Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1964
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av vissa paragrafer i riksdagens år 1963
församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverket.
l:o) Under jordbruksdepartementet, § 30, har revisorerna behandlat vissa
frågor rörande ersättning för mistad fiskerätt (Del I, s. 268—281).
Utlåtanden har avgivits av kammarkollegiet, riksrevisionsverket, lantmäteristyrelsen,
fiskeristyrelsen ävensom fiskevärderingsnämnderna för saltsjökusterna
av Stockholms och Gotlands län, för Kalmar och Blekinge län,
för Västernorrlands och Jämtlands län samt för Norrbottens och Västerbottens
län (Del II, s. 247—264).
Utskottet. 1950 års lagar om gräns mot allmänt vattenområde och om
rätt till fiske medförde bl. a. rätt för envar att fiska på vissa vatten som
tidigare varit förbehållna enskilda fastighetsägare. Genom den samtidigt genomförda
lagen om ersättning för mistad fiskerätt åtog sig statsverket att
bereda de tidigare fiskerättsägarna gottgörelse för det intrång som förorsakats
dem genom de nämnda lagarna.
Dessa lagar tillkom främst på grundval av det år 1947 av fiskerättskommittén
avgivna betänkandet med förslag till fiskelag jämte därmed sammanhängande
författningar. Statsmakternas beslut innebar emellertid att fisket
frigavs i en omfattning, som väsentligt översteg vad kommittén föreslagit.
Sålunda utökades i förhållande till detta förslag rätten till frifiske med
dels fiske med rörligt redskap, utom efter lax, vid Norrlandskusten och Uppsala
län, dels fiske med fast redskap vid västkusten, dels ock fiske med rörligt
redskap i Mälaren.
Tiden för anmälan om anspråk på ersättning för genom denna lagstiftning
förorsakat intrång har numera utgått. Antalet inkomna ersättningsmål
uppgår till 1650, av vilka i september 1963 994 hade avgjorts.
Fiskerättskommittén räknade med att de ersättningsbelopp, som skulle
komma att utgå i anledning av de förslag kommittén framlagt, ej skulle
överstiga ett belopp av 2 milj. kr. De belopp, som t. o. m. budgetåret 1962/63
utbetalats i ersättning i anledning av förevarande lagstiftning, sådan den
slutligen bestämdes, uppgår till ca 21,8 milj. kr.
Revisorerna förmenar nu att sistnämnda ersättningsbelopp kan beräknas
komma att stiga till 45 milj. kr. eller däröver, innan samtliga ersättnings
1
nihang till riksdagens protokoll 1961. 9 samt. 3 aud. Nr 33
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196i
anspråk är slutligt reglerade. Med denna summa har revisorerna jämfört det
av fiskerättskommittén uppskattade beloppet om ca 2 milj. kr. samt anfört
att, även om viss del av kostnadsökningen belöpte på den penningvärdeförändring,
som inträtt sedan kommitténs kalkyl uppgjordes, skillnaden likväl
måste betraktas som anmärkningsvärd. Oaktat dessa förhållanden torde det
dock icke enligt revisorerna vara möjligt att nu avbryta den pågående ersättningsregleringen
vare sig genom att återgå till tidigare gällande bestämmelser
eller genom att stanna vid nuläget. Revisorerna anser det emellertid
vara möjligt att i vissa hänseenden åstadkomma en förbättring av den rådande
situationen framför allt genom att påskynda utredningen i målen och
deras slutliga avgörande. Till en böx-jan föreslås därför att sökandeparten
i målet snarast bör förebringa all den utredning som står till hans förfogande,
exempelvis utredning angående gränser och djup i fiskevatten, fastighets-
och delägarförhållanden, beskrivning av fångstmetoder och fångstmängder,
avsättningsförhållanden och priser in. m. Det är antagligt, framhåller
revisorerna, att åtskillig tid därigenom skulle sparas och att bevismaterialet
skulle vinna i tillförlitlighet. Vidare påpekar revisorerna att någon
undersökning eller sammanställning av rättspraxis i fiskeersättningsmål
icke kommit till stånd trots att en sådan år 1960 ställdes i utsikt, ävensom
att kammarkollegiets tillgång på expertis för vissa uppgifter, främst för
fiskeribiologiska och statistiska uppgifter, närmast försämrats under de senare
åren oaktat för sistnämnda ändamål särskilda medel beräknats under
kollegiets avlöningsanslag. Då dessa båda frågor enligt revisorerna ingalunda
är oväsentliga för ersättningsmålens avveckling, anser revisorerna att
kraftigare ansträngningar är påkallade för att ge dem en tillfredsställande
lösning. Slutligen framliålles att i ersättningsmålen en utförlig utredning om
fiskeförhållandena inom stora delar av landets fiskevatten ofta förebringas,
och efter hand som värderingsnämndernas eller överdomstolarnas avgöranden
vinner laga kraft erhålles klarhet om det gällande läget inom vattenområdena.
