Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 196b

Nr 22

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade beräkningsgrunder för löneavdrag vid arrest
och disciplinbot.

Genom cn den 13 mars 1964 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 98, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
justitiedepartementsärenden föreslagit riksdagen att

1) godkänna den av departementschefen föreslagna ändringen av beräkningsgrunderna
för löneavdraget vid arrest och disciplinbot; samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga av förslaget betingad ändring i
statens allmänna avlöningsreglemente.

. , '' »tf ''■ '' ■ . • • • g . . -1* sill*>'' i?-uy'' iLJt

• m. ... ii• i}< i.» HU.r

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om att löneavdraget vid arrest skall
ändras från A-avdrag enligt statens löneförordning till dubbelt A-ävdrag.
Förslaget medför motsvarande ändringar i fråga om disciplinbotens belopp.
Frågan har aktualiserats av den minskning av A-avdragen som, skedde
den 1 juli 1963. .. <..r tr.

Gällande bestämmelser

. i ■ K i. -- K

Enligt 4 § lagen den 30 juni 1948 (nr 449) om disciplinstraff för krigsmän,
vilket lagrum innehåller bestämmelser om arreststraff, skall under
strafftiden den som åtnjuter avlöning från krigsmakten vidkännas löneavdrag
med belopp, som är angivet i gällande avlöningsföreskrifter. Vad
angår disciplinbot stadgas i 6 § samma lag, att sådant straff utgöres av
löneavdrag, vilket bestämmes för dag till belopp, som sägs i 4 §. Detta
innebär att disciplinbotens belopp för dag utgör samma belopp som vederbörande
varje dag har att avstå vid undergående av arrest. De avlöningsföreskrifter
som reglerar löneavdragen vid arrest är alltså normerande
även för disciplinbotsstraffct.

De vid fredstjänstgöring tillämpliga bestämmelserna om löneavdrag vid
arrest återfinnes, såvitt gäller fast anställd personal vid krigsmakten

I Bihang till riksdagens protokoll 1964. 9 samt. 1 avd. Nr 22

Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 1961

i statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). För de värnpliktiga bestämmes
däremot löneavdragen vid arrest enligt värnpliktsavlöningskungörelsen
den 12 september 1958 (nr 485). Enligt punkten 2 av de särskilda
bestämmelserna för försvaret i 28 § Saar gäller — från och med den 1 juli
1952 — att tjänsteman för tid, under vilken han undergår arreststraff, skall
vidkännas A-avdrag (enligt tidigare lydelse skulle vederbörande vidkännas
B-avdrag). Beträffande värnpliktiga gäller enligt 13 § värnpliktsavlöningskungörelsen
att värnpliktig, som undergår arreststraff, icke äger uppbära
på sådan tid belöpande penningbidrag, som avses i 12 § 1 mom. samma
kungörelse.

A-avdragets storlek framgår av grundlönetabeller omförmälda i 3 §
statens löneförordning den 31 maj 1957 (nr 228). Avdraget, som är löneklassanslutet,
motsvarade enligt löneförordningens lydelse vid tiden närmast
före den 1 juli 1963 i löneklass 1 på löneplan A cirka 13 procent av
daglönen för löneklassen och ökade sedan successivt till cirka 27 procent
av daglönen för de högsta löneklasserna på löneplan B. Efter förhandlingar
med statstjänstemännens huvudorganisationer angående frågan
om ändringar i de statsanställdas m. fl. löneförmåner vid tjänstledighet
för sjukdom och havandeskap ävensom i deras semesterförmåner träffades
den 28 mars 1963 en överenskommelse i berörda frågor, överenskommelsen
innebar bl. a. att sjuklönen skulle regleras genom vissa avdrag,
som skulle betecknas A-avdrag och träda i stället för de tidigare A-avdragen.
Sedan överenskommelsen godkänts, utfärdades förordningen den
31 maj 1963 (nr 182) om ändrad lydelse av 3 § statens löneförordning
och kungörelsen den 31 maj 1963 (nr 183) angående ändrad lydelse av
bilagan till kungörelsen den 5 oktober 1962 (nr 523) om löner m. m. till
vissa statsanställda m. fl. under 1963. Jämlikt dessa författningar gäller
från och med den 1 juli 1963 att A-avdraget uppgår till, i löneklasserna
A 1—12 8 procent, i löneklasserna A 13—23 9 procent, i löneklasserna
A 24—30 10 procent samt i löneklasserna B 1—10 11 procent av daglönen
i 30-dagarsmånad. Dessa ändringar innebär, eftersom det förut återgivna
stadgandet i punkten 2 av de särskilda bestämmelserna för försvaret i 28 §
Saar kvarstår oförändrat, att en betydande reducering av berörda vid arrest
och disciplinbot ifrågakommande löneavdrag ägt rum. I detta sammanhang
kan erinras om att de värnpliktigas penningbidrag genom kungörelsen den
5 juni 1963 (nr 242) om ändring i värnpliktsavlöningskungörelsen höjts
samt att som följd härav det löneavdrag som en värnpliktig har att vidkännas,
då han ådömes arrest eller disciplinbot, undergått motsvarande
ökning.

