Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
l
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckt motion angående bostadsförhållandena
i Sverige för i utlandet tjänstgörande svenska medborgare.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 277, av herr Rimmerfors.
I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag till sådana ändringar av
hyreslagstiftningen, att bostadsförhållandena underlättas för i utlandet
tjänstgörande svenska medborgare vid återvändandet till hemlandet».
Beträffande motionens fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
över motionen har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen
inhämtat yttranden från bostadsstyrelsen och statens hyresråd. På begäran
av utskottet har yttrande därjämte avgivits av Utlandssvenskarnas
förening.
Gällande bestämmelser m.m.
Genom lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m., som genom lag
den 31 maj 1963 förlängts att gälla t. o. m. den 31 december 1965, har stadgats
begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter, möjlighet till
tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av vissa andra hyresförhållanden.
Lagen äger enligt 1 § tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle,
som vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare, där ej
Konungen annorlunda förordnar, så ock i annan tättbebyggd ort, som Konungen
bestämmer. Konungen äger även bestämma, att lagen i ort där den
gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter.
Enligt 7 § äger hyresnämnd, därest hyresvärd uppsagt hyresavtal utan
att hyresrätten är förverkad, på framställning av hyresgästen förklara upp
sägningen ogiltig, såframt den finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Samtycker hyresgästen härtill, kan nämnden även
förlänga hyresförhållandet mot den hyra som hyresvärden enligt de i lagen
llihang till riksdagens protokoll t964. 9 samt. 3 and. Nr 29
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196i
närmare angivna bestämmelserna äger betinga sig och på de villkor i övrigt
som finnes skäliga.
Är hyresavtal slutet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning och
har hyresgästen i skälig tid givit hyresvärden till känna, att han önskar
behålla lägenheten efter den avtalade hyrestidens slut, äger hyresnämnden
enligt 8 §, där hyresvärden vägrar att förlänga hyresförhållandet, på framställning
av hyresgästen förordna därom, såframt hyresrätten ej är förverkad
och hyresvärdens vägran finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. I fråga om hyresvillkoren vid sådan förlängning
skall vad i 7 § stadgas äga motsvarande tillämpning.
I 8 a § finnes vissa bestämmelser om övertagande av hyresrätt i vissa fall,
såsom vid hyresförhållanden beträffande lägenhet, som förhyrts av två eller
flera gemensamt.
Frågan om hyresrättens förverkande behandlas i 32 § allmänna hyreslagen.
Däri stadgas att hyresrätten är förverkad och hyresvärden berättigad
att uppsäga avtalet i bl. a. det fall då hyresgästen utan hyresvärdens medgivande
överlåter lägenheten till annan. Är vad som lägges hyresgästen till
last av ringa betydenhet må dock ej hyresgästen skiljas från lägenheten.
Såsom ett komplement till hyresregleringslagen har genom lagen 19 juni
19i2 om kontroll au upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. införts
reglering av lägenhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt och andra former
av bostadskooperation. Lagen äger tillämpning i ort, där hyresregleringslagen
gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även lagen den 15
maj 1959 med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.
Denna lag, vilken liksom hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen
gäller till och med den 31 december 1965, reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad
och återgång av äktenskap förhållandet mellan efterlevande
make och andra dödsbodelägare, allt såvitt angår bostad som makarna eller
en av dem förhyr, innehar med bostadsrätt eller äger.
För att möjliggöra en avveckling av hyresregleringen har Kungl. Maj:t
genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1957, tillagts befogenhet
att bringa hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget på
bostadsmarknaden icke kräver fast reglering. Kungl. Maj :t äger vidare efter
lagändring den 6 juni 1957 bestämma att lagen i den ort där den gäller skall
äga tillämpning endast i fråga om visst eller vissa slag av lägenheter. Vidare
gäller från den 1 januari 1957 lagen den 7 december 1956 med vissa
bestämmelser som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. I denna
lag upptages såsom framgår av lagens rubrik bestämmelser för lösande
av de övergångsproblem som kan uppkomma vid en avveckling av hyresregleringen.
Lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal, i fortsättningen kallad besittningsskyddslagen, vilken
gäller till och med den 31 december 1965, innehåller dels regler om besittningsskydd
motsvarande bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ hyresregle
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196i
3
ringslagen, dels regler om bestämmande av hyresvillkoren, innebärande
bl. a. att om parterna ej kan enas domstol skall ge tvingande föreskrifter
därom. Besittningsskyddslagen skall med vissa undantag tillämpas på de
orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningstid icke gäller.
