Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 är 1964
1
Nr 34
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949
(nr 183) om flottningen i Torne och Muonio gränsälvar.
» ''
Genom en den 17 april 1964 dagtecknad proposition, nr 151, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag
till lag angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183): om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar.
Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.
I propositionen föreslås, under förutsättning överenskommelse därom
träffas mellan Sverige och Finland, att i den nu gällande gemensamma stadgan
angående flottning i gränsälvarna skall införas två nya paragrafer med
bestämmelser om flottningsskada på fiskebyggnad. Dessa innehåller dels
att den som uppför fiskebyggnad i flottleden skall ha rätt att hos länsstyrelse
påkalla bestämmelser om skyddsanordningar att bekostas av de flottande,
dels att, om någon bygger i strid mot lag eller givna föreskrifter, han
skall ha skyldighet att själv svara för skada på byggnaden i följd av flottningen.
överenskommelse i ämnet har den 23 api''il 1964 träffats mellan ländernas
regeringar.
Enligt vad i propositionen uppgives har det under förhandlingar mellan
Sverige och Finland förutsatts att överenskommelsen skulle träda i kraft
så snart som möjligt. Lagförslaget har därför ansetts böra behandlas av
riksdagen under dess vårsession.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 3 avd. AV 34
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 196i
Lagförslaget
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Lag
angående tillägg till lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen
i Torne och Muonio gränsälvar
Härigenom förordnas som följer.
Under förutsättning att överenskommelse träffas mellan Sverige och Finland,
att i den vid lagen den 28 april 1949 (nr 183) om flottningen i Torne
och Muonio gränsälvar fogade stadgan skola införas två nya paragrafer, betecknade
8 a § och 22 a §, av nedan angiven lydelse, äger Konungen förordna,
att dessa bestämmelser här i riket skola lända till efterrättelse från den
dag som angives i överenskommelsen.
8 a §.
Menar någon, som uppfört eller ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden,
att särskild anläggning eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på
byggnaden i följd av flottningen bör bekostas av de flottande, äger han genom
ansökan, som ingives till någon av länsstyrelserna, påkalla bestämmelse
om erforderliga skyddsanordningar. Om påföljd av underlåtenhet
att påkalla bestämmelse, som nu sagts, stadgas i 22 a §.
För behandling av ansökning enligt första stycket skola bestämmelserna
i 6—8 §§ i tillämpliga delar gälla.
22 a §.
Uppför någon fiskebyggnad i flottleden i strid mot lag eller givna föreskrifter,
svarar han själv för den skada, som kan uppstå på byggnaden i
följd av flottningen. Om någon utan att påkalla och avbida bestämmelse
om skyddsåtgärd, som sägs i 8 a §, uppför fiskebyggnad i flottleden, svarar
han under tiden själv för skadan.
Inledning
Flottningen i Torne och Muonio älvar samt i ett havsområde utanför
Torne älvs mynning regleras enligt lag den 28 april 1949 (nr 183) genom
bestämmelser i en överenskommelse den 17 februari 1949 mellan Sverige
och Finland om flottningen i gränsälvarna och i en till överenskommelsen
fogad stadga angående flottningen i Torne och Muonio gränsälvars flottled.
Bestämmelserna länder till efterrättelse i Sverige så länge överenskommelsen
är giltig.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1964 3
Genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1954 förordnades ombud
att för Sveriges del deltaga i överläggningar med representanter för
den finländska regeringen rörande översyn dels av konventionen den 10
maj 1927 mellan Sverige och Finland angående ordnandet av det samfällda
laxfisket i Torne och Muonio älvar dels av den med stöd av en sistnämnda
dag avgiven deklaration fastställda stadgan för fiskets bedrivande
inom Torne älvs fiskeområde dels ock av överenskommelsen den
17 februari 1949 mellan Sverige och Finland om flottningen i Torne och
Muonio älvar. De svenska och finländska ombuden antog som gemensam
benämning svensk-finska kommissionen för översyn av 1927 års konvention
angående det gemensamma laxfisket i Torne och Muonio älvar m. m.
(laxfiskekommissionen).
Med skrivelse den 23 oktober 1962 har de svenska ombuden till Kungl.
