Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 7964

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk bostadsförmedling.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 381 i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 457 i andra kammaren av herr Nilsson i Gävle m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta,
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådana åtgärder att förslag
till lag om obligatorisk bostadsförmedling kan föreläggas årets riksdag».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 11:457.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 10 § i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äger Konungen
förordna, att i kommun, där lagen äger tillämpning, avgiftsfri bostadsförmedling
skall anordnas på kommunens bekostnad. I 12 § stadgas, att
Konungen äger meddela föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter rörande
hyresledighet och hyresavtal. — Enligt 1 § äger lagen tillämpning i
varje stad, köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade
minst 2 000 invånare, där ej Konungen annorlunda förordnar. Den skall
vidare tillämpas i annan tättbebyggd ort, som Konungen bestämmer.

Med stöd av bl. a. det angivna stadgandet i 12 § hyresregleringslagen har
Kungl. Maj :t utfärdat kungörelsen den 3 december 1943 om skyldighet att
anmäla hyresledighet m. m. Enligt 3 § i kungörelsen åligger det hyresvärd
att göra anmälan om att hyresförhållande, avseende bostadslägenhet, upphört
eller skall upphöra i följande fall. Om hyresvärd i samband med eller
efter uppsägning av hyresavtal meddelat hyresgästen, att han ej önskar låta
denne kvarbo, skall anmälan göras inom tre veckor efter det sådant meddelande
lämnades. Om hyresgäst uppsagt hyresavtal eller överenskommelse
träffats om hyresförhållandes upphörande, skall anmälan göras inom tre dagar
efter det uppsägningen gjordes eller överenskommelsen träffades. Om
hyresavtal är slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall anmälan
göras inom tre dagar efter det hyresvärden lått kännedom om att hyresgästen
icke önskar förlänga hyresförhållandet, dock senast tre veckor före
dess upphörande. Om i andra fall än nu nämnts hyresförhållande upphör,
skall anmälan göras inom tre dagar efter det hyresvärden fått kännedom där -

H i hann till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 4

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 196h om.

Har hyresgästen gjort framställning till hyresnämnden om ogiltigförklaring
av uppsägning eller om förlängning av hyresavtal, behöver anmälan enligt
denna kungörelse göras först efter anmaning av den myndighet eller inrättning,
till vilken anmälan eljest skulle ha avlåtits, och inom tid, som i anmaningen
föreskrives. Vidare stadgas i kungörelsen att, efter det lägenheten
ånyo blivit upplåten, anmälningsskyldighet inte längre föreligger. Enligt 5 §
åligger det hyresvärden att om, sedan anmälan gjorts, lägenheten därefter
ånyo upplåtes, underrätta den, till vilken anmälan gjorts. — Anmälan skall
enligt 8 § avlämnas till den myndighet eller inrättning i orten, som Kungl.
Maj :t bestämmer. — Kungörelsen skall bara äga tillämpning inom ort, där
hyresregleringslagen gäller och för vilken Kungl. Maj :t särskilt föreskriver
att kungörelsen skall tillämpas. — Den, som underlåter att fullgöra anmälnings-
eller underrättelseskyldighet enligt kungörelsen straffas enligt 9 §
i princip med böter, högst 100 kr.

Här må anmärkas att, även om uppgiftsskyldighet jämlikt denna kungörelse
införes, någon inskränkning i hyresvärds frihet att välja hyresgäst
inte sker.

Kungl. Maj :t har vidare utfärdat kungörelse den U april 19U om skyldighet
att lämna uppgift angående uthyrning av möblerad bostad. Beträffande
kungörelsens tillämpning gäller samma föreskrifter som i 1943 års nyss omtalade
kungörelse. Enligt 1944 års kungörelse åligger det envar, som uthyr
möblerad bostad, att i den utsträckning, å den tid och i den ordning statens
hyresråd föreskriver lämna uppgift därom till rådet i vissa närmare angivna
hänseenden. Enahanda straffsanktion gäller som enligt 1943 års kungörelse.

