Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196b
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 16 juni 1961
(nr 390) om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror,
m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.
Genom en den 3 januari 1964 dagtecknad proposition, nr 27, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvar or; och
2) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 16 juni
1961 (nr 394) om tobaksskatt;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att med Svenska tobaks aktiebolaget
träffa överenskommelse om de ändringar i gällande avtal angående utövandet
av statens tobaksmonopol, som föranleds av nyssnämnda lagförslags
antagande.
Propositionen har hänvisats till bevillningsutskottet såvitt angår ändring
i förordningen om tobaksskatt samt i övrigt till lagutskott. I sistnämnda
del har propositionen behandlats av andra lagutskottet.
Det ovan under 1) angivna författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 16 juni 1961 (nr 390) om statsmonopol
på tillverkning av tobaksvaror
Härigenom förordnas, att 3—5, 7-—12 och 14—16 §§ lagen den 16 juni
1961 om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror samt punkten 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen skola upphöra att gälla, att rubriken
före 7 § samma lag skall utgå samt att 2, 6, 13, 17, 18, 20 och 21 §§ nämnda
lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Dihang till riksdagens protokoll PJGft. 9 samt. 2 avd. Nr G
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196b
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
Utan hinder-------stadgas må
a) enskild person för eget bruk a) enskild person för eget bruk
förfärdiga cigarretter; samt förfärdiga tobaksvaror; samt
b) förpackning av---äger rum.
6 §.
Vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att
användas såsom njutningsmedel, må
icke inom riket tillverkas utan Konungens
tillstånd. När tillstånd lämnas,
bestämmer Konungen tillika de
villkor, under vilka tillverkningen
må äga rum.
Den som äger bedriva tillverkning,
som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av Konungen till riket införa
för tillverkningen erforderlig
tobak.
Vara, i vilken tobak ingår men
som icke är avsedd eller ägnad att
användas såsom njutningsmedel,
må icke inom riket tillverkas utan
kontrollstyrelsens tillstånd. När tillstånd
lämnas, bestämmer kontrollstyrelsen
tillika de villkor, under
vilka tillverkningen må äga rum.
Den som äger bedriva tillverkning,
som i första stycket sägs, må efter
tillstånd av kontrollstyrelscn till riket
införa för tillverkningen erforderlig
tobak.
13 §.
Den, som---—--sex månader.
Bedriver någon utan tillstånd av
Konungen tillverkning, som avses i
6 §, eller åsidosätter någon med sådant
tillstånd förenat villkor, dömes
till dagsböter.
Bedriver någon utan tillstånd av
kontrollstyrelsen tillverkning, som
avses i 6 §, eller åsidosätter någon
med sådant tillstånd förenat villkor,
dömes till dagsböter.
17 §.
Angående påföljd---för varusmuggling.
Bryter någon i annat hänseende än
i första stycket sägs mot vad i 5 §
stadgas, dömes till dagsböter.
18 §.
Har någon förövat gärning, som
avses i 13 § första stycket, 15 § första
stycket, 16 § eller 17 § andra stycket,
skall egendom som varit föremål
för gärningen förklaras förverkad
till kronan; finnes egendomen
ej i behåll, skall i stället värdet förklaras
förverkat. År påföljd som nu
sagts uppenbart obillig, må den helt
eller delvis eftergivas.
Vad i — —---
Har någon förövat gärning, som
avses i 13 § första stycket, skall
egendom som varit föremål för gärningen
förklaras förverkad till kronan;
finnes egendomen ej i behåll,
skall i stället värdet förklaras förverkat.
År påföljd som nu sagts
uppenbart obillig, må den helt eller
delvis eftergivas.
rätt därtill.
20 §.
Med sådan i 13 § första stycket, Med sådan i 13 § första stycket
15 § första stycket, 16 och 17 §§ och 17 § avsedd egendom, som en
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i
(Nuvarande lydelse)
avsedd egendom, som enligt denna
lag eller lagen om straff för varusmuggling
förklarats förverkad eller
skolat enligt tullstadgan eller
annan författning försäljas, skall förfaras
på sätt Konungen förordnar.
(Föreslagen lydelse)
ligt denna lag eller lagen om straff
för varusmuggling förklarats förAerkad
eller skolat enligt tullstadgan
eller annan författning försäljas,
skall förfaras på sätt Konungen förordnar.
21 §.
Brott, varom förmäles i denna lag
och som avser tobaksodling, må av
åklagare åtalas allenast efter anmälan
av kontrollstyrelsen.
