Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196A
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av
näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.
Till bankoutskottet har hänvisats följande motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 583 i första kammaren av herr Virgin
m. fl. och nr 704 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl., vari yrkats,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att Kungl.
Maj :t måtte
a) verkställa utredning angående förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer som angivits i motionerna;
samt
b) vidtaga de förenklingar, lättnader och andra ändringar i valutaförordningen
den 5 juni 1959 som betingas av vad i motionerna närmare anförts;
dels
de likalydande motionerna nr 577 i första kammaren av herrar
Dahlén och Hilding och nr 708 i andra kammaren av herrar Wiklund och
Keijer, vari yrkats,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning
med uppgift särskilt att
a) utarbeta och framlägga förslag till vidgad användning av kreditgarantisystem
för att främja svenskt näringslivs utlandsengagemang,
b) företa en revision av bank- och valutakontrollagstiftning i syfte att
undanröja för svenskt näringsliv otidsenliga hinder i fråga om kreditgivning,
upplåning och värdepappershandel m. m.;
dels de likalydande motionerna nr 584 i första kammaren av herr Åkerlund
och nr 707 i andra kammaren av herrar Regnéll och Nordgren, vari
yrkats,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj :t
a) skyndsamt utreder och förelägger riksdagen förslag till de ändringar
av banklagstiftning och valutareglering som erfordras för att underlätta en
anpassning av den svenska kredit- och kapitalmarknaden till den internationella
utvecklingen,
b) inför årets riksdag framlägger förslag om införande av s. k. finanskreditgarantier.
Utskottet har i detta utlåtande behandlat ovannämnda motioner i vad
de avser annat än frågor rörande valutaregleringen. I de delar motionerna
däremot avser valutaregleringen, har utskottet behandlat dem i sitt ut
1
Biliang till riksdagens protokoll 1964. 8 saml. Nr 33
2
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964
låtande nr 31 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 134 med hemställan
om riksdagens samtycke till förordnande om fortsatt valutareglering,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I förevarande utlåtande har utskottet vidare till behandling upptagit de
till utskottet hänvisade likalydande motionerna nr 431 i första kammaren
av herr Holmberg in. fl. och nr 518 i andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl., vari yrkats,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om tillsättandet av en
sakkunnig utredning i syfte alt dels utreda möjligheterna att medelst olika
stimulansåtgärder av den art som i motionerna närmare angives åstadkomma
en breddning av det personliga aktieägandet, dels framlägga förslag till
dylika åtgärder.
Beträffande motiveringen för de här redovisade yrkandena hänvisas till
motionerna II: 704, I: 577, II: 707 och I: 431.
Till utskottet har efter remiss yttranden över motionerna I: 583 och II: 704,
I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707 i här förevarande delar inkommit
från fullmäktige i riksbanken, kommerskollegium, Sveriges industriförbund,
Svenska bankföreningen, Sveriges hantverks- och industriorganisation
samt Sveriges köpmannaförbund. Kommerskollegium har överlämnat
yttranden från rikets samtliga handelskamrar. Över motionerna I: 577
och 11:708 samt 1:584 och 11:707 har remissyttranden även avgivits av
exportkreditnämnden (som berört endast frågorna om finanskreditgarantier
och investeringsgarantier) och Landsorganisationen i Sverige. Riksbanksfullmäktige
har vidare efter remiss avgivit yttrande över motionerna
I: 431 och II: 518.
Frågorna om finanskreditgarantier och investeringsgarantier har tidigare
behandlats av årets riksdag, varför här icke redovisas vad remissinstanserna
anfört i dessa ämnen.
Riksbanksfullmäktige avstyrker samtliga de yrkanden som framförts i
motionerna. Som motivering härför anför fullmäktige:
Gemensamt för motionerna är att de tar sin utgångspunkt i det svenska
näringslivets aktuella finansieringsproblem. Fullmäktige vill först erinra
om att dessa problem kan ha till sin art olika bakgrund. Dels kan de vara
en följd av att konjunkturläget kräver en sådan kreditpolitik att en åtstramning
av kreditgivningen är erforderlig. Dels kan de vara beroende
av institutionella ofullkomligheter på kreditmarknaden.
I den mån finansieringsproblemen är ett uttryck för en reell brist på
resurser för att tillgodose ytterligare investeringsbehov kan de givetvis
icke undanröjas med åtgärder som endast berör tekniken på kreditmarknaden.