Maj :t överlämnat ett betänkande med förslag till ny överenskommelse och
stadga rörande fisket i Torne älvs fiskeområde samt förslag till ändring
i flottningsöverenskommelsen och till ändringar i och tillägg till flottningsstadgan
(NU 1963:2). Förslagen är gemensamma för de svenska och de
finländska ombuden i laxfiskekommissionen men i betänkandet har endast
de svenska ombudens motiv till förslagen intagits.
Genom beslut den 14 februari 1964 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de
svenska sakkunniga i den år 1961 tillsatta svensk-finska gränsälvskommittén
att i samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en
översyn av förslaget till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande
fisket inom Torne älvs fiskeområde.
över betänkandet i vad det avser tillägg till flottningsstadgan har efter
remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, vattenrättsdomarna i
Övre Norrbygdens vattendomstol, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
kammarkollegiet, över jägmästaren i övre Norrbottens
distrikt, skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län, fiskeriintendenten i övre
norra distriktet, Haparanda byamän, svenska sakkunniga i finsk-svenska
gränsälvskommittén och Torne älvs flottningsförening.
Gällande bestämmelser m. m.
Beträffande innehållet i gällande bestämmelser, fiskekommissionens
förslag och de däröver avgivna remissyttrandena får utskottet hänvisa till
propositionen s. 4—10.
lf Bihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 avd. Nr 34
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3''r år 196i
Departementschefen
Föredragande departementschefen anför följande.
Gränsvattnen mellan Sverige och Finland är under nuvarande förhållanden
nyttjade i huvudsak endast för flottning och fiske. Behov av mellanstatlig
reglering har därför förelegat endast beträffande dessa två verksamhetsformer.
För flottningens del har överenskommits gemensamma bestämmelser
som innebär en tämligen fullständig reglering av verksamheten. I
fråga om fisket är däremot motsvarande reglering icke lika uttömmande.
Endast för laxfisket finnes gemensamma bestämmelser och dessa gäller endast
till den del staterna innehar fiskerätten. Fiskekommissionen har funnit
påkallat att åvägabringa en ny allt slags fiske omfattande överenskommelse
men har ansett de nuvarande gemensamma flottningsbestämmelserna
kunna bibehållas med blott vissa ändringar och tillägg.
Kungl. Maj :t har såsom inledningsvis anförts genom beslut den 14 februari
1964 uppdragit åt de svenska sakkunniga i gränsälvskommittén att i
samråd med de finländska sakkunniga i kommittén göra en översyn av förslaget
till den del det gäller överenskommelse och stadga rörande fisket
inom Torne älvs fiskeområde. Efter denna bearbetning avses förslaget skola
läggas till grund för en mellanstatlig fiskeöverenskommelse.
Förslaget till ändring av gällande gemensamma flottningsbestämmelser
torde kunna behandlas fristående från förslaget till bestämmelser om
fisket. De bestämmelser som hänför sig till förhållandet mellan flottande
och ägare av byggnader för fiskeändamål synes böra upptagas nu.
Enligt 7 § flottningslagen är de flottande icke ansvariga för flottningsskada
på byggnad som uppförts annorledes än på sätt som överensstämmer
med lag eller givna föreskrifter eller som anlagts utan att anläggningens
ägare påkallat och avbidat vattendomstolens bestämmelse om åtgärd
till skydd mot skada av ifrågavarande slag. Någon motsvarighet till
denna bestämmelse har icke medtagits i flottningsstadgan och har tydligen
ansetts obehövlig med hänsyn till att staterna hävdat regalrätt till laxfisket.
Hithörande frågor har, såvitt avser skador på laxfiskebyggnader, i
stället kommit att regleras i de kontrakt om upplåtelse av laxfiske som upprättats
mellan staten som innehavare av laxfiskerätten och de fiskande.
Fiskekommissionen har befarat, att markägarna, om statens fiskerätt underkännes
eller åtminstone ifrågasättes såvitt gäller betydande älvsträckor,
kommer att i sina vattenområden sätta ut fångstanordningar för att utnyttja
den fiskerätt de möjligen kan anses ha vunnit med det förändrade
rättsläget. Mot bakgrunden härav har fiskekommissionen föreslagit en bestämmelse
i flottningsstadgan av innehåll, att ägare av fast fiskeverk, som
utsatts olagligt i flottleden, skall själv svara för skada som orsakas av framflytande
flottgods. Förslaget har lämnats utan erinran av remissorganen.
