket i sin tur försämrar
möjligheterna att säkerställa statens fordran, därest bostadslån beviljas.
Såsom utskottet anfört vid frågans behandling föregående år (uti. 1963: 42,
s. 12) är en bedömning av ortens sysselsättningsbetingelser ofrånkomlig, när
myndigheterna skall ta ställning till en ansökan om bostadslån. Vid bedömningen
får kreditriskerna vägas mot lånsökandens skäliga intressen. Ifrågavarande
prövning får alltså inte bli så snäv, att bostadsbyggandet på landsbygden
systematiskt missgynnas. Utskottet kan inte finna att vad motionärerna
anfört samt vad som framhållits i remissyttrandena ger stöd för
antagandet att bostadslångivningen i sin praktiska tillämpning skulle innebära
ett dylikt missgynnande av landsbygdens bostadsbyggande.
Samarbetet mellan de långivande organen samt de jordbrukspolitiska
myndigheterna synes fungera tillfredsställande när det gäller frågor om
bostadsbyggande på jordbruksfastigheter. Då det inte ankommer på statsutskottet
att göra några uttalanden i fråga om jordbrukspolitiken vill utskottet
inskränka sig till konstaterandet att bestämmelserna om bostadslångivningen
självfallet inte bör tillämpas på ett sådant sätt, att målet för
jordbrukspolitiken äventyras. En jordbrukspolitisk bedömning av låneärenden
är av betydelse även och kanske framför allt för att lånemyndig
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
heten skall erhålla underlag för att pröva om de tilltänkta bostäderna kommer
att få stadigvarande användning. Utskottet anser sig därför ej böra
medverka till att den jordbrukspolitiska bedömningen av bostadslåneärendena
upphör.
Förutsättningarna för fastighetsbildning slutligen torde komma att bedömas
vid prövning av föreliggande förslag till ny lag om fastighetsbildning.
Det torde därför ej finnas anledning att pröva denna fråga i särskild
ordning.
På grundval av det anförda avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.
I motionen II: 503 hemställes att erforderliga lånemedel för bostadsbyggande
reserveras för försök med snabbproduktion i stor skala av olika slags
monteringshus genom enhetlig entreprenad från projekteringens början till
färdigställandet enligt i motionen skisserade riktlinjer.
Yrkandet synes i första hand utgå från tanken att föreliggande möjligheter
till rationalisering av byggnadsindustrien bör tillvaratas bättre. Utskottet
kan för sin del biträda denna tanke. Inte minst i nuvarande läge med
utpräglad knapphet på arbetskraft och ett växande byggnadsbehov är det
betydelsefullt, att arbetskraftsbesparande metoder kommer till användning
i all den utsträckning, som är möjlig och ekonomiskt motiverad. Utskottet
har dock inte blivit övertygat om att det av motionären framförda uppslaget
är ägnat att i väsentlig mån befordra metodutvecklingen inom byggnadsbranschen
i önskvärd riktning. Det kan sålunda enligt utskottets mening
inte anses klarlagt, att den nuvarande ordningen för att fördela tillgängliga
lånemedel i avgörande grad hämmar utvecklingen av ett högrationaliserat
byggande. Utskottet anser det dessutom inte uteslutet, att motionärens förslag
att vid tilldelning av bostadslån ge större byggnadsföretagare en förmånsställning
kan innefatta risker för ett icke önskvärt gynnande av monopolsträvanden
inom byggnadsbranschen.
Ehuru utskottet sålunda inte kan biträda motionärens yrkande, anser
utskottet skäl föreligga att närmare belysa möjligheterna till en ökning av
byggkapaciteten genom att byggnadsindustriens rationalisering påskyndas.
I olika sammanhang har framhållits, att en bättre hushållning med arbetskraften
skulle stå att vinna, om industriellt förtillverkade byggnadselement
komme till ökad användning inom byggnadsproduktionen. Även om de erfarenheter
som hittills har vunnits av det s. k. elementbyggandet inte är odelat
positiva, torde det råda huvudsaklig enighet om att produktionsmetoden är
arbetskraftsbesparande. En ekonomiskt lönsam framställning av byggnadselement
anses emellertid förutsätta att produktionen kan äga rum i långa
serier. Såsom hinder för framställning och marknadsföring av byggnadselement
i större skala har framhållits att möjligheterna till garanterad avsättning
är alltför begränsade samt att det föreligger svårigheter att erhålla
erforderligt kapital för investering i produktionsanläggningar. Det är tänk
-
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
15
bart, att dessa hinder åtminstone delvis skulle undanröjas om bostadslåneorganen
lämnar kommunerna sina utfästelser om viss lånemedelstilldelning
några år i förväg för att därmed skapa underlag för flerårsbeställningar av
byggnadselement och om staten lämnar lån till produktionsanlägguingar.
Dylika lån torde kunna beviljas från lånefonden för maskinanskaffning inom
byggnadsindustrien. Det är emellertid möjligt, att ytterligare medel behöver
tillföras fonden, för att en tillräcklig effekt i detta avseende skall uppnås.
Även en utvidgning av lånens tillämpningsområde kan förtjäna övervägas.
Utskottet har med det sagda velat peka på några möjligheter att främja
en snabbare rationaliseringsprocess inom byggnadsindustrien. Även andra
möjligheter än de här nämnda står emellertid till buds. Utskottet anser frågan
ha sådan betydelse för de framtida produktionsmöjligheterna att en
allsidig utredning av problemet bör företagas. Utredningen bör ta sikte på
att klarlägga de tekniska och organisatoriska förutsättningarna för att påskynda
en sådan metodutveckling inom byggnadsindustrien att behovet av
arbetskraft minskar samt att belysa därmed sammanhängande frågor ur
ekonomisk synpunkt. Utredningen bör även undersöka möjligheterna att
åstadkomma ökad standardisering inom byggnadsverksamheten samt att
vinna kostnadsbesparingar genom en rationellare upphandlingsverksamhet,
exempelvis i form av interkommunalt samarbete.
Utskottet vill föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
att en sådan utredning kommer till stånd.
Bostadslån m. m. I motionerna I: 520 och II: 632 föreslås att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som i motionerna anförts beträffande
införande av ett kreditgarantisystem samt värdebeständiga lån för
bostadsfinansieringen.
I motionerna I: 419 och II: 494 yrkas att den statliga bostadslångivningen
fr. o. m. den 1 juli 1964 skall ersättas av ett kreditgarantisystem samt att för
erhållande av kreditgaranti en engångsavgift av 0,5 % skall erläggas.
Utskottet vill erinra om att både frågan om övergång till statliga kreditgarantier
och spörsmålet rörande värdebeständiga lån för bostadsändamål
skall prövas av bostadspolitiska kommittén. Kommitténs förslag bör avvaktas,
innan statsmakterna tar ståndpunkt i dessa frågor. En framställning
till Kungl. Maj:t angående skyndsam behandling av frågan synes inte motiverad,
varför motionsyrkandena avstyrkes.
Beträffande bostadslånets storlek föreslås i motionerna I: 520 och II: 632
att bostadslånets övre gräns för byggnadsföretag, som påbörjas efter den
1 juli 1964, skall vara 97 % för företagsformer, som nu får låna 100 %, samt
92 % för företagsformer, som nu får låna 95 %.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås — därest i motionerna framlagt
förslag om övergång till ett kreditgarantisystem ej vinner riksdagens bifall
—• att bostadslån, till vilka tillstånd lämnas tidigast den 1 juli 1964, skall
beviljas upp till 85 % av den totala produktionskostnaden mot ebbart in
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
teckningssäkerhet, oavsett förvaltningsform, upp till 95 % för s. k. allmännyttiga
företag mot kommunal borgen och upp till 90 % för kooperativa
och enskilda företag mot borgen av kommun, industriföretag eller annat
företag av motsvarande ekonomisk styrka samt till den del de överstiger
85 % amorteras på 25 år.
Motionärerna föreslår även, att bostadslån till egnahem skall beviljas upp
till 90 % av lånevärdet oavsett företagsform.
I motionerna I: 510 och II: 624 föreslås att bostadslån till enskild, såvitt
gäller lån till flerfamiljshus som preliminärt beviljas fr. o. m. den 1 juli
1964, må utgå intill 90 % av pantvärdet i stället för nu gällande 85 %.
I motionerna I: 511 och II: 623 föreslås att det högsta låneunderlaget för
småhus må, såvitt gäller hus för vilka preliminärt lånebeslut meddelas
fr. o. m. den 1 juli 1964, höjas genom förhöjning av basvärdet till 63 000 kr.
Motionärerna föreslår också skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om
förslag till 1964 års höstriksdag rörande ett särskilt stöd till barnfamiljers
småhusförvärv i syfte att bereda barnfamiljer med relativt begränsade inkomster
bättre möjligheter till småhusboende.
I motionerna I: 191 och II: 297 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att belåningsvärdet för flerfamiljshus ökas med ett
belopp om 400 kr. för varje lägenhet som är avsedd för pensionärsbostad.
I motionerna I: 75 och II: 92 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställer att Kungl. Maj :t måtte ge bostadslånekungörelsen och dess
tillämpningsföreskrifter sådan utformning, att av expropriationsdomstolar
fastställda markpriser respekteras som underlag för statlig belåning.
Frågan om den övre lånegränsen för statliga bostadslån skall prövas av
bostadspolitiska kommittén. Motionsyrkandena om ändring i nu gällande
bestämmelser härom avstyrkes.
Det i motionerna I: 511 och II: 623 framförda förslaget om en höjning av
låneunderlaget torde sakna aktualitet sedan bestämmelserna om låneunderlag
ändrats genom beslut av Kungl. Maj :t. Motionsyrkandet bör ej föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Ändringen av bestämmelserna om låncundcrlag innebär bl. a., att ett
tidigare i vissa fall utgående tillägg av 400 kr. per lägenhet, avsedd att användas
som pensionärsbostad, numera ej längre beviljas. Enligt vad utskottet
inhämtat har denna ändring föranletts av att de nya bestämmelserna
anses medföra en förbättrad anpassning av låneunderlaget till produktionskostnaderna
i det individuella fallet, varför det särskilda tillägget för pensionärsbostad
ej längre har framstått som motiverat. Under hänvisning härtill
avstyrker utskottet ifrågavarande yrkande i motionerna I: 191 och 11: 297.
I anledning av det i motionerna I: 511 och II: 623 framförda förslaget om
särskilt stöd till barnfamiljer med begränsade inkomster för att förvärva
småhus får utskottet som sin mening framhålla, att det konsumtionsstöd
vissa hushållsgrupper kan behöva för att kunna inrikta sin bostadsefter
-
Statsutskottets utlåtande nr 42 ur 1964
IT
irågan på rymliga lägenheter av god kvalitet inte bör vara knutet till någon
särskild hustyp. Utskottet kan därför ej biträda motionsyrkandet om en
framställning till Kungl. Maj :t i ämnet.
Yrkandet i motionerna I: 75 och II: 92 synes förestavat av önskemålet att
innebörden i föreskrifterna om markprisprövning vid handläggning av bostadslåneärenden
bättre än nu skall avspeglas i bestämmelsernas praktiska
tillämpning. Då emellertid gällande bestämmelser redan har den utformning
som motionärerna åsyftar bör motionerna inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I motionerna 1:419 och 11:494 föreslås slopande av den i bostadslånekungörelsen
intagna bestämmelsen om maximiyta för småhus, som skall
bebos av låntagaren.
Denna fråga har tidigare prövats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
Utskottet har de två senaste åren anfört vissa skäl, som talar mot bibehållande
av den nämnda maximiregeln, samt under åberopande härav tillstyrkt
motionsyrkanden om dess avskaffande. Utskottets förslag i detta avseende
har emellertid ej godtagits av riksdagen. Då bostadspolitiska kommittén
skall pröva en rad frågor, som sammanhänger med former och villkor för
det statliga stödet till bostadsförsörjningens främjande, synes det utskottet
ändamålsenligt att kommittén även prövar frågan om maximiregeln. Utskottet
förordar därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,
att en sådan prövning kommer till stånd
I motionerna 1:520 och 11:632 föreslås att ränta och amortering på
bostadslån för privatägda småhus skall, med tillämpning fr. o. m. den 1 juli
1964, erläggas i form av fast annuitet. I motionerna föreslås även att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t ger till känna vad som i motionerna anförts
rörande kapitalkostnaderna för småhus.
I motionerna I: 50 och II: 64 yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte föreslå att bostadspolitiska kommittén får i uppdrag att vidare
utreda en i motionerna förordad finansieringsmetod, innebärande att räntefria
lån ställes till bostadsbyggandets förfogande för de bostäder, som i
framtiden tillkommer med statligt stöd.
Då även frågan om ränta och amortering på bostadslån hör till de problem
som bostadspolitiska kommittén skall överväga, kan utskottet ej biträda
ifrågavarande motionsyrkanden.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås — därest i motionerna framlagt
förslag om övergång till ett kreditgarantissystem ej vinner riksdagens bilall
—. att vid utgivande av bostadslån skall uttagas en förvaltningsavgifl
av 0,5 % i samband med lånets utbetalande.
