Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 196t
1
Nr 37
Utlåtande i anledning au väckt motion angående föreskrifter om
gonorrétest på blivande mödrar.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 269,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Kristensson hemställt »att
riksdagen måtte uppdraga åt medicinalstyrelsen att utfärda föreskrifter om
gonorrétest på blivande mödrar vid besök på mödravårdscentral».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
över motionen har utskottet, i den ordning 40 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen.
Gällande ordning m. m.
För att förhindra spridning av könssjukdomar har givits föreskrifter i
lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar. Enligt lagen
är den som är angripen av könssjukdom pliktig att underkasta sig läkarbehandling
och rätta sig efter föreskrifter för att förhindra sjukdomens
spridning. Läkare skall söka utröna smittokällan och anmäla fallet till
sundhetsinspektören (förste stadsläkare eller länsläkare). Sundhetsinspektören
äger förelägga person, som misstänkes vara smittad, att underkasta
sig läkarundersökning eller att låta inlägga sig å sjukhus. Iakttages ej föreläggande
kan i sista hand polishandräckning tillgripas. Jämlikt 14 kap. 21 §
strafflagen kan den som lider av könssjukdom i smlttosamt skede och utsätter
annan för smittofara under vissa förutsättningar ådömas straff.
Laglig skyldighet för blivande mödrar i allmänhet att underkasta sig
undersökning för utrönande om de lider av könssjukdom föreligger icke.
Medicinalstyrelsen har emellertid i cirkulär den 12 februari 19i8 angående
tagande av WR-prov på blivande mödrar framhållit angelägenheten av att
i möjligaste mån blodprov för påvisande av syfilis tages hos de förstföderskor
och omföderskor, som är inskrivna vid mödravårdsorgancn. I cirkuläret
påpekas, att med WR-prov taget 1 tidigt skede av havandeskapet kan
en syfilitisk infektion påvisas i så god tid, att det genom då inledd behandling
blir möjligt att verksamt förebygga syfililiska förändringar hos barnet.
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 samt. 2 avd. Nr 37
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 196A
Medicinalstyrelsen har i cirkulär den 30 april 1963, nr 25, meddelat
särskilda råd och anvisningar angående åtgärder mot gonorré. I cirkuläret
framhålles bl. a. angelägenheten av att varje läkare så snabbt och effektivt
som möjlig söker utforska smittkällan.
Medicinalstyrelsen har i avgivet remissyttrande över motionen inledningsvis
anfört, att tagande av blodprov för påvisande av eventuell syfilitisk
infektion ur medicinsk synpunkt är en relativt enkel åtgärd, som verkställes
samtidigt som blodprov tages för Rh-undersökning och som inte innebär
någon väsentligt ökad arbetsbelastning för mödravårdsorganisationen. Styrelsen
har framhållit att motsvarande frågor ställer sig annorlunda beträffande
gonorré, då diagnostiken kräver att vid ettvart av fyra besök tages
tre prov, vilka undersökes genom direkt mikroskopi och odlingsförfarande.
Styrelsen har vidare anfört:
En undersökning för påvisande av gonorré hos en havande kvinna kan i
princip ha tre syftemål.
I första hand gäller det att upptäcka sjukdomen och kunna bota den sjuka
så att sjukdomen ej föranleder komplikationer genom att den sprides till
närliggande organ.
I andra hand avser undersökningen att om möjligt uppspåra den person,
som infekterat kvinnan i fråga och som — om sjukdomen icke upptäckes
hos honom — själv kan insjukna med olika komplikationer och —
utan att vara medveten därom — sprida sjukdomen till andra.
I tredje hand avser sådan undersökning att skydda det väntade barnet
mot att infekteras vid förlossningen (infektionen sker vid själva förlossningsakten,
annat senare inträffande infektionsmodus är praktiskt taget ej
förekommande) och då framför allt dess ögon mot den tidigare så fruktade
gonorrhoiska bindehinnekatarren. Den i Sverige praktiserade Credés
profylax med lapisindrypning i varje nyfött barns ögon har åstadkommit,
att sedan lång tid tillbaka intet allvarligt fall av ögongonorré kunnat konstateras.
Det råder en samstämmig uppfattning att denna förebyggande åtgärd
alltjämt är den mest effektiva (jfr bilagda cirkulär MF 138/45). Sjukdomen
är dessutom, med vår tillgång till moderna antibiotika, ej på långa vägar
så allvarlig som tidigare, och ett i nyföddhetsperioden ev. inträffat fall
skulle efter adekvat behandling ge fullkomlig utläkning.
En rutinmässig undersökning av alla blivande mödrar med helst fyra
undersökningar beträffande gonorré under havandeskapet utgör vidare en
viss hälsorisk, då den föranleder inre undersökning med instrument vid
alla besök.
Slutligen betyder fyra besök av havande kvinna med tagande av s. k.
odlingsprov från tre lokalisationer ett totalantal av 12 undersökningar per
kvinna och med ett antal av 100 000 havande kvinnor per år totalt icke
mindre än 1 200 000 ytterligare prov per år. En sådan belastning synes medicinalstyrelsen
icke stå i någon som helst proportion till de mycket ringa
praktiska resultat, som skulle kunna utvinnas.
Medicinalstyrelsen, som under åberopande av ovanstående funnit att
motionen icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd, har i remissvaret
avslutningsvis påpekat att gonorrésituationen i dag kräver ökad vaksamhet
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år I96h
3
och att undersökning på förekomsten av gonorré bör företagas i varje fält
där anledning finns.
Utskottet
Blodprov för påvisande av syfilis tages regelmässigt å de blivande mödrar
som är inskrivna vid mödravårdsorganen. Prov för utrönande om vederbörande
lider av gonorré utföres däremot icke.
Förevarande motion syftar till införande av gonorrétest på blivande mödrar.
I motionen framhålles, att gonorrén visar en oroväckande utbredning
och att en generell provtagning verksamt kan bidraga till att akuta fall på
ett tidigt stadium uppspåras och kommer under behandling.
Utskottet vill understryka vikten av att alla lämpliga åtgärder vidtages
för att hindra spridning av gonorré, som visar en stigande frekvens. Då den
av motionären föreslagna åtgärden enligt vad som framgår av medicinalstyrelsens
utlåtande över motionen är förenad med betydande olägenheter,
vilka icke står i rimlig proportion till de mycket ringa praktiska resultat,
som skulle kunna utvinnas, synes den dock icke böra genomföras. Utskottet
får därför hemställa,
att förevarande motion, 11:269, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren fru Carlqvist, herrar Kaijser, Lars Larsson,
Eric Carlsson*, fru Nilsson, herrar Dahlberg*, Harry Carlsson* och Kilsmo*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
fröken Sandell, herrar Fredriksson, Wahrendorff*, Jönsson i Ingemarsgården,
Carlsson i Göteborg och Ringaby.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.