Andra lagutskottets utlåtande nr 36 År 1964

Nr 36

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester, m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 21 februari 1964 dagtecknad proposition, nr 58, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester
och

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om
förlängd semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i ämnet
väckta motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckt motion

1) nr 48 i andra kammaren av herrar Bengtsson i Landskrona och Svenning
angående beräkningen av semesterlön och semesterersättning i vissa
fall;

B. i anledning av propositionen väckta motioner

2) de likalydande motionerna nr 665 i första kammaren av herr Augustsson
och herr Karlsson, Helge, samt nr 810 i andra kammaren av herr Bengtsson
i Landskrona m. fl. ävensom

3) de likalydande motionerna nr 673 i första kammaren av herr Wallmark
m. fl. och nr 818 i andra kammarnen av herr Fålldin m. fl.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1 —Bilmng till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 2 avd. Nr 36

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 17 maj 1963 (nr 114) om semester

Härigenom förordnas, att 5, 7, 10 och 12 §§ lagen den 17 maj 1963 om
semester skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Upphör anställning innan arbetstagaren
åtnjutit semester eller semesterlön,
vartill han förvärvat rätt
enligt denna lag, skall han erhålla
ersättning därför (semesterersättning).

Motsvarande skall----— -

(.Föreslagen lydelse)

Upphör anställning innan arbetstagaren
åtnjutit semesterlön, vartill
han förvärvat rätt enligt denna lag,
skall han erhålla ersättning därför
(semesterersättning).

anställningsvillkoren ändrats.

5 §•

7 §.

Semester utgår —-----en dag.

Med dag,-----—--

Dag, under vilken arbetstagaren
varit frånvarande från arbetet av
anledning, som i andra stycket b)—
e) sägs, skall icke jämställas med
dag å vilken arbete utförts, därest arbete
eljest uppenbarligen icke kunnat
beredas arbetstagaren å sådan
dag. Har arbetstagaren varit frånvarande
från arbetet av anledning,
som i andra stycket b) sägs, och har
frånvaron fortgått oavbrutet under
två kvalifikationsår, skall därefter
infallande dag av frånvaroperioden
icke jämställas med dag, å vilken arbete
utförts.

— till godo.

Dag, under vilken arbetstagaren
varit frånvarande från arbetet av anledning,
som i andra stycket b)—e)
sägs, skall icke jämställas med dag
å vilken arbete utförts därest eljest,
av annan orsak än driftsuppehåll
för samtidig semester, arbete uppenbarligen
icke kunnat beredas arbetstagaren
å sådan dag. Har arbetstagaren
varit frånvarande från arbetet
av anledning, som i andra stycket
b) sägs, och har frånvaron fortgått
oavbrutet under två kvalifikationsår,
skall därefter infallande dag av frånvaroperioden
icke jämställas med

dag, å vilken arbete utförts.

I fall — —-------till arbetet.

Om förlängd------särskild lag.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

(Gällande lydelse)

Arbetsgivaren äger bestämma, när
semestern skall utgå; dock bör semestern,
om arbetstagaren icke annat
begär, såvitt möjligt förläggas
till sommartid. Utan arbetstagarens
medgivande må semestern icke förläggas
till tid, då arbetstagaren på
grund av sjukdom, som inträffat
innan semestern börjat, är oförmögen
till arbetet, eller till sådan tid
för hans bortovaro från arbetet,
som enligt 7 § andra stycket c)—e)
skall jämställas med tid å vilken arbete
utförts. Dylikt medgivande erfordras
dock icke, därest arbete
eljest uppenbarligen icke kunnat beredas
arbetstagaren å tid som nu
sagts.

Semestern skall utgå i ett sammanhang,
såframt icke överenskommelse
om annan ordning träffas med
arbetstagaren, överstiger semestertiden
tjugofyra dagar, må dock semestern
förläggas till två skilda perioder,
av vilka den ena utgör minst
tjugofyra dagar.

Semester för —

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivaren äger bestämma, när
semestern skall utgå; dock bör semestern,
om arbetstagaren icke annat
begär, såvitt möjligt förläggas
till sommartid. Semestern skall, med
undantag som föranledes av andra
stycket, utgå i ett sammanhang, såframt
icke överenskommelse om annan
ordning träffas med arbetstagaren
eller semestertiden överstiger
tjugofyra dagar. I sistnämnda fall
må semestern även utan arbetstagarens
samtycke förläggas till två perioder,
av vilka den ena utgör minst
tjugofyra dagar.

Infaller under den för semestern
bestämda tiden dag, då arbetstagaren
på grund av sjukdom är oförmögen
till arbete, eller dag, som enligt
7 § andra stycket c)—e) jämställes
med dag å vilken arbete utförts,
skall den dagen frånräknas,
såframt arbetstagaren utan dröjsmål
gör framställning därom hos arbetsgivaren.
Arbetstagaren är skyldig
att, om arbetsgivaren så påfordrar,
genom intyg av läkare eller uppgift
från allmän försäkringskassa styrka
att han på grund av sjukdom varit
oförmögen till arbete. Semester, som
återstår på grund av att tid sålunda
frånräknats, skall förläggas till en
sammanhängande period, om arbetstagaren
icke medgiver annat.

<. hamn.

12 §.

Arbetstagare, som-------belöpande lönen.

För annan----- — — av inkomsten.

