Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden m. m., dels ock väckt
motion om utjämning genom kyrkofonden av pastoratens
avlöning skostnader.

Genom en den 21 februari 1964 dagtecknad proposition, nr 52, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400),
samt

2) lag angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om
kyrkofond,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionens första del framlägges förslag till vissa ändringar i ecklesiastik
boställsordning, syftande till att samordna bestämmelserna rörande prästgård
med de allmänna bestämmelserna om tjänstebostäder. Vidare föreslås, att vissa
besvärsbestämmelser ändras för att få till stånd en såvitt möjligt enhetlig ordning
för överklagande av stiftsnämnds och boställsnämnds beslut.

I propositionens andra del behandlas ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.
Sålunda framlägges förslag om avlöningsbidrag till ytterligare en sjömanspräst.
Vidare föreslås ett oförändrat anslag av 70 000 kr. för anlitande av
biträde inom ecklesiastikdepartementet vid handläggningen av kyrkliga ärenden.
Slutlig reglering föreslås av kostnaderna för vissa kommittéer och utredningar
på det kyrkliga området. Kyrkofondsanslaget till extra utgifter föreslås uppräknat
med 20 000 kr. Slutligen föreslås, att särskilda bidrag ur kyrkofonden får
utgå för budgetåret 1964/65 till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet
samt för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum.

Författningsförslagen

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 31

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

Förslag

till

Lag

om ändring i ecklesiastik boställsordning den 30 augusti 1932 (nr 400)

Härigenom förordnas, dels att 11, 12 och 19 §§ ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 skola upphöra att gälla, dels att 1, 8, 9, 10, 13, 15, 33, 57 och
58 §§ boställsordningen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Till boställen

(Föreslagen lydelse)

1 §•

till prästänkesäte.

Boställe, som är anvisat till löntagares
bostad, kallas i denna bostäHsordning
prästgård. Boställe, som är
avsett till avlöning åt prästerskapet i
visst pastorat eller utgör änkesäte,
kallas löneboställe. Boställe, vars avkastning
i sin helhet skall ingå till
kyrkofonden, benämnes allmänt kyrkohemman.

Boställe, varå tjänstebostad för församlingspräst
.är:anvisad, kallas i ''denna
boställsordning prästgård. Boställe,
vars avkastning är avsedd till avlöning
åt prästerskapet i visst pastorat
eller som utgör änkesäte, kallas
•löneboställe. Boställe, vars avkastning
i sin helhet skall ingå till kyrkofonden,
benämnes allmänt kyrkohemman.

Om den--------särskilt stadgat.

8 §.

Å prästgård skola finnas följande Å prästgård skall finnas bostadslag
a hus: 1) boningshus, 2) visthus, hus samt, om så erfordras, garage.

3) hushållskällare, 4) tvättstuga, 5)
vedbod och 6) hemlighus ävensom,
där sådant prövas erforderligt, garage
samt brunn.

Å prästgård för komminister må
visthus och tvättstuga eller ettdera
uteslutas, när de prövas kunna undvaras.

1 Senaste lydelse av 1 § -se 1842:233 samt av 57 och 68■ §§ se 1950:665.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

9§.

1. De laga hus, som jör varje prästgård
föreskrivas, må sammanbyggas,
i den mån sådant prövas lämpligt.
Alla hus skola läggas och inrättas så,
att eldfara såvitt möjligt undvikes
samt brandförsäkring av desamma ej
förhindras eller onödigt fördyras.

2. Där Konungen det medgiver, må
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas om bostad för
envar av tjänstinnehavarna.

1. För boningshus å prästgård för
kyrkoherde må föreskrivas minst fem,
högst åtta boningsrum, av vilka ett
tillika skall vara expeditionsrum, jämte
kök, slcafferi, erforderliga garderober
och en eller två förstugor eller
kapprum. Då fråga uppkommer om
ny- eller ombyggnad av boningshus,
inom vilket kyrkoarlcivalier skola förvaras,
skall föreståndaren för vederbörande
landsarkiv eller arkivdepå
lämnas tillfälle att yttra sig; finnes
brandfritt valv eller annan brandsäker
och fuktfri arkivlokal vara av behovet
påkallad, skall sådan inrättas.

2. För boningshus å prästgård för
komminister må föreskrivas minst fyra,
högst sex boningsrum jämte kök,
skafferi, erforderliga garderober och
en eller två förstugor eller kapprum.
Vad i 1 mom. stadgas om expeditionsrum
och arkivlolcal i boningshus
å prästgård för kyrkoherde skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om
boningshus å prästgård för komminister,
som på eget ansvar under pastors
tillsyn sköter kyrkobokföring.

Där Konungen det medgiver, må
prästgårdar för två eller flera tjänstinnehavare
sammanbyggas. I sådant
fall skall beträffande bostädernas anordnande
i tillämpliga delar gälla vad
i detta kapitel stadgas om bostad för
envar av tjänstinnehavarna.

§■

Bostadshus skall inrymma bostad
av storlek och beskaffenhet, som är
skälig med hänsyn till tjänstinnehavarens
tjänsteställning och ortens förhållanden.
Vid bestämmande av bostadens
storlek skall jämväl beaktas
behovet av utrymme för prästerligt
arbete inom församling sv år den samt
för kyrkliga förrättningar.

Anordnas å prästgård lokal för pastorsexpedition,
skall vederbörande arkivmyndighet
underrättas och, om
myndigheten så föreskriver, arkivlokal
inrättas. I fråga om beskaffenhet
av arkivlokal gäller vad därom finnes
särskilt föreskrivet.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 106b. 0 samt. 3 avd. Nr 31

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196-i

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Å prästgård skola aUa laga hus un- Å prästgård skola husen underhål derhållas

och vid behov nybyggas av las och vid behov nybyggas av paspastoratet.
toratet.

De laga husen skola av pastoratet Husen skola av pastoratet hållas

hållas brandförsäkrade till fulla vär- brandförsäkrade till fulla värdet,
det.