Undantagna från lagens tillämpning är fall, då lägenhet upplåtits till
bostad i en- eller tvåfamiljshus eller till bostad i möblerat skick eller då
fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostad.
Av bestämmelserna i sistnämnda lag må här beröras 1 §, vari stadgas
rätt för hyresgäst att, då hyrestiden till följd av uppsägning eller eljest går
till ända, erhålla nytt hyresavtal enligt vad i lagen närmare stadgas. Sådan
rätt tillkommer dock icke hyresgäst
a) om hyresrätten är förverkad,
b) om hyresgästen eljest påtagligt eftersatt sina förpliktelser enligt hyresavtalet,
c) om hyresgästens behov av lägenheten måste anses ringa,
d) om hyresgästen själv lämnat anställning, varav upplåtelsen var betingad,
eller eljest givit anledning till att anställningen upphört samt synnerliga
skäl icke tala för att hyresgästen ändock bör äga rätt till nytt hyresavtal,
eller
e) om i annat fall än nu sagts det icke kan anses strida mot god sed i
hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar att hyresgästen
skall avflytta.
Kunna hyresvärd och hyresgäst ej enas om nytt hyresavtal, åligger det
enligt 4 § hyresgästen, där han vill åtnjuta sin rätt till sådant avtal, att
väcka talan därom vid domstol senast tre veckor efter det han av hyresvärden
mottagit skriftligt meddelande om att hyresvärden fordrar, att han skall
avflytta. Har inom tid som nu är sagd tvisten hänskjutits till nämnd, som
avses i lagen den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, må dock, om förfarandet
inför nämnden icke leder till förlikning, talan väckas inom tre
veckor efter det förfarandet inför nämnden avslutats. Försitter hyresgästen
tid som i denna paragraf är sagd har han förlorat sin rätt till nytt avtal.
Även i vad avser lägenhet som innehas med bostadsrätt, föreligger viss
begränsning i rätten att upplåta den till annan. Enligt 45 § lagen den 25
april 1930 om bostadsrättsföreningar äger nämligen bostadsrättshavaren
icke utan tillstånd av bostadsrättsföreningens styrelse upplåta lägenheten
till begagnande av annan än den som är medlem av förening. Upplåtes lägenheten
utan sådant tillstånd kan nyttjanderätten till sådan lägenhet jämlikt
47 § förverkas.
Beträffande bostadslångiuningens inverkan på tillfälligt upplåten bostad
gäller följande enligt bostadsstyrelsens anvisningar till 12 § bostadslånekungörelsen.
1* Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 3 avd. Nr 29
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196å
Avser låntagaren att uthyra av honom bebott enfamiljshus eller av honom
bebodd lägenhet i tvåfamilj shus skall han underrätta länsbostadsnämnden
liärom, därvid nämnden i fråga om enfamiljshus bär att fastställa
maximihyra. Nämnden må etter prövning av omständigheterna medge uthyrningen
på i övrigt oförändrade lånevillkor om upplåtelsen varar, på
jordbruksfastighet längst fem och i fråga om annan fastighet längst tre år.
Lämnas icke sådant medgivande, skall nämnden föreskriva, att låntagaren
skall av lånet inbetala en så stor del att resten motsvarar det lånebelopp,
som skulle ha återstått om lånet från början bestämts till 15 procent av
låneunderlaget.
Anvisningen utgör ett komplement till innehållet i 14 § nämnda kungörelse,
vari utom annat stadgas, att enskild persons bostadslån för småhus
ej må överstiga tjugo procent av låneunderlaget, då han själv skall
bebo huset, och femton procent i annat fall om ej särskilda skäl till höjning
föreligger.
I styrelsens anvisningar till 14 § bostadslånekungörelsen stadgas beträffande
lån till bostadsrättsförening att, så länge bostadslån utestår
oguldet, i bostadsrättsföreningens stadgar skall finnas bestämmelser av
innebörd att bostadsrättshavare icke får utan medgivande av föreningens
styrelse uthyra av honom innehavd lägenhet.