Vid tillämpning av andra stycket Vid tillämpning av andra stycket
skall i arbetsinkomsten icke inräk- skall i arbetsinkomsten icke inräk1*
— Bihang till riksdagens protokoll 196b. 9 sand. 2 avd. Nr 36

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

(Gällande lydelse)

nas semesterlön, sjuklön eller sådant
tillägg till lönen, som utgått för tid
utöver den för arbetstagaren normala
arbetstiden (övertidstillägg).
För varje dag som arbetstagaren varit
frånvarande från arbetet och som
enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes
med dag, å vilken arbete utförts,
skall arbetsinkomsten ökas
med ett belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst
i anställningen under kvalifikationsåret.

Vid beräkning —
För arbetstagare,

(Föreslagen lydelse)
nas semesterlön, sjuklön eller sådant
tillägg till lönen, som utgått för tid
utöver den för arbetstagaren normala
arbetstiden (övertidstillägg). För
varje dag som arbetstagaren varit
frånvarande från arbetet och som
enligt 7 § andra stycket b)—e) jämställes
med dag, å vilken arbete utförts,
skall arbetsinkomsten ökas
med ett belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst
i anställningen under kvalifikationsåret.
Har arbetstagaren icke åtnjutit
någon inkomst i anställningen under
kvalifikationsåret, skall semesterlönen
beräknas med hänsyn till
hans genomsnittliga dagsinkomst i
anställningen under det kvalifikationsår,
då han sist utförde arbete
för arbetsgivarens räkning.
särskilda kostnader.

— tillämpligt kollektivavtal.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Förslag
till .*

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 17 maj 1963 (nr 115) om förlängd
semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 17 maj 1963 om förlängd semester
för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Semester, vartill------kan befaras.

Med avseende å semester, som utgår
enligt första stycket, skola bestämmelserna
i 7 § andra och tredje
styckena lagen om semester äga
motsvarande tillämpning. Därvid
skall iakttagas,

1) att dag, varunder arbetstagaren
åtnjutit semester, må räknas honom
till godo för erhållande av förhöjt
antal semesterdagar endast därest
han omedelbart före och efter semestern
utfört arbete, som avses i
denna lag, samt

2) att dag, varunder arbetstagaren
varit frånvarande från arbetet av
anledning, varom förmäles i 7 §
andra stycket b)—e) lagen om semester,
icke må räknas arbetstagaren
till godo för erhållande av förhöjt
antal semesterdagar, därest arbete,
som avses i denna lag, uppenbarligen
icke kunnat beredas honom
å sådan dag.

Med avseende å semester, som utgår
enligt första stycket, skola bestämmelserna
i 7 § andra och tredje
styckena lagen om semester äga motsvarande
tillämpning. Därvid skall
iakttagas,

2) att dag, varunder arbetstagaren
varit frånvarande från arbetet av anledning,
varom förmäles i 7 § andra
stycket b)—e) lagen om semester,
icke må räknas arbetstagaren till
godo för erhållande av förhöjt antal
semesterdagar därest, av annan orsak
än driftsuppehåll för samtidig
semester, arbete, som avses i denna
lag, uppenbarligen icke kunnat beredas
honom å sådan dag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1964.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådana ändringar i semesterlagen att semester
inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan s. k. semesterkvalificerande
frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En arbetstagare,
som är sjuk eller inkallad till repetitionsövning under semestern,
skall sålunda efter framställning hos arbetsgivaren äga rätt att få sjukdomseller
inkallelseperioden räknad bort från semestern. Sjukdom skall, om
arbetsgivaren så påfordrar, av arbetstagaren styrkas med läkarintyg eller
uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som återstår efter frånräkning,
får förläggas till en särskild period. Denna skall vara sammanhängande,
om arbetstagaren inte medger annat.

Propositionen innehåller även förslag om sättet för beräkning av semesterlön
i vissa fall vid långtidssjukdom.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande övriga delar av propositionen, såsom redogörelse
för frågans tidigare behandling, innehållet i en inom socialdepartementet
upprättad promemoria samt remissyttranden däröver, hänvisas till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna 1: 673 och II: 818 har hemställts, »1) att riksdagen vid behandlingen
av proposition nr 58 måtte besluta att utbytesrätt av semesterledighet
till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna av en sjukperiod,
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga författningsändringar.
»

I motionen II: 48 har yrkats »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om sådan ändring i § 12 i semesterlagen, att med klarhet
framgår de grunder efter vilka semesterlön respektive semesterersättning
på grundval av privilegierad frånvaro skall beräknas, även då arbetstagaren
icke uppburit lön under kvalifikationsåret.»

I motionerna I: 665 och II: 810 har yrkats, »att det nya stycke som tilllagts
12 § skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har arbetstagaren icke åtnjutit någon inkomst i anställningen under kvalifikationsåret,
skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den lön som
arbetstagaren sannolikt skulle hava uppburit under kvalifikationsåret, därest
han utfört arbete för arbetsgivarens räkning.»

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 673, II: 48 och II: 810.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:
»Semesterlagstiftningen bygger på uppfattningen att semestern för arbetstagaren
skall vara en tid av vila och avkoppling från arbetet. Semestern intjänas
enligt huvudregeln genom det arbete, som utföres hos arbetsgivaren.
Tidigt insåg man emellertid att även tid för sådan frånvaro från arbetet, som
inte kan anses tjäna något egentligt rekreationssyfte, inom rimliga gränser
borde få kvalificera till semester. Lika naturligt tedde det sig att semestern
principiellt inte borde få förläggas till sådan tid som nu sagts. Sjukdomstid
och tid för frånvaro på grund av havandeskap och barnsbörd eller repetitionsövning
blev sålunda med vissa tidsbegränsningar kvalificerande för
semester, varjämte arbetsgivaren förbjöds att utan arbetstagarens samtycke
förlägga semester till sådan tid som nu nämnts. Med repetitionsövning har
i 1963 års semesterlag jämställts vissa civilförsvarsövningar.