Hyresregleringslagen har senast förlängts att gälla t. o. m. den 31 december
1965.

Vissa bestämmelser, som skall gälla när hyresrégleringslagen upphört, är
intagna i en lag därom den 7 december 1956.

Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av behovsprövning på bostadsmarknaden har vid
flera tillfällen varit föremål för övervägande. Vid samtliga tillfällen har tanken
på obligatorisk bostadsförmedling avvisats. Såsom skäl härför har därvid
särskilt åberopats att nyttan av sådan förmedling inte kunde förväntas överstiga
de därmed förenade olägenheterna.

Beträffande frågans närmare behandling intill år 1950 hänvisas till redogörelse
s. 10—13 i utskottets utlåtande nr 9 år 1950 (ävensom — för en mer
utförlig redogörelse — till SOU 1952:37 s. 29 ff).

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1950 med bl. a. förslag
till lag angående ändring i hyresregleringslagen väcktes motioner, dels nr
1:42 och 11:6, dels också 11:420, i vilka hemställdes om åtgärder för införande
av obligatorisk kommunal bostadsförmedling.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

3

I sitt utlåtande nr 9 erinrade tredje lagutskottet i här aktuell del om att
förslag angående införande av obligatorisk bostadsförmedling flera gånger
varit föremål för riksdagens prövning och att därvid framlagda förslag om
införande av en sådan ordning inte vunnit riksdagens bifall. Enligt utskottets
mening gjorde den omständigheten att bostadsbristen redan bestått i
flera år och tydligen skulle komma att vara ytterligare åtskillig tid det utomordentligt
angeläget att alla utvägar försöktes för att i möjligaste mån lindra
trycket, åtminstone för dem som hårdast drabbats av bristen på bostäder.
Utskottet fann inrättandet av obligatorisk bostadsförmedling i kommunal
regi utgöra en sådan utväg och ville därför tillstyrka att en utredning verkställdes
om möjligheterna att införa en sådan ordning. Utskottet uttalade
sig vidare i vissa hänseenden om den lämpliga utformningen av en sådan
förmedling. — Utskottet hemställde alltså bl. a. att riksdagen, i anledning av
motionerna, skulle anhålla att utredning måtte verkställas av frågan om införande
av en obligatorisk kommunal bostadsförmedling i enlighet med av
utskottet angivna riktlinjer samt att därefter förslag till lagstiftning i frågan
måtte framläggas för riksdagen.

Mot utlåtandet i nu aktuell del reserverade sig åtta av utskottets ledamöter,
som på anförda skäl hemställde, att motionerna icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd. — Utskottets beslut tillkom genom lottning.

Riksdagen godkände i förevarande del reservationen (FK 13:137 d, AK
13:187 d).

År 1951 tillkallades sakkunniga för att utreda bl. a. frågan i vilken utsträckning
och på vad sätt en fördelning av ledigblivna lägenheter efter behovsprinciper
borde genomföras. De sakkunniga antog benämningen hyresreglering
skommittén.

Jämväl vid 1951 års riksdag behandlades frågan om införande av obligatorisk
kommunal bostadsförmedling (se tredje lagutskottets utlåtande
nr 13).

År 1952 framlade hyresregleringskommittén ett betänkande om behovsprövning
på bostadsmarknaden (SOU 1952:37). Kommittén konstaterade
(s. 128 ff) att allvarliga missförhållanden förelåg i fråga om fördelningen
av bostadslägenheterna och att dessa missförhållanden kunde antagas komma
att bestå ännu flera år, om inga åtgärder däremot vidtogs. Kommittén
fann två vägar framkomliga, då det gällde att söka råda bot i situationen,
därvid båda gick ut på en bostadsmarknadsreglering. Den ena avsåg reglering
genom lagstiftning och den andra genom frivilliga överenskommelser
med fastighetsorganisationerna. Kommittén förordade (s. 141) på anförda
skäl det senare alternativet.

I proposition nr 151 till 1953 års riksdag angående bl. a. förlängning av
hyresregleringslagstiftningen förordade (s. 32) departementschefen ett försök
med frivilliglinjen.