De är då, kan det sägas, resultatet av en kreditpolitik som strävar
efter samhällsekonomisk balans — en balans som lika väl som goda
finansieringsmöjligheter är en nödvändig förutsättning för näringslivets
sunda utveckling.
Däremot torde allmän enighet råda om att vad som kan kallas institu -
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år it)(il
3
tionella hinder för en tillfredsställande lösning av företagens finansieringsproblem
bör undanröjas. Exempel på sådana hinder är att långivande eller
låneförmedlande institutioner saknas för vissa låntagargrupper, att lämpliga
låneinstrument inte utformats, att formella säkerhetskrav gör det
svårt att utnyttja ett företags verkliga kreditkapacitet. De här behandlade
motionerna sysselsätter sig i hög grad med dessa institutionella problem.
Det stora område, som de därmed: spänner över, gör det svårt att tänka
sig att en enda utredning skulle behandla komplexet i dess helhet. En
expertutredning har emellertid redan igångsatts om den framtida balansen
på olika delar av kreditmarknaden. Vidare kan förväntas att väsentliga
delar av den grundläggande lagstiftningen på kreditväsendets område kommer
att omprövas, bl. a. ur de här aktuella synpunkterna, inom den kreditinstitututredning
som tillkallades 1962. Slutligen må erinras om att en anpassning
av kreditmarknaden till de nya finansieringsproblemen och till kapitalmarknadens
starka tillväxt oavbrutet pågår, delvis oberoende av utredningar
eller lagändringar. Här kan nämnas aktivisering och grundande
av kreditbolag och experiment med nya typer av obligationer.
Mot fullmäktiges beslut har reservation avgivits av herrar Kollberg och
Svärd, vilka anfört följande:
Utan att vi för vår del kunnat godtaga alla de synpunkter och argument
som anföras i de remitterade motionerna hävda vi, att de i dessa behandlade
problemen äro av sådan vikt att de väl förtjäna att göras till föremål
för en förutsättningslös utredning. Vi anse därför att fullmäktige bort
tillstyrka en sådan.
Även LO avstyrker förslagen i de motioner över vilka LO har yttrat sig.
Kommerskollegium uttalar i sitt remissyttrande följande:
De av motionärerna framförda frågorna äro ingalunda nya, utan de ha
under senare år stått i centrum för den allmänna debatten. I själva verket
beröra frågorna det för hela vårt land så betydelsefulla spörsmålet om huru
den ekonomiska politiken lämpligen bör bedrivas. Alla torde vara ense
om att den bör vara sådan att det svenska näringslivet blir så effektivt som
möjligt utan att skadeverkningar från samhällelig synpunkt uppstå. Det
ligger i sakens natur, att i detta sammanhang svåra avvägningsproblem
anmäla sig och att åsikterna skära sig när det gäller att finna de rätta
lösningarna. Ingen lärer kunna med fog hävda, att icke statsmakterna med
uppmärksamhet följa utvecklingen och de åtgärder vidtagas som av dem
bedömas såsom lämpliga med hänsyn till rådande förhållanden, varvid
självfallet också det internationella läget beaktas. Det är icke anmärkningsvärt,
om det från näringslivets sida göres gällande att andra åtgärder
skulle vara lämpliga eller att den ekonomiska politiken borde följa andra
riktlinjer.
De övriga remissinstanserna tillstyrker allmänt motionärernas förslag i
förevarande delar.
Sveriges industriförbund anför bl. a. följande:
Alt skapa bättre finansieringsmöjligheter för företagen är i nuvarande
läge ett centralt problem. Bakgrunden härtill är icke minst att industrins
investeringar under eu följd av år visat en mycket svag utveckling och att
11 II i han i/ till riksdagens protokoll 196/t. X samt. AV 33
4
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196i
de prognoser, som gjorts för 1964, tyder på en fortsatt stagnation. Som
framhållits i förbundets höstuttalande 1963 torde detta bland annat bero
på den ogynnsamma pris- och kostnadsutvecklingen samt den internationella
konkurrenssituationen. Den ekonomiska politiken har även i vissa avseenden
lett till försämrade kapitalförsörjningsmöjligheter för industrin. De
förslag, som framlagts i statsverkspropositionen med syfte att förbättra företagens
finansieringsmöjligheter, kan icke anses till fyllest.