För egen del vill jag anföra följande.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 196b
Bland fångstanordningar som kan vara till förfång för flottning är främst
att nämna laxpator och liknande fasta fiskeredskap. Enligt vad fiskekommissionen
uttalat är gemensamt för pator av olika slag, att de är av mer stadigvarande
natur samt byggda eller timrade. På grund av sin beskaffenhet
är de således att hänföra till fiskebyggnader i vattenlagens mening.
Enär älvområdet är enskilt fiskevatten, får däri utsättas fasta fiskeredskap
utan att jämlikt fiskelagen myndighets tillstånd behöver inhämtas.
Däremot föreligger enligt vattenlagen beträffande fiskebyggnader i stor utsträckning
skyldighet för den byggande att på förhand inhämta tillstånd,
i detta fall av vattendomstol. Såsom framgått erfordras sålunda enligt 2
kap. 20 § 1 mom. vattendomstols tillstånd till fiskebyggnad, om byggnaden
skall uppföras i älv eller annat större vattendrag och därigenom kan ske
märkbar inverkan på vattenståndet eller vattnets lopp samt det ej är uppenbart,
att varken allmän eller enskild rätt förnärmas. Då fiskebyggnad i
annat fall än det nu angivna skall uppföras i enskilt vatten, är förprövning
av vattendomstol erforderlig, om det kan antagas att byggnaden förnärmar
allmän rätt.
Rätten att flotta är en sådan allmän rätt som avses i vattenlagen. Reglerna
om domstolsprövning torde omfatta alla fall av praktisk betydelse i vad
gäller förhållandet mellan dem som uppför fiskebyggnader och dem som
flottar i gränsälvarna och tillförsäkrar de flottande möjlighet att bevaka sina
intressen innan fiskebyggnader uppföres. Något undantag från nämnda
regler är icke stadgat beträffande dem som uppför fiskebyggnader på
platser som utarrenderats av kronan.
Uppförandet av fiskebyggnader i älvområdet såvitt gäller byggnader med
någon mer betydelsefull inverkan på motstående intressen är således reglerat
av vattenlagen. Däremot är flottningen i gränsälvarnas flottled icke
reglerad av vattenlagen och icke heller av flottningslagen. Den flottningsöverenskommelse
med Finland jämte tillhörande sladga som i stället gäller
ger såsom framgått av vad jag tidigare anfört icke flottningen samma
skydd som den rent svenska lagstiftningen mot skadeståndsanspråk från
innehavare av olagligt uppförda byggnader i vatten. Ehuru såsom jag nyss
uttalat prövningstvång gäller för fiskebyggnader som kan förnärma flottningen,
är det icke osannolikt att under rådande förhållanden sådana
byggnader kan komma att uppföras även i strid mot de regler som nu är i
fråga. Därjämte kan icke bortses från att den som bygger med vederbörligt
tillstånd för fiskeändamål, kan göra avvikelse från vad som vid tillståndsgivningen
föreskrivits angående byggnadens utformning. Flottande
i gränsälvarna bör liksom flottande i landet i övrigt ej ha att svara för
flottningsskador på byggnader som nu sagts.
Det kunde måhända övervägas att ej hänföra ansvarsbegränsningen till
enbart byggnader för fiskeändamål. Emellertid torde det icke behöva befaras,
att annat byggande i strid mot bestämmelser om prövningstvång
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 34 år 1964
skall förekomma i nagon betydande omfattning. Frågan synes därför kunna
anstå, till dess flottningsstadgan som en följd av en allmän vattenrättslig
konventions tillkomst kan behöva överses.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i flottningsstadgan intages
en bestämmelse, att om någon uppför fiskebyggnad i flottleden i
strid mot lag eller givna föreskrifter, han själv svarar för den skada som
uppstår på byggnaden i följd av flottningen. Bestämmelsen torde kunna
intagas som en första punkt i en ny paragraf, betecknad 22 a §.
Fiskekommissionen har vidare föreslagit, att en regel, som svarar mot
den nu avhandlade, skall införas beträffande skada på fiskeredskap som
nyttjas i strid mot den av kommissionen föreslagna stadgan för fisket
inom Torne älvs fiskeområde. Nämnda förslag till fiskestadga avses emellertid
icke bli genomfört nu. I den mån frågor om ersättningsskyldighet
uppkommer vid skadefall som här avses, torde avgörandena få grundas på
allmänt skadeståndsrättsliga bedömanden. En särskild regel av detta slag
synes därför icke böra tillskapas för gränsälvsområdet.