15 §.

områdets gräns.
--och buskar.

Det åligger — -Prästgård skall

33 §.

Boställsnämnds tillsyn----

Å löneboställe må sådan besiktning
kunna förrättas av nämndens ordförande
ensam, där stiftsnämnden prövar
sådant lämpligen kunna äga rum,
dock skall hela boställsnämnden deltaga
i besiktningen, om pastoratet
eller arrendator det begär minst tio
dagar före besiktningen. Vid besiktning,
som hålles av nämndens ordförande
ensam, må ej handläggas fråga
om utdömande eller insyning av laga
hus.

Om tjänstinnehavarens skyldighet
att sköta till bostaden hörande mindre
trädgård är särskilt stadgat.

Kunna pastoratet och tjänstinnehavare
icke enas om vården och underhållet
av prästgårdsområdet, skall
frågan hänskjutas till stiftsnämnden.
Över stiftsnämndens beslut må klagan
icke föras.

ekonomisk besiktning.

Sådan besiktning må förrättas av
nämndens ordförande ensam, där
stiftsnämnden prövar sådant lämpligen
kunna äga rum, dock skall hela
boställsnämnden deltaga i besiktningen,
om pastoratet, tjänstinnehavare
eller arrendator det begär minst
tio dagar före besiktningen. Vid besiktning,
som hålles av nämndens
ordförande ensam, må ej handläggas
fråga om utdömande eller insyning av
hus.

Om syn vid av- och tillträde av
tjånstebostad å prästgård är särskilt
stadgat.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1961
(Nuvarande lydelse)

57 §.

Över b o stallsnämnds beslut må pastoratet
ävensom, där beslutet rör
tjänstinnehavare eller arrendator,
denne föra klagan genom besvär hos
stiftsnämnden. Besvären skola hava
inkommit till stiftsnämnden senast å
trettionde dagen från den dag, klaganden
erhöll del av beslutet.

Beslut av

(Föreslagen lydelse)

Över b o ställsnämnds beslut må klagan
föras av pastoratet, ävensom, där
beslutet rör tjänstinnehavare eller arrendator,
av denne.

Talan föres genom besvär hos
stiftsnämnden.

optionsberättigad arrendator.

58

Klagan över stiftsnämnds beslut
må föras hos Konungen genom besvär,
vilka skola hava inkommit till
vederbörande statsdepartement senast
å trettionde dagen från den dag,
klaganden erhöll del av beslutet.

Då stiftsnämnd —

Över stiftsnämnds

Talan mot stiftsnämnds beslut föres
genom besvär hos Konungen. Besvären
skola ingivas till stiftsnämnden.

beslutet beröres.
— ej föras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,

som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 13 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404)

om kyrkofond

Härigenom förordnas, att 13 § lagen den 30 augusti 1932 om kyrkofond skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9 eller 12 §, må
fullföljas hos Konungen genom besvär,
villca skola hava inkommit till
vederbörande statsdepartement å
trettionde dagen från den dag, klaganden
erhöll del av beslutet.

(Föreslagen lydelse)

Talan mot stiftsnämnds beslut i
ärende, som avses i 9 eller 12 §, föres
genom besvär hos Konungen. Besvären
skola ingivas till stiftsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Beträffande överklagande av beslut,

som meddelats före denna lags ikraftträdande, skola äldre bestämmelser gälla.

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

Övriga förslag i propositionen

Utöver Kungl. Maj :ts hemställan om att riksdagen måtte antaga ovan angivna
förslag till författningsändringar hemställer Kungl. Maj:t att riksdagen måtte

1. dels besluta, att kostnaderna för i det följande närmare berörda utredningar
skall slutligt stanna å kyrkofonden,

2. dels medgiva

a) att ur kyrkofonden må årligen fr. o. m. den 1 juli 1964 tills vidare till
svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse utgå 15 bidrag om 20 400 kr. för avlönande
enligt gällande grunder av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i
utlandet;

b) att för anlitande av biträde vid handläggningen inom vederbörande statsdepartement
av kyrkliga ärenden må för budgetåret 1964/65 utgå högst 70 000
kr.;

c) att ur kyrkofonden må för budgetåret 1964/65 utgå bidrag till Svenska
diakonsällskapet med högst 60 000 kr. till bestridande av kostnader för utbildning
av kyrkomusiker vid Sköndalsinstitutet;

d) att fr. o. m. den 1 juli 1964 tills vidare det i 6 § andra stycket 9) lagen om
kyrkofond omförmälda anslaget till extra utgifter må utgå med 80 000 kr. för
budgetår; samt

e) att ur kyrkofonden må till kostnader för högtidlighållandet av Uppsala
ärkesätes 800-årsjubileum utgå bidrag med 30 000 kr.

Motion

I samband med propositionen har utskottet behandlat en till lagutskott hänvisad,
vid riksdagens början väckt motion, nämligen II: 733 av herr Börjesson i
Glömminge. I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära prövning och förslag rörande utjämning genom kyrkofonden
av pastoratens och församlingarnas kostnader för avlöning av vissa befattningshavare
bl. a. kyrkovaktmästare».

För det närmare innehållet i motionen redogöres nedan.

Vissa ändringar i ecklesiastik boställsordning ra. m.

1. Översyn av bestämmelserna rörande prästgård

Inledning

Sedan önskemål därom framförts bl. a. av 1958 års riksdag, tillkallades år
1960 sakkunniga1 för att verkställa utredning rörande förvaltningen av ecklesiastika
boställen m. m.

