Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 196U
1
Nr 11
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett enhetligt register
för landets fastigheter.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 304 i första kammaren av herr Skårman
och nr 391 i andra kammaren av herr Antby.
I motionerna, som är likalydande, framhålles bl. a. att befintliga jordoch
fastighetsregister är behäftade med fel och brister i olika hänseenden.
Fastighetsbildningskommittén, som har i uppdrag att överse gällande regler
om fastighetsregistrering, har visserligen i sitt förslag till lag om fastighetsbildning
intagit vissa bestämmelser i ämnet. Kommittén har emellertid enligt
motionärerna utgått från att något nytt register icke skall uppläggas
utan ansett att de hittillsvarande registren skall bibehållas och utgöra sådant
register som avses i lagförslaget. Motionärerna erinrar om att lagförslaget
måste kompletteras med olika bestämmelser om fastighetsregister
och anger mot bakgrund av de påtalade bristerna i befintliga register vissa
riktlinjer för det fortsatta reformarbetet. Fastighetsredovisningen anses sålunda
böra ske enligt det på vissa håll utomlands förekommande katastersystemet.
Detta omfattar en fastighetsliggare med tillhörande registerkarta,
mätnings- och beskrivningshandlingar samt är så anordnat att det anger
varje fastighets aktuella beskaffenhet, areal, användning, nettoavkastning
m. m. Registret bör enligt motionärerna även kunna samordnas med taxeringsuppgifter
samt inskrivning av äganderätter och inteckningar. Den moderna
ekonomiska kartan anses kunna utgöra underlag för registerkartan.
Motionärerna framhåller slutligen att modern maskinbokföring på kort och
databehandling av materialet ger helt andra förutsättningar för ett rationellt
fastighetsregisters uppläggande och förande än de som förelegat, då nuvarande
register upplades på grundval av ett bristfälligt och traditionsbundet
material. På i huvudsak nu angivna skäl hemställer motionärerna »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag
till systematiskt uppbyggande av ett enhetligt och aktuellt register för redovisning
av landets fastigheter i enlighet med i motionen anförda riktlinjer
och syften».
Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till
motionen 1:304.
1 Bihang till riksdagens protokoll 196). 9 samt. 3 avd. Nr 11
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i
Gällande bestämmelser
Fastighetsregistrering
Fastighetsregistreringen har till uppgift att med individualiserande fastighetsbetecknmgar
vara ett register över samtliga fastigheter och att angiva
de markområden, av vilka varje fastighet består.
Rikets fastigheter redovisas antingen i jordregister eller i fastighetsregister
enligt reglerna för stad, vilket senare härefter betecknas stadsregiser.
Föreskrifter i ämnet återfinnes, i fråga om jordregistret huvudsakligen
i orordnmgen den 13 juni 1908 angående jordregister (jordregisterförordningen)
samt beträffande stadsregister huvudsakligen i 7 kap. lagen den
12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen) och i
förordningen samma dag med närmare föreskrifter om fastighetsregister
för stad (fastighetsregisterförordningen).
Huvudregeln i fråga om tillämplig registerform är att i stad skall föras
stadmguter (? kaP'' 1 § fastighetsbildningslagen) och att för landsbygden
skall foras jordregister (§ 1 jordregisterförordningen). Från vad sålunda
föreskrivits äger emellertid Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
forordna om undantag. På grund härav kan efter omständigheterna
forordnas att jordregister skall föras för stad eller del därav (§ 1 jordregisterforordningen)
och att stadsregister skall föras för samhälle å landet,
d. v. s. köping eller municipalsamhälle, eller del därav, eller för annan
ort a landet (7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen). Den på Kungl. Maj:t ankommande
beslutanderätten har genom kungörelsen den 5 mars 1954 (nr
86) om prövning av vissa ärenden rörande fastighetsredovisning och fastighetsbildning
delegerats till lantmäteristyrelsen.
Reglerna om tillämplig registerform tillkom genom lagstiftning år 1950.
I samband därmed angavs vissa riktlinjer för tillämpningen av den Kungl.
