Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1964
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av väckt motion om ränta å arbetsgivaravgift
inom ATP.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
454, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Stiernstedt och
Nordgren hemställt »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om sådan ändring av Kungl. Maj :ts förordning den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring
m. m. att arbetsgivare, som inbetalar arbetsgivaravgift vid årets början,
skall få tillgodoräkna sig 2 procents ränta å det inbetalda beloppet».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Gällande regler m. m.
Enligt förordningen den 18 december 1959 angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m. avses med arbetsgivaravgift
summan av avgifter från arbetsgivare enligt lagen om allmän försäkring
(till sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen), avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsverket enligt lagen om yrkesskadeförsäkring,
avgiftstillägg jämlikt 14 § lagen angående omreglering av vissa ersättningar
enligt 1916 års lag om försäkring för olycksfall i arbete m. in. samt
avgift enligt förordningen angående byggnadsforskningsavgift.
Arbetsgivaravgift uppgående till högst 1 000 kronor skall, om riksförsäkringsverket
ej annat bestämmer, påföras i samband med slutlig skatt i enlighet
med vad som stadgas i uppbördsförordningen. Samma gäller även
beträffande arbetsgivaravgift överstigande nämnda belopp, om verket finner
att skäl föreligger därtill. Annan arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsverket.
Arbetsgivare, vilkens arbetsgivaravgift uppbäres av riksförsäkringsverket,
skall under varje år erlägga ett belopp motsvarande skillnaden mellan, å
ena sidan, den preliminära avgiften för året ökad med den slutliga avgift,
som debiterats under nästföregående år, och, å andra sidan, den i avräkning
mot nämnda slutliga avgift påförda preliminära avgiften. Det åligger
verket att utfärda räkning på ifrågavarande belopp. Räkningen skall över
-
Rihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 38
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1964
sändas till arbetsgivaren senast den 18 januari. På räkningen upptaget belopp
skall erläggas senast den 18 februari, om det understiger trehundra
kronor, samt eljest med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna
februari, april, juni, augusti, oktober och december. Utan att påminnelse om
försummad avgiftsbetalning dessförinnan sker, åligger det riksförsäkringsverket
att efter den 18 i envar av de ovan angivna månaderna upprätta och
till vederbörande länsstyrelse för indrivning överlämna uppgift över avgiftsbelopp,
som skolat inbetalas till verket men som icke erlagts inom föreskriven
tid. På sådant obetalt eller för sent inbetalt belopp utgår restavgift enligt
bestämmelserna i uppbördsförordningen.
Det utredningsarbete som bedrives av allmänna skatteberedningen åsyftar
bl. a. även att belysa tänkbara utformningar av reglerna för de skilda
delarna av beskattnings- och avgiftsområdet. Betydande uppmärksamhet
har i detta sammanhang ägnats frågan om socialförsäkringarnas finansiering.
Enligt vad som redovisas i årets riksdagsberättelse avser skatteberedningen
att under första halvåret 1964 framlägga förslag beträffande formerna
för socialförsäkringens finansiering.
Remissyttrandet
Riksförsäkringsverket har anfört:
Även om arbetsgivaravgiften på utsänd räkning författningsenligt uppdelats
till betalning vid sex uppbördstillfällen under året, förekommer det
att arbetsgivaren betalar in hela avgiftsbeloppet vid första uppbörden eller
mer än ett delbelopp vid en av uppbörderna. Möjligheten att betala hela avgiften
på en gång har dock hittills utnyttjats i mycket begränsad omfattning.
Av de omkring 80 000 arbetsgivare, som erhöll räkning å arbetsgivaravgift
i januari 1963, betalade sålunda 472 eller knappt 0,6 % samtliga sex
delavgifter vid februariuppbörden.
Under år 1963 överlämnade riksförsäkringsverket till vederbörande indrivningsmyndigheter
uppgifter beträffande 48 712 delbelopp av arbetsgivaravgift,
vilka arbetsgivare antingen helt försummat att betala eller inbetalat
för sent. Det sammanlagda beloppet av de sålunda för indrivningsåtgärder
anmälda avgifterna uppgick till 30,56 milj. kronor. Såsom anledning
till försummelsen har ibland åberopats att arbetsgivaren inte har särskild
kontorsorganisation.
Det är uppenbarligen angeläget att betalningsförsummelser med därav följande
kostnader för arbetsgivarna och myndigheterna motverkas. Det är
sannolikt att införande av räntegottgörelse å förtidsinbetalda belopp skulle
leda till en viss ökning av antalet fall då hela arbetsgivaravgiften betalas in
vid första uppbördstillfället. Att detta skulle leda till någon mera påtaglig
minskning av betalningsförsummelserna torde emellertid inte kunna förväntas.
Ur administrativ synpunkt bör en ökad inbetalning av hela arbetsgivaravgiften
vid årets början medföra viss fördel främst genom att riksförsäkringsverket
befrias från bokförings- och kontrollarbetet vid de senare inbeialningstillfällena.