1 Landshövdingen I. Persson, ordförande, stiftssekreterarcn T. V. K. Gynnerstedt, ledamoten av
riksdagens andra kammare hemmansägaren H. B. Lindström, ledamoten av riksdagens första kammare
jordbruksinstruktören G. Pettersson samt ledamoten av riksdagens andra kammare distriktslantmiitaren
B. Turesson.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

De sakkunniga — 1960 års ecklesiastika boställsutredning — har vid sidan av
det mera omfattande utredningsarbetet rörande förvaltningen av de ecklesiastika
boställena och arrendegårdarna upptagit till prövning vissa med boställsförvaltningen
sammanhängande frågor, som aktualiserats under utredningsarbetet. Sålunda
har den genomförda reformen av tjänstebostadssystemet (prop. 1961:136;
SU 100; rskr 268) medfört, att bestämmelserna i ecklesiastik boställsordning den
30 augusti 1932 (nr 400) — EBO — om prästgårdar behöver ses över för att
bringas i överensstämmelse med de nya författningarna rörande tjänstebostäder.
Denna och vissa andra frågor har bedömts kräva en skyndsammare behandling
än övriga reformer inom hithörande lagstiftningsområde, vilka utredningen har
att överväga. I en ''promemoria den 15 november 1962 (Stenc. E 1962: 7) har
utredningen därför föreslagit vissa ändringar i EBO m. m.

Över promemorian har, såvitt nu är fråga, yttrande avgivits av kammarkollegiet,
statskontoret, riksarkivet, riksantikvarieämbetet, statens personalbostadsdelegation,
samtliga stiftsnämnder (efter hörande av ett antal pastoratskyrkoråd),
SACO, TCO, styrelsen för Svenska pastoratens riksförbund (Pastoratsförbundet)
och styrelsen för Stiftsjägmästareföreningen.

Vidare har boställsutredningen funnit sig böra skyndsamt låta utreda frågan
om särskilda åtgärder fordras till skydd av kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar,
som blivit övertaliga genom den nya pastoratsindelningen. Resultatet av
undersökningen har framlagts i en promemoria den 30 april 1963. Riksantikvarieämbetet
har häröver avgivit yttrande.

Genom skrivelse den 28 juni 1963, nr 9, begärde Kungl. Maj:t yttrande av
1963 års kyrkomöte över promemorian den 15 november 1962, i vad den rör
bestämmelser om prästgård, samt promemorian den 30 april 1963.

I skrivelse den 3 oktober 1963, nr 34, har kyrkomötet såsom yttrande åberopat
vad dess andra tillfälliga utskott i huvudsak anfört i betänkande nr 16.

Sedan boställsutredningens förslag överarbetats inom ecklesiastikdepartementet,
anhåller jag att nu få upptaga ärendet till närmare behandling.

Nuvarande bestämmelser samt utredningens förslag m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—11.

De parte men tsch ef en

Det förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om prästgårdar i EBO som
nu framlägges syftar främst till en bättre samordning av bestämmelserna med
dem som utfärdats beträffande tjänstebostäder i allmänhet med anledning av
1961 års tjänstebostadsreform. Förslaget innefattar inte några vittgående ändringar
i gällande lagstiftning. Jag vill emellertid understryka vad chefen för
civildepartementet i den nyss omnämnda propositionen 1961:136 framhållit angående
vikten av enhetliga bestämmelser om tjänstebostäder, och det finns enligt
min mening ingen anledning att i dessa frågor avvakta boställsutredningens

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196-j

ytterligare ställningstaganden. Jag får således förorda, att ifrågavarande revision
av EBO genomföres. Till detaljerna i utredningens förslag återkommer jag i det
följande.

Boställsutredningen har även redovisat en undersökning rörande behovet av
utvidgat skydd för vissa kulturhistoriskt värdefulla prästgårdar m. m. Undersökningen
synes mig knappast tyda på något större behov för dagen av längre
gående skyddsbestämmelser. Förslag framlägges därför inte nu i denna del. Jag
förutsätter emellertid, att utredningen överväger frågan ytterligare och redovisar
resultatet därav i ett senare sammanhang.

Vad angår spörsmålet om den legislativa naturen av EBO har kyrkomötets
andra tillfälliga utskott i sitt betänkande, vilket kyrkomötet med viss ändring
åberopat såsom yttrande, hänvisat till kyrkomöteskommitténs betänkande (SOU
1955:47). Kommittén konstaterar, framhåller utskottet, att EBO tillkommit i
den för kyrkolag bestämda ordningen men att ändringar sedermera företagits
utan iakttagande av denna ordning; kommitténs majoritet uttalar, att lagens för
förvaltningen grundläggande bestämmelser är av kyrkolags karaktär och att som
regel kyrkomötets samtycke bör inhämtas även vid ändring eller upphävande
av andra delar av lagen. Utskottet anser därför, att ändringar i EBO ej bör vidtagas
utan kyrkomötets samtycke.

I denna fråga får jag erinra om att de ändringar som vidtagits i EBO sedan
slutet av 1930-talet skett utan att kyrkomötets samtycke inhämtats därtill i den
ordning, som gäller för stiftande av kyrkolag. Sålunda medverkade kyrkomötet
inte i någon form vid den senaste ändringen i EBO, avseende bestämmelserna
i 44 och 46 §§ (prop. 1963: 95; L3U 25; rskr 282). Vad beträffar kyrkomöteskommitténs
(majoriteten) uppfattning om EBO:s legislativa karaktär anser kommittén
visserligen att principen om s. k. formell lagkraft bör medföra, att kyrkomötets
samtycke inhämtas vid upphävande och ändring även av sådana delar
av EBO, som ej avser de för boställsförvaltningen grundläggande bestämmelserna;
detta bör dock enligt kommitténs mening inte gälla regler, vilka till sitt
innehåll uppenbart inte har kyrkolags natur. Jag finner för egen del att de nu
föreslagna lagändringarna, över vilka kyrkomötet beretts tillfälle att yttra sig,
inte behöver genomföras i den för kyrkolag stadgade ordningen.

I enlighet med det anförda har boställsutredningens förslag överarbetats inom
ecklesiastikdepartementet. Förslaget — som jämväl upptar förslag till ändring
av besvärsbestämmelserna i EBO för vilka jag kommer att redogöra i det följande
— torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Jag övergår nu till att redogöra för hur ändringen av reglerna om prästgård
närmare bör utformas.