I det nyssnämnda förläggningsförbudet har lagstiftaren emellertid gjort
den viktiga inskränkningen, att arbetsgivaren är oförhindrad att förlägga
en arbetstagares semester till tid, då arbetstagaren är sjuk eller frånvarande
av annan privilegierad anledning, om arbete uppenbarligen ändå inte
kunnat beredas arbetstagaren då. På grund av detta undantag kan en arbetsgivare,
som tillämpar semesterstängning vid sitt företag, ge även en
sjuk arbetstagare eller en arbetstagare, som är inkallad till repetitionsövning,
semester samtidigt med sina övriga anställda.

Den nu berörda undantagsregeln har under senare år varit föremål för
mycken diskussion. Denna ledde vid riksdagsbehandlingen år 1963 av propositionen
med förslag till ny semesterlag fram till att riksdagen på hemställan
av andra lagutskottet begärde ett förslag till lagändring med avseende
på det fall då repetitionsövning och semesterstängning sammanfaller.
I sitt utlåtande över propositionen jämte i anledning därav väckta motioner
hade utskottet, med hänsyn till att det i det nu nämnda fallet var fråga om
en tjänstgöringsskyldighet, som samhället ålägger den enskilde, ansett det
mindre tillfredsställande att arbetstagaren helt eller delvis skulle gå miste
om sin semester.

En utvidgning av gällande förläggningsförbud till tid för repetitionsövning
i semesterstängningsfallet aktualiserar i huvudsak samma problem
som ett motsvarande förbud med sikte på annan frånvaro av privilegierad
anledning. Det kan då ifrågasättas, om det finns någon anledning att göra
skillnad mellan det fall då frånvaron beror på repetitionsövning samt de fall
då frånvarogrunden är sjukdom eller annan som semesterkvalificerande
godtagen orsak. Med visst fog torde kunna hävdas att alla fall, då semesterstängning
sammanträffar med perioder av sjukdom eller annan semesterkvalificerande
frånvaro, i lagen bör behandlas på ett och samma sätt. Till
stöd för cn lösning i eu för arbetstagarna positiv riktning talar enligt min
mening främst det förhållandet att semesterstängning tillämpas i en mycket

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

stor utsträckning och att arbetsgivarens val av denna form framför individuellt
bestämda semestrar inte bör få inverka på den enskilde arbetstagarens
möjligheter att utnyttja sin semester för vila och rekreation.

Vad gäller sjukdomstid skulle emellertid ett slopande av undantagsbestämmelsen
för de fall då arbete inte kan beredas arbetstagaren — i fortsättningen
för enkelhetens skull kallade semesterstängningsfallen — innebära
endast en partiell lösning av frågan om sammanträffande av sådan
tid och semester. Lagens förläggningsförbud innebär nämligen endast att
semestern enligt huvudregeln inte får utgå under sjukdomstid, om arbetstagaren
blir sjuk före den för honom bestämda semestern. Insjuknar arbetstagaren
efter det att semestern börjat, kan semestern inte avbrytas och den
utgår då under sjukdomstid, alldeles oavsett om semestern är utlagd samtidigt
för alla arbetstagare eller individuellt bestämd. För den enskilde arbetstagaren
kan sålunda möjligheterna att få en tillfredsställande avkoppling
bli beroende av huruvida han insjuknar dagen före en utlagd semester
eller samma dag som denna börjar. En sådan ordning ter sig mindre tillfredsställande.

Det nu anförda visar enligt min mening att en omprövning av hela frågan
om förhållandet mellan semester och kvalificerande frånvaro inte kan undvikas
vid övervägande av den lagändring, vartill riksdagen begärt förslag.
En så begränsad förändring som den av riksdagen förordade ter sig då
mindre lämplig. Den omständigheten att den nya semesterlagen varit i kraft
endast kort tid bör i och för sig inte lägga hinder i vägen för en längre gående
reform, om denna måste bedömas som ändamålsenligare. Enligt min
bör man, när frågan om en reform av hithörande regler nu
väckts, söka finna en såvitt möjligt slutgiltig lösning av problemet om sammanträffande
av semester och tid för kvalificerande frånvaro. Förslag till
en sådan lösning har framlagts i den inom socialdepartementet uppxättade
promemorian.

Promemorieförslaget utgår från den principiella uppfattningen, att semesterns
ändamål att bereda arbetstagaren vila och avkoppling från arbetet
tillgodoses bäst om arbetstagaren fritt förfogar över sin tid under semestern.
Reformen syftar till att en arbetstagare inte skall behöva finna sig i
att semestern sammanfaller med sjukdomstid eller annan frånvaro som
är semesterkvalificerande. För statens anställda gäller sedan länge i detta
avseende regler, som väl tillgodoser nämnda syfte. Såvitt jag erfarit har
dessa regler inte föranlett missbruk eller tvister, och det bör därför inte
behöva vålla några större svårigheter, om för de kommunala och privata
sektorerna införes ett system liknande det som redan tillämpas för anställda
hos staten.