Maj :t tillagda prövningsrätten. Sålunda framhöll departementschefen bl. a.
att prövningsrätten borde vara obunden av schematiska regler. I varje fall
borde icke stadgas att stadsregister skulle få uppläggas endast inom de
planlagda delarna av en kommun. Tvärtom borde gränsen mellan områden
med olika registreringssystem redan från början dragas så, att tillräckligt
utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling inom
stadsregisterområdet. Stadsregisterområdena borde hellre tagas till för stora
än för små. Jordregister borde med andra ord föras endast inom sådana
områden av stad eller stadsliknande samhälle, som under överskådlig tid
kunde förväntas bevara en rent agrar karaktär. Vid utövningen av sin
prövningsrätt borde Kungl. Maj:t i varje enskilt fall laga efter lägligheten
och taga all möjlig hänsyn till den berörda kommunens egna intressen av
ekonomisk och annan art.
Jordregister är upplagt sockenvis och förvaras samt föres länsvis av
överlantmätaren. Stadsregister föres ofta av särskild registerförare och
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 196U 3
förvaras då hos de särskilda kommunerna. 1 andra fall föres stadsregister
av överlantmätaren.
Folkbokföring
Den följande redogörelsen grundas i huvudsak på framställningen i propositionen
nr 32/1963 angående riktlinjer för organisationen av folkbokförings-
och uppbördsväsendet.
Folkbokföringens ändamål är att åstadkomma eu redovisning av den i
Sverige bosatta befolkningen. Detta sker enligt bestämmelser i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 genom kyrkobokföring, årligen återkommande
mantalsskrivning samt genom registrering hos länsbyråerna och
riksbyrån för folkbokföringen. Jämsides med folkbokföringen av fysiska
personer förekommer registrering bl. a. av fastigheter. Vid kyrkobokföringen,
enligt vilken fysisk person bokföres på den fastighet, där han är bosatt,
äger sålunda pastor föra fastighetslängd såsom en avdelning av församlingsboken.
Vid mantalsskrivningen uppföres i mantalslängd alla fysiska personer,
vilka den 1 november förrättningsåret skall vara kyrkobokförda i riket
samt alla vid ingången av mantalsåret bestående fastigheter jämte dit hörande
torp eller andra lägenheter samt byggnader å ofri grund med angivande
vid varje fastighet eller byggnad av bl. a. dess ägare och innehavare.
I mantalslängdens fastighetsliggare redovisas fastigheterna församlingsvis
per den 1 januari mantalsåret. Omfattar församling flera kommuner eller
taxeringsdistrikt eller delar av sådana områden eller ingår i församlingen
municipalsamhälle eller annat administrativt område, inom vilket menighet
äger utöva beskattningsrätt, eller föres för visst område inom föisamlingen
särskild tomtbok, hörande till jordregister, redovisas fastigheterna
särskilt för varje sådan del av församlingen. 1 fastighetsliggaren angives
fastighetens beteckning samt ägarens namn, titel och adress in. in.
Hos länsbyrå för folkbokföringen (i regel länsstyrelse) föres s. k. tryckande
register bl. a. över fastigheterna. Det ankommer på länsbyrå att fortlöpande
hålla registret aktuellt. Länsbyrås tryckande register över fastigheterna
användes i huvudsak för framställning av längder in. in. som erfordras
för mantalsskrivning och taxering av fastigheterna, ävensom för framställning
av avtryckskort efter registerändring inom fastighetsbeståndet.
Vidare föres hos lokal skattemyndighet kortregister över fastigheterna inom
fögderiet. Till registret erhålles nya kort från länsbyrån, allteftersom det
tryckande registret aktualiseras. 1 ill grund för aktualiseringen ligger eu
av länsbyrån tryckt förteckning över fastigheterna inom den lokala skattemyndighetens
tjänstgöringsområde, i vilken den lokala skattemyndigheten
infört rättelser. Underlag för dessa erhålles från överlantmätare, fastighetsregisterförare
för stad och inskrivningsdomare samt vid mantalsskrivningsförrättningarna.