Frågans tidigare behandling
I de vid 1960 års riksdag väckta motionerna 1:327 och 11:409 föreslogs en
utredning rörande stöd åt utlandssvenskarna. Bland annat berördes i motionerna
bostadsfrågan, varvid framhölls att »ett starkt återhållande moment
för den som överväger utomlandsanställning är, att han måste lämna
sin bostad och vet med sig, att han under nu rådande förhållanden vid sin
återkomst till landet kommer att få mycket stora svårigheter att skaffa sig
en ny sådan. Det kan dröja åratal och han har ingen möjlighet att ställa
sig i bostadskön, förrän han på nytt har blivit mantalsskriven i den ort, där
han ämnar slå sig ner. Möjligheten att införa någon form av förhandsanmälan
för utlandssvenskar bör undersökas.»
Allmänna beredningsutskottet, som icke särskilt till behandling upptog
bostadsfrågan, uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 26 år 1960
bl. a. följande.
Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla, att framtiden torde komma
att medföra ett ökat behov av utomlands verksamma svenskar, och utskottet
finner det angeläget att utlandssvenskarnas villkor icke blir sådana att
tillgodoseendet av detta behov äventyras. Utskottet anser dock icke att förslaget
om en utredning, som hos sig skulle samla alla dessa frågor, är den
väg som bör beträdas för att söka lösa de omfattande och olikartade problemen.
Utskottet vill i stället, med beaktande av att vissa hithörande spörsmål
redan är föremål för utredning, förorda, att de olika frågorna får upptagas
till prövning vid behandlingen av de särskilda områden, där de hör
hemma. Härvid finnes möjligheter att tillse, att utlandssvenskarna icke
kommer i en missgynnad särställning. Samma synpunkter kan också gö
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196b
5
ras gällande i lagstiftningsarbetet och vid myndigheternas ämbetsutövning.
Utskottet har alltså icke ansett sig böra tillstyrka den av motionärerna
föreslagna utredningen men vill, med hänsyn till vikten av de av motionärerna
upptagna problemen, hemställa, att riksdagen i anledning av de likalydande
motionerna 1:327 och 11:409 i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till
känna vad utskottet ovan anfört.
Genom beslut den 9 december 1960 har justitiedepartementet överlämnat
tryckta exemplar av förenämnda skrivelse jämte utskottsutlåtandet till
samtliga övriga statsdepartement för kännedom.
Offentliga utredningar
Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 januari 1962 tillkallades sakkunniga
med uppgift att utreda frågor rörande bostadsförmedlingens organisation
och principer, vilka sakkunniga sedermera antagit benämningen
1962 års bostadsförmedlingsutredning. I direktiven anföres bl. a. följande
(riksdagsberättelsen år 1963 s. 143).
Vid 1962 års riksdag väcktes en motion (11:373) om införande av obligatorisk
bostadsförmedling. Vidare väcktes motioner (1:192 och 11:246) med
yrkande om en utredning angående bostadsförmedlingens organisation och
principer. Yrkandet om obligatorisk bostadsförmedling avvisades av riksdagen.
I den andra frågan anförde allmänna beredningsutskottet (utlåtande
nr 37), att ett klarläggande av vissa förhållanden inom bostadsförmedlingen
och en undersökning av möjligheterna att vidtaga olika åtgärder skulle
betyda ett stöd för kommunerna i strävandena att göra bostadsförmedlingen
så effektiv som möjligt. Utskottet förordade därför en utredning beträffande
vissa frågor på bostadsförmedlingens område.
Om utredningen anförde utskottet bl. a., att en första uppgift skulle bli
att kartlägga rådande förhållanden. Utredningen, som borde vara förutsättningslös,
borde pröva möjligheterna att nå större enhetlighet i de av
bostadsförmedlingarna tillämpade bedömningsnormerna vid tilldelning av
lägenheter åt bostadssökande. Vid denna prövning borde beaktas exempelvis
att sociala hänsyn och behov av särskild arbetskraft på vissa orter kan
föranleda avsteg från den tidsmässiga turordningen i bostadskön. Utredningen
borde också ta upp frågan hur bostadsförmedlingarna skall få bättre
tillgång till lägenheter. Obligatorisk bostadsförmedling borde dock ej
införas. Utredningen borde vidare pröva möjligheterna att åstadkomma en
effektivt organiserad interkommunal förmedling. Slutligen borde övervägas
hur den offentliga insynen i förmedlingarnas verksamhet lämpligen bör
ordnas.
Riksdagen biföll utskottets förslag (rskr nr 209).
Den av riksdagen begärda utredningen bör nu komma till stånd. Utredningsmännen
bör bedriva sitt arbete enligt de nyss återgivna, av riksdagen
uppdragna riktlinjerna.
