Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1964
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående belysningsoch
reflexanordningar på cykel.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 606 i första kammaren av herr Lundström
och nr 739 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära en sådan ändring att vägtrafikförordningen
§ 7 kommer att föreskriva som utrustningsnorm, att cykel och till cykel
eventuellt kopplade fordon skall vara försedda med i § 7 1 mom. b) och
2 mom. föreskrivna ljus- och reflexanordningar».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån
redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen 1:606.
Gällande bestämmelser
Regler om belysnings- och reflexanordningar på cykel återfinns i 7 §
vägtrafikförordningen. Enligt denna gäller, att cykel vid cykling under
mörker skall vara försedd med dels framtill en lykta, som visar gult eller
vitt sken av tillräcklig ljusstyrka för att cykeln skall kunna föras på betryggande
sätt och som, därest den har bländande sken, snabbt kan avbländas
på tillfredsställande vis, dels ock baktill en lykta, som visar rött
sken bakåt, och reflexanordning, som vid belysning återkastar rött sken
bakåt. Det tillätes dock att baklykta och reflexanordning kombineras.
Vissa regler gives också i samma paragraf för fordon, som kopplats vid
sidan av eller efter cykeln. Även dessa har tillämpning endast vid cykling
under mörker.
Historik
Enligt den ursprungliga lydelsen av vägtrafikförordningen skulle cykel
vid cykling under mörker vara utrustad baktill antingen med lykta, som
visade rött sken bakåt, eller med reflexanordning, som vid belysning återkastade
rött sken.
I propositionen nr 112 till 1955 års riksdag föreslogs emellertid den
skärpningen av bestämmelserna, att cykel baktill skulle vara försedd såväl
med baklykta som med reflexanordning. Till grund för propositionen låg det
av 1953 års trafiksäkerhetsutredning år 1954 framlagda betänkandet. Vid remissbehandlingen
av detta framhölls i yttrande från statspolisintendenten,
att den föreslagna bestämmelsen troligen på sina håll icke kom att lända
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 3 avd. Nr 19
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196b
till efterrättelse. I syfte att möjliggöra ökad kontroll yrkades därför en sädan
jämkning av bestämmelsen, att cyklar, som brukades på väg — oavsett
om det skedde i mörker eller icke — skulle vara försedda med lykta och
reflexanordning baktill. Liknande synpunkter framfördes även av andra
remissinstanser. Propositionen följde emellertid inte förslagen, enär de enligt
föredragande departementschefen fordrade för sitt förverkligande undersökningar
och överväganden, som icke lämpligen kunde komma till
stånd i sammanhanget.
Vid behandlingen av propositionen anförde andra lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 34 att det mot förslaget kunde anföras
huvudsakligen kostnadsskäl. Utskottet ville icke motsätta sig att den föreslagna
bestämmelsen infördes i vägtrafikförordningen men ansåg, att
Kungl. Maj :t borde överväga, om det icke kunde anstå tills vidare med
ikraftträdandet. Vid en sådan anordning skulle man nämligen enligt utskottets
mening ha anledning räkna med att baklykta kom att ingå i standardutrustningen
på nya cyklar och att bruket av baklykta alltså efter
hand blev mera allmänt. Bestämmelsen kunde sedan vid lämplig tidpunkt
sättas i kraft.
Kungl. Maj.t följde emellertid inte riksdagen, utan den föreslagna bestämmelsen
trädde i kraft den 1 juli 1956, såsom förordats i propositionen.
Vid 1960 års riksdag väcktes motioner i vilka bl. a. hemställdes att skyldigheten
att ha cykel förseddd med ljus- och reflexanordningar skulle utvidgas
att gälla även vid färd under dagsljus. Andra lagutskottet anförde
i sitt utlåtande nr 63 att en sådan utvidgning framstod som ur trafiksäkerhetssynpunkt
önskvärd. Mot en sådan reform talade visserligen att
kostnaden för anskaffandet av sådan utrustning för många cyklister, som
ofta hörde till de ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå
som väl betungande. Med hänsyn till det stora antalet mörkerolyckor,
vari cyklar var inblandade, syntes det emellertid utskottet — om även med
viss tveksamhet — som skälen för förslaget vägde över. Utskottet tillstyrkte
därför bifall till förslaget. I en vid utlåtandet fogad reservation
avstyrktes emellertid förslaget med följande motivering:
Med hänsyn till att det för närvarande torde finnas omkring 300 000
cyklar som saknar belysningsanordning och då dessa torde vara avsedda
att endast användas för färd under dagen och särskilt då under den ljusa
årstiden, finner utskottet det inte vara tillräckligt motiverat att av hänsyn
till trafiksäkerheten ålägga cyklisterna den merkostnad som en särskild
belysningsanordning medför.
Vid kamrarnas behandling av utskottsutlåtandet bifölls reservationen
— i första kammaren med 69 röster mot 51 och i andra kammaren med
131 röster mot 46. Ett i samma utlåtande tillstyrkt förslag att utvidga
förenämnda skyldighet beträffande mopeder vann emellertid kamrarnas
bifall.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i
3
Jämväl vid 1961 års riksdag väcktes motioner med förslag att skyldigheten
att ha cykel utrustad med belysnings- och reflexanordningar skulle utsträckas
att gälla även vid färd under dagsljus. Andra lagutskottet uttalade
i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 68 bl. a. följande.
