Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1964

1

Nr 12

Utlåtande angående verkställd granskning av riksbankens och
riksgäldskontorets styrelse och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avser metalliska kassans upprätthållande
samt myntväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens och
industristyrelsens protokoll ävensom protokoll från gemensamt sammanträde
med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, samtliga protokoll
för tiden från och med den 10 januari 1963, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels den av riksdagens revisorer
avgivna berättelsen om verkställd granskning av riksbankens tillstånd
och förvaltning under år 1962, dels ock fullmäktiges med utskottets
memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse angående riksbankens
tillstånd, rörelse och förvaltning under år 1963, ävensom de redogörelser,
som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor lämnats
i avseende å dessa kontors förvaltning under samma år.

Vid granskningen har för utskottet varit tillgänglig jämväl en särskild
redogörelse för verksamheten vid riksbankens sedeltryckeri under år 1963.
Riksbankens pappersbruk i Tumba har per den 1 november 1963 överlåtits
till Aktiebolaget Tumba bruk. Någon slutgiltig särskild redogörelse
för pappersbrukets verksamhet under år 1963 har ännu icke avlämnats.

I fråga om metalliska kassans ställning, sedelutgivning, in- och utlåningsrörelse
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter
sig utskottet att för en närmare kännedom om hithörande förhållanden
hänvisa till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits
av riksdagens revisorer och fullmäktige i riksbanken.

Å sin utlånings- och övriga rörelse under år 1963 har riksbanken erhållit
en nettovinst av 133 154 448 kronor och 37 öre.

I avseende härpå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande
riksbankens vinst- och förlusträkning, som förekommer i fullmäktiges
nyssnämnda, av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade
berättelse.

För den granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, som

1 Ilihang till riksdagens protokoll 196b. 6 samt. AV 12

2

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 196b

åligger innevarande års riksdags bankoutskott, har utskottet tagit del av
dels de allmänna och särskilda protokoll, som blivit förda hos fullmäktige
i riksgäldskonloret från och med den 10 januari 1963, intill vilken
dag ansvarsfrihet tillerkänts fullmäktige för deras i protokollen antecknade
beslut och åtgärder, till och med den 9 januari 1964, dels den av
riksdagens revisorer avgivna berättelsen om granskning av riksgäldskontorets
tillstånd och förvaltning för tiden 1 juli 1962—30 juni 1963, dels
ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 2 överlämnade, till 1964 års
riksdag avgivna berättelse.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

l:o) Penning- och valutapolitiken. Vid 1963 års ingång förutsågs att den
ekonomiska utvecklingen i Sverige under året icke skulle komma att präglas
av vare sig något generellt inflationstryck eller några allmänna recessionstendenser.
Kännetecknande för det samhällsekonomiska balansläget
syntes emellertid vara att efterfrågan skulle komma att riktas med
en viss ojämnhet mot olika näringsgrenar och olika delar av arbetsmarknaden.

Samtidigt som speciella anpassningsproblem gjorde sig gällande inom
Sveriges ekonomi under 1963, skedde en stark nedtoning av kvarstående
kontraktiva tendenser. Särskilt under det sista halvåret var de expansiva
dragen i konjunkturbilden förhärskande. Risken för att den samhällsekonomiska
balansen skulle rubbas hade tidigare härrört från en konjunkturavinattning.
Den kom nu successivt att förskjutas till att i stället
ligga i en alltför stark ökning av efterfrågan.

Även i den internationella konjunkturen inträdde en omsvängning under
1963. Den något mattare konjunkturfas, som i Västeuropa i stort sett
sträckt sig från hösten 1961, efterföljdes med början under våren 1963
av ökad inhemsk efterfrågan i de skilda länderna. I vissa västeuropeiska
länder, bl. a. Frankrike, Italien och Schweiz, medförde denna utveckling
inflatoriska inslag, medan i andra aktivitetshöjningen blev möjlig i stort
sett utan påtagliga symtom på bristande totalekonomisk balans. I stället
för en emotsedd försvagning i Förenta staternas ekonomi skedde en
acceleration i tillväxttakten under det sista halvåret. Trots denna utveckling
fanns där vid slutet av 1963 outnyttjade reserver såväl av arbetskraft
som av teknisk kapacitet.