Med hänsyn till innebörden av bostadspolitiska kommitténs utredningsuppdrag
avstyrkes motionsyrkandet.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 6 sand. Nr 42
18
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
Beträffande bostadslånens tillämpningsområde yrkas i motionerna I: 185
och II: 223 att frågan om särskilda lån för ombyggnad, upprustning och
förbättring av friområdena i anslutning till äldre bostadsområden blir föremål
för överväganden inom bostadsförbättringsutredningen eller annat
lämpligt organ samt att lån för konstnärlig utsmyckning även måtte utgå
för äldre bostadsområden.
I motionerna I: 281 och II: 350 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t begär förslag till sådan ändring i författningarna angående lån och
bidrag till bostadsegnahein att även äldre fastigheter, som vid överlåtelsen
inte är i behov av större reparation, måtte kunna belånas i samband med
ägarbyte.
I motionerna I: 118 och II: 147 hemställes att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära förslag om införande av lånemöjligheter för sådana
förvärv av mindre jordbruk, som har till huvudsakligt syfte att bereda
förvärvaren och hans familj bostad.
I motionerna I: 517 och II: 621 föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om sådana tilläggsdirektiv till bostadspolitiska kommittén,
att frågan om finansieringen av bostäder, som friställts i samband
med jordbrukets yttre rationalisering, skyndsamt särbehandlas och att förslag
till nya grunder härför snarast förelägges riksdagen.
Det kreditstöd för upprustning och förbättring av friytor in. m. i anslutning
till äldre bostadsområden som avses i motionerna I: 185 och 11:223
torde i allt väsentligt kunna utgå med stöd av nu gällande bestämmelser
om bostadslån för ombyggnad. Det synes emellertid vara av betydelse, att
frågan om åtgärder i det av motionärerna avsedda syftet blir närmare belysta.
Utskottet tillstyrker därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställer, att bostadsförbättringsutredningen erhåller uppdrag att beakta
motionerna vid utredningsarbetet.
Frågan om statliga lån för förvärv av befintliga bostadshus skall prövas
av bostadspolitiska kommittén. Det synes därför ej behövligt att hos
Kungl. Maj :t hemställa om förslag i ämnet. Ej heller synes det utskottet
föreligga tillräckliga skäl för riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa om
förtursbehandling inom bostadspolitiska kommittén av frågan om finansiering
av sådana bostäder som friställes i samband med jordbrukets yttre
rationalisering.
Yrkandena i motionerna I: 281 och II: 350, I: 118 och II: 147 samt 1: 517
och II: 621 avstyrkes.
I motionerna 1:419 och 11:494 yrkas att såsom allmännyttiga betecknade
bostadsföretag skall åläggas redovisningsskyldighet för sina fonder,
dessas storlek och successiva uppbyggnad samt för de principer efter vilka
dels fonderna uppbygges, dels hyressättningen sker.
Motionsyrkanden av samma innebörd har framförts under en följd av
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
19
år. Utskottet har vid tidigare tillfällen (senast i uti. 1963: 42, s. 16) avstyrkt
förslagen under hänvisning till att vederbörande myndigheter utan särskilt
stadgande kan erhålla tillgång till ifrågavarande uppgifter och att en fortlöpande
uppgiftsinsamling är opåkallad. Utskottet finner inte skäl att nu
inta en ändrad ståndpunkt, varför yrkandena avstyrkes.
Räntebidrag m. m. I statsverkspropositionen föreslås ändringar i bestämmelserna
om räntebidrag. Departementschefen anför, att hyresutvecklingen
efter det andra världskriget och i synnerhet under 1950-talet bär prägeln
av en icke oväsentlig splittring i hyresnivån. I den mån hyresskillnaderna
inte motsvaras av standardvariationer eller andra olikheter i lägenheternas
värde för de boende utgör de en prisdifferentiering, som måste te sig
svårförståelig för den enskilde bostadskonsumenten. Ehuru vissa åtgärder
vidtagits i syfte att uppnå en förbättrad hyresstruktur företer hyresbilden
fortfarande vissa mindre tilltalande drag. Departementschefen åberopar
uppgifter av bostadsstyrelsen enligt vilka hyran i hus som tillkommit år
1961 beräknas ligga ca 3 kr. högre per m2 lägenhetsyta än i hus byggda år
1959. Mellan 1961 och 1962 synes hyrorna ha stigit ungefär lika mycket.
Föredraganden anför dock, att uppgifterna torde vara relativt osäkra.
Departementschefen anser, att föreliggande hyresskillnader motiverar
vissa justeringar av gällande basräntor. För att möjliggöra en sänkning av
hyrorna i de nyaste husen föreslår han att basräntorna i nyproduktionen
sänkes. I tidigare byggda hus föreslås att räntesubventionen minskas eller
slopas.
Föredraganden anför, att minskningen av subventionerna i tidigare
byggda hus är motiverade inte enbart av önskemålet att uppnå en jämnare
hyresnivå. Det är dessutom önskvärt att söka undvika att hyresbegränsande
subventioner under alltför lång tidrymd bindes i bostadsbeståndet.
Det synes rimligt, uttalar departementschefen, att subventionerna successivt
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till den allmänna inkomstutvecklingen
och den därmed följande ökningen i de boendes hyresbetalningsförmåga.
Förslaget i statsverkspropositionen innebär att räntebidragen slopas i
hus, byggda åren 1952—1956, att basräntan höjs från 4 till 4,5 % för hus,
som har byggts efter år 1956 och finansierats med statslån enligt före den
1 januari 1958 gällande lånevillkor, samt från 3,5 till 4 % i fråga om hus,
som byggts åren 1958—1960 och för vilka lån beviljats enligt de regler som
gäller efter 1958 års ingång. Beträffande räntebidrag för 1961 års produktion
föreslås ingen förändring. 1 fråga om hus, som färdigställts år 1962
och senare, föreslås en sänkning av basräntan från 3,5 till 3 %.
De hyreshöjningar, som följer av förslagen, beräknas till 110—150 kr.
om året för eu tvårumslägcnhet och 140—180 kr. om året för en trerumslägenhet.
1 hus färdigställda efter 1961 uppkommer hyressänkningar med
20 Statsutskottets utlåtande nr 12 dr 1964
ca 140 kr. om året för en tvårumslägenhet och ca 175 kr. om året för en
trerumslägenhet.
Ändringarna i basräntan föreslås träda i kraft den 1 juli 1964.
I motionerna 1:520 och 11:632 föreslås att räntebidragen fr. o. in. den
1 januari 1964 skall beräknas efter i motionerna närmare angivna grunder.
Innebörden av förslaget är att räntebidragen slopas för alla hus vilka
finansierats med statslån enligt före den 1 januari 1958 gällande villkor,
att basräntan för 1961 års hus höjes med 0,5 procentenhet samt att förslaget
om sänkning av basräntan i nytillkomna hus avslås.
I samma motioner föreslås en omläggning av lånevillkoren, innebärande
att räntesubventionen ersättes med ett enhetligt schablonbidrag enligt i
motionerna angivna riktlinjer.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås att riksdagen skall uttala att en
grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara att de boende
själva skall betala vad deras bostäder kostar. I motionerna föreslås vidare
att räntebidrag fr. o. m. den 1 juli 1964 ej längre skall utgå för hus som påbörjats
före ingången av 1958 samt att basräntan för fr. o. m. 1958 påbörjade
hus skall vara 4,5 %, såvitt gäller lån, vilka hänför sig till tiden
fr. o. m. den 1 januari 1964.
I motionerna I: 510 och II: 624 föreslås att i propositionen förordad avveckling
av räntebidrag samt höjning av basräntor skall avse tiden fr. o. m.
den 1 januari 1964. Motionärerna yrkar vidare avslag på Kungl. Maj :ts
förslag till sänkning av basräntan för vissa årgångar av hus. Motionärerna
föreslår dessutom en skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om prövning
och förslag till 1964 års höstriksdag rörande en schablonmetod för beräkning
av räntebidrag.
I motionerna I: 168 och 11:228 hemställes att riksdagen måtte besluta
att under hänvisning till pågående utredningar icke företa någon ändring
av basräntan för fastigheter färdigställda åren 1952 t. o. m. 1960. Motionärerna
yrkar vidare, att riksdagen skall uppdraga åt Kungl. Maj :t att på
så sätt ändra låneförfattningarna, att en sänkning av basräntan för fastigheter
färdigställda fr. o. m. 1962 kommer de boende till godo.
I motionerna I: 51 och II: 65 yrkas avslag på Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet vill erinra om att principerna för räntebidragen behandlades
vid föregående års riksdag. Utskottet anförde därvid bl. a. (uti. 42, s. 24 ff.),
att räntesubventioneringens primära syfte inte är att sänka de boendes utgifter
för bostaden utan att genom stabilisering av kapitalkostnadsfaktorerna
skapa gynnsamma betingelser för bostadsproduktionen. Utskottet anförde
vidare med hänvisning till det nyss sagda att det är rimligt att räntesubventionerna
i äldre hus från tid till annan jämkas under beaktande av
hyresutvecklingen i nyare hus.
Kungl. Maj :ts förslag innebär dels höjda räntebidrag till nyproducerade
hus, dels en minskning av subventioneringen till de hus som tillkommit
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
21
före år 1961. Förslaget låter sig enligt utskottets mening i huvudsak väl förena
med de principer vilka utskottet vid fjolårets riksdag uttalat sig för
och vilka jämväl godtagits av riksdagen. Utskottet vill dock framhålla, att
de förändringar i utgående hyror som följer av de föreslagna åtgärderna
vid nu rådande marknadsräntor för fastighetslån i vissa fall torde bli inte
obetydligt större än som framgår av propositionen.
Utskottet anser i likhet med departementschefen att hyresutvecklingen
i nyproducerade bostäder påkallar ett förstärkt stöd från samhällets sida
för att bostadsproduktionens inriktning inte skall röna ogynnsamma inflytelser
av kostnadsuppgången. Utskottet delar också departementschefens
mening att en minskning av de utgående räntebidragen i tidigare byggda
hus är motiverad. Såsom departementschefen anfört är föreliggande uppgifter
om hyresnivån för olika årgångar av hus tämligen osäkra. Detta har
även framhållits i motionerna 1: 168 och II: 228. Utskottet anser dock, att
den allmänna hyresbilden är tillräckligt klarlagd för att ställning till propositionen
skall kunna tagas.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka departementschefens uttalande
att en successiv minskning av utgående generella subventioner är
motiverad även av den allmänna inkomstutvecklingen och den därav följande
ökningen i de boendes hyresbetalningsförmåga. Hänsynen till den enskilde
bostadskonsumenten gör det därvid enligt utskottets mening önskvärt
att för framtiden söka undvika alltför plötsliga och oväntade ökningar av
bostadsutgifterna. Det bör därför övervägas, om de generella subenventionernas
storlek samt den tid, varunder de skall utgå, i huvudsak kan bestämmas
enligt en i förväg uppgjord plan. Det blir då möjligt för de boende att bättre
överblicka hur deras bostadskostnader i framtiden kommer att förändras.
Med hänsyn till räntebidragens funktion som ett produktionsstöd är det
även för byggherrarna av stor vikt att så långt möjligt kunna överblicka
finansieringsbetingelserna för bostadsförvaltningen i förväg. Då det framtida
stödet för bostadsförsörjningen utreds av bostadspolitiska kommittén bör
kommittén närmare pröva denna fråga. Vad utskottet sålunda anfört bör
bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Motionerna I: 510 och II: 624 samt I: 520 och II: 632, såvitt de avser en
schablonmetod för beräkning av räntebidrag, kan utskottet ej tillstyrka.
Kungl. Maj :ts nu föreliggande förslag till ändringar i fråga om räntebidragen
kan utskottet biträda. Detta innebär, att utskottet avstyrker förena
mnda yrkanden i motionerna I: 520 och II: 632, I: 419 och II: 494, I: 510
och II: 624 samt I: 51 och II: 65. Utskottet avstyrker även det i motionerna
1:419 och 11:494 framställda yrkandet angående en grundprincip för bostadspolitiken.
Vad som i motionerna I: 168 och 11:228 föreslagits beträffande
tidpunkten för beslut angående räntebidragen har utskottet ej ansett
sig böra biträda i vidare man än som framgår av det förut anförda.
I anledning av vad som i sistnämnda två motioner anförts angående en
22
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
ändring av låneförfattningarna i syfte att tillförsäkra de boende värdet av
de ökade subventionerna i nyproduktionen har utskottet inhämtat, att inom
Kungl. Maj :ts kansli planerade åtgärder är ägnade att tillgodose detta syfte.