De särskilda bestämmelserna

Beträffande utredningens förslag och remissyttrandena hänvisas såvitt nu är
i fråga till propositionen s. 12—15.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1961/.

1 §•

I stadgandets andra stycke bör begreppet tjänstebostad införas genom att det
angives, att med prästgård i EBO:s bemärkelse förstås »boställe, varå tjänstebostad
för församlingspräst är anvisad». Likaså bör definitionen av begreppet
löneboställe underkastas viss formell ändring i förtydligande syfte.

8 §

Jag är ense med utredningen om att föreskrifterna i 8 § om prästgårds anordnande
är otidsenliga och föga rationella. Utredningens förslag att utmönstra
begreppet »laga hus» finner jag därför ändamålsenligt och betingat av utvecklingen
på bostadsområdet.

Att låta prästgård normalt omfatta garage och låta ersättningen härför innefattas
i tjänstebostadshyran strider mot de av statsmakterna antagna nya grunderna
rörande tjänstebostäder och bör därför inte övervägas i detta sammanhang.
Däremot kan det diskuteras att komplettera 8 § med ett stadgande, som
säkerställer tjänstinnehavarens företrädesrätt att hyra på prästgård befintligt
garage. Emellertid måste den föreslagna bestämmelsen om anordnande av garage
givetvis innebära, att garage skall finnas just för tjänstinnehavarens behov av
sådant. Därmed torde också vara sagt, att denne skall ha företrädesrätt att
hyra garaget, och någon uttrycklig bestämmelse härom anser jag därför inte
erforderlig. Jag förutsätter, att frågan om hyressättningen av sådant garage blir
löst i enlighet med de principer, som gäller för statliga och därmed jämförliga
tjänstebostäder i allmänhet.

9 §•

Byggnadsanvisningarna i första momentet torde kunna utgå. Kvar bör däremot,
åtminstone tills vidare, stå nuvarande andra momentet om att Kungl.
Maj :ts medgivande fordras för sammanbyggnad i förekommande fall av prästgårdar
för två eller flera församlingspräster.

10 §.

Första stycket torde böra närmare anslutas till innehållet i 2 § kungörelsen
angående tjänstebostadshyra m.m. Hittillsvarande föreskrifter om det antal
rum, som boningshus på prästgård får omfatta, bör sålunda ersättas av en bestämmelse
om att bostaden skall vara av den storlek och beskaffenhet, som är
skälig med hänsyn till tjänstinnehavarens ställning och ortens förhållanden.
Enligt utredningens mening bör hänsyn tagas också till det förhållandet, att
prästgårdarna sedan gammalt och alltjämt i stor utsträckning är inte bara
tjänstebostad för prästen utan även platsen för en del av hans församlingsvårdande
verksamhet. Jag delar denna uppfattning. I förslaget bör därför intagas
ett stadgande om att vid bestämmande av bostadens storlek även skall beaktas
behov av utrymme för prästerligt arbete inom församlingsvården samt kyrkliga
förrättningar, t. ex. arbetsgrupper, föreningssammankomster, vigslar och barndop.

Den i paragrafens andra stycke meddelade föreskriften om anordnande av
arkivlokal torde böra ändras att överensstämma med terminologin i arkivstadgan
och andra bestämmelser inom arkivvården.

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1964

11 och 12 §§.

De närmare anvisningar, som i dessa stadganden lämnas angående prästgårdsbyggnaders
uppförande, utrustning och inredning, torde numera sakna praktisk
betydelse, varför paragraferna föreslås utgå.

13 §.

Stadgandet, som enligt nuvarande lydelse handlar om pastoratets skyldighet
att underhålla byggnader och hålla dem brandförsäkrade, torde endast böra
undergå en mindre omredigering, som betingas av slopandet av begreppet »laga
hus».

15 §.

Denna paragraf innehåller jämte 16 § bestämmelser om prästgårdsområdets
iordningställande och pastoratets skyldigheter i detta hänseende. Före 1951 års
prästlönereform innehöll EBO närmare föreskrifter även beträffande tjänstinnehavarens
skyldigheter i fråga om vård och underhåll av prästgård tillhörande
trädgård. Fr. o. m. år 1952 har hyreslagens allmänna bestämmelser blivit tilllämpliga.
I den nya bostadsordningen för vissa tjänstebostäder m. m. har intagits
en bestämmelse (9 §), som motsvarar vad som får anses vara sedvanerätt för
hyresgäst i enfamiljshus i ifrågavarande hänseende. Sålunda stadgas, att innehavare
av tjänstebostad i enfamiljshus i princip är skyldig att sköta till bostaden
hörande mindre trädgård samt i övrigt utföra de göromål i fråga om fastighetens
skötsel, som brukar ankomma på hyresgäst i enfamiljshus i orten.

En reglering av pastoratets och tjänstinnehavarens vårdnadsskyldighet i fråga
om prästgårdsområdet synes mig motiverad i förtydligande syfte. Detta torde
kunna ske genom att till 15 § fogas en hänvisning till vad som är särskilt stadgat
om tjänstinnehavarens skyldighet att sköta till bostaden hörande mindre trädgård.
Härav följer att i övrigt svarar pastoratet för vården. En bestämmelse om
hur det skall förfaras i händelse av tvist mellan pastoratet och tjänstinnehavare
i förevarande hänseenden torde vidare böra upptagas i stadgandet.

19 §.

Bestämmelserna om förfaringssättet beträffande lösen av eller förfogande
över byggnader, som tjänstinnehavaren för privat räkning kan ha uppfört inom
prästgårdsområde, har bedömts sakna praktisk betydelse. Jag föreslår därför att
paragrafen upphäves.

33 §.

