Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 381) om allmän försäkring, i vad propositionen
hänvisats till lagutskott, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 mars 1964 dagtecknad proposition, nr 94, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382)
angående införande av lagen om allmän försäkring och

3) förordning om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december
1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän
försäkring, m. in.,

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till lagutskott, såvitt avser vid propositionen
fogade författningsförslag samt i övrigt till statsutskott. I vad propositionen
hänvisats till lagutskott har den behandlats av andra lagutskottet.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens börj an väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 299 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 390 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 439 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 528 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 523 i första kammaren av fru Olsson
och nr 636 i andra kammaren av herrar Persson i Heden och Magnusson
i Nennesholm,

4) de likalydande motionerna nr 592 i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 720 i andra kammaren av herr Hagberg in. fl.,

5) de likalydande motionerna nr 593 i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 725 i andra kammaren av herr Hermansson m. fl.,

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 sand. 2 avd. Nr 41

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

6) de likalydande motionerna nr 598 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 722 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

7) de likalydande motionerna nr 599 i första kammaren av herr Bengtson
m. fl. och nr 721 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.,

8) motionen nr 385 i andra kammaren av herrar Anderson i Sundsvall
och Gustafson i Göteborg;

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

9) de likalydande motionerna nr 701 i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager och nr 857 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.,

10) de likalydande motionerna nr 702 i första kammaren av fröken Mattson
och nr 854 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.,

11) de likalydande motionerna nr 703 i första kammaren av fru Olsson
och herr Svanström samt nr 856 i andra kammaren av herr Gustavsson i
Alvesta m. fl.,

12) motionen nr 855 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås,

13) motionen nr 858 i andra kammaren av herr Martinsson,

14) motionen nr 859 i andra kammaren av herrar Martinsson och Andersson
i Essvik,

15) motionen nr 860 i andra kammaren av herr Rimmerfors och fru
Eriksson i Stockholm.

Motionerna under 1), 2), 4), 5), 6), 7) och 8) har i sin helhet hänvisats
till lagutskott. Motionerna under 3) har hänvisats till lagutskott såvitt angår
invaliditetsersättning till handikappade barn samt i övrigt till statsutskottet.
I den mån motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats
andra lagutskottet. Motionerna under 1) kommer, såvitt angår dels invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning till den som ej utför förvärvsarbete,
dels halva invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar att behandlas av
utskottet i annat sammanhang. Motionerna under 4) har, såvitt avser förbättrad
ställning för folkpensionärerna inom sjukförsäkringen, behandlats
av utskottet i annat sammanhang. Motionerna under 6) kommer, såvitt angår
hjälptillägg, att behandlas av utskottet i annat sammanhang. Motionerna
under 7) kommer, såvitt avser bättre ställning för husmödrarna inom folkpensioneringen,
att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 196A 3

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10
kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25 maj
1962 om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

2 kap.

7 §•

Har kommun —---

Allmän försäkringskassa
Allmän försäkringskassa äger
jämväl med kommun eller transportföretag,
som åtager sig att ombesörja
transporter, för vilka ersättning från
sjukförsäkringen må utgivas, träffa
överenskommelse om skälig gottgörelse
härför samt om avgifter, vilka
kommunen eller företaget må uttaga
av de försäkrade för utförda
transporter.

överenskommelse som----

Om redare---------

(Föreslagen lydelse)

motsvarande kostnad.

ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl
med kommun, landstingskommun
eller transportföretag, som åtager
sig att ombesörja transporter,
för vilka ersättning från sjukförsäkringen
må utgivas, träffa överenskommelse
om skälig gottgörelse härför
samt om avgifter, vilka kommunen,
landstingskommunen eller företaget
må uttaga av de försäkrade
för utförda transporter.

--av riksförsäkringsverket.

denna lag.

3 kap.
16 §.

Beträffande arbetstagare, som på
grund av lag eller annan författning
eller bestämmelse, som beslutats av
kommun, är berättigad att uppbära
lön vid sjukdom eller barnsbörd,
äger Konungen föreskriva undantag

Beträffande arbetstagare, som enligt
statliga föreskrifter eller på
grund av bestämmelse, som beslutats
av kommun eller landstingskommun,
är berättigad att uppbära
lön vid sjukdom eller barnsbörd,

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)

helt eller delvis från vad som är stadgat
om placering i sjukpenningklass.

Har undantag---— — — —

överenskommelse att--— —

Har försäkrad,---------

(Föreslagen lydelse)
äger Konungen föreskriva undantag
helt eller delvis från vad som är stadgat
om placering i sjukpenningklass.

--utbetalda lönen.

---— avtalet gäller.

--utgivet underhåll.

9 kap.

2 §•

Till ålderspension —------—--års ålder.

Ändå att---------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller å enskild anstalt till
vars drift statsbidrag utgår eller ock
genom anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som
enligt gällande bestämmelser om
blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör--— —

3

Åtnjuter försäkrad som avses i
2 § första stycket andra punkten eller
andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditetsersättning
för tid före den månad
då han fyller sextiosju år.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun
eller å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.
-----av basbeloppet.

§•

Försäkrad äger för tid före den
månad då han fyller sexton år rått
till vårdbidrag i form av inval iditetsersättning,
därest han
på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte
för avsevärd tid och i avsevärd omfattning
är i behov av särskild tillsyn
och vård. Sådant bidrag må vara
begränsat till viss tid.

Åtnjuter försäkrad som avses i 2 §
första stycket andra punkten eller
andra stycket icke pension enligt
denna lag, äger han, därest han fyllt
sexton år, rätt till invaliditetsersättning
för tid före den månad då han
fyller sextiosju år.

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 196b

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Invaliditetsersättning tillkommer Vad i 2 § tredje stycket stadgas
ej försäkrad, som enligt gällande be- skall äga motsvarande tillämpning
stämmelser om blindundervisning är beträffande invaliditetsersättning,
skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör-----—---av basbeloppet.

Därest pensionsberättigad
Riksförsäkringsverket må medgiva
nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av folkpension,
som enligt vad i första stycket
sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på
statens bekostnad vård på anstalt
eller eljest kost och bostad, må barntillägg
för barnet ej utgå för den
månaden; dock må sådant tillägg
utgå för tid då barnet är inackorderat
vid nomadskola.

för år.

Allmän försäkringskassa må medgiva
nära anhörig, vilken för sitt
uppehälle är beroende av den pensionsberättigade,
rätt att helt eller
delvis uppbära sådan del av folkpension,
som enligt vad i första stycket
sägs icke skall utgivas.

Åtnjuter barn under hel månad på
statens bekostnad vård på anstalt
eller eljest kost och bostad, må barnpension
eller barntillägg ej utgå för
den månaden; dock må sådan förmån
utgå för tid då barnet är inackorderat
vid nomadskola.

10 kap.
2 §•

16 kap.

1 §•

Den som---—--— — —- Konungen förordnar.

Åtnjuter försäkrad---—-----ansökan därom.

Åtnjuter försäkrad sjukbidrag, må Åtnjuter försäkrad sjukbidrag elden
tid varunder sådant bidrag skall ler till viss tid begränsad invalidiutgå
förlängas utan att ansökan där- tetsersättning, må den tid varunder

om gjorts. sådan förmån skall utgå förlängas

utan att ansökan därom gjorts.

I den---------ansökan därom.

12 §.

På framställning av nykterhetsnämnd
äger riksförsäkringsverket
besluta att pension tillkommande
den, som är hemfallen åt alkohol -

På framställning av nykterhetsnämnd
äger allmän försäkringskassa
besluta att pension tillkommande
den, som är hemfallen åt alkohol -

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1961

(Gällande lydelse)

missbruk och beträffande vilken föreligger
omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må riksförsäkringsverket
besluta, att pensionen
skall utbetalas till annan enligt vad
i första stycket sägs.

(Föreslagen lydelse)
missbruk och beträffande vilken föreligger
omständighet i övrigt som i
15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall
utbetalas till kommunal myndighet
eller den pensionsberättigades make
eller annan person att användas till
den pensionsberättigades och hans
familjs nytta.

Är pensionsberättigad till följd av
ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak ur
stånd att själv omhänderhava honom
tillkommande pension, må allmän
försäkringskassa besluta, att pensionen
skall utbetalas till annan enligt
vad i första stycket sägs.

Befattningshavare hos
Riksförsäkringsverket och
Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattningshavare,
som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola bestämmas
av verket efter kassans hörande.
Beträffande sådana villkor
för förtroendeläkare är kassan pliktig
ställa sig till efterrättelse de anvisningar,
som på förslag av medicinalstyrelsen
meddelas av riksförsäkringsverket.

av kassan.

kassans styrelse.

Avlönings-, pensions- och andra
anställningsvillkor för befattningshavare,
som tillsättas och entledigas
av riksförsäkringsverket, skola bestämmas
i den ordning Konungen
förordnar. Beträffande sådana villkor
för förtroendeläkare är kassan
pliktig ställa sig till efterrättelse de
anvisningar, som på förslag av medicinalstyrelsen
meddelas av riksförsäkringsverket.

18 kap.
13 §.

20

Frågor om — ----—-----

Suppleant för ordförande, som tilllika
är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde suppleanten
i styrelsen. För annan ordföran -

§•

- i pensionsdelegation.

Suppleant för ordförande, som tilllika
är ordförande i kassans styrelse,
är den för honom utsedde suppleanten
i styrelsen, såvida icke Konung -

7

Andra lagutskottets
(Gällande lydelse)

de, så ock för annan ledamot än ordförande
utses en suppleant. I

I allmän

utlåtande nr il år 196b

(Föreslagen lydelse)
en förordnar annorlunda. För annan
ordförande, så ock för annan ledamot
än ordförande utses en suppleant.
Konungen må dock föreskriva
att för envar av de av medicinalstyrelsen
utsedda läkarna skola utses
två suppleanter.

- flera pensionsdelegationer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

8

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) ang&ende
införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 angående
införande av lagen om allmän försäkring skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusensexhundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller äger rätt
till pension enligt 6 kap. 1 § första
stycket nämnda lag samt fall som
nedan i tredje eller fjärde stycket
sägs ej är för handen, tvåtusensextiofem
kronor.

De i---------a1

Åtnjuter den--------

Åtnjuta makar-------

(Föreslagen lydelse)

§•

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med
riksdagen annorlunda förordnar, i
stället för bestämmelserna i 6 kap.
2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8
kap. 4 § första stycket lagen om allmän
försäkring gälla att folkpension
i form av ålderspension, hel förtidspension
eller änkepension skall för
år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio
kronor eller, där den försäkrade
är gift och hans make åtnjuter
folkpension i form av ålderspension
eller förtidspension eller
äger rätt till pension enligt 6 kap.
1 § första stycket nämnda lag samt
fall som nedan i tredje eller fjärde
stycket sägs ej är för handen, tvåtusentvåhundranittio
kronor,
tre.

— nämnda lag.

--allmän försäkring.

12 §.

För tiden intill utgången av juni
1968 skall, såframt ej Konungen med

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)
riksdagen annorlunda förordnar,
iakttagas vad nedan stadgas.

Följande i 8 och 9 kap. lagen om
allmän försäkring angivna förmåner
skola för år räknat utgöra

barnpension ettusen kronor eller,
för barn, vars båda föräldrar avlidit,
eller för barn utom äktenskap, som
fyllt tre år och beträffande vilket
faderskapet ej fastställts, ettusenfyrahundra
kronor;

barntillägg ettusen kronor eller, i
fall då enligt 7 kap. 2 § andra eller
tredje stycket lagen om allmän försäkring
två tredjedelar eller en tredjedel
av hel förtidspension utgår,
motsvarande andel av nämnda belopp; inoaliditetstillägg

ettusentvåhundra
kronor; samt

invaliditetsersättning tvåtusen kronor.

För beräkning och utbetalning av
folkpension till försäkrad, som icke
tillika åtnjuter tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring, skola i
stället för bestämmelserna i 16 kap.
4 § nämnda lag stadgandena i 11 §
sista stycket och 38 § 1 mom. sista
stycket lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

I fall som avses i 10 kap. 2 § första
stycket lagen om allmän försäkring
må ej utgå högre pensionsbelopp för
månad än femtio kronor.