Utskottet finner därför en framställning i ämnet opåkallad.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås att tertiärlån mellan 70 och 85 %
av belåningsvärdet skall, i fråga om hus som påbörjas efter 1957, fr. o. m.
den 1 januari 1984 löpa med 5,5 % ränta. I motionerna föreslås att samma
räntesats för tid fr. o. m. den 1 januari 1963 skall gälla de tilläggslån som
enligt beslut av 1953, 1957 och 1959 års riksdagar gjorts amorteringspliktiga.
Motionärerna föreslår vidare att tertiärlån till den del de överstiger 85 %
av belåningsvärdet skall, i fråga om hus som påbörjats efter 1957, fr. o. m.
den 1 januari 1964 löpa med 6 % ränta samt att räntan för egnahemslån
och förbättringslån, avseende hus som påbörjats efter 1957, skall för tid
fr. o. in. den 1 januari 1964 utgöra 5 %.
De av utskottet i det föregående förordade förändringarna beträffande
räntebidrag till hus byggda före år 1961 medför inte oväsentliga ökningar
av bostadskostnaderna. Utskottet anser sig inte nu böra medverka till ytterligare
ökning av dessa kostnader. Ifrågavarande motionsyrkanden avstyrkes.
Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten m. m. Enligt Kungl.
Maj :ts beräkning bör anslaget till Räntebidrag uppföras med 185 000 000 kr.
I motionerna 1: 520 och IT: 632 föreslås att anslaget uppföres med ett
belopp av 135 000 000 kr.
I motionerna 1:510 och II: 624 föreslås anslaget uppfört med 155 000 000 kr.
I motionerna 1:51 och 11:65 hemställes att riksdagen anvisar anslaget
med belopp som följer av det i motionen framförda yrkandet angående basräntan.
Motionsyrkandena är betingade av förslag, som innefattar avslag på de
i propositionen föreslagna ändringarna i räntebidragsreglerna. Enär utskottet
i det föregående har tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag avstyrkes motionsyrkandena.
Till följd av att lånemarknadens räntor för bostadslån har ändrats efter
del att statsverkspropositionen framlades, kan utgifterna för räntebidrag
under budgetåret 1964/65, under antagande att de nya räntorna blir bestående
hela innevarande budgetår, numera beräknas till ett högre belopp. Enligt
uppgifter, som utskottet har inhämtat från bostadsstyrelsen, kommer
medelsbehovet på grund av ränteförändringarna att öka med 20 000 000 kr.
Utskottet föreslår därför, att anslaget uppföres med 205 000 000 kr.
Med utgångspunkt i förutnämnda antaganden beträffande bostadsbyggandets
storlek föreslår Kungl. Maj :t att ramen för långivning från lånefonden
för bostadsbyggande fastställes till 1 075 000 000 kr. för år 1964
samt 1 080 000 000 kr. för år 1965.
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196b
23
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås — därest det i motionerna framlagda
förslaget rörande bostadslånens storlek bifalles — att låneramen fastställes
till 975 000 000 kr. för år 1964 samt 980 000 000 kr. för år 1965.
Motionsyrkandena är föranledda av förslag till ändringar i reglerna för
bostadslån. Utskottet, som i det föregående avstyrkt dessa förslag, avstyrker
även nu ifrågavarande yrkanden.
Föredragande departementschefen har anfört att genomsnittsbeloppen av
de lån som skall avräknas på låneramen kunde komma att påverkas av förslag
till ändrade bestämmelser om låneunderlag, vilka vid tidpunkten för
statsverkspropositionens framläggande prövades i inrikesdepartementet.
Kungl. Maj :t har sedermera meddelat beslut angående sådana nya bestämmelser.
Utskottet har inhämtat uppgifter från bostadsstyrelsen angående det
ökade medelsbehov som uppkommer till följd av de nya bestämmelserna.
Styrelsen har därvid upplyst, att genomsnittsbeloppen för bostadslån numera
kan beräknas stiga även av andra skäl. De huvudsakliga anledningarna är
att utvecklingen tyder på en ökning av de kommunala och kooperativa
bostadföretagens andel av nyproduktionen, en ökning av den genomsnittliga
lägenhetsytan samt en större andel av lokaler i husen. På grundval av sålunda
lämnade uppgifter har utskottet beräknat den erforderliga låneramen
— vid de bostadsbyggnadsprogram som utskottet i det föregående har förordat
—- enligt följande uppställning:
År 1964 Milj. kr.
Lån till nya flerfamiljshus (54 000 x 13 800).................... 745
Lån till nya småhus (25 000 x 16 700) ....................... 418
Lån till ombyggnader samt förbättrings- och tvätterilån 90
Retroaktiv höjning av lån till bostäder igångsatta under år 1963 85
avrundat 1 340
År 1965
Lån till nya flerfamiljshus (53 000 x 13 800).................... 731
Lån till nya småhus (26 000 x 16 700).......................... 434
Lån till ombyggnader samt förbättrings- och tvätterilån 90
1 255
Ramen för långivning bör alltså fastställas till 1 340 milj. kr. för år 1964
och 1 255 milj. kr. för år 1965.
Kungl. Maj :t har föreslagit att under Lånefonden för bostadsbyggande
för nästa budgetår anvisas ett investeringsanslag av 690 000 000 kr.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås, som följd av det i samma motioner
framlagda förslaget om övergång till ett kreditgarantisystem, att något
anslag till lånefonden inte skall anvisas.
Då utskottet avstyrkt den i motionerna föreslagna övex-gången till ett
kreditgarantisystem, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker
berörda motionsyrkande.
Den förut nämnda ökningen av genomsnittsbeloppen för bostadslån kan
24
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
väntas medföra en ökad anslagsbelastning. Emellertid är det inte möjligt
att f. n. beräkna storleken av det ytterligare medelsbehovet. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Maj :t, om behov därav uppkommer, sedermera förelägger
riksdagen förslag till ökad medelsanvisning.
Utskottet biträder i propositionen framlagda förslag rörande den bostadspolitiska
organisationen och anslagen till bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.
Vad föredragande statsrådet i förevarande sammanhang i övrigt anfört
och föreslagit har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt yttrande.
Hemställan. Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
1. beträffande bostadsbyggandets omfattning med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å motionerna
1:520 och 11:632 samt 1:364 och 11:437, de båda förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet
anfört;
2. beträffande bostadsbyggandets inriktning med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
1:520 och 11:632, 1:419 och 11:494, 1:511 och 11:623,
1:509 och 11:625, 1:284 och 11:345 ävensom motionen
II: 353, de sex förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;
3. beträffande försök med snabbproduktion av monteringshus
i anledning av motionen II: 503 i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;
4. avslå i motionerna I: 520 och II: 632 samt I: 419 och
II: 494 framställda yrkanden om införande av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet;
5. avslå i motionerna I: 520 och II: 632 framställt yrkande
angående värdebeständiga lån för bostadsändamål;
6. avslå i motionerna I: 520 och II: 632, I: 419 och II: 494,
I: 510 och II: 624, I: 511 och II: 623, I: 191 och II: 297 samt
I: 75 och II: 92 framställda yrkanden beträffande bostadslånets
storlek;
7. avslå i motionerna I: 520 och II: 632 framställt yrkande
angående formen för förräntning och amortering av vissa
bostadslån;
8. avslå i motionerna I: 50 och II: 64 framställt yrkande
angående räntefria lån för bostadsbyggande;
9. avslå i motionerna I: 419 och II: 494 framfört yrkande
angående en förvaltningsavgift för bostadslån;
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
25
10. beträffande bestämmelsen om maximiyta för småhus,
som skall bebos av låntagaren, i anledning av motionerna
I: 419 och II: 494, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva till känna vad utskottet anfört;
11. beträffande bostadslånens tillämpningsområde i anledning
av motionerna I: 185 och II: 223 samt med avslag å
motionerna I: 281 och II: 350, I: 118 och II: 147 samt I: 517
och II: 621 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad
utskottet anfört;
12. avslå i motionerna 1:419 och 11:494 framställt yrkande
angående viss redovisningsskyldighet för allmännyttiga
bostadsföretag;
13. beträffande bestämmelserna om räntebidrag m. m.
a) avslå motionerna 1:510 och 11:624 samt 1:520 och
II: 632, såvitt de avser en schablonmetod för beräkning av
räntebidrag;
b) beträffande bestämmelserna i övrigt om räntebidrag
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och i anledning av motionerna
1: 168 och II: 228 ävensom med avslag å motionerna
I: 520 och II: 632, I: 419 och II: 494, I: 510 och II: 624
samt I: 51 och II: 65, de åtta sistnämnda motionerna såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;
14. avslå i motionerna I: 419 och II: 494 framställda yrkanden
angående räntan på vissa tidigare beviljade tertiärlån,
tilläggslån, egnahemslån och förbättringslån;
15. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till främjande av bostadsförsörjningen,
såvitt de ej behandlats under 1.—14. eller av utskottet behandlas
i särskilt utlåtande, med bifall till Kungl. Maj :ts
förslag och under erinran om vad utskottet anfört godkänna
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 3 januari
1964 förordade ändringar;
16. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 520 och II: 632, I: 510 och II: 624 samt I: 51
och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga, till Räntebidrag
för budgetåret 1964/65 å driftbudgeten under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 205 000 000 kr.;
17. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 419 och II: 494, såvitt nu är i fråga, medgiva
att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 1 340 000 000 kr. under år 1964 samt
1 255 000 000 kr. under år 1965;
26
Statsutskottets utlåtande nr 42 ur 1964
18. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:419 och 11:494, såvitt nu är i fråga, till
Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1964/65 å
kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder anvisa ett
investeringsanslag av 690 000 000 kr.;
19. till Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien
för budgetåret 1964/65 å kapitalbudgeten
under statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 kr.;
20. medgiva att beslut om lån, som skall utgå från anslaget
till räntefria lån till bostadsbyggande, må meddelas intill
ett belopp av 20 000 000 kr. under år 1965;
21. till Räntefria lån till bostadsbyggande för budgetåret
1964/65 å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag av 1 000 kr.;
22. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för bostadsstyrelsen, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 3 januari 1964 föreslagit;
23. godkänna följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1964/65:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
................................ 1 123 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis............ 25 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 925 000
4. Ersättningar till experter och sakkunniga,
förslagsvis .............................. 155 000
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 371 000
Summa kr. 4 599 000;
24. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 4 599 000 kr.;
25. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för länsbostadsnämnderna, som föranledes
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari 1964 föreslagit;
26. godkänna följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1964/65:
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964- 27
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 1 048 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis........... 150 000
3. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis 240 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 3 473 000
5. Ersättningar till experter och sakkunniga,
förslagsvis .............................. 450 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 2 172 000
Summa kr. 7 533 000;
27. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 7 533 000 kr.;
28. till Bostadsstgrclsen: Omkostnader för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 920 000 kr.;
29. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 063 000 kr.;
30. besluta att i förevarande sammanhang behandlade motioner,
till den del de inte blivit under punkterna 1.—29.
särskilt berörda eller av utskottet behandlas i annat utlåtande,
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 april 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Boman, Einar Persson, Birger
Andersson, Bergman, Virgin, Fritz Persson, Rikard Svensson, fru Wallentheim,
herrar Per Jacobsson, Bertil Petersson, Holmberg, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson och Harald Pettersson; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, fru Lewén-Eliasson,
herrar Svensson i Ljungskile, Wedén, Gustafsson i Skellefteå, Andersson
i Knäred, Kellgren, Fagerlund, fru Holmberg och herr Turesson.
28
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
Reservationer
1) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-OIof Hanson, Svensson i Ljungskile,
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka beträffande bostadsbyggandets
omfattning ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 9 börjar med »Läget på»
och på s. 10 slutar med »och II: 437», bort ha följande lydelse:
»Läget på bostadsmarknaden särskilt i vissa bristområden påkallar enligt
utskottets mening kraftfulla åtgärder för att få till stånd en ytterligare
ökning av bostadsproduktionen. För år 1964 bör det ordinarie bostadsbyggnadsprogrammet
som departementschefen föreslagit bestämmas till
85 000 lägenheter.
Att behålla denna målsättning även för år 1965 skulle emellertid innebära,
att igångsättningen under tre år i följd skulle ligga på samma nivå. En
så långvarig stagnation i fråga om igångsättningen vore enligt utskottets mening
olycklig. Igångsättningen för 1965 bör därför i enlighet med vad som
föreslås i motionerna 1: 520 och II: 632 bestämmas till 90 000 lägenheter.
Utskottet vill emellertid understryka att igångsättningen bör bli större, om
läget på arbetsmarknaden så medger.