Den tekniskt lämpligaste lösningen för ett genomförande av den diskuterade
reformen synes, såsom i promemorian föreslagits, vara att i 10 § semesterlagen
införa en bestämmelse, enligt vilken i semestern inte skall in -

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

räknas dag, då arbetstagaren på grund av sjukdom är oförmögen till arbete,
eller dag, som enligt punkterna c)—e) i 7 § andra stycket — frånvaroanledningarna
havandeskap och barnsbörd, repetitionsövning och civilförsvarsövning
— skall jämställas med dag å vilken arbete utförts. Hur än
arbetsgivaren bestämt semestern skall tid som nu sagts kunna frånräknas
den utlagda semestern. En förutsättning härför bör dock vara, att arbetstagaren
utan dröjsmål hos arbetsgivaren gör framställning om frånräkning.

En reform i antydd riktning innebär det viktiga avsteget från nuvarande
regler, att semester avbrytes då sjukdom inträffar efter det
att semestern börjat. En arbetstagare, som drabbats av sjukdom
under semestern, skall sålunda enligt förslaget äga påfordra, att sjukdagarna
frånräknas den för honom bestämda semestern och att motsvarande antal
semesterdagar i stället får tillgodonjutas av honom vid ett senare tillfälle.

Vid övervägande av de eventuella nackdelar, som kan vara förenade med
den ifrågasatta nya regeln, kan till en början konstateras, att antalet sjuka
sommartid, då de flesta semestrarna uttages, är betydligt mindre än under
andra tider på året. Att bereda någon enstaka arbetstagare viss semesterledighet
i utbyte mot den som han gått miste om genom sjukdom förefaller
knappast behöva vålla arbetsgivaren någon större olägenhet. Förhållandet
bör inte te sig nämnvärt annorlunda än om sjukdomen inträffat efter det
att semestern avslutats i stället för under semestern.

Flera remissorgan på arbetsgivarsidan har uttalat farhågor för organisatoriska
komplikationer och för missbruk från arbetstagarnas sida, särskilt
med hänsyn till att även korta sjukperioder eller enstaka sjukdagar skulle
få frånräknas den utlagda semestern. Enligt min mening torde dock
nackdelarna för arbetsgivarna inte bli särskilt stora, även om frånräkningsrätten
får omfatta enstaka sjukdagar. Utgångspunkten bör här vara,
att förhållandena skall bedömas på i huvudsak samma sätt som när sjukdom
inträffar under arbetsåret. Beträffande arbetsgivarens möjligheter att
tillfredsställande kontrollera under semestrarna inträffande sjukdomsfall
vill jag — i likhet med vad Landsorganisationen gjort i sitt yttrande —
understryka, att utbyte av sjukdagar under semester mot nya semesterdagar
förutsätter att arbetstagaren för arbetsgivaren anmäler sjukdomsfallet
och yrkar att sjukdagarna skall frånräknas den utlagda semestern. Detta
bör ske utan dröjsmål, dvs. vid utgången av den för semestern bestämda
tiden eller -— om sjukdomen varar längre — när arbetsoförmågan upphör.
I detta sammanhang skall arbetsgivaren kunna fordra att arbetstagaren
styrker sjukdomsfallet med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa.
Sjukdom, som inte varar längre än tre dagar, kan inte styrkas
på annat sätt än genom läkarintyg, medan däremot vid långvariga sjukdomsfall
den i praktiken viktigaste kontrollen torde ankomma på försäkringskassorna.
Så snart sjukpenning börjar utgå ägnar nämligen försäkringskassan
sjukdomsfallet vederbörlig kontroll. Senast efter åtta dagar

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

kräver kassan att sjukdomen styrkes med läkarintyg. Sjukdomsfall under
semester torde med hänsyn till det anförda i allmänhet inte behöva vålla
vanskligare kontrollproblem än sjukdom under annan del av året.

En arbetstagare, som utnyttjar sin rätt att från utlagd semester räkna
bort därunder infallande sjukdagar och får motsvarande ledighet vid ett
senare tillfälle, har i allmänhet i samband med den första semestern erhållit
hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen. Han äger
då inte rätt till ytterligare semesterlön för den semesterledighet som utlägges
i ersättning för den tid arbetstagaren varit sjuk. Att märka är emellertid
att under sjukdomstiden sjukpenning utgått för tiden efter den tredje
sjukdagen.

I fråga om sjukdom, som inträffat före semesterns början, gäller som
nämnts redan enligt semesterlagens nuvarande lydelse ett förbud mot
semesterns förläggning till sjukdomstid. Från detta förläggningsförbud
stadgas det undantaget att arbetsgivaren kan ge arbetstagaren semester
även under tid för sjukdom, som börjat före semestern, om arbete eljest
uppenbarligen icke kunnat beredas arbetstagaren. Motsvarande gäller beträffande
tid för annan semesterkvalificerande frånvaro. Denna undantagsregel
är tillämplig i semesterstängningsfallen. Med den diskuterade
reformens syfte synes bäst överensstämma att arbetstagaren även i
semesterstängningsfallen får rätt att från den för honom och hans arbetskamrater
bestämda semestertiden räkna bort den tid hans sjukdom varat
eller den tid han av annan semesterkvalificerande anledning — exempelvis
repetitionsövning — varit hindrad att åtnjuta semester. Lämpligast synes
vara att den ifrågavarande undantagsregeln slopas och att s
införes som beträffande sjukdom, vilken inträffar under semestertiden.

