Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b
9
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgad statlig
gruvdrift i Norrland.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 22 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager och nr
27 i andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg, har yrkats,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om
undersökning och förslag snarast i följande avseenden:
1) malmletning i Västerbottens län för att åstadkomma en inventering av
mineralförekomsterna i detta län och tillförsäkra staten förhandsrätt till
sådana förekomster,
2) åtgärder i fråga om Stekkenjokkmalmen, så att denna fyndighet snarast
kan bli föremål för statlig gruvdrift, samt undersökning i syfte att utnyttja
även gruvfyndigheterna i Laisvall och Lövstrandstältet i en samordnad
industriell verksamhet,
3) förändring av de nuvarande relationerna mellan staten och Bolidenbolaget
i syfte att åstadkomma en utvidgning av gruvdrift och förädlingsindustri
under statlig ledning.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 27.
Över motionerna har utskottet inhämtat yttranden från kommerskollegium,
Jernkontoret och Bolidens gruvaktiebolag. Kommerskollegium har
bifogat ett yttrande från Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare.
Till utskottet har vidare Svenska gruvföreningen avgivit yttrande i
ärendet. Det i motionerna väckta förslaget avstyrkes i samtliga yttranden.
Bolidens gruvaktiebolag uttalar, att motionerna i väsentliga hänseenden
bygger på oriktiga och mot varandra stridande förutsättningar och därför
enligt bolagets mening icke kan läggas till grund för någon riksdagens åtgärd.
Beträffande de rätta sakförhållandena hänvisar bolaget till övriga remissinstansers
yttranden.
I fråga om malmförekomsterna och deras utnyttjande samt malmletningen
i Västerbotten anför Jernkontoret, att kännedomen om tillgångarna
över huvud taget är ofullständig och att det är mycket svårt även när det
gäller kända och bearbetade fyndigheter att göra en tillförlitlig beräkning
av malmmängden och innehållet av metaller, särskilt vid oregelbundna malmer
med låga metallhalter. Bolidenbolaget och företrädare för detta har —
vilket även kommerskollegium och Svenska gruvföreningen framhåller —-
lf llihang till riksdagens protokoll 19Git. 8 samt. Nr 13—18
10 Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1964
lämnat åtskilliga uppgifter om företagets malmbas i föredrag och olika
publikationer.
Jernkontoret yttrar vidare:
Vid bedömningar rörande tillgodogörandet av malmtillgångarna i Västerbottens
län måste beaktas, att dessa tillgångar är spridda på ett stort antal
i många fall små fyndigheter. Halterna av utvinnbara metaller är låga, och
malmerna innehåller med få undantag samtidigt olika metaller, vilket försvårar
deras beredning för metallurgisk behandling. Järnet förekommer i
malmerna huvudsakligen i form av svavelkis, vilken numera bereder avsättningssvårigheter
på grund av konkurrensen från svavel i andra, mera lätttillgängliga
former.
Vissa uttalanden i motionen är synbarligen grundade på en betydlig överskattning
av de totala malmtillgångarna i Västerbotten. Såsom kan utläsas
ur den officiella statistiken, utgör den inhemska malmens andel i Sveriges
produktion av koppar, som är huvudprodukten vid smältverket i Rönnskär,
mindre än hälften av råvarubehovet. Återstoden utgöres av importerade
råvaror och inom landet fallande skrot. Ehuru brytningen i västerbottensgruvorna
sker i en takt, som med hänsyn till malmbasens storlek icke gärna
kan avsevärt ökas, är alltså koppartillgången i dessa gruvors malmer
helt otillräcklig för upprätthållande av kopparproduktionen vid en anläggning
av Rönnskärsverkets i internationella mått dock ganska blygsamma
storlek.
En ökad kännedom om malmtillgångarna i Västerbotten, liksom i andra
delar av landet, vore givetvis av stort värde, och mycket arbete härpå nedlägges
såväl av Sveriges geologiska undersökning som av Bolidenbolaget.
Malmletning är emellertid, såsom bl. a. framgått i sammanhang med utredningarna
om den nu påbörjade malminventeringen i Norrbottens län,
kostsam, tager lång tid och kräver utbildad personal, som icke finnes att
tillgå i önskvärd utsträckning. En mera avsevärd utökning av malmletningen
i \ ästerbotten torde därför tills vidare icke vara genomförbar. Den pågående
malmletningen synes ha givit goda resultat, och dess omfattning
torde få anses efter omständigheterna tillfredsställande.
