Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i arbetarskyddslagen
av bestämmelser om minimitemperatur
för arbetslokal.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 111,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har fru Ryding m. fl. yrkat »att
riksdagen i skrivelse till regeringen måtte hemställa om förslag till sådan
ändring av arbetarskyddslagen, som i denna motion förordas».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttranden från arbetarskyddsstyrelsen och statens institut
för folkhälsan.

Gällande bestämmelser

I 7 § arbetarskyddslagen finns en allmän föreskrift för arbetsgivare att
iakttaga allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden varunder
arbetet bedrives skäligen kan erfordras för att förebygga att arbetstagare
ådrager sig ohälsa i arbetet. Lagens 10 § stadgar att arbetet skall
äga rum i lämplig värme- och fuktighetsgrad. Enligt 22 § arbetarskyddskungörelsen
skall det finnas tjänliga anordningar för detta ändamål,
varvid skall beaktas om arbetet är lätt eller tungt eller om detsamma
är rörligt eller utföres stillasittande eller stillastående. Uppvärmning bör,
där så kan anses påkallat, ske även i arbetsskjul, förarhytter å motorfordon
och liknande utrymmen. I 23 § stadgas, att vid arbete där arbetstagare
under längre tid är utsatt för synnerlig kyla skall tillfredsställande skyddsåtgärder
vidtagas, såframt ej dylika åtgärder är uteslutna av arbetets
natur eller omständigheterna i övrigt. Utföres arbete regelbundet stillastående
eller stillasittande skall vidtagas åtgärder till skydd mot kyla
från golv.

På arbetsplats med minst fem anställda skall finnas skyddsombud.
Vid arbetsställe, som sysselsätter minst femtio arbetstagare, skall finnas
skyddskommitté bestående av företrädare för arbetsgivaren och skyddsombud.
Skyddskommitté skall enligt 65 § arbetarskyddskungörelsen behandla
och till arbetsgivaren ställa förslag beträffande bl. a. hälsofrågor

Bihang Ull riksdagens protokoll 1964. ,9 sand. 2 avd. Nr 43

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

på arbetsplatsen. Skyddsombud kan enligt 64 § påkalla behandling avskyddsfrågor
inför skyddskommittén. Ombud kan vidare göra framställning
till arbetsgivaren om skyddsåtgärd. Arbetsgivaren har då att utan
dröjsmål lämna besked. Beaktas ej en sålunda gjord framställning kan
skyddsinspektörens ingripande påkallas. I arbetarskyddslagen 53 § stadgas
rätt för yrkesinspektör att vid missförhållande förelägga arbetsgivare
att rätta förhållandet. Efterkommes ej föreläggande, som får överklagas,
kan följden bli böter eller fängelse.

Motionen

1 motionen framhålles, att åtskilliga brister uppstår på arbetsplatserna
till följd av dragiga och utkylda lokaler samt att åtskillig arbetstid går
förlorad genom förkvlningssjukdomar. Motionärerna ifrågasätter huruvida
inte i arbetarskyddslagen borde angivas 18°C såsom normaltemperatur. I
motionen föreslås vidare lagstiftning om att skyddsombud eller skyddskommittéer
och företrädare för arbetsgivaren skulle gemensamt söka fastställa
lämplig minimitemperatur för olika lokaler, varvid skyddsinspektionen
skulle inkopplas som medlare, om parterna ej kom överens.

Remissyttrandena

Beträffande spörsmålet om normaltemperatur har arbetarskyddsstyrelsen
framhållit, att temperaturen på en arbetsplats är beroende av bl. a. dennas
storlek och läge, arbetets art och den framställda produkten. Styrelsen har
vidare anfört:

Arbetarskyddsstyrelsen och tidigare riksförsäkringsanstalten i egenskap
av yrkesinspektionens förutvarande chefsmyndighet har i några tall hatt
att pröva frågor om temperatur i arbetslokal. Sålunda föreskrev riksförsäkringsanstalten
år 1942, då bränsleransonering gällde, för ett gjuteri
att temperaturen i lokal, där arbete utfördes stillasittande eller stillastående,
skulle uppgå till minst 16°C och i en annan lokal till minst 12°C.
Arbetarskyddsstyrelsen har i ett fall uttalat, att uppvärmning av förråd
för större gods och detaljer, där enbart arbete med in- och urlastning förekommer,
icke skäligen kan påfordras. Förråd för mindre detaljer, vilka
arbetstagarna stillastående har att packa upp, sortera o. s. v., har däremot
ansetts böra vara försedda med erforderliga uppvärmningsanordningar.
Vilken temperatur som bör hållas i dylika förråd har dock ej närmare
angivits. Styrelsen har dessutom i ett fall uttalat sig om temperatur i bilverkstad.
Härvid har styrelsen förklarat sig icke kunna generellt angiva
något bestämt gradtal, som icke får underskridas, då härpå inverkande
förhållanden kan variera i olika verkstäder men att arbetet i bilverkstad
får anses äga rum under gynnsamma förhållanden om temperaturen hålles
vid omkring 16°C. Vid exceptionellt svåra väderleksförhållanden torde
denna temperatur dock ej alltid kunna hållas. Styrelsen har i anslutning

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

härtill framhållit, att i de fall då arbetstagare under arbetet i bilverkstad
har att sitta eller ligga under fordon, skall han till skydd mot bl. a. kyla
från golv ha tillgång till lämplig pall, liggvagn eller matta.