En frånräkningsrätt i semesterstängningsfallen får betydelse både då en
sjukperiod eller tid för annan kvalificerande frånvaro helt sammanfaller
med tiden för semesterstängning och då sammanträffandet gäller bara en
del av semesterstängningsperioden. Arbetsgivarens avsikt med semesterslängningen
är att alla anställda skall ha semester samtidigt. Han får
därför förutsättas räkna med att arbetstagaren för semester utnyttjar
driftsuppehållet i den mån kvalificerande frånvaroanledning inte föreligger.
Det naturliga synes sålunda vara att en arbetstagare, som under någon del
av semesterstängningsperioden är hindrad att åtnjuta semester på grund
av sjukdom eller annan semesterkvalificerande orsak, skall ha semester
under den del av driftsuppehållet då sådant hinder inte föreligger. Detta
torde inte medföra några svårigheter för arbetstagaren, som knappast kan
vara okunnig om vilken tidrymd semesterstängningen avser, även om han
insjuknat dessförinnan.

Det nuvarande undantaget från lagens förbud att förlägga semester till
sjukdomstid, som börjat före semestern, eller till annan semesterkvalificerande
frånvarotid gäller alla fall då arbete eljest uppenbarligen inte kunnat
beredas arbetstagaren under semestertiden. I det föregående har endast

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196A

diskuterats semesterstängningsfallen. Det torde inte behöva vålla några olägenheter
att behandla permitteringsfallet på samma sätt. Något skäl för att
en arbetsgivare på egen hand skall få förlägga en sjuk arbetstagares semester
till tid då denne är permitterad på grund av arbetsbrist synes inte föreligga En

förutsättning för att en arbetstagare skall kunna få en sjukperiod,
som infallit under semestern, kompenserad genom ny semesterledighet,
bör som nämnts vara, att han hos arbetsgivaren framställer anspråk på
den ledighet som kan föranledas av frånräkningsrätten och styrker sjukdomen.
Detta bör gälla oavsett om sjukdomen inträffat under semestern
eller om arbetstagaren varit sjuk redan innan en semesterperiod börjat.
Någon rätt att i omedelbart sammanhang med den erhållna semestern
även åtnjuta den ytterligare ledigheten bör inte föreligga. Ett undantag
från rätten till sammanhängande semester är därför
påkallat. Semesterdagar, vilka utgår i ersättning för tid som frånräknats
den för arbetstagaren bestämda semestertiden, bör således av arbetsgivaren
kunna förläggas till en särskild period. Sistnämnda period bör dock vara
sammanhängande, om inte arbetstagaren medger annat. Den semesterperiod,
som sålunda utlägges senare, blir kvalificerande för ny semester
enligt regeln i 7 § andra stycket a), och den sjukdomstid, som frånräknas
den tidigare utlagda semestern, blir semesterkvalificerande i den mån detta
följer av regeln i 7 § andra stycket b) semesterlagen.

Arbetstagarens rätt till ny semester i stället för dagar, som sammanträffat
med en sjukperiod eller tid för annan semesterkvalificerande frånvaro,
kommer i allmänhet att innebära endast en rätt att vid senare
tillfälle erhålla viss semesterkvalificerande ledighet. Eftersom i normalfallet
hela den på den utlagda semestern belöpande semesterlönen
utbetalats i anslutning till den semester, varunder sjukdomen
uppkommit, föreligger inte någon rätt till ytterligare ekonomisk semestergottgörelse
av arbetsgivaren. Detta får speciell betydelse, därest arbetstagaren
slutar sin anställning innan han erhållit sådan ytterligare semesterledighet,
vartill han äger rätt på grund av att tidigare utlagd semester
inte kunnat utnyttjas annat än delvis. Enligt 5 § scmesterlagen skall en
arbetstagare, som vid anställningens slut inte åtnjutit semester eller semesterlön
vartill han förvärvat rätt enligt lagen, erhålla semesterersättning.
Om full semesterlön utbetalats i anslutning till den från början utlagda
semestern, bör något krav på semesterersättning inte kunna grundas
på det förhållandet, att arbetstagaren ännu inte åtnjutit de semesterdagar,
som på grund av de föreslagna nya reglerna skall utgå i ersättning för dem
som räknats bort från den utlagda semestern. En rätt till semesterersättning
i ett sådant fall skulle nämligen innebära rätt till dubbel ekonomisk
semestergottgörelse, något som inte är avsikten med reformen. För att
det klart skall framgå att semesterersättning inte skall utgå i nu avsett
fall, bör en jämkning vidtagas i 5 §.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

I detta sammanhang vill jag med anledning av en uppfattning som kommit
till uttryck i vissa remissyttranden framhålla, att de föreslagna ändringarna
i 10 § inte medför någon ändring i nuvarande regler om semesterns
förläggning till året efter kvalifikationsåret eller — om löpande kvalifikationsår
tillämpas — till detta år. Om det år, under vilket semestern skolat
utläggas, gått till ända utan att semesterledighet beretts arbetstagaren, förvandlas
arbetstagarens rätt till ett anspråk på ogulden semesterlön, men därjämte
kan arbetsgivaren bli skyldig att utge ersättning för den ekonomiska
eller ideella skada som arbetstagaren lidit till följd av att arbetsgivaren inte
berett honom semesterledighet. Är anledningen till att semester inte utlagts
att söka i en omständighet, varöver arbetsgivaren inte råder, t. ex. arbetstagarens
sjukdom, torde emellertid något skadestånd inte kunna utkrävas
för att semestern uteblivit.