I anledning av vad som yrkas i ovannämnda motioner vill utskottet framhålla
att en förutsättning för att kommuner och företag skall kunna fullgöra
sina planerings- och projekteringsuppgifter utifrån en tillräckligt fast grundval,
är att statsmakterna tar ansvar för att utforma ett ordinarie långsiktsprogram
och i stort sett angiver den reserv i form av förberedda projekt,
som snabbt bör kunna igångsättas under en försvagad konj unktur. Utskottet
vill därför tillstyrka motionärernas förslag om att följande bostadsbyggnadsprogram
antages för de närmaste åren:
År |
Ordinarie |
Konjunkturreserv |
Summa inkl. reserv |
1964 |
85 000 |
10 000 |
95 000 |
1965 |
90 000 |
10 000 |
100 000 |
1966 |
94 000 |
10 000 |
104 000 |
1967 |
98 000 |
10 000 |
108 000 |
1968 |
102 000 |
10 000 |
112 000 |
1969 |
106 000 |
10 000 |
116 000 |
Förutsättningen för att detta program för bostadsbyggandet skall kunna
fullföljas är att det sker en successiv ökning av byggnadsindustriens produktionskapacitet.
Den ökning som hittills ägt rum är till största delen ett
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196i
29
resultat av det fortgående rationaliseringsarbetet. Vill man öka byggnadsindustrins
produktionsförmåga i snabbare takt måste denna rationaliseringsverksainhet
kombineras med ökad rekrytering av arbetskraft.
Detta förutsätter en väsentligt ökad utbildning av byggnadsarbetare,
vilken går ut på dels att utbilda ungdom och dels att bereda arbetskraft,
som friställes genom rationaliseringen inom andra områden av näringslivet,
möjlighet till omskolning till byggnadsarbetare.
Utbildningen av ungdomar till yrkesarbetare inom byggnadsindustrin är
under utbyggnad. Läget är sämre beträffande omskolning till byggnadsarbetare
av friställda arbetare från andra branscher. Vuxenutbildningen
inom byggnadsindustrin bör enligt utskottets mening utbyggas högst väsentligt.
Denna utbildning bör utformas så, att den kan utnyttjas både av
dem som redan arbetar inom byggnadsindustrin och av dem som kommer
från andra yrken.
Utskottet tillstyrker yrkandena i motionerna I: 520 och II: 632 angående
flerårsplan för bostadsbyggandet samt föreslår att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet anfört beträffande utbildning av
byggnadsarbetare.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»1. beträffande bostadsbyggandets omfattning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom motionerna 1:364 och
II: 437 samt med bifall till motionerna I: 520 och II: 632, de
båda sistnämnda motionerna såvitt nu är i fråga, godkänna
vad utskottet anfört;»
2) av herrar Boman, Virgin, Per Jacobsson, Holmberg, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Svensson i Ljungskile, Wedén, Gustafsson i Skellefteå, Andersson i Knäred
och Turesson, vilka beträffande bostadsbyggandets inriktning ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 11, som börjar med »Av vad»
och slutar med »II: 623 avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Av vad utskottet i det föregående anfört framgår, att bostadsstyrelsen
torde komma att redovisa de första kommunala bostadsbyggnadsprogrammen
i anslutning till sina anslagsäskanden hösten 1964. Härigenom torde
erhållas en relativt säker grund för bedömning av den närmaste framtidens
fördelning av bostadsbyggandet på olika hustyper in. m. Såsom framhållits
i motionerna I: 511 och II: 623 är det angeläget alt man snarast gör eu
genomgång av programmen i syfte att utröna om småhusbyggandet har tillgodosetts
i tillräcklig omfattning. Enligt utskottets mening bör målsättningen
på sikt vara att småhusbyggandet skall tillgodoses i den utsträckning
de bostadssökande önskar. Skulle det visa sig att småhusandelen i femårsprogrammen
är för liten i förhållande till denna målsättning bör olika åt
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196b
gärder övervägas för att successivt öka småhusandelen. Såsom framhållits i
förevarande motioner bör planeringsresurserna därvid ägnas särskild uppmärksamhet.
Vad utskottet sålunda anfört torde böra bringas till Kungl.
Maj :ts kännedom.»
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 12 börjar med »Av motiveringen»
och på s. 14 slutar med »förevarande motionsyrkande», bort ha
följande lydelse:
»Utskottet vill i anledning av motionerna erinra om statsmakternas
tidigare behandling av förevarande spörsmål. I proposition nr 138 till 1953
års riksdag framhöll föredragande departementschefen, att utvecklingen
under senare år av kommunikationerna på landsbygden har medfört att
bestämda krav icke längre behövde ställas på att husen skulle ligga i anslutning
till tätort med dess möjligheter till sysselsättning, och att om vid
belåning av egnahem på landsbygden vissa risker skulle tagas, betydde icke
detta att landsbygden favoriserades. Under de senaste tio åren hade med
statligt stöd uppförts ett stort antal egnahem på mindre industriorter.
Departementschefen underströk att de framtida försörjningsmöjligheterna
på dessa orter kunde visa sig vara helt beroende av att verksamheten vid
ett eller ett par företag på orten icke komme att inskränkas mera väsentligt
och att ifrågavarande långivning därför innebar ett risktagande från statens
sida. Allmänt hållna bedömningar av kreditriskerna borde enligt departementschefens
mening inte få fälla utslaget vid prövning av ansökningar om
egnahemslån till hus på landsbygden. I de fall då en uppenbart olämplig
plats för egnahemslånet hade valts borde dock lån icke beviljas.
Riksdagen anslöt sig till detta uttalande, vars giltighet bekräftats 1956 och
1960.
Den numera tillämpade allmänna bedömningen av sysselsättningsläget på
orten vid prövning av enskilda småhusärenden, som inte gäller enbart
landsbygden utan även tätorter, bl. a. av det slag som åsyftats i ovannämnda
uttalande, kan inte anses stå i överensstämmelse med riksdagens nämnda
ställningstagande. Ej heller kan det anses stå i överensstämmelse med
utskottets uttalande vid förra årets riksdag (uti. nr 42), vari utskottet framhöll
att ansökningar om bostadslån icke bör avgöras utan skälig hänsyn till
sökandens sannolika återbetalningsförmåga.
Förutsättningarna för den framtida sysselsättningen bör sålunda enligt
utskottets mening i första hand avse den enskilde sökanden. Härvid får
givetvis uppmärksammas vad som redan 1953 anfördes rörande de förbättrade
kommunikationerna. Bilismens fortsatta expansion liksom de allmänna
inkomstförbättringarna torde i ett avsevärt antal fall böra ge anledning
till en mindre restriktiv bedömning av kreditriskerna än vad som tidigare
gällt. Möjligheterna att pendla till och från arbetsplatsen, genom bilismens
utbredning, måste tillmätas en avgörande inverkan om inte bedömningarna
skall bli för restriktiva och bostadsbyggandet på landsbygden missgynnas.
Statsutskottets utlåtande nr i2 år 196k
31
I motionerna har även anförts att en restriktiv hållning intagits till byggande
på landsbygden under motivering att sådant byggande skulle försvåra
möjligheterna att finansiera vatten- och avloppsanläggningar i tätort. I anledning
härav vill utskottet — under förståelse för att omfattande s. k. randbebyggelse
kan böra undvikas — framhålla att det rimligen inte bör komma
i fråga att den enskilde småhusbyggaren skall anvisas bygga på sådant ställe
att han mot sitt önskemål om boplats därigenom bringas medverka till
finansieringen av en viss orts vatten- och avloppsföretag. Endast om de
sanitära frågorna i det enskilda fallet inte kan bringas till en godtagbar
lösning på annat sätt, bör en dylik anvisning kunna komma i fråga.
Beträffande den i motionerna berörda jordbrukspolitiska prövningen av
vissa låneärenden finner utskottet, att denna fråga bör ses i relation till
utvecklingen inom jordbrukets rationalisering, som medför en ökning av
både rationaliseringsobjektens storlek och antal. Verkningarna av en restriktiv
hållning, som innebär att bostadslån endast undantagsvis beviljas, om
brukningsdelen ej beräknas bli bestående på sikt, blir till följd av denna
utveckling alltmer omfattande. Den omständigheten att bostadshuset jämte
tomt avstyckas som bostadsfastighet i samband med sammanläggning av
brukningsdelar ger vid handen, att brukningsdelcns bestående på sikt ingalunda
är en god mätare på om behov av bostaden i fråga kommer att finnas
även framgent. Skäl kan från allmänna planeringssynpunkter finnas för
samråd mellan länsbostadsnämnd och lantbruksnämnd i de åsyftade fallen.
Som regel bör dock gälla att en jordbrukspolitik prövning av nuvarande
art inte skall vara utslagsgivande utan ärendena i stället bedömas med
utgångspunkt från gängse bostadsbehovssynpunkter.
Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla att de i motionerna och av
utskottet berörda omständigheterna och faktorerna bör föranleda en annan
inriktning av bostadspolitiken i förevarande avseende. Som riktmärke bör
härvid gälla att den enskildes önskemål i fråga om boplats och bomiljö i
största möjliga utsträckning skall tillgodoses inom ramen för den allmänna
bostads- och bebyggelsepolitiken. Utskottet förutsätter att detta kommer
att prägla nu pågående utredningsarbete, särskilt inom bostadspolitiska
kommittén. Vissa åtgärder i enlighet med motionernas syfte, avveckling av
den nuvarande arbetsmarknadspolitiska prövningen och avveckling av den
jordbrukspolitiska prövningen, bör dock genomföras snarast möjligt och
utan avvaktande av slutförandet av det berörda utredningsarbetet. Vad utskottet
sålunda anfört torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»2. beträffande bostadsbyggandets inriktning i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag jämte motionerna I: 520 och
II: 632, I: 419 och II: 494, I: 511 och II: 623 samt I: 509 och
II: 625, de sex förstnämnda motionerna såvitt nu är i fråga,
32
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 19(ib
samt med avslag å motionerna 1: 284 och II: 345 ävensom
motionen II: 353, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört;»
3) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka beträffande
införande av ett kreditgarantisystein på bostadsområdet ansett att
dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 15, som börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »motionsyrkandena avstyrkes», bort ersättas med text
av följande lydelse:
»Utskottet delar den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna
I: 419 och II: 494 att man utan ytterligare dröjsmål bör kunna gå över till
ett kreditgarantisystem. Möjligheterna att ersätta den nuvarande direkta
statliga långivningen till byggande av flerfamiljshus och egnahem med av
staten garanterade krediter över vanliga kreditinrättningar har föregående
år närmare undersökts av Näringslivets bostadsutredning. I ett av denna
utredning framlagt betänkande »Bostadshusens finansiering» har tekniska
anvisningar lämnats för hur en dylik övergång till ett kreditgarantisystem
kan genomföras. Någon ytterligare, mer ingående undersökning utöver vad
som bör kunna ske av Kungl. Maj :t torde enligt utskottet inte vara nödvändig.
Statsmakterna bör därför kunna ta ståndpunkt till frågan om övergång
till statliga kreditgarantier utan att avvakta bostadspolitiska kommitténs
förslag i detta hänseende. Utskottet har därmed även tagit ställning till utredningsyrkandet
i motionerna I: 520 och II: 632.
Utskottet vill också erinra om att en omläggning till kreditgarantisystem
inte i och för sig förhindrar en ränte- eller kapitalsubventionering därest en
sådan anses motiverad. Själva övergången till ett kreditgarantisystem behöver
ej heller medföra några svårigheter för de personer som redan sökt
lån för byggande av flerfamiljshus eller småhus. Staten har alltid möjlighet
att se till att lånemedel i erforderlig utsträckning står till förfogande.
Utskottet, som sålunda tillstyrker yrkandena i motionerna 1:419 och
11:494 om övergång från statlig bostadslångivning till ett kreditgarantisystem
fr. o. m. den 1 juli 1964, är medvetet om att förslaget aktualiserar
vissa författningsändringar. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t utan
dröjsmål förelägger riksdagen förslag till sådana ändringar.
Såsom en följd härav förordar utskottet även bifall till yrkandena i motionerna
I: 419 och II: 494 om att fr. o. m. den 1 juli 1964 varken preliminära
beslut skall meddelas angående lån från lånefonden för bostadsbyggande
eller anslag anvisas till samma fond.
Utskottet biträder motionärernas förslag att för erhållande av kreditgaranti
skall erläggas en engångsavgift av 0,5 %.
Vad angår spörsmålet rörande värdebeständiga lån för bostadsändamål
vill utskottet erinra om att detta skall prövas av bostadspolitiska kommittén.
Yrkandet i denna fråga i motionerna I: 520 och II: 632 avstyrkes
därför.»