Med förändringen i konjunktursituationen svängde successivt den tidigare
överlag expansivt inriktade ekonomiska politiken i industriländerna
till ökad grad av restriktivitet. I Förenta staterna var externa balansskäl
huvudmotivet för den diskontohöjning som skedde i juni 1963 och för
det förslag som ungefär samtidigt framlades om en ränteutjämningsskatt,

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 196i

3

avsedd att hålla tillbaka kapitalexport. Den åtstramning som skedde av
den ekonomiska politiken i flertalet västeuropeiska länder syntes däreemot
betingad av hänsyn till den interna ekonomiska stabiliteten. Inom
främst EEC-området förmärktes under 1963 en tydlig tendens att tillmäta
stabilisering av priser och kostnader större uppmärksamhet än tidigare.
Som ett led i denna politik har priskontroll kommit att tillämpas i flera
västeuropeiska länder.

För Sveriges vidkommande påverkades exportutvecklingen av den förbättrade
internationella konjunkturen. Den tidigare markanta nedgången
i exportefterfrågan på skogsindustriens produkter avbröts. Även för flertalet
övriga större varugrupper har utförselsiffrorna stigit, och totalt beräknas
exportvolymen ha ökat med 8 procent.

Tyngdpunkten i den inhemska expansionen låg i Sverige, liksom i flertalet
västeuropeiska industriländer, på konsumtionen, bostadsbyggandet och
de offentliga investeringarna. I genomsnitt uppgick konsumtionsökningen
till över 4 1/2 procent. Därvid svarade den privata konsumtionen för 4
och den offentliga för 6 procent. Byggnadsvolymens tillväxt, som beräknas
till 5 1/2 procent, synes ha bestämts av byggnadsindustriens kapacitetsgränser.
Inom det begränsade byggnadsutrymmet ökade kommunala byggen
snabbast med över 15 procent, medan bostadsproduktionens tillväxt
stannade vid 3 1/2 procent.

Totalt ökade de fasta investeringarna under 1963 med samma procenttal
som nationalprodukten eller 3 1/2 procent. Inräknas lagerförändringarna,
som visade en stark nedgång, blev investeringsutvecklingen svagare.
Avsaktningen i näringslivets investeringsefterfrågan uppvägdes av ökningen
av de offentliga investeringarna.

Efterfrågeökningen inom landet påverkade inte i någon balansrubbande
riktning importen, ökningen av denna blev i stället lägre än för exporten,
och underskottet i handelsbalansen minskade. Bytesbalansen uppvisade en
obetydlig försvagning, främst beroende på att svenska turistutgifter utomlands
ökade i något snabbare takt än utländska turisters utgifter i Sverige.
Utvecklingen av valutareserven, som minskade obetydligt under 1963, innebar
närmast en stabilisering på den nivå som uppnåtts under de båda
föregående åren.

Den bär skisserade utvecklingen föranledde en skärpning av den ekonomiska
politiken. Ännu vid årets början bedömdes det som riktigt att sänka
diskontot med en halv procent. Under våren förmärktes emellertid begynnande
tecken till omsvängning i konjunkturen; främst gällde detta byggnadsindustrien.
En återhämtning skedde på arbetsmarknaden. Företagens
möjligheter att utnyttja investeringsfonderna upphörde under april månad
och arbetsmarknadspolitiken inriktades på att utjämna en begynnande
splittring i arbetsmarknadsläget. Särskilt gällde det att dämpa tendenserna
till överhettning inom byggnadssektorn. T detta syfte uppsköts en del of -

4

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 196t

tentliga byggnadsprojekt. Den under 1962 expansiva kreditpolitiken omlades
successivt i återhållande riktning. Sitt tydligaste uttryck fick denna
politik i riksbankens diskontohöjning i juni med en halv procentenhet till
4 procent.