Samma fråga var föremål för riksdagens behandling förra hösten. Riksdagen
avstyrkte därvid förslaget under anförande att kostnaden för anskaffandet
av belysningsutrustning för många cyklister, som ofta hörde till de
ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå som väl betungande
samt att ett stort antal cyklar, omkring 300 000, saknade sådan
utrustning och var avsedda att användas endast vid färd under dagen. Enligt
utskottets mening har därefter icke förekommit något som bör föranleda
till ett ändrat ställningstagande. Utskottet avstyrker därför motionerna
i denna del.
Utskottet
Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen skall cykel vid cykling under
mörker vara försedd med dels framtill en lykta, som visar vitt eller
gult sken av tillräcklig ljusstyrka för att cykeln skall kunna föras på betryggande
sätt och som, om den har bländande sken, kan snabbt avbländas
på tillfredsställande sätt, dels ock baktill en lykta som visar rött sken och
reflexanordning som vid belysning återkastar rött sken. Regler är jämväl
meddelade beträffande ljus- och reflexanordningar för fordon, som kopplats
vid sidan av eller efter cykeln. Även dessa regler äger endast tillämpning
vid färd under mörker.
I förevarande motioner föreslås nu att i vägtrafikförordningen föreskrives
som utrustningsnorm, att cyklar och till sådana kopplade fordon skali
vara försedda med i förordningen stadgade ljus- och reflexanordningar. Till
stöd för motionsyrkandet framhålles att de gällande bestämmelserna på
området har lett till att cyklister färdas på fordon med bristfälliga reflexoch
ljusanordningar även i mörker. Det finns därför enligt motionärerna
med tanke på riskerna för mörkerolyckor vägande skäl för, såsom skett i
fråga om mopeder, en revidering av lagstiftningen på denna punkt. Det
inträffar eljest, påpekar motionärerna, blott alltför lätt att cyklisten startar
en färd i tanke att vara åter före mörkrets inbrott men misstager sig.
Frestelsen blir då givetvis stor att begagna fordonet trots att mörkret fallit.
Det vore f. ö., framhåller motionärerna vidare, orealistiskt att tro att man
i Sverige med dess mörka vinterhalvår skulle kunna utnyttja en cykel på
praktiskt sätt utan att någon gång färdas i mörker. Slutligen framhålles
att förslaget medför en stor fördel från övervakningssynpunkt och att förslaget
torde leda till att fordonen redan på fabrikationsstadiet framställes
i komplett skick i fråga om förevarande detaljer.
Enligt utskottets mening är det uppenbarligen eu nackdel från kontrollsynpunkt
att reglerna om cykels utrustning med belysnings- och reflexanordningar
är — i motsats till vad som gäller för bilar, motorcyklar och mopeder
— begränsade till att avse färd under mörker. Eu utsträckning av
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 196i
reglerna i föreslagen riktning skulle därför i och för sig framstå som från
trafiksäkerhetssynpunkt önskvärd. Vid bedömande av förevarande spörsmål
måste dock mot trafiksäkerheten vägas de olägenheter, som förslaget
kan medföra för den enskilde trafikanten, särskilt för den som nyttjar cykeln
endast under dagsljus och vid enstaka tillfällen.
Av den tidigare redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta
frågan senast behandlats vid 1960 och 1961 års riksdagar. Vid dessa tillfällen
avslogs motioner i ämnet under åberopande av att kostnaden för
anskaffandet av belysningsutrustning för många cyklister, som ofta hörde
till de ekonomiskt mindre bärkraftiga trafikanterna, kunde framstå som
väl betungande, samt att ett stort antal cyklar saknade sådan utrustning
och var avsedda att användas endast vid färd under dagen. Utöver dessa
skäl torde här böra framhållas sannolikheten av att den av motionärerna
föreslagna bestämmelsen på många håll ej kommer att efterlevas och det
med motionerna avsedda syftet således ej uppnås. Utan att de nuvarande
reglerna om ljus- och reflexanordningar på området utsträckes att gälla
vid färd även under dagsljus, torde från trafiksäkerhetssynpunkt vida mer
stå att vinna genom en effektiviserad kontroll av att fordonen vid färd under
mörker är försedda med de föreskrivna anordningarna och att de befinner
sig i funktionsdugligt skick. Ehuru utskottet vill framhålla angelägenheten
av att icke någon åtgärd lämnas oprövad, som är ägnad att öka
trafiksäkerheten, anser utskottet emellertid med hänsyn till det ovan sagda
att anledning för närvarande ej föreligger att frångå riksdagens senaste
ställningstagande i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:606 och 11:739, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1964
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,
Ebbe Ohlsson*, Svante Kristiansson*, Jonasson, Åkesson och Erik
Jansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Nyberg, Svenning,
Mattsson, Tobé*, Bengtson i Solna och Hammarberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Nyberg.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640293