En redogörelse för vissa förarbeten till ovan berörda bestämmelser återfinnes
i propositionen å s. 3—4.

Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 1964

Militieombudsmannen

Riksdagens militieombudsman har i skrivelse den 23 juli 1963 hemställt
att Kungl. Maj :t måtte överväga huruvida icke löneavdraget vid arrest och
disciplinbot borde höjas.

Han ifrågasätter härvid om bestämmelsen i Saar, att tjänsteman för tid
under vilken han undergår arreststraff skall vidkännas A-avdrag, alltjämt
kan anses lämplig sedan detta avdrags storlek från och med den 1 juli 1963
väsentligt reducerats. Han föreslår att löneavdraget vid arrest och disciplinbotens
belopp i stället skall utgöras av B-avdrag.

Militieombudsmannen påpekar till en början, att de nya A-avdragen
visserligen tillkommit från helt andra utgångspunkter än straffrättsliga
men att de ändå får en högst påtaglig verkan på straffarterna arrest och
disciplinbot. En av militieombudsmannen gjord sammanställning över löneavdragen
vid arrest under skilda tidpunkter synes enligt militieombudsmannen
visa, att de nya A-avdragen icke är ägnade vare sig att utgöra löneavdrag
vid arrest eller att bilda grundvalen för bestämmande av disciplinbotsstraffet.
I synnerhet framstår förhållandena enligt militieombudsmannen
som otillfredsställande då man samtidigt beaktar de värnpliktigas ställning
i förevarande hänseende. Medan disciplinbotsbeloppet per dag efter den
1 juli 1963 utgör — i ortsgrupp 5, högsta löneklassen — för furir 3 kronor
75 öre, för fanjunkare 6 kronor 5 öre, för major 11 kronor 25 öre och för
överste 16 kronor 75 öre, uppgår det för menig värnpliktig till 4 kronor och
för värnpliktig furir till 8 kronor.

I framställningen diskuteras härefter möjligheten att undanröja disproportionen
mellan avdragsbeloppen för den fast anställda och den värnpliktiga
personalen genom att minska de för sistnämnda kategori gällande
beloppen. En sådan lösning avstyrkes emellertid bestämt och det framhålles,
att det är av största vikt att disciplinbotsstraffets effektivitet upprätthålles,
eftersom detta straff ofta är det enda alternativet till det frihetsstraff
som arrest utgör. Militieombudsmannen befarar att ju mer disciplinbotsslraffets
verkan försvagas desto mer kommer arreststraffet att användas.
Han erinrar i detta sammanhang om att de militärstraffsakkunniga enligt
sina direktiv bl. a. har att överväga »om det går att ytterligare begränsa
arreststraffets användning i fredstid, exempelvis genom att utvidga och
effektivisera tillämpandet av disciplinbotsstraffet».

Militieombudsmannen anknyter också till att man vid tillkomsten av
disciplinstrafflagen förutsatte att disciplinbotens belopp för dag ungefär
skulle uppgå till samma belopp som en dagsbot beräknad efter vederbörandes
lön. Härav framgår enligt militieombudsmannen att man ingalunda
tänkt sig disciplinbotsstraffet såsom ett bagatellstraff utan såsom en med

Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 196b

dagsbotsstraffet, såvitt gäller nedre delen av skalan för antalet dagsböter,
likställd strafform. Denna likhet har i viss mån kommit till uttryck i de
i 2 och 3 §§ disciplinstrafflagen upptagna reglerna om valet mellan
disciplinstraff och böter. Dessa tager nämligen sikte främst på möjligheten
att välja mellan arrest och böter, under det att med hänsyn till likheten
mellan disciplinbot och böter det mera sällan ansetts föreligga skäl att
föredraga det ena av dessa straff framför det andra (SOU 1946: 83 s. 185).

Av de skäl som sålunda anförts finner militieombudsmannen det vara
nödvändigt att ersätta det i ifrågavarande bestämmelse i Saar angivna Aavdraget
med annat dylikt. För undvikande av ojämnheter i rättstillämpningen
bör detta enligt militieombudsmannens mening ske med det allra
snaraste. Eftersom B-avdraget är tre gånger så stort som A-avdraget, torde
det enligt militieombudsmannen kunna godtagas såsom ersättning för Aavdraget,
i avbidan på den närmare utredning om disciplinbotsstraffets effektivisering
som pågår.