Statistiska centralbyrån är f. n. riksbyrå för folkbokföringen med i hu-
H i haag till riksdagens protokoll 19tFi. 9 sand. .''i avd. Nr 11
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr it dr 196i
vudsak administrativa, juridiska, kamerala och organisatoriska arbetsuppgifter.
Enligt statsmakternas beslut år 1963 (se prop. 32/1963; SU 41/1963;
rskr 101/1963) skall emellertid den i administrativt hänseende erforderliga
ledningen av och tillsynen över folkbokförings- och uppbördsverksamheten
fr. o. m. den 1 juli 1964 åvila centrala uppbördsnämnden, som i anslutning
därtill ombildas och erhåller namnet centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden. Enligt samma beslut skall vidare maskiner för automatisk
databehandling införas som hjälpmedel inom folkbokföringen och
för arbetet med uppbörd och redovisning av de direkta skatterna. Beslutet
innebär att länsstyrelserna med vissa undantag förses med egna anläggningar
för automatisk databehandling.
I propositionen 46/1964 har på grundval av 1963 års beslut framlagts förslag
till organisation av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden och
därav föranledda författningsändringar. Därjämte föreslås i propositionen
anslag till nämndens verksamhet för budgetåret 1964/65 samt till försöksverksamhet
med datamaskiner för folkbokföring och uppbörd under samma
budgetår.
Inskrivningsväsendet
1 fråga om rättigheter som avser fast egendom har i Sverige liksom i
många andra länder utbildats ett noggrant utformat inskrivningsväsende,
som här i landet av alder varit knutet till domstolarna. Inskrivningsväsendets
uppgift har ansetts vara att skapa ordning, översiktlighet och möjlighet
till kontroll inom de rättsförhållanden som rör fast egendom och göra dem
offentliga.
Med inskrivningsärenden förstås ärenden angående lagfart å fång till
fast egendom och inteckning i sådan egendom samt inskrivning av tomträtt
och vattenfallsrätt, ävensom andra ärenden vilka efter vad därom är föreskrivet
skall antecknas i lagfarts-, intecknings- eller tomträttsprotokollet
(1 § lagen den 3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av
inskrivningsärenden). Inskrivning skall i princip sökas hos inskrivningsdomaren
vid den rätt varunder egendomen lyder. De olika fastigheterna och
med dem vidtagna inskrivningsåtgärder redovisas, såvitt angår lagfartsoch
inteckningsärenden, i s. k. fastighetsböcker, vilka för stad med rådhusrätt
och praktiskt taget alla domsagor upplägges på grundval av de båda
fastighetsregistren. De grundläggande bestämmelserna härom återfinnes för
stad med rådhusrätt i kungörelsen den 14 september 1875 huru lagfartsoch
inteckningsböcker skall inrättas och föras samt för domsaga i lag den 3
juni 1932 om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet. I dessa fastighetsböcker,
som är gemensamma för lagfarts- och inteckningsärenden,
skall i princip varje fastighet ha sitt särskilda upplägg. På uppläggen redovisas
i särskilda spalter eller avdelningar i huvudsak dels anteckningar om
själva fastighetens innehåll, dels lagfarter och dels inteckningar. Vissa andra
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 19tU 5
förhållanden som berör fastigheten, såsom instämd klandertalan eller expropriationsanspråk,
kan jämväl på grund av särskilda bestämmelser i olika
författningar föranleda anteckning i fastighetsbok. Em närmare redogörelse
härutinnan lämnas bl. a. i utskottets utlåtande nr 18 år 1963. Anmärkas
må, att den i fastighetsbok lämnade redovisningen av de olika rättsförhållanden
som berör en fastighet ej är uttömmande; sålunda antecknas exempelvis
ej däri servitut som bildas vid lantmäteriförrättning. Ärenden rörande
tomträtt och vattenfallsrätt registreras efter i huvudsak samma principer
som gäller för fastighetsbok i tomträtts- och vattenfallsbok enligt bestämmelser
i kungörelsen den 20 november 1953 om nya tomträttsböcker
och vattenfallsböcker. Anteckning om inskrivning av tomträtt och vattenfallsrätt
göres jämväl i fastighetsbok.
