Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

1

Nr 136

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ändrad organisation av postverket, m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 141 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 10 april
1964, föreslagit riksdagen dels godkänna i statsrådsprotokollet föreslagna
riktlinjer för omorganisation av postverket, dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att i personalförteckningen för postverket vidtaga i statsrådsprotokollet
angivna ändringar, dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de övergångsanordningar
som erfordras i anledning av omorganisationen.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 6 april 1956 tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet särskilda sakkunniga för att
verkställa en översyn av postverkets arbetsuppgifter och organisation. De
sakkunniga, som antagit benämningen postutredningen 1956, har tidigare
framlagt förslag till ändrad organisation av postbanken (prop. 1961: 189,
SU 190, rskr 397). Med skrivelse den 5 december 1962 har de sakkunniga
därefter avlämnat sitt egentliga betänkande, benämnt Postverkets organisation
(SOU 1962: 52).

Utredningens förslag har i huvuddrag redovisats i propositionen (s.
7—31).

Beträffande yttranden över betänkandet får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 32—48).

Departementschefen har beträffande postverkets uppgitter och allmänna
målsättning samt de ekonomiska principerna för postverksamheten i huvudsak
anfört följande.

»I sitt i december 1962 avgivna betänkande har postutredningen lagt
fram förslag om en ändrad och förstärkt organisation för generalpoststyrelsen.
Förslaget syftar i första hand till en utbyggnad av sådana organ
och funktioner, som har betydelse för rationalisering och effektivisering
av postverkets verksamhet. Vidare avser förslaget att ge ökad handlingsfrihet
åt verksledningen samt att möjliggöra delegering av beslutanderätt
inom centralförvaltningen och decentralisering av befogenheter från denna
till distriklsförvaltningarna. I anslutning till sina överväganden av organi 1

liihang till riksdagens protokoll 1961. 6 sam/. Nr 136

2

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

sationen har utredningen även tagit upp vissa andra betydelsefulla frågor,
som sammanhänger med och kan sägas bilda grundvalen för både verksamhetens
inriktning och organisationens utformning. Det gäller då exempelvis
postverkets uppgifter och allmänna målsättning, dess förhållande till
andra myndigheter och företag samt dess företagsform.

Vad först angår postverkets uppgifter och allmänna målsättning
konstaterar utredningen, att postverket är ett allmännyttigt
företag. Därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla verkets
tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet utbrett
nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service och att uppehålla
denna service även i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.
Utredningen betonar, att postverkets allmännyttiga karaktär och delvis
sociala inriktning givetvis icke får utesluta företagsekonomiska bedömanden.
Tvärtom bör ökat utrymme ges för sådana i fortsättningen. — Vad
utredningen sålunda uttalat i fråga om de mera generella riktlinjerna för
postverkets verksamhet kan jag i likhet med det stora flertalet remissinstanser
allmänt ansluta mig till. I sammanhanget anser jag mig dock
böra särskilt understryka vikten av att verksledningen strävar efter att
grunda sina dispositioner på företagsekonomiska analyser och bedömningar,
så att den ekonomiska innebörden av ett genomförande av en aktuell
servicepolitisk åtgärd eller anordning föreligger helt klar.

Enligt instruktionen för generalpoststyrelsen åligger det denna att vidtaga
och vidmakthålla sådana anordningar, som erfordras för ett tidsenligt
postväsende. Styrelsen har sålunda ansvaret för att postverket successivt
anpassas efter utvecklingen i samhället. Genom denna utveckling förändras
fortlöpande såväl kundernas behov av postala tjänster som postverkets
möjligheter att tillgodose dessa behov. I sista hand blir givetvis
utformningen av servicepolitiken beroende på de ekonomiska resurser i
form av främst postavgiftsmedel som står till förfogande. Då det ekonomiska
utrymme som via taxehöjningar står till förfogande för serviceförbättringar
har sin givna gräns, blir det — som generalpoststyrelsen
framhåller i sitt yttrande — alltid en fråga om avvägning mellan olika
servicealternativ. Det innebär enligt styrelsen, att en förbättring av servicen
inom ett område minskar verkets möjligheter att tillfredsställa andra
i och för sig angelägna behov.

Det är mot den angivna bakgrunden man har att se den bild av serviceläget,
som tecknas i betänkandet och remissyttrandena. Å ena sidan påvisas
förbättringar i form av kraftigt utbyggda postala anordningar i tätorterna,
fortsatt motorisering och utsträckning av lantbrevbäringen och snabbare
postförbindelser över huvud genom ökat utnyttjande av flyg- och landsvägstransporter.
Å andra sidan påvisas försämringar. Det gäller exempelvis
servicebegränsningarna vid veckosluten, systemet för postutdelning i villaoch
radhusområden och brister i expressutdelningen.

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

3

I likhet med utredningen är jag införstådd med de svårigheter, som postverket
står inför, då det i fortsättningen gäller att ta ställning till angelägna
servicekrav. Man får sålunda här inte bortse från bl. a. sådana förhållanden
som postverksamhetens personalkrävande karaktär i förening med successivt
stigande lönekostnader och ökade rekryteringssvårigheter samt det
begränsade utrymmet för tekniska rationaliseringsåtgärder. Med dessa förutsättningar
aktualiserar praktiskt taget varje mera betydelsefullt övervägande
i fråga om servicepolitiken också en diskussion om taxenivån. Vidare
får i dylika sammanhang hänsyn givetvis även tagas till elasticitetsförhållandena
på kundsidan, som kan medföra att avgiftshöjningar föranleder
trafikbortfall.

Med hänsyn till anförda förhållanden synes det mig angeläget, att postverket
— samtidigt som en allmänt godtagbar standard upprätthålles —
söker utveckla, anpassa och differentiera servicen på ett sådant sätt och i
sådana former, att den på en gång både tillgodoser näringslivets och allmänhetens
speciella önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan inpassas
i verkets organisations- och arbetsmönster. Åtskilligt synes sålunda
kunna vinnas genom ett effektivare utnyttjande av den postala apparaten,
som f. n. kännetecknas av kostnadskrävande driftberedskap föranledd av
de kraftiga belastningsvariationerna i postarbetet. Ett lämpligt organ för
överväganden avseende en sålunda inriktad serviceutveckling utgör den
kommitté, som nyligen tillsatts inom generalpoststyrelsen och som har till
uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens område, att inventera
vilka ytterligare servicebehov som finnes samt att utreda de posttekniska,
personella, ekonomiska och sociala förutsättningarna för olika servicealternativs
genomförande. Jag vill i anslutning härtill också hänvisa
till den kommersiella byrå, som i det följande föreslås inrättad inom styrelsen
för att bl. a. syssla med serviceutveckling av det slag jag nyss
nämnde.