Tredje lagutskottet behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkän -

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1964

da utlåtande nr 18, vari jämväl prövades bl. a. motionerna 1:445 och 11:542,
som avsåg införande av obligatorisk kommunal bostadsförmedling. Utskottet
anslöt sig (s. 20) till frivilligalternativet och avstyrkte under hänvisning
härtill de angivna motionerna.

År 1955 avlämnade hyresregleringskommittén ett betänkande om hyresregleringens
avskaffande m. m. ( SOU 1955:35).

I anledning av bl. a. detta betänkande framlades vid 1956 års riksdag en
proposition, nr 168, med bl. a. förslag till lag angående ändring i hyresregleringslagen
och lag med vissa bestämmelser, som skall iakttagas, sedan hyresregleringen
upphör. I propositionen föreslogs bl. a. en successiv avveckling
av hyresregleringen skola taga sin början den 1 juli 1956. Kungl. Maj:t
skulle således äga besluta att bl. a. hyresregleringslagen skulle upphöra i ort
eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke krävde fortsatt reglering.
Om avvecklingen skulle medföra stora hyresstegringar, skulle hyresregleringen
kunna återinföras. För att bereda hyresgäst ett tillfredsställande
besittningsskydd till förhyrd lägenhet föreslogs vidare en provisorisk lagstiftning
om besittningsskydd för hyresgäst.

Propositionen behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 28 år 1956.
I samma utlåtande behandlades bl. a. motionerna 1:355 och 11:274, vari föreslogs
genomförande i viss form och utsträckning av lagstiftning om fördelning
av hyreslägenheter efter behovsprincip genom samhälleligt (kommunalt)
organ. Utskottet, som i förevarande avsnitt var enhälligt, angav (s. 71)
för sin del att enligt dess mening skäl ej fanns att, när hyresregleringen stod
inför sin avveckling, genomföra sådan lagstiftning. Utskottet hemställde
(s. 86) också att de ifrågavarande motionerna inte skulle föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll vad utskottet i denna del hemställt liksom — jämväl
i enlighet med utskottets hemställan (jfr därvid också utskottets utlåtande
nr 21 år 1956) — propositionen, dock med den ändringen att avvecklingen
skulle taga sin början den 1 januari 1957.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 24 år 1962 i anledning av motionen
nr 11:373 om införande av obligatorisk bostadsförmedling, vilken motion
icke föranledde någon riksdagens åtgärd, uttalade tredje lagutskottet
bl. a. att bostadsproduktionen för det dåvarande var väsentligt större än när
riksdagen tidigare behandlat frågan om obligatorisk bostadsförmedling, att
hyresregleringen kunnat upphävas i icke ringa utsträckning och att dess
avveckling fortgår. Under sådana omständigheter syntes det utskottet än
mindre än tidigare påkallat att införa en administrativt så tungrodd regleringsapparat
som en obligatorisk bostadsförmedling. Utskottet pekade också
på möjligheten att undanröja vissa brister hos de nu arbetande bostadsförmedlingsorganen
så att en effektivare förmedling med bättre utbyte för
de bostadssökande kunde ernås. I samma riktning syntes även, enligt utskottets
uppfattning, kunna verka en vidgad interkommunal förmedlingsverk -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 är 196-i

5

samhet liksom en ytterligare utveckling av samarbetet såväl mellan organisationerna
på bostadsmarknaden inbördes som mellan dem och bostadsförmedlingarna.
Utskottet erinrade avslutningsvis om att 1962 års riksdag
hade att, efter ärendets behandling i allmänna beredningsutskottet, taga
ställning till frågan om bl. a. bostadsförmedlingsverksamhetens organisation
och principer.

Sistnämnda utskott anförde i utlåtande nr 37 år 1962 att ett klarläggande
av vissa förhållanden inom bostadsförmedlingen och en undersökning av
möjligheterna att vidtaga olika åtgärder skulle betyda ett stöd för kommunerna
i strävandena att göra bostadsförmedlingen så effektiv som möjligt.
Utskottet förordade därför en utredning beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens
område. Riksdagen biföll utskottets förslag.