Statsutskottets utlåtande nr b2 år 196b 33
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»4. beträffande införande av ett kreditgarantisystem på
bostadsområdet med bifall till motionerna I: 419 och II: 494
samt i anledning av motionerna I: 520 och II: 632, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;»
4)
beträffande bostadslånets storlek
a) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, Svensson i Ljungskile,
Wedén och Gustafsson i Skellefteå, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Frågan
om» och slutar med »härom avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Frågan om den övre lånegränsen för bostadslån skall prövas av bostadspolitiska
utredningen. Enligt utskottets mening bör emellertid en viss justering
av de nu tillämpade lånegränserna vidtagas utan att utredningens
förslag inväntas. I motionerna I: 520 och II: 632 föreslås att bostadslånens
övre gräns för byggnadsföretag, som påbörjas efter 1 juli 1964, skall vara 97
procent för företagsformer, som nu får låna 100 procent, samt 92 procent
för företagsformer, som nu får låna 95 procent. Utskottet finner motionsyrkandena
välmotiverade och tillstyrker desamma. Övriga motionsyrkanden
angående ändring av lånegränserna kan utskottet inte tillstyrka.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»6. beträffande bostadslånets storlek med bifall till motionerna
1: 520 och II: 632 samt med avslag å motionerna
1:419 och 11:494, 1:510 och 11:624, 1:511 och 11:623,
I: 191 och II: 297 samt I: 75 och II: 92, de åtta förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»
b) av herrar Virgin, Holmberg Staxäng och Turesson, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Frågan om»
och slutar med »härom avstyrkes», hort ersättas med text av följande lydelse:
»En
sänkning av lånegränserna för flerfamiljshus föreslogs redan av
bostadspolitiska utredningen. Några bärande skäl för att ånyo avvakta en
tidsfördröjande prövning av den övre gränsen för statliga bostadslån genom
den föregående år tillsatta bostadspolitiska kommittén anser utskottet inte
föreligga. En redan nu genomförd sänkning av gränserna skulle dessutom
innebära att låneramar och anslag räckte till ett större antal lägenheter.
Samtidigt skulle ett ökat sparande tillskapas, vilket utskottet anser synnerligen
önskvärt. Vidare skulle därigenom en konkurrens mellan olika före3
— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 6 samt. Nr b2
34
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
tagsformer på mer likartade villkor åstadkommas. Utskottet finner för sin
del yrkandena i motionerna I: 419 och II: 494 väl motiverade och föreslår,
att däri nämnda lånegränser tillämpas beträffande bostadslån som beviljas
genom preliminärt beslut tidigast den 1 juli 1963. Utskottet tillstyrker jämväl
förslaget i samma motioner om förkortad amorteringstid för den del av
bostadslånet som överstiger 85 % av pantvärdet.
Utskottet tillstyrker även förslaget i motionerna I: 419 och II: 494 om att
bostadslån till småhus skall beviljas upp till 90 % av lånevärdet oavsett
företagsform.»
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Ändringen
av» och slutar med »och II: 297», bort ha följande lydelse:
»Behovet av att ge bostadsbyggarna ökade möjligheter att inrymma
pensionärslägenheter i den normala bebyggelsen är enligt utskottet angeläget.
En höjning av låneunderlaget för flerfamiljshus med 400 kr. för varje
lägenhet, som är avsedd till pensionärsbostad, bör därför genomföras.
Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet i motionerna I: 191 och II: 297.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»6. beträffande bostadslånets storlek med bifall till motionerna
I: 419 och II: 494 samt I: 191 och II: 297, de två förstnämnda
motionerna såvitt nu är i fråga, ävensom med avslag
å motionerna 1:520 och 11:632, 1:510 och 11:624, 1:511
och II: 623 samt I: 75 och II: 92, de sex förstnämnda motionerna
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva
till känna vad utskottet anfört;»
c) av herrar Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson, Svensson i Stenkyrka
och Andersson i Knäred, som ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 16, som börjar med »Frågan om»
och slutar med »härom avstyrkes», bort ha följande lydelse:
»Frågan om den övre lånegränsen för statliga bostadslån skall prövas av
bostadspolitiska kommittén. Av denna anledning anser utskottet att några
mer omfattande ändringar inte nu bör beslutas. Dock synes det beträffande
flerfamiljshus vara särskilt angeläget att villkoren för enskilda något föres
upp mot den nivå som gäller för övriga kategorier. Utskottet tillstyrker
därför yrkandet i motionerna I: 510 och II: 624 om att övre lånegränsen i
berörda fall skall utgöra 90 procent av pantvärdet. I anledning av i sammanhanget
i övrigt berörda motioner vill utskottet framhålla, att de i motionerna
framförda förslagen och synpunkterna bör prövas inom bostadspolitiska
kommittén i syfte att så långt möjligt tillskapa enhetliga låneregler. Vad
utskottet sålunda anfört torde böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 16 börjar med »I anledning»
och på s. 17 slutar med »i ämnet», bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 42 åi 1964
35
»I anledning av det i motionerna 1:511 och 11:623 framförda förslaget
om särskilt stöd till barnfamiljer med begränsade inkomster för att förvärva
småhus får utskottet som sin mening framhålla, att det konsumtionsstöd
vissa hushållsgrupper kan behöva för tillgodoseendet av sitt bostadsbehov
bör ha till syfte att underlätta anskaffandet av för hushållen i fråga lämpliga
bostäder av god kvalitet. För barnfamiljerna torde småhus härvid i många
fall vara särskilt lämpliga. Då det även från andra utgångspunkter är angeläget
att småhusförvärven främjas finner sig utskottet böra tillstyrka förevarande
yrkande.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»6. med bifall till motionerna 1:510 och 11:624 samt
I: 511 och II: 623 ävensom med avslag å motionerna I: 520
och II: 632, I: 419 och II: 494, I: 191 och II: 297 samt I: 75
och II: 92, de åtta förstnämnda motionerna såvitt nu är i
fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
5) av herrar Boman, Virgin, Per Jacobsson, Holmberg, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Cxiistafsson, Harald Pettersson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Svensson i Ljungskile, Wedén, Gustafsson i Skellefteå, Andersson i Knäred
och Turesson, vilka beträffande formen för förräntning och amortering av
vissa bostadslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, som börjar med »Då även»
och slutar med »ifrågavarande motionsyrkanden», bort ersättas med text av
följande lydelse:
»Frågan om ränta och amortering av bostadslån hör till de problem, som
bostadspolitiska kommittén skall överväga. Utskottet anser emellertid, att
en minskning av kapitalkostnaderna för småhus under de första åren är så
angelägen att vissa provisoriska åtgärder bör vidtagas omedelbart.
I motionerna 1:520 och 11:632 föreslås att ränta och amortering på
bostadslån i privatägda småhus, som belånas fr. o. m. den 1 juli 1964, skall
erläggas i form av fast annuitet. Härigenom skulle kostnaden för bostadslånet
under det första året nedbringas från nuvarande 7,3 procent per år
till 5,75 procent.
Utskottet finner motionärernas förslag väl motiverat och tillstyrker detsamma.
Förslagen i motionerna 1:50 och 11:64 kan utskottet icke tillstyrka.
»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»7. beträffande formen för förräntning och amortering av
vissa bostadslån med bifall till motionerna I: 520 och II: 632,
36
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»
6) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka beträffande
en förvaltningsavgift för bostadslån ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 17, soin börjar med »Med hänsyn»
och slutar med »avstyrkes motionsyrkandet», bort ha följande lydelse:
»Utskottet finner förslaget väl motiverat och tillstyrker detsamma.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»9. beträffande en förvaltningsavgift för bostadslån med
bifall till motionerna I: 419 och II: 494, såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
7) av herrar Boman, Virgin, Per Jacobsson, Holmberg, Per-Olof Hanson,
Staxäng, Svensson i Ljungskile, Wedén, Gustafsson i Skellefteå och Turesson,
vilka beträffande viss redovisningsskyldighet för allmännyttiga bostadsföretag
ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med »Motionsyrkanden
av» och på s. 19 slutar med »yrkandena avstyrkes», bort ha följande
lydelse:
»Som framhålles i motionerna har den bostadsproduktion, som staten
främjat, i ökande omfattning lagts under s. k. allmännyttig och kooperativ
förvaltning. Denna produktion har kommit i åtnjutande av högre
subventioner från det allmänna än det enskilda bostadsbyggandet. Mot
denna bakgrund är det angeläget för statsmakterna att kunna konstatera
på vilket sätt de ekonomiska bidrag som lämnats till de allmännyttiga
och kooperativa företagen utnyttjats. I anledning härav har i motionerna
yrkats att de såsom allmännyttiga betecknade bostadsföretagen skall åläggas
redovisningsskyldighet för sina fonder, dessas storlek och successiva
uppbyggnad samt de för fondutvidgningen tillämpade principerna. Enligt
utskottet talar goda skäl för att statsmakterna skall beredas en praktisk
insyn i dessa bostadsföretags ekonomiska förhållanden. En allmän, alla
dessa företag omfattande redovisningsskyldighet är dock knappast praktiskt
genomförbar. Enligt utskottet bör man därför begränsa redovisningsskyldigheten
till ett urval företag lokaliserade till ett mindre antal orter
i olika delar av landet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra
hur dessa orter och företag skall utväljas.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»12. beträffande viss redovisningsskyldighet för allmännyttiga
bostadsföretag i anledning av motionerna 1:419
Statsutskottets utlåtande nr b2 år 196b
37
och II: 494, såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t
giva till känna vad utskottet anfört;»
8) beträffande bestämmelserna om räntebidrag m. m.
a) av herrar Boman, Virgin, Per Jacobsson, Holmberg, Per-Olof Hanson,
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson, Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Svensson i Ljugskile, Wedén, Gustafsson i Skellefteå, Andersson i Knäred
och Turesson, vilka ansett att
dels det stycke i utskottets yttrande på s. 21, som börjar med »Motionerna
I: 510» och slutar med »ej tillstyrka», bort ha följande lydelse:
»I motionerna I: 510 och II: 624 samt I: 520 och II: 632 har även framförts
yrkanden rörande en schablonmetod för beräkning av räntebidragen.
De skäl som anförts för en sådan metod finner utskottet bärande. Både ur
administrativ synpunkt och med hänsyn till vad utskottet anför rörande
räntebidragen synes det angeläget att den sålunda förordade metoden införes
snarast möjligt. Utskottet förväntar, att förslag i ärendet om möjligt
förelägges 1964 års höstriksdag.»
dels ock moment 13. a) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»a) att riksdagen må med bifall till motionerna I: 510
och II: 624 samt I: 520 och II: 632, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört rörande en schablonmetod för beräkning
av räntebidrag;»
b) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Svensson i Stenkyrka, Svensson i Ljungskile, Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 20 börjar med »Kungl.
Maj:ts» och på s. 21 slutar med »kunna tagas», bort ha följande lydelse:
»Vad först angår frågan om sänkning av basräntorna för vissa husårgångar
finner utskottet att en dylik åtgärd icke är motiverad av de principer
utskottet ovan åberopat rörande räntesubventioneringens syfte i förhållande
till de boendes kostnader. Ej heller har det försports att de nu
gällande basräntorna för under senare år uppförda hus skulle ha medfört
återhållande verkningar på bostadsefterfrågan och därmed även på bostadsproduktionen.
De berörda basräntorna beträffande år 1962 och senare
färdigställda hus får således anses uppfylla räntesubventioneringens primära
syfte att genom stabilisering av kapitalkostnadsfaktorerna skapa
gynnsamma betingelser för bostadsproduktionen. Utskottet ansluter sig därför
till yrkandena i motionerna I: 520 och II: 632 samt I: 510 och II: 624
om att någon ändring av sistnämnda basräntor nu icke skall beslutas.
Av övriga yrkanden rörande basräntorna är flertalet förenliga med de
principer utskottet ovan åberopat. En lämplig avvägning är enligt utskottets
mening att avvecklingen av basräntorna bringas att gälla alla hus, till vilka
38 Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
statligt lån beviljats enligt före den 1 januari 1958 gällande bestämmelser
samt att den av Kungl. Maj :t förordade höjningen av basräntorna beträflande
hus till vilka statligt lån erhållits enligt senare gällande bestämmelser
bringas att gälla jämväl hus som färdigställts år 1961. Yrkandena av sagda
innebörd i motionerna I: 419 och II: 494 samt I: 520 och II: 632 — förstnämnda
två motioner såvitt gäller avveckling av basräntor _ tillstyrkes
sålunda. Utskottet ansluter sig även till yrkandena i motionerna I: 520 och
11:632 samt 1:510 och 11:624 i fråga om tidpunkten för ändringarnas
ikraftträdande. Yrkandena i motionerna 1:51 och 11:65 samt 1:168 och
11:228 kan utskottet ej biträda. Ej heller kan utskottet biträda i förevarande
sammanhang berörda övriga yrkanden i motionerna 1:419 och
II: 494, annat än till den del dessa tillgodosetts genom vad utskottet ovan
anfört.»
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 21 börjar med »Kungl.
Maj :ts» och på s. 22 slutar med »ämnat opåkallad», bort utgå,
dels ock moment 13. b) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»b) beträffande bestämmelserna i övrigt om räntebidrag
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag jämte motionerna
I: 419 och II: 494, I: 510 och II: 624 samt I: 520 och II: 632
samt med avslag å motionerna I: 51 och II: 65 samt I: 168
och II: 228, de åtta förstnämnda motionerna såvitt nu är
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört;»
c) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka ansett att
dels efter det stycke i utskottets yttrande på s. 20, som börjar med »I
motionerna» och slutar med »Kungl. Maj :ts förslag», bort tillfogas text av
följande lydelse:
»I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås att riksdagen måtte uttala, att
en grundprincip för den fortsatta bostadspolitiken bör vara att de boende
själva skall betala vad deras bostäder kostar. Utskottet kan helt instämma
i vad motionärerna anfört på denna punkt. Det nuvarande generella subventionssystemet
har medverkat till en ojämn och orättfärdig hyressättning
som allmänheten i allt större utsträckning vägrar acceptera. Utskottet
biträder sålunda motionsyrkandet.