Den 29 november 1963 gavs åt utredningen tilläggsdirektiv av följande
lydelse (riksdagsberättelsen år 1964 s. 387).
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år J96i
Behovet av en samordnad och effektivare bostadsförmedling inom framför
allt Storstockholmsområdet har efter hand blivit alltmer accentuerat.
Det synes angeläget, att möjligheter skyndsamt skapas för att förmå kommuner,
vilka ingår i ett område som kan anses utgöra en enhet i bostadsförsörjningshänseende,
att anordna gemensam bostadsförmedling för hela
området. Bostadsförmedlingsutredningen bör därför närmast inrikta sitt
arbete på att undersöka vilka åtgärder som erfordras härför. Finner utredningen
därvid, att en effektivare bostadsförmedling inte kan åstadkommas
utan att obligatorisk bostadsförmedling införes, bör utredningen vara
oförhindrad att låta sina förslag omfatta även en sådan lösning. Det är
emellertid angeläget, att denna i så fall inte ges en vidare omfattning än
som påkallas av det angivna syftet samt att en tungrodd administrativ regleringsapparat
undvikes.
Enligt årets riksdagsberättelse (s. 387) beräknas utredningen slutföra sitt
arbete under år 1964.
Vidare har enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 april 1963 tillkallats
sakkunniga — hyreslagstiftningssakkunniga — för att utreda frågor
om förenkling av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet för
hyresgäst i den allmänna hyreslagstiftningen. (Beträffande direktiven för
utredningen hänvisas till årets riksdagsberättelse s. 62 ff).
Remissyttrandena
Den i motionen föreslagna utredningen tillstyrkes av Utlandssvenskarnas
förening. Statens hyresråd uttalar som sin mening att någon ändring av
hyresregleringslagstiftningen ej synes påkallad av de i motionen berörda
förhållandena. Bostadsstyrelsen förklarar att reglerna för den statliga bostadslångivningen
på intet sätt motverkar möjligheterna att återfå en tillfälligt
upplåten bostad.
Utlandssvenskarnas förening framhåller betydelsen av utlandssvenskarnas
möjlighet att få bostad omedelbart vid återflyttning till Sverige och
anför till stöd härför bl. a. följande.
Utlandssvenskarnas stora betydelse för vårt land och dess välfärdsutveckling
har vid många tillfällen och i skilda sammanhang blivit belyst
och torde stå klar för varje välorienterad medborgare. Här förtjänar blott
att ytterligare framhållas, att i jämförelse med de säkrare och angenämare
förhållandena här hemma livs- och arbetsvillkoren för en utlandssvensk
ofta är förknippade med många svårlösta problem. Den sociala omvårdnad
om medborgaren, som är ett utmärkande drag i vårt nutida svenska samhälle,
har emellertid medfört — eftersom denna vårdnad i stort endast
kan åtnjutas vid vistelse i Sverige -— att allt större tvekan numera förspörjs
inför uppgifterna som utlandssvensk, ej minst bland de yngre. Som en följd
härav har rekryteringen blivit allt svårare för fyllande av poster utomlands,
särskilt i mera prövande regioner. De svenska exportnäringarna har redan
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196i
7
vid flera tillfällen med bekymmer påtalat detta förhållande. Ur dessa synpunkter
är det således angeläget, att alla de åtgärder vidtagas här hemma,
som kan verka uppmuntrande för utlandssvenskarna och underlätta deras
verksamhet på främmande mark. Härvid måste otvivelaktigt möjligheterna
att vid återflyttning från utlandet omedelbart erhålla bostad i Sverige på
önskad verksamhetsort tillmätas stor betydelse. Föreningen instämmer därför
livligt i motionärens förslag om utredning av hithörande förhållanden
och förklarar sig beredd att vid behov medverka i en dylik.
Sedan hyresrådet i sitt remissyttrande berört vissa bestämmelser rörande
uthyrning till underhyresgäst uttalar sig hyresrådet på följande sätt om
gällande regler och rättstillämpning i fråga om uthyrares möjlighet att förfoga
över uthyrd lägenhet, när han på nytt är i behov av den som bostad.
Enligt hyresregleringslagen äger hyresnämnd på framställning av hyresgäst
ogiltigförklara uppsägning, om denna finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Nämnden äger även, då fråga är om
hyresavtal som slutits för bestämd tid, förordna om förlängning av hyresförhållande,
om hyresvärden vägrat hyresgästen sådan förlängning och
nämnden finner hyresvärdens vägran strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig.