Offentliga utredningar m. m.
Ifrågavarande rättsområden heröres av ett flertal framlagda reformförslag
och pågående utredningar.
Vad först angår fastighetsregistreringen tillkallades år 1953 särskilda sakkunniga
(1954 års fastighetsbildningskommitté) för utredning av frågan
om ny fastighetsbildningslagstiftning och därmed sammanhängande spörsmål.
Enligt direktiven (se riksdagsherättelsen år 1954 s. 43 ff.) hade utredningen
att närmare undersöka, om icke fördelar kunde vinnas genom att i
samma lag reglera fastighetsbildningen såväl i stad som på landsbygden.
Som en följd härav borde vid översynen av jordregisterförordningen och
fastighetsregisterförordningen övervägas, i vilken utsträckning reglerna för
registrering av fastigheter i stad och på landet kunde göras enhetligare och
sammanföras i en författning. Fastighetsbildningskommittén har i december
1963 avlämnat sitt huvudbetänkande med förslag till bl. a. lag om fastighetsbildning
(SOU 1963:68), vilket f. n. remissbehandlas. 1 nämnda lagförslag
har bland de inledande bestämmelserna intagits ett stadgande, enligt
vilket över fastighetsbeståndet i riket skall föras fastighetsregister (1
kap. 2 § första stycket). Efter en redogörelse för de skäl, som föranlett upptagande
av regler om fastighetsregister i civillag, anför kommittén beträffande
bestämmelsen i 1 kap. 2 8 första stycket följande (bet. s. 133).
Med bestämmelsen har kommittén icke velat utsäga att de nuvarande
båda registerformerna skola avlösas av ett nytt enhetligt register, utan meningen
är att hittillsvarande register skola kunna bibehållas och var för sig
utgöra sådant fastighetsregister som avses i den nya lagen. T vad mån man
skall kunna åstadkomma ett fullt enhetligt system för fastighetsredovisningcn
får bliva en senare fråga. Den omständigheten att de nuvarande båda
registren skola kunna bibehållas vid sidan av varandra hindrar emellertid
ej att lagreglerna om registerföringen och i viss mån även detalj föreskrifterna
få en enhetlig prägel.
Förslaget innehåller i 19 kap. vissa bestämmelser som anger huvudgrun -
fi Tredjc lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i
derna för fastighetsregistreringen. Härom anföres i betänkandet följande
(s. 782 f.).
Vid sidan av stadgandet i 1 kap. 2 § att fastighetsregister skall föras
över fastighetsbeståndet i riket erfordras såsom framhållits i anslutning
till nämnda lagrum vissa lagbestämmelser med angivande av huvudgrunderna
för fastighetsregistreringen. Av främsta betydelse då det gäller utformningen
av dessa bestämmelser----------synes vara att genom den när
mare
bestämning som fastighetsbegreppet erhållit den faktiska redovisningen
i registret hädanefter blir utslagsgivande för vad vid fastighetsbildningslagens
tillämpning skall anses utgöra särskild fastighet. Till följd
härav kommer registreringen att ingå som ett väsentligt moment i bildandet
av en ny fastighet och blir tidpunkten för fastighetens upptagande i registret
avgörande för när fastigheten skall anses ha tillkommit. Även oavsett huruvida
eu fastighetsbildningsåtgärd resulterar i uppkomsten av en ny självständig
fastighet eller icke är registreringen avsedd att få vissa verkningar.
I och med att åtgärden blir antecknad i fastighetsregistret uteslutes sålunda
enligt kommittéförslaget varje möjlighet att i ordinär väg få till stånd
en överprövning av det grundläggande beslutet om fastighetsbildningen.
Denna blir med andra ord slutligt gällande. Visserligen skola sakägare och
företrädare för allmänt intresse redan före registreringen ha gått förlustiga
sin rätt att med allmänna rättsmedel angripa avgörandet, men först med
anteckning i registret uteslutes underställning enligt 16 kap. t) -§. Även möjligheten
att genom återkallelse förhindra genomförandet av en fastighetsbildningsåtgärd
går förlorad senast i samband med registreringen.