I bostadsordningen finns eu bestämmelse om syn när bostad av- eller tillträdes.
Såvitt avser prästerlig tjänstebostad skall den hållas i den ordning stiftsnämnden
bestämmer. Denna syn får inte förväxlas med den större och mera
ingående förrättning, som en ekonomisk besiktning enligt 33 § EBO utgör. Som

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196b

ett nytt stycke i paragrafen torde därför böra införas en erinran om vad som
gäller om syn enligt bostadsordningen. Av praktiska skäl kan det ofta vara
motiverat, att sådan syn företages samtidigt som ekonomisk besiktning och i
samma former, som gäller för besiktningen. I samband härmed föreslås en uppmjukning
av regeln för ekonomisk besiktning av prästgård. Denna besiktning
bör således, i likhet med vad som gäller för löneboställe, kunna utföras av boställsnämndens
ordförande, om stiftsnämnden finner detta lämpligt.

2. Översyn av vissa besvärsbestämmelser inom kyrklig ekonomisk

lagstiftning

Nuvarande ordning, ändringsförslag samt remissyttranden

Utskottet hänvisar till propositionen s. 15—18.

Departementschefen

Det är självfallet av värde, att enhetliga bestämmelser gäller beträffande
klagan över myndighets beslut, framför allt i fråga om besvärstiden. Enighet
råder också hos hörda remissinstanser om att i sistnämnda hänseende de i promemorian
föreslagna författningsändringarna bör genomföras. Jag får därför förorda
förslaget i denna del. Att såsom föreslagits i ett par yttranden uttryckligen ange
besvärstiden i författningstexten anser jag mot bakgrunden av vedertagen lagstiftningspraxis
inte böra ifrågakomma.

Om besvärs ingivande sägs i 1954 års besvärstidslag endast, att besvären skall
ha inkommit till vederbörande myndighet inom den i lagen stadgade besvärstiden.
Det förutsättes alltså, att i annan författning utsäges hos vilken myndighet
besvär över en förvaltande myndighets beslut skall inges.

För stiftsnämnds del finns i fråga om besvär dels bestämmelser i allmänna
verksstadgan och i 5 § andra stycket kyrkliga försäljningslagen, dels äldre
bestämmelser i LKF, EBO och ecklesiastika arrendestadgan.

Såsom besvärssakkunniga framhållit är besvärsbestämmelserna i allmänna
verksstadgan och myndighetsinstruktionerna — enligt vilka besvär hos Kungl.
Maj:t över myndighets beslut skall inges till vederbörande statsdepartement —
främst avsedda att tillämpas i ärenden som rör i stadgan och instruktionerna
reglerade spörsmål av i allmänhet intern karaktär. De nu aktuella författningsrummen
däremot gäller områden, där besvär av utomstående parter kommer i
fråga. Av besvärssakkunnigas yttrande framgår, att inom statsförvaltningen
nästan genomgående gäller den ordningen att besvär hos Kungl. Maj:t i förstnämnda
slag av ärenden inges till vederbörande statsdepartement; den omständigheten
att i någon specialförfattning beträffande en myndighet föreskrivits, att
besvär över myndighetens beslut skall inges till denna, anses i allmänhet inte
utgöra tillräckligt skäl för en ändring av besvärsbestämmelsen i myndighetens
instruktion till överensstämmelse härmed.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196h.

13

Beträffande besvär över beslut av stiftsnämnd i ärenden som avses i kyrkliga
försäljningslagen har redan införts den nya regeln att besvär skall inges till
beslutsmyndigheten. Under sådana omständigheter anser jag övervägande skäl
tala för att motsvarande ordning på stiftsnämndernas övriga specialreglerade
områden nu genomföres. Därvid fäster jag i likhet med besvärssakkunniga bl. a.
avseende vid den betydande fördel det innebär för en myndighet att kunna
lämna en i möjligaste mån enhetlig besvärshänvisning. Även om skäl otvivelaktigt
kan anföras till stöd för den i promemorian hävdade meningen att låta
frågan om ändring av de aktuella bestämmelserna i vad gäller ordningen för
besvärs ingivande anstå i avvaktan på den allmänna regleringen av besvärsförfarandet
vill jag därför likväl förorda, att det i 13 § LKF, 58 § EBO och 26 §
ecklesiastika arrendestadgan föreskrives, att besvär över stiftsnämnds beslut skall
inges till nämnden.

Vad härefter gäller besvär över boställsnämnds beslut torde boställsnämnd
liksom stiftsnämnd vara att betrakta som en förvaltande myndighet. 1954
års besvärstidslag bör därför göras tillämplig på besvär över beslut av
sådan nämnd. I promemorian har också den föreslagna nya lydelsen av 57 §
EBO utformats med tanke härpå. Med hänsyn till att boställsnämnd i allmänhet
inte förfogar över den fasta kontorsorganisation, som fordras för att besvär
lämpligen skall kunna inges till nämnden, bör emellertid i enlighet med promemorians
förslag — mot vilket någon invändning inte gjorts vid remissbehandlingen
— besvär över boställsnämnds beslut inges till stiftsnämnden.

Vad angår bestämmelsernas konstitutionella natur får jag såvitt gäller EBO
hänvisa till vad jag tidigare anfört i denna fråga samt beträffande LKF vad
därom uttalats i prop. 1963: 95 s. 26.

I enlighet med det anförda har inom ecklesiastikdepartementet upprättats
förslag till ändrad lydelse av 57 och 58 §§ EBO, vilket såsom jag tidigare omnämnt
upptagits i förslaget till övriga ändringar i EBO, samt förslag till lag om
ändrad lydelse av 13 § LKF, vilket som bilaga torde få fogas till protokollet i
detta ärende.

Vad beträffar 26 § ecklesiastika arrendestadgan har jag för avsikt att senare
— under förutsättning att riksdagen antar de nu berörda lagförslagen — framlägga
förslag om motsvarande ändring av nämnda stadgande, vilken inte kräver
medverkan från riksdagen sida.

Vissa anslag ur kyrkofonden m. m.