9

(Föreslagen lydelse)

För beräkning och utbetalning av
folkpension till försäkrad, som icke
tillika åtnjuter tilläggspension enligt
lagen om allmän försäkring, skola
för tiden intill utgången av juni 1968
i stället för bestämmelserna i 16 kap.
4 § nämnda lag stadgandena i 11 §
sista stycket och 38 § 1 mom. sista
stycket lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering alltjämt äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964.

10

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 40 § förordningen den 18 december 1959 angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

40

Tilläggspensionsavgift skall---

Har tilläggspensionsavgift, som ingår
i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slutliga
och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av avgiften.
Innan omdebitering verkstålles,
skall den försäkrade beredas tillfälle
att yttra sig. Om verkställd omdebitering
skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall
innehålla upplysning om vad som
skall iakttagas vid anförande av besvär
över beslutet, och skall beträffande
underrättelsen i övrigt gälla
vad i 15 § andra stycket stadgas.

(Föreslagen lydelse)

§•

---uppbördsterminema infallit.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår
i slutlig eller tillkommande skatt,
icke till fullo erlagts inom tid, som
i första stycket sägs, skall den slutliga
och den tillkommande skatten
omdebiteras med uteslutande av avgiften.
Om verkställd omdebitering
skall den försäkrade underrättas.
Sådan underrättelse skall innehålla
upplysning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över
beslutet, och skall beträffande underrättelsen
i övrigt gälla vad i 15 §
andra stycket stadgas.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.

1 Senaste lydelse, se 1962: 396.

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

11

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handikappade
barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från
folkpensioneringen och tillkomma barn under 16 år som på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och
i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget föreslås
utgå med ett indexreglerat belopp av för närvarande 2 400 kr. per år.
Kostnaderna, som helt faller på staten, beräknas för budgetåret 1964/65 till
12 milj. kr.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erfordras
för genomförande av standardhöjningen av folkpensioner och indexregleringen
av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
i enlighet med förslagen i årets statsverksproposition. Vid det
antal indextillägg som utgår fr. o. m. april 1964 blir det årliga pensionsbeloppet
för en ensam pensionär 3 775 kr. och för två pensionsberättigade
makar sammanlagt 5 900 kr. Barnpensionsbeloppet för barn som förlorat
den ene av föräldrarna och barntilläggets maximibelopp höjes från 1 000 kr.
till 1 200 kr. per år. För barn som förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen
från 1 400 kr. till 1 680 kr. Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr.
till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen från 2 000 kr. till 2 400 kr.

De nya bestämmelserna avses skola träda i kraft den 1 juli 1964.

I propositionen föreslås, att riksdagen för budgetåret 1964/65 till Bidrag
till folkpensioner m. m. beviljar ett förslagsanslag å 3 620 milj. kr.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas
till denna.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 299 och II: 390 har såvitt nu är i fråga yrkats,

»A. att riksdagen måtte

1. besluta genomföra sådan ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ i lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring att fr. o. m. den 1 juli 1964 invaliditetstillägg
utgår med 60 procent av basbeloppet och invaliditetsersättning
med 75 procent av basbeloppet, varvid invaliditetstilläggets grundbelopp
höjes från 1 200 kr. till 2 400 kr. och invaliditetsersättningens grundbelopp
från 2 000 kr. till 3 000 kr., 3

3. besluta att vårdbidrag för vård i enskilda hem av svårt handikappade
barn skall utgå i form av invaliditetsersättning enligt lagen om allmän för -

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

säkring med 75 procent fr. o. in. den 1 juli 1964, dvs. med ett grundbelopp
av 3 000 kr.,

4. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning i syfte att föranleda
beslut som gäller från den 1 juli 1965 rörande--— dels införande

av halva vårdbidrag för vård i hemmet av medelsvårt handikappade barn,
dels ock formerna för en eventuell statlig medverkan beträffande behovsprövade
bidrag för vård i hemmet av handikappade barn.

B. att utskottet måtte företaga av yrkandena under 1—3 ovan föranledda
lagändringar».

I motionerna 1: 439 och II: 528 har yrkats, »att riksdagen i samband med
sitt beslut om höjning av folkpensionerna den 1 juli 1964 måtte uttala att
standardhöjningen av folkpensionerna fram till 1968 skall för återstoden
av perioden ske så att höjning äger rum varje år samt i skrivelse till Kungl.
Maj :t giva denna uppfattning till känna».

I motionerna I: 523 och II: 636 har under a) yrkats, att riksdagen måtte
besluta att invaliditetsersättning till handikappade barn må utgå med 62,5
procent av basbeloppet, vilket i nuvarande läge motsvarar 3 000 kronor.

I motionerna I: 592 och II: 720 har hemställts,

»att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän försäkring,
att i denna motion påtalade olägenheter vid förtida uttag av folkpension
upphäves respektive att i sådant fall full pension erhålles vid uppnådda
67 års ålder;

att riksdagen till vederbörande utskott hemställer att utarbeta och för
riksdagen förelägga förslag till lagtext».

I motionerna I: 593 och II: 725 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till
regeringen hemställer om utredning och förslag i syfte att höja folkpensionerna
för tidigare löntagare, som endast har folkpensionen att lita till
för sin existens, så att denna kommer i nivå med de samlade pensioner som
utgår för dem som erhåller folkpension jämte ATP-pension».

I motionerna I: 598 och II: 722 har under b) hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att förslag måtte utarbetas rörande
sådana ändringar rörande invaliditetstillägg inom folkpensioneringen,
att tillägget kommer att utgå med 50 % av basbeloppet i stället för 30 %
av basbeloppet, dvs. i nuläget med 2 400 kr. i stället för 1 440 kr.

I motionerna I: 599 och II: 721 har hemställts, »att riksdagen vid sin behandling
av frågan om höjning av folkpensionerna den 1 juli 1964 i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1. att standardhöjningen av folkpensionerna fram till år 1968 skall för
återstoden av perioden ske så att höjning äger rum varje år;

2. att förslag till standardhöjning av folkpensionsförmånerna den 1 juli
1965 måtte föreläggas 1965 års riksdag;

3. att följande frågor

13

Andra lagutskottets utlåtande nr il dr 196i
a) allmän sänkning av folkpensionsåldern,

c) annan teknisk samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna
tilläggspensioneringen än som nu gäller

måtte ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen
rörande standardförbättringar av folkpensionerna efter år 1968».

I motionen II: 385 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam översyn och förslag beträffande bestämmelserna
om sammanträffande förmåner m. m. i lagen om allmän försäkring».

I motionerna I: 701 och II: 857 har föreslagits, »att riksdagen i anledning
av i proposition nr 94 ställda förslag rörande vårdbidrag för svart handikappade
barn beslutar att för barn omhändertagna på internatskolor ett till
hälften reducerat vårdbidrag skall utgå».

I motionerna I: 702 och II: 85i har hemställts, »att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 94 måtte besluta att hos Kungl. Maj :t begära
om skyndsam utredning för att ytterligare få klarlagt det verkliga antalet
barn, som är berättigade till vårdbidrag enligt propositionens syften».

I motionerna I: 703 och II: 856 har begärts, »att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 94 måtte

1) besluta att 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring skall erhålla den
lydelse nedan sägs. 3

3 §.

Försäkrad äger--— (= propositionen)---viss tid.

Åtnjuter försäkrad---(= propositionen) —---sextiosju år.

Försäkrad, som avses i första stycket och viss del av året vårdas å anstalt
som avses i 2 § tredje stycket, äger för den tid han ej vårdas å anstalten rätt
till partiellt vårdbidrag i form av invaliditetsersättning med belopp som per
månad räknat motsvarar en åttondedel av invaliditetsersättning per år
räknat.

Invaliditetsersättning enligt andra stycket tillkommer ej försäkrad, som
enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktig.

Invaliditetsersättning utgör---(= propositionen)---— av bas beloppet.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan om införande av dels
halvt, dels förhöjt vårdbidrag i form av invaliditetsersättning måtte prövas
i enlighet med i motionen anförda riktlinjer samt att härav föranlett förslag
snarast måtte föreläggas riksdagen».

I motionen II: 855 har yrkats,

»A. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 94
måtte för sin del besluta sådan utformning av lagtexten att den i propositionen
föreslagna bestämmelsen om undantag för blinda, som är skolpliktiga

14 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

enligt gällande bestämmelser om blindundervisning, måtte utgå ur lagtexten,
samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

I motionen II: 858 har hemställts, »att riksdagen i anledning av proposition
nr 94 måtte besluta att avslå förslaget om förändring av 18 kap. 13 §
lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring».

I motionen II: 859 har begärts, »att riksdagen i anledning av prop. 94
måtte besluta att regeln i 18 § andra stycket övergångsbestämmelserna till
lagen om allmän försäkring skall såvitt gäller 17 kap. 2 § sistnämnda lag
tillämpas som om grundbeloppen för folkpension redan vid utgången av
1962 uppgick till de belopp som föreslagits i förevarande proposition».

I motionen II: 860 har föreslagits,

»att rätt till vårdbidraget för handikappade barn skall föreligga för den,
som är intagen på specialskola eller vårdanstalt, för den tid barnet vistas
i hemmet, om denna vistelse omfattar minst fyra veckor, samt

att utskottet måtte utforma för en sådan bestämmelse erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:390 (11:355), 11:528, 11:636, 1:592, 11:725, 11:722,
II: 721, II: 385, II: 857, I: 702, II: 856, II: 855, II: 858, II: 859 och II: 860.

Departementschefen

Vårdbidrag för svårt handikappade barn

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»En av de primära uppgifterna i ett socialt trygghetssystem är att bringa
hjälp och stöd åt dem som drabbas av sjukdom och invaliditet. Genom att
tillhandahålla sjukhus och andra vårdanstalter av olika slag sörjer samhället
för att den rätta vården beredes dem som inte lämpligen kan vårdas
i sina hem. Kostnaderna för anstaltsvård bestrides i princip av det allmänna,
antingen så att vården är helt kostnadsfri för den enskilde eller så att förefintliga
vårdavgifter täckes av förmåner från den allmänna försäkringen.
En invalidiserad som vistas i sitt hem kan, om han är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov av
hjälp av annan, få ett särskilt invaliditetstillägg till sin förtidspension. En
förutsättning för att en försäkrad skall kunna få förtidspension — och
därutöver i tillämpliga fall invaliditetstillägg — är att han fyllt 16 år. Detta
står i samband med att förtidspensionen är en ersättning för den inkomst,
som den försäkrade skulle kunnat bereda sig av eget arbete om han varit

15

Andra lagutskottels utlåtande nr 41 år 1964

arbetsför. För handikappade barn under 16 år som vårdas i hemmet finns
däremot, om man bortser från reglerna om socialhjälp, ingen lagfäst rätt
till särskild ersättning för de kostnader som deras handikapp drar med sig.
En annan sak är att landsting och primärkommuner i viss utsträckning
lämnar bidrag till hemsjukvård i sådana fall. Några enhetliga normer för
dessa bidrag existerar dock inte.

Invaliditet hos barn innebär stora påfrestningar för barnets föräldrar och
fostrare. Vid sidan om oro och ängslan för barnet får de underkasta sig
avsevärda uppoffringar, om barnet skall få så god utveckling som dess förutsättningar
medger. I de fall då barnet med fördel kan vistas i sitt hem
blir den personliga insatsen från vårdarnas sida av utomordentligt stor
betydelse för denna utveckling. I vilken utsträckning en sådan insats kan
göras är dock till stor del en kostnadsfråga. Det är inte bara så att vårdaren
på grund av den tid som måste ägnas åt barnet i motsvarande mån får avstå
från arbetsinkomst, som eljest skulle stått att få. Vården kräver ofta också
särskilda kostnader i flera hänseenden, inte minst för resor i olika sammanhang.
Många gånger kan de krav som ställs på föräldrarna bli så stora, att
de måste överlämna barnet för vård på en institution trots att vården hellre
borde ha beretts i hemmet.