Som bekant har självfinansieringen inom näringslivet minskat väsentligt
under senare år. Man bör därför i första hand sträva efter att skapa bättre
förutsättningar för hög självfinansiering. Detta är ett villkor för att mer
riskfyllda och expansionsfrämjande investeringar skall komma till stånd.
Stockholms handelskammare yttrar:
I fråga om möjligheterna att förbättra näringslivets yttre finansiering och
att stimulera sparande och före tagsbildning bär handelskammaren icke ansett
sig böra i förevarande sammanhang bedöma de i motionerna framförda
skilda förslagen. Att olika åtgärder är påkallade att förbättra näringslivets
kapitalförsörjning och att åstadkomma bästa möjliga utnyttjande av landets
samlade kapitalresurser är ställt utom tvivel. Handelskammaren tillstyrker
därför att en utredning av berörda problemkomplex kommer till stånd och
förutsätter alt de i motionerna framkastade uppslagen därvid görs till föremål
för prövning.
Skånes handelskammare anför:
Den bedömning av den ekonomiska politiken på ifrågavarande område
som ligger till grund för de i motionerna väckta förslagen sammanfaller i
stort sett med handelskammarens egen uppfattning. Mot bakgrunden av den
allt starkare internationella orientering, som det svenska näringslivet av
välkända orsaker kommit att förete måste det enligt handelskammarens mening
framstå som betydelsefullt att vårt land kan hålla jämna steg med våra
främsta konkurrentländer när det gäller en av internationaliseringstendenserna
betingad anpassning och utbyggnad av den institutionella ramen för
företagens finansiella handlande. Dagens internationella konkurrenssituation
nödvändiggör stora och kapitalkrävande insatser av svensk företagsamhet,
insatser som i be Lydande utsträckning är beroende av de till buds
stående möjligheterna till extern finansiering. De svenska företagen befinner
sig otvivelaktigt härvidlag i ett visst underläge i förhållande till sina utländska
konkurrenter till följd av de restriktioner som alltjämt föreligger
på bär ifrågavarande avsnitt av vår ekonomiska politik. För handelskammaren
står det klart att en omprövning av politiken i dessa hänseenden icke
får dröja — den är i vart fall i längden ofrånkomlig — om icke en önskvärd
fortsatt expansion av den svenska ekonomin skall hämmas.
I sitt särskilda remissyttrande över motionerna 1:583 och II: 704 framför
Svenska bankföreningen bl. a. följande synpunkter:
I debatten om dessa frågor har ibland gjorts gällande, att en sänkning av
självfinansieringsgraden icke behöver innebära någon egentlig olägenhet,
om blott tillgången på krediter samtidigt ökar i någotsånär motsvarande
takt. Ett sådant resonemang är emellertid icke hållbart. När det blir fråga
om investeringar där utsikterna till vinst är svårbedömbara och avlägsna,
vill företagarna helt naturligt ej gärna lita till lånat kapital, som ju kräver
omedelbar och fortlöpande förräntning. Som ett betydelsefullt exempel på
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år W6t
5
investeringar av nu åsyftat slag må nämnas investeringar för forskning.
Om investeringslusten i vårt näringsliv skall kunna bibehållas och, vilket
är önskvärt, ytterligare stimuleras, är det därför av vikt att åtgärder vidtages
för att åter vidga självfinansieringsmöjligheterna. Vid övervägandet av olika
tänkbara utvägar därtill bör de av motionärerna framförda förslagen till
skattelättnader genom medgivande till avskrivning på återanskaffningsvärdet
å maskiner, snabbare avskrivning av byggnader i rörelse och uppläggande
av självfinansieringsfonder enligt bankföreningens mening tillmätas
hög prioritet.
Samtidigt bör insatser också göras för att underlätta för företagen att
utifrån draga till sig riskkapital. Sannolikt skulle en hel del i den vägen
kunna vinnas genom att vidga försäkringsbolagens rätt att göra placeringar
i aktier. Den kanske största vikten måste dock, såsom motionärerna framhåller,
fästas rid att söka intressera småspararna för aktieplaceringar. Den
ganska talrika förekomsten av aktiesparklubbar o. dyl. visar att man redan
nu kunnat komma rätt långt i detta avseende, men mera borde kunna uträttas.
I första hand får väl detta bli en uppgift för det enskilda näringslivet,
men i viss utsträckning torde medverkan från det allmännas sida vara erforderlig.