Vad postutredningen uttalat i sitt betänkande om de krav på snabbhet,
säkerhet och regelbundenhet i postbefordran som bör uppställas, föranleder
ingen erinran från min sida. Detta gäller också det handlingsprogram
för den inrikes postbefordran, som utredningen uppställt när det gäller
snabbheten i postförbindelserna. I vad mån och i vilken takt detta program
sedan kan omsättas i praktiken kommer — som generalpoststyrelsen framhåller
— nära att sammanhänga med utvecklingen av det inrikes trafiknätet
och av själva trafikmedlen.

I likhet med utredningen vill jag i fråga om poströrelsen på landsbygden
understryka vikten av att verket fortsätter sina rationaliseringssträvanden
och förbättrar snabbheten i postföringen genom bl. a. motorisering
av lantbrevbäringen. — Vad angår tätorterna har i betänkandet och i remissyttrandena
särskild uppmärksamhet ägnats frågan om tillämpningen
av de där förekommande två formerna för postutdelning, nämligen höghus lf

Bihang till riksdagens protokoll 6 samt. Nr 136

4

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196A

och villabrevbäring. Med hänsyn till att postverkets sätt att tillämpa reglerna
för ifrågavarande postutdelning varit omtvistat, har utredningen liksom
vissa remissinstanser ifrågasatt om icke statsmakterna bör ange närmare
riktlinjer i frågan. — För egen del har jag den uppfattningen, att
det liksom hittills principiellt bör ankomma på postverket att handlägga
servicefrågor i överensstämmelse med statsmakternas allmänna direktiv
för postverksamheten. En sådan ordning synes mig så mycket mera böra
gälla i fortsättningen, som den tidigare i princip beslutade lekmannastyrelsen
för verket avses skola inrättas i samband med omorganisationen. I
denna styrelse skall ingå företrädare för olika områden av svenskt samhällsliv,
varför den bör vara särskilt väl skickad att ta ställning till postverkets
framtida servicepolitik. Avsikten med den nyligen tillsatta servicekommittén
inom generalpoststyrelsen har också varit att få fram ett aktuellt
och tillförlitligt grundmaterial angående servicebehov och servicealternativ,
som kan bilda utgångspunkt för överväganden och ställningstaganden
inom lekmannastyrelsen. Att statsmakterna under sådana förhållanden
föregriper styrelsens prövning av serviceområdet genom bindande ställningstaganden
till enstaka serviceformer anser jag icke vara lämpligt.

I anslutning till vad jag här anfört vill jag emellertid kraftigt understryka,
att enligt min uppfattning den fortsatta undersökningen av de servicepolitiska
frågor, som tagits upp i utredningens betänkande, bör ske i
en positiv anda, såtillvida att möjligheterna att från organisatoriska och
ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar ingående
överväges i konstruktivt syfte.

De ekonomiska principerna för postverksamheten
har närmare övervägts av utredningen, som betonar att en klarare utformning
av den ekonomiska målsättningen för postverket bör eftersträvas. 1
första hand bör enligt utredningen den principen gälla, att intäkterna totalt
och för längre perioder skall täcka kostnaderna för verksamheten, vilka
därvid innefattar avskrivningar på återanskaffningsvärden. Resultatet av
rörelsen bör också medge en tillfredsställande förräntning av det investerade
kapitalet. Härvidlag är det enligt utredningen angeläget att ett preciserat
avkastningskrav uppställes, detta även med hänsyn till det framförda
förslaget att överskottsmedel i resultatsutj ämnande syfte bör hållas kvar
inom verket.

Vad utredningen anfört om önskvärdheten av en någorlunda preciserad
målsättning för postverket kan jag helt ansluta mig till. Jag anser mig
emellertid i nuvarande läge icke böra gå närmare in på spörsmålet, då en
särskild sakkunnigutredning — affärsverksutredningen —- f. n. är sysselsatt
med att utreda och överväga den ekonomiska målsättningen för de
olika affärsverken och med utgångspunkt härifrån utarbeta riktlinjer för
dessas pris- och taxepolitik.

Vad utredningen allmänt uttalat om kostnadstäckning för varje särskild

Statsutskottets utlåtande nr 136 år lcJ6b

5

rörelsegren, kan jag i princip ansluta mig till. Som framgår av utredningens
uttalanden prepresenterar tidningsrörelsen från denna synpunkt särskilda
problem. Jag är för dagen icke beredd att här göra några uttalanden.
Bl. a. bör den nyligen tillsatta utredningen angående tidningspressens ekonomiska
förutsättningar först redovisa sitt resultat.

Utredningen anser, att en större rörelsefrihet för postverket i fråga om investeringar
skulle underlätta en affärsmässig drift och möjliggöra en smidigare
anpassning av resurserna till rörelsens behov. Enligt utredningen bör
därför möjligheter till självfinansiering tillskapas genom inrättandet av någon
slags förnyselsefond. I anledning härav vill jag framhålla, att jag icke
finner några skäl att för postverkets del frångå det system för finsiering
av investeringar, som tillämpas för de affärsdrivande verken överlag och
som innebär bruttoredovisning av investeringsutgifter över kapitalbudgeten.»

Beträffande frågan om postbankens ställning inom postverket anför
departementschefen att utredningen har övervägt huruvida banken alltjämt
bör vara en del av detta eller brytas ut och bli ett självständigt företag.
Departementschefen biträder utredningens ståndpunkt att postbanken
alltjämt bör utgöra en del av postverket bl. a. med hänsyn till att bankverksamheten
helt bygger på förutsättningen att den kan utnyttja postverkets
över hela landet utspridda nät av postanstalter. Likaledes tillstyrker departementschefen
postutredningens förslag att gemensamt bokslut fortsättningsvis
skall upprättas för postsparbanks- och postgirorörelserna.

