Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1964
1
Nr 13
L tlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning för vissa
resor enligt lagen om allmän försäkring.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 215 i första kammaren av herr Bengtson
och fru Olsson samt nr 272 i andra kammaren av herr Svensson i Vä
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till sådan ändring av lagen
om allmän försäkring att ersättning för resor utgår även för behandling av
hörselskadade som utförs av annan än leg. läkare».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II :272.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt bestämmelser i 2 kapitlet i lagen om allmän försäkring har försäkrad
vid sjukdom rätt till ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård
ävensom i samband därmed företagna resor. Närmare bestämmelser
om reseersättning finns intagna i sjukreseförordningen. Vid läkarvård
utgår ersättning endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp
av i regel fyra kronor. Den är därjämte maximerad enligt särskilda
regler. Rätt till ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning
föreligger då försäkrad åtnjutit sjukhusvård, som på grund av sjukdom
varit erforderlig. I princip ersättes hela resan till sjukvårdsinrättningen
men återresan endast i den män kostnaden överstiger karensbeloppet fyra
kronor.
Historik
Frågan om ersättning för resor för sjukvård som meddelas av annan än
läkare har behandlats av sjukreseutredningen i betänkandet »Sjukreseersättningar»
(SOU 1958:23). Utredningen ansåg sig böra avstå från att framlägga
förslag om kostnadsersättning för resor i samband med sådan vård
som avsågs i 18 § sjukförsäkringslagen (2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring).
Utredningen hänvisade därvid till att den ifrågasatta utvidgningen av
försäkringsskyddet lämpligen borde övervägas i samband med en mera all
Bihang
titt riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. AV 13
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 196å
män översyn av området för sjukförsäkringen och grunderna för försäkringsutgifternas
finansiering. Utredningen anförde dessutom beträffande
vanföras resor för byte av proteser o. d. följande:
Vi har dryftat frågan om att utsträcka ersättningsrätten till att avse även
sådana resor till och från ortopediska kliniker som ej står i samband med
läkarvård. Vi har dock inte ansett oss böra framlägga något förslag härom.
Lika angeläget kunde det vara att medge ersättning vid resor för exempelvis
foniatrisk behandling av talpedagog. Liksom när det gäller vård, som lämnas
av sjuksköterska, skulle en dylik utvidgning av försäkringsskyddet innebära
en så betydelsefull förändring av sjukförsäkringens innehåll att
den inte bör genomföras enbart på grund av överväganden om vad som kan
vara motiverat från resekostnadssvnpunkt.
I propositionen nr 161 till 1959 års riksdag anförde föredragande departementschefen,
att han i likhet med sjukreseutredningen ännu icke fann tiden
vara inne att ta ställning till frågan om gottgörelse för resor vid erhållande
av sjukvård, som meddelades av annan än läkare. Spörsmålet om en
eventuell utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till den allmänna
översyn av lagen, som kunde förväntas inom en förhållandevis nära framtid.
Andra lagutskottet biträdde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45
uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet såvitt
gällde reseersättning icke borde ske i samband med en partiell reform.
Enligt utskottets mening var det emellertid angeläget, att en allmän översyn
av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast kom till stånd, varvid bl. a.
frågan om vilka slag av resor som borde omfattas av försäkringsskyddet
kunde bli föremål för förnyat övervägande.
Vid 1962 års riksdag väcktes motioner som syftade till att reseersättning
skulle utges från sjukkassa även i de fall då läkare icke medverkat vid utbyte
eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel. Andra lagutskottet behandlade
motionerna i utlåtande nr 20. Utskottet erinrade om att chefen för
socialdepartementet i december 1961 tillkallat särskilda sakkunniga för att
företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen och att denna utredning
enligt direktiven skulle behandla bl. a. frågor som rörde ersättning från
sjukkassa för resekostnader. Utskottet fann det vid sådant förhållande
lämpligt att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet gjordes till föremål
för prövning i samband därmed.
I skrivelse till Kungl. Maj:t gav riksdagen såsom sin mening till känna
vad utskottet anfört.
Vid 1963 års riksdag väcktes ånyo motioner med samma syfte som de vid
1962 års riksdag för vilka ovan redogjorts. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 50 uttalade andra lagutskottet, med hänvisning till frågans behandling
år 1962, att något ytterligare initiativ icke var erforderligt.
Andra lagutskotlets utlåtande nr 13 dr 1964
3
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser utgår i vissa fall ersättning för utgifter vid
vård eller behandling i anledning av sjukdom även om vården eller behandlingen
ej är att hänföra till läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård. Ersättning
utgår sålunda bl. a. för viss foniatrisk behandling även om denna
icke utföres av läkare. Ersättning för resor i samband med sådan behandling
eller vård utgår i princip icke.
Förevarande motioner syftar till att reseersättning skall utgå i samband
med behandling av hörselskadade även om behandlingen utföres av annan
än läkare. I motionerna pekas särskilt på vikten av att hörselskadade barn
kommer under regelbunden behandling samt på att resor i sådana fall blir
särskilt ekonomiskt betungande, då vårdare i regel måste medfölja på de
ofta långa resorna till större centralorter, där hörselcentraler är belägna.
Enligt direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning skall utredningen
bl. a. pröva frågan i vilken utsträckning reseersättning bör utgå i samband
med sådana av läkare ordinerade sjukvårdande åtgärder, som icke nu
räknas som läkarvård eller sjukhusvård. Utskottet anser det icke lämpligt
att ta ställning till motionsyrkandena innan resultatet av utredningens arbete
föreligger. Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, 1:215 och 11:272, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1964
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars
Larsson, Eric Carisson*, Edström, fru Nilsson, herrar Hiibinette och Erik
Filip Petersson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fröken
Wetterström*, herrar Bengtsson i Varberg, Wiklund*, Fredriksson, Sundelin*
och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Gustavsson i Alvesta.