Erfarenheten visar att småsparare vid aktieplaceringar lägger stor
vikt vid att erhålla en god riskspridning och därför gärna förvärvar aktier
i börsnoterade förvaltningsföretag med värdefull och väl differentierad portfölj.
För att underlätta sådana förvärv är det önskvärt att banklagens förbud
mot belåning av holdingsholagsaktier upphäves eller åtminstone modifieras.
Vidare är att märka, att en aktieemission som riktar sig till småspararna
kan bli en rätt osäker eller åtminstone tidskrävande affär. För det
emitterande företaget skulle följaktligen mången gång vara till fördel, om
den aktiestock varom är fråga först kunde i sin helhet övertagas av ett emissionsinstitut.
Bankföreningen ansluter sig därför till motionärernas förslag
om sådan ändring i banklagen att det blir möjligt att bilda emissionsinstitut
i bankernas regi.
Sveriges hantverks- och industriorganisation sammanfattar sin inställning
sålunda:
Organisationen, som i första hand företräder företagen inom hantverket
och mindre och medelstora industriföretag, har under senare år i en rad
skilda sammanhang understrukit nödvändigheten av att dessa företagsgrupper
får tillräckliga möjligheter såväl till självfinansiering som till lån
för omställning, rationalisering och anpassning av produktionen till den
snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen. Den för närvarande minskade
investeringsbenägenheten inom näringslivet tyder på att dessa problem
inte är begränsade till småföretagssektorn utan även berör andra grupper.
Vi har vidare framhållit, alt initialkostnaden för nyetablering och överhuvudtaget
kapitalbehovet även för småföretag i dag är av en helt annan
storleksordning än tidigare. Företag som vill bestå och expandera måste dels
få tillräckliga möjligheter till självfinansiering, dels på rimliga villkor kunna
dra till sig kapital för de riskbetonade investeringar som del bär i stor
utsträckning är fråga om. Bl. a. har vi reagerat mot att företag, som inte
arbetar i aktiebolagsform, i vissa avseenden är sämre lottade i fråga om
fondmässig konsolidering.
Den förordade utredningen om förändringar i banklagstiftningen tillstyrkcs
av flertalet remissinstanser.
6 Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964
LO anför dock att frågorna om banklagstiftningens säkerhetsbestämmelser
och om reglerna för medelfristig utlåning, även till utländska företag,
redan synes behandlas av kreditinstitututredningen. LO anser det därför
lämpligt att för ett slutligt ställningstagande avvakta resultaten av dennas
arbete.
Ä\en Svenska bankföreningen påpekar, att frågan om en revision av banklagens
bestämmelser om bundna lån torde vara föremål för övervägande inom
kreditinstitututredningen. Enligt föreningen bör dock utan hinder härav
omedelbart kunna genomföras en begränsad uppmjukning, så att det
bleve möjligt att lämna medellång kredit i samband med exportaffärer.
Bankföreningen framhåller i detta sammanhang:
Vad angår banklagstiftningen vill bankföreningen i likhet med motionärerna
understryka, att de snäva begränsningarna i bankernas rätt att lämna
bundna lån ofta ter sig som en kännbar olägenhet, framför allt när det
ror sig om internationella affärer. I utlandet har särskilt medelfristig
bankkreditgivnmg på senare tid fått en växande omfattning. Där har man
också i allmänhet avstått från att ingripa reglerande i fråga om krediternas
löptid och överlämnat åt bankerna själva att avgöra i vad mån kreditgivmng
med mer eller mindre lång bindning kan inrymmas inom gränserna
för en sund likviditetspolitik. Bankföreningen är övertygad att, om
motsvarande frihet lämnades de svenska bankerna, uppgiften skulle komma
att handhavas med största omsorg och ansvarskänsla.
Bankföreningen säger sig också dela motionärernas uppfattning att säkerhetskraven
är onödigt stränga när det gäller bankgarantier. Föreningen
anför härom:
Förutom betryggande säkerhet i form av pant eller borgen kräves även
ondtacknmg i samma grad som för direkta krediter. Utomlands är, i både
lagstiftning och praxis, anspråken på säkerhet betydligt mildare. Detta är
också helt naturligt, eftersom riskerna vid garantigivning i många fall är
avsevärt mindre än vid utlåning.