1 fortsättningen anför departementschefen beträffande diligenstrafiken,
postverkets relationer med vissa andra företag samt företagsformen för postverket
i huvudsak följande.

»I betänkandet behandlas även den linjetrafik med postdiligenser,
som postverket bedriver i Norrland huvudsakligen norr om en
linje Östersund—Sollefteå och som omfattar, förutom postbefordran, även
person- och godstrafik. Utredningen redovisar i detta sammanhang de sedan
länge pågående övervägandena av frågan, om huvudmannaskapet i fortsättningen
bör kvarligga hos postverket eller om det bör överföras till statens
järnvägar. För sin del har utredningen funnit avgörande skäl tala för
att den nuvarande ordningen bibehålies.

För egen del kan jag ansluta mig till de av utredningen anförda synpunkterna.
En sådan ordning har också ansetts vara den riktiga av de
remissinstanser, som yttrat sig i ämnet.

I betänkandet har utredningen betonat vikten av att diligensrörelsens lönsamhet
fortlöpande ägnas uppmärksamhet, bl. a. för att klarlägga i vad
mån den egentliga poströrelsen belastas med kostnader i en utsträckning,
som innebär subventionering av person- och godstrafiken. Mot att så sker
kan nämligen enligt utredningen resas principiella invändningar, och utred -

6 Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196k

ningen anser, att trafiken i dylikt fall bör stödjas genom särskild medelsanvisning
över riksstaten. I anledning härav vill jag erinra om att i årets statsverksproposition
under det på sjätte huvudtiteln uppförda anslaget Ersättning
till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer medel beräknats
för bidrag till postverket till täckning av underskott i diligensrörelsen.

I betänkandet har utredningen vidare behandlat postverkets relationer
med vissa andra företag. Det gäller här närmast företag,
vilkas tjänster postverket tar i anspråk eller vilka i vissa avseenden fullgör
uppgifter liknande postverkets. Främst är då fråga om sådana företag
som televerket, statens järnvägar och flygföretagen. Vad utredningen i sammanhanget
uttalat om angelägenheten av att en effektiv samordning och ett
smidigt samarbete kommer till stånd kan jag ansluta mig till.

Särskild uppmärksamhet ägnar utredningen förhållandet till statens
järnvägar.

Beträffande de båda verkens paketrörelser framhåller utredningen, att
dessa bör ges en sådan utformning att de på ett för kunderna fördelaktigt
sätt kompletterar varandra. Därvid bör vardera verket inrikta sin trafik på
det slag av sändningar, som bäst passar dess organisation, postverket närmast
på befordran av det mindre godset och statens järnvägar på transporter
av det tyngre och mera skrymmande godset.

I fråga om den av postverket utgivna ersättningen för statens järnvägars
postbefordran har de grunder som gäller för bestämningen av angivna ersättning
sedan länge varit omtvistade mellan verken. För drygt tio år sedan
utsåg dessa särskilda delegerade med uppdrag att gemensamt utreda frågan
om posttransportersättningen. Några resultat av detta arbete har ännu icke
redovisats, vilket utredningen beklagar. För egen del finner jag det anmärkningsvärt,
att angivna utredningsarbete icke kunnat drivas fram fortare,
och det är min avsikt att påskynda detsamma. Inom kommunikationsdepartementet
kommer vidare att närmare undersökas de förut berörda, av utredningen
aktualiserade samordningsproblemen i fråga om de båda verkens
paketrörelser.

I anslutning till behandlingen av postverkets förhållande till andra myndigheter
går utredningen också in på frågan om en samman f öring
av postverkets fri märkstryckeri och riksbankens sedeltryckeri.
Den erinrar därvid om generalpoststyrelsens tidigare planer
på att flytta ut sitt frimärkstryckeri från de nuvarande lokalerna i centralposthuset
i Stockholm till en nybyggnad i anslutning till verkets industrianläggningar
i Ulvsunda. Det var i anledning av bl. a. dessa planer,
som 1957 års riksdag uttalade, att förutsättningarna för en samordning av
de båda tryckerierna borde klarläggas, innan de aktuella byggnadsplanerna
sattes i verket. Utredningen har också låtit utföra en i betänkandet redovisad
expertundersökning. Med hänsyn till resultatet av denna och då generalpoststyrelsen
numera anser, att frimärkstryckeriet tills vidare bör vara

Statsutskottets utlåtande nr 136 ur 196b

7

kvar i nuvarande lokaler, finner jag i likhet med utredningen, att frågan
om en sammanföring av tryckerierna icke nu är aktuell.

1 fråga om tjänstebrevsrätten för statliga mydigheter anser jag
i likhet med postutredningen, att den bör bibehållas med i huvudsak hittillsvarande
utformning. Detsamma gäller det system, som tillämpas med
summarisk beräkning och betalning av ersättningen till postverket för dess
hantering av den statliga tjänstebrevsposten. Jag kan dock ansluta mig till
vad utredningen och vissa remissinstanser uttalat om önskvärdheten av förbättringar
av nu tillämpade metoder för beräkning av postverkets ersättning.
Enligt vad jag inhämtat undersöker generalpoststyrelsen f. n. ifrågavarande
problem. Resultatet beräknas kunna redovisas mot slutet av detta
år.

Vad angår den tjänstebrevsrätt, som tillerkänts vissa icke statliga institutioner,
har utredningen föreslagit dess slopande. För egen del kan jag i
likhet med generalpoststyrelsen icke finna skäl att nu ompröva denna
fråga, till vilken statsmakterna tog ställning så sent som 1957. Däremot
anser jag, att generalpoststyrelsen bör genomföra en tidigare anbefalld
men av olika skäl länge uppskjuten undersökning av icke-statliga myndigheters
tillämpning av tjänstebrevsrätten.

1 postutredningens betänkande ägnas ett ganska betydande utrymme åt
frågan om den lämpliga företagsformen för postverket och
om de ekonomiska befogenheter som bör tillkomma detta. I och
för sig anser utredningen önskvärt, att en ny företagsform skapas för postverket.
Härvid tänker den sig ett slags fristående offentligrättsligt rättssubjekt
med betydande ekonomisk rörelsefrihet. Förslaget har emellertid endast
en skissartad karaktär, och utredningen förutsätter, att denna irån
olika synpunkter komplicerade fråga får i särskild ordning närmare undersökas
och övervägas. I avvaktan härpå förordas för postverkets del vissa
reformer inom affärsverksformens ram. Dessa reformer
siktar dels till ökad rörelsefrihet i fråga om avgiftssättning, resultatutjämning
och investeringar, dels till ökade befogenheter i fråga om personal-
och lönepolitiken. I senare hänseendet föreslås vidgade möjligheter att
inrätta tjänster, rätt till tjänsteförteckningsrevision etc.