Vad nu sagts rörande verkningarna i fastighetsbildningshänseende av registreringen
föranleder att man i lagen bör angiva principerna för vilka
åtgärder som skola antecknas i fastighetsregistret och vilka enheter som
därvid skola upptagas såsom fastigheter. Eftersom det kan bliva av utomordentlig
betydelse för sakägarna att registreringsfrågan ej onödigt uppehälles,
bör vidare regleras när registrering skall äga rum. Lagen bör dessutom
innehålla regler om hur rättelse av fel i registret skall vinnas och
vilka allmänna organ som skola bära det närmaste ansvaret för registrets
förande. Övriga föreskrifter rörande fastighetsredovisningen torde böra
utfärdas i administrativ väg. Bland de frågor som böra regleras i sådan ordning
märkes spörsmålet om och i vilken utsträckning en till fastighetsregistret
hörande karta skall föreligga. Hur redovisningen av samfälida ägolotter
samt genom fastighetsbildning instiftade servitut lämpligen bör anordnas
torde likaså böra lösas annorledes än i själva fastighetsbildningslagen.
Dessa frågor komma att upptagas till behandling i samband med utarbetandet
av följdförfattningar till lagen.
Den sålunda återstående översynen av reglerna om fastighetsregister har
jämlikt Kungi. Maj :ts bemyndigande den 17 januari 1964 uppdragits åt en
särskild sakkunnig. I direktiven för utredningsuppdraget anföres efter en
redogörelse för fastighetsbildningskommitténs verksamhet bl. a. följande.
Bland de arbetsuppgifter som----återstår för kommittén intager
översynen av reglerna om fastighetsregister en särställning. Uppgiften är
i många hänseenden av utpräglat teknisk natur och frågan om fastighetsregistreringens
framtida utformning äger ett påtagligt samband med folkbokförings-
och uppbördsväsendet. Bl. a. med hänsyn till sistnämnda om
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i
7
ständighet är det angeläget att registreringsfrågan behandlas med största
möjliga skyndsamhet.---Utredningen bör ske under beaktande av
det arbete som bedrives inom uppbördsorganisationskoinmittén och under
medverkan av expertis från de myndigheter som beröres av utredningen.
I fråga om folkbokförings- och uppbördsväsendet har enligt Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 30 oktober 1958 uppdragits åt särskilda sakkunniga
(uppbördsorganisationskommittén) att utreda och framlägga förslag rörande
eventuell omorganisation inom folkbokförings- och uppbördsväsendet
och därmed sammanhängande frågor. Av direktiven (se riksdagsberättelsen
år 1959 s. 153 ff.) framgår bl. a. att statens organisationsnämnd framlagt
förslag till nytt tekniskt system för redovisning av rikets befolkning samt
för debitering, uppbörd och redovisning av skatt enligt uppbördsförordningen.
Enligt förslaget skulle för dessa arbeten användas hålkortsmaskiner
och maskiner för automatisk databehandling. Kommitténs uppdrag
omfattar bl. a. att i vissa i direktiven angivna hänseenden fullfölja organisationsnämndens
arbete. Kommittén har i första hand utrett frågan om
inom de nämnda verksamhetsområdena maskiner för automatisk databehandling
lämpligen kan användas ävensom spörsmålet om inrättande av
ett centralt organ för folkbokföring och uppbörd. Kommitténs överväganden
i dessa hänseenden redovisas i ett år 1960 avgivet betänkande (SOU 1961:4),
vilket legat till grund för statsmakternas i det föregående omnämnda beslut
i ämnet år 1963. Under det fortsatta utredningsarbetet kommer kommittén
att behandla frågan om den närmare utformningen av det nya systemet
samt alla de problem i övrigt som måste lösas innan eller i anslutning
till genomförandet av ett nytt tekniskt system. Kommittén har i september
1963 avgivit »Förslag till organisation m. m. för centrala folkbokföringsoch
uppbördsnämnden», på vilket förslag propositionen 46/1964 bygger. Utredningsarbetet
beräknas enligt uppgift i årets riksdagsberättelse (s. 223)
fortgå intill halvårsskiftet 1964, då centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden
skall träda i funktion och bl. a. övertaga kommitténs återstående
arbetsuppgifter.