Mot bakgrunden av det sagda är det angeläget att från statsmakternas
sida åtgärder vidtages för att bereda lättnader och stöd för vård av handikappade
barn i hemmen. En väg är härvidlag att tillhandahålla service och
hjälpmedel av olika slag, såsom också sker. Vid sidan härav bör övervägas
att införa kontantstöd i mera generella former.

Socialpolitiska kommittén har föreslagit en särskild bidragsform för
handikappade barn inom ramen för den allmänna försäkringen. Förslaget
innebär att till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte varaktigt och i avsevärd omfattning är
i behov av särskild tillsyn och vård, skall utgå vårdbidrag i form av invaliditetsersättning
från folkpensioneringen. Bidraget skall enligt förslaget utgå
med 2 000 kr. om året. Avsikten är dock att, då de i lagen om allmän försäkring
upptagna tilläggsförmånerna till folkpension anknytes till basbeloppet,
bidraget skall motsvara 50 procent av basbeloppet.

Kommitténs förslag har allmänt rönt ett positivt mottagande vid remissbehandlingen.
De erinringar som framställts har rört nyanseringar och
detaljer. För egen del finner jag den föreslagna lösningen väl ägnad att
läggas till grund för lagstiftning. .lag förordar därför att i lagen om allmän
försäkring införes bestämmelser om invaliditetsersättning till handikappade
barn i huvudsaklig överensstämmelse med vad kommittén föreslagit.

Med det föreslagna vårdbidraget åsyftas att ge en reell förbättring för
berörda kategori barn. Det vore olyckligt, om införandet av detta bidrag
från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende
på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

IG

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

Från en del håll har under remissbehandlingen yppats farhågor för att
det nya vårdbidraget kan få till följd att föräldrar undanhåller barn institutionell
vård, i fall då vård i hemmet inte kan betraktas som den rätta
vårdformen. För egen del vill jag ogärna tänka mig att vårdbidraget skall
få sådana följder. Om så ändå skulle ske i några fall finns det möjligheter
för barnavårdsmyndigheterna att åstadkomma rättelse och tillse att rätt
vårdform kommer till användning. Däremot finner jag det inte lämpligt att
exempelvis direkt knyta rätten till vårdbidrag till den förutsättningen att
vård i hemmet skall vara att föredra framför vård på särskild inrättning. I
detta sammanhang vill jag tillägga, att det finns anledning förmoda att just
tack vare vårdbidraget kommer att uppspåras en del för myndigheterna ej
kända fall, där handikappade barn vistas i sina hem utan att få den rätta
vården.

Vad i övrigt angår de nya bestämmelsernas utformning vill jag framhålla
att det torde vara ogörligt att i lagtext med exakthet fastslå i vilka fall vårdbidrag
skall komma i fråga. Någon avgränsning av personkretsen med hänvisning
till särskilda slag av handikapp bör som kommittén framhållit inte
komma i fråga. Bidragsrätten bör för alla kategorier av handikappade bedömas
efter enhetliga grunder. Vårdbidragstagarna måste komma att representera
en mycket heterogen grupp inrymmande både kroppsliga och psykiska
handikapp, medfödda såväl som senare förvärvade. Här måste nödvändigtvis
ett visst utrymme ges åt tillämpningen, varvid det bl. a. får ankomma
på riksförsäkringsverket att, lämpligen efter samråd med medicinalstyrelsen,
anvisa normer för bedömningen.

Kommittén föreslår att för rätt till vårdbidrag skall krävas att barnet —
på motsvarande medicinska grunder som fordras för rätt till förtidspension
— varaktigt och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och
vård. Jag tillstyrker förslaget med en viss jämkning i fråga om varaktighetskravet
som jag strax kommer till.

De behov av tillsyn och vård som skall beaktas är sådana som går utöver
dem som föreligger hos ett normalt utvecklat barn. Detta innebär att utrymmet
för tillämpning av bestämmelserna blir mindre, när det gäller barn i
späd ålder, vilka även om de är friska kräver tillsyn och vård i betydande
omfattning. För sådana fall har man främst att se till behovet av särskild
behandling, som fordras med hänsyn till barnets handikapp och som kan
ges i hemmet. Vidare har man att beakta sådana av handikappet föranledda
yttringar och behov hos barnet som kräver speciella åtgärder från vårdarens
sida.

Behovet av särskild tillsyn och vård skall såsom angivits föreligga i avsevärd
omfattning. Bedömningen får här ske med ledning av den särskilda
arbetsinsats som vårdaren får göra och de särskilda kostnader som barnets
handikapp föranleder. I övrigt torde viss ledning vara att hämta från den
praxis, som föreligger rörande tillämpningen av bestämmelserna om invali -

17

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ditetstillägg enligt 9 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring.

Kommitténs förslag innebär att varaktighet hos det särskilda vårdbehovet
är en förutsättning för rätt till vårdbidrag. För rätt till förtidspension enligt
7 kap. kräves bl. a. att arbetsförmågan är varaktigt nedsatt med minst
hälften. Kravet på varaktighet tolkas så att nedsättningen kan antagas bestå
flera år framåt. Är arbetsförmågans nedsättning inte varaktig men kan den
beräknas bestå under avsevärd tid, varmed i praxis förstås minst ett år,
föreligger rätt till sjukbidrag. Detta är tidsbegränsat men följer i övrigt
samma regler som förtidspensionen. Skäl saknas enligt min mening att uppställa
strängare varaktighetskrav för rätt till det föreslagna vårdbidraget
än till sjukbidrag. Vårdbidrag bör alltså kunna utgå om det särskilda vårdbehovet
sannolikt är bestående avsevärd tid framåt, dvs. minst ett år.

I likhet med ett par remissorgan vill jag betona vikten av efterkontroll,
sedan vårdbidrag beviljats. De vårdbehov det här rör sig om är i många fall
föränderliga. Genom efterkontrollen kan också nya behandlingsformer till
hjälp för det handikappade barnet aktualiseras och nytillkomna medicinska
rön komma till utnyttjande. Visserligen kan ett beslut om utgivande av en
pensionsförmån alltid omprövas och förmånen indragas, därest förutsättningarna
för utgivande av förmånen inte längre är för handen. Av psykologiska
skäl och för att underlätta en efterkontroll bör det dock vara möjligt
att direkt i det beslut, varigenom vårdbidraget beviljas, föreskriva att detta
skall vara tidsbegränsat. Ett stadgande härom bör ingå i de nya bestämmelserna.
Om vårdbidrag beviljas i fall då vårdbehovet inte bedöms som varaktigt
utan endast bestående avsevärd tid, bör bidraget alltid göras tidsbegränsat.

Såsom kommittén föreslagit bör vårdbidrag inte utgå till barn som stadigvarande
vårdas på anstalt. Detta bör i enlighet med vad kommittén uttalat
ej medföra inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet
barn som är inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget
hem, om förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det
undantag som göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vårdbidrag
motiveras av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt som eljest
mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att ge för
vård av handikappade barn i hemmen.

I fråga om storleken av vårdbidraget har socialpolitiska kommittén knutit
an till vad som nu gäller för invaliditetsersättning enligt lagen om allmän
försäkring. Invaliditetsersättningen utgör enligt lagen per år 50 procent av
basbeloppet men utgår enligt en övergångsbestämmelse f. n. med 2 000 kr.
Jag ansluter mig till kommittéförslaget. Vid genomförande av det i det följande
behandlade förslaget om indexreglering fr. o. in. den 1 juli 1964 av
bl. a. invaliditetsersättning, kommer invaliditetsersättningen och därmed
vårdbidraget vid nuvarande basbelopp att uppgå till 2 400 kr. för år.

Bestämmelserna om vårdbidraget hör ingå som ett nytt första stycke i
2 — Biliang till riksdagens protokoll 196i. 9 samt. 2 avd. Nr il

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Nuvarande undantagsbestämmelse i
andra stycket samma paragraf utbytes därvid mot en som ett nytt tredje
stycke intagen hänvisning till 2 § tredje stycket. Härav framgår att vårdbidrag
inte skall utgå vid anstaltsvård. Samtidigt bör formuleringen av sistnämnda
stycke i förtydligande syfte ändras så att det klart framgår att
undantagsbestämmelserna syftar såväl på anstalter tillhörande primärkommuner
som anstalter vilka tillhör landsting.

Då vårdbidraget enligt förslaget skall kunna göras tidsbegränsat, bör
möjlighet föreligga att vid den fastställda tidens utgång bevilja förlängning
utan ny ansökan. En sådan möjlighet föreligger enligt nu gällande bestämmelser
i fråga om sjukbidrag. Stadgande härom återfinnes i 16 kap. 1 §
tredje stycket lagen om allmän försäkring. Jag föreslår att detta lagrum
utvidgas till att även omfatta vårdbidraget.

De nya bestämmelserna bör såsom kommittén föreslagit träda i kraft den
1 juli 1964. Då på grund av stadgandet i 16 kap. 5 § sista stycket lagen om
allmän försäkring pensionsförmån kan utgå retroaktivt intill tre månader
före ansökningsmånaden, räcker det om ansökningen inges i oktober 1964
för att vårdbidraget skall utgå från bestämmelsernas ikraftträdande.

Med den nu förordade utformningen av bestämmelserna kan kostnaderna
för vårdbidraget, om man utgår från kommitténs beräkningar, uppskattas
till cirka 12 milj. kr. för budgetåret 1964/65. Kostnaderna faller helt på
staten.»

Standardhöjning och indexreglering av folkpensionsförmåner

Departementschefen har anfört:

»Under rubriken Bidrag till folkpensioner m. m. (bil. 7 p. 11) i årets statsverksproposition
har föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna
fr. o. m. den 1 juli 1964. Det nu utgående årsbeloppet för ålderspension till
en ensam pensionär, 3 400 kr., skall enligt förslaget höjas med 300 kr. till
3 700 kr. För två pensionsberättigade makar har föreslagits en höjning med
tillhopa 450 kr. från 5 330 kr. till 5 780 kr. Motsvarande höjningar inträder
beträffande förtidspension och änkepension.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första
stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om
allmän försäkring angivna pensionsbeloppen. Det må påpekas att de angivna
höjningarna avser hel pension. Om exempelvis en ensam förtidspensionär
uppbär en tredjedel av hel förtidspension, blir alltså standardhöjningen för
hans del 100 kr. För den som uttagit ålderspension med början före 67 års
ålder och med hänsyn härtill uppbär reducerad pension blir höjningen i
motsvarande mån reducerad.

I statsverkspropositionen har vidare föreslagits att barnpensioner, barntillägg,
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, som för närvarande
övergångsvis utgår med fasta belopp utan indextillägg, från och med den

19

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

1 juli 1964 skall anknytas till basbeloppet i enlighet med de i lagen om allmän
försäkring intagna bestämmelserna och därigenom indexregleras. Vid
nu gällande basbelopp 4 800 kr. höjes därigenom barnpensionsbeloppet och
barntilläggets maximibelopp från 1 000 kr. till 1 200 kr. För de barn som
förlorat båda föräldrarna ökar barnpensionen från 1 400 kr. till 1 680 kr.
Invaliditetstillägget höjes från 1 200 kr. till 1 440 kr. och invaliditetsersättningen
från 2 000 kr. till 2 400 kr. I fortsättningen kommer förmånerna
sedan att följa förändringarna i basbeloppet.

De åsyftade ändringarna för nu berörda förmåner ernås genom att 12 §
andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring
utgår. Samtidigt bör ur samma paragraf uteslutas fjärde stycket enligt
vilket folkpension i fall som avses i 10 kap. 2 § första stycket lagen om
allmän försäkring, dvs. vid anstaltsvård på statens bekostnad, maximeras
till 50 kr. för månad. Det nämnda garantibeloppet kommer då att i enlighet
med bestämmelserna i lagen om allmän försäkring normalt för år
utgöra 15 procent av basbeloppet eller med nuvarande basbeloppsvärde 720
kr., motsvarande 60 kr. i månaden.