Vad angår den skiss till ny företagsform för postverket, som postutredningen
framlagt, anser jag i likhet med flera remissinstanser den vara ett
värdefullt bidrag till den allmänna debatten kring formerna för den statliga
affärsverksamheten. Fortsatta överväganden i ämnet — som knappast
skulle kunna begränsas till enbart postverket -—- synes dock tills vidare böra
anstå. Närmast till bands ligger sålunda enligt min mening att söka klarlägga,
i vad mån inom ramen för den nuvarande affärsverksformcn åtgärder
kan vidtagas, som ger verksledningarna möjlighet till ökad ekonomisk
rörlighet och affärsmässighet i deras handlande.

Vad jag nu sagt innebär i stort sett, att jag för postverkets del icke fin -

8

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

ner anledning att nu föreslå någon ändring i gällande fördelning av befogenheterna
på de ekonomiska och lönepolitiska områdena mellan riksdagen,
Kungl. Maj :t och ifrågavarande affärsverk.»

Beträffande den externa revisionen framhåller departementschefen sammanfattningsvis
att denna enligt utredningen även i fortsättningen bör utövas
av statsrevisorerna och riksrevisionsverket. Vad angår postbanken föreslår
utredningen, att revision dessutom skall utföras av ett särskilt för
ändamålet inrättat re vision sinstitut. I likhet med de remissinstanser,
som yttrat sig i frågan, kan departementschefen icke biträda utredningens
förslag i denna del. Enligt departementschefen bör i stället till
riksrevisionsverket knytas den särskilda expertis, som må erfordras för bär
avsedd granskning av postbankens verksamhet.

I fråga om bestämmanderätten över post in edlen anför
departementschefen att utredningen föreslagit, att postavgifternas karaktär
av bevillning slopas samt att en fördelning av inflytandet över avgifterna
böra komma till stånd på så sätt att riksdagen anger de allmänna riktlinjerna
för taxepolitiken, medan Kungl. Maj :t och postverket har att bestämma
taxans struktur och de enskilda avgifterna. Departementschefen anser
att avgjorda fördelar skulle stå att vinna med ett genomförande av utredningens
förslag. Då även författningsutredningen i sitt nyligen avgivna slutbetänkande
föreslagit, att postavgifternas bevillningskaraktär upphäves och
ifrågavarande problem sålunda kommer upp till behandling i ett vidare sammanhang
vid den fortsatta beredningen av författningsutredningens förslag
anser sig departementschefen icke böra framlägga förslag om ändring av
postmedlens statsrättsliga karaktär.

I fråga om postverkets organisation anför departementschefen i huvudsak
följande.

»Härefter skall jag övergå till alt behandla postverkets och då i första
hand generalpoststyrelsens organisation. Centralförvaltningen
är f. n. behäftad med vissa klart framträdande brister. Sålunda är
arbets- och ansvarsfördelningen mellan byråer och andra organisatoriska
enheter i åtskilliga fall oklar. Vidare är funktionssambandet mellan olika
arbetsuppgifter icke tillräckligt beaktat. Detta är särskilt markant i fråga
om ekonomi- och personalärendena, där handläggningen är splittrad på ett
flertal byråer. Ett för stort antal organisatoriska enheter är också direkt
underställda generaldirektören, vilket gör ledningsutövningen tungrodd.
Det är dessutom angeläget att överväga organisationen av styrelsen med
hänsyn till de ökade krav, som enligt det föregående bör ställas på denna
i fråga om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av
verksamheten.

Nu angivna förhållanden har beaktats av postutredningen, som i sitt be -

9

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196i

tänkande lagt fram förslag om ändring och förstärkning i olika hanseenden
av centralförvaltningens organisation. Utredningens förslag har
i allt väsentligt tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag
det väl ägnat att läggas till grund för en omorganisation av styrelsen. I
fråga om postbanken får jag erinra om att denna så sent som år 1961 fått
ny intern organisation, varför banken här huvudsakligen behandlas från
synpunkten av dess ställning i huvudenhetsorganisationen och dess relationer
till verksstyrelsen.

Innan jag går vidare, vill jag först nämna att utredningen förordat, att
benämningen generalpoststyrelsen på postverkets centralförvaltning ändras
till poststyrelsen. Jag har icke något att erinra mot att så sker.

Utredningens förslag till byråindelning innebär, att styrelsens
nuvarande fem byråer och en fristående avdelning ersättes med sex byråer
jämte en särskild avdelning, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå, en
fastighets- och förrådsbyrå, en försvarsbyrå, en ekonomibyrå, en kommersiell
byrå och en juridisk avdelning. Fn byrå tillkommer sålunda genom
att den nuvarande försvarsavdelningen omvandlas till en försvarsbyrå.
Den särskilda juridiska avdelningen har i sin tur bildats genom
en utbrytning av ombudsmannaexpeditionen ur den nuvarande personalbyrån.
Allmänt kan sägas att de av utredningen föreslagna byråerna
i ganska betydande utsträckning har sin motsvarighet i de nuvarande.
Detta utesluter icke, att väsentliga omfördelningar skett av uppgifter och
befogenheter och att vissa byråer organisatoriskt utbyggts.

I stora drag synes mig utredningens förslag innebära en lämplig fördelning
av arbetsområdet mellan de olika berörda enheterna. Särskilt betydelsefullt
anser jag vara, att enligt förslaget väsentligt ökade resurser skall
ställas till förfogande för ekonomisk planering, kostnadskalkylering och
kostnadskontroll samt för rationaliseringsverksamhet. Enligt min mening
borde dock i ett viktigt hänseende den funktionellt betingade omfördelningen
av uppgifterna mellan byråerna ha drivits längre, nämligen i fråga om
de juridiska samt reglements- och instruktionsbetonade göromålen. Likaså
anser jag, att den kommersiella funktionens betydelse bort ytterligare
beaktas. Mina egna förslag i dessa liksom i vissa andra hänseenden kommer
jag att redovisa i det följande i samband med en översiktlig genomgång
av de olika byråernas verksamhetsfält.