Besittningsskyddslagen, som gäller i ort där hyresregleringslagen ej äger
giltighet, bereder hyresgäst möjlighet att, då hyrestiden till följd av uppsägning
eller eljest går till ända, efter domstolsprövning erhålla nytt hyresavtal.
Att märka är emellertid i förevarande sammanhang att lagen ej är
tillämplig på lägenhet i en- och tvåfamilj shus och ej heller i fråga om lägenhet
som uthyres i möblerat skick. Enligt lagen föreligger ej rätt till nytt
hyresavtal bl. a. om det icke kan anses strida mot god sed i hyresförhållanden
eller vara obilligt, att hyresvärden fordrar att hyresgästen skall avflytta.
Hyresrådet, som endast har erfarenhet av hyresregleringslagens tillämpning,
kan i fråga om praxis i uppsägningsmål och mål om förlängning av
tidsbestämt hyresavtal anföra följande.
Hyresgästs ansökan i sådant mål bär i princip ej bifallits, om parterna
vid upplåtelsen överenskommit, att hyresgästen skall avflytta när uthyraren
på nytt behöver taga lägenheten i anspråk såsom bostad. Den tid
handläggningen av dylika mål kräver liksom intresset av att hyresgästen
erhåller något rådrum för att ordna med sin avflyttning bär emellertid
medfört, att uthyraren icke alltid kunnat beredas tillfälle att återinflytta
just vid den tidpunkt som förutsattes då överenskommelsen träffades.
Beträffande bostadslåingivningens inverkan på möjligheten till tillfällig
uthyrning gäller enligt bostadsstyrelsen att i de fall, där statslån utgått
enligt äldre låneformer i fråga om en- och tvåfamiljshus, låntagaren skall
bebo fastigheten. Då uthyrning vid tillfällig vistelse å annan ort förekommit,
har länsbostadsnämnd medgivit sådan under åtminstone tre år och
i av motionären åberopade fall även längre.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
Utskottet
Vad beträffar möjligheten för en uthyrare att förfoga över uthyrd lägenhet,
när han på nytt behöver den såsom hostad, är reglerna om tvångsförlängning
av hyresförhållande i hyresregleringslagen och besittningsskyddslagen
av intresse.
Enligt hyresregleringslagen äger hyresnämnd på framställning av hyresgäst
ogiltigförklara uppsägning, om denna finnes strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig. Nämnden äger även, då fråga är
om hyresavtal som slutits för bestämd tid, förordna om förlängning av
hyresförhållande, om hyresvärden vägrat hyresgästen sådan förlängning
och nämnden finner hyresvärdens vägran strida mot god sed i hyresförhållanden
eller eljest vara obillig.
Besittningsskyddslagen, som gäller i ort där hyresregleringslagen ej äger
giltighet, bereder hyresgäst möjlighet att, då hyrestiden till följd av uppsägning
eller eljest går till ända, efter domstolsprövning erhålla nytt hyresavtal.
Lagen är dock ej tillämplig på lägenhet i en- och tvåfamiljshus och
ej heller i fråga om lägenhet som uthyres i möblerat skick. Enligt lagen
föreligger ej rätt till nytt hyresavtal i bl. a. de fall då hyresgästens behov
av lägenheten måste anses vara ringa eller då det icke kan anses strida mot
god sed i hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar
att hyresgästen skall avflytta.
I motionen 11:277 framhålles att förflyttningar mellan olika arbets- och
uppehållsorter inom landet kan med nuvarande läge på bostadsmarknaden
skapa svårartade problem. Om möjligt ännu svårare blir situationen enligt
motionären för exempelvis de affärsmän, missionärer och u-landsexperter
som på grund av sina arbetsuppgifter är hänvisade till att under
längre eller kortare tid vistas utomlands. Om dessa landsmän inte anser
sig ha råd att behålla sin bostad (lägenhet eller villa) under utlandstjänstgöringen,
måste de på ena eller andra sättet avhända sig denna. På i motionen
närmare anförda skäl göres nu gällande att, även om utlandssvensken
sökt gardera sig genom särskilda hyresavtal med underhyresgästen, han
kan komma att stå rättslös, när han önskar återfå sin bostad. Varken hyresregleringslagen
eller besittningsskyddslagen ger nämligen enligt motionären
det erforderliga skyddet. Motionären ifrågasätter därför möjligheten av att
genom exempelvis bostadsförmedlingen garantera den utlandsanställde någon
form av hyresrätt. Om denne vid avresan från riket antingen i sin
egenskap av egen hyresvärd eller i samråd med hyresvärden överlämnar hyresrätten
till sin lägenhet till bostadsfönnedlingsorganet, skulle han vid återkomsten
vara berättigad att utan väntetid i bostadskön antingen återfå sin
gamla lägenhet eller anvisas en annan likvärdig. Om han önskade återfå
sin gamla lägenhet, skulle garantien betyda att den tillfällige hyresgästen
omedelbart bereddes möjlighet att avflytta till annan lägenhet. Bostads
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 196i
9
marknaden skulle därigenom under några år få tillgång till en bostadslägenhet
som kanske eljest stått tom. För lägenhetens innehavare skulle garantien
betyda ökad trygghet. Under åberopande av bl. a. det anförda hemställes
i motionen om utredning och förslag till sådana ändringar i hyreslagstiftningen,
att bostadsförhållandena underlättas för i utlandet tjänstgörande
svenska medborgare vid återvändande till hemlandet.
