Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning från allmän
försäkringskassa för avvänjning från tobaksbruk.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 115,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Petersson, Erik Filip, hemställt
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville hemställa om skyndsam
utredning angående ersättning från de allmänna försäkringskassorna för medicinsk
avvänjning från tobaksbruk”.
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt lagen om allmän försäkring utges ersättning för läkarvård och sjukhusvård
endast vid sjukdom. Förmånerna enligt förordningen angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel utgår likaledes endast vid sjukdom. Den allmänna
sjukförsäkringen avser alltså icke den förebyggande hälsovården. Ersättning
för annan vård eller behandling i anledning av sjukdom än läkarvård,
tandläkarvård och sjukhusvård utgår endast därest Konungen beträffande viss
vård eller behandling så förordnat.
I den proposition, nr 312 år 1946, vari förslag till lag om allmän sjukförsäkring
ursprungligen förelädes riksdagen, anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, rörande försäkringens allmänna innebörd följande:
Socialvårdskommittén har funnit den föreslagna försäkringen böra begränsas
till att avse ersättning allenast när försäkrad drabbas av sjukdom. Kostnader,
som icke ha sin grund i sjukdom, skola sålunda icke ersättas enligt förslaget.
Jag anser det välbetänkt, att den här förevarande försäkringen till en början
begränsas till att i stort sett avse allenast de områden och prestationer, som av
kommittén föreslagits. Sedan någon erfarenhet vunnits om lagens verkningar,
torde spörsmålet om utökande av hjälpformerna få upptagas till omprövning.
Detta gäller bland annat de hälsovårdande åtgärderna. Att den förebyggande
hälsovården är av särskilt intresse för försäkringen behöver knappast understrykas.
Socialförsäkringsutredningen underströk i sitt år 1952 avgivna betänkande
angående sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring (SOU 1952: 39) angelägenheten
av att frågan om den förebyggande vårdens ställning inom sjukförsäkringen
prövades så snart ske kunde. Vid remissbehandlingen av utredningens
förslag betonades även från flera håll vikten av att denna fråga snarast upptogs
till prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1961/. 9 samt. 2 avd. Nr 29
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
I den proposition, nr 178 år 1953, genom vilken vissa förslag till ändringar
i den då gällande sjukförsäkringslagen förelädes riksdagen, uttalade föredragande
departementschefen, statsrådet Sträng, att frågan om den förebyggande
hälsovården var mycket svårlöst samt anförde vidare:
Sålunda lär det vara meningslöst att sjukförsäkringsvägen finansiera periodiskt
återkommande hälsoundersökningar, då någon försäkringsrisk härvidlag
ej finnes. De läkarresurser, som kan påräknas för den sjukdomsförebyggande
verksamheten, torde även bli begränsade. Jag anser det sålunda inte vara möjligt
att utan en ingående undersökning ålägga sjukförsäkringen uppgifter på
det sjukdomsförebyggande området. En utredning härom torde böra komma
till stånd först sedan den nya försäkringen vunnit en viss stadga.
I motionerna I: 41 och II: 47 vid 1956 års riksdag framlades förslag i syfte att
möjliggöra läkarvårds- och läkemedelsersättning vid förebyggande vård i viss
begränsad omfattning, nämligen till personer, som med till visshet gränsande
sannolikhet varit utsatta för smitta av sjukdom, vars utbrott kunde förhindras
genom behandling under inkubationsstadiet. Till komplettering av detta förslag
framställdes i motionerna 1:127 och 11:173 vid samma riksdag ett yrkande av
innebörd att bakteriologiska preparat skulle tillhandahållas till nedsatt pris.
Sistnämnda förslag innebar att prisnedsättningen för nämnda preparat skulle
tillämpas jämväl vid övriga fall av förebyggande vård samt vid sjukdom.
Andra lagutskottet yttrade i utlåtande nr 42 i anledning av motionerna bl. a.
Den förebyggande hälsovården är uppenbarligen av den allra största betydelse
för folkhälsan. Att dylik vård även är av särskilt intresse för sjukförsäkringen
torde knappast behöva understrykas. Under förarbetena till sjukförsäkringslagen
har i olika sammanhang framhållits angelägenheten av att frågan
om den förebyggande vårdens ställning inom sjukförsäkringen prövades så snart
ske kunde. Vid framläggandet år 1953 av proposition med förslag till ändringar
i sjukförsäkringslagstiftningen framhöll föredragande departementschefen, att
det icke vore möjligt att utan en ingående undersökning ålägga sjukförsäkringen
uppgifter på det sjukdomsförebyggande området, samt uttalade, att en
utredning i ämnet torde böra komma till stånd först sedan den nya försäkringen
vunnit en viss stadga.
Att under sjukförsäkringen införa endast det begränsade område av den
förebyggande vården, som aktualiserats i motionerna I: 41 och II: 47, synes utskottet
vara förenat med betydande administrativa och andra praktiska olägenheter.