Vad först angår driftbijrån kommer den liksom nu att svara för bl. a.
frågor, som rör postdirektionernas och postanstalternas organisation och
administration, hantering och befordran av post mellan olika orter och
postutdelning i alla former. Den förstärkning av rationaliseringsverksamheten
inom verket, som bedömts erforderlig, skall närmast ske genom tillskapandet
av en särskild rationaliseringsavdelning inom driftbyrån.

Enligt utredningens förslag avses på driftbyrån tills vidare böra hand -

10 Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

läggas de uppgifter, som sammanhänger med administrationen av diligenstrafiken.
Utredningen har emellertid övervägt, om icke den sektion
där diligensärendena handläggs lämpligen skulle kunna förläggas till en
med hänsyn till diligensnätets geografiska utbredning lämplig ort i Norrland,
exempelvis Umeå. Utredningen anser, att förutsättningarna härför
bör undersökas i särskild ordning. I sitt remissyttrande har arbetsmarknadsstyrelsen
uttalat, att den finner en utflyttning önskvärd från olika
synpunkter. Styrelsen anser Lycksele vara en lämplig ort, eftersom postverket
där redan har en service- och reparationscentral för diligenstrafiken.
För egen del finner jag flera skäl tala för att den verksamhet inom
styrelsen, som innefattar den löpande förvaltningen av diligensrörelsen, decentraliseras
till en ort inom det betjänade trafikområdet i övre Norrland.
Mina sålunda gjorda överväganden har lett mig till uppfattningen, att en
undersökning syftande till en utflyttning bär genomföras utan tidsutdräkt.
Undei sökningen synes i första hand böra inriktas på en förläggning till
Lycksele, som redan i dagens läge är en betydelsefull replipunkt för diligensrörelsen.
Jag ämnar senare för Kungl. Maj:t anmäla frågan om denna
undersökning.

Utöver de uppgifter, som enligt utredningen bör åvila driftbyrån, vill jag
förorda att ytterligare en ärendegrupp föres dit. Jag tänker på den verksamhet,
som f. n. bedrivs av styrelsens försvarsavdelning. Denna enhet föreslås
av utredningen omvandlad till en särskild försvarsbyrå, Enligt min
mening föreligger icke tillräckliga skäl att för här avsedda arbetsuppgiftei
tillskapa en särskild byrå. Ifrågavarande organisationsenhet, som även
i fortsättningen skall förestås av arvodesanställd militärassistent, synes
i stället — och då lämpligen med bibehållande av benämningen försvarsavdelning
— böra sortera under driftbyrån. Den postala beredskapsplanläggningens
nära anknytning till driftfunktionen talar för ett sådant
arrangemang, vilket icke bör försvåra den samordnande verksamhet, som
försvarsorganet utövar i förhållande till styrelsens övriga byråer samt postbanken.

Vad angår personalbyrån innebär utredningens förslag, att alla löne- och
avtalsfrågor samt rekryterings-, personalvårds- och utbildningsfrågor sammanföres
till denna byråenhet. Jag finner detta riktigt och anser, att bättre
förutsättningar därigenom skapas för en progressiv och målmedveten personalpolitik.

Fastighets- och förrådsbyrån i utredningens organisationsplan motsvarar
i stort sett den nuvarande intendentsbyrån. Enligt min mening föreligger
icke tillräckliga skäl för en ändring av byråns benämning. Den bör därför
även fortsättningsvis benämnas intendentsbyrån.

Den av utredningen föreslagna kommersiella byrån har stora likheter
med den nuvarande författningsbyrån. Dess uppgifter kan i stort sett indelas
i två huvudgrupper. Den ena avser kommersiell verksamhet i vid -

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1064

11

sträckt mening. Däri innefattas då i första hand frågor avseende rörelsegrenarnas
eller servicens anpassning till förändrade behov hos allmänheten
samt vidare frågor rörande villkoren för postverkets tjänster och då
bl. a. prissättningen på dessa. Den andra gruppen av uppgifter har en kanslioch
författningsbetonad karaktär.

För egen del har jag vid mina överväganden beträffande den föreslagna
kommersiella byråns uppbyggnad och arbetsuppgifter känt tveksamhet från
två olika synpunkter. Sålunda kan jag icke finna, att sammanföringen av
de författningsbetonade och kommersiella uppgifterna är ändamålsenlig.
Ifrågavarande båda slag av uppgifter har olikartad karaktär, och arbetstekniskt
och med hänsyn till personalens utbildning och erfarenheter ställer
de skilda krav. Vad angår de författningsbetonade göromålen, synes
det mig mera naturligt att i stället sammanföra dessa med den verksamhet,
som skall utövas av den föreslagna juridiska avdelningen. Vidare kan
jag beträffande de kommersiella aktiviteterna icke finna, att dessa enligt
utredningens förslag fått det stöd i organisationen, som måste anses önskvärt.
Jag har i det föregående redogjort för de svårigheter, som postverket
i dagens läge ställs inför, då det gäller att tillgodose näringslivets och allmänhetens
krav på postal service. Jag kan härjämte peka på den kännbara
konkurrens, varunder vissa av postverkets rörelsegrenar f. n. arbetar.
Det är under sådana förhållanden av utomordentligt stor betydelse, att det
inom verkets centralförvaltning finnes en organisatorisk enhet, som effektivt
kan driva de kommersiella aktiviteterna. Dessas omfattning och
särskilda karaktär motiverar enligt min uppfattning, att en särskild byrå
anförtros uppgiften att svara för dem.

Under hänvisning till det anförda föreslår jag, att postverkets nya organisation
skall innefatta en kommersiell byrå, uteslutande inriktad på de
i det föregående redovisade kommersiella arbetsuppgifterna, samt en kanslibyrå
som skall svara för både de nyssnämnda författnings- och kanslibetonade
uppgifterna och de ärenden, som enligt utredningens förslag skulle
handläggas på den juridiska avdelningen.