1. Avlöningsbidrag till sjömanspräster

Ur kyrkofonden utgår för närvarande till svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse
jämlikt 6 § andra stycket 4) lagen om kyrkofond 14 bidrag, vart och
ett å 20 400 kr., för avlönande av präster, som är anställda i styrelsens tjänst i
utlandet.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1961

Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse har anhållit om bidrag ur kyrkofonden
för budgetåret 1964/65 till avlönande av ytterligare en sjömanspräst. Av framställningen
inhämtas, att styrelsen under budgetåret 1962/63 på 27 platser utomlands
i sin tjänst haft 52 anställda med heltidstjänst, därav 21 sjömanspräster,
två biträdande präster, åtta manliga och 21 kvinnliga assistenter (20 husmödrar
och en församlingssyster). Genom väsentligt avlöningsbidrag har styrelsen dessutom
medverkat till anställningen av en svensk sjuksköterska i Genua.

Kammarkollegiet tillstyrker med hänsyn till omfattningen av styrelsens verksamhet
samt den stora betydelsen, kanske främst socialt, av denna verksamhet,
att fr. o. m. nästkommande budgetår bidrag får utgå ur kyrkofonden till 15
sjömanspräster med belopp för envar motsvarande vad som nu utgår eller
20 400 kr.

Departementschefen. Omfattningen av sjömansvårdsstyrelsens verksamhet
har fortsatt att öka under de senaste åren och sjömanspräster har anställts i allt
fler utländska hamnstäder. I likhet med kammarkollegiet anser jag ifrågavarande
verksamhet vara av mycket stor betydelse och jag biträder därför förslaget, att
fr. o. m. budgetåret 1964/65 skall få utgå bidrag till ytterligare en sjömanspräst.

2. Anslag till anlitande av biträde vid handläggningen av
kyrkliga ärenden

Enligt 6 § andra stycket 6) lagen om kyrkofond skall ur kyrkofonden utgå
anslag, som Kungl. Maj:t och riksdagen finner skäligt ställa till vederbörande
statsdepartements förfogande för anlitande av biträde vid handläggning av
kyrkliga ärenden. Anslaget till ifrågavarande ändamål är innevarande budgetår
uppfört med 70 000 kr. För nästa budgetår räknar jag med ett lika stort medelsbehov
och föreslår därför, att ett oförändrat anslag av 70 000 kr. anvisas för
ändamålet.

3. Bidrag till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond har för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av högst 58 000 kr. ur kyrkofonden såsom bidrag till kostnaderna
för den kyrkomusikaliska linjen vid Sköndalsinstitutet.

Direktionen för Svenska diakonsällskapet har anhållit att anslaget till ifrågavarande
utbildning budgetåret 1964/65 höjes till 98 000 kr., motsvarande de
beräknade kostnaderna — utöver vad som täckes av elevavgifter — för avlöningar
åt lärare, arvoden och reseersättningar åt föreläsare samt pensionsavgifter.
Kostnaderna för lokaler, undervisningsmateriel, administrationskostnader
m. m. har direktionen däremot avsett, att diakonsällskapet skulle bestrida.

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196b

Kammarkollegiet finner någon höjning av bidragsbeloppet icke nu vara motiverad
samt föreslår, att bidraget ur kyrkofonden till angivna verksamhet vid
Sköndalsinstitutet för budgetåret 1964/65 bestämmes till oförändrat belopp eller
58 000 kr.

Departementschefen. Musikaliska akademien har, såsom redovisats i årets
statsverksproposition (bilagan 10, s. 185), föreslagit, att ur det under åttonde
huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Kurser för utbildande av kyrkomusiker
m.m. skall utgå ersättning till av akademien förordnade censorer vid av Sköndalsinstitutet
anordnad examination av kyrkomusiker. Kostnaderna för ersättning
åt dessa censorer bör emellertid enligt min mening bestridas på liknande
sätt som övriga kostnader för den kyrkomusikaliska utbildningen vid Sköndalsinstitutet.
Jag föreslår med hänsyn härtill att bidraget ur kyrkofonden till ifrågavarande
utbildning höjes med 2 000 kr. till 60 000 kr.

4. Kostnaderna för vissa avslutade kommittéer och utredningar

genom sakkunniga

I skrivelse den 18 november 1963 har statskontoret anmält, bl. a., att i förskott
från kyrkofonden för gäldande av kostnaderna för i följande sammanställning
angivna, avslutade utredningar på det kyrkliga området utgått följande belopp:

1950 års prästvalskommitté................................... 127 313: 21

Församlingsstyrelsekommittén................................. 315 631:03

Biskopsvalkommittén ........................................ 119 362 37

Sakkunnig för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar
och sakupplysningar» samt av psalmbokens register över psalmer
och psalmförfattare ........................................ 5 026: 74

Kammarkollegiet förordar, att medgivande inhämtas av riksdagen om anlitande
av kyrkofonden för bestridande slutligt av utredningskostnaderna för
1950 års prästvalskommitté liksom för biskopsvalkommittén. Kollegiet finner
det mera tveksamt, om jämväl kostnaderna för församlingsstyrelsekommittén
bör slutligt täckas med medel från denna fond, men vill icke avstyrka att så sker.
Kostnaderna för den sakkunnige för översyn av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar
och sakupplysningar» m. m. bör enligt kollegiet däremot icke slutligt
stanna å fonden.

Departementschefen. Ifrågavarande utredningar är enligt min mening samtliga
av den art, att kostnaderna för desamma bör slutligt gäldas av kyrkofonden.
Kammarkollegiet har ansett, att kostnaderna för den sakkunnige för översyn
av till 1917 års bibel fogade »Ordförklaringar och sakupplysningar» m. m. icke
bör stanna å kyrkofonden. Även denna utredning, vilken tillkallats med anled -

16

Tredje la§ utskottets utlåtande nr 31 år 196J

ning av kyrkomötets skrivelse den 1 oktober 1957, nr 25, bör emellertid anses ha
i första hand tillgodosett ett kyrkligt ändamål. Jag föreslår därför, att kostnaderna
för samtliga nämnda utredningar skall slutligt stanna på kyrkofonden.