Med hänsyn bland annat härtill synes det utskottet icke heller vara lämpligt
att utan föregående undersökning på sätt i motionerna 1:127 och II: 173
föreslås införa de bakteriologiska preparaten under läkemedelsförordningens
bestämmelser om prisnedsättning. Utskottet kan därför icke nu tillstyrka bifall
till förevarande motioner. Inom ramen för en utredning angående den förebyggande
vårdens ställning över huvud taget inom sjukförsäkringen kommer
emellertid de i motionerna framlagda förslagen naturligt under prövning. Utskottet
vill understryka vikten av att en dylik utredning kommer till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen i anledning av förevarande motioner i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening giver till känna vad utskottet sålunda anfört.
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
3
I skrivelse till Kungl. Maj:t gav riksdagen såsom sin mening till känna vad
utskottet anfört.
Frågan om läkarvårds- och läkemedelsersättning vid förebyggande vård ingår
i det uppdrag som anförtrotts 1961 års sjukförsäkringsutredning. I direktiven
till utredningen framhålles att ett mycket nära samband föreligger mellan den
förebyggande hälsovården och sjukvården och att den förebyggande vården står
mycket nära de intressen som beröres av sjukförsäkringslagstiftningen. Det
uttalas vidare att hithörande spörsmål bör förutsättningslöst prövas. I utredningsdirektiven
anföres därjämte, att spörsmålet om ersättning från sjukförsäkringen
för sådana av läkare ordinerade sjukvårdande åtgärder, som inte
nu omfattas av försäkringens regler om läkarvård och sjukhusvård, bör upptagas
av utredningen. Utredningen har ännu icke framlagt betänkande.
I motionerna 1:372 och 11:445 vid 1963 års riksdag yrkades att spörsmålet
om ersättning för medicin, som ordinerats i förebyggande syfte, skulle utbrytas
från övriga frågor som behandlas av förutnämnda utredning så att förslag i den
delen kunde framläggas redan till 1963 års höstriksdag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 18, i anledning av motionerna
anförde andra lagutskottet bl. a.
Bland de problem som aktualiseras vid övervägandet av förebyggande åtgärder
rymmes även frågan om ersättning från sjukkassorna för hälsokontroll.
Vidare föreligger nära samband med andra frågor, som överväges av sjukförsäkringsutredningen,
däribland problemet om ersättning för annan vård eller
behandling i anledning av sjukdom än läkar- och sjukhusvård. De nu berörda
frågorna bör lämpligen upptas till behandling i ett sammanhang. Utskottet
finner därför inte skäl till något sådant riksdagens initiativ som föreslås i
motionerna.
Utskottet
Inom sjukförsäkringen ersättes enligt lagen om allmän försäkring i regel
utgifter för läkarvård och sjukhusvård. Efter Kungl. Maj:ts förordnande kan
även utgå ersättning för viss annan behandling (s. k. merprestationer). Såsom
förutsättning gäller i samtliga fall att vården eller behandlingen är erforderlig
på grund av sjukdom. Försäkringen omfattar således icke den förebyggande
hälsovården.
I förevarande motion hemställes om skyndsam utredning angående ersättning
från sjukförsäkringen för medicinsk avvänjning från tobaksbruk. Som skäl för
sitt yrkande anför motionären, att det bör vara en samhällets sak att i högre
grad än hittills intressera sig för kampen mot tobakens skadliga verkningar.
I den mån avvänj ningen från tobaksbruk ingår som ett led i en av läkare
utförd behandling av sjukdom utgives redan enligt gällande regler ersättning
inom sjukförsäkringen. I andra fall, såsom då avvänjningskuren är att anse
som en sjukdomsförebyggande åtgärd eller ej utföres av läkare, ersättes icke
den behandlades utgifter av de allmänna försäkringskassorna. Frågorna om
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1964
rätten till erättning från sjukförsäkringen för förebyggande hälsovård och om
omfattningen av de sa kallade merprestationerna ingår emellertid i de problem
som behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Bedömningen av förevarande
motionsyrkande bör enligt utskottets mening anstå tills resultat av
utredningens arbete i nu aktuella delar föreligger. Utskottet får således hemställa,
att förevarande motion, 1:115, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Edström, fru Nilsson, herrar Hiibinette, Erik Filip Petersson och Axel
Kristiansson*;
från andra kammaren: herr Anderson i Sundsvall, fröken Wetterström,
herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje*, Wiklund, Fredriksson, fru
Eriksson i Ängelholm och herr Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Erik Filip Petersson och Wiklund, vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 4 med orden ”Bedömningen
av förevarande” och slutar med orden ”aktuella delar föreligger” bort
ersättas med text av följande lydelse:
”Utskottet anser, att förevarande motionsyrkande om utredning rörande
sjukförsäkringsersättning jämväl för sjukdomsprofylaktisk rökavvänjningsbehandling
bör beaktas av nämnda utredning.”
b) att utskottet bort hemställa
”A. att riksdagen, i anledning av förevarande motion, I: 115,
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att motionen överlämnas
till 1961 års sjukförsäkringsutredning; samt
B. att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd”.
Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964