I statsverkspropositionen har kostnaderna för standardhöjningen beräknats
till 297,4 milj. kr., varav 268,4 milj. kr. för staten och 29,0 milj. kr. för
kommunerna. Kostnaderna för den i det föregående förordade indexregleringen
av vissa folkpensionsförmåner uppskattas till 11,6 milj. kr., varav
för staten 10,2 milj. kr. och för kommunerna 1,4 milj. kr.»

Övriga lagstiftningsfrågor

Departementschefen har anfört:

»Genom lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari
1963, åstadkoms en långtgående samordning i såväl formellt som materiellt
hänseende av olika socialförsäkringsgrenar. Den nya lagstiftningen synes
på det hela taget ha fungerat väl. Erfarenheterna är ännu alltför ringa för
att man med ledning av dem skall kunna dra några mera långtgående slutsatser
rörande behovet av ändrade bestämmelser. Jag vill dock erinra om
att vissa frågor i enlighet med vad som förutsattes vid antagandet av lagen
om allmän försäkring är föremål för utredning. Sålunda har åt 1961 års
sjukförsäkringsutredning anförtrotts vissa angelägna frågor främst rörande
sjukvårdsförmånerna, bl. a. angående införande av en allmän tandvårdsförsäkring.
En översyn av nuvarande regler om läkemedelsförmånerna hör
också till utredningens uppgifter. Yrkesskadeutredningen är sysselsatt med
att söka samordna yrkesskadeförsäkringen med den allmänna försäkringen.
Pensionsförsäkringskommittén slutligen har att behandla bland annat frågorna
om pension till dem som invalidiserats i unga år, om pension till
frånskilda kvinnor då den förutvarande maken avlider och om änklingspen -

sioner.

20

Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 196A

Mot bakgrunden av vad nu anförts skall här endast upptagas förslag till
justeringar på enstaka punkter i nuvarande bestämmelser inom den allmänna
försäkringen.

Sjukpenningförmånerna enligt lagen om allmän försäkring omfattar i
princip alla förvärvsarbetande med inkomst över en viss minimigräns. När
det gäller inkomst av annat förvärvsarbete än anställning ger lagen möjlighet
till individuellt undantagande beträffande sådana förmåner. Någon motsvarande
individuell undantagandemöjlighet föreligger inte med avseende
på inkomst av anställning. Här öppnar lagen i stället vissa möjligheter till
undantagande i andra former. Sålunda kan enligt 3 kap. 16 § första stycket
Kungl. Maj :t beträffande bl. a. arbetstagare, som på grund av lag eller annan
författning eller bestämmelse, som beslutats av kommun, är berättigad att
uppbära lön vid sjukdom eller barnsbörd, föreskriva undantag helt eller
delvis från vad som är stadgat om placering i sjukpenningklass. Har beträffande
arbetstagare som här nämnts sådant undantag inte föreskrivits
eller gäller det endast delvis, äger enligt stadgande i andra stycket i samma
paragraf arbetsgivaren i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer från den
allmänna försäkringskassan erhålla arbetstagaren tillkommande sjukpenning
jämte barntillägg, i den mån dessa förmåner inte överstiger den utbetalda
lönen.

Något undantag enligt paragrafens första stycke föreligger inte för närvarande.
Däremot gäller sedan den 1 juli 1963 arbetsgivarinträde enligt
andra stycket för statsanställdas del. Bestämmelser härom återfinnes i kungörelsen
den 31 maj 1963 (nr 311) angående tillämpning av 3 kap. 16 §
andra stycket lagen om allmän försäkring beträffande vissa arbetstagare i
statens tjänst m. fl.

En förutsättning för att arbetsgivarinträde skall kunna ske enligt angivna
lagrum är att arbetstagarnas sjuklöneförmåner följer direkt av stadgande i
lag eller författning. Emellertid förekommer att myndighet meddelar föreskrift
om sjuklöneförmåner i sådan ordning, att det inte kan sägas att förmånerna
följer direkt av lag eller författning. Även för sådana fall bör möjlighet
till arbetsgivarinträde föreligga. Med hänsyn härtill bör första stycket
i paragrafen omformuleras så att i stället anges att sjuklöneförmånerna skall
utgå enligt statliga föreskrifter. Denna formulering anknyter till ett motsvarande
stadgande rörande semester i 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 114)
om semester. Med statliga föreskrifter bör här förstås endast föreskrifter
som meddelats av statlig myndighet. Däremot blir stadgandet inte tillämpligt
i fall då en icke statlig institution beslutar att tillämpa statliga normer för
sina anställda.

I detta sammanhang bör stadgandet i samma stycke om motsvarande
undantag i anslutning till sjuklönebestämmelser som beslutats av kommun
förtydligas så att vid sidan av kommun anges landstingskommun. En mot -

21

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

svarande ändring bör göras i 2 kap. 7 § tredje stycket. Detta innebär ingen
saklig ändring jämfört med vad tidigare varit avsett.

I 10 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring finns bestämmelser
om att folkpension till den som åtnjuter anstaltsvård på statens
bekostnad inte får utgå med mer än ett visst maximibelopp. I fråga om
barntillägg finns vidare i paragrafens tredje stycke ett stadgande om att
barntillägg inte skall utgå för barn som under hel månad på statens bekostnad
åtnjuter anstaltsvård eller eljest kost och bostad. Stadgandet gäller dock
inte för tid då barnet är inackorderat vid nomadskola.

Någon motsvarighet till det berörda stadgandet om barntillägg finns ej
beträffande barnpension, vilket däremot var fallet enligt den till utgången
av år 1962 gällande lagen om barnpensioner. På grund av en hänvisning i
den lagen till den numera likaledes upphävda lagen om särskilda barnbidrag
gällde nämligen för barnpension motsvarande undantag som nu gäller
för barntillägg. Då reglerna för barnpension och barntillägg bör överensstämma
på denna punkt och det ej heller finns anledning att utge barnpension
under sådan anstaltsvistelse, som det här är fråga om, bör tredje
stycket i förevarande paragraf ändras så att undantaget kommer att omfatta
även barnpension.

Enligt 10 kap. 2 § andra stycket lagen om allmän försäkring kan riksförsäkringsverket
medgiva nära anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende
av den pensionsberättigade, rätt att helt eller delvis uppbära sådan del av
folkpension, som på grund av bestämmelserna i första stycket nämnda paragraf
inte skall utgivas. Vidare äger riksförsäkringsverket enligt 16 kap. 12 §
samma lag på framställning av nykterhetsnämnd besluta att pension tillkommande
den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk och beträffande vilken
föreligger omständighet i övrigt som i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård
sägs, helt eller delvis skall utbetalas till kommunal myndighet eller
den pensionsberättigades make eller annan person att användas till den pensionsberättigades
och hans familjs nytta. Motsvarande gäller för det fall att
den pensionsberättigade till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet eller
annan därmed jämförlig orsak är ur stånd att själv omhänderha honom tillkommande
pension.

Att de befogenheter det här är fråga om förbehållits riksförsäkringsverket
och inte tillagts de allmänna försäkringskassorna, som eljest har att
besluta om pension, får ses mot bakgrunden av att det i begynnelseskedet
efter det att lagen om allmän försäkring trätt i kraft borde undvikas att
belasta kassorna med nytillkommande uppgifter i högre grad än som var
strängt nödvändigt. Sedan kassorna nu blivit väl förtrogna med sina nya
uppgifter, synes det lämpligt att de berörda befogenheterna överflyttas på
dem såsom ett led i strävandena att decentralisera försäkringens förvalt -

22 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ning. Jag föreslår att lagrummen ändras i enlighet härmed. Kassornas beslut
i hithörande frågor kan i vanlig ordning överklagas hos riksförsäkringsverket
och i sista hand hos försäkringsdomstolen. Riksförsäkringsverket
kan också utan att besvär anförts överpröva försäkringskassornas beslut.

Enligt 18 kap. 13 § första stycket lagen om allmän försäkring skall av
befattningshavarna hos allmän försäkringskassa direktör, föredragande för
pensionsärenden ävensom annan tjänsteman beträffande vilken Kungl.
Maj :t så föreskrivit tillsättas och entledigas av riksförsäkringsverket. Kungl.
Maj:t har föreskrivit, att bestämmelserna skall gälla befattningshavare med
lön motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens löneförordning.

Avlönings-, pensions- och andra anställningsvillkor för befattningshavare
som nyss sagts skall enligt stadgande i tredje stycket i samma paragraf
bestämmas av riksförsäkringsverket efter kassans hörande. Enligt den nu
tillämpade förhandlingsordningen sker löneförhandlingarna mellan verket
och berörda personalgruppers organisationer. Därjämte är Försäkringskassornas
förhandlingsorganisation regelmässigt närvarande. Med hänsyn till
att ett samband råder mellan dessa befattningshavargrupper och vissa grupper
av statstjänstemän har verket funnit ändamålsenligt att söka en viss
anknytning till civildepartementet. I samband med att överenskommelse
träffades om löner för 1963 nåddes samförstånd mellan riksförsäkringsverket
å ena sidan samt Försäkringsfunktionärernas förbund, SACO:s allmänna
tjänstemannaförbund och Sveriges juristförbund å andra sidan att
en sådan lagändring kunde komma att vidtagas som innefattar rätt för
Kungl. Maj :t att fastställa avlönings- och pensionsvillkor för nu ifrågavarande
personal.

Goda skäl talar för att de frågor det här rör sig om skall kunna bringas
under civildepartementets handläggning. Bestämmelserna bör utformas så
att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den ordning i vilken
anställningsvillkoren skall fastställas. Jag förordar att 18 kap. 13 § tredje
stycket ändras i enlighet härmed. Kungl. Maj :ts föreskrifter bör innehålla
en regel om att, på sätt nu sker, kassan skall höras innan anställningsvillkoren
fastställes.

Frågor om förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
avgöres i de allmänna försäkringskassorna av pensionsdelegationer. Bestämmelser
härom återfinnes i 18 kap. 20 § lagen om allmän försäkring.
Normalt finns i varje kassa en pensionsdelegation. Under förutsättning av
Kungl. Maj :ts medgivande kan dock i en kassa inrättas mer än en delegation.
Så har hitintills skett i fem kassor.

Varje pensionsdelegation består av fem ledamöter, nämligen förutom

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

ordföranden två av medicinalstyrelsen utsedda läkare och två av landsting
eller stadsfullmäktige utsedda ledamöter.

Såsom ordförande i pensionsdelegation fungerar normalt ordföranden i
kassans styrelse. Då skäl föreligger kan dock utses särskild ordförande i
pensionsdelegation. Detta måste bland annat bli fallet då i en kassa finns
mer än en pensionsdelegation.

Enligt stadgande i andra stycket i berörda paragraf skall som suppleant
för pensionsdelegationsordförande, som tillika är ordförande i kassans styrelse,
fungera den för honom utsedde suppleanten i styrelsen. På grund
härav kan det inte rimligen komma i fråga att utse suppleanten för styrelseordföranden
till ordförande i en pensionsdelegation. Möjlighet härtill bör
dock föreligga, eftersom det i en kassa med mer än en pensionsdelegation
kan visa sig praktiskt att låta kassastyrelsens ordförande och hans suppleant
vara ordförande i var sin delegation. Bestämmelserna bör ändras så,
att Kungl. Maj :t får befogenhet att förordna särskild suppleant för styrelseordföranden
i dennes egenskap av ordförande i pensionsdelegation.

För annan ledamot än ordförande som tillika är ordförande i kassans
styrelse skall enligt föreskrift i andra stycket utses en suppleant.

Erfarenheterna av den hittillsvarande verksamheten har givit vid handen
att det i pensionsdelegationer med stor arbetsbelastning uppkommer svårigheter
för läkarna att med erforderlig omsorg gå igenom ärendena i den takt
som krävs för att det inte skall uppkomma för stor balans. När det i sådana
fall inte eljest föreligger skäl att inrätta ytterligare en pensionsdelegation i
kassan, synes den rätta lösningen vara att öka antalet disponibla läkare inom
den befintliga delegationen. Detta kan lämpligen ske genom att antalet
suppleanter för varje läkarledamot utökas till två. Jag förordar en lagändring
som ger Kungl. Maj :t befogenhet att besluta om sådan utökning.