Tillfogas må med tanke på semesterstängningsfallen, att lagens regel i
14 § att semesterlön därest ej annat i särskild ordning överenskommits skall
utbetalas till arbetstagaren i samband med semestern torde böra ge arbetsgivaren
rätt att vid stundande semesterstängning utbetala semesterlön även
till en arbetstagare som är sjuk. Känner arbetsgivaren närmare till sjukdomsfallet
och vet att arbetstagaren inte kan tänkas tillfriskna under semesterstängningsperioden,
bör han dock vänta med utbetalningen till dess
arbetstagaren får sin semester. Om arbetsgivaren vet, att arbetstagaren under
semesterstängningsperioden kommer att börja en repetitionsövning, bör
arbetsgivaren inte utbetala mer av semesterlönen än som ankommer på tiden
före övningens början.

I några remissyttranden påpekas, att den nu diskuterade ordningen föranleder
ingrepp i den nyligen i lagen uttryckligen knäsatta principen, att
semesterlön skall utbetalas i samband med semesterledigheten. Jag medger
att detta blir en konsekvens av den föreslagna reformen. Såvitt avser tjänstemän,
vilka uppbär månadslön och har rätt till sjuklön från arbetsgivaren,
synes det naturliga vara, att vid sjukdom under semester en avräkning
kommer till stånd. Om exempelvis en arbetstagare varit sjuk 10 dagar
under sin semester, avräknas från påföljande månadslön ett belopp motsvarande
skillnaden mellan den på de 10 dagarna belöpande månadslönen
och den på samma tid belöpande sjuklönen. Under den månad, då de
10 resterande semesterdagarna skall utgå, erhåller arbetstagaren sin fulla
månadslön. Gentemot de remissorgan, som uttryckt farhågor för tvister med
arbetstagarna i fråga om ett sådant avräkningsförfarande, vill jag framhålla,
att arbetstagarna inte gärna bör kunna göra några invändningar, när förfarandet
grundar sig på ett i lagen antaget system.

De nu förordade lagändringarna aktualiserar ett spörsmål rörande k v alifikationstid.
Med det nuvarande undantaget från förläggningsförbudet
för det fall att arbete inte finns att tillgå sammanhänger ett stadgande
i tredje stycket av semesterlagens 7 §. Detta stadgande innebär att en arbetstagare,
som är frånvarande från arbetet av semesterkvalificerande anledning

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

såsoin sjukdom, havandeskap, militär- eller civilförsvarsövning, inte får
tillgodoräkna sig frånvarotiden som arbetad tid, om arbetstagaren uppenbarligen
ändå inte kunnat beredas arbete under denna tid; däremot räknas
frånvaro på grund av semester även under sådan tid som semesterkvalificerande.
Bestämmelsen har sin grund i uppfattningen, att en arbetstagare,
som råkar vara sjuk eller ha annan semesterkvalificerande anledning till
frånvaro under tid, då arbetsbrist råder vid ett företag, inte skall få en förmånligare
position med avseende på semesterkvalifikation än sina under
samma tid permitterade arbetskamrater. Bestämmelsen är — liksom förläggningsregeln
i 10 § första stycket sista punkten — tillämplig i alla situationer
då arbete inte finns att tillgå, dvs. även för det fall att driftsuppehållet
beror på semesterstängning. Med hittillsvarande regler har arbetsgivaren
i sådant fall ägt förlägga eu sjuk arbetstagares semester till samma
tid som de övrigas semester. Eftersom semester anses såsom arbetad tid
i kvalifilcationshänseende, har alltså arbetstagaren i fråga kvalificerat sig
för semester under driftsuppehållet. Frågan om semesterkvalifikation vid
exempelvis sjukdom under tid för semesterstängning har därför hittills inte
vållat några problem.

Läget blir ett annat, om sjukdomstid eller tid för annan privilegierad
frånvaro skall kunna frånräknas utlagd semester. Bibehålies bestämmelsen
i 7 § tredje stycket oförändrad, synes följden bli att en arbetstagare, som
utnyttjar sin rätt att få tid som nyss nämnts frånräknad, inte som semesterkvalificerande
kan tillgodoräkna sjukdomstid och jämställd tid, vilken infallit
under semesterstängning. Härigenom skulle otvivelaktigt värdet av
den föreslagna reformen minskas för den enskilde arbetstagaren. Ett fyra
veckors driftsuppehåll under sjukdomstid, som inte samtidigt utgör semester,
kan sålunda innebära förlust av två semesterdagar påföljande år, i
vissa fall till och med mer.

Ett undantag från stadgandets tillämplighet i semesterstängningsfallen
torde därför vara påkallat. Bestämmelsens syfte — att förhindra att exempelvis
sjuka arbetstagare gynnas framför arbetstagare som är frånvarande
på grund av arbetsbrist — motverkas inte av ett dylikt undantag. Övriga
arbetstagare, som ju har semester, får räkna denna som semesterkvalificerande
på grund av regeln i 7 § andra stycket a). Såväl principiella som
praktiska skäl synes med hänsyn till det anförda tala för en sådan modifikation
av stadgandet i 7 § tredje stycket, att detta blir tillämpligt endast
om anledningen till att arbete inte finns att tillgå är en annan än driftsuppehåll
för samtidig semester.

En motsvarande ändring bör göras i 1 § andra stycket 2) lagen om förlängd
semester för vissa arbetstagare med radiologiskt arbete.