Är brott — ■—---— straff dömas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965. Äldre bestämmelser skola
dock alltjämt äga tillämpning beträffande förhållanden, som hänföra sig
till tiden dessförinnan.
2. Prisnämnd skall, på sätt stadgas i 11 §, utses även för tid efter utgången
av år 1964 intill dess Konungen annorlunda förordnar, för att i
enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar handlägga vissa
uppgifter i samband med upphävandet av bestämmelserna om tobaksodling.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Svenska tobaks aktiebolaget, som innehar statsmonopolet på tillverkning
av tobaksvaror, kommer att fr. o. in. år 1965 upphöra med inköp av svenskodlad
tobak. Som följd härav föreslås i propositionen bl. a. att den nuvarande
regleringen av tobaksodlingen i landet avskaffas och att den statliga subventionen
till odlarna upphör. I årets statsverksproposition har upptagits
ett reservationsanslag om 100 000 kronor för bidrag till vissa tobaksodlare
som ersättning för kapitalförluster genom tobaksodlingens upphörande.
De föreslagna lagändringarna är avsedda att träda i kraft den 1 januari
1965.
I det följande kommer av propositionens innehåll att redovisas endast
vad föredragande departementschefen yttrat i de frågor som hänvisats till
lagutskott. Beträffande övriga delar av propositionen, såsom redogörelsen
för gällande ordning och remissyttranden, hänvisas till propositionen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196b
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har anfört:
»Staten har sedan år 1914 haft monopol på rätten att tillverka tobaksvaror
inom landet. Denna monopolrättighet, som nu regleras av 1961 års lag
om statsmonopol på tillverkning av tobaksvaror, är för närvarande med
stöd av lagen upplåten till Svenska tobaks aktiebolaget. Även införsel av
råtobalc och annat material för tillverkning av tobaksvaror omfattas av bolagets
monopolrättighet. Däremot är införseln av färdiga tobaksvaror liksom
den inhemska handeln med sådana varor fri sedan den 1 juli 1961.
Även tobaksodling inom landet är i princip fri men underkastad
anmälningsskyldighet och viss kontroll. Sålunda får tobalcsodlare inte förfoga
över sin skörd på annat sätt än genom försäljning till monopolets utövare
eller genom export. Några affärsmässiga förutsättningar för export
finns emellertid inte. Monopolets utövare har heller inte någon skyldighet
att köpa produkterna av inhemsk tobaksodling.
Den svenska tobaken har inte på länge varit ekonomiskt eller kvalitetsmässigt
konkurrensduglig i förhållande till den importerade tobaken. Tobaksodlingen
i landet har även reducerats kraftigt efter hand, så att den
numera täcker mindre än en procent av tobaksbolagets råvarubehov. Svensk
tobak används endast till snustillverkning. År 1963 har 310 anmälda odlare
producerat 105 ton på en sammanlagd areal av 52 hektar.
Den kraftiga reduktionen av den svenska tobaksodlingen har ägt rum,
trots att denna näringsgren alltsedan år 1924 åtnjutit offentligt stöd. Detta
är nu större än det, som tillkommer de jordbruksreglerade produkterna, dit
tobaken inte hör. Sådant stöd har utgått med 80 öre för varje kilo tobak,
som tobaksbolaget köpt av inhemska odlare. Härtill kommer att bolaget,
trots att det inte haft skyldighet att köpa den svenska tobaken, tagit på
sig en merkostnad för användning av denna råvara om mellan 1 krona 50
öre och 2 kronor för varje kilo färdigbehandlad tobak.
Enligt gällande avtal mellan staten och tobaksbolaget om utövandet av
statens tobaksmonopol skall bolaget på alla områden av sin verksamhet
handha rörelsen och anordna driften på det mest rationella och effektiva
sättet. Detta skall enligt avtalet ske för att vinna största möjliga besparing
av omkostnader.
Bolaget har nu beslutat att inte köpa någon svenskodlad tobak efter utgången
av år 1964. Detta beslut överensstämmer med det krav på affärsmässig
drift, som avtalet mellan staten och bolaget uppställer. Från denna
synpunkt är bolagets ståndpunkt utan tvekan väl motiverad.
Eftersom det i praktiken inte finns någon möjlighet till avsättning för
svensk tobak på annat håll, medför bolagets beslut, att tobaksodlingen i
landet upphör om man bortser från eventuell husbehovsodling. Med hänsyn
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196i
till den inhemska odlingens ringa omfattning i förhållande till det totala
försörjningsbehovet är den svenska tobaken praktiskt taget betydelselös
från beredskapssynpunkt. Beredskapsbehovet tillgodoses effektivare och billigare
genom lagerhållning. Inte heller från denna synpunkt föreligger således
något hinder mot att bolagets inköp av inhemsk tobak upphör. Utsikterna
att villkoren för en svensk tobaksodling skulle märkbart förbättras
i framtiden är ytterst små. I övriga nordiska länder har den inhemska
tobaksodlingen i praktiken redan upphört.
I detta läge anser jag — i likhet med alla remissinstanser utom tobaksodlarnas
intresseorganisation — att någon erinran inte kan göras mot bolagets
beslut att upphöra med inköp av svensk tobak.
Svenska tobaksodlareföreningen har i detta sammanhang hemställt om
ersättning till tobaksodlarna för bl. a. inkomstförluster till
följd av odlingens nedläggande. Som mönster har föreningen därvid åberopat
de ersättningar, som utgick till tobaksfabrikanter och tobakshandlare
när tobaksmonopolet tillkom.
Mellan den situation, i vilken tobaksfabrikanter och tobakshandlare befann
sig vid monopolets införande, och den situation, som nu uppstått för
tobaksodlarna, föreligger den skillnaden, att de förstnämndas näringsfång
förbjöds genom lagstiftning medan detta inte är fallet beträffande tobaksodlarna.
Dessa är lagligen oförhindrade att fortsätta sin verksamhet både
för försäljning till bolaget och för export. Tobaksodlingens lönsamhet har
sedan länge varit beroende av stöd i form av skattenedsättning och kostnadssubvention
av tobaksbolaget på bekostnad av den importerade tobaken.
Vad som nu inträffar är att stödet av företagsekonomiska skäl upphör —
i sammanhanget kan jag erinra om att förra årets riksdag avvisade krav
på en ökning av stödet såvitt avsåg allmänna medel — och att näringen
hänvisas till konkurrens på lika villkor med importen. Någon rättslig grund
för ersättningskrav från tobaksodlarnas sida föreligger således inte. Jag
står emellertid inte främmande för tanken att bidrag av allmänna medel
i begränsad omfattning skall kunna utgå i fall, där detta kan synas särskilt
påkallat av billighetsskäl. Bidrag bör enligt min mening dock inte utgå
som ersättning för förlorad inkomst utan endast för att läcka kapitalförlust
till följd av att någon för tobaksodlingen särskilt anskaffad byggnad
eller annan liknande anläggning eller utrustning blir oanvändbar i det fall
då tobaksodlaren annars själv skulle få bära förlusten. För sådana bidrag
ämnar jag senare föreslå, att i statsverkspropositionen för nästkommande
budgetår upptas ett anslag om högst 100 000 kronor1. Bidragen bör
utbetalas efter beslut av prisnämnden i varje särskilt fall. Närmare föreskrifter
om nämndens verksamhet i detta hänseende torde få meddelas av
Kungl. Maj:t.
1 I statsverkpropositionen år 1904 har upptagits ett reservationsanslag om 100 000 kronor
för bidrag till vissa tobalesodlarc (Bilaga 9 till statsverkspropositionen år 1964 s. 127).
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196å
I och med att bolaget upphör med sina inköp av svenskodlad tobak kommer
vissa bestämmelser i stats monopollagen jämte följdförfattningar
att inte längre fylla någon funktion. Detta gäller naturligtvis bestämmelserna
om prissättning för tobak, som levereras till tobaksbolaget, och
om avdrag från tobaksskatten i fråga om svenskodlad tobak, men även övriga
bestämmelser om tobaksodling synes förlora sin egentliga betydelse. Bolagets
förslag att helt avskaffa den lagliga särregleringen av tobaksodlingen
har också överlag mött en positiv inställning bland remissinstanserna. Även
jag ansluter mig till uppfattningen, att statsmonopollagens bestämmelser i
denna del bör upphävas och att tobaksodlingen således bör bli helt fri. De
nuvarande reglerna om tobaksodling i 3, 7—42 samt 14 och 15 §§ bör i enlighet
härmed utgå ur lagen.
Om nu tobaksodlingen lämnas helt fri, uppkommer emellertid vissa följdfrågor.
Enligt 2 § i statsmonopollagen får enskild person förfärdiga cigarretter
för eget bruk. I 4 § finns ett förbud för annan än monopolets utövare
mot att utan särskilt tillstånd inneha tobak i annan form än som färdig tobaksvara.
Bolaget ser inga skäl för att man skall behålla detta förbud.
Bolaget anser inte heller att det innebär några risker för det allmänna,.
om ett slopande av detta förbud kombineras med en utvidgning av enskilds
rätt att förfärdiga tobaksvaror för eget bruk till att omfatta alla sådana
varor. Att kräva tobaksskatt för husbehovstillverkning är enligt bolagets
mening inte praktiskt genomförbart.
Mot bolagets förslag har inte heller i denna del framförts några invändningar
under remissbehandlingen. Det förefaller även mig motiverat att genomföra
de föreslagna liberaliseringarna i dessa hänseenden, och jag förordar
därför, att de nuvarande bestämmelserna i 4 och 16 §§ om innehavsförbud
och om straff för överträdelse av detta förbud upphävs samt att 2 §
ändras i enlighet med vad jag anfört. Att beskatta husbehovstillverkning
av tobaksvaror kan givetvis inte komma i fråga.
Ett annat problem, som aktualiseras i sammanhanget, rör 5 § statsmonopollagen.
Enligt denna bestämmelse får specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror inte importeras eller tillverkas i Sverige
utan Kungl. Maj :ts tillstånd annat än för tobaksbolagets räkning. Detsamma
gäller annat cigarrettpapper än sådant, som förekommer i detalj förpackning,
liksom cigarretthylsor. Specialmaskiner och specialverktyg för
framställning av tobaksvaror får inte heller utan Kungl. Maj :ts tillstånd
innehas av någon annan än tobaksbolaget.
I Sverige finns en betydande, huvudsakligen exportinriktad industri för
tillverkning av tobaksmaskiner. Denna är för verksamhetens bedrivande beroende
av Kungl. Maj :ts tillstånd. Någon cigarrettpapperstillverkning lär
däremot inte förekomma för närvarande.
I likhet med tobaksbolaget och remissinstanserna anser jag, att de nuva -
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år i96k
rande införsel-, tillverknings- och innehavsförbuden i 5 § bör kunna upphävas
i detta sammanhang. Förbuden mot import av råtobak och mot annan
tillverkning av tobaksvaror än för eget bruk får anses vara tillräckliga som
spärrar mot eventuella missbruk. Jag vill därför förorda, att även 5 § utgår
ur statsmonopollagen. Därigenom blir det möjligt att använda sådana mekaniska
hjälpmedel, som är vanliga utomlands, för handrullning av cigarretter
till eget bruk.
Sveriges industriförbund har i detta sammanhang föreslagit en regel om
rätt för företag, som driver tillverkning av specialmaskiner och specialverktyg
för framställning av tobaksvaror m. m., att själva importera sådana färdiga
tobaksvaror och tobaksprover, som behövs för företagens verksamhet.
Import av färdiga tobaksvaror möter emellertid inga hinder i gällande lagstiftning.
Import av tobaksprover synes mig liksom hittills kunna utan
olägenhet ske genom tobaksbolagets försorg. Jag är därför inte beredd att
förorda någon lagändring i denna del.
I enlighet med tobaksbolagets förslag bör tillståndsprövningen enligt 6 §
i fråga om rätt att tillverka vara, som innehåller tobak men inte är avsedd
eller ägnad att användas såsom njutningsmedel, överflyttas från Kungl.
Maj :t till kontrollstyrelsen. Härav följer även en teknisk ändring i 13 §.
Avskaffandet av reglerna för tobaksodlingen liksom övriga ändringsförslag
i det föregående föranleder ändringar även i statsmonopollagens ansvarsbestämmelser.
Vidare bör en bestämmelse i 21 § första stycket statsmonopollagen
om anmälan av kontrollstyrelsen som förutsättning för åtal
vid sådant brott mot lagen, som avser tobaksodling, utgå.
Om det framlagda lagförslaget antas, torde däremot svarande ändring
böra genomföras i avtalet mellan staten och Svenska tobaks aktiebolaget.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat författningsförslaget utan erinran.
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag.
På grund härav får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
27, såvitt densamma hänvisats till lagutskott.
Stockholm den 20 februari 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 196''r
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru Hamrin-Thorell*,
herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Hubinette, Erik Filip
Petersson* och fru Olsson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Lundberg,
Odhe*, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herr Wiklund, fru Gunne och
herr Gustavsson i Alvesta*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640142