Såsom riksdagen uttalade år 1960 är det angeläget att utlandssvenskarnas
villkor ej blir sådana att tillgodoseendet av det alltmer ökande behovet av
utomlands verksamma svenskar äventyras. Vad därvid gäller frågan om
möjligheten för utlandssvensken att få bostad vid hemkomsten vill utskottet
till en början framhålla att bostadsförmedlingarna i bl. a. de tre största
städerna i landet enligt uppgift tillämpar ett system innebärande rätt för
den som vid avflyttning från landet överlämnat till bostadsförmedlingen
att utse ny hyresgäst i den lämnade lägenheten, att senare vid återflyttningen
återfå sin bostad eller likvärdig sådan. Vidare har statens hyresråd i sitt yttrande
över motionen upplyst, att hyresgästs ansökan i uppsägningsmål och
mål om förlängning av tidsbestämt hyresavtal regelmässigt ej bifallits, om
parterna vid upplåtelsen överenskommit, att hyresgästen skall avflytta när
uthyraren på nytt behöver ta lägenheten i anspråk som bostad. Hyresrådet
anmärker dock att den tid handläggningen av dylika mål kräver liksom
intresset av att hyresgästen får något rådrum för att ordna med sin avflyttning
kan medföra, att uthyraren icke alltid kunnat beredas tillfälle att
återinflytta just vid den tidpunkt som förutsattes då avtalet träffades. Slutligen
har bostadsstyrelsen förklarat att reglerna för den statliga bostadslånegivningen
på intet sätt motverkar möjligheterna att återfå en tillfälligt upplåten
bostad. I enlighet med vad sålunda anförts synes den utlandsanställde,
under förutsättning att han antingen låter hyra ut lägenheten genom bostadsförmedlingens
försorg eller ock sluter ett tidsbestämt avtal med en
tillfällig hyresgäst, kunna tillförsäkra sig bostad vid hemkomsten. I andra
fall åter, såsom då den utlandsanställde vistats utrikes under längre tid och
saknar byteslägenhet i hemlandet, torde problemet vara mer svårbemästrat.
Att lösa detta inom hyreslagstiftningens ram synes knappast vara en framkomlig
väg. Bostadsfrågan får i stället behandlas av bostadsförmedlingen i
vanlig ordning, och, ehuru turordningen bland bostadssökande ej är lagligen
reglerad, torde man därvid kunna räkna med att skälig hänsyn tagcs till
den utlandsbosattes speciella situation. I sammanhanget bör emellertid även
anmärkas att 1962 års bostadsförmedlingsutredning har att pröva frågor
om bl. a. den tidsmässiga turordningen i bostadskön ävensom att hyrcslagstiftningssakkunniga
skall utreda frågor om bl. a. utformningen av besittningsskyddet
för hyresgäst i den allmänna liyrcslagstiftningen. Hithörande
frågor kan därför förutsättas komma att i viss mån övervägas av berörda
utredningar.
Med hänsyn till det sålunda anförda finner utskottet, ehuru motionens
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 29 år 1966
syfte får anses vara förtjänt av beaktande, någon riksdagens åtgärd i anledning
av densamma ej vara påkallad.
Utskottet får således hemställa,
att förevarande motion, 11:277, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 april 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson*, Ebbe Ohlsson, Svante
Kristiansson, Åkesson, Erik Jansson, Herbert Larsson, Lennart Geijer* och
Hermansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister*,
Grebäck*, Johansson i öckerö, Svanberg och Hammarberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.