Denna fördel skulle dock i viss mån motvägas av att be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1964
3
stämmelserna blir mera komplicerade. Det torde sålunda få närmare övervägas
huruvida vid ett införande av räntegottgörelse särskilda bestämmelser
erfordras rörande avgifter som uppgår till eller endast obetydligt överstiger
300 kronor -— avgift som understiger nämnda belopp skall ju enligt gällande
bestämmelser erläggas vid första uppbörden — rörande förfarandet vid
jämkning av preliminär avgift när förskottsinbetalning ägt rum m. in.
För uträkning av arbetsgivaravgifterna, kontroll av inbetalningarna m. m.
använder riksförsäkringsverket ett system med maskinell databehandling.
Samtidigt med räkningen utsändes inbetalningskort i form av hålkort, ett
för varje betalningstillfälle. Det nu använda kontrollsystemet förutsätter
att inbetalning sker med samma belopp, som riksförsäkringsverket påfört.
Om räntegottgörelse skulle införas, kan olika tekniska metoder tänkas. Närmast
till hands torde ligga att hela det påförda beloppet inbetalas samt att
riksförsäkringsverket därefter räknar ut och återbetalar ränta på den del av
avgiften som kommer i fråga.
Vad nu anförts innebär att ett definitivt ställningstagande till frågan om
införande av räntegottgörelse förutsätter en mera detaljerad genomgång
av de administrativa frågorna än den som kunnat göras i förevarande sammanhang.
Emellertid synes vid ställningstagande till motionsförslaget avgörande
vikt böra tillmätas den omständigheten att allmänna skatteberedningen inom
kort torde framlägga förslag som kan tänkas medföra väsentliga ändringar
i fråga om arbetsgivaravgifterna. Anledning synes därför inte föreligga
att för närvarande aktualisera frågan om räntegottgörelse å förskottsinbetalningar
av sådana avgifter.
Utskottet
Enligt 1959 års förordning angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring skall arbetsgivaravgifter till sjukförsäkringen
och tilläggspensioneringen liksom vissa andra liknande avgifter erläggas till
riksförsäkringsverket i de fall summan av avgifterna överstiger 1 000 kronor.
Avgifterna skall, enligt räkning som tillställes arbetsgivaren, betalas
med en sjättedel senast den 18 i envar av månaderna februari, april, juni,
augusti, oktober och december. Avgiftsbelopp, som icke erlägges i rätt tid,
överlämnas till vederbörande länsstyrelse för indrivning. Därvid påföres
den betalningsskyldige restavgift enligt bestämmelserna i uppbördsförordningen.
Inbetalning i förskott av arbetsgivaravgift eller del därav är tillåten.
I förevarande motion yrkas sådan ändring i 1959 års förordning att arbetsgivare
som inbetalar arbetsgivaravgift i förskott vid årets början skall
få tillgodoräkna sig två procent ränta å det inbetalda beloppet. Dcf nuvarande
betalningssystemet innebär enligt motionärernas mening risk för att
arbetsgivare, som icke har särskild kontorsorganisation, ej gör inbetalning
i rätt tid och därför blir uppförd på restlängd. Hela indrivningsförfarandet
medför kostnader och besvär både för det allmänna och för den betalningsskyldige.
Då avgifter till ATP samlas i en fond vore det, menar motionärer
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1964
na, rättvist att skälig räntegottgörelse lämnades på förskottsbetalda medel.
Riksförsäkringsverket bär i remissyttrande framhållit att det uppenbarligen
är angeläget, att betalningsförsummelser med därav följande kostnader
för arbetsgivaren och myndigheterna motverkas. De fördelar ur administrativ
synpunkt som skulle vinnas med en ökad inbetalning av hela
arbetsgivaravgiften vid årets början skulle dock, fortsätter riksförsäkringsverket,
i viss mån motverkas av att bestämmelserna i händelse av bifall till
motionärernas förslag blev mera komplicerade. Vidare skulle vissa svårigheter
uppkomma att anpassa det nya förfarandet till riksförsäkringsverkets
system med maskinell databehandling och inbetalningskort i form av hålkort.
Den i motionen föreslagna reformen synes emellertid ej vara aktuell
för närvarande, slutar riksförsäkringsverket, eftersom allmänna skatteberedningens
väntade betänkande kan tänkas medföra väsentliga ändringar
i fråga om arbetsgivaravgifterna.
Såsom riksförsäkringsverket påpekat har allmänna skatteberedningen
att pröva frågan om socialförsäkringarnas finansiering. Enligt vad som angives
i årets riksdagsberättelse avser beredningen att under första halvåret
1964 framlägga betänkande i ämnet. De nya regler som kan bli en följd av
beredningens förslag kommer sannolikt att ändra grunden för bedömningen
av de problem motionärerna aktualiserat. Utskottet finner det med hänsyn
härtill icke möjligt att nu taga ställning till motionsyrkandet och får således
hemställa,
att förevarande motion, 11:454, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Kaijser, Lars Larsson,
Eric Carlsson*, fru Nilsson, herrar Dahlberg*, Harry Carlsson* och Kilsmo*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Fredriksson, Wahrendorff*, Jönsson i Ingemarsgården,
Carlsson i Göteborg och Ringaby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640339