Även kommerskollegium påpekar svårigheterna att fastställa malmtillgångarnas
storlek och värde. Icke minst gäller detta de regionalt och lokalt
spridda kismalmerna i Västerbottens län, säger kollegium och fortsätter:
Detta kan belysas av erfarenheterna från legodriftsgruvorna i Adakfältet.
Årligen nedläggas där över en halv miljon kronor på att innan de under bearbetning
varande malmerna äro slut uppsöka de ytterligare malmtillgångar
som kunna finnas inom det malmförande området, vars utsträckning dock är
endast ett fåtal kvadratkilometer. Malmletningen utföres av Sveriges geologiska
undersökning med modernaste hjälpmedel och har successivt givit resultat
som medfört, att den tidpunkt då gruvdriften måste förutses upphöra
på grund av malmbrist, undan för undan förskjutits framåt, för närvarande
till början av 1970-talet. Det är möjligt att mera malm finnes och undersökningarna
fortgå.
Exemplet från Adakfältet är icke unikt, utan ungefär samma situation ä>-för banden vid många gruvor, där en stor och väl samlad malmtillgång
icke lorehgger. Bedömningen av malmtillgångarna försvåras ytterligare av
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b
11
att vad som i dag är brytvärd malm i ett annat marknads- och kostnadsläge
icke kan ekonomiskt tillgodogöras och omvänt. Flera av de kända malmerna
i Västerbottens län ligga nära denna gräns.
Sveriges geologiska undersökning har vidare omfattande prospekteringsarbeten
i gång i andra delar av Skelleftefältet och i Västerbottensfjällen i
och omkring Stekkenjokkområdet. Den statliga malmprospekteringen i Västerbottens
län får därmed anses ha en omfattning som fyller skäliga anspråk
och icke kan ökas utan förfång för den påbörjade malminventeringen
i Norrbottens län.
Svenska gruvföreningen framhåller att den omfattning i vilken Västerbottens
malmfyndigheter bör och kan bearbetas sammanhänger med ett
flertal faktorer. Av dessa anför föreningen,
dels att malmerna till övervägande delen har ett lågt malmvärde (»rotvärdes.
), beroende på låga halter, vilka dessutom för sitt tillgodogörande
kräver komplicerade och kostsamma förfaranden — —• -—
dels att den globala handeln med metaller och malmer fixerar det marknadspris,
som för alla och även för oss i Sverige bestämmer intäktssidan.
Dessa världsmarknadspriser fluktuerar som bekant och stundom även avsevärt,
och innebär därigenom ett osäkerhetsmoment för gruvdriftens ekonomi.
Eftersom kostnads- och intäktssidorna sålunda ändras och varierar och
eftersom de låga malmvärdena innebär snäva marginaler, kan, säger föreningen,
ingen exakt och för all framtid fixerad bild av Västerbottens
potentiella malmtillgångar lämnas. Föreningen yttrar vidare:
Ökningen i malmtillgångar erhålles i ringa grad genom nyfynd, vilka med
nuvarande teknik och kostnadsläge betraktas som brytvärda förekomster,
utan framför allt genom att tidigare kända och då icke brytvärda förekomster
genom förbättrade tekniska och organisatoriska åtgärder nu kunnat
göras till föremål för bearbetning. I takt med de ökade tillgångarna
och med hänsyn tagen jämväl till det sociala ansvar, det innebär att uppföra
nya anläggningar och samhällen, har även produktionen successivt
ökats.
Bolidenbolagets gruvdrift i Västerbotten är ett resultat av en målmedveten
och omfattande malmletningsverksamhet. — — — Sveriges geologiska
undersökning och Bolidenbolaget har vidare utfört en omfattande
inventering av malmförekomsterna i Västerbotten och kompletterande
malmletning såväl i statlig som i enskild regi pågår alltjämt. Enligt Svenska
gruvföreningens mening är därför några särskilda ytterligare åtgärder icke
motiverade.