Det vore enligt revisorernas mening ändamålsenligt om de resultat
som härigenom vinnes kunde successivt åskådliggöras på kartor eller
sjökort, vilka gjordes tillgängliga för fiskeriorganisationer, kommuner och
enskilda. Det erforderliga grundläggande arbetet därmed borde enligt revisorerna
ankomma på fiskevärderingsnämnderna och hushållningssällskapens
fiskerikonsulenter.
Vad först gäller den av revisorerna gjorda jämförelsen mellan det av fiskerättskommittén
uppskattade ersättningsbeloppet om 2 milj. kr. och det av
revisorerna beräknade beloppet om ca 45 milj. kr. vill utskottet i likhet med
bl. a. kammarkollegiet och fiskeristyrelsen framhålla att 1950 års fiskelagstiftning
i sin slutliga utformning innebar, såsom framgått av den tidigare
redogörelsen, en icke obetydlig utökning av rätten till frifiske i förhållande
till fiskerättskommitténs förslag. Denna omständighet i förening med
penningvärdeförändringen utgör en väsentlig anledning till den betydande
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196i
differensen mellan kommitténs kostnadskalkyl och det taktiska utfallet.
Beträffade härefter revisorernas förslag vill utskottet till en början instämma
i det av revisorerna uttalade önskemålet, att ersättningsfrågornas
avgörande i möjligaste mån påskyndas. Det är från denna synpunkt angeläget,
att erforderlig fiskeriteknisk och juridisk expertis ställes till de utredande
organens och värderingsnämndernas förfogande. Det kan emellertid
ifrågasättas, om den av revisorerna anvisade utvägen att anmoda parterna
att förebringa erforderlig utredning — förelägganden att avhjälpa brister i
ansökningen har nämnderna redan enligt gällande lagstiftning möjlighet
att utfärda — kan vara ägnad att i nämnvärd mån påskynda målens avgörande,
då dröjsmålen framför allt torde bero på bristen på den expertis,
som erfordras som underlag för anspråkens preciserande och bedömande.
I fråga om revisorernas förslag om utredning eller sammanställning av
rättspraxis på området vill utskottet framhålla att år 1960, då frågan var
aktuell, vägledande domar icke fanns från högsta domstolen. Numera föreligger
emellertid, såsom framhållits av flera remissinstanser, ett flertal sådana
avgöranden. Dessa har tillställts samtliga hovrätter och fiskevärderingsnämnder
samt refererats i »Nytt juridiskt arkiv». Avgörandena är av
sådan art, att en överarbetning av tidigare av hovrätter och nämnder meddelade
domar synes i det närmaste sakna betydelse. Ytterligare avgöranden
i fiskevärderingsmål, vilka även kommer att utsändas, torde också vara
att vänta från högsta domstolen. Med hänsyn till det sagda synes något behov
av utredning eller sammanställning av rättspraxis enligt utskottets
mening ej längre föreligga.
Vad angår frågan om erforderlig expertis för kammarkollegiets del vill
utskottet understryka vikten av att kollegiet erhåller den sakkunskap som
är nödvändig för att kollegiet på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla
sin uppgift att föra kronans talan i fiskevärderingsmål. Utskottet förutsätter
dock att kollegiet självt vidtager de i detta hänseende lämpliga åtgärderna
inom ramen för de anslag som härutinnan tillföres kollegiet.
Vad slutligen gäller möjligheterna att för allmänt bruk redovisa gränserna
mellan allmänna och enskilda vattenområden vill utskottet i likhet med
lantmäteristyrelsen framhålla att frågan kompliceras av ett tlertal faktorer.
Bl. a. är ifrågavarande gränser icke fixerade och kan bara bestämmas vid
varje särskild tidpunkt med utgångspunkt (rån, jämte annat, rådande
medelvattendjup och avstånd till strand. Vidare innebär värderingsnämndernas
och överdomstolarnas beslut i fiskcersättningsmålen icke något rättskraftigt
avgörande beträffande dessa gränser. Jämväl bör framhållas att
värderingsnämnderna icke äger erforderliga resurser att genomföra det
grundläggande arbetet, vilket ej heller faller inom ramen för deras verksamhet.
