Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 196i

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 § och
23 § 1 mom. bekämpningsmedelsförordningen den lfa
december 1962 (nr 703), dels ock i ämnet väckta
motioner.

Genom en den 3 april 1964 dagtecknad proposition, nr 139, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden anhållit om riksdagens yttrande över vid propositionen
fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 15 § och 23 § 1 mom.
bekämpningsmedelsförordningen den 14 december 1962 (nr 703).

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
till lagutskott hänvisade motioner, nr 795 i första kammaren av herr Isacson
m. fl., samt nr 979 i andra kammaren av herr Grebäck m. fl.

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 samt. 2 avd. Nr 51

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 196i

Författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 15 § och 23 § 1 mom. bekämpningsmedelsförordningen
den 14 december 1962 (nr 703)

Härigenom förordnas, att 15 § och 23 § 1 mom. bekämpningsmedelsför -

ordningen den 14 december 1962 skola
angives.

(Nuvarande lydelse)

15

Yrkesmässig betning-----

Betad spannmål eller potatis eller
annat betat utsäde må förvaras endast
i emballage av sådant slag som
fastställts av registreringsmyndigheten.
Dylikt emballage må icke användas
för annat ändamål.

erhålla ändrad lydelse på satt nedan
(Föreslagen lydelse)

§•

- särskilt tillstånd.

Betad spannmål eller potatis eller
annat betat utsäde må användas endast
som utsäde och må förvaras endast
i emballage av sådant slag som
fastställts av registreringsmyndigheten.
Dylikt emballage må icke användas
för annat ändamål.

23 §.

1 mom. Till dagsböter dömes den som

a) saluhåller, överlåter------av medlet;

b) bedriver handel------mot 10 §;

c) yrkesmässigt utför------sådan verksamhet;

d) i ansökan — — —---av betydenhet;

e) brytermot--— — -—■ — stycket; eller

f) åsidosätter nödig aktsamhet vid f) åsidosätter nödig aktsamhet vid

hantering av bekämpningsmedel eller hantering av bekämpningsmedel eller
vid handhavandet av emballage eller betat utsäde eller vid handhavandet
redskap, som använts till bekämp- av emballage eller redskap, som anningsmedel.
vänts till sådan vara.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 196b

Propositionens innehåll

I propositionen begäres riksdagens yttrande över ett förslag till ändring
i bekämpningsmedelsförordningen, innebärande förbud att använda betat
utsäde för annat ändamål än som utsäde samt straffansvar för oaktsamhet
vid hantering av betat utsäde.

I motionerna I: 795 och 11: 979 har hemställts »att riksdagen måtte uttala
att Giftnämnden utökas med representant från lantbruks- och trädgårdsnäringarna».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen I: 795.

I det följande kommer av framställningen i propositionen endast att återges
vad föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anfört. Beträffande
övriga delar av propositionen får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har anfört:

»Bekämpningsmedlen utgör en tämligen heterogen grupp av varor vilka
har det gemensamt, att deras användning grundar sig på deras giftiga egenskaper.
Många av medlen har trots betydande giftighet fått omfattande användning
av ekonomiska skäl. Under senare år har de med bekämpningsmedlen
förenade förgiftningsriskerna kommit att ägnas ett allt större intresse
i den allmänna debatten. Härvid har bland annat uppmärksammats
de risker, som föreligger vid bruket av s. k. betat utsäde. Enligt bekämpningsmedelsförordningen
av år 1962, vilken reglerar användningen av och
handeln med bekämpningsmedel, fordras tillstånd för att yrkesmässigt utföra
betning med de giftigare bekämpningsmedlen, men beträffande hanteringen
av det färdigbetade utsädet innehåller förordningen endast vissa bestämmelser
om emballage för förvaringen av utsädet.

Vid tillkomsten av bekämpningsmedelsförordningen anförde föredragande
departementschefen att, eftersom mycket giftiga kvicksilverföreningar
spelar stor roll vid betning av utsäde, kunskaper, noggrannhet och ansvarskänsla
måste prägla betningsverksamheten. Samma egenskaper bör enligt
min mening ådagaläggas vid handhavandet av det betade utsädet. I likhet
med remissorganen delar jag därför giftnämndens uppfattning, att ett oaktsamt
handhavande av betat utsäde eller emballage eller redskap för sådant
utsäde bör föranleda straffansvar. Med anledning av vad Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk anfört om svårigheterna
att vid sådd undvika varje spill av utsäde, vill jag emellertid framhålla,

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1964

att oaktsamhet inte kan anses föreligga då spill inte förekommit i större
omfattning än som även vid iakttagande av omsorg och noggrannhet är
ofrånkomligt förbundet med utsädes begagnande för sitt ändamål. Oaktsamhet,
vilken bedömes som ringa, skall vidare enligt uttrycklig bestämmelse
i bekämpningsmedelsförordningen inte föranleda något ansvar.