5. Övriga frågor om anslag ur kyrkofonden

Jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond utgår ur kyrkofonden anslag
till extra utgifter med ett av Kungl. Maj:t och riksdagen bestämt belopp för år,
vilket efter Kungl. Maj:ts bestämmande må användas till kyrkliga ändamål. Ur
nämnda anslag, som för det kyrkliga området utgör en motsvarighet till de under
riksstatens särskilda huvudtitlar uppförda anslagen till extra utgifter, har bidrag
lämnats till bestridande av kostnader för konferenser och möten av kyrklig natur,
till reseunderstöd, vissa tryckningskostnader samt kulturminnesvårdande
åtgärder beträffande kyrkor m. m. Anslaget är sedan budgetåret 1960/61 uppfört
med 60 000 kr.

Ärkebiskopen har i skrivelse den 1 oktober 1963 meddelat, att 800-årsminnet
av Uppsala ärkesätes tillkomst skall firas genom en jubileumshögtidlighet den
13—15 juni 1964, samt anhållit om ett bidrag ur kyrkofonden av 56 900 kr. till
bestridande av vissa kostnader i samband med jubileet.

Departementschefen. På grund av bl. a. inträffade kostnadsökningar erfordras
en viss uppräkning av anslaget till extra utgifter och jag föreslår därför en höjning
av detta anslag med 20 000 kr. till 80 000 kr.

Det för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum erforderliga
bidraget uppgår till så stort belopp, att det icke helt kan bestridas inom ramen
av det ordinarie anslaget till extra utgifter. Jag föreslår därför även, att vid sidan
av anslaget till extra utgifter jämlikt 6 § andra stycket 9) lagen om kyrkofond
anvisas ett särskilt engångsbelopp av 30 000 kr. för ifrågavarande ändamål.

Motionen II: 733 om utjämning genom kyrkofonden av pastoratens

avlöningskostnader

I motionen hemställes om prövning och förslag rörande utjämning genom
kyrkofonden av pastoratens och församlingarnas kostnader för avlönande av
vissa befattningshavare, bland dem kyrkovaktmästare.

Till stöd för sin hemställan anför motionären filjande.

Regleringen av präst- och kyrkomusikerlönekostnaderna genom kyrkofonden
medför en betydelsefull kostnadsutjämning mellan pastoraten. Denna ordning
tillämpas emellertid inte för löner avseende vissa andra befattningshavare i kyrklig
tjänst, t. ex. kyrkovaktmästare. Även sådana lönekostnader kan dock innebära
betydande variationer i belastningen olika församlingar emellan. Exempel

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196h

finns på att enbart kyrkovaktmästarlön kan för mindre församlingar orsaka en
variation i utdebiteringen av en krona i förhållande till andra församlingar.

I fråga om en allmän skatteutjämning via kyrkofonden vill jag hänvisa till
vad andra tillfälliga utskottet vid 1963 års kyrkomöte anför i en hemställan till
kyrkomötet. Det heter där att man vill att Kungl. Maj:t särskilt skall beakta
möjligheterna att via kyrkofonden uppnå en skatteutjämning mellan olika församlingar.

Det är önskvärt att en skatteutjämning uppnås även mellan församlingar och
pastorat. Samma strävan finns ju som bekant beträffande kommunerna.

Frågans tidigare behandling

En redogörelse för kyrkofondens tillkomst och ändamål är intagen i ett betänkande
med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m.,
del I (SOU 1945: 16 s. 126 ff.). Utskottet hänvisar till denna redogörelse liksom
till första lagutskottets utlåtande nr 29 år 1950 rörande en år 1950 vidtagen
ändring i kyrkofondslagcn på grund av finansiering av de med kyrkomusikerorganisationen
förbundna kostnaderna.

Vid 1963 års riksdag väcktes två likalydande motioner, 1:677 och 11:831, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 95 angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m. I dessa motioner hemställdes »om prövning och förslag rörande
utjämning genom kyrkofonden av pastoratens kyrkvaktmästarlöner enligt i stort
sett samma principer som gäller i fråga om kyrkomusikerlönekostnaderna».

Tredje lagutskottet uttalade i anledning av motionerna i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 25 år 1963 följande.

Utskottet finner det önskvärt att, såsom motionärerna åsyftat, de mindre
församlingarna om möjligt beredes lättnad beträffande utgifterna för kyrkvaktmästare.
Det synes emellertid tveksamt om den i motionerna anvisade utvägen
innebär den lämpligaste lösningen av spörsmålet. Sålunda har Svenska pastoratens
riksförbund i ett nyligen till Biskopsmötet lämnat yttrande avstyrkt, att
kyrkvaktmästarlönekostnaderna regleras över kyrkofonden. Pastoratsförbundet
har funnit att, om kyrkofondens utgiftsökning skulle i sin helhet täckas genom
kyrkoavgiften, denna måste höjas kraftigt. Därtill kommer enligt pastoratsförbundet
att reformen mången gång skulle medföra en avsevärd minskning av det
allmänna skattelindringsbidraget. Utskottet får också erinra om att en viss
utjämning kan vinnas, därest församlingarna enligt församlingsstyrelselagens
bestämmelser går samman och bildar enheter med större ekonomisk bärkraft.
Oaktat utskottet kan instämma i motionernas syfte, anser emellertid utskottet
med hänsyn till det anförda att motionerna icke för närvarande bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Frågor om kyrkofondens användning behandlades år 1963 även av kyrkomötet.
Andra tillfälliga utskottet, som behandlade ett betänkande i ämnet av
1958 års kyrkomötes utredningsnämnd och en i anledning av betänkandet väckt
motion, anförde därvid i sitt av kyrkomötet godkända utlåtande nr 15, att
tredje lagutskottets ovan berörda utlåtande utvisade, att man insåg behovet av

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196b

en utjämning på området, men att frågan ställdes på framtiden. Härefter uttalade
tillfälliga utskottet bl. a. följande.