Inom försäkringen för tilläggspension är en försäkrads pensionsrätt på
grundval av inkomst av anställning inte beroende av i vad mån arbetsgivaren
fullgör sin avgiftsskyldighet eller inte. För inkomst av annat förvärvsarbete
däremot har den försäkrade att själv betala avgiften för sin tilläggspensionering
och en förutsättning för att pensionspoäng skall tillgodoräknas på
grundval av sådan inkomst är att avgiften till fullo erlagts inom föreskriven
tid. Avgiften uppbäres tillsammans med inkomstskatten. Den skatt som
erlägges går i första hand till betalning av den i skatten ingående tilläggspensionsavgiften.
För att pensionsrätten skall vara säkrad räcker det alltså
att den försäkrade erlagt så mycket av honom åvilande skatter och
avgifter som svarar mot tilläggspensionsavgiftens belopp. Enligt stadgande
i 40 § första stycket förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. skall
tilläggspensionsavgift erläggas före den 1 oktober året näst efter taxerings -

24 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

året. Avgiften för exempelvis 1963 års inkomst skall alltså erläggas före den
1 oktober 1965. Ingår avgiften i tillkommande skatt, skall den erläggas inom
fyra månader efter utgången av den månad, varunder den sista av de för
skatteinbetalningen bestämda uppbördsterminerna infallit.

Har tilläggspensionsavgift inte till fullo erlagts inom föreskriven tid, skall
skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Denna omdebitering innebär
det slutgiltiga konstaterandet av att pensionspoäng inte skall tillgodoräknas
den försäkrade. Med hänsyn härtill har i andra stycket av den nyssnämnda
paragrafen föreskrivits, att den försäkrade skall beredas tillfälle
att yttra sig, innan omdebitering verkställes. Sedan omdebitering skett skall
den försäkrade underrättas härom.

Enligt de erfarenheter som hitintills vunnits av tillämpningen torde det
vara onödigt och dessutom ägnat att väcka irritation att påkalla yttrande
från den försäkrade innan omdebitering sker. Den försäkrade har nämligen
ingen möjlighet att genom avgiftsinbetalning eller eljest hindra att omdebitering
verkställes. Tillräcklig garanti mot felaktig omdebitering föreligger
genom rätten att anföra besvär över omdebiteringen, sedan meddelande härom
erhållits. Till saken hör också att riksförsäkringsverket genom cirkulär
den 16 juli 1963 anmodat de lokala skattemyndigheterna att senast den 15
september året näst efter taxeringsåret påminna avgiftsbetalare, som då ej
erlagt hela avgiften, och upplysa dem om följderna av försummad betalning.

Föreskriften om att den försäkrade skall beredas tillfälle att yttra sig
innan omdebitering sker bör av nu anförda skäl utgå.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Remissyttrande

över motionen II: 385 har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Riksförsäkringsverket, som ansett att någon särskild åtgärd i anledning
av motionerna ej är erforderlig, eftersom de av motionärerna berörda frågorna
är föremål för utredning inom yrkesskadeutredningen, har anfört:

Lagen om yrkesskadeförsäkring, som antogs vid 1954 års riksdag och
trädde i kraft den 1 januari 1955, är i princip tillämplig endast på skador
som inträffat efter lagens ikraftträdande. Äldre skadefall regleras av dessförinnan
gällande lagstiftning, företrädesvis 1916 års lag om försäkring för
olycksfall i arbete och 1929 års lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.
Enligt både yrkesskadeförsäkringslagen och den närmast föregående lagstiftningen
bestämmes livränta av den skadades årliga arbetsförtjänst vid
skadetillfället, dock att arbetsförtjänst över vissa belopp inte beaktas. Med
hänsyn till stegringen i den allmänna lönenivån och standardutvecklingen
har gränserna för arbetsförtjänstberäkningen gång på gång förskjutits

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

uppåt, vid varje tillfälle dock endast för nytillkommande ersättningstagare.
Så höjdes exempelvis arbetsförtjänstmaximum enligt 1916 års lag i olika
omgångar från 1 800 till 7 200 kronor. Sistnämnda belopp utgjorde maximum
vid yrkesskadeförsäkringslagens ikraftträdande. Därefter har maximibeloppet
varit 15 000 kronor.

För att minska skillnaden i ersättningsnivå mellan äldre och nyare skadefall
har statsmakterna vid olika tillfällen sedan början av 1940-talet förbättrat
ersättningarna i de äldre fallen. År 1955 beslöts en omreglering av
vissa äldre livräntor enligt en metod, enligt vilken den till grund för en livränta
liggande arbetsförtjänsten räknades upp. Den förhöjda arbetsförtjänsten
lades sedan till grund för en ny uträkning av livräntan. Förhöjningen
blev mindre för tid efter fyllda 67 år än för tid dessförinnan. Änkelivränta

1 anledning av yrkesskada efter utgången av år 1940 förhöjdes ej alls för tid
efter det änkan fyllt 67 år.

År 1962 beslöts en höjning fr. o. m. den 1 januari 1963 av vissa livräntor
m. m. i anledning av yrkesskada, som inträffat före år 1960. Livräntorna
höjdes med 30 procent om skadan inträffat 1955 eller tidigare med 20 procent,
om skadan inträffat 1956 eller 1957, med 10 procent om skadan inträffat
1958 eller 1959. I de fall då skadan inträffat före 1955 beräknades förhöjningen
på det sammanlagda beloppet av livränta och omregleringsförhöjning
enligt 1955 års omregleringslagstiftning. Förhöjningen omfattade
livräntor till skadad under 67 år med minst 2/io invaliditet, skadad över 67 år
med minst 3/m invaliditet samt vidare bl. a. änka under 67 år med barn, däremot
ej änkelivränta för tid efter det änkan fyllt 67 år.

De i lagen om allmän försäkring förekommande bestämmelser om sammanträffande
förmåner, som avses i motionerna, återfinnes i lagens 17 kap.

2 och 3 §§, som i huvudsak är av följande innehåll.

Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt lagen
om yrkesskadeförsäkring eller äger han jämlikt annan lag eller särskild
författning eller enligt Konungens förordnande rätt till livränta eller sjukpenning,
som bestämmes av eller utbetalas från riksförsäkringsverket eller
bolag som avses i 1 § lagen om yrkesskadeförsäkring, skall honom tillkommande
pension minskas. Härvid minskas folkpension och tilläggspension i
form av förtidspension eller ålderspension med vissa undantag med 3U av
den pensionsberättigade för samma tid tillkommande sjukpenning jämte
barntillägg eller livränta såsom skadad. Vidare minskas folkpension i form
av ålderspension, änkepension eller barnpension ävensom med visst undantag
tilläggspension i form av änkepension eller barnpension med 3/4 av den
pensionsberättigade för samma tid tillkommande livränta såsom efterlevande.
Minskningen göres i första hand å tilläggspension. Utan hinder av nu
nämnda regler skall folkpension alltid utgå, i form av förtidspension eller
barnpension med minst V-t, i form av änkepension med minst hälften samt
i form av ålderspension med minst 3/i av belopp som eljest skolat utgå. Vid
minskning tages andra tillägg till pension än barntillägg ej i betraktande.
Minskning av folkpension skall sist göras å barntillägg.

Till den del yrkesskadelivränta jämlikt samordningsbcstämmelserna avdragits
från pension räknas den ej såsom inkomst vid beräkning av kommunalt
bostadstillägg och annan inkomstprövad pensionsförmån.

För den som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av
förmån enligt lagen om allmän försäkring, har enligt övergångsbestämmelse
i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring

26

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

de nya bestämmelserna ej fått föranleda sänkning av utgående folkpensionsbelopp.
Detta stadgande har medfört att ett stort antal förtids- och ålderspensioner,
som utgår samtidigt med invalidlivränta, inte sänkts under pensionsnivån
i december 1962, ehuru så eljest skulle ha skett.

För änka, som samtidigt uppbär änkelivränta och folkpension i form av
änkepension, samt för barn som samtidigt erhåller barnlivränta och folkpension
i form av barnpension, har övergångsbestämmelsen inte haft motsvarande
betydelse. På grund av bestämmelser i tidigare gällande lagstiftning
var nämligen änke- och barnpensionerna i sådana fall före den 1 januari
1963 nedsatta enligt strängare regler om sammanträffande förmåner än
dem som nu återfinnes i lagen om allmän försäkring.

Utgår änkepension i anledning av dödsfall före den 1 juli 1960, är jämlikt
17 § lagen angående införande av lagen om allmän försäkring reglerna i
17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring inte tillämpliga. För sådan änkepension
gäller i stället regler om inkomstprövning, som medför att änkepensionen
kan komma att, där dödsfallet inträffat före den 1 juli 1958, helt eller
delvis bortfalla.

De regler för omreglering och förhöjning av yrkesskadelivräntor och de
samordningsregler på pensionssidan, för vilka nu i korthet redogjorts, medför
vanligen att sammanlagda beloppet av yrkesskadelivränta och pension
sjunker när den förmånsberättigade fyller 67 år. På grund av de ändringar
som tid efter annan vidtagits i yrkesskadelagstiftningen kommer beloppsändringarnas
storlek att i väsentlig mån bli beroende på när yrkesskadan
inträffade.

Utskottet

I propositionen föreslås införande av ett särskilt vårdbidrag till handikappade
barn. Vårdbidraget avses utgå i form av invaliditetsersättning från folkpensioneringen
och tillkomma barn under 16 år, som på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd
omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Bidraget föreslås utgå
med 50 procent av basbeloppet. Basbeloppet utgör för närvarande 4 800 kr.

Propositionen innehåller vidare förslag om de lagändringar som erfordras
för genomförande av standardhöjning av folkpensioner samt indexreglering
av barnpensioner, barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar.
Höjningen av folkpensionerna föreslås genomförd den 1 juli 1964 med 300 kr.
för en ensam pensionär och med 450 kr. för ett pensionärspar. Barnpensioner,
barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar föreslås bli indexreglerade
genom anknytning till basbeloppet fr. o. m. den 1 juli 1964.

Vårdbidraget

Socialpolitiska kommittén har då det gällt att fastställa storleken av
vårdbidraget valt mellan att bestämma det till samma belopp som invaliditetstillägget,
d. v. s. 30 procent av basbeloppet, eller samma belopp som
invaliditetsersättningen, d. v. s. 50 procent av basbeloppet. Kommittén har

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

ansett att övervägande skäl talar för det sistnämnda alternativet. Det av kommittén
förordade beloppet godtages av remissinstanserna, med undantag för
Föreningen för de neurosedynskadade, som beträffande neurosedynskadade
barn vill att ett högre belopp skall tas till utgångspunkt. Departementschefen
har anslutit sig till kommittéförslaget.

I motionerna 1:523 och 11:636 yrkas, att vårdbidraget skall utgå med
62,5 procent av basbeloppet, och i motionerna I: 299 och II: 390, att det skall
utgöra 75 procent av basbeloppet.

Utskottet anser det i propositionen framlagda förslaget beträffande vårdbidragets
storlek väl avvägt. Såsom utskottet i fjol påpekat vid behandlingen
av motionsyrkanden rörande höjning av invaliditetstillägg och invaliditetsersättning,
kan alltför höga bidrag av detta slag medföra en icke önskvärd
återhållsamhet vid beviljandet av bidragen, något som utskottet icke vill
medverka till. Utskottet, som alltså biträder propositionen, vill i likhet med
departementschefen uttala att det vore olyckligt, om införandet av vårdbidraget
från den allmänna försäkringen finge en återhållande effekt med avseende
på de särskilda hemsjukvårdsbidragen från landsting och primärkommuner.