Under 1963 skedde en stark kreditexpansion, främst genom affärsbankernas
utlåning. Denna växte under årets första hälft i avsevärt snabbare
takt än under motsvarande tid 1962. Genom räntehöjningen i juni underströks
åtstramningsbehovet. I augusti såg sig riksbanken därutöver föranlåten
att införa begränsningar i bankernas möjlighet att upptaga lån i riksbanken.
På vissa håll inom näringslivet medförde dessa begränsningar särskilda
upplåningssvårigheter, beroende på bankförbindelsernas likviditetsläge
och låneengagemang. Även om den förda politiken ledde till att styrkan
i kreditgivningens tillväxt avtog, växte dock utlåningen under andra halvåret
mer än under andra halvåret 1962. Totalt steg affärsbankernas utlåning
under 1963 med över 3 miljarder kronor eller inemot 20 procent.
Den under 1962 inträdda förbättringen i bankernas likviditetsläge efterträddes
under 1963 av en markant försämring. Mot en ökning av de likvida tillgångarna
på omkring 1,5 miljard kronor under 1962 svarade en nedgång
på ca 300 miljoner kronor under 1963. Minskningen gällde främst bankernas
innehav av kortfristiga statsobligationer och skattkammarväxlar men
efter hand också innehavet av långa statsobligationer.

Även på kapitalmarknaden skedde en omkastning av läget under våren
1963. Efter angivandet av det nya ränteläget i början av året genom ddskontosänkningen
och emissionen av ett nytt, långfristigt statslån upphörde
förväntningarna om ytterligare räntefall. Till de vikande obligationskurserna
under våren bidrog också att affärsbankernas intresse för förvärvav
obligationer upphörde till följd av deras svagare likviditet. Den fortgående
konjunktur förbättringen medförde under våren förväntningar om en
diskontohöjning vilka endast tillfälligt bröts genom riksbankens höjningav
diskontot i juni. Under sensommaren och hösten fortsatte försvagningen
av kursläget genom utbud i accelererad takt. Då verkningarna härav slog
igenom på ränteläget, fann riksbanken anledning att ingripa genom obligationsköp,
vilkas belopp kom att uppgå till ca 300 miljoner kronor.

På aktiemarknaden var omsättningen mycket livlig under 1963. Kursstegringen,
som uppgick till 23,8 procent, synes ovanligt häftig även med
hänsyn tagen till konjunkturförbättringen. Den bör dock ses mot bakgrund
av de närmast föregående årens utveckling. En kursuppgång under
år 1960 på 0,4 procent hade efterföljts av ett kursfall på 0,6 procent år
1961 och 8,1 procent år 1962. För den gångna fyraårsperioden har således
kursstegringen varit ca 13 procent, vilket motsvarar ett årsgenomsnitt av
ca 3 procent.

Under 1961 och 1962 svarade i huvudsak den privata sektorn — omfattande
bostadsbyggandet och näringslivet — för nettoupplåningen på mark -

Bankontskottets utlåtande nr 12 år 1964

5

naden. Från den offentliga sektorns sida ägde nettonpplåning rum endast
tillfälligt, beroende på att de stora statliga inkomstöverskotten under dessa
år i stort sett balanserade kommunernas upplåning. Under 1963 förändrades
krediternas fördelning på dessa låntagargrupper. Netto uppstod ett upplåningsbehov
för den offentliga sektorn om ca en miljard kronor, varav
kommunerna svarade för den dominerande delen. Utvecklingen för staten
följde under större delen av 1963 mönstret från de närmast föregående
åren med ett kvarstående inkomstöverskott. En förändring inträffade emellertid
under sista kvartalet, främst beroende på återbetalningen av överskjutande
skatt, varigenom för hela året ett statligt utgiftsöverskott av begränsad
omfattning uppstod. En konsolidering av statsskulden skedde under
1963 genom ökad långfristig upplåning och minskning av de kortfristiga
skulderna. Sålunda reducerades riksbankens innehav av skattkammarväxlar
genom att riksbanken i stället förvärvade statsobligationer.

