Andra lagutskottets utlåtande nr 30 är 196i

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om kompensation för
obekväm arbetstid.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 221 i första kammaren av herrar Lager
och Adolfsson samt nr 271 i andra kammaren av fru Ryding och herr Holmberg.

1 motionerna, vilka är likalydande, har yrkats,

*att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att
motionen måtte överlämnas till 1963 års arbetstidsutredning».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen 1:221.

Gällande ordning m.m.

Allmänna arbetstidslagen är med vissa undantag tillämplig å rörelse eller
särskilt företag om i rörelsen eller företaget användes minst fem arbetare.
Jämlikt 4 § får den ordinarie arbetstiden ej överstiga 45 timmar. Bedrives
arbete med regelbunden skiftindelning får annan arbetstid tillämpas, såvida
arbetstiden under högst tre veckor icke överstiger i genomsnitt 45 timmar i
veckan.

Dessa bestämmelser är emellertid på visst sätt dispositiva. Avsteg kan
nämligen göras genom kollektivavtal, som å arbetstagarsidan slutits eller
godkänts av huvudorganisation (fackförbund), överenskommelse kan därvid
träffas om längre veckoarbetstid, längre begränsningsperiod eller högre
dygnsmaximum än lagen anger. Arbetarskyddsstyrelsen får därjämte medge
undantag från bestämmelserna i 4 §. Utan att det stora flertalet av de
berörda arbetarna samtycker därtill eller eljest särskilda skäl föreligger
får dock icke sådant undantag göras i vidare mån än att arbetstiden under en
tidrymd, som ej får överstiga 12 månader, uppgår till i genomsnitt 45 timmar
i veckan.

I stort sett liknande bestämmelser om ordinarie arbetstid finns intagna i
lantarbetstidslagen, arbetstidslagen för detaljhandeln samt arbetstidslagen
för hotell, restauranger och kaféer.

Arbetarskyddslagen innehåller bestämmelser om arbetstid, hl. a. om nattBihang
till riksdagens protokoll 196''t. !) samt. 2 avd. Nr 30

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

vila och veckovila. Vissa föreskrifter rörande arbetstid finns också i butikslångningslagen,
den s. k. bagerilagen, hembiträdeslagen, sjöarbetstidslagen
och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik.

I en del tjänstereglementen och kollektivavtal finns bestämmelser om kortare
arbetstid än 45 timmar i veckan. Detta gäller exempelvis vid arbete
under jord i gruvor och vid skiftarbete.

Arbetstidsutredningen framlade i sitt betänkande »Ny arbetstidslagstiftning
och partiell arbetstidsförkortning» (SOU 1954:22) ett förslag till lag
om förkortad ordinarie arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande
eller hälsofarligt arbete. Utredningen, som utgick ifrån en allmän arbetstid
på 48 timmar i veckan, anförde beträffande förslaget till partiell arbetstidsförkortning
sammanfattningsvis följande:

På grund av svårigheterna att avgränsa olika arbetstagaregrupper från
varandra och att få en rationell mätare på graden av ett arbetes påfrestande
natur har utredningen måst begränsa förslaget om partiell arbetstidsförkortning
till några få arbetstagaregrupper. Beträffande dessa grupper
gäller enligt utredningens uppfattning att de låter sig väl avgränsas från
andra och att det arbete de utför odiskutabelt är av natur som måste karaktäriseras
såsom särskilt påfrestande. Utredningen har vidare aktualiserat
de förslag i förkortningsfrågan som utredningen tidigare framlagt. Utredningens
förslag kan sammanfattas sålunda.

1. Arbetstagare, som sysselsättes i arbete under jord i gruva eller stenbrott
eller vid anläggning av tunnel, föreslås erhålla en till högst 40 timmar
begränsad arbetsvecka.

2. Arbetstagare, som sysselsättes i arbete vilket bedrives med regelbunden
skiftindelning dygnet runt, föreslås erhålla en arbetstid uppgående till
högst 42 timmar per vecka.

3. Arbetstagare, som utsättes för röntgenstrålning eller strålning från
radioaktivt ämne i sådan omfattning som kan innebära hälsofara, föreslås
erhålla en arbetstid om högst 42 timmar per vecka.

4. Sjuksköterska å kirurgisk operationsavdelning vid normal- eller centrallasarett
föreslås jämväl erhålla en arbetstid om högst 42 timmar per
vecka.