Vad slutligen angår ekonomibyrån kan jag i allt väsentligt tillstyrka vad
utredningen föreslagit i fråga om dess utformning och uppgifter. Härigenom
koncentreras den f. n. på flera byråer uppdelade handläggningen av
ekonomifrågor till en byrå. Denna skall bl. a. svara för postverkets centrala
bokföring och den kamerala revisionen.

Vid sina överväganden av ekonomibyråns uppgifter har utredningen funnit,
att vissa göromål som åvilar styrelsens nuvarande ekonomiorgan närmast
av datatekniska skäl bör överföras till postbanken. Det gäller gransknings-
och revisionsuppgifter beträffande postanvisnings-, folkpensionsoch
barnbidragsrörelserna. Jag finner en sådan åtgärd riktig. - Däremot
kan jag icke dela utredningens uppfattning, att även ansvaret för postanvisningsrörelsens
administration nu skall överföras till postbanken. Frågan

12

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

om en sådan överflyttning synes böra anstå i avvaktan på resultatet av den
expertutredning, som styrelsen tillsatt för att få närmare undersökt vissa
med den kontantlösa betalningsförmedlingen sammanhängande utvecklingsproblem.

Utredningens förslag om att tillskapa ett särskilt sekretariat åt verkets
generaldirektör tillstyrker jag. Som generalpoststyrelsen framhållit i sitt
yttrande bör detta sekretariat jämväl ha till uppgift att betjäna verksstyrelsen
och den i det följande nämnda direktionen.

Mina ställningstaganden i det föregående innebär, att poststyrelsens organisation
skall omfatta följande sex byråer, nämligen en driftbyrå, en personalbyrå,
en intendentsbyrå, en kanslibyrå, en ekonomibyrå och cn kommersiell
byrå. Som ytterligare organisatorisk enhet tillkommer postbanken.
Jag delar utredningens uppfattning, att en direktion, som innefattar förutom
generaldirektören, cheferna för så många enheter, blir alltför stor för
att kunna arbeta effektivt. En mindre krets för ledningsutövningen bör eftersträvas.
Utredningen har härvidlag funnit en lämplig lösning vara att
organisera centralförvaltningen på tre huvudenheter, vilkas chefer
jämte generaldirektören ingår i en direktion. Därvid skulle postbanken utgöra
en huvudenhet, och styrelsens övriga byråer sammanföras till två andra
huvudenheter. Utredningens förslag i denna del, som tillstyrkts av nästan
alla remissinstanser, anser jag medföra betydande fördelar, och jag biträder
därför detsamma. Ett genomförande av förslaget synes mig på ett
väsentligt sätt underlätta arbetet för verksledningen och möjliggöra för
denna att i ökad utsträckning inrikta sig på från verkets synpunkt principiella
och väsentliga frågeställningar.

Beträffande byråernas fördelning på huvudenheter föreslår jag — med
hänsyn tagen till de av mig i det föregående föreslagna ändringarna i byråorganisationen
— att drift-, personal-, intendents- och kanslibijråerna sammanföres
till en huvudenhet. Dessa byråer har det gemensamt, att de mera
direkt har anknytning till de postala driftfunktionerna. De återstående två
byråenheterna, d. v. s. ekonomibijrån och kommersiella byrån, bildar i sin
tur med de funktioner som tilldelats dem en naturlig huvudenhet.

Högsta beslutande instans i verket blir en kollegialt beslutande
le k mannastyrelse. Inrättandet av sådana styrelser vid de affärsdrivande
verken kan sägas i princip ha beslutats redan vid 1962 års riksdag.
För postverkets del har emellertid med beslutets genomförande hittills
fått anstå i avvaktan på ställningstagandet till postutredningens förslag.
Då en lekmannastyrelse nu skall tillskapas, anser jag, att den bör få i huvudsak
den storlek och sammansättning, som utredningen föreslagit. Antalet
ledamöter torde sålunda utgöra högst sju. Då styrelsens ansvarsområde
skall innefatta såväl den egentliga poströrelsen som bankrörelsen, bör bland
ledamöterna finnas lämpligen två sakkunniga i fråga om bank- och kredit -

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

13

väsendet. Vidare synes i styrelsen böra ingå företrädare för kundintressena
och en ledamot med ekonomisk sakkunskap.

Då styrelsen förutsättes innefatta banksakkunniga, saknas enligt utredningen
anledning att längre bibehålla de särskilda postbanksfullmäktige.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att de jourhavande uppgifter
i fråga om postbanken, som postbanksfullmäktige hittills haft mellan styrelsemötena,
enligt utredningens förslag skall övertagas av en särskild
delegation bestående av generaldirektören, de båda banksakkunniga
i styrelsen och postbankschefen. Vad sålunda föreslagits föranleder ingen
erinran från min sida. Detsamma gäller vad utredningen förordat i fråga
om beslutsformer och befogenhetsfördelning inom poststyrelsen.

Den här förordade omorganisationen synes lämpligen böra genomföras
vid årsskiftet 1964/6 5.

Utredningen utgår vid sina organisationsöverväganden bl. a. från förutsättningen,
att en ytterligare decentralisering av befogenheter
och uppgifter skall ske från poststyrelsen till di s t r i k t sförvaltningarna
(postdirektionerna). Några mera preciserade förslag
har visserligen icke utarbetats härvidlag. Men cheferna för distriktsförvaltningarna
avses böra få ökade befogenheter att inrätta tjänster och bestämma
deras antal samt att besluta om utnämningar. Avsikten är vidare, att
de skall få det fulla ansvaret för organisationen av de postala anordningarna
på landsbygden. För egen del stöder jag i princip tanken på en ytterligare
decentralisering av befogenheter till distriktsförvaltningarna. Det
torde böra åvila poststyrelsen att närmare pröva den lämpliga omfattningen
av en dylik decentralisering.