De synpunkter som framföres av Stockholms handelskammare överensstämmer
i stort sett med bankföreningens. Handelskammaren yttrar:
Handelskammaren kan helt ansluta sig till vad i motionerna anförts om
angelagenheten av att anpassa vår i vissa hänseenden föråldrade banklagstiftning
efter de nya krav som utvecklingen medfört. På många punkter
verkar lagstiftningen hämmande på bankernas finansiering av nya investeringar,
och de krav som uppställes på säkerheter medför i vissa fall betydande
och ibland avgörande hinder för svensk kreditgivning till vår exporlforsaljning.
Även då det gäller de i motionerna II: 704 och I: 583 berörda
finansieringsproblemen för det svenska näringslivet verkar banklagstiftningens
utformning i många hänseenden onödigt hämmande. Därest den
ar 1962 tillsatta kreditinstitututredningen icke anses kunna upptaga här
berörda problem till bedömande, bör därför enligt handelskammarens mening
en särskilt utredning om den svenska banklagstiftningens modernisering
i ovan angivet syfte snarast möjligt komma till stånd.
Sveriges industriförbund uttalar i detta ämne följande:
Förbundet vill liksom tidigare helt allmänt framhålla det önskvärda i
en revision av banklagstiftningen, syftande till att ge bankerna ökad ro
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964
7
relsefrihet när det gäller kreditgivning till näringslivet. Utredning och åtgärder
rörande de i motionerna upptagna frågorna om medelfristiga krediter
för exportfinansiering, om en mildring av förbudet för affärsbankerna
att köpa aktier, om en uppmjukning av kraven på säkerhet vid
bankgaranti för svensk företagsamhet utomlands och om obligationslån
utan säkerhetsklausul är därför i hög grad motiverade. Det är -vadare väsentligt,
att den nuvarande emissionskontrollen vid obligationslån avskaffas.
Sveriges köpmannaförbund yttrar:
Vi vill ansluta oss till den i motion 11:707 anförda synpunkten, att
banklagens bestämmelser bör uppmjukas i fråga om dels förbudet mot
fleråriga krediter till högre belopp än 150 000 kr, dels ock säkerhetsbestämmelserna.
Både med hänsyn till utvecklingen av penningvärdet och de allt
högre belopp, som investeringar i detaljhandeln numera måste avse, bl. a.
beroende på att butiksenheterna blir allt större, är det i hög grad önskvärt,
att fleråriga krediter för högre belopp än 150 000 kr skall kunna
beviljas av bankerna. En uppmjukning av säkerhetsbestämmelserna med
möjligheter för bankerna att på ett smidigare sätt anpassa sin långivning
efter de konkreta förhållandena i varje särskilt fall synes också vara
önskvärd.
Beträffande den i motionerna 1:583 och 11:704 berörda frågan om
finansiering genom obligationslån anför Svenska bankföreningen följande:
Även om bättre förutsättningar skapas för anskaffning av riskkapital
kan man utgå från att näringslivets finansiering även i fortsättningen i
stor utsträckning måste ske med lånade medel. Det bör därför tillses att
inga konstlade hinder reses mot upplåning på kapitalmarknaden. Inom
bankföreningen har igångsatts vissa utredningar i syfte att vidga företagens
möjligheter att utnyttja sina tillgångar eller själva rörelsen som
underlag för långfristig kredit. Ett första resultat av dessa undersökningar
har blivit introduktion på marknaden av obligationslån med säkerhet
av sekundärinteckningar. Även det i motionerna omnämnda s. k. SKF-lånet
tillkom i viss anslutning till utredningsarbetet i fråga. Utmärkande för det
lånet är, att ingen särskild säkerhet pantförskrivits men att i stället i lånekontraktet
intagits vissa spärr- och kontrollklausuler till skydd för obligationsinnehavarna.
Denna lånetyp har fått stor utbredning utomlands och har på de flesta
ledande kapitalmarknader blivit så gott som förhärskande. Om icke svenska
företag skall bli hämmade i sin utveckling är det av största vikt att den
blir vedertagen även i vårt land. Särskilt för de stora företagen med
internationella förbindelser är det angeläget att samma principer för upplåningen
tillämpas i Sverige och på utländska kapitalmarknader. I annat
fall skulle en upplåning utomlands förhindra upptagandet av obligationslån
i Sverige och å andra sidan en upplåning i Sverige förhindra eller i
varje fall avsevärt försvåra en upplåning utomlands. Frågan huruvida
obligationslån av nu ifrågavarande typ skall godkännas för placering i försäkringsbolagens
fonder är för närvarande föremål för behandling hos
Ivungl. Maj:t. Det är bankföreningens uppfattning att obligationer som
ingår i sådana lån bör betraktas som »fullgoda obligationer» även när det
gäller tillämpning av bestämmelserna i 62 § banklagen angående bankernas
inlåningsrätt.