De i motionerna föreslagna åtgärderna för att Stekkenjokkfyndiglieten
snarast skall kunna bearbetas är, enligt vad kommerskollegium uppger,
igång sedan åtminstone ett och ett halvt år och drivs med all den intensitet
som förhållandena medger. Förberedelsearbetet beräknas emellertid
bli så omfattande, att gruvdrift kan upptagas tidigast under år 1969 eller
12
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1961
1970. Gruvföreningen anför i denna fråga, att den framtida driften vid
Stekkenjokk och formerna för denna bör bedömas på grundval av resultaten
av pågående undersökningar där. Som princip bör härvid gälla, att
landets malmtillgångar skall tillgodogöras på ett för hela samhället förmånligt
sätt. Mot världsmarknadens priser måste man därför strängt företagsekonomiskt
stämma av de förutsättningar för ekonomisk gruvdrift,
som föreligger i fråga om fyndighetens belägenhet samt befintliga tillgångars
kvantitet och kvalitet, erforderlig brytnings- och behandlingsteknik m. m.
Malmbrytningen i Laisvalls gruva har, enligt vad som uppges av Norrbottens
och Västerbottens läns handelskammare, successivt ökat. Mot en
större ökning talar, anser handelskammaren, bl. a. sociala hänsyn. Ett
gruvsamhälle i vilket större investeringar gjorts måste garanteras en större
livslängd. Genom forcerad drift kan kapitalinvesteringarna förloras och
lokaliseringsproblem uppstå.
Lövstrandsfyndigheten anses av kommerskollegium icke ha varit brytvärd
vid de senaste årens marknadsläge. Varken staten eller enskilda kan
igångsätta brytning om gruvrörelsen icke kan förutses ge ett ekonomiskt
tillfredsställande resultat, uttalar kommerskollegium och tillägger, att Lövstrandsfältet
ligger 50 mil fågelvägen från gruvan i Laisvall.
Vad gäller spörsmålet om relationerna mellan staten och Bolidenbolaget
bestrider remissinstanserna motionärernas uppgift om statssubventioner
till bolaget. Kommerskollegium yttrar följande:
Statsanslag ha icke utgått för bolaget tillhöriga anläggningar, och i den
ringa mån av staten bekostade och begagnade anläggningar överlåtits till
bolaget har detta skett efter opartisk värdering på normalt sätt. Upplåtelser
till bolaget av staten tillhöriga gruvutmål eller andelar i utmål ha skett
från affärsmässiga utgångspunkter och utan annat syfte än att få malmbrytning
till stånd på för staten ekonomiskt tillfredsställande villkor. De
förmåner som under kristiden i samband med andra världskriget i något
fall lämnas bolaget för att åvägabringa brytning av svåråtkomliga råvaror
i ett trängt försörj ningsläge torde ha varit ekonomiskt väl motiverade och
till väsentligt gagn för det allmänna.
Legodriften i Adak har hittills givit staten en vinst av ca 40 miljoner
kronor utöver täckning för investeringar och omkostnader. Verksamheten
har dragit stor fördel av anknytningen till Bolidens gruvaktiebolag, ej minst
genom att forskningsresultat och driftserfarenheter från andra förvaltningar
inom bolaget tillgodoförts legodriften. Det är icke sannolikt, att Adai:-gruvan skulle ha uppvisat lika god lönsamhet om den drivits som ett separat
företag.
Om den i motionen berörda misstanken att det bästa som statsgruvorna
i Västerbotten har att ge redan tagits ut av arrendatorn-Bolidenbolaget
vore befogad, skulle det vara en god bekräftelse på att arrendeformen för
dessa gruvors tillgodogörande varit den riktiga. Staten skulle nämligen i
annat fall fått göra betydande investeringar i anläggningar för malmens
tillvaratagande, vilka på grund av otillräcklig malmtillgång icke skulle kunnat
bli till fullo utnyttjade. De bästa delarna av statens gruvegendom i
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 196b
13
Västerbottens län är otvivelaktigt Adakgruvan, som också drives för statens
räkning, och sannolikt Stekkenjokkgruvan, för vilken arrendeupplåtelse
icke heller torde ifrågakomma. Det må erinras om att kollegium i
början av 1950-talet i ett fall förordade en större gruvinvestering i anslutning
till Adakfältet, vilken dock icke kom till stånd, något som på grund
av en då oförutsedd, mycket ogynnsam marknadsutveckling torde ha blivit
till fördel för staten.