I propositionen föreslagna jämkningar i villkoren för räntebidrag innebär
enligt utskottets mening ett steg i rätt riktning men icke tillräckligt långt
gående. De generella räntesubventionerna var från början avsedda att täcka
en såsom tillfällig betraktad stark stegring av räntenivån. Syftet var att
statsmakterna genom att kapa toppnivån skulle förhindra en betydande
hyressplittring.»
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 21 börjar med »Kungl.
Maj :ts» och på s. 22 slutar med »ämnet opåkallad», bort ha följande lydelse:
»Den fortgående stegringen av produktionskostnaderna har emellertid
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1961
39
inneburit att hyrorna i det tidigare bostadsbeståndet kommit att ligga
väsentligt lägre än i hus som byggts under de senaste åren resp. dem som
tillkommer framöver. En hyresskillnad kommer att bestå även om räntesubventionerna
avskaffas beträffande äldre hus i vidare omfattning än som
föreslagits av Kungl. Maj :t.
Utskottet vill också framhålla att den föreslagna fortsatta subventioneringen
på detta område innebär en hård belastning på skattebetalarna,
bl. a. sådana som bor i icke subventionerade hus eller är bostadslösa.
I motionerna I: 419 och II: 494 föreslås vidare, att räntebidrag fr. o. m.
den 1 juli 1964 ej längre skall utgå för hus som påbörjats före ingången
av 1958 samt att basräntan för fr. o. in. 1958 påbörjade hus skall vara 4,5 %,
såvitt gäller lån, vilka hänför sig till tiden fr. o. m. den 1 januari 1964.
Utskottet biträder detta förslag och vill härvid erinra om att låneräntan
för tertiärlån beträffande hus påbörjade före 1958 är bunden till 3 %. Den
privilegierade ställning som tillkommer ifrågavarande hus vad gäller tertiärlåneräntan
gör det enligt utskottets mening väl motiverat att för dessa avskaffa
varje annan form av subvention.
Även vad avser hus påbörjade fr. o. in. den 1 januari 1958 tillstyrker
utskottet viss avveckling av räntebidraget på sätt föreslagits i motionerna
I: 419 och II: 494.
I anledning av vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet övriga
här berörda motionsyrkanden.»
dels ock moment 13. b) i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
»b) beträffande bestämmelserna i övrigt om räntebidrag
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till
motionerna I: 419 och 11:494 ävensom med avslag å motionerna
I: 520 och II: 632, I: 510 och II: 624, I: 51 och II: 65
samt 1:168 och 11:228, de åtta förstnämnda motionerna
såvitt nu är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet anfört;»
9) beträffande anslag till räntebidrag
a) av herrar Boman, Per Jacobsson, Per-Olof Hanson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Svensson i Stenkyrka, Svensson i Ljungskile, Wedén,
Gustafsson i Skellefteå och Andersson i Knäred, vilka under förutsättning
av bifall till den med 8 b) betecknade reservationen ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »med 205 000 000 kr.», bort ha följande
lydelse:
»Yrkandena är betingade av de förslag som framförts rörande de grunder,
efter vilka räntebidragen skall utgå. Under hänvisning till sitt ställningstagande
i detta hänseende och med utgångspunkt från ränteläget vid
tidpunkten för statsverkspropositionens framläggande beräknar utskottet
40
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
det erforderliga medelsbehovet till 135 000 000 kr. Till följd av att lånemarknadens
räntor för bostadslånen ändrats sedan nämnda tidpunkt får
dock medelsbehovet numera beräknas till högre belopp. Enligt uppgifter,
som utskottet inhämtat från bostadsstyrelsen, kommer medelsbehovet på
grund av ränteförändringarna att öka med 20 000 000 kr. Utskottet föreslår
därför, att anslaget uppföres med 155 000 000 kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»16. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag jämte motionerna
I: 510 och II: 624 samt I: 520 och II: 632 ävensom med
avslag å motionerna I: 51 och II: 65, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, till Räntebidrag för budgetåret 1964/65 å
driftbudgeten under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 155 000 000 kr.;»
b) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka under förutsättning
av bifall till den med 8 c) betecknade reservationen ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 22, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »205 000 000 kr.», bort ha följande lydelse:
»Utskottet har i det föregående tillstyrkt de ändringar i fråga om räntebidragen
som föreslagits i motionerna I: 419 och II: 494 och där beräknats
innebära en minskning av statens utgifter för budgetåret 1964/65 med
115 milj. kr. Å andra sidan kan det ändrade ränteläget på lånemarknaden,
om det blir bestående under budgetåret, enligt bostadsstyrelsen beräknas
öka statens utgifter med 20 milj. kr. Utskottet föreslår därför, att anslaget
uppföres med (185 + 20 — 115 =) 90 milj. kr.»
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»16. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag ävensom med
avslag å motionerna 1:520 och 11:632, 1:510 och 11:624
samt I: 51 och II: 65, samtliga motioner såvitt nu är i fråga,
till Räntebidrag för budgetåret 1964/65 å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 90 000 000
kr.;»
10) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka beträffande
ramen för långivning, under förutsättning av bifall till den med 4 b) betecknade
reservationen, ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande på s. 23, som börjar med »Motionsyrkandena
är» och slutar med »år 1965», bort ha följande lydelse:
»Utskottet, som tillstyrkt de i motionerna 1:419 och 11:494 föreslagna
ändringarna i reglerna för bostadslån, förordar i anslutning härtill, att
låneramarna fastställes i enlighet med vad som föreslagits i samma
motioner.»
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964 41
dels ock nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»17. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 419 och II: 494, såvitt nu är i fråga, medgiva
att lån, som skall utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
må beviljas intill 975 060 000 kr. under år 1964
samt 980 000 000 kr. under år 1965;»
11) av herrar Virgin, Holmberg, Staxäng och Turesson, vilka beträffande
anslag till lånefonden för bostadsbyggande, under förutsättning av bifall
till den med 3) betecknade reservationen, ansett att
dels det avsnitt i utskottets yttrande, som på s. 23 börjar med »Då utskottet»
och på s. 24 slutar med »ökad medelsanvisning», bort ha följande
lydelse:
»Då utskottet tillstyrkt den i motionerna föreslagna övergången till ett
kreditgarantisystem, tillstyrker utskottet berörda motionsyrkande.»
dels oek nedan nämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
»18. med bifall till motionerna 1:419 och 11:494 avslå
Kungl. Maj :ts förslag rörande investeringsanslag för budgetåret
1964/65 till Lånefonden för bostadsbyggande;»
12) beträffande bostadslånens tillämpningsområde av herrar Staxäng och
Svensson i Ljungskile.
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 6 samt. Xr 42
42
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
Bilaga A
Till Riksdagens statsutskott
Genom remiss den 20 februari 1964 har bostadsstyrelsen anbefallts avgiva
utlåtande över motion nr I: 509 och II: 625 angående lokaliseringen av egnahem.
Styrelsen får på grund därav anföra följande.
I motionen göres gällande att den statliga långivningen till egnahemsbyggandet
på landsbygden är restriktiv och att detta huvudsakligen har sin
orsak i tillämpning och tillämpningsföreskrifter. Denna restriktivitet är,
framhåller motionärerna, inte i god överensstämmelse med bl. a. de uttalanden
som riksdagen gjort.
De här aktuella reglerna för bostadslångivningen till bebyggelse på landsbygden
återfinnes i 5 § bostadslånekungörelsen jämte därtill hörande tilllämpningsföreskrifter
och anvisningar. Författningstexten är återgiven i
motionen. Den har, såsom motionärerna anmärkt, erhållit en något annan
formulering än i 1948 års egnahemslånekungörelse men detta har av bostadsstyrelsen
icke uppfattats som en saklig förändring utan endast som en
redaktionell åtgärd. Författningen innehåller således enligt styrelsens uppfattning
samma regel i sak som varit gällande under lång tid. Kungl. Maj :ts
tillämpningsföreskrifter innehåller endast en hänvisning till statsutskottets
utlåtande nr 1953: 153. I bostadsstyrelsens anvisningar återges detta utskottsutlåtande.
Av det sagda torde framgå att nuvarande regler icke avviker från de riktlinjer
som riksdagen antagit.
I den praktiska tillämpningen är det, nu liksom tidigare, förhållandevis
ovanligt att lån vägras på grund av att tomtplatsen är olämpligt belägen.
Styrelsen saknar dock fortlöpande statistik häröver och det har av tidsskäl
inte varit möjligt att för besvarandet av denna remiss inhämta fullständiga
uPPgifter. Genom en rundfråga per telefon har styrelsen emellertid erfarit
att under år 1963 meddelades totalt ett 40-tal avslagsbeslut av länsbostadsnämnderna
med motivering att lokaliseringen var olämplig ur kreditvärdesynpunkt.
Ca 40 % av dessa hänförde sig till Norrbottens län. Under de
senaste två åren, 1962 och 1963, har bostadsstyrelsen handlagt 24 respektive
20 besvär över avslagsbeslut där lokaliseringen utgjort avslagsskäl. Antalet
nybyggda lägenheter på mark som icke planlagts med detaljplan år
1962 utgjorde 3 064.
Enligt styrelsens uppfattning ger de anförda siffrorna icke stöd för en
uppfattning att prövningen är speciellt restriktiv.
Beträffande motionärernas uttalande om tendenser till fördröjning av
låneärenden rörande bostadsbyggande utanför tätorter bör framhållas att
det ligger i sakens natur att sådana låneärenden där kreditvärdesfrågan
kräver särskild prövning kan fordra längre behandlingstid, t. ex. för besiktningsresor,
än ärenden som avser bebyggelse inom planlagt område.
Bostadsstyrelsen vill härefter beröra ett par speciella synpunkter som
upptagits i motionen.
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
43
Motionärerna synes hävda att bostadslån, på grund av anvisningar från
bostadsstyrelsen år 1960, kan vägras på grund av det allmänna sysselsättningsläget
i orten. Motionärerna menar att prövningen i detta avseende bör
begränsas till sökandens egna försörjningsmöjligheter på platsen.
Den prövning som avses i 5 § hostadslånekungörclsen har enligt bostadsstyrelsens
uppfattning till främsta uppgift att förhindra alltför stora kreditrisker
för det allmänna. Det är uppenbart att kreditriskerna är särskilt
stora om låntagaren nödgas flytta till annan ort och den belånade fastigheten
är belägen i en trakt där det är svårt att avyttra den. Om fastigheten
däremot ligger i en ort där efterfrågan på bostäder av hög standard är stor
så behöver man självfallet inte räkna med kreditrisker även om låntagaren
själv kan befaras bli nödsakad att flytta därifrån. Det är alltså klart att
kreditriskproblemet har relevans i första hand där efterfrågan på bostäder
är eller kan antas bli liten, dvs. bl. a. i orter där det allmänna sysselsättningsläget
är ogynnsamt. I sådana orter måste därför särskild uppmärksamhet
ägnas åt kreditvärdesprövningen. Att vid denna prövning speciell
hänsyn måste tagas till lånsökandens egen situation i avseende på sysselsättning
och annat är givet. I den praktiska tillämpningen sker detta också.
Bostadsstyrelsens skrivelse till länsbostadsnämnderna år 1960, som omnämnts
av motionärerna, utgör endast en erinran om att sysselsättningsfrågan
måste uppmärksammas i förevarande sammanhang. Det understrykes
i skrivelsen att detta inte innebär någon ändring av tidigare praxis.
Den jordpolitiska prövningen i samband med ansökan om bostadslån bör
enligt motionärerna avvecklas. Bostadsstyrelsen kan självfallet inte ingå på
frågan om denna prövning behövs av jordpolitiska skäl. Det finns emellertid
även i detta sammanhang kreditrisksynpunkter att beakta. Liksom motionärerna
anser styrelsen att varje låneärende måste prövas med hänsyn
till sökandens försörjnings- och därmed återbetalningsmöjligheter. Om lånsökandens
försörjning är knuten till en jordbruksfastighet måste prövningen
rimligen innehålla en bedömning av sökandens möjligheter på något
längre sikt att erhålla sin bärgning av fastigheten. Denna prövning integreras
för närvarande i lantbruksnämndens jordpolitiska prövning av ärendet.