Under kommissionsförslagets remissbehandling har av över jägmästaren
i övre Norrbottens distrikt föreslagits, att endast skador orsakade av uppenbar
vårdslöshet från flottningsföreningens sida skulle omfattas av ersättningsskyldighet.
En regel av sagda innehåll skulle emellertid komma
att medföra ett betydande avsteg från de båda ländernas interna lagstiftning
såvitt gäller villkor för bedrivande av allmän flottning. Den ytterligare
begränsning av skadeståndsansvaret som sålunda ifrågasatts synes därför
icke vara att förorda.
Kommissionen har föreslagit ett stadgande om möjlighet för den som
bygger i flottleden för fiskeändamål att påkalla bestämmelser om anordningar
till skydd för byggnaden. Detta förslag har anknytning till en grundsats
inom den svenska vattenrätten. I rättsförhållandet mellan de flottande
och den som bygger i en befintlig flottled gäller nämligen icke blott att
den byggande är skyldig att tillse att flottningen i möjligaste mån skall
kunna fortgå obehindrat utan även att de flottande skall vidtaga skäliga
åtgärder för att skydda byggnaden mot skada genom flottningen. För en
sådan skyddsåtgärd har flottningsföretaget att bestrida kostnaden. Den
som bygger i flottled har enligt 6 kap. 18 § vattenlagen rätt att väcka
talan i detta hänseende.
Beträffande flottningsbestämmelserna för gränsälvarna saknas motsvarighet
till bestämmelsen i 6 kap. 18 § vattenlagen om rätt att få till stånd
skyddsanordningar på de flottandes bekostnad. Sådan rätt bör skäligen
föreligga även i gränsälvarna. Flottningsstadgan torde därför böra kompletteras
med en bestämmelse av detta innehåll. Denna bestämmelse bör
intagas som 8 a §. Vidare torde i stadgan böra föreskrivas, att den som
bygger i flottleden, innan bestämmelser om skyddsåtgärd meddelats, själv
får svara för flottningsskada som kan åsamkas byggnaden under denna
tid.
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 196b
Enligt gällande konvention mellan Sverige och Finland om staternas samfällda
nyttjande av laxfiske i Torne och Muonio älvar skall länsstyrelserna i
gränslänen företräda staterna i alla frågor som rör sådant fiske. Länsstyrelserna
upplåter laxfiskerätten till enskilda genom arrendekontrakt. I konventionen
är föreskrivet, att innan avtal slutes om utarrendering av laxfisken
bestämmelser skall träffas om de skyddsanordningar mot skada genom virkesflottning,
som må prövas nödiga. Det nu såsom 8 a § föreslagna tillägget
till flottningsstadgan bör givetvis icke anses medföra hinder för länsstyrelserna
att beträffande samfällda laxfisken såsom hittills genom särskilda
upplåtelsevillkor reglera frågor om skyddsanordningar mot flottningsskada.
Gränsälvskommittén och fiskeriintendenten har anfört betänkligheter
mot kommissionens förslag att länsstyrelserna även framgent skall avgöra
ärenden av vattenrättslig karaktär beträffande flottningen i gränsälvarna.
I avbidan på förslaget till en allmän vattenrättslig konvention mellan Finlan
och Sverige anser jag emellertid icke, att några organisatoriska förändringar
i förevarande hänseende bör genomföras.
Lagrådsgranskningen
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Överenskommelsen
överenskommelse har träffats mellan Sverige och Finland om de föreslagna
tilläggen till flottningsstadgan. Överenskommelsen har följande lydelse.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr M år 196''r
Överenskommelse
mellan Sverige och Finland om tillägg till
den genom överenskommelsen den 17 februari
1949 antagna stadgan angående flottningen
i Torne och Muonio gränsälvars
flottled
Kungl. Svenska Regeringen och
Republiken Finlands Regering, vilka
gemensamt funnit erforderligt att
göra vissa tillägg till den genom
överenskommelsen mellan de båda
länderna den 17 februari 1949 antagna
stadgan angående flottningen
i Torne och Muonio gränsälvars
flottled hava i sådant syfte överenskommit
om följande:
I flottningsstadgan skola införas
två nya paragrafer, en efter 8 § betecknad
8 a § och eu efter 22 § betecknad
22 a §, av den lydelse här
nedan angives:
8 a §.