Gruvföreningen anför i samma ämne följande:
Det borde vara uppenbart för alla att det samarbete, som råder mellan
staten och Bolidenbolaget, är baserat på rent tekniska och företagsmässiga
grunder. Man eftersträvar därvid att utnyttja Bolidenbolagets organisation,
anläggningar och speciella tekniska kunnande vad angår de berörda malmtyperna
för att möjliggöra bearbetningen av fyndigheter, vilka icke ensamma
kan motivera en sådan administration och organisation, som modern
gruvbrytning av komplicerade malmtyper kräver. Ett av de viktigaste resultaten
av detta samarbete torde ha varit att legodriften i Adak möjliggjorde
ett snabbt och effektivt tillskott till landets kopparför sörj ning under
avspärrningstiden. Detta samarbete mellan staten och ett enskilt företag
har vidare skapat arbetstillfällen och utkomstmöjligheter för bygd och
samhälle i en utsträckning, som annars icke skulle ha varit möjligt. Samarbetet
har slutligen tillfört staten icke oväsentliga vinster, vilka troligen
icke skulle ha kunnat erhållas på annat sätt.
Jernkontoret betecknar det i motionerna gjorda uttalandet, att Bolidenbolaget
trots statssubventioner inte bidragit nämnvärt till uppkomsten av
förädlingsindustrier i Västerbotten, som en sakligt ogrundad nedvärdering
av en industriell verksamhet vilken obestridligen är av vital ekonomisk
och social betydelse för stora delar av länet. Jernkontoret anför härom:
Smältverket i Rönnskär arbetar--— till ej ringa del med utifrån
tillförda råvaror och får därför betraktas som en förädlingsindustri, som
tillför länet arbetsobjekt utöver de lokala resurserna. En utbyggnad av
produktionskedjan med ytterligare förädlingsled kan varken i enskild eller
statlig regi ske utan en realistisk bedömning av de ekonomiska förutsättningarna
vad beträffar dess art, omfattning och lokalisering. Uttalandet i
motionen, att en kemisk industri i Sydsverige, som anknutits till bolaget,
i stället kunde ha förlagts till Västerbotten på grund av länets svavelkisförekomster,
torde icke vara baserat på sådana bedömningar.
Handelskammaren uttalar, att Bolidenbolaget genom uppförandet av
anläggningarna i Rönnskär synnerligen verksamt bidragit till uppkomsten
av en större förädlingsindustri i Västerbotten. Skellefteå stads invånarantal
har, framhåller handelskammaren, tiodubblats sedan anläggningarnas
tillkomst och huvudsakligen till följd därav.
Utskottet. De i motionerna framförda synpunkterna och förslagen har av
remissinstanserna genomgående utsatts för kritik. Vad först beträffar malmletningen
i Västerbottens län pekas allmänt på alt en betydande sådan verksamhet
pågår. Att dennas former och omfattning skulle vara otillfredsstäl
-
14
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1964
lande finner utskottet icke styrkt. I detta sammanhang vill utskottet framhålla,
att en avsevärd osäkerhet om de totala malmtillgångarnas storlek
måste beräknas bli bestående. Det bör också beaktas, att olika malmförekomsters
brytvärdhet varierar med hänsyn till bl. a. marknadsläget.
I motionerna förordas ett i olika hänseenden utvidgat statligt inflytande
över gruvdrift och malmförädling i Västerbottens län. När det gäller legodrift
och över huvud taget statens samarbete med Bolidens gruvaktiebolag
redovisar såväl kommerskollegium som övriga remissinstanser en värdering
som starkt avviker från motionärernas. Likaså bemötes dessas uttalande om
bolagets negativa hållning med avseende på uppkomsten av förädlingsindustrier
i Västerbotten. Enligt utskottets uppfattning har motionärerna på här
angivna punkter icke bedömt de rådande förhållandena på ett riktigt sätt.
Utskottet vill också understryka, att frågan om den takt varmed anläggningarna
i Västerbotten skall byggas ut och nya fyndigheter exploateras måste
avgöras med hänsyn till resursanvändningen i stort och till bl. a. sociala
verkningar på längre sikt. Av vad här sagts följer att utskottet icke kan instämma
i det yrkande som motionärerna framställt.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna I: 22 och II: 27 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 april 1964
På bankoutskottets vägnar:
C. G. REGNÉLL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm, Augustsson, Mattsson* och Risberg*;
från andra kammaren: herrar Regnéll, Berglund, fru Renström-Ingenäs*,
herrar Hansson i önnarp, Hagnell*, Larsson i Umeå, Bengtsson i
Landskrona och Ekström i Iggesund.
* Ej närvarande vid justeringen.