Nr 19—24
Bankoutskotteis utlåtande nr 19 år 1964
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kommunernas
upplåning för vatten- och avloppsanläggningar.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 335 i första kammaren av herrar Ferdinand Nilsson och
Torsten Andersson och nr 360 i andra kammaren av herr Larsson i Luttra
m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om åtgärder, varigenom kommunernas upplåning för byggande av
vatten- och avloppsanläggningar måtte på kreditmarknaden likställas med
lån för bostadsproduktion beträffande såväl lånemöjligheter som räntesatser.
Beträffande motiveringen för förslaget hänvisas till motionen I: 335.
över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från fullmäktige i
riksbanken, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Riksbanksfullmäktige anför följande:
Fullmäktige vill---erinra om att med den inriktning som kredit
politiken
för närvarande har, den syftar till att uppnå den nödvändiga
stramheten på kreditmarknaden utan att återuppliva de direkta placeringsoch
räntereglerande ingrepp, som tidigare skett för att säkerställa statens
och bostadsbyggandets finansiering. Mot bakgrund av den förstärkning av
den svenska kapitalmarknadens resurser, som uppnåtts under de senaste
åren, är möjligheterna för en med mera generella medel arbetande politik
relativt goda. Sedan början av 1963 förekommer icke längre några placeringsrekommendationer
till försäkringsbolag, sparbanker och andra kapitalmarknadsinstitut,
och inte heller några rekommendationer angående
räntesatser och övriga lånevillkor. Däremot upprätthålles emissionskontrollen
vilken innebär att en turordning och tidsfördelning bestämmes för
de olika emissionerna men icke att någon detalj granskning företages avändamålet
för olika industri- och kommunlån.
Under sådana förhållanden kan fullmäktige icke finna motionärernas
målsättning motiverad — det skulle gälla att prioritera ett kommunalt låneändamål
som icke tidigare givits någon särställning vare sig i riksbankens
rekommendationer eller i den kreditpolitiska beredskapslagstiftningen.
Fullmäktige får därför avstyrka att motionerna föranleder någon riksdagens
åtgärd.
Styrelsen för Svenska stadsförbundet hänvisar inledningsvis till frågans
behandling i samband med omläggningen 1962 av den kreditpolitiska bercdskapslagstiftningen
och anför:
I sitt yttrande över kreditmarknadsutredningens betänkande framhöll
styrelsen, att en prioritering av statens och bostadsproduktionens lånebehov
1 Iiihang till riksdagens protokoll 196b. 8 samt. Sr 19—24
2
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 196b
givetvis medförde en beskärning av kommunernas lånemöjligheter och att
kommunerna fått mycket stark känning av den prioritering som skett enligt
överenskommelser mellan riksbanken och kapitalmarknadsinstituten,
eftersom vissa grupper av dessa institut normalt svarade för den väsentligaste
delen av kommunernas kreditförsörjning. Förvisso var det enligt styrelsen
ett kommunalt intresse att bostadsproduktionen kunde hållas å eu
hög nivå, men styrelsen hävdade att även kreditbehovet för särskilt samhällsviktiga
kommunala investeringar borde prioriteras, i första hand sådana
som utgjorde en förutsättning för och en följd av bostadsproduktionen
i den av statsmakterna beslutade omfattningen.
Under hänvisning till att någon av riksbanken rekommenderad prioritering
av lån till bostadsbyggandet för närvarande icke förekommer uttalar
styrelsen:
Under sådana förhållanden anser styrelsen, att ett likställande på kreditmarknaden
av kommunernas upplåning för byggande av vatten- och
avloppsanläggningar med lån för bostadsproduktion icke skulle underlätta
ifrågavarande upplåning. Först vid ett återinförande av en prioritering
av vissa lånebehov aktualiseras på nytt frågan om de kommunala investeringarnas
ställning i kreditprioriteringsavseende, sålunda icke endast investeringar
i vatten- och avloppsanläggningar utan också övriga lika angelägna
och nödvändiga investeringar i samband med bostadsbyggandet, såsom
iordningställande av mark för bostadsändamål, anläggande av gator
och vägar samt olika serviceanordningar för bostadsområdena.
Även styrelsen för Svenska kommunförbundet åberopar sitt ställningstagande
till kreditmarknadsutredningens betänkande:
Styrelsen pekade därvid på dels investeringar, som utgör förutsättningen
för att bostadsproduktion skall kunna bedrivas — inköp av mark, anläggning
av vägar, gator, allmänna platser o. d. samt vatten- och avloppsverk
dels den ökning av skolbyggandet som följer av beslutet om allmän
övergång till grundskolan. I yttrandet framhöll styrelsen vidare att om det
skall vara möjligt tillgodose de investeringsbehov, som uppkommit genom
statsmakternas beslut om bostadsproduktion och grundskolan, måste kommunerna
tillförsäkras erforderliga kreditmöjligheter. I annat fall riskerades
att kommunernas finansieringssvårigheter skulle kunna spoliera av
statsmakterna uppställda program och målsättningar.
Styrelsen säger sig dela motionärernas uppfattning att eftersläpningen
vad gäller utbetalningen av nämnda statsbidrag i hög grad belastar den
kommunala ekonomien och fortsätter:
På grund härav talar onekligen starka skäl för att lånemöjligheterna för
vatten- och avloppsanläggningar bör likställas med vad som gäller för bostadsproduktionen.
Om den föreslagna ordningen skall få åsyftad effekt
måste emellertid kommunerna samtidigt tillförsäkras garantier för att möjligheterna
att erhålla lån för andra investeringsändamål — t. ex. markköp,
gator, vägar och skolbyggnader — inte i motsvarande mån begränsas.
Vad som erfordras för att underlätta kommunernas nuvarande finansieringsproblem
är nämligen ökad tillgång på lånemedel. Utan garantier av
nyssnämnd innebörd är därför enligt styrelsens mening föga vunnet med
att kreditprioritera ett enstaka kommunalt investeringsändamål.
Bankoutskottets utlåtande nr 19 år 1961
3
Utskottet. Förslag av samma innebörd som det nu framlagda har tidigare
prövats av utskottet. Senast skedde detta i anslutning till behandlingen av
den år 1962 framlagda propositionen om likviditets- och kassakvotslag, placeringskvotslag
och ränteregleringslag. Utskottet (uti. nr 17) framhöll därvid
vikten av att man klart avgränsade de sektorer där sådana speciella förhållanden
kunde anses råda som motiverade en prioritering av vissa finansieringsbehov.
1 anledning av motioner med samma yrkande som de nu föreliggande
uttalade utskottet som sin bestämda uppfattning, att någon ytterligare
prioritering av detta slag icke borde ske inom kreditpolitiken. Vid
förnyad prövning av frågan har utskottet icke funnit skäl att ändra denna
ståndpunkt.
Åberopande vad här anförts får utskottet hemställa,
att motionerna I: 335 och II: 360 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schmidt, Gustaf Henry Hansson, Åke
Larsson, Palm, Nils Theodor Larsson*, Gorthon, Augustsson och Larfors;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, Hansson i Önnarp,
Larsson i Umeå, Bengtsson i Landskrona, Ekström i Iggesund och Fridolfsson*.
Ej närvarande vid justeringen.