8
Bankontskotteis utlåtande nr 33 år 196b
Utskottet. I motionerna I: 583 och II: 704, 1: 577 och II: 708 samt I: 584
och II: 707 har bl. a. väckts olika förslag till ändringar i valutaregleringen.
Dessa förslag har utskottet behandlat i sitt utlåtande nr 31 rörande
fortsatt valutareglering. I förevarande utlåtande upptar utskottet därför dessa
motioner till behandling endast såvitt de avser annat än frågor sammanhängande
med valutaregleringen.
I motionerna I: 577 och II: 708 samt I: 584 och II: 707 har även föreslagits,
att riksdagen skall hemställa hos Kungl. Maj :t om införandet av s. k.
finanskreditgarantier. Sedermera har i Kungl. Maj:ts proposition nr 35 föreslagits
att riktlinjerna för den statliga exportkreditgarantiverksamheten
skall ändras så att garantier kan beviljas banker och andra kreditinstitut
i samband med kreditgivning av betydelse för export av svenska varor eller
tjänster. Förslaget har tillstyrkts av statsutskottet, vars utlåtande i ärendet
(nr 35) har godkänts av riksdagen.
Vidare har i motionerna 1: 577 och II: 708 yrkats att förslag även måtte
framläggas om införande av ett s. k. investeringsgarantisystem. I anledning
av i ämnet väckta motioner har statsutskottet i sitt utlåtande nr 53 uttalat
att, i avvaktan på Kungl. Maj ds prövning av de förslag som läggs fram i internationella
organisationer, man bör kunna genom investeringsgarantier och
bilaterala investeringsskyddsavtal stödja de svenska insatserna i u-länderna.
Riksdagen har i skrivelse till Kungl. Maj :t givit till känna vad utskottet anfört.
Då riksdagen alltså redan tagit ställning till frågorna om finanskreditgarantier
och investeringsgarantier, torde motionerna I: 577 och II: 708 samt
1: 584 och II: 707 i nu berörda delar icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I sistnämnda motioner har, utöver här redovisade frågor, föreslagits vissa
ändringar i banklagstiftningen. Härvid framhålles att bankernas möjligheter
att ge medellånga krediter enligt nuvarande lagstiftning är begränsade.
Motionärerna framhåller, att detta är till hinder framför allt vid exportfinansieringen.
Detsamma gäller banklagstiftningens regler för garantigivning.
Dessa är så utformade att en garanti till hela sitt belopp måste vara
täckt av säkerheter. Vid garantigivning måste banken därtill hålla en viss
täckning av eget kapital.
Utskottet vid med anledning av dessa förslag erinra om den prövning av
lagstiftningen rörande kreditväsendet som sker i kreditinstitututredningen.
Vad den förstnämnda frågan beträffar, har utredningen enligt sina direktiv
att pröva reglerna för s. k. bunden långivning. Såsom flera remissinstanser
framhållit, torde även den sistnämnda frågan bli föremål för prövning av
kreditinstitututredningen. Utskottet finner därför icke skäl att biträda motionärernas
förslag i denna del.
I motionerna I: 583 och II: 704 — som har sin tyngdpunkt i frågor sammanhängande
med valutaregleringen — föreslås en mera omfattande utred
-
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196b
9
ning om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter. Enligt motionärerna
lider näringslivet svår brist på kapital; detta gäller i fråga om såväl
riskkapital som långfristiga krediter. Den försämring av företagens självfinansieringsmöjligheter
som inträtt bör kompenseras genom en förbättring
av möjligheterna till yttre finansiering. Som exempel på åtgärder, som
skulle kunna medverka härtill, nämns —• förutom vissa skattelättnader för
företagen — bildandet av särskilda emissionsinstitut i bankernas regi. Vidare
bör finansiering kunna ske genom lån mot obligationer utan säkerhetsklausul.
