Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1964
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av inkomstgränsen
för arbetsgivaravgift inom ATP.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 87 i första kammaren av herr Nilsson,
Ferdinand, och fru Olsson samt nr 106 i andra kammaren av herrar Antonsson
och Wahrendorff.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära förslag om sådan
ändring av 19 kap. 1 § fjärde stycket lagen om allmän försäkring »att den
gräns för inkomst av tillfälligt arbete hos en arbetsgivare, under vilken arbetsgivaravgift
inte utgår, från nu 300 kronor per år något höjes, förslagsvis
till 1 000 kronor».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:87.
Gällande rätt
Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av förvärvsarbete. Pensionsgrundande
inkomst beräknas på grundval av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete under året. Jämlikt It kap. 2 § lagen om
allmän försäkring avses med inkomst av anställning lön i penningar eller
naturaförmåner, varvid till sådan inkomst icke hänföres från en och samme
arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått till 300 kronor. Vid
beräkning av arbetsgivaravgift skall enligt 19 kap. 1 § fjärde stycket ovannämnda
lag icke tagas hänsyn till arbetstagare, vars lön under beräkningsåret
ej uppgått till 300 kronor.
Historik
Reglerna om att inkomst understigande 300 kronor ej är pensionsgrundande
ingick ursprungligen i 5 och 33 §§ lagen om försäkring för allmän tillläggspension,
som trädde i kraft den 1 januari 1960. De överfördes med oförändrad
innebörd till lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft tre år
senare. I proposition nr 100 år 1959 med förslag till lag om försäkring för
allmän tilläggspension m. in. yttrade föredragande departementschefen:
Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 20
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1964
Från principen om att inkomst, som åtnjutes av arbetstagare i civilrättslig
mening, skall vara pensionsgrundande som inkomst av anställning bör
av praktiska skäl undantag göras i fråga om vissa smärre anställningsinkomster.
Det kan nämligen många gånger vara vanskligt — inte minst för
allmänheten — att bedöma huruvida en person, som tillfälligtvis utför ett
mera kortvarigt arbete, är att anse som anställd hos den, för vars räkning
arbetet utföres. Här må blott erinras om tillfälligt anlitad hushållshjälp samt
hantverkare, som utför smärre målnings-, snickeri- eller reparationsarbeten.
Hittillsvarande erfarenheter av tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbegreppet,
särskilt från yrkesskadeförsäkringen, visar att det i dylika
fall ofta kan erfordras en omfattande utredning i olika hänseenden för att
avgöra om den som utför arbetet är att anse som arbetstagare eller ej. Genom
att betrakta en försäkrads lön från en arbetsgivare såsom inkomst av
anställning endast om lönen under ett kalenderår uppgått till ett visst minimibelopp,
kan man i många fall undvika de nämnda svårigheterna. Man vinner
genom en sådan gränsdragning också den fördelen att de, som anlitar
avlönad arbetskraft i mycket ringa omfattning, inte behöver erlägga avgifter
till försäkringen. Eftersom avgifterna i dylika fall blir förhållandevis
små, kan kostnaderna för deras debitering och uppbörd ställa sig oproportionerligt
höga. Mot bakgrunden härav har i sista punkten av första stycket
föreskrivits att, om ersättningen till den försäkrade från en och samma
arbetsgivare under ett kalenderår inte uppgår till 300 kr., så skall ersättningen
inte räknas som inkomst av anställning.
I samband med behandling av propositionen hade särskilda utskottet att
pröva en motion med yrkande om slopande av trehundrakronorsregeln, då
den missgynnade löntagare som för sin försörjning tog arbete hos flera arbetsgivare.
Särskilda utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen i denna del
godkända utlåtande motionen. Utskottet framhöll att ställningstagande till
problemet krävde erfarenhet av systemets tillämpning.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring skall därest en anställd av samme
arbetsgivare erhåller lön understigande 300 kronor per år detta belopp ej
vara pensionsgrundande. I konsekvens härmed skall arbetsgivaren ej heller
erlägga avgift för beloppet.
Förevarande motioner syftar til! att beloppet 300 kronor skall höjas till
förslagsvis 1 000 kronor. I motionerna framhålles, att sedan trehundrakronorsregeln
infördes har arbetskostnaden för exempelvis hemhjälp och för
utförande av småreparationer stigit väsentligt samt att arbetsgivaravgifter
för dylika mindre arbeten vållar onödigt besvär.
Sedan lagen om försäkring till allmän tilläggspension, vari trehundrakronorsregeln
ingick, trädde i kraft den 1 januari 1960 har prisnivån i samhället
stigit. Som en följd härav har basbeloppet från den 1 januari 1960 till
den 1 januari 1964 höjts från 4 200 kronor till 4 800 kronor. Även om det
vid ändringar i prisnivån kan vara berättigat att justera trehundrakronors
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 196A
3
regeln, är det med hänsyn till storleken av de ändringar som skett sedan
januari 1960 och till den korta tid regeln varit i kraft inte för närvarande
påkallat att höja beloppet. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:87 och 11:106, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
n nbnsm/riii.-»;: ''eif Ht, *nb
Stockholm den 12 mars 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, fru Nilsson, herrar Nyman och
Per Petersson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,
Johansson i Södertälje*, Wiklund, fru Gunne, fru Eriksson i Ängelholm,
herrar Svensson i Kungälv* och Gomér.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Eric Carlsson, Per Petersson, fru Gunne och herr Gomér, vilka
ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 2 med orden »Sedan
lagen om» och slutar med orden »att höja beloppet» bort ersättas med
text av följande lydelse:
»Sedan lagen om försäkring till allmän tilläggspension, vari trehundrakronorsregeln
ingick, antogs vid 1959 års riksdag har prisnivån i samhället
stigit. Som en följd härav har basbeloppet, som ursprungligen fastställdes
till 4 000 kronor, stigit till 4 800 kronor per den 1 januari 1964. Detta förhållande
ådagalägger att en höjning av den gällande trehundrakronorsgränsen
är motiverad på grund av penningvärdesförsämring. Härjämte får det
antagas att det i de berörda fallen inträffat reala inkomstökningar i likhet
med vad som skett på andra områden. En följd av den ekonomiska utvecklingen
är således att de administrativa besvär m. in., som man velat undvika
genom trehundrakronorsregeln, ökat i omfattning. Även om en justering
är motiverad kan utskottet dock för närvarande inte förorda en så omfattande
höjning som förslagsvis nämnts i motionen. En höjning till 500
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 196A
kronor är enligt utskottets mening en lämplig avvägning i nuvarande läge.»
b) att utskottet bort hemställa,
»A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
1:87 och 11:106, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om förslag till sådana ändringar i lagen om allmän försäkring
att dels vid bestämmande av inkomst av anställning
enligt 11 kap. 2 § icke skall medtagas sådan från en och
samme arbetsgivare åtnjuten lön, som under ett år ej uppgått
till femhundra kronor, dels vid beräkning av avgift enligt
19 kap. 1 § hänsyn icke skall tagas till arbetstagare, vars
lön under året ej uppgått till femhundra kronor; samt
B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
540227