Oaktat dessa omständigheter synes det dock vara önskvärt alt det i akterna
förekommande kartmaterialet in. in. göres lättare tillgängligt för alla
berörda intressenter och närmare bearbetas av exempelvis tiskerikonsulen(er
eller fritidsfiskets organisationer.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196b
Med hänsyn till det sålunda anförda begränsar sig utskottet till att vad i
ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
2:o) Under inrikesdepartementet, § 34, har revisorerna framlagt ett förslag
om användning på visst sätt av överskottsmedel från vissa allmänningsfonder
i Norrbottens län (Del I s. 309—314).
Utlåtanden har avgivits av riksrevisionsverket, skogsstyrelsen, länsstyrelsen
i Norrbottens län, som i sin tur inhämtat yttrande från Norrbottenallmänningarnas
förbunds styrelse, samt arbetsmarknadsstyrelsen (Del II s.
288—295).
Utskottet. Enligt lagen den 18 april 1952 om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna, vilken trädde i kraft den 1 januari 1954, skiljes i fråga om
inkomsterna från en allmänningsskog mellan avkastning och kapitalinkomst.
Behållen avkastning kan bl. a. användas till främjande av jordbruket
inom den eller de socknar, för vilkas jordägare skogen blivit avsatt,
eller för annat ändamål som är till gagn för delägarna eller för befolkningen
i socknarna; den kan även fonderas. Kapitalinkomst återigen skall användas
eller fonderas för verkställande av grundförbättringar å allmänningsskogen
eller för inköp av mark för skogens utvidgning eller för annat dylikt ändamål.
Det tillkommer länsstyrelsen att på framställning av allmänningsstyrelsen
meddela närmare föreskrifter i detta hänseende.
På sätt närmare framgår av revisorernas berättelse (del I s. 312) redovisas
i Norrbottens läns huvudbok ett flertal allmänningsfonder. Enligt revisorerna
uppgick den sammanlagda behållningen av dessa fonder vid utgången
av budgetåret 1962/63 till ca 13 milj. kr. mot ca 10,7 milj. kr. tio år tidigare.
De fonderade medlen har nu enligt revisorernas mening nått en sådan storlek,
att det kan ifrågasättas, om denna fortskridande anhopning av kapital
verkligen tjänar något rimligt syfte. Revisorerna anser att en snabbare omsättning
av kapitalet med inriktning på direkt produktiva investeringar vore
att föredraga, och möjligheterna härtill skulle enligt deras mening otvivelaktigt
förbättras om fonderna finge en vidgad, friare användning. På
grund härav föreslår revisorerna, att en närmare undersökning rörande förutsättningarna
härför snarast kommer till stånd.
Av de förklarande myndigheterna har riksrevisionsverket, skogsstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen tillstyrkt den föreslagna utredningen. Länsstyrelsen
i Norrbottens län uttalar, att vissa ändrade bestämmelser rörande
allmänningsfondernas placering och ianspråktagande kan vara befogade
men knappast i den omfattning revisorerna antyder och att det i första hand
bör ankomma på allmänningsdelägarna själva att taga initiativ i dessa frågor.
Norrbottensallmänningarnas förbunds styrelse avstyrker utredning i
frågan.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 196b
Sistnämnda styrelse andrager med instämmande av länsstyrelsen i Norrbottens
län att skogsmedelsfondernas kapitalbelopp vid utgången av budgetåret
1962/63 uppgår till ca 9,3 milj. kr. och ej som revisorerna anger ca 13
milj. kr. I sistnämnda belopp ingår nämligen enligt dessa remissorgan löpande
medel som disponeras av allmänningsstyrelserna och som länsstyrelsen
på rekvisition har att utbetala. Eftersom skogsmedelsfonderna vid utgången
av budgetåret 1952/53 enligt samma remissorgan uppgick till ca
16,4 milj. kr. har sålunda behållningen, sedan den nya lagen trätt i kraft,
icke ökat utan i stället avsevärt nedgått i storlek.
Med hänsyn härtill och då det i första hand torde böra ankomma på ägarna
av allmänningsskogarna att taga initiativ till nödiga reformer på området,
finner utskottet någon riksdagens åtgärd ej vara påkallad i frågan,
vilket utskottet velat för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den 5 maj 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson*, Ebbe
Ohlsson, Svante Kristiansson*, Jonasson, Herbert Larsson, Wirmark* och
Gunnar Pettersson*;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Persson i Tandö*, Mattsson, Tobé* och Wennerfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
640143