Det är enligt bostadsstyrelsens mening också mest ändamålsenligt att lantbruksnämnderna
svarar för riskbedömningen i dessa fall. Om lantbruksnämndens
prövning ger till resultat att jordbruksfastigheten visserligen icke
kan förväntas bli bestående men att hinder mot beviljande av lånet ändå
inte föreligger av jordpolitiska skäl måste självfallet kreditvärdesprövningen
utföras av de bostadspolitiska organen som om fråga varit om en ren bostadsfastighet.
—- ■— -—
I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören Sännås,
överingenjören Grape, byråcheferna Gustavsson och Lundström, t. f. byråcheferna
Sigurdson och von Grothusen samt lantmätaren Burman, föredragande.
Stockholm den 27 februari 1964
Bertil Sännås
Bengt Burman
44
Statsutskottets utlåtande nr 12 år 196b
Bilaga B
Till Riksdagens statsutskott
Med anledning av ovannämnda remiss får arbetsmarknadsstyrelsen anföra
följande.
Avyttringen av egna hem inom områden med undersysselsättning innebär
ofta förluster för såväl den enskilde som för samhället. Inom dessa områden
innebär innehav av eget hem också ofta ett avgörande hinder för
flyttning till ort där arbete skulle kunna erhållas. Bundenheten vid ett eget
hem beläget inom ett område med undersysselsättning är således i många
fall ett allvarligt hinder när det gäller att bereda lämplig sysselsättning och
åsamkar staten och kommunerna höga arbetslöshetskostnader. Den statliga
bostadslånegivningen måste av dessa orsaker enligt styrelsens uppfattning
ta hänsyn till den enskildes bostadsbehov inte enbart på kort sikt utan också
på längre sikt. Vid avgörandet av låneansökningar kan emellertid den enskildes
framtida försörjningsmöjligheter inte bedömas isolerat utan måste
vare sig låneansökan avser glesbygd eller en tätort ses i samband med de
framtida sysselsättningsmöjligheterna inom det aktuella arbetsområdet.
För att möjliggöra en sådan bedömning lämnar länsarbetsnämnderna till
länsbostadsnämnderna fortlöpande information om det aktuella och förväntade
arbetsmarknadsläget på orter och inom områden där arbetstillfällena
kan befaras bli mindre än vad som erfordras för ett fullt utnyttjande av
bostadsbeståndet. Enligt styrelsens mening har detta system fungerat tillfredsställande.
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad Olsson, generaldirektör
och chef; och har i ärendets behandling deltagit byråchefen Canarp, byrådirektören
Buregren samt förste byråsekreteraren von Heland, föredragande.
Stockholm den 28 februari 1964
ARBETSMARKNADSSTYRELSEN
Bertil Olsson
C. Canarp
Björn von Heland
Statsutskottets utlåtande nr i2 åt 196b
45
Bilaga C
Till Riksdagens statsutskott
Motionerna syftar till att bostadslånegivningen och bebyggelsepolitikcn i
övrigt skall ges en sådan utformning att ökad frihet medges individen ifråga
om lokaliseringen av egnahem. Förslaget innebär bl. a. att den nuvarande
jordbrukspolitiska prövningen i samband med ansökningar om bostadslån
på jordbruksfastigheter skulle avvecklas.
Lantbruksstyrelsen får i anledning härav erinra om att såsom allmän
förutsättning för statlig ekonomisk medverkan till investeringar för förbättring
av jordbruk gäller enligt beslut av 1959 års riksdag att ifrågasatt åtgärd
dels skall kunna bedömas bli av bestående nytta för jordbruket och dels
skall vara räntabel.
Kravet på bestående nytta har närmare utformats så att för investering
avseende byggnad den dubbla förutsättningen skall vara fylld att det dels
bedömes som uppenbart sannolikt att brukningsenheten ifråga kommer att
bestå på lång sikt som självständig enhet, dels att det befinnes ur allmän
synpunkt önskvärt att så sker. Från samma utgångspunkter har bedömningen
hittills även skett, när det gäller stödet till bostadsbyggandet på
jordbruk.
Vid den jordbrukspolitiska prövningen av bostadslåneansökningar ankommer
det på vederbörande lantbruksnämnd att bedöma, huruvida en enhet
är att anse som ett på lång sikt bestående jordbruk eller ej. Beträffande
sådana enheter som bedömes utgöra bestående jordbruk kan bostadsläneansökan
regelmässigt tillstyrkas ur jordbrukspolitik synpunkt och någon
ytterligare bedömning av ansökan ur lokaliseringssynpunkt är då icke erforderlig.
I de fall åter, där lantbruksnämnd bedömer att den aktuella enheten icke
har sannolika förutsättningar att bestå på längre sikt som självständigt
jordbruk, har nämnden att bl. a. belysa de jordbrukspolitiska konsekvenser,
som skulle följa av investeringar för bostadsändamål. I många fall kan uppförande
av ny mangårdsbyggnad eller investering till förbättring av befintlig
sådan byggnad hindra eller avsevärt försena en behövlig yttre rationalisering.
I sådana fall avstyrker nämnden statligt lån, och det torde ytterst sällan
förekomma att länsbostadsnämnd mot en på sådan motivering gjord
avstyrkan beviljar lån.
I andra fall åter kan brukningsenhet, som bedömts icke komma att bestå,
på grund av belägenhet eller av andra skäl vara utan speciellt intresse för
den yttre rationaliseringen. Lantbruksnämndens yttrande, som klarlägger
att fastigheten icke såsom jordbruksföretag ger ekonomiskt underlag för
bostadsinvesteringen, blir i sådana fall vägledande men ingalunda avgörande
vid länsbostadsnämndens prövning av frågan om statligt stöd i en
eller annan form. Om fastigheten kan accepteras ur lokaliserings- och kreditvärdesynpunkt
och vid på länsbostadsnämnden i övrigt ankommande bedömning,
så bör det förhållandet att den f. n. innehåller jordbruk inte vara
något skäl att avvisa bostadslånesökande.
46
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196i
Beträffande enheter av så ringa omfattning att de — ehuru taxerade som
jordbruksfastigheter — ej längre är hänförliga till jordbruk i sedvanlig
mening, behöver någon jordbrukspolitik bedömning givetvis inte föregå
länsbostadsnämndens prövning av ansökning om lån till upprustning eller
nybyggnad av bostad.
Lantbruksstyrelsen har icke tillgång till material, som visar i vilken utsträckning
bostadslån beviljats eller vägrats på utanför tätorterna belägna
bostadsfastigheter eller på icke bestående jordbruk och det har inte heller
varit möjligt att under den korta remisstid, som stått till förfogande, inhämta
närmare uppgifter därom. Styrelsen kan därför inte nu uttala sig i
frågan i vad mån behov må föreligga av sådana ändringar i bestämmelserna
och tillämpningsföreskrifterna angående bostadslånegivningen som motionärerna
föreslagit.
I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören, överdirektören
Wetterhall och t. f. byråchefen Åkerman, föredragande.
Stockholm den 29 februari 1964
Börje Lundgren
H. Åkerman
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
47
Bilaga D
Till Riksdagens statsutskott
Kungl. Maj:t har den 20 februari 1964 anbefallt lantmäteristyrelsen att
till riksdagens statsutskott avge utlåtande över vissa inom riksdagen väckta
och till utskottet hänvisade likalvdande motioner nr I: 509 och II: 625 angående
lokaliseringen av egnahem. Med anledning därav får lantmäteristyrelsen,
som i sitt yttrande begränsar sig till fastighetsbildningssynpunkter
på berörda spörsmål, anföra följande.
Motionärernas syfte anges vara att få till stånd en utredning rörande en
sådan utformning av bostadslångivningen och bebyggelsepolitiken i övrigt
att ökad frihet medges individen i fråga om lokalisering av egnahem på
landsbygden. Motionärerna anser att en alltför restriktiv inställning råder
hos berörda myndigheter vid behandling av ärenden rörande främst statligt
lån till egnahem på landsbygden och att denna restriktivitet har sin orsak
i tillämpning och tillämpningsföreskrifter. De anser också att såväl den
jordpolitiska som den arbetsmarknadspolitiska prövningen vid bostadslångivningen
bör avvecklas.
Som framhållits av motionärerna är bostadsbyggandet förknippat med en
serie olika samhälleliga åtgärder som berör skilda statliga myndigheter och
organ. Fastighetsbildning för bostadsändamål utgör oftast ett led i en sådan
serie av åtgärder. Vid fastighetsbildning för bostadsändamål gäller väsentligt
olika regler rörande å ena sidan glesbebyggelse och å andra sidan tätbebyggelse.
Motionärerna anser det självklart att samhället måste se till att
en okontrollerad tätbebyggelse icke uppstår. Lantmäteristyrelsen kommer
därför i sitt yttrande att främst behandla fastighetsbildningsreglernas inverkan
på bostadslokaliseringen i glesbygden.
De bestämmelser i jorddelningslagen, som reglerar avstyckning och som
återfinnes i 19 kap. jorddelningslagcn, innehåller utom annat ett aktualitetskrav.
Detta — som citerats av motionärerna — stadgar att avstyckning ej
må ske med mindre det kan antagas att stvckningsdelarna erhåller varaktig
användning inom nära förestående tid. Aktualitetskravets betydelse i lokaliseringshänseende
har redan tidigare uppmärksammats. Sålunda har Kungl.
Maj:t, som den 18 januari 1957 uppdrog åt 1954 års fastighetsbildningskommitté
att verkställa utredning beträffande tätbebyggclsebegreppet, i det
anförande till statsrådsprotokollet, vari chefen för justitiedepartementet
hemställde om nämnda utredning, uttalat bl. a.:
Även om aktualitetskravet alltså icke avser att dirigera bosättningen, synes
dock ett strängt upprätthållande därav kunna hämma fastighetsbildningen
på landsbygden och därmed även bosättningen därstädes. I varje fall har
gjorts gällande, att detta avstyckningsvillkor i praktiken föranledde svårigheter
för egnahemsbyggandet, vilka ej var betingade av önskemålet att förhindra
mindre önskvärd splittring av fastighetsbeståndet. Med hänsyn härtill
bör den nuvarande tillämpningen av jorddelningslagens bestämmelser i
detta hänseende närmare undersökas samt i anslutning därtill övervägas
48
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
huruvida cn uppmjukning av villkoret är påkallad. Detta spörsmål omfattas
emellertid av det utredningsuppdrag, som redan anförtrotts åt särskilda sakkunniga
för utredning av frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning.
Fastighetsbildningskommitténs förslag till lag om fastighetsbildning har
nu framlagts (SOU 1963: 68). Kommittén, som behandlar hithörande frågor
på sidorna 152—158 i betänkandet, konstaterar till en början att huvuddelen
av de fall, då avstyckning för bostadsändamål vägrats med stöd av
aktualitetskravet, grundar sig på sådana förhållanden att bebyggelse pa den
avsedda tomtplatsen ej varit genomförbar på grund av att vederbörande ej
haft ekonomiska möjligheter att bygga utan hjälp av statligt lån och sådant
lån vägrats av den lånegivande myndigheten. Kommittén har den uppfattningen
att sådan tillämpning av aktualitetsvillkoret ej givit upphov till
några olägenheter. I andra fall åter kan enligt kommitténs uppfattning vissa
ogynnsamma verkningar av tillämpningen av detta villkor ha uppstått, nämligen
då uttrycket »inom nära förestående tid» tolkats alltför restriktivt av
de fastighetsbildande myndigheterna. Så har kunnat bli fallet när man icke
kunnat fastslå att det tilltänkta ändamålet varit ogenomförbart men ändock
vägrat avstyckning med stöd av aktualitetsvillkoret på grund av att ändamålet
bedömts kunna realiseras först efter viss tid eller ock det varit osäkert
om och när ett förverkligande kunnat äga rum. Härigenom kan, enligt kommittén,
i en del fall en markägare ha förhindrats att förbereda eu i och för
sig förnuftig användning av marken inom en icke alltför avlägsen framtid.
Sedan kommittén sålunda konstaterat att de framförda anmärkningarna
icke helt saknar fog, föreslår den att i den nya lagtexten icke upptages någon
bestämmelse om när det tilltänkta ändamålet skall bli genomfört utan endast
stadgas att det skall föreligga anledning till antagande att det blir
genomfört.
Även de verkningar när det gäller att underlätta byggnadsverksamheten
på landsbygden, som grundar sig på tätbebyggelsebegreppets avfattning i
byggnadslagstiftningen, har uppmärksammats i Kungl. Maj:ts ovannämnda
tilläggsdirektiv till fastighetsbildningskommittén. Kommittén behandlar
denna fråga på sidorna 208—214 i betänkandet och finner på där anförda
grunder att tätbebyggelse icke bör anses föreligga annat än när denna nått
en viss utbredning. Kommittén föreslår därför att 6 § i byggnadslagen —
där begreppet tätbebyggelse definieras — definitionen bör omformuleras
sålunda att med tätbebyggelse förstås samlad bebyggelse av sådan omfattning
att den nödvändiggör särskilda anordningar för tillgodoseende av gemensamma
behov, såsom trafik-, vatten- eller avloppsanläggningar av någon
betydenhet. Genom cn sådan avgränsning av tätbebyggelsebegreppet anser
kommittén att risken av att alltför obetydliga byggnadsgrupper underkastas
onödigt stränga regler med avseende på bebyggelse och fastighetsbildning
minskas. En sådan begränsning skulle enligt lantmäteristyrelsens uppfattning
bidra till att ge den enskilde ökad frihet i fråga om lokalisering av
egnahem.