Menar någon, som uppfört eller
ämnar uppföra fiskebyggnad i flottleden,
att särskild anläggning eller
åtgärd till skydd mot skada eller intrång
å byggnaden i följd av flottningen
bör bekostas av de flottande,
äger han genom ansökan, som ingives
till någon av länsstyrelserna,
påkalla bestämmelse om erforderliga
skyddsanordningar. Om påföljd
av underlåtenhet att påkalla bestämmelse,
som nu sagts, stadgas i
22 a §.
För behandling av ansökning enligt
första stycket skola bestämmelserna
i 6—8 §§ i tillämpliga delar
gälla.
22 a §.
Uppför någon fiskebyggnad i flottleden
i strid mot lag eller givna föreskrifter,
svarar han själv för den
skada, som kan uppstå på byggnaden
i följd av flottningen. Om någon
utan att påkalla och avbida be
-
Sopimus
Suomen ja Ruotsin kesken lisäyksistä helmikuun
17 päivänä 1949 tehdyllä sopimuksella
annettuihin sääntöihin puutavaran
uitosta Tornion ja Muonion rajajokien
uitloväylässä
Suomen Tasavallan Hallitus ja
Kuninkaallinen Ruotsin Hallitus,
jotka ovat vhdessä katsoneet välttämättömäksi
tehdä määrättyjä lisäyksiä
molempien maiden keskiselle
17 pnä helmikuuta 1949 tehdyllä
sopimuksella annettuihin
sääntöihin puutavaran uitosta Tornion
ja Muonion rajajokien uittoväylässä,
ovat tässä tarkoituksessa
sopineet seuraavasta:
Uittosääntöihin lisätään kaksi uutta
pykälää, toinen 8 a § joka nierkitään
8 §:n jälkeen ja toinen 22 a §
joka merkitään 22 §:n jälkeen. Nämä
ovat näin kuuluvat:
8 a §.
Jos joku, joka on pystyttänyt tai
aikoo pystyttää kalastusrakennelman
uittoväylään, katsoo, että erityinen
laite tai toimenpide rakennelman
suojaamiseksi uitosta aiheutuvan
vahingon tai haitan varalta, on
uittajien kustannettava, olkoon hänellä
oikeus jommallekummalle lääninhallitukselle
antamallaan hakemuksella
anoa määräystä tarvittavista
suojalaitteista. Tässä sanotun
määräyksen hankkimisen laiminlyönnistä
säädetään 22 a § :ssä.
Ensimmäisessä momentissa tarkoitettua
hakemusta käsiteltäessä
noudatettakoon soveltuvin kohdin
6—8 §:ssä annettuja määräyksiä.
22 a §.
Joka uittoväylään pystyttää kalastusrakennelman
lain tai annettujen
määräysten vastaisesti, vastatkoon
itse siitä vahingosta, joka uiton
johdosta voi aiheutua rakennelmalle.
Jos joku pyytämättä ja odot
-
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3b år 1961
stämmelse om skyddsåtgärd, som i
8 a § sägs, uppför fiskebyggnad i
flottleden, svarar han under tiden
själv för skadan.
Denna överenskommelse träder i
kraft å dag, varom överenskommes
på diplomatisk väg.
Till bekräftelse härav hava undertecknade
befullmäktigade, därtill
vederbörligen bemyndigade, underskrivit
överenskommelsen och försett
densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm den 23
april 1964, i två exemplar, på svenska
och finska språken, vilka båda
texter skola äga lika vitsord.
tamatta määräystä suojelutoimenpiteistä,
jotka 8 a §:ssä mainitaan,
uittoväylään pystyttää kalastusrakennelman,
vastatkoon ennen päätöksen
antamista aiheutuneesta vahingosta.
Tämä sopimus tulee voimaan päivänä,
josta sovitaan diplomaattista
tietä.
Tämän vakuudeksi ovat asianomaiset
valtuutetut allekirjoittaneet
tämän sopimuksen ja varustaneet
sen sineteillään.
Tehty Tukholmassa 23 päivänä
huhtikuuta 1964 kahtena suomen ja
ruotsinkielisenä kappaleena kummankin
tekstin ollessa yhtä todistusvoimainen.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
151.
Stockholm den 13 maj 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Jonasson,
Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson, Wirmark och Paul Jansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Johansson
i öckerö, Mattsson, Svanberg och Hammarberg.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640143