Beträffande slutligen inskrivningsväsendet skall enligt lagberedningens
förslag till jordabalk m. m. (SOU 1960:24—26) den nuvarande organisationen
bibehållas, då inskrivningsväsendets anknytning till domstolarna enligt
beredningens mening innebär fördelar från såväl organisatorisk synpunkt
som rättssäkerhetssynpunkt. Beredningen anser ej heller någon ändring
i fråga om principerna för fastighetsbokföringen vara erforderlig. Även
i fråga om själva förfarandet i inskrivningsärenden bygger beredningens förslag
i huvudsak på gällande rätt (SOU 1960:25 s. 665). Förslaget undergår
f. n. remissbehandling. Eu från beredningens uppfattning i viss mån avvikande
mening har därefter anmälts av JO i en den 19 december 1962 gjord
framställning om utredning av fråga om större domkretsar beträffande in
-
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1964
skrivningsväsendet (se JO:s ämbetsberättelse år 1963 s. 139 ff.). I framställningen.
som föranletts av svårigheterna för vissa domsagor att hålla
lagstadgad expeditionstid för inskrivningsärenden och gravationsbevis, anföres
bl. a. följande (berättelsen s. 149).
Med hänsyn till att de rådande missförhållandena förelegat sedan länge
och då hittills vidtagna åtgärder ej kunnat leda till en bättre ordning, anser
jag starka skäl tala för att man från grunden omprövar frågan hur inskrivningsväsendet
skall vara organiserat. Att handläggningen är spridd på mer
än 150 olika myndigheter, av vilka de flesta äro små arbetsenheter, är i och
för sig förenat med betydande nackdelar. De små arbetsenheternas känslighet
för varje förändring — tillfällig arbetsanhopning, sjukdomsfall, semester,
militärtjänst, personalbyten m. m. — har redan förut antytts. Arbetsbalanser,
som uppkomma av sådana anledningar, kunna icke avhjälpas med
de personalresurser, som stå de små arbetsenheterna till buds. Rekryteringssvårigheterna
torde åtminstone till en del sammanhänga med de dåliga befordringsutsikterna
vid domsagor med endast några få tjänster, av vilka
ingen hör till de högsta biträdeslönegraderna. Kontorstekniska hjälpmedel
torde endast i mycket begränsad omfattning kunna anskaffas och utnyttjas
vid sådana små arbetsenheter. Troligen skulle i hänseenden av nu berörd
art och även från andra synpunkter åtskilliga fördelar stå att vinna om man
i stället hade betydligt större enheter för handläggningen av inskrivningsärendena;
exempelvis kunde man tänka sig att ha landet uppdelat i inskrivningsområden,
motsvarande länen. Åt inskrivningsdomstolar med sådana
domkretsar skulle sannolikt kunna givas en betydligt effektivare organisation
än den nu förefintliga, och en dylik organisation torde från rättssäkerhetssynpunkt
icke behöva bli sämre än den nu gällande. Lagberedningen
har i sitt betänkande i korthet berört hithörande frågor (ovannämnda betänkande
del II sid. 665 och 669 f.) men har därvid — utan mera ingående
motivering — stannat för uppfattningen att nuvarande organisation borde
bibehållas. För min del är jag långt ifrån övertygad om lämpligheten härav.
Jag vill därför hemställa att spörsmålet om införande av betydligt större
inskrivningsområden upptages till närmare övervägande och då särskilt mot
bakgrunden av att, såvitt avser snabbheten i ärendenas behandling, den
nuvarande organisationen visat sig icke kunna fylla sin uppgift på ett godtagbart
sätt och att det från allmänhetens synpunkt måste anses vara av
synnerlig betydelse att dröjsmål av hittills vanlig art för framtiden förhindras.