Då de av motionärerna upptagna frågorna till den del de beröra fastighetsbildningslagstiftningen
sålunda behandlats av fastighetsbildningskommittén
och dess betänkande med förslag till ny fastighetsbildningslag är
under remissbehandling, anser lantmäteristyrelsen icke att det för närvarande
bör göras någon ytterligare utredning om den effekt som en tillämpning
av aktualitetsvillkoret i jorddelningslagen och tätbebyggelsebegreppet
i byggnadslagstiftningen kan ha på lokaliseringen av egnahemsbebyggelsen
på landsbygden.
Statsutskottets utlåtande nr 42 åt 1964
49
Motionärerna anser att de råd och anvisningar angående samverkan mellan
lantmäteri- och bostadsmyndigheter m. m., som utfärdades år 1950 av
bostadsstyrelsen och lantmäteristyrelsen i samråd med byggnadsstyrelsen,
givit upphov till en mera restriktiv tillämpning från myndigheternas sida
gentemot egnahemsbyggandet på landsbygden än statsmakterna avsett. De
hänvisar härvid till riksdagens uttalande härom år 1953. Enligt lantmäteristyrelsens
mening är det uppenbart att berörda råd och anvisningar icke
kan tillämpas i strid mot riksdagens sålunda gjorda uttalande.
I handläggningen av detta ärende har deltagit generaldirektören öjborn,
överingenjören Wallner, föredragande, t. f. överingenjören Linder-Aronson
och t. f. byrådirektören Bergsjö.
Stockholm den 27 februari 1964
Lars öjborn
Helmer Wallner
Tord Bergsjö
Hi,.-: Ht bil eH\ilr,aw Ml iolrt -Jod m
.
50
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 196i
Bilaga E
Till Riksdagens statsutskott
Sedan Svenska kommunförbundet beretts tillfälle avge yttrande över likalydande
motionerna 1: 509 och II: 625, får förbundets styrelse, ur de synpunkter
förbundet har att företräda, anföra följande.
Som motionärerna anför uttalade riksdagen år 1953, att bostadslångivningen
inte finge präglas av någon allmän restriktiv inställning till egnahemsbyggande
på landsbygden. Väl har man från låneorganens sida framhållit
det som önskvärt, att bostadsbebyggelsen i första hand bör komma
till stånd inom planlagda områden i kommunernas tätorter. Dessa områden
har ofta iordningställts för sitt ändamål av kommunerna och såväl allmänna
samhällsekonomiska synpunkter som lokala kommunalekonomiska skäl
talar för att planområdenas vägar, vatten- och avloppsledningar m. fl. kommunala
anordningar bör effektivt utnyttjas. Detta gäller framför allt i de
mindre tätorterna, där mera omfattande nybebyggelse knappast kommer
till stånd men där planområdenas kapacitet ofta inte är fullt utnyttjad. Men
den som önskat bygga annorstädes med statligt bostadslån torde endast i
undantagsfall ha hindrats att göra detta. I de fall där kommunala och/eller
statliga myndigheter ansett, att den tilltänkta platsen för ett egnahem varit
olämplig och avstyrkt resp. avslagit lån, har den enskilde emellertid alltid
haft möjlighet att anföra besvär och få sitt ärende prövat av högre myndighet.
Styrelsen kan inte finna tillräckliga skäl för att tillstyrka den utredning,
som motionärerna föreslagit. Den önskade friheten för den enskilde att välja
byggnadsplats för ett egnahem måste redan nu anses tillgodosedd.
Mot vad styrelsen ovan anfört reserverade sig ledamöterna Gunnar Larsson
och Harald Larsson. De ansåg, att motionen skulle tillstyrkts.
Stockholm den 12 mars 1964
Styrelsen för Svenska kommunförbundet
Olof Wiklund
Lars Ågren
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
51
Bilaga F
Till Riksdagens statsutskott
Riksförbundet Landsbygdens Folk (RLF) har beretts tillfälle avge yttrande
över de likalydande motionerna nr I: 509 och II: 625 angående lokaliseringen
av egnahem. I anledning härav får riksförbundet anföra följande.
I motionerna behandlas tillämpningen av bestämmelserna rörande statliga
bostadslån. Kritik riktas härvid mot den i motionärernas ögon mycket
restriktiva tillämpningen i fråga om egnahemsbebyggelse på landsbygden.
Man hänvisar till statsutskottets utlåtande nr 153/1953 där det bl. a. heter:
»Fn allmänt restriktiv inställning till egnahemsbyggandet på landsbygden
bör enligt utskottets mening icke få vara vägledande för långivningen. Lika
klart är att lån icke bör beviljas om en uppenbart olämplig plats för egnahemmet
har valts.» Ett uttalande med samma innebörd gjordes av utskottet
vid 1963 års riksdag. Enligt motionerna har i praktiken en betydligt mera
restriktiv inställning till bostadsbyggandet på landsbygden tillämpats från
myndigheternas sida, än vad som vore motiverat med hänvisning till bl. a.
nämnda utskottsutlåtanden, något som man i motionerna kraftigt vänder
sig mot. Flera skäl — kommunikationernas utveckling, ökad fritidsbosättning,
miljöfrågor m. m. — talar för en betydligt mildare bedömning än vad
som för närvarande tillämpas när det gäller lån till egnahemsbyggandet på
landsbygden. Motionärerna hävdar vidare att bostadshus å jordbruksfastighet
vad beträffar kreditvärde och varaktighet bör bedömas på samma sätt
som annat egnahem i motsvarande läge. Man anser således att den av lantbruksnämnderna
utförda jordpolitiska prövningen i samband med ansökan
om bostadslån bör avvecklas. Motionerna utmynnar — mot bakgrund av
de påtalade förhållandena —■ i en hemställan att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning rörande en sådan utformning
av bostadslånegivningen och bebyggelsepolitiken i övrigt, att ökad
frihet medges individen i fråga om lokalisering av egna hem.
Riksförbundet har under en längre tid funnit anledning att uppmärksamt
följa de frågor som berörs i motionerna. Bostadsbyggandet på landsbygden
behandlas sålunda utförligt i det handlingsprogram, som antogs vid RLF:s
riksförbundsstämma i Malmö 1963. Där lämnas en utförlig redogörelse för
de tillämpningsföreskrifter, som gäller på detta område och riktas en viss
kritik mot myndigheternas sätt att tolka föreskrifterna. Denna kritik sammanfaller
i stort sett med de i motionerna framförda synpunkterna.
Beträffande riksförbundets inställning till egnahemsbyggandcts lokalisering
kan anföras följande citat ur RLF:s handlingsprogram 1963. »Samtidigt
som eu allmän inriktning av politiken behöver ske med sikte på att
hejda överdriven koncentration och åstadkomma en förnuftig utbyggnad av
ett decentraliserat näringsliv, torde det vara nödvändigt ur landsbygdssynpunkt
att stimulera utbyggandet av ett nät av livskraftiga större eller mindre
tätorter på landsbygden. Detta torde i stor utsträckning bli avgörande för
inriktningen och lokaliseringen av bostadsbyggandet.
52
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
Vad som ovan sagts får emellertid inte ha till följd att allt bostadsbyggande
utanför tätorter av en viss storlek skall ställas utanför möjligheten
att erhålla statliga lån och ett faktiskt tvång därmed utövas på folk att endast
bosätta sig i tätorter. Även här erfordras en nyanserad bedömning.
Flera faktorer och tendenser i samhällsutvecklingen talar också för att en
sådan är möjlig. De moderna kommunikationerna har möjliggjort att ett
ganska vidsträckt område kring en tätort kan räknas som dess naturliga
omland och därmed som underlag för dess servicemöjligheter i olika avseenden.
Med hjälp av hilen kan även tätorten och dess arbetstillfällen dagligen
nås med lätthet på ganska stora avstånd. Därtill kommer att allt fler
människor i samband med den pågående koncentrationen och anhopningen
av folk börjar vilja återvända till en bosättning under mera fria och oberoende
förhållanden än vad de större tätorterna medger. Påtaglig i samband
med standardutvecklingen och den ökade fritiden är även tendensen mot
dubbel bosättning och en av starkt ökad standard kännetecknad fritidsbebyggelse.
Med beaktande av dessa faktorer och med den tidigare påtalade nyanserade
bedömningen torde ett bostadsbyggande inom vida landsbygdsräjonger
inte behöva betraktas som sämre ur kreditvärdesynpunkt än bostadsbyggande
i tätorter. Likaså bör de rent kommunalekonomiska synpunkterna
balanseras mot människornas personliga behov, önskemål och förutsättningar.
På så sätt bör en avvägning kunna ske av möjligheterna att på Naturlig
väg’ uppnå lånebestämmelsernas krav på en tillfredsställande bostadsmiljö,
innefattande erforderliga grön- och rekreationsområden, vilka
eljest måste åstadkommas på konstgjord väg och med betydande kostnader.
Det torde ju knappast kunna betecknas som god planering eller vara kommunalekonomiskt
försvarbart att först med förmenta kostnadsskäl driva
fram en stark koncentration av bebyggelsen för att sedan finna sig stå i den
situationen att med stora kostnader tvingas tillgodose de så koncentrerade
människornas behov av rekreations- och grönområden. Dithän har man
dock kommit i de mest befolkningskoncentrcrade områdena i landet. Det
torde inte finnas anledning att genom tillämpningen av bostadslånebestämmelserna
ytterligare driva på denna utveckling och därigenom förhindra en
ur miljösynpunkt önskvärd bosättning inom landsbygdsområdena.
I det tidigare nämnda utlåtandet uttalar statsutskottet i anledning av motioner
i ämnet, att ansökningar om bostadslån inte bör avgöras utan att
skälig hänsyn tas till sökandens sannolika återbetalningsförinåga. Förutsättningarna
för den framtida sysselsättningen borde därför ägnas uppmärksamhet
vid prövningen av lånefrågan. Utskottet ville emellertid framhålla
att denna prövning inte fick bli så snäv, alt bostadsbyggandet på
landsbygden systematiskt missgynnades. Det finns, mot bakgrunden av det
tidigare anförda och den tillämpning av bestämmelserna som förekommer
i vissa bin, anledning att understryka detta uttalande.»
Riksförbundets inställning till jordbruksnämndernas inkopplande vid bedömningen
av ombyggnad eller nybyggnad av bostäder å jordbruksfastighet
framgår klart av följande uttalande, som antogs av riksförbundsstämman i
anslutning till behandlingen av ovan citerade handlingsprogram. »I samband
med den nuvarande ekonomiska utvecklingen i jordbruket kommer ett
stort antal mindre jordbruksfastigheter att efter hand förlora sin karaktär
av jordbruk och i stället mer eller mindre helt övergå till att bli bostadstillfällen
för i andra landsbygdsnäringar sysselsatt arbetskraft. Ur allmän landsbygdssvnpunkt,
kommunala m. fl. synpunkter är det ett intresse att dessa
Statsutskottets utlåtande nr 42 år 1964
53
fastigheter kan bevaras som bostadsfastigheter och så långt möjligt utnyttjas
för permanent bebyggelse. Det är därför angeläget att ombyggnad eller
nybyggnad av bostäder på sådana fastigheter inte hindras genom kreditvärdebestämmelsernas
tillämpning. Värdet ur jordbrukssynpunkt på sådana
fastigheter kan efter hand väntas bli allt lägre.
Förfarandet att lantbruksnämnden skall åsätta fastigheterna ett jordbruksvärde
som underlag för pantvärdet innebär risk för att lånemöjligheterna
och därmed bostadsbyggandet strypes åt på ett helt omotiverat sätt
i många fall. Riskerna härför bör undanröjas genom att fastigheternas värdering
som jordbruksfastigheter borttages och ersättes av en värdering såsom
vanliga bostadsfastigheter. Detta bör kunna gälla inte bara enheter av
liten omfattning eller ringa betydelse ur jordbruks- och rationaliseringssynpunkt
utan även sådana som inom överskådlig tid anses behöva tas i anspråk
för rationaliseringsändamål och där avstyckning och användning som bostadsfastighet
synts kunna påräknas.»
Då således riksförbundets inställning till hithörande frågor synes överensstämma
med de i motionerna framförda synpunkterna får riksförbundet
livligt tillstyrka att den i motionerna framförda hemställan om skyndsam
utredning beträffande lokaliseringen av egna hem kommer till stånd.
Stockholm den 16 mars 1964
RIKSFÖRBUNDET LANDSBYGDENS FOLK
(RLF)
Sigge Oscarsson
Arne Jonsson