Inom ramen för här framlagda organisationsförslag bör vissa chefstjänster
inrättas i poststyrelsen, i första hand eu driftdirektör i Bp 6
som chef för drifthuvudenheten och en ekonomidirektör i Bp 5 som chef
för den ekonomiska och kommersiella huvudenheten. I samband därmed
bör en befattning som överdirektör i Bp 5 utgå ur personalförteckningen.
Vad angår chefsskapet för de sex byråerna i organisationsförslaget finnes
i personalförteckningen redan upptagna en överintendent i Bp 4 som chef
för intendentsbyrån och tre byråchefer i Bo 3. Ifrågavarande överintendentstjänst
synes böra omvandlas till tjänst i Bo 4. Vidare bör två nya byråchefstjänster
inrättas, den ena i Bo 4 och den andra i Bo 3, varav den
förra hänför sig till drifthyrån. För generaldirektörens sekretariat bör tillskapas
eu tjänst som avdelningsdirektör i Be 1. Inom postbanken finnes
— i nivå med byråcheferna i poststyrelsen i övrigt — tre avdelningschefer,
varav två i Be 3 och en i Be 1. Alla tre bör i fortsättningen vara placerade
i Be 3 med tjänstebenämningen bankdirektör. Slutligen bör cheferna för
de sju distriktsförvaltningarna uppflyttas från nuvarande Bp 3 till Bp 4.
I samband därmed bör deras tjänstebenämning ändras från distriktschef
till postdirektör.

14

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

I det föregående har organisationsövervägandena begränsats till verksamhetens
fördelning på byråer och huvudenheter. Utredningen har emellertid
även framfört förslag angående dels uppdelning av verksamheten
inom byråerna på avdelningar, dels lönegradsplaceringen
av avdelningschefstjänsterna. Det bör enligt min mening
ankomma på poststyrelsen själv att inom ramen för den här föreslagna
organisationen och med ledning av utredningsbetänkandet och remissyttrandena
genomföra en lämplig avdelningsorganisation. Möjlighet att inrätta
byrådirektörstjänster för ledning av avdelningarna har styrelsen redan.
För de fall avdelningsdirektörsbefattningar i B 1 aktualiseras, får styrelsen
inkomma till Kungl. Maj:t med förslag om inrättande av sådana.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Skärman (I: 796) och den andra inom andra kammaren av herr Kollberg
in. fl. (II: 980), i vilka hemställts att riksdagen vid sin behandling av
proposition nr 141 måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att i servicekommittén
skall ingå ledamöter med kunskap om respektive företagens,
glesbygdernas och tätorternas särskilda behov av postal service, dels uttala
att ändring av postbankens ställning och uppgifter icke må vidtagas utan
att fråga härom ånyo underställes riksdagen;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Carlqvist m. fl. (1:806) och den andra inom andra kammaren av
herr Carlsson i Västerås in. fl. (Il: 992), i vilka hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte framhålla, att postverkets brevbäringsformer
i görligaste mån inrättas som höghusbrevbäring;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fröken Stenberg och herr Arvidson (1:820) och den andra inom andra kammaren
av herr Björkman (II: 1009), i vilka hemställts att riksdagen vid
sin behandling av proposition nr 141 måtte uttala, att postutdelning i städer
och tätorter bör i största möjliga utsträckning ske i form av höghusbrevbäring; dels

ock en inom andra kammaren av herrar Kelander och Rimmerfors
väckt motion (II: 993), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t framhåller vikten av att poststyrelsen vid den kommande behandlingen
av verkets allmänna service i möjligaste mån tar hänsyn till i motionen
anförda synpunkter.

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionerna II: 980, II: 992, I: 820 och II: 993.

Utskottet. I förevarande proposition framlägges, på grundval av ett av
postutredningen avgivet betänkande, förslag till ny organisation för centralförvaltningen
inom postverket. Förslaget innebär bl. a. en funktionell

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

15

uppdelning av arbetsuppgifterna på de olika organisationsenheterna och en
ändrad utformning av verksledningen samt en ytterligare decentralisering
av befogenheter från centralförvaltningen till distriktsförvaltningarna. Enligt
förslaget skall poststyrelsen — vartill benämningen generalpoststyrelsen
föreslås ändrad — i fortsättningen vara organiserad på sex byråer jämte
postbanken. De sex byråerna, driftbyrån, kanslibyrån, personalbyrån, intendentsbyrån,
ekonomibyrån och kommersiella byrån, avses skola fördelas
på två huvudenheter, varav den ena skall omfatta de fyra förstnämnda byråerna
och den andra de båda sistnämnda. En tredje huvudenhet utgöres av
postbanken. De tre huvudenheternas chefer — driftdirektören, ekonomidirektören
och postbankschefen — skall jämte generaldirektören bilda styrelsens
direktion. Högsta beslutande instans blir en lekmannastyrelse om högst
sju ledamöter, bland vilka förutsättes ingå banksakkunniga, varför särskilda
postbanksfullmäktige i fortsättningen ej erfordras. Den föreslagna
organisationen avses skola genomföras vid årsskiftet 1964/65.

Vissa av postutredningen aktualiserade frågor rörande bl. a. postverkets
servicepolitik samt verkets förhållande till vissa andra myndigheter och
företag behandlas även i propositionen. I anslutning härtill erinrar departementschefen
om den inom generalpoststyrelsen nyligen tillsatta s. k. servicekommittén,
som bl. a. har till uppgift att kartlägga serviceläget på postbehandlingens
område, att inventera vilka ytterligare servicebehov som finnes
samt att utreda de posttekniska, personella, ekonomiska och sociala
förutsättningarna för olika servicealternativs genomförande.

I propositionen erinras om att postverket är ett allmännyttigt företag och
att därmed anses följa en skyldighet i princip att tillhandahålla verkets
tjänster till självkostnadspriser samt att genom ett över hela landet utbrett
nät av postanordningar erbjuda erforderlig postal service ävensom att uppehålla
denna service också i områden, i vilka rörelsen icke är bärkraftig.
Verkets allmännyttiga karaktär och delvis sociala inriktning får emellertid
icke utesluta företagsekonomiska bedömanden, och vikten av att verksledningen
strävar efter att grunda sina dispositioner på företagsekonomiska
analyser och bedömningar understrykes särskilt. Utskottet, som för sin del
ansluter sig till sålunda anförda synpunkter, har icke heller i övrigt funnit
anledning till erinran mot vad i sammanhanget uttalats beträffande de allmänna
riktlinjerna och ekonomiska principerna m. m. för verkets verksamhet.
Även enligt utskottets uppfattning är det, såsom departementschefen
framhållit, angeläget att verket — samtidigt som en allmänt godtagbar
standard upprätlhålles — söker utveckla, anpassa och differentiera servicen
på ett sådant sätt och i sådana former, att den tillgodoser näringslivets och
allmänhetens önskemål och dessutom på ett naturligt sätt kan inpassas i
verkets organisations- och arbetsmönster.