Av ovanstående torde framgå, att det är förenat med stora svårigheter
att angiva en viss bestämd minimitemperatur för arbetslokaler, eftersom
hänsyn kan behöva tagas till flera av de förhållanden som tidigare nämnts
och dessa kan vara skiftande från fall till fall. Den av motionärerna föreslagna
normaltemperaturen 18°C kan anses vara lämplig främst för arbetslokaler,
där huvudsakligen stillasittande eller stillastående arbete förekommer
och där den framställda produkten eller den hanterade varan
ej kräver lägre eller möjligen högre temperatur. Ett införande i arbetarskyddslagen
eller i arbetarskyddskungörelsen av en normaltemperatur av
18°C skulle således ha avseende på endast en del av alla de slag av arbetslokaler
som förekommer. Tillämpningen av en bestämmelse om normallemperatur
skulle vidare komma att medföra stora tolkningssvårigheter,
eftersom det i lagen knappast kunde specificeras för vilka arbetslokaler
bestämmelserna vore avsedda att gälla.

Statens institut för folkhälsan har beträffande förslaget om normaltcniperatur
anfört:

Åtskilliga faktorer påverkar frågan om lämplig temperatur på arbets-,
platserna. Icke blott graden av den fysiska aktivitet, arbetstagaren utvecklar,
utan även den klädedräkt, arbetet kan påfordra, måste sålunda inverka
på bedömningen. Vid vissa stillasittande arbeten, exempelvis kontorsarbete,
kan 18°C vara för låg temperatur. För en hårt kroppsarbetande personal,
framför allt om fukttäta skyddskläder användes, kan å andra sidan denna
temperatur ofta medföra värmeproblem. På vissa arbetsplatser kan det
av tekniska skäl vara omöjligt att åstadkomma lämplig temperatur, på
andra kan exempelvis framställningsprocesser fordra en låg teiripefatur.
Ett fastställande av 18°C som normaltemperatur skulle därför endast komma
att gälla vissa arbetsplatser. Det torde knappast vara möjligt att i lagen
angiva, vilka platser denna temperatur skulle gälla. Styrelsen anser, att
denna fråga med hänsyn till dess komplicerade natur bör bli föremål för
en särskild utredning, vars mål bör vara att söka utröna tillfredsställande
normal- resp. minimitemperatur för olika slag av arbetslokaler. Enligt
styrelsens mening bör anvisningar på grundval av utredningsresultatet
utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen; däremot anser sig styrelsen f. n. icke
beredd att tillstyrka införandet i lag eller kungörelse av bestämmelser om
eu »normaltemperatur» för arbetslokal.

Beträffande förslaget rörande ändring av bestämmelserna om lokal
skyddsverksamhet har båda remissinstanserna, under hänvisning till atl
skyddsombud och skyddskommittéer redan har till uppgift att behandla
problem rörande lämplig temperatur på arbetsplatsen, hävdat att något
tillägg i lagen ej är erforderligt.

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1964

Utskottet

I arbetarskyddslagen och arbetarskyddskungörelsen finns vissa generella
bestämmelser som innebär, att i arbetslokaler skall hållas med hänsyn
till arbetets art och övriga omständigheter lämplig värmegrad. Föreskrifter
om bestämda temperaturförhållanden för olika lokaler saknas.

Förevarande motion syftar till att i arbetarskyddslagstiftningen skall, med
hänsyn till svårigheterna att ge de gällande reglerna ett praktiskt innehåll,
intagas en föreskrift om »normaltemperatur» bestämd till 18°C. I motionen
föreslås dessutom införande av regler om att på varje arbetsplats skyddsombud
eller skyddskommittén samt företrädare för arbetsgivaren gemensamt
skall fastställa lämplig minimitemperatur för olika arbetslokaler, varvid
skyddsinspektionen skall medla vid oenighet.

Det i motionen aktualiserade problemet om lämplig temperatur i arbetslokaler
är beaktansvärt. Med hänsyn till de olikheter i skilda avseenden, som
nödvändigtvis måste föreligga mellan olika arbetsplatser, anser utskottet
dock inte införandet av en fixerad normaltemperatur vara en ändamålsenlig
åtgärd. Det synes icke möjligt att ha regler av annan typ än de nuvarande,
som anger vissa allmänna normer. Utskottet anser sig sålunda ej kunna biträda
det i motionen framställda förslaget om viss normaltemperatur.

Beträffande det andra i motionen framställda förslaget om ändrade bestämmelser
för den lokala skydssverksamheten synes, såsom arbetarskyddsstyrelsen
och statens institut för folkhälsan påpekat i remissyttranden, de
möjligheter till ingripande som den nuvarande lagstiftningen ger skyddsombud,
skyddskommittéer och skyddsinspektörer vara tillräckliga, varför ändrade
regler i det av motionärerna föreslagna avseendet ej torde erfordras.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:111, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson och Axel
Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmersfors,
fröken Wetterström, herr Bengtsson i Varberg, fru Eriksson i Ängelholm,
fru Svensson och herr Gustavsson i Alvesta*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640371