Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i
1
Nr 9
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av varulotterier.
(1 :a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:204 av herr Erik Olsson m. fl. och 11:251 av herr Wahrendorff
m. fl. har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om förslag till sådana ändringar i förordningen om lotterivinstskatt
m. m., såvitt gäller varulotterier, att skatten sänkes från 30 till förslagsvis
20 procent av vinstvärdet och nuvarande högsta skattefria vinstvärde
höjes från 100 till förslagsvis 300 kronor och så att nu gällande stämpelavgift
om 10 öre per lott upphör att utgå».
I detta betänkande upptar utskottet till behandling endast de yrkanden i
motionerna, som avser lotterivinstbeskattningen. Yrkandet rörande stämpelavgiften
på lottsedlar behandlar utskottet i annat sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:251.
Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) skall såsom lotteri
anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig
av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera
deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare.
I 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å
vissa lotterivinster föreskrives att å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall till staten
erläggas en särskild skatt motsvarande i fråga om vinst å premieobligation
20 procent och i fråga om annan vinst 30 procent av vinstens värde. Skatt
skall dock, enligt föreskrift i samma paragraf, utgå endast därest vinstens
värde överstiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100 kronor samt
i fråga om annan vinst 25 kronor. I paragrafen föreskrives vidare att skatt
icke skall utgå å bl. a. vinst i varu- eller tombolalotteri, där endast skänkta
vinstföremål förekommer, och inte heller å vinst vid utlottning av konstverk
inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest
Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 sond. .Yr .9
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 är 1964
stödja den bildande konsten. Slutligen innehåller 1 § bestämmelser dels därom
att vid beräkning av skattebelopp i vinstens värde skall inräknas den å
vinsten belöpande skatten och dels därom att skatt icke skall utgöras för
vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke bl i vit avvttrad och ej
heller för vinst, som ej av vinnaren uttages.
Enligt 2 § samma förordning skall, när vinst, som avses i 1 §, utbetalas
eller utgives till vinnaren, lotteriets anordnare eller premieobligationernas
utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade
skatten å densamma.
I förordningens 3 § ges vissa bestämmelser om uppbörd och redovisning
av skatten till statsverket, medan närmare föreskrifter härutinnan med
stöd av 4 § meddelats av Kungl. Maj:t i kungörelse den 15 juni 1945 (nr
411).
Vinst i varulotteri var — frånsett värdepappersvinst — t. o. m. år 1945
inte underkastad den särskilda lotterivinstskatten. I stället var vinnaren
skyldig erlägga vanligt inkomstskatt för vinsten, om denna tillsammans med
andra vinster, som vinnaren kunde ha erhållit under visst beskattningsår,
uPPgick till minst 100 kronor. Den omläggning som i detta avseende skedde
genom beslut vid 1945 års riksdag avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare
ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.
Skattesatsen för vinster i svenskt lotteri och å svenska premieobligationer,
som ursprungligen var 10 procent av vinstens värde, höjdes år 1942
till 20 procent och år 1958 såvitt avser lotterivinster till 30 procent. Skattesatsen
har därvid bestämts med utgångspunkt från att skatten ungefär
skall motsvara vad vinnaren skulle haft att erlägga, om vinsten inkomstbeskattats
i vanlig ordning. Den lägre skattesatsen för obligationsvinster
har motiverats med att vinsterna närmast är att betrakta som ränta på sparