Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 196b

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§
lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m., dels ock i ämnet väckt
motion.

Genom en den 10 april 1964 dagtecknad proposition, nr 146, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober 1939
(nr 727) om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
in. in.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft motionen
nr 821 i första kammaren av herr Ottosson.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober 1939 (nr 727)
om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av
värnpliktstjänstgöring m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 14 oktober 1939 om förbud
mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. in.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Ej må någon på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt
värnpliktslagcn eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är skyldig

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1963: 90.

1 llihang till riksdagens protokoll 196i.

(Föreslagen lydelse)

§•

Ej må någon på grund av tjänstgöring,
som åligger honom enligt
värnpliktslagen eller som han eljest
jämlikt stadgande i lag är skyldig

samt. 2 nåd. Xr 52

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 196b

(Nuvarande lydelse)

att utföra åt det allmänna, skiljas
från anställning som han innehar.
Ej heller må den som hör till krigsmaktens
reservpersonal eller antagits
såsom frivillig vid krigsmakten eller
är befälsanställd i civilförsvarets
krigsorganisation skiljas från anställning
med anledning av tjänstgöring
som det på sådan grund åligger
honom att fullgöra.

Arbetstagaren bör

(Föreslagen lydelse)

att utföra åt det allmänna, skiljas
från anställning som han innehar.

Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig inom
det totala försvarets krigsorganisation
skiljas från anställning med
anledning av tjänstgöring som det
på sådan grund åligger honom att
fullgöra. Vad nu sagts skall även
gälla beträffande den som enligt
frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
vid avdelning organiserad
inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande
och som ofördröjligen underrättat
arbetsgivaren om sitt åtagande.

3 §.

Arbetstagare, som beordrats till
tjänstgöring som avses i 1 §, bär
ofördröjligen lämna arbetsgivaren
meddelande om tidpunkten för
tjänstgöringens början och om dennas
beräknade varaktighet.

---hos arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att anställningsskydd beredes envar som enligt
frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets
krigsorganisation samt den som genom avtal åtagit sig att tjänstgöra
vid avdelning organiserad inom krigsmakten för att ställas till Förenta Nationernas
förfogande.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört vid lagrådsremisser Beträffande övriga delar hänvisas till
propositionen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 196i

3

Motionen

I motionen 1:821 yrkas »att riksdagen måtte avslå proposition nr 146
såvitt avser förslaget om att bereda anställningsskydd åt den som genom
avtal åtagit sig alt tjänstgöra vid avdelning inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande».

Beträffande die skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, har anfört.

»Det av överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap framlagda förslaget
om en utvidgning av anställningsskyddet enligt 1939 års lag till att
omfatta envar, som är tjänstgöringsskyldig inom det totala försvarets krigsorganisation,
har tillstyrkts av samtliga remissinstanser och jag anser, att
den föreslagna lagändringen bör komma till stånd.

Förslaget att bereda personalen i beredskapsstyrkan för FN-tjänst skydd
beträffande den civila anställningen uppbäres av intressen som får anses
likvärdiga med dem som motiverat anställningsskydd för nyssnämnda personal
liksom för reservpersonal och frivilliga inom krigsmakten. Såsom
framgått har förslaget också tillstyrkts eller lämnats utan erinran av så
gott som samtliga remissorgan.

På arbetsgivarhåll har emellertid förslaget avstyrkts väsentligen på den
grunden att den föreslagna reformen icke skulle bli av någon betydelse för
rekryteringsmöjligheterna och emedan reformen skulle medföra allvarliga
olägenheter för den enskilde arbetsgivaren.

Beträffande rekryteringsmöjligheterna har arbetsgivareföreningen uttalat,
att det i allmänhet torde strida mot vederbörande befattningshavares
egna önskemål att genast efter återkomsten från FN-tjänst återinräda i förvärvslivet
och att det med hänsyn till de goda ekonomiska villkor som är
förbundna med FN-tjänstgöringen skulle vara av underordnad betydelse
för befattningshavaren om han under någon kortare tid efter hemkomsten
från tjänstgöringen saknar anställning. Vad sålunda anförts synes icke välgrundat.
I själva verket torde man få räkna med att många av dem som
överväger att taga anställning i beredskapsstyrkan, kommer att tillmäta
frågan om trygghet i den civila anställningen väsentlig vikt vid ställningstagandet.
Eu arbetstagare, som utan arbetsgivarens medgivande ingår avtal
om tjänstgöring i beredskapsstyrkan och på order inställer sig till sådan
tjänstgöring utan att säga upp sig från sin anställning, torde i regel därige -

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år t96''r

nom bryta anställningsavtalet och ge arbetsgivaren rätt att häva detta och
kräva skadestånd. Under sådana förhållanden kan man icke räkna med
att den som innehar och vill behålla en anställning skall vara beredd att
sluta avtal om tjänstgöring i beredskapsstyrka utan att ha fått ett bindande
löfte av arbetsgivaren, att denne kommer att återtaga honom i arbetet
efter fullgjord tjänstgöring. I många fall skulle således anslutningen till
beredskapsstyrkan bli direkt avhängig av arbetsgivarens medgivande.

När det gäller de hittills uppsatta FN-förbanden har rekryteringen icke
stött på större svårigheter, oaktat skydd för den civila anställningen icke
beretts personalen. Till detta har säkerligen medverkat, att arbetsgivarna
i stor utsträckning ställt sig positiva. När det gäller för en arbetsgivare att
ta ställning till en anställds anslutning till beredskapsstyrkan är emellertid
förhållandena annorlunda. Det är sålunda svårare för arbetsgivaren att
på förhand ge bindande utfästelse om att han icke i anledning av utbildning
för FN-tjänsten eller eventuell framtida tjänstgöring i beredskapsstyrkan
kommer att skilja arbetstagaren från anställningen, än att ge ett motsvarande
besked inför en omedelbart förestående, till tiden fixerad tjänstgöring.
Att erfarenheterna av rekryteringen till de hittillsvarande FN-kontingenterna
ur här förevarande synpunkter varit goda kan därför icke tagas
till intäkt för att man även i fråga om beredskapsstyrkan kan helt förlita
sig på tillmötesgående från arbetsgivarens sida.

Det skall icke bestridas, att införande av ett anställningsskydd i enlighet
med förslaget kan medföra vissa olägenheter för de berörda arbetsgivarna.
Det är angeläget att så långt möjligt minska dessa olägenheter.
Arbetsgivaren har sålunda ett berättigat intresse av att så tidigt som möjligt
få veta, att hans arbetstagare ingått avtal om tjänstgöring i beredskapsstyrkan.
För arbetstagaren bör det knappast innebära någon olägenhet
utan snarare te sig naturligt att han, när han ingår dylikt avtal, lämnar
arbetsgivaren meddelande om förhållandet. Härigenom får arbetsgivaren
tillfälle att på tidigt stadium dryfta problemen med arbetstagaren och i
samråd med denne föranstalta om lämpliga åtgärder.

På grund av vad sålunda anförts biträder jag i huvudsak det föreliggande
förslaget men förordar, att arbetstagarens rätt att åtnjuta anställningsskydd
vid tjänstgöring i beredskapsstyrka genom en uttrycklig bestämmelse
i lagen göres beroende av att han ofördröjligen lämnat arbetsgivaren
underrättelse om sitt åtagande.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i promemorian synes det
rimligt att anställningsskydd jämväl beredes sådan personal som under en
övergångstid kan komma att rekryteras till militära FN-kontingenter, vilka
organiseras i den ordning som hittills tillämpats.

Med anledning av det anförda föreslår jag, att 1 § lagen om förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring in. in.
kompletteras med en bestämmelse av innehåll att den, som åtagit sig att

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 1964

tjänstgöra vid avdelning som organiseras inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande, ej med anledning av tjänstgöring som
på sådan grund åligger honom må skiljas från anställning, under förutsättning
att han ofördröjligen lämnat arbetsgivaren underrättelse om sitt åtagande.

Den sålunda föreskrivna underrättelseskyldigheten gäller givetvis även
det fall att den anställde, sedan han slutit avtal om FN-tjänstgöring, tillträder
en ny civil anställning.

Såsom föreslagits i departementspromemorian och tillstyrkts av remissorganen
bör i lagens 3 § införas en bestämmelse, att arbetstagare som beordrats
till sådan tjänstgöring som avses i 1 § ofördröjligen bör lämna sin
arbetsgivare meddelande om tidpunkten för tjänstgöringens början och
om dennas beräknade varaktighet.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat författningsförslaget utan erinran.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås bl. a. att bestämmelserna om anställningsskydd
i 1939 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande med
anledning av värnpliktstjänstgöring skall utsträckas till att gälla envar
som enligt frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig inom det totala
försvarets krigsorganisation samt den som genom avtal åtagit sig att tjänstgöra
vid avdelning inom krigsmakten för att ställas till Förenta Nationernas
förfogande (jfr statsutskottets utlåtande nr 65 år 1964).

I vad gäller den förstnämnda kategorien har förslaget icke mött någon
gensaga. Utskottet biträder propositionen i denna del.

Vad härefter angår förslaget om utvidgning av anställningsskyddet till
personalen i beredskapsstyrkan för FN-tjänst har vid remissbehandlingen
framförts invändningar från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund. Arbetsgivareföreningen framhåller de betydande problem
som förslagets genomförande skulle medföra för arbetsgivarna. Erfarenheterna
hittills av rekryteringen till de svenska FN-kontingenterna har inte,
menar föreningen, visat att det föreligger behov av den föreslagna reformen.
Enligt föreningens uppfattning har ifrågavarande personal i allmänhet
ej heller något intresse av att omedelbart återinträda i förvärvslivet.
Eu kortare tids avsaknad av anställning efter hemkomsten från FN-tjänst
torde också vara av underordnad betydelse med hänsyn till de betydande
ekonomiska fördelar sådan tjänst medför. Med hänvisning till bl. a. dessa
synpunkter avstyrker de nämnda båda remissinstanserna förslaget.

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år J06A

Föredragande departementschefen bemöter i propositionen de invändningar
Svenska arbetsgivareföreningen framfört. Departementschefen förklarar,
att rekryteringen till de hittills uppsatta FN-förbanden icke stött
på större svårigheter, beroende bl. a. på att arbetsgivarna i stor utsträckning
ställt sig positiva. Det blir emellertid, anför departementschefen, i
fortsättningen svårare för en arbetsgivare att ge någon bindande utfästelse,
då den anställdes tjänstgöringsskyldighet i anledning av anslutningen till
beredskapsstyrkan är svår att bedöma på förhand. Vad föreningen anfört
om vederbörande befattningshavares intresse av att bibehållas vid sin anställning
finner departementschefen inte välgrundat. Enligt hans mening
torde man få räkna med att många av dem, som överväger att taga anställning
i beredskapsstyrkan, kommer att tillmäta frågan om trygghet i den
civila anställningen väsentlig vikt vid ställningstagandet. De olägenheter
som kan uppkomma för arbetsgivarna bör emellertid, framhåller departementschefen,
så långt möjligt minskas. I detta syfte föreslås att anställningsskydd
skall tillkomma arbetstagaren endast om han ofördröj ligen
lämnat arbetsgivaren underrättelse om sitt åtagande.

I motionen I: 821 yrkas avslag å propositionen, såvitt den avser anställningsskydd
för dem som genom avtal åtagit sig att tjänstgöra vid avdelning
inom krigsmakten för att ställas till FN :s förfogande. Motionären åberopar
i huvudsak samma skäl som Svenska arbetsgivareföreningen.

Enligt utskottets mening måste vid bedömningen av den nu aktuella
frågan i första hand intresset att tillgodose behovet av kvalificerad personal
till beredskapsstyrkan vara avgörande. När det gäller bedömningen
av värdet av det anställningsskydd som föreslås i propositionen finner sig
utskottet kunna instämma i departementschefens uttalande. Enligt utskottets
mening bör man ej heller överdriva de svårigheter som kan uppkomma
för arbetsgivarna i allmänhet. Utskottet vill framhålla att det rör sig
om en till antalet förhållandevis liten styrka som dessutom behöver tagas
i anspråk endast tidvis. För arbetsmarknaden i stort torde problemen således
bli av tämligen ringa omfattning. Utskottet biträder alltså propositionen
även i denna del.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionen I: 821, måtte bifalla
förevarande proposition, nr 146.

Stockholm den 14 maj 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 196i

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Edström, fru Nilsson, herrar Dahlberg och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken
Wetterström, fru Ekendahl*, herr Bengtsson i Varberg, fru Svensson, herrar
Carlsson i Huskvarna och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Kaijser och fröken Wetterström, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 6 med orden
»Enligt utskottets mening» och slutar med orden »i denna del» bort ersättas
med text av följande lydelse.

»Enligt utskottets mening är det ett angeläget intresse att tillgodose behovet
av kvalificerad personal till beredskapsstyrkan. Att trygghet i fråga
om anställning efter avslutad FN-tjänst är ett viktigt moment för att erhålla
en god rekrytering är ställt utom tvivel. Den i propositionen valda
vägen att nå detta syfte är dock förenad med betydande olägenheter. För
arbetsgivare, särskilt de mindre, kan såsom i motionen I: 821 framhålles
en lagändring i enlighet med propositionens förslag innebära allvarliga
olägenheter. För den arbetsgivare som endast har ett par tre personer anställda
torde det ofta vara ytterst svårt att få någon ersättare, då arbetsgivaren
ej med visshet vet hur länge anställningen kan vara. Liknande är
förhållandet då det gäller arbetstagare i ''nyckelbefattningar’. För en ''ersättare’
måste det också medföra otrygghet i anställningen att ej med visshet
veta, om han får stanna kvar i sin anställning eller inte. Hittillsvarande
erfarenheter ger ej något belägg för att den föreslagna lagändringen skulle
vara erforderlig. Utskottet som förmenar att man bör söka andra vägar för
att nå det syfte som den i propositionen föreslagna lagändringen avser, finner
sig sålunda icke kunna tillstyrka propositionens yrkande i denna del.»

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen I: 821 samt med
avslag å förevarande proposition, nr 146, i motsvarande del
måtte för sin del antaga det genom propositionen framlagda
förslaget med den ändring att 1 § erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 52 år 196i
(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

1 §•

Ej må---------

Ej heller må den som hör till
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig inom
det totala försvarets krigsorganisation
skiljas från anställning med
anledning av tjänstgöring som det
på sådan grund åligger honom att
fullgöra. Vad nu sagts skall även
gälla beträffande den som enligt
frivilligt åtagande blivit tjänstgöringsskyldig
vid avdelning organiserad
inom krigsmakten för att ställas
till Förenta Nationernas förfogande
och som ofördröjligen underrättat
arbetsgivaren om sitt åtagande.

— han innehar.

Ej heller må den som hör tiU
krigsmaktens reservpersonal eller
antagits såsom frivillig vid krigsmakten
eller eljest enligt frivilligt åtagande
blivit tjänstgöringsskyldig inom
det totala försvarets krigsorganisation
skiljas från anställning med
anledning av tjänstgöring som det
på sådan grund åligger honom att
fullgöra.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640142