Utskottet anser, att den i motionsparen I: 299 och II: 390 samt I: 703 och
II: 856, framställda begäran om utredning och förslag beträffande införande
av halva vårdbidrag bör bli föremål för övervägande. Utskottet anser
nämligen, att man bör undersöka möjligheterna att införa särskilda bidrag i
sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen
föreligger ett starkt behov av hjälp.

I motionerna I: 299 och II: 390 framställes krav på utredning och förslag
beträffande formerna för en eventuell statlig medverkan vid av landsting utgivna
behovsprövade bidrag och i motionerna I: 703 och II: 856 motsvarande
krav angående ett med 50 eller 100 procent förhöjt bidrag. Enligt utskottets
mening bör utredning företagas även beträffande möjligheterna till
en statlig medverkan vid behovsprövade bidrag samt angående införande av
förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp är avsevärda.
De överväganden som enligt det ovan sagda erfordras synes böra utföras
inom socialpolitiska kommittén.

Socialpolitiska kommittén och departementschefen har föreslagit att vårdbidrag
inte skall utgå till barn som stadigvarande vårdas på anstalt. Detta bör,
anför departementschefen, i enlighet med vad kommittén uttalat ej medföra
inskränkning i rätten till vårdbidrag för psykiskt efterblivet barn som är
inskrivet vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget hem, om
förutsättningarna för rätt till bidrag i övrigt är uppfyllda. Det undantag som
göres för anstaltsvårdade barn i fråga om rätten till vårdbidrag motiveras
enligt departementschefen av att värdet av anstaltsvården såväl ekonomiskt

28

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

som eljest mer än väl torde motsvara det stöd som vårdbidraget är avsett att
ge för vård av handikappade barn i hemmet.

I motionerna 1:701 och 11:857,1:703 och II: 856 samt 11:860 upptas frågor
om vårdbidrag till dem som delvis vårdas i hemmet. I förstnämnda
motionspar föreslås, att ett till hälften reducerat vårdbidrag skall
utgå till barn omhändertagna på internatskolor i sådana fall. I motionsparet
I: 703 och II: 856 föreslås, att barn som är intagna å anstalt skall ha rätt till
en åttondel av vårdbidraget för varje månad som barnet icke vårdas å anstalten.
Motionen II: 860 innehåller begäran om vårdbidrag till barn som vårdas
på specialskola eller annan anstalt, när vistelsen i hemmet överstiger fyra
veckor.

De spörsmål motionärerna aktualiserar förtjänar enligt utskottets mening
att närmare undersökas. De överväganden som i anledning härav erfordras
synes kunna göras inom socialpolitiska kommittén, särskilt som de aktuella
frågorna har samband med dem som ovan hänvisats till kommittén.

Med hänsyn till att problemet sålunda föreslås bli föremål för utredning
anser sig utskottet kunna biträda propositionen.

Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning utgår inte till försäkrad
som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolplikti g. Motsvarande skall enligt propositionen gälla för
vårdbidragsberättigad. I motionen II: 855 yrkas, att den föreslagna bestämmelsen
i fråga om vårdbidrag skall utgå.

Utskottet anser, att det inte bör föreligga någon skillnad mellan dem som
enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är skolpliktiga och övriga
handikappade. Enligt utskottets mening bör det således inte föreligga någon
inskränkning i rätten till invaliditetstillägg, invaliditetsersättning och vårdbidrag
för ifrågavarande blinda som vistas i sitt eget hem, om förutsättningarna
för rätt till förmånerna i övrigt är uppfyllda. Lagtexten bör ändras så
att den överensstämmer med det sagda.

I princip kan envar svensk medborgare som är mantalsskriven i riket komma
i åtnjutande av folkpension. Barn som är svensk medborgare men som
till följd av sin ålder icke blivit mantalsskrivet i riket kan det oaktat enligt
5 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring få barnpension. Detta
bör gälla även beträffande rätt till vårdbidrag. Utskottet föreslår den ändring
i nyssnämnda stadgande som föranledes av det sagda.

I motionerna 1: 702 och II: 854, hemställes om skyndsam utredning för att
ytterligare få klarlagt det verkliga antalet barn, som är berättigade
till vårdbidrag enligt propositionens förslag. Utskottet instämmer
i motionärernas uttalande om vikten av att alla därtill berättigade erhåller
den nya förmånen. Emellertid anser sig utskottet kunna förutsätta, att socialpolitiska
kommittén inom ramen för sitt fortsatta arbete uppmärksammar

29

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1964

de problem som härvidlag kan uppkomma. Något riksdagens initiativ synes
därför ej vara påkallat.

Indexreglering av folkpensionsförmåner

Genom propositionens förslag skulle invaliditetstillägget komma att utgå
med 30 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med 50 procent
av basbeloppet.

I motionerna I: 299 och II: 390 yrkas, att invaliditetstillägget skall utgå
med 60 procent av basbeloppet och att invaliditetsersättningen skall utgöra
75 procent därav. I motionerna I: 598 och II: 722 hemställes, att invaliditetstillägget
skall utgå med 50 procent av basbeloppet.

Utskottet anser de i propositionen framlagda förslagen beträffande invaliditetstilläggets
och inval iditetsersättningens storlek väl avvägda. En ytterligare
höjning av tillägget och ersättningen som föreslås i nu aktuella motioner,
skulle, såsom utskottet ovan påpekat beträffande vårdbidraget, kunna
medföra en återhållsamhet vid tillämpningen, som utskottet icke vill medverka
till. Vidare kan uppmärksammas att riksdagen så sent som 1962 uttalat
sig för den anknytning till basbeloppet som nu föreslås i propositionen. Utskottet
biträder alltså propositionens förslag. Med hänsyn till de uppgifter
som tillkommer socialpolitiska kommittén synes det kunna vara befogat att
överlämna motionerna till kommittén.

Höjning av folkpensionerna m. m.

Utskottet biträder propositionen i denna del.

I motionsparet 1:599 och 11:721 yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte begära förslag till standardhöjning den 1 juli 1965 av folkpensionsförmånerna
samt att standardhöjningen av dessa fram till
år 1968 måtte ske genom årliga höjningar. Sistnämnda yrkande
återkommer i motionsparet 1:439 och 11:528. Till stöd för motionerna anföres,
att större rättvisa nås om folkpensionärerna i likhet med vad som är
fallet med den i produktionen verksamma befolkningen får en viss standardförbättring
årligen. Utskottet vill erinra om att redan i allmänna pensionsberedningen
rådde enighet om att folkpensionerna skulle höjas vartannat år
under perioden 1958—1968. Tidsplanen har följts för åren 1958, 1960, 1962
och 1964. Planens fullföljande innebär, att de härefter närmast kommande
standardhöjningarna genomföres åren 1966 och 1968. Vidare bör erinras om
att riksdagen redan från början samstämmigt uttalat, att det vid varje höjning
borde föreligga möjlighet för statsmakterna att bestämma höjningens
storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen
(särsk. utsk. uti. 1958: 1). Det har visat sig, att den enighet om tidsplanen
för standardhöjningarna, som rådde då denna gjordes upp och som
sedan förelegat i många år, inte längre är för handen. Pensionsförbättringarna
fram Ull det uppställda målet år 1968 får därför i fortsättningen prövas

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

i vanlig ordning av Kungl. Maj:t och riksdagen med hänsyn till då föreliggande
statsfinansiella och samhällsekonomiska läge.

Ålderspension utgår fr. o. in. den månad, varunder den försäkrade fyller
67 år. På framställning av försäkrad kan ålderspension utgå tidigare, dock
tidigast fr. o. m. den månad, då han uppnår 63 års ålder. Bestämmelserna om
förtida uttag av ålderspension träder i kraft successivt. Detta innebär att
ålderspension fr. o. m. 63-årsmånaden kan utgå först år 1966. Uttages ålderspension
i förtid, minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad, som,
då pensionen börjar utgå, återstår till ingången av den månad, då den försäkrade
fyller 67 år. Ålderspension kan höjas med barntillägg, hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg. Dessa tillägg kan dock inte utgå till ålderspension,
som uttagits före 67 år, förrän denna ålder uppnåtts.

I motionerna 1: 599 och II: 721 hemställes, att frågorna om en allmän
sänkning av folk pensionsåldern och en annan teknisk
samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna
tilläggspensioneringen måtte ägnas särskild uppmärksamhet
och allsidig prövning vid utredning angående standardförbättring av
folkpensionerna efter 1968.

Även det i motionsparet 1:592 och 11:720 framförda yrkandet att full
pension skall utgå vid 67 års ålder även vid förtidsuttag av ålderspension
innebär ett krav på sänkning av pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 år 1963 anförde andra lagutskottet
beträffande frågan om en allmän sänkning av pensionsåldern, att
den generella pensionsåldern varit 67 år alltsedan 1914. Såsom motionärerna
hade framhållit kunde skäl anföras för att frågan om en lägre pensionsålder
övervägdes. Enligt utskottets mening måste häremot emellertid vägas angelägenheten
av andra förbättringar för folkpensionärerna. I sammanhanget
borde särskilt framhållas de höjningar av folkpensionerna fram till år 1968,
som statsmakterna bundit sig för. Enligt utskottets bedömning borde det
pågående programmet för folkpensionsförbättringar först genomföras innan
frågan om lägre generell pensionsålder kunde ha någon aktualitet.

Vad utskottet sålunda anfört gäller alltjämt. Härtill kommer att enligt uppgift
i årets statsverksproposition avsikten är att genomföra standardförbättringar
även efter år 1968 samt att verkställa en utredning av därmed sammanhängande
frågor. I avvaktan på denna utredning saknas anledning att
ta ställning till den här aktualiserade frågan. På grund av det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandena såvitt de avser en allmän sänkning av
pensionsåldern.

I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar
av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,
som skall träda i tillämpning den 1 juli 1968 uppfattas i motionerna 1:599
och II: 721 såsom ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna efter
år 1968.

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29 år 1963 anförde andra lagutskottet
i anslutning till motioner av samma innehåll, att det enligt utskottets
mening saknades skäl för den uppfattning som låg till grund för motionsyrkandet.
Utskottet avstyrkte därför detta. Enligt utskottets mening föreligger
ej skäl till ändrat ställningstagande.

I motionerna 1: 593 och II: 725 yrkas annan förbättring av folkpensionsförmånerna.
Motionärerna önskar sådana höjningar av
ålderspension till tidigare löntagare, som endast har folkpensionen att lita
till för sin existens, att denna kommer i nivå med de samlade pensioner som
utgår för dem som erhåller folkpension jämte tilläggspension.

Enligt utskottets mening är sådana reformer för närvarande inte aktuella.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Samordning med yrkesskadeförsäkringen

Äger pensionsberättigad rätt till livränta eller sjukpenning jämlikt bl. a.
lagen om yrkesskadeförsäkring, skall honom tillkommande pension minskas.
Härvid reduceras folkpension och tilläggspension i form av förtidspension
eller ålderspension i princip med 3/4 av den pensionsberättigade för samma
tid tillkommande sjukpenning jämte barntillägg eller livränta såsom skadad.
Vidare minskar folkpension i form av ålderspension, änkepension eller barnpension
ävensom, med visst undantag, tilläggspension i form av änkepension
eller barnpension med 3/4 av den pensionsberättigade för samma tid tillkommande
livränta såsom efterlevande. Minskningen göres i första hand å tilläggspension.
Utan hinder av nu nämnda regler skall folkpension alltid utgå,
i form av förtidspension eller barnpension med minst 1/4, i form av änkepension
med minst 1/2 samt i form av ålderspension med minst 3/4 av belopp
som eljest skolat utgå. Vid minskning tages andra tillägg till pension än barntillägg
ej i betraktande. Minskning av folkpension skall i sista hand göras å
barntillägg.

För dem som vid utgången av år 1962 åtnjöt folkpension, som ersatts av
förmån enligt lagen om allmän försäkring, får enligt övergångsbestämmelse
i 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring
de nya bestämmelserna ej föranleda sänkning av utgående folkpensionsbelopp.
Detta stadgande har medfört, att ett stort antal förtids- och ålderspensioner,
som utgår samtidigt med invalidlivränta, inte sänkts under pensionsnivån
i december 1962, ehuru så eljest på grund av samordningsbestämmelserna
skulle ha skett.