Liknande synpunkter återfinns även i motionerna I: 431 och II: 518, i vilka
föreslås en utredning av möjligheterna att bredda det personliga aktieägandet.
Motionärerna framhåller att det för närvarande föreligger många
hinder för en sådan breddning. Den enskilde småspararen saknar sålunda
tillräcklig stimulans för att satsa på ett trygghetsägande av detta slag. Vidare
är tillgången på aktier helt otillräcklig. För att öka denna föreslås bl. a.,
förutom inrättandet av särskilda emissionsinstitut, vidgad användning av
vissa med aktier likställda värdepapper. Vidare förordas åtgärder med syfte
främst att öka tryggheten i aktiesparandet.
Utskottet vill anföra följande.
En gemensam utgångspunkt för de båda sistnämnda motionsparen är näringslivets
aktuella finansieringssituation. Utvecklingen härvidlag karakteriseras
av en minskning av den tidigare mycket höga självfinansieringsgraden,
vilken i sin tur återspeglar en minskning av de höga bruttovinsterna.
Såsom även framhålles i motionerna I: 583 och II: 704 kan en alltför generös
självfinansiering skapa svårigheter. Så till vida bör den nuvarande utvecklingen
inte ge anledning till invändningar. En förutsättning för att investeringsaktiviteten
i detta läge inte skall påverkas i ogynnsam riktning är
å andra sidan att företagen har möjligheter att inom ramen för tillgängliga
resurser erhålla krediter i tillfredsställande form och omfattning. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att chefen för finansdepartementet i
årets finansplan deklarerat, alt i den mån den svenska kreditmarknadens
institutionella förhållanden visar sig lägga hinder i vägen för eu önskvärd
upplåningsökning, dessa hinder kommer att undanröjas. Riksbanksfullmäktige
understryker i sitt remissyttrande över motionerna, att allmän enlighet
torde råda om en sådan politik.
För närvarande arbetar flera utredningar med hithörande problem. Den
i början av år 1964 tillsatta expertutredningen av de finansiella långtidsperspektiven
inom samhällsekonomien har att söka kartlägga de utbudsoch
efterfrågeförhållanden som på längre sikt kan väntas råda på den
svenska kreditmarkaden. Härvid skall bl. a. fördelningen mellan upplåning
och självfinansiering studeras. Mot bakgrunden av dessa undersökningar
skall riktlinjerna för en ekonomisk politik anges, som syftar till att skapa
kreditmarknadsmässiga förutsättningar för en önskvärd realekonomisk ut
-
10
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 1964
veckiing. Utskottet har redan tidigare berört den vittsyftande prövning som
inom kreditinstitututredningen sker av lagstiftningen på kreditväsendets område.
Av stor betydelse för företagens finansieringssituation kommer givetvis
också resultaten av allmänna skatteberedningens arbete att bli.
Även aktiefinansieringens problem är föremål för uppmärksamhet. Utskottet
har ertarit att en framställning om inrättande av emissionsinstitut
för närvarande är föremål för Kungl. Maj :ts prövning. Vad särskilt de frågor
beträffar, som sammanhänger med möjligheterna att öka säkerheten
vid aktieinnehav, torde dessa bli föremål för bedömning inom aktiefondsutredningen.
I sammanhanget vill utskottet även erinra om den översyn som
skall ske av bestämmelserna rörande beskattning av värdestegringsvinster
på aktier m. m. Syftet med denna utredning är bl. a. att skapa beskattningsregler
som är ägnade att dämpa tendenserna till kursöverdrifter och öka
rörligheten på aktiemarknaden utan att korttidsspekulationen uppmuntras.
Den översikt som utskottet har givit över pågående utredningar visar, att
flertalet av de problem som berörs i motionerna redan är föremål för prövning.
Utskottet finner därför icke skäl att biträda de i motionerna framlagda
utredningskraven.
Åberopande vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A) att motionerna I: 583 och II: 704, såvitt nu är i fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B) att motionerna I: 577 och II: 708, såvitt nu är i fråga,
samt motionerna 1:584 och 11:707, såvitt nu är i fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) att motionerna I: 431 och II: 518 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson*, Palm, Nils Theodor Larsson, Gorthon*, Augustsson och Stefanson*;
från
andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge*,
Berglund*, fru Renström-Ingenäs*, herrar Jonsson, Fridolfsson och Elmwall*.
Ej närvarande vid justeringen.