Över skrivelsen har efter remiss yttranden avgivits av justitiekansler sämbetet,
riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne och Blekinge, Göteborgs
rådhusrätt, överbefälhavaren, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, generaltullstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen, militärstraffsakkunniga, Landsorganisationen,
Statstjänstemännens riksförbund, Tjänstemännens centralorganisation
och Sveriges akademikers centralorganisation. Landsorganisationen
har vid sitt yttrande fogat yttrande från Statstjänarkartellen.

Beträffande remissyttrandenas innehåll torde här få hänvisas till redogörelse
å s. 6—8 i propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, anför i propositionen
bl. a. följande.

Den ändring av A-avdragen som genomfördes den 1 juli 1963 har, såsom
framgår av vad jag tidigare anfört, ingått som ett led i vissa ändringar
av de sjuklöneförmåner som i avlöningsreglementet tillerkännes statstjänstemännen.
På grund av hänvisningen till gällande avlöningsföreskrifter
i 4 § disciplinstrafflagen har ändringen kommit att minska löneavdraget
vid arrest och disciplinbot. Någon anledning att i detta sammanhang genomföra
en sådan ändring av dessa straffarter har emellertid ej förelegat.
Då disciplinstraffen, såsom militieombudsmannen påtalat, genom de
nya A-avdragen kommit att få ett mindre lämpligt innehåll, torde en ändring
nu böra övervägas. Flertalet remissinstanser har också förordat att
löneavdraget vid arrest och disciplinbot skall höjas.

Rent allmänt kan sägas att den nuvarande ordningen enligt vilken löneavdragens
storlek vid arrest och disciplinbot bestämmes genom föreskrif -

Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 1964

ter i administrativa avlöningsbestämmelser icke är särskilt lämplig och att
man därför borde skapa en annan ordning för att bestämma löneavdragets
storlek. Emellertid har de militärstraffsakkunniga att ta ställning till bl. a.
detta spörsmål och jag anser därför att en mer definitiv lösning av denna
fråga bör anstå till dess de sakkunniga avlämnat sitt förslag. Av samma
skäl bör ej heller nu ställning tagas till det under remissbehandlingen
framförda förslaget att slopa löneavdraget vid arreststraff.

Med hänsyn till vad jag här anfört synes man nu böra inskränka sig till
att söka återställa löneavdraget vid arrest och disciplinbotens belopp till
vad som gällde innan de nya A-avdragen infördes den 1 juli 1963. Användande
av B-avdrag skulle innebära en icke ringa skärpning av ifrågavarande
straffarter. Däremot skulle dubbelt A-avdrag i nästan samtliga
lönegrader tämligen väl motsvara det före den 1 juli 1963 gällande A-avdraget.
En tillämpning av dubbelt A-avdrag skulle ej leda till att det värnpliktiga
befälet i nämnvärd utsträckning drabbades hårdare än motsvarande
fast anställt befäl. Jag vill därför förorda sådan ändring av beräkningsgrunderna
för löneavdrag vid arrest och disciplinbot att det bestämmes
till dubbelt A-avdrag. Härför krävs icke någon lagändring. Däremot måste
viss ändring vidtagas i punkten 2 av de särskilda bestämmelserna för försvaret
i 28 § Saar.

Slutligen vill jag påpeka, att i bilaga D till tilläggsbestämmelserna till
Saar föreskrifter är givna om avdrag jämväl å särskilt angivna löneförmåner,
nämligen avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden. Efter
en den 1 juli 1963 (nr 313) genomförd ändring torde denna bestämmelse
icke, i motsats till vad som tidigare gällt, vara tillämplig vid arrest. Anledning
att för här avsedda befattningshavare ånyo införa en regel om avdrag
vid arrest å nämnda löneförmåner föreligger enligt min mening icke.

Därest det föreliggande förslaget om skärpning av disciplinstraffen för
den vid krigsmakten fast anställda personalen godtages av riksdagen,
torde motsvarande ändringar för de civila befattningshavarna få vidtagas
i allmänna verksstadgan och i verksinstruktioner.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungi. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
98, måtte

1) godkänna den av departementschefen föreslagna ändringen
av beräkningsgrunderna för löneavdraget vid arrest
och disciplinbot; samt

Första lagutskottets utlåtande nr 22 år 196i

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslaget betingad
ändring i statens allmänna avlöningsreglemente.

Stockholm den 14 april 1964

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Erik Svedberg, Arvidson, Wikner, Ferdinand
Nilsson, Hilding, Lundin och Nyman;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, fru Johansson, herrar
Östrand, Ekström i Björkvik, Gustafsson i Borås, fröken Bergegren, herr
Larsson i Norderön och fru Kristensson.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640141