I anledning av Kungl. Maj :ts förevarande förslag har i motionerna I: 796
och II: 980 hemställts att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj :t

16

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

anhålla att i servicekommittén skall ingå ledamöter med kunskap om företagens,
glesbygdernas och tätorternas särskilda behov av postal service,
dels uttala att ändring av postbankens ställning och uppgifter icke må vidtagas
utan att frågan härom ånyo underställes riksdagen. Vad det förstnämnda
yrkandet beträffar må till en början framhållas att utskottet i likhet
med departementschefen finner det liksom hittills böra ankomma på
postverket självt att handlägga servicefrågorna i överensstämmelse med
statsmakternas allmänna direktiv för postverksamheten. Vidare må erinras
om att servicekommittén är en inom verket arbetande tjänstemannakommitté
med beredande och planerande uppgifter. Avsikten med densamma
har angivits vara att få fram ett aktuellt och tillförlitligt grundmaterial
angående servicebehov och servicealternativ, som sedan kan bilda utgångspunkt
för överväganden och ställningstaganden inom den nya lekmannastyrelsen.
I denna skall ingå företrädare för olika områden av svenskt samhällsliv,
varför den av departementschefen anses bliva väl skickad att taga
ställning till postverkets framtida servicepolitik. Då även enligt utskottets
uppfattning en sådan ordning för servicefrågornas handläggning bör eftersträvas
och motionärernas önskemål därigenom i väsentliga avseenden synes
kunna tillgodoses har utskottet icke funnit sig böra i denna del tillstyrka
motionerna. Vad åter beträffar motionärernas yrkanden rörande postbanken
vill utskottet erinra om att den i propositionen nämnda kreditinstitututredningen
jämlikt meddelade direktiv bl. a. har att klarlägga postbankens ställning
och uppgifter i relation till övriga kreditinstitut och att därvid även
pröva behovet av ändringar i postbankens verksamhetsformer. Vid sådant
förhållande och då utskottet förutsätter att utredningens förslag i sinom tid
kommer att i sedvanlig ordning underställas riksdagens prövning synes
motionerna icke heller i nu berört avseende böra föranleda någon riksdagens
särskilda åtgärd.

I motionerna I: 806 och II: 992 har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t framhålla att postverkets brevbäringsformer i görligaste
mån inrättas som höghusbrevbäring. I motionerna I: 820 och II: 1009
har likaledes yrkats att riksdagen måtte uttala att postutdelningen i släder
och tätorter i största möjliga utsträckning skall ske i form av höghusbrevbäring.
Slutligen har i motionen II: 993 hemställts att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t framhåller vikten av att poststyrelsen vid den kommande
behandlingen av verkets allmänna service i möjligaste mån tar hänsyn till
i motionen framförda synpunkter — berörande främst frågan om en förbättring
av brevbäringsservicen i städernas och tätorternas villaområden.

Vad i förenämnda motioner anförts finner utskottet i och för sig värt
beaktande. Frågan om tillämpning av höghus- respektive villabrevbäring,
som f. ö. ingående behandlats av postutredningen i dess betänkande, berör
emellertid spörsmål av stor ekonomisk, personell och organisatorisk räckvidd.
Med hänsyn härtill ävensom till utskottets i det föregående deklare -

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 1964

17

rade uppfattning att det bör ankomma på postverket självt att handlägga
servicefrågorna har utskottet icke funnit sig berett att biträda motionärernas
yrkanden. Utskottet, som dock förutsätter att utvecklingen på området
uppmärksamt följes samt att i anledning härav eventuellt erforderliga åtgärder
vidtages, vill också i sammanhanget understryka departementschefens
uttalande, att den fortsatta undersökningen av de servicepolitiska frågorna
bör ske i en positiv anda, så till vida att möjligheterna att från organisatoriska
och ekonomiska synpunkter genomföra olika serviceförbättringar
ingående överväges i konstruktivt syfte.

Vad av departementschefen anförts beträffande postverkets diligenstrafik
samt verkets relationer med vissa andra myndigheter och företag har utskottet
funnit sig kunna till alla delar biträda.

Utskottet delar vidare departementschefens uppfattning rörande angelägenheten
av att få till stånd en ändrad organisation av postverkets centrala
förvaltning med hänsyn till de ökade krav som bör ställas på denna i fråga
om affärsmässighet och företagsekonomiskt riktig uppläggning av verksamheten.
Det nu föreliggande organisationsförslaget har också såvitt utskottet
kan finna fått en sådan utformning att det synes väl ägnat att avhjälpå
de klart påtagliga brister som f. n. föreligger samt skapa förutsättningar
för en rationalisering och effektivisering av den betydelsefulla och omfattande
verksamhet verket bedriver. Utskottet, som alltså biträder departementschefens
förslag beträffande bl. a. centralförvaltningens indelning i byråer
och huvudenheter samt sammansättningen m. m. av den nya lekrnannastyrelsen,
tillstyrker jämväl i övriga delar ett genomförande av Kungl.
Maj :ts organisationsförslag.

Vad av departementschefen i propositionen ytterligare anförts och förordats
har ej givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) godkänna i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 10 april 1964 föreslagna riktlinjer för omorganisation
av postverket;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för postverket som föranledes av vad
i förenämnda statsrådsprotokoll föreslagits;

c) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsanordningar
som erfordras i anledning av omorganisationen;

II. att motionerna I: 796 och II; 980 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

III. att motionerna I; 806 och II: 992 icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionen II: 993 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd;

18

Statsutskottets utlåtande nr 136 år 196b

V. att motionerna I: 820 och II: 1009 icke må av riksdagen
bifallas.

Stockholm den 22 maj 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Boman, fröken
Andersson, herrar Einar Persson, Axel Johannes Andersson, Fritz Persson,
Rikard Svensson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson, Söderberg,
Bertil Petersson, Åkerlund och Nils-Eric Gustafsson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Gustafsson
i Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Blidfors, Almgren, Andreasson,
Eliasson i Sundborn, Svensson i Ljungskile, Cassel, Johansson i Norrköping,
Carbell, Löfroth, Heidenberg och Nelander.

Reservation

av herr Nelander.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640019