5. Nattarbetare, som icke är att hänföra till någon av de i det föregående
angivna grupperna, föreslås erhålla arbetstiden på så sätt begränsad,
att ordinarie arbetstid, som infaller mellan kl. 23 och 5, beräknas högre
än den tid varunder arbete faktiskt utförts. För trafikpersonal med krävande
säkerhetstjänst vid järnväg upplåten för allmän trafik föreslås sådan
nattarbetstid skola beräknas Vs högre och för andra arbetstagare med
nattarbete Ve högre. En förutsättning för att den sistnämnda kategorien
nattarbetare skall erhålla arbetstiden förkortad är dock, att det mellan
kl. 23—5 utförda arbetet har en omfattning av minst tre timmar.

I fråga om nattarbetare föreslås vidare gälla att arbetstiden till följd
av de nya lagbestämmelserna ej skall bli begränsad till kortare tid än 42
timmar per vecka.

Arbetstidsutredningens betänkande gjordes till föremål för remissbehandling,
varvid åsikterna gick starkt isär i åtskilliga av de frågor, som behandlades
i detsamma.

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 196b

Redan innan arbetstidsutredningen framlade sitt betänkande, tillkallades
år 1954 särskilda sakkunniga för att biträda med utredning om arbetstidens
längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän förkortning av den
lagstadgade arbetstiden. De sakkunniga, som arbetade under namnet utredningen
om kortare arbetstid, framlade år 1956 betänkande med förslag till
lagstiftning om allmän förkortning av den ordinarie arbetstiden till 45
timmar i veckan.

Åren 1955 och 1956 väcktes motioner med yrkanden om förkortad arbetstid
för arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete.
Motionerna avslogs av riksdagen.

I enlighet med 1956 års betänkande föreslogs i propositionen nr 80
till 1957 års riksdag att den ordinarie arbetstiden skulle förkortas till 45
timmar i veckan samt att förkortningen skulle genomföras med en timme
vid början av ettvart av åren 1958, 1959 och 1960. I propositionen uttalade
föredragande departementschefen att först sedan erfarenhet vunnits rörande
verkningarna av den föreslagna arbetstidsförkortningen, tiden torde vara
inne att ta ställning till de av arbetstidsutredningen framlagda förslagen
ävensom till spörsmålet om ytterligare arbetstidsförkortning, allmän eller
begränsad till vissa arbetstagargrupper. Riksdagen biföll propositionen.

I mars 1959 tillkallades särskilda sakkunniga att verkställa undersökning
rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska och sociala verkningar.
I mars 1962 publicerade de sakkunniga, som hade antagit benämningen 1959
års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar, en redogörelse
över den skedda arbetstidsförkortningens omfattning och utläggning (SOU
1962:17). I en senare redogörelse kommer frågan om arbetstidsförkortningens
verkningar att behandlas.

Vid 1961 års riksdag yrkades i en motion förkortning av arbetstiden till
40 timmar i veckan. Samtidigt väcktes yrkande om förkortning av arbetstiden
till 35 timmar i veckan för arbete under jord samt tungt och hälsovådligt
arbete. Motionen avslogs med den motiveringen att det icke förelåg
förutsättningar för att redan då genomföra ytterligare förkortning av arbetstiden.

På sommaren 1963 tillsattes 1963 års arbetstidskommitté. Kommittén
skall behandla frågan om en ytterligare allmän arbetstidsförkortning. Enligt
direktiven till utredningen skall särskilt beaktas sådana frågor, som sammanhänger
med kontinuerlig drift och annat skiftarbete. Dessutom skall
kommittén överarbeta arbetstidsutredningens förslag.

Utskottet

Den allmänna arbetstidslagen liksom de särskilda lagarna på arbetstidens
område innehåller maximiregler för arbetstiden. Denna får i genomsnitt ej
överstiga 45 timmar i veckan. I en del tjänstereglementen och kollektivavtal

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 196A

finns bestämmelser om kortare arbetstid. Detta gäller exempelvis vid gruvarbete
under jord och vid skiftarbete.

Förevarande motioner syftar till att arbetstidskommittén vid framläggande
av förslag om generell arbetstidsförkortning skall kompensera arbetstagare,
som har skiftarbete eller sysselsattes i gruvdrift och som har
kortare normalarbetstid än 45 timmar. I motionerna föreslås såsom en
möjlig metod för kompensation av obekväm arbetstid att en arbetstimme
nattetid jämställes med 1,5 arbetstimme under dagtid.

Det genom motionerna aktualiserade spörsmålet tillhör de frågor arbetstidskommittén
har att utreda. Kommittén skall sålunda enligt sina direktiv
bl. a. beakta problem sammanhängande med kontinuerlig drift och
annat skiftarbete. Med hänvisning härtill får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:221 och 11:271, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1964

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,
herrar Kaijser, Lars Larsson, Edström, fru Nilsson och herr Axel
Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Bengtsson
i Varberg, VViklund, Wahrendorff*, fru Eriksson i Ängelholm, herrar
Ringaby* och Nilsson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640267