Det arbete, som i alltmer ökad omfattning och intensitet bedrives på riks- och
stiftsplanen, är oumbärligt för en nutida verksamhet i lokalförsamlingarna. Detta
motiverar, att erforderliga medel ställes till förfogande och att detta sker via
kyrkofonden, eftersom kyrkan saknar möjlighet till utdebitering för hela riket,
respektive stiften.

Det är icke utskottet möjligt att ange vilka belopp som erfordras för tillgodoseende
av här ovan uppräknade yrkanden. Det kan nämnas, att kyrkoavgift,
maximerad till 20 öre per skattekrona, nu uttages med It öre och att 1 öre per
skattekrona tillför kyrkofonden ca 4,5 miljoner kr. per år. Det må också framhållas,
att det allmännas utgifter för skatteutjämning för kyrkoförsamlingarna
via riksbudgeten minskas genom att denna utjämning sker via kyrkofonden.

Utskottet vill, utan att binda sig för varje här ovan föreslagen åtgärd — även
andra möjligheter kan yppas — förorda en utredning. Skatteutjämning via kyrkoavgiften
anser utskottet emellertid vara principiellt riktig och ge uttryck åt
en inbördes solidaritet inom kyrkan.

I likhet med utredningsnämnden anser utskottet med hänsyn till vad sålunda
anförts, att en utredning om kyrkofondens framtida användning är påkallad.
Givetvis får det förutsättas, att samråd med andra pågående utredningar i lämplig
utsträckning äger rum.

I anledning av det anförda hemställde utskottet att kyrkomötet ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära utredning om kyrkofondens framtida användning
med särskilt beaktande av möjligheterna att ernå en skatteutjämning mellan
församlingar med olika skatteunderlag.

Kyrkomötet avlät skrivelse med sagda hemställan till Kungl. Maj:t den
2 oktober 1963 (skrivelse nr 33).

Utskottet

Vid sidan av det mera omfattande utredningsarbetet rörande förvaltningen av
de ecklesiastika boställena och arrendegårdarna har 1960 års boställsutredning
upptagit till prövning vissa med boställsförvaltningen sammanhängande frågor,
vilka aktualiserats under utredningsarbetet och som bedömts kräva en skyndsam
behandling. Sålunda har utredningen bl. a. med förtur framlagt ett förslag
med vissa ändringar i lagen om ecklesiastik boställsordning i syfte att bringa
bestämmelserna om prästgårdar i denna lag i överensstämmelse med de nya författningarna
rörande tjänstebostäder i allmänhet. Förslaget ligger till grund för
de i propositionens första del förordade ändringarna av ett flertal stadganden i
boställsordningen.

För att få till stånd en såvitt möjligt enhetlig ordning för överklagande av
stiftsnämnds och boställsnämnds beslut har i propositionen vidare föreslagits
ändringar av vissa bestämmelser i boställsordningen och lagen om kyrkofond.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196k

19

Mot de sålunda genom propositionen framlagda ändringsförslagen har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

I propositionen behandlas jämväl ett antal frågor om anslag ur kyrkofonden.
Förslag framlägges om avlöningsbidrag till ytterligare en sjömanspräst. Vidare
föreslås ett oförändrat anslag av 70 000 kr. för anlitande av biträde inom ecklesiastikdepartementet
vid handläggningen av kyrkliga ärenden. Beträffande kostnaderna
för vissa kommittéer och utredningar på det kyrkliga området föreslås
en slutlig reglering. Till sist framlägges förslag att kyrkofondsanslaget till extra
utgifter uppräknas med 20 000 kr. ävensom att särskilda bidrag ur .kyrkofonden
får utgå för budgetåret 1964/65 till kyrkomusikerutbildningen vid Sköndalsinstitutet
samt för högtidlighållandet av Uppsala ärkesätes 800-årsjubileum.

Utskottet tillstyrker bifall till de i propositionen framlagda förslagen rörande
anslag ur kyrkofonden.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en vid riksdagens början
väckt motion, II: 733. I denna göres gällande att regleringen genom kyrkofonden
av lönekostnaderna för präster och kyrkomusiker medför en betydelsefull
kostnadsutjämning mellan pastoraten. Denna ordning tillämpas emellertid
inte för löner avseende vissa andra befattningshavare i kyrklig tjänst, t. ex.
kyrkovaktmästare. Även sådana lönekostnader kan enligt motionären innebära
betydande variationer, ända upp till en krona, i utdebiteringen mellan olika församlingar.
Med hänsyn bl. a. härtill hemställes om prövning och förslag rörande
utjämning genom kyrkofonden av pastoratens och församlingarnas kostnader för
avlöning av vissa befattningshavare, bland dem kyrkovaktmästare.

Såsom framgått av den tidigare redogörelsen har 1963 års kyrkomöte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställt om utredning rörande kyrkofondens framtida
användning med särskilt beaktande av möjligheterna att ernå en skatteutjämning
mellan församlingar med olika skatteunderlag. Vid sådant förhållande förutsätter
utskottet att den i motionen berörda frågan kommer under Kungl.
Maj:ts övervägande. Då sålunda initiativ redan tagits för att bringa det genom
motionen väckta spörsmålet till en för motionären tillfredsställande lösning, anser
utskottet någon riksdagens åtgärd i denna fråga ej för närvarande vara
påkallad.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

a) att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 52,
samt att

b) motionen 11:733 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 23 april 1964

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 81 år 196Jj
Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson, Ebbe Ohlsson*, Svante
Kristiansson, Åkesson, Herbert Larsson, Paul Jansson*, Gunnar Pettersson och
Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Svenning, Turesson*, Mattsson och Tobé*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Ivar Hfeggstroma Tryckeri AB • Stockholm 1964
#40774