I motionen 11:385 hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam översyn och förslag beträffande bestämmelserna
om sammanträffande förmåner in. in. i lagen om allmän försäkring. Motionärerna
har med ett praktiskt fall visat hur samordningsbestämmelserna kan
verka för vissa personer.

32

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

Den år 1962 tillkallade yrkesskadeutredningen har till uppgift att företa en
genomgripande översyn av yrkesskadeförsäkringslagstiftningen och dess samordning
med den övriga socialförsäkringslagstiftningen. I utredningsdirektiven
anföres bl. a. att, när en allmän och en speciell socialförsäkringsförmån
sammanträffar, det synes lämpligast att den allmänna förmånen utgår fullt
medan den speciella förmånen försvinner eller efter erforderlig reduktion
utgår som ett tillägg till den allmänna förmånen. Yrkesskadeförsäkringsförmånerna
bör alltså för sådana fall, då rätt till ersättning föreligger även enligt
sjukförsäkringen eller den allmänna pensioneringen, utformas såsom
kompletterande förmåner till dessa försäkringar.

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen är avsedd
som ett provisorium i avbidan på en definitiv lösning av frågan om
yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen. Denna fråga utredes,
såsom också påpekats av riksförsäkringsverket i remissyttrande, av
yrkesskadeutredningen. Då utskottet anser det angeläget, att frågan snarast
bringas till en lösning, bör den nu aktuella motionen överlämnas till utredningen.

I motionen II: 859 yrkas att riksdagen måtte besluta att regeln i 18 § andra
stycket övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring skall, såvitt
gäller 17 kap. 2 § nämnda lag, tillämpas som om grundbeloppen för folkpension
redan vid utgången av 1962 uppgick till de belopp som föreslagits i propositionen.

De nya regler som infördes för samordningen mellan den allmänna pensioneringen
och yrkesskadeförsäkringen genom lagen om allmän försäkring
har medfört att många av de förtids- och ålderspensionärer, som vid utgången
av 1962 åtnjöt viss folkpensionsförmån, ej fått del av fjortonde och femtonde
indextilläggen till folkpensionen. Utskottet kan väl godtaga en sådan konsekvens,
men anser icke att den nu aktuella standardhöjningen av folkpensionsförmånen
för ifrågavarande pensionärer skall få påverkas av samordningsbestämmelserna.
I anledning härav bör övergångsbestämmelse fogas till det
genom propositionen framlagda förslaget till lag om ändring av lagen angående
införande av lagen om allmän försäkring.

Administrativa frågor

I propositionen föreslås att de allmänna försäkringskassornas
avlönings-, pensions- och andra anställningsvillk
o r för direktör, föredragande för pensionsärenden ävensom befattningshavare
med lön, motsvarande lägst lönen i lönegrad 21 å löneplan A i statens
löneförordning, skall kunna bringas under civildepartementets handläggning.

I motionen II: 858 yrkas, att riksdagen måtte avslå propositionen i denna
del.

Utskottet förutsätter att Försäkringskassornas förhandlingsorganisation
även i fortsättningen skall ha möjlighet att närvara vid de förhandlingar som

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1964

33

kommer att föras angående anställningsvillkoren för berörda personal och
anser sig därför kunna biträda propositionen.

Utskottet biträder också propositionen i vad den avser förslaget till utökning
av antalet suppleanter i pensionsdelegation. I detta
sammanhang vill utskottet uttala att det synes önskvärt, att även suppleanterna
för de av landsting eller stadsfullmäktige utsedda ledamöterna i pensionsdelegationen
i större utsträckning än hittills kallas till de sammanträden
som hålles.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt den hänvisats till
lagutskott, framlagda förslagen och de av departementschefen i anslutning
därtill gjorda uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandena under A. 1, A. 3 och B. i motsvarande del
i motionerna 1: 299 och II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna I: 523 och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

4) yrkandet under 1) i motionerna 1:703 och 11:856,
samt

5) yrkandet i motionen II: 860,

måtte —- med förklaring att riksdagen funnit viss ändring
böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen
om allmän försäkring — med bifall till motionen II: 855 för
sin del antaga nämnda förslag med den ändring att 9 kap. 2 §
tredje stycket erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

9 kap.

2 §•

Till ålderspension — — — — — — års ålder.

Ändå att------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas å försäkrad, som stadigvarande vårdas
anstalt tillhörande staten eller kom- å anstalt tillhörande staten eller kommun
eller landstingskommun eller mun eller landstingskommun eller å
å enskild anstalt till vars drift stats- enskild anstalt till vars drift stats3
— Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 41

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 4? år 196b

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

bidrag utgår eller ock genom anstal- bidrag utgår eller ock genom anstaltens
försorg utom densamma, och ej tens försorg utom densamma.

heller försäkrad, som enligt gällande
bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör ----—--av basbeloppet.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 299 och
II: 390, såvitt angår yrkandena under A. 1 och B. i motsvarande
del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt angår
yrkandet under b), måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
att motionerna i samma delar överlämnas till socialpolitiska
kommittén;

C. att riksdagen, i anledning av följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 701 och II: 857,

2) motionerna 1:703 och 11:856, såvitt angår yrkandet
under 1), samt

3) motionen II: 860,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i denna del anfört beträffande
behovet av utredning och åtgärder;

D. att riksdagen med avslag å yrkandet i motionen II: 858
måtte — med förklaring att riksdagen funnit visst tillägg böra
göras till det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381)
om allmän försäkring — för sin del antaga nämnda förslag,
utom i vad det avser de delar som behandlats ovan under A.,
med de ändringar att ingressen och 5 kap. 1 § erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj. ts förslag)
Härigenom förordnas, att 2 kap.
7 §, 3 kap. 16 §, 9 kap. 2 och 3 §§, 10
kap. 2 §, 16 kap. 1 och 12 §§ samt
18 kap. 13 och 20 §§ lagen den 25
maj 1962 om allmän försäkring skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

(Utskottets förslag)
Härigenom förordnas, att 2 kap.
7 §, 3 kap. 16 §, 5 kap. 1 §, 9 kap.
2 och 3 §§, 10 kap. 2 §, 16 kap. 1 och
12 §§ samt 18 kap. 13 och 20 §§ lagen
den 25 maj 1962 om allmän försäkring
skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Utskottets förslag)

Svensk medborgare--

5 kap.

1 §•

nedan sägs.

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

(Gällande lydelse)

Har barn, som är svensk medborgare,
till följd av sin ålder icke blivit
mantalsskrivet här i riket, äger barnet
likväl rätt till barnpension enligt
8 kap. 5 §.

(Utskottets förslag)

Har barn, som är svensk medborgare,
till följd av sin ålder icke blivit
mantalsskrivet här i riket, äger barnet
likväl rätt till barnpension enligt
8 kap 5 § och vårdbidrag i form av
invaliditetsersättning enligt 9 kap.
3 §■

E. att riksdagen måtte — med förklaring att riksdagen
funnit viss övergångsbestämmelse böra fogas vid det genom
propositionen framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse
av 11 och 12 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående
införande av lagen om allmän försäkring — med bifall till
yrkandet i motionen II: 859 för sin del antaga nämnda förslag
med följande som utskottets förslag betecknade tillägg:

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

Denna lag--------— juli 1964.

För den, som åtnjuter folkpension
i form av ålderspension eller förtidspension
och vars pension jämlikt 18 §
andra stycket lagen angående införande
av lagen om allmän försäkring
utgår med högre belopp än som skolat
utgivas med tillämpning av 17
kap. 2 § lagen om allmän försäkring,
skall pensionen höjas med belopp
motsvarande den pensions förhöjning
som föranledes av ändringen i 11 §.

F. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning om ändrad lydelse av 40 §
förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
in. m.;

G. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 299 och II: 390, samt

2) motionerna I: 703 och II: 856,

samtliga motioner såvitt angår halva vårdbidrag,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i denna del anfört beträffande
behovet av utredning och åtgärder;

3*—B ihan g till riksdagens protokoll 1964. 9 saml. 2 avd. Nr 41

36

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

H. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen 1)

motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår yrkandena
under 1. och 2., samt

2) motionerna I: 439 och II: 528,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj åt såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande
fortsatta höjningar av folkpensionerna;

J. att riksdagen i anledning av följande motioner,nämligen

1) motionerna 1: 299 och II: 390, såvitt angår behovsprövade
vårdbidrag,

2) motionerna 1:703 och 11:856, såvitt angår förhöjda
vårdbidrag, samt

3) motionen II: 385,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet i dessa delar anfört beträffande
behovet av utredning och åtgärder;

K. att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 593 och II: 725, samt

2) motionerna I: 702 och II: 854,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

L. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:592 och 11:720, såvitt angår folkpensionsförmåner
vid förtida uttag av folkpension, samt

2) motionerna I: 599 och II: 721, såvitt angår yrkandena
under 3 a) och c),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

M. att följande motionsyrkanden, nämligen

1) yrkandena i motionerna 1: 299 och II: 390 under A. 4.,
såvitt angår halva och behovsprövade vårdbidrag,

2) yrkandet i motionen I: 439 och II: 528,

3) yrkandet under b) i motionerna I: 598 och II: 722,

4) yrkandena under 1. och 2. i motionerna I: 599 och
II: 721,

5) yrkandet under 2) i motionerna 1:703 och 11:856,
samt

6) yrkandet i motionen II: 385,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1964

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Lars Larsson, Edström, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson
och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken
Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson,
herrar Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A och B

(avser vårdbidrag, invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar)

av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson i
Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

I. att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 29 med orden »Utskottet
anser de» och slutar med orden »motionerna till kommittén» bort
ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhållits i motionerna är det endast invalider med mycket svåra
handikapp som kan bli berättigade till invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning.
Till denna grupp hör handikappade med mycket svåra kroppsliga
defekter, t. ex. sådana som saknar armar och ben, handikappade med långt
gången ledgångsreumatism, svårartad nervsjukdom eller svår förlamning.
I samtliga fall är det fråga om enskilda människor som på grund av sitt
svåra handikapp är i starkt behov av ett ekonomiskt stöd. Att ifrågavarande
förmåner nu indexregleras är ett betydelsefullt framsteg, men härutöver är
en reell förstärkning av bidragen angelägen. Att en reell förstärkning av den
omfattning som föreslagits i motionerna skulle medföra en återhållsamhet
vid tillämpningen till men för berörda handikappade, anser utskottet uteslutet
och bör i betraktande av de svårartade handikapp, som det här gäller,
inte komma i fråga.

Såsom framhållits i motionerna I: 598 och II: 722 är det en brist att ingen
stödform finns för pensionärer som har ett visst handikapp, dock inte av
sådan omfattning att invaliditetstillägg kan utgå. Detta förhållande kan
självfallet inte åberopas som skäl mot att genomföra en reell förbättring av
tilläggen. Motsvarande omständigheter gäller i fråga om invaliditetsersättningarna.
Utskottet behandlar i annat sammanhang frågor om halva tillägg
och ersättningar.

Utskottet föreslår i anslutning till de i motionerna väckta yrkandena att
invaliditetsersättningen höjes från femtio till sjuttiofem procent av basbeloppet,
d. v. s. från 2 400 kr. till 3 000 kr., och att invaliditetstillägget höjes
från trettio till femtio procent av basbeloppet, d. v. s. från 1 440 kr. till 2 400

38 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

kr. i dagens penningvärde. De högre beloppen skall gälla fr. o. m. den 1 juli
1964.»

II. att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 27 med orden »Utskottet
anser det» och slutar med orden »landsting och primärkommuner»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Det bör betonas — vilket bl. a. framhållits i de nyssnämnda motionerna
—- att det här är fråga om ett mycket ömmande vårdbehov och ett uppoffrande
arbete från föräldrarnas sida som samhället har anledning att sätta
stort värde på. De allra flesta av ifrågavarande handikappade barn har behov
av särskilt krävande, kontinuerlig tillsyn och härmed bunden anpassning
även av föräldrars eller vårdares livsföring. Föräldrar kan bli nödsakade
att helt eller delvis avstå från förvärvsarbete. I många fall är det önskvärt
att specialutbildad personal hjälper till med träning och vård av barnet.
Merkostnaderna kan bli betydande.