Avslutningsvis vill jag beröra ett förhållande, som ligger vid sidan av den
i det föregående behandlade reformen.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Enligt 12 § andra stycket semesterlagen utgör semesterlönen för en arbetstagare,
som är tim- eller ackordsavlönad, nio procent av den sammanlagda
arbetsinkomsten i anställningen under kvalifikationsåret. Vid tillämpning
av denna regel skall enligt 12 § tredje stycket till arbetsinkomsten för
varje dag av semesterkvalificerande frånvaro — utom semesterdagar -—
läggas ett belopp, motsvarande arbetstagarens genomsnittliga dagsinkomst
i anställningen under kvalifikationsåret. Den situationen kan emellertid inträffa
vid långvariga sjukdomsfall, att en arbetstagare är berättigad till
semesterförmån för ett kvalifikationsår, varunder han inte utfört något
arbete åt arbetsgivaren. Genomsnittsregeln i 12 § tredje stycket kan då inte
tillämpas. För denna situation vill jag föreslå en bestämmelse, att till grund
för beräkningen av semesterlönen skall läggas den genomsnittliga dagsinkomsten
under det kvalifikationsår, då arbete sist utfördes för arbetsgivarens
räkning. Av en bestämmelse i 7 § tredje stycket sista punkten följer
att den nu förordade beräkningsregeln i fall av långtidssjukdom inte kan
komma att avse mer än två år.

De nu föreslagna lagändringarna bör träda i kraft den 1 juni 1964, så att
de nya förläggningsreglema kan vinna tillämpning på sommarsemestrarna
under innevarande år.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran.

Utskottet

Semesterlagen innehåller principiellt förbud för arbetsgivaren att utan
arbetstagarens samtycke förlägga semester till tid då arbetstagaren är oförmögen
till arbete på grund av sjukdom, som inträffat före semestern, eller
till annan period av semesterkvalificerande frånvaro såsom repetitionsövning.
Om arbete uppenbarligen ändå inte kunnat beredas arbetstagaren på
tid som sagts — t. ex. på grund av att företaget eller viss avdelning därav
stängts för semester — kan arbetsgivaren utan arbetstagarens samtycke
förlägga semestern till sådan tid.

I förevarande proposition föreslås sådana ändringar i semesterlagen att
semester inte skall behöva sammanfalla med sjukdomstid eller tid för annan
semesterkvalificerande frånvaro såsom exempelvis repetitionsövning. En arbetstagare
skall sålunda äga rätt att frånräkna bl. a. sjukdoms- eller inkallelsetid
från semestern. Sjukdom skall om arbetsgivare så påfordrar styrkas
med läkarintyg eller uppgift från allmän försäkringskassa. Semester, som
återstår efter frånräkning, får föx-läggas till en särskild period. Denna skall
vara sammanhängande om arbetstagaren ej medger annat.

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1961

Motionsparet 1:673 och 11:818 syftar till att ^bytesrätt av semesterledighet
till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna av en sjukperiod.
Motionärerna motsätter sig icke det i propositionen framlagda förslagets
grundtanke men kan dock inte anse att varje kortvarig och bagatellartad
sjukdom utgör hinder för utnyttjande av semester för rekreationsändamål.
I motionerna framhålles vidare att en karenstid bör införas om
man vill vara realistisk och samtidigt i någon mån se problemet ur företagarnas
synpunkt.

Enligt utskottets uppfattning torde det inte uppstå några nämnvärda nackdelar
för arbetsgivarna om arbetstagarna erhåller utbytesrätt även för enstaka
sjukdagar. Några större risker för missbruk från arbetstagarnas sida
torde ej föreligga, då arbetsgivare äger fordra att sjukdom styrkes genom
läkarintyg eller intyg från allmän försäkringskassa. Härtill kommer att arbetstagare
— i den mån sjuklöneavtal med arbetsgivaren ej annorlunda
föreskriver — inte erhåller någon ekonomisk gottgörelse för enstaka sjukdagar
som frånräknas och utlägges som särskild semester. Sjukpenning
enligt lagen om allmän försäkring utgår nämligen ej för de tre första dagarna
av varje sjukperiod.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig utskottet icke böra biträda
motionsyrkandena utan ansluter sig till det i propositionen framlagda förslaget.

I den vid riksdagens början väckta motionen II: 48 har yrkats, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan ändring i 12 § att därav
framgår hur semesterlön eller semesterersättning för tim-och ackordsavlönade
skall beräknas då arbetstagare av privilegierad anledning varit frånvarande
hela kvalifikationsåret.

Den i motionen påtalade oklarheten har undanröjts genom att i propositionen
framlagts ett förslag till lösning. Detta förslag innebär att i fall,
då arbetstagaren är berättigad till semester utan att under kvalifikationsåret
har utfört något arbete för arbetsgivarens räkning, skall vid beräkningen
av semesterlönen läggas till grund den genomsnittliga dagsinkomsten under
det kvalifikationsår, då arbete sist utfördes av arbetstagaren för arbetsgivarens
räkning.

I de likalydande motionerna I: 665 och II: 810 har yrkats, att semesterlönen
i nu ifrågavarande fall skall beräknas med hänsyn till den lön som arbetstagaren
sannolikt skulle ha uppburit under kvalifikationsåret, därest
han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Motionärerna framhåller, att
den i propositionen föreslagna beräkningsmetoden innebär att semesterlönen
ofta kommer att fastställas på grundval av förhållanden flera år tillbaka,
vilket i tider av stigande arbetslöner ler sig orättvist ur arbetstagarnas
synpunkt.