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196b
11
Reservationer
I. av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Nils Theodor Larsson, Gorthon,
Stefanson, Berglund, Jonsson och Elmwall, vilka ansett
dels att utskottets yttrande fr. o. m. det avsnitt å s. 9 som börjar med
orden »En gemensam utgångspunkt» t. o. m. det avsnitt å s. 10 som slutar
med orden »framlagda utredningskraven» bort ha följande lydelse:
»En gemensam utgångspunkt för de båda sistnämnda motionsparen är
näringslivets aktuella finansieringssituation. Den utveckling som skett under
senare år med väsentligt minskade självfinansieringsmöjligheter inom
näringslivet är enligt utskottets mening ägnad att inge starka farhågor. Om
inte den fortsatta expansionen av den svenska ekonomien skall hotas, är det
nödvändigt att vidtaga åtgärder för att vidga företagens möjligheter till
självfinansiering. Flertalet av remissinstanserna har också understrukit detta.
Endast härigenom torde den önskvärda uppgången av industriens investeringar
kunna komma till stånd.
Parallellt härmed måste också möjligheterna till yttre finansiering förbättras.
Nya och smidigare former för kreditgivningen och förbättrade lånemöjligheter
skulle skapa gynnsammare betingelser för investeringsutvecklingen.
Såsom riksbanksfullmäktige uttalat torde det råda allmän enighet
om att vad som kan kallas institutionella hinder för en tillfredsställande
lösning av företagens finansieringsproblem bör undanröjas. I motionerna
framläggs flera förslag till åtgärder i detta syfte. Enligt utskottets mening
bör en allsidig och samlad utredning ske av hela detta frågekomplex.»;
dels ock att utskottets hemställan under punkten A. bort ha följande lydelse:
»A.
att riksdagen med bifall till motionerna I: 583 och II:
704, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa, att Kungl. Maj :t måtte verkställa utredning angående
förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer som utskottet ovan angivit.»
II. av herrar Regnéll, Gustaf Henrg Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund
och Jonsson, vilka ansett
dels att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande, som börjar med orden
»Utskottet vill med anledning» och slutar med orden »förslag i denna del»,
bort ha följande lydelse:
»I motionerna pekas på flera viktiga reformer i vad gäller banklagstiftningen.
Utskottet anser i likhet med flertalet remissinstanser att det är angeläget
med en anpassning av banklagstiftningen efter de krav som utvecklingen
medfört. Några av de frågor som behandlas i motionerna torde bli
föremål för prövning inom den nu arbetande kreditinstitututredningen. Det
12
Bankoutskottets utlåtande nr 33 år 196i
synes emellertid önskvärt att med utgångspunkt från rådande finansieringssvårigheter
inom näringslivet en översyn av banklagens bestämmelser kommer
till stånd även i vidare mån än kreditinstitututredningens direktiv möjliggör.
Utskottet förordar därför bifall till motionärernas förslag på denna
punkt.»;
dels ock att utskottets hemställan under punkt B. bort ha följande lydelse:
»B.
1) att riksdagen i anledning av motionerna I: 577 och
II: 708 samt I: 584 och II: 707 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande ändringar av
banklagstiftningen i enlighet med de riktlinjer som utskottet
ovan angivit;
2) att motionerna I: 577 och II: 708, såvitt nu är i fråga,
samt motionerna I: 584 och II: 707, såvitt nu är i fråga, i övrigt
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.»
III. av herrar Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund
och Jonsson, vilka ansett
dels att i utskottets yttrande bort ingå ett avsnitt med följande lydelse:
»I motionerna I: 431 och II: 518 betonas de möjligheter att öka företagens
kapitalresurser som skulle kunna åstadkommas genom en breddning av det
personliga aktieägandet. I detta sammanhang framföres en rad reformönskemål
som enligt utskottets mening har stort intresse. Utskottet finner en utredning
av dessa spörsmål motiverad och tillstyrker därför motionärernas
förslag härom.»;
dels ock att utskottets hemställan under punkten C. bort ha följande lydelse
:
»C. att riksdagen med bifall till motionerna I: 431 och II:
518 måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om tillsättandet av en
sakkunnig utredning i syfte att dels utreda möjligheterna att
medelst olika stimulansåtgärder av den art som i motionerna
närmare angives åstadkomma en breddning av det personliga
aktieägandet, dels framlägga förslag till dylika åtgärder.
»
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640140