Även förmedlingen av krediter till bostadssektorn och näringslivet ökade
väsentligt 1963. Bostadskreditgivningen steg totalt med omkring 3/4 miljard
kronor jämfört med 1962. Denna utveckling var möjlig, trots att takten
från 1962 för avlyften av byggnadskreditiv inte kunde uppehållas.
Trots den obetydliga stegringen av näringslivets investeringar fortsatte företagens
upplåning på den organiserade kreditmarknaden att öka under 1963.
Upplåningsökningen var till största delen förlagd till affärsbankerna. Aktieemissionerna
avtog medan obligationsemissionerna fick en växande betydelse.

På valutaområdet har eu utbyggnad skett av det internationella betalningssamarbetet.
Sverige träffade under 1963 en överenskommelse med Förenta
staterna, innebärande att vartdera landet får möjlighet att vid behov
kortfristigt låna det andra landets valuta, överenskommelsen omfattar 50
miljoner dollar eller drygt 1/4 miljard kronor. Om en utlåning från svensk
sida aktualiseras, representerar den en tillgång som inräknas i valutareserven.
Sverige deltar även aktivt i översynen av utformningen av betalningssystemet
på längre sikt. Detta sker dels inom ramen för internationella
valutafonden, dels i en grupp med representanter för tio ledande
industriländer. Uppgiften för den sistnämnda utredningen är att söka fastställa
hur det internationella betalningssystemet på grundval av oförändrat
guldpris och fasta växelkurser skall möta framtida likviditetsbehov.

Vad i detta ärende förekommit har utskottet härigenom velat för riksdagen omförmäla.

2:o) Protokoll och berättelser. Utskottet har inhämtat, att fullmäktige i
riksbanken avser att senare förelägga riksdagen frågan om den fortsatta
driften vid Tumba pappersbruk. Då utskottet således räknar med att i annat
sammanhang kunna uttala sin uppfattning om vissa frågor samman -

6

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 196i

hängande med pappersbrukets verksamhet avstår utskottet från att nu särskilt
beröra detta ämne.

Vid granskning av ovannämnda protokoll och berättelser har utskottet i
övrigt icke funnit något förhållande, som påkallat särskilt yttrande från
utskottets sida; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

3:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken. Riksdagens revisorer har
för sin del tillstyrkt att ansvarsfrihet för riksbankens förvaltning under
den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksbanken.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksbankens tillstånd,
styrelse och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för
för sin del anser, att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken
dels för förvaltningen under år 1962 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels
ock för de beslut och åtgärder, som finnes antecknade i
fullmäktiges protokoll från och med den 10 januari 1963
till och med den 9 januari innevarande år.

4:o) Ansvarsfrihet för fullmäktige i riksgäldskontoret. Riksdagens revisorer
har för sin del tillstyrkt, att ansvarsfrihet för riksgäldskontorets förvaltning
under den tid revisionen omfattat beviljas fullmäktige i riksgäldskontoret.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att, med avseende å riksgäldskontorets ställning
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet för sin
del anser att ansvarsfrihet bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att fullmäktige i riksgäldskontoret må tillerkännas ansvarsfrihet
ej mindre för den av riksdagens revisorer granskade
förvaltningen av riksgäldskontoret under tiden 1 juli
1962—30 juni 1963 än även för alla beslut och åtgärder,
som finnes antecknade i fullmäktiges protokoll från och
med den 10 januari 1963 till och med den 9 januari innevarande
år.

Stockholm den 17 mars 1964.

På bankoutskottets vägnar:

C. G. REGNÉLL

Bankoutskottets utlåtande nr 12 år 1964

7

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ståhle, Schmidt, Gustaf Henry Hansson,
Åke Larsson, Palm, Gorthon,* Augustsson och Mattsson;

från andra kammaren: herrar Regnéll, Sköldin, Persson i Skänninge,
Berglund, Hansson i önnarp, Hagnell, Larsson i Umeå och Bengtsson i
Landskrona.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1964. Isanc Mnrcus Boktryckeri Aktiebolag 640140