I anledning av riksdagens ställningstagande i frågan tillkallades sakkunniga
(1962 års bostadsförmedlingsutredning) med uppgift att utreda frågor
rörande bostadsförmedlingens organisation och principer. Enligt de år 1962
meddelade direktiven (se riksdagsberättelsen år 1963 s. 143) har utredningen
bl. a. att pröva möjligheterna att nå större enhetlighet i de av bostadsförmedlingarna
tillämpade bedömningsnormerna vid tilldelning av
lägenheter åt bostadssökande. Utredningen bör också ta upp frågan hur
bostadsförmedlingarna skall få bättre tillgång till lägenheter. Vidare bör
utredningen pröva möjligheterna att åstadkomma en effektivt organiserad
interkommunal förmedling. I tilläggsdirektiv till utredningen, givna den
29 november 1963, anförs följande (se riksdagsberättelsen år 1964 s. 387).

Behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför
allt Storstockholmsområdet har efter hand blivit alltmer accentuerat. Det
synes angeläget, att möjligheter skyndsamt skapas för att förmå kommuner,
vilka ingår i ett område som kan anses utgöra en enhet i. bostadsförsörjningshänseende,
att anordna gemensam bostadsförmedling för hela området.
Bostadsförmedlingsutredningen bör därför närmast inrikta sitt arbete
på att undersöka vilka åtgärder som erfordras härför. Finner utredningen
därvid, att en effektivare bostadsförmedling inte kan åstadkommas
utan att obligatorisk bostadsförmedling införes, bör utredningen vara oförhindrad
att låta sina förslag omfatta även en sådan lösning. Det är emellertid
angeläget, att denna i så fall inte ges en vidare omfattning än soin påkallas
av det angivna syftet samt att en tungrodd administrativ regleringsapparat
undvikes.

Enligt uppgift i sistnämnda riksdagsberättelse (s. 387) beräknas utredningen
slutföra sitt arbete under år 1964.

Slutligen må nämnas att år 1963 tillkallades sakkunniga (hyreslagstiftningssakkunniga)
med uppgift att utreda frågor om förenkling av hyreskontrollen
och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst i den allmänna
hyreslagstiftningen (se samma riksdagsberättelse s. 62).

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 196U

Utskottet

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen har den av motionärerna
väckta frågan om införande av obligatorisk bostadsförmedling
tidigare vid flera tillfällen prövats av riksdagen. Därvid har dock tanken på
sådan förmedling städse avvisats under hänvisning särskilt till att nyttan
därav inte kunde förväntas överstiga olägenheterna.

Sedan allmänna beredningsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 37 år 1962 förordat en utredning beträffande vissa frågor på bostadsförmedlingens
område tillkallades sakkunniga, vilka sedermera antog
benämningen 1962 års bostadsförmedlingsutredning, med uppgift att utreda
frågan om bostadsförmedlingens organisation och principer. Enligt de år
1963 givna tilläggsdirektiven för utredningen är denna, därest en effektivare
bostadsförmedling inte kan åstadkommas utan att obligatorisk bostadsförmedling
införes, oförhindrad att låta sina förslag i ämnet omfatta även en
sådan lösning.

I motionerna hemställes att frågan om obligatorisk bostadsförmedling får
sådan särbehandling att förslag till lag om obligatorisk bostadsförmedling
kan föreläggas 1964 års riksdag. Emellertid framgår av årets riksdagsberättelse
att utredningen beräknar slutföra sitt arbete under innevarande
år. Eftersom den av motionärerna aktualiserade frågan bör bedömas mot
bakgrunden av den utredning, som sålunda inom kort kommer att föreligga,
anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionerna
icke är påkallat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:381 och 11:457, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Göran Karlsson*.
Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik Jansson; från

andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,
Grebäck, Johansson i öckerö, Svenning, Ekström i Iggesund och
Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640160