Enligt vad jag erfarit har domstolskommittén haft anledning att uppmärksamma
vissa spörsmål avseende inskrivningsväsendets organisation.
I samband därmed kunde lämpligen ytterligare övervägas det här berörda
spörsmålet om fördelar kunna uppnås genom införande av betydligt större
enheter för handläggning av inskrivningsärenden.
Enligt uppgift i JO:s ämbetsberättelse år 1964 är frågan om inrättande
av större enheter för handläggning av inskrivningsärenden vilande i avbidan
på lösande av vissa principiella frågor bl. a. inom fastighetsrättens område.
Utskottet
Rikets fastigheter redovisas f. n. antingen i jordregister eller i fastighetsregister
enligt reglerna för stad. Grundläggande föreskrifter i ämnet
Tredje lagutskottets utlåtande nr it år 196A
9
återfinnes, i fråga om jordregister i jordregisterförordningen samt beträffande
fastighetsregister för stad huvudsakligen i lagen om fastighetsbildning
i stad och den i anslutning därtill utfärdade fastighetsregisterförordningen.
Åt fastighetsbildningskommittén har hl. a. uppdragits att överse
gällande bestämmelser om fastighetsregistrering under övervägande av frågan,
i vilken utsträckning reglerna kunde göras enhetligare och sammanföras
i en författning. Kommittén har i sitt nyligen framlagda förslag till
lag om fastighetsbildning intagit vissa grundläggande stadganden rörande
fastighetsregistreringen, varvid förutsatts att frågan om erforderliga kompletterande
bestämmelser av beskaffenhet att böra utfärdas i administrativ
ordning skulle bli föremål för fortsatt utredning. Bland de spörsmål som
borde regleras i sådan ordning har kommittén särskilt angivit frågan om och
i vilken utsträckning en till fastighetsregistret hörande karta skall föreligga.
I motionerna föreslås vissa riktlinjer för det sålunda återstående reformarbetet.
Motionärerna anser att fastighetsredovisningen med utnyttjande
av moderna tekniska hjälpmedel hör ske enligt det på vissa håll utomlands
förekommande katastersystemet och därvid grundas på en registerkarta
och utformas så att den kan hållas aktuell och samordnas med taxeringsuppgifter
och inskrivning av äganderätter och inteckningar. I motionerna
hemställes om utredning och förslag till systematiskt uppbyggande av ett
enhetligt och aktuellt register för fastighetsredovisningen enligt de i motionerna
angivna riktlinjerna.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 januari 1964 har den återstående
översynen av bestämmelserna om fastighetsregistreringen uppdragits
åt eu särskilt tillkallad sakkunnig. I direktiven har bl. a. erinrats om
att uppgiften i många hänseenden är av utpräglat teknisk natur och att
frågan om fastighetsregistreringens framtida utformning äger ett påtagligt
samband med folkbokförings- och uppbördsväsendet. Såsom framgår av
den föregående redogörelsen skall på sistnämnda område enligt statsmakternas
beslut år 196.‘5 automatiska datamaskiner införas som hjälpmedel.
Jämväl frågan om inskrivningsväsendets framtida utformning kommer
efter lagberedningens förslag till jordabalk, som f. n. remissbehandlas, och
JO:s år 1962 avgivna framställning till Konungen om utredning av frågan
om större domkretsar för inskrivningsväsendet att bli föremål för övervägande.
Vid angivna förhållanden finner utskottet att motionärernas önskemål
om utredning i allt väsentligt har tillgodosetts. Med hänsyn till det pågående
utredningsarbetet synes något riksdagens ställningstagande till de i
motionerna framlagda förslagen ej vara påkallat.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:304 och 11:391, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 196i
Stockholm den 3 mars 1964
l,\ .. > ,, , , ., .; it ... ti, i \ -.j. .,, . i
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,
Ebbe Ohlsson, Svante Kristiansson, Knut Johansson, Jonasson och
Åkesson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,
herrar Grebäck, Johansson i öckerö, Hamrin i Kalmar, fröken Anderson i
Lerum och herr Wennerfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
» fU\
!
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640209