Giftnämnden har föreslagit, att i 15 § första stycket bekämpningsmedelsförordningen
införes ett uttryckligt förbud att använda betat utsäde annat
än som utsäde. Förslaget har inte mött någon gensaga från remissorganens
sida. Även om man möjligen skulle kunna anse att ett förbud som nu sagts
inrymmes under den föreslagna bestämmelsen om straffansvar för oaktsamt
handhavande av betat utsäde finner jag, med hänsyn till att sådant
utsäde kommit till användning som foder åt djur, att ett särskilt förbud
med sikte på användningen av utsädet är befogat. Att utfodra djur med betat
utsäde bör bedömas som en allvarlig förseelse, bl. a. med liänsyn till de
hälsorisker för människan som därigenom uppstår.

Flera remissorgan har framhållit vikten av en effektiv informationsverksamhet
som ett medel i kampen mot de faror, som en omfattande användning
av kemiska bekämpningsmedel innebär. Jag vill uttala min fulla anslutning
härtill. De som är verksamma inom jordbruket bör genom någon
lämplig form av upplysning beredas kunskap om de ändringar i bekämpningsmedelsförordningen,
som nu genomföres, och dessutom mer allmänt
en ökad kännedom om de med betningsmedlen förenade förgiftningsriskerna.
Denna upplysningsverksamhet kan lämpligen utövas av jordbrukets upplysningsnämnd.
Jag fäster också stor vikt vid de undersökningar om blåfärgning
av betat utsäde, som giftnämnden berört i sin framställning, och
jag skulle finna det mycket tillfredsställande, om risken för förväxling av
betat utsäde med annat utsäde eller spannmål effektivt minskades.

Slutligen vill jag framhålla att de spörsmål, som nu aktualiserats i fråga
om bekämpningsmedlen, endast utgör en del av ett mycket större komplex
av omgivningshygieniska problem, som nutidsmänniskan ställs inför. Riskerna
för uppkomsten av kroniska förgiftningstillstånd och riskerna på det
genetiska området till följd av användningen av biocider är mycket svåra
att bedöma. Dessa frågor är därför från allmänhygienisk utgångspunkt
värda stort intresse. Giftnämnden har till uppgift att kontinuerligt ägna
forskningen och utvecklingen i övrigt på området all möjlig uppmärksamhet,
så att vid behov snabba och effektiva ingrepp kan göras till avvärjande
av hälsofara. Forskningen rörande det aktuella problemkomplexet avses
dessutom komma att övervägas av en särskild utredning inom jordbruksdepartementet.
»

Utskottet

Utskottet har inte något att erinra mot det framlagda förslaget och biträder
alltså propositionen. I detta sammanhang vill utskottet dessutom instämma

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 196i

i departementschefens uttalande om vikten av att de med användningen av
bekämpningsmedlen förenade problemen uppmärksammas.

I motionerna I: 795 och II: 979 har hemställts, att riksdagen måtte uttala
att giftnämnden bör utökas med representant från lantbruks- och trädgårdsnäringarna.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 43 år 1962 har utskottet anfört,
att man vid prövning av giftnämndens sammansättning fick väga olika enskilda
intressen att bli företrädda mot det allmänna intresset att få ett organ
som icke blev otympligt och tungrott. Med hänsyn till nämndens arbetsuppgifter
förutsatte utskottet, att nämnden kom att få en sådan sammansättning,
att näringslivets intressen vid nämndens arbete blev tillgodosedda.

Det i motionerna framställda önskemålet synes i viss mån överensstämma
med de förutsättningar som utskottet vid nämnda tillfälle uppställde. Utskottet
anser visserligen motionärernas synpunkter beaktansvärda, men
finner att riksdagen icke i samband med att Kungl. Maj :t begärt yttrande
över förevarande författningsförslag bör uttala sig angående giftnämndens
sammansättning. Utskottet kan därför icke tillstyrka motionsyrkandet.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av det genom förevarande proposition,
nr 139, framlagda förslaget måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t som sin mening giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört;

B. att förevarande motioner, I: 795 och II: 979, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Edström, fru Nilsson, herrar Dahlberg och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*,
herr Bengtsson i Varberg, fru Svensson, herrar Carlsson i Huskvarna,
Ringaby* och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Kaijser, Axel Kristiansson, Ringaby och Gomér.