Även om det av Kungl. Maj :t framlagda förslaget betyder en väsentlig
förbättring i förhållande till nuläget, har utskottet dock kommit till slutsatsen
— med bakgrund av sagda merkostnader för vården av de svårt handikappade
barn, varom här är fråga — att det är angeläget och mera framsynt
att från början genomföra en invalidersättning (ett vårdbidrag) för
dessa barn som bättre svarar mot merkostnaderna. Utskottet föreslår att
vårdbidraget nu fastställes till 75 procent av basbeloppet, d. v. s. med nuvarande
basbelopp 3 600 kr. för år.

Enligt de av Kungl. Maj :t tillämpade beräkningsgrunderna innebär utskottets
förslag en merkostnad för staten av 4 milj. kr.»

III. att utskottet vid antagande av motiveringarna i reservationerna I och
II bort hemställa,

»A. att riksdagen med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

2) yrkandet under 1) i motionerna I: 703 och II: 856, samt

3) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring
böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om
allmän försäkring — med bifall till yrkandena under A.l,
såvitt angår invaliditetsersättning, A.3 samt B. i motsvarande
del i motionerna I: 299 och II: 390 samt yrkandet i
motionen II: 855 ävensom i anledning av motionerna I: 299
och II: 390, i vad de gäller yrkandena under A.l, såvitt angår
invaliditetstillägg, och B. i motsvarande del, motionerna
I: 523 och II: 636, såvitt angår yrkandet under a), samt motionerna
I: 598 och II: 722, såvitt angår yrkandet under b),
för sin del antaga förslaget med de ändringar att 9 kap. 2 §

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

39

tredje och fjärde styckena samt 9 kap. 3 § fjärde stycket
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse: -

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

9 kap.

2 §•

Till ålderspension —--------års ålder.

Ändå att---------utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat
trettio procent av basbeloppet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år
räknat femtio procent av basbeloppet.

3 §•

Försäkrad äger------------viss tid.

Åtnjuter försäkrad----——-——----sextiosju år.

Vad i-----------beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år
räknat femtio procent av basbelop- räknat sjuttiofem procent av basbepet.
loppet.

B. att yrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstilllägg
och B. i motsvarande del i motionerna 1: 299 och II: 390,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
under A. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»

IV. att utskottet vid antagande av motiveringen i allenast reservationen I
bort hemställa,

»A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandena under A.3 och B. i motsvarande del i motionerna
I: 299 och II: 390,

2) yrkandet under a) i motionerna I: 523 och II: 636,

3) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-1 år 1964

4) yrkandet under 1) i motionerna 1:703 och 11:856,
samt

5) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring
böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr
94, framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen
om allmän försäkring -— med bifall till yrkandena under
A.l, såvitt angår invaliditetsersättning, och B. i motsvarande
del samt yrkandet i motionen II: 855 ävensom i anledning
av motionerna 1:299 och 11:390, i vad de gäller
yrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstillägg, och B.
i motsvarande del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt
angår yrkandet under b), för sin del antaga förslaget
med de ändringar att 9 kap. 2 § tredje och fjärde styckena
samt 9 kap. 3 § fjärde stycket erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Till ålderspension

Ändå att----

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör för år räknat
trettio procent av basbeloppet.

(Utskottets förslag)

års ålder,
utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma.

Invaliditetstillägg utgör för år räk
nät femtio procent av basbeloppet.

9 kap.
2 §•

3 §•

Försäkrad äger-------—---viss tid.

Åtnjuter försäkrad — —---------sextiosju år.

Vad i---—--—--beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år
räknat femtio procent av basbelop- räknat i fall som avses i första stgcpet.
ket femtio och i fall som avses i

andra stycket sjuttiofem procent av
basbeloppet.

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 196i

B. att vrkandena under A.l, såvitt angår invaliditetstilllägg,
och B. i motsvarande del i motionerna I: 299 och
II: 390, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»

V. att utskottet vid antagande av motiveringen i allenast reservationen II
bort hemställa,

»A. att riksdagen, med avslag å följande motionsyrkanden,
nämligen

1) yrkandena under A.l och B. i motsvarande del i motionerna
1: 299 och II: 390,

2) yrkandet i motionerna I: 701 och II: 857,

3) yrkandet under 1) i motionerna I: 703 och II: 856, samt

4) yrkandet i motionen II: 860,

måtte — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring
böra vidtagas i det genom förevarande proposition, nr 94,
framlagda förslaget till ändring i 9 kap. 2 och 3 §§ lagen
om allmän försäkring — med bifall till yrkandena under
A.3 och B. i motsvarande del i motionerna I: 299 och II: 390
samt yrkandet i motionen II: 855 ävensom i anledning av
motionerna 1:523 och 11:636, såvitt angår yrkandet under
a), för sin del antaga förslaget med den ändring att 9 kap.
2 § tredje stycket samt 9 kap. 3 § fjärde stycket erhåller
följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj. ts förslag)

Till ålderspension

Ändå att----

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma,
och ej heller försäkrad, som enligt
gällande bestämmelser om blindundervisning
är skolpliktig.

Invaliditetstillägg utgör-----

(Utskottets förslag)

års ålder,
utföra arbetet.

Invaliditetstillägg tillkommer ej
försäkrad, som stadigvarande vårdas
å anstalt tillhörande staten eller
kommun eller landstingskommun eller
å enskild anstalt till vars drift
statsbidrag utgår eller ock genom
anstaltens försorg utom densamma.

av basbeloppet.

9 kap.
2 §•

3 §•

Försäkrad äger

viss tid.

42

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1964
(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Åtnjuter försäkrad-----—----sextiosju år.

Vad i---------— beträffande invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättning utgör för år Invaliditetsersättning utgör för år
räknat femtio procent av basbelop- räknat i fall som avses i första stgcpet.
ket sjuttiofem och i fall som avses

i andra stycket femtio procent av
basbeloppet.

B. att riksdagen, i anledning av motionerna 1:299 och
II: 390, såvitt angår yrkandena under A.l och B. i motsvarande
del, samt motionerna I: 598 och II: 722, såvitt angår
yrkandet under b), måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att motionerna i samma delar överlämnas till socialpolitiska
kommittén;»

Vid utskottets hemställan under G

(avser utredning och åtgärder i anledning av motioner om halva vårdbidrag)

VI. av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson
i Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 27 som börjar med orden
»Utskottet anser, att den» och slutar med orden »behov av hjälp» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Utskottet delar likaledes den i motionsparen I: 299 och II: 390 samt I: 703
och II: 856 framförda uppfattningen att möjligheter bör öppnas också till
halva vårdbidrag. Utskottet anser nämligen att sådan möjlighet bör öppnas
för sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågalcomma men där det
uppenbarligen föreligger ett starkt behov av hjälp. Utskottet föreslår att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär skyndsam utredning och förslag
härom.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:299 och 11:390, samt

2) motionerna 1:703 och 11:856,

samtliga motioner såvitt angår halva vårdbidrag,
måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag om
möjlighet till halva vårdbidrag för vård i hemmet av handikappat
barn, i de fall där med hänsyn till barnets handikapp
fullt vårdbidrag inte kan ifrågakomma, men där det
uppenbarligen föreligger ett starkt behov av hjälp.»

43

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 196b

Vid utskottets hemställan under H

(avser årliga folkpensionshöjningar)

VII. av herrar Edström, Erik Filip Petersson, Axel Kristiansson, Anderson
i Sundsvall, Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 29 som börjar med orden »I
motionsparet I: 599» och slutar med orden »och samhällsekonomiska läge»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»I motionsparet I: 599 och II: 721 yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj :t
måtte begära förslag till standardhöjning den 1 juli 1965 av folkpensionsförmånerna
samt att standardhöjningen av dessa fram till
år 1968 måtte ske genom årliga höjningar. Sistnämnda yrkande
återkommer i motionsparet 1: 439 och II: 528. Till stöd för motionerna anföres,
att större rättvisa nås om folkpensionärerna i likhet med vad som är
fallet med den i produktionen verksamma befolkningen får en viss standardförbättring
årligen. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning, vill också
påpeka att man kan erhålla en jämnare successiv höjning med det av motionärerna
föreslagna systemet. Med hänsyn därtill anser utskottet, att riksdagen
bör begära utredning och förslag till nästa års vårsession angående
årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna med början den 1 juli 1965.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — dels med bifall till yrkandena under 1.
och 2. i motionerna I: 599 och II: 721, dels i anledning avmotionerna
1: 439 och II: 528 — måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag till 1965 års riksdag
angående årliga standardhöjningar av folkpensionsförmåner
fram till 1968 med början den 1 juli 1965.»

VIII. av herr Kaijser och fröken Wetterström, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 29 som börjar med orden
»Utskottet vill erinra» och slutar med orden »och samhällsekonomiska
läge» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet erinrar om att förslaget om årliga höjningar av folkpensionerna
medför ett frångående av den tidsplan som hittills tillämpats, innebärande
höjningar vartannat år, varom delade meningar ej rått. Emellertid
synes skäl tala för att en omprövning av tidsintervallerna kan vara befogad.
Utskottet anser därför att riksdagen bör hos Kungl. Maj:t begära
utredning och förslag till nästa års riksdag om möjligheterna att genomföra
årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna. Det förutsättes därvid
att hänsyn tages till det förefintliga statsfinansiella och samhällsekonomiska
läget.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — i anledning av dels yrkandena under
1 och 2 i motionerna 1:599 och 11:721, dels motionerna
I: 439 och II: 528 — måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hem -

44

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 196i

ställa om skyndsam utredning angående årliga höjningar av
folkpensionsförmånerna samt framläggande till nästa års
riksdag av de förslag vartill utredningen kan föranleda.»

Vid utskottets hemställan under L

(avser sänkning av pensionsåldern och annan teknisk samordning mellan
folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen)

IX. av herrar Axel Kristiansson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å sid. 30 som börjar med orden
»I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28» och slutar med orden »till
ändrat ställningstagande» bort ersättas med text av följande lydelse:

»I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 år 1963 framhöll andra lagutskottet
beträffande frågan om allmän sänkning av folkpensionsåldern, att
skäl kunde anföras för att frågan övervägdes. Då utredning rörande andra
vitala delar av den framtida folkpensionspolitiken avses komma till stånd,
synes det lämpligt att jämväl frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern
upptages till allsidig utredning. Utskottet tillstyrker därför yrkandet
i motionerna I: 599 och II: 721.

I sistnämnda motioner har även begärts att frågan om en annan teknisk
samordning mellan folkpensioneringen och den allmänna tilläggspensioneringen
skall ägnas särskild uppmärksamhet och allsidig prövning vid utredningen
rörande folkpensionsförbättringar efter 1968. Till skäl för yrkandet
har anförts att den nuvarande tekniska samordningen kan verka hindrande
på möjligheterna att åstadkomma standardförbättringar av folkpensionerna.
Utskottet vill i anledning av yrkandet framhålla, att den aktualiserade frågan
får anses vara av sådan vikt att den bör ägnas särskild uppmärksamhet i det
åsyftade utredningsarbetet.

Vad utskottet sålunda anfört rörande utredning av den framtida folkpensioneringens
utformning torde böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.»

b) att utskottet bort hemställa,

»dels att riksdagen — med bifall till yrkandena under 3 a)
och c) i motionerna I: 599 och II: 721 samt i anledning av
motionerna I: 592 och II: 720, såvitt angår folkpensionsförmåner
vid förtida uttag av folkpension — måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t ge till känna vad utskottet anfört rörande
dels utredning av frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern,
dels utredning av frågan om annan teknisk samordning
mellan folkpensioneringen och allmänna tilläggspensioneringen; dels

att motionerna I: 592 och II: 720, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet i denna del hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»

ESSELTE AB. STHLM 64

412651