Utskottet vill i denna fråga hänvisa till de argument som anfördes av
föredragande departementschefen i propositionen med förslag till lag om

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1964

semester vid föregående års riksdag. Departementschefen uttalade att det
inte syntes vara en praktisk ordning, att arbetsgivaren för varje enskild
arbetstagare och varje frånvaroperiod under kvalifikationsåret hade att
göra en uppskattning av vilka arbetsuppgifter arbetstagaren under perioden
i fråga skulle ha kunnat få, i vad mån han skulle ha sysselsatts med timeller
ackordslönearbete, i vad mån han skulle ha utfört arbete på övertid
o. s. v. Ett sådant system skulle enligt departementschefen medföra risker
för onödiga tvister och administrativt merarbete. Departementschefen föreslog
därför den i 12 § tredje stycket upptagna regeln att arbetstagarens genomsnittliga
dagsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret skall
läggas till grund vid bestämmande av semesterlönen. Utskottet, som anslöt
sig till departementschefens uttalande, anser att de anförda skälen alltjämt
äger giltighet. Det bör även beaktas, att den i propositionen föreslagna beräkningsregeln
i fall av långtidssjukdom inte kan komma att avse mer än
två år. Vid bedömningen av den föreslagna regelns verkningar bör även
hänsyn tagas till att procentsatsen enligt semesterlagen vid semesterlöneberäkning
sattes relativt högt, 9 procent, på grund av att de tim- och ackordsavlönade
till skillnad från de vecko- och månadsavlönade dels fick sin semesterlön
beräknad på det sist förflutna årets inkomster i stället för det
löpande årets, dels löpte risk att få semesterlönen sänkt på grund av några
enstaka dagars icke semesterkvalificerande frånvaro under kvalifikationsåret.
Den relativt höga procentsatsen får därför i någon mån anses kompensera
de olägenheter vid stigande löner som den i propositionen föreslagna
regeln i 12 § kan ha för långtidssjuka.

Med hänvisning till det anförda biträder utskottet det i propositionen beträffande
12 § framlagda förslaget.

Jämväl i övrigt biträder utskottet de i propositionen framlagda förslagen.
De av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena har ej
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:673 och
II: 818, måtte bifalla förevarande proposition, nr 58, i motsvarande
del;

B. att riksdagen, med avslag å motionerna 1:665 och
II: 810, måtte bifalla propositionen i motsvarande del;

C. att riksdagen måtte bifalla propositionen i de delar
som icke omfattas av utskottets hemställan under A och B;

D. att motionen 11:48 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 9 april 1964

På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196i

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Lennart
Geijer, Nyman, Hubinette, Dahlberg, Erik Filip Petersson och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje*,
Wahrendorff* och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A av herr Hubinette, vilken ansett

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å sid. 15 med orden
»Enligt utskottets uppfattning» och slutar med orden »propositionen framlagda
förslaget» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet biträder motionärernas förslag och föreslår att ^bytesrätt
av semesterledighet till följd av sjukdom ej skall avse de tre första dagarna
av varje sjukperiod.»

dels att utskottet under A bort hemställa,

»1) att riksdagen i anledning av motionerna 1:673 och
II: 818 måtte med avslag å förevarande proposition, nr 58,
såvitt gäller 10 § i förslaget till lag angående ändring i lagen
den 17 maj 1963 (nr 114) om semester, för sin del antaga
paragrafen i följande, såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Arbetsgivaren äger bestämma, när
semestern skall utgå; dock bör semestern,
om arbetstagaren icke annat
begär, såvitt möjligt förläggas
till sommartid. Semestern skall, med
undantag som föranledes av andra
siycket, utgå i ett sammanhang, såframt
icke överenskommelse om annan
ordning träffas med arbetstagaren
eller semestertiden överstiger
tjugofyra dagar. I sistnämnda fall
må semestern även utan arbetstagarens
samtycke förläggas till två perioder,
av vilka den ena utgör minst
tjugofyra dagar.

(Utskottets förslag)

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 196b

(Kungl. Maj.ts förslag)
Infaller under den för semestern
bestämda tiden dag, då arbetstagaren
på grund av sjukdom är oförmögen
till arbete, eller dag, som enligt
7 § andra stycket c)—e) jämställes
med dag å vilken arbete utförts,
skall den dagen frånräknas,
såframt arbetstagaren utan dröjsmål
gör framställning därom hos arbetsgivaren.
Arbetstagaren är skyldig
att, om arbetsgivaren så påfordrar,
genom intyg av läkare eller uppgift
från allmän försäkringskassa styrka
att han på grund av sjukdom varit
oförmögen till arbete. Semester, som
återstår på grund av att tid sålunda
frånräknats, skall förläggas till en
sammanhängande period, om arbetstagaren
icke medgiver annat.

(Utskottets förslag)

Infaller under den för semestern
bestämda tiden dag, då arbetstagaren
på grund av sjukdom är oförmögen
till arbete, eller dag, som enligt
7 § andra stycket c)—e) jämställes
med dag å vilken arbete utförts,
skall den dagen frånräknas,
såframt arbetstagaren utan dröjsmål
gör framställning därom hos arbetsgivaren.
Då sjukdomsfall inträffar
under den för semestern bestämda
tiden har arbetstagaren dock ej
rått att frånräkna envar av de första
tre dagarna av varje sjukperiod. Arbetstagaren
är skyldig att, om arbetsgivaren
så påfordrar, genom intyg
av läkare eller uppgift från allmän
försäkringskassa styrka att han
på grund av sjukdom varit oförmögen
till arbete. Semester, som återstår
på grund av att tid sålunda frånräknats,
skall förläggas till en sammanhängande
period, om arbetstagaren
icke medgiver annat.

2) att samma motioner, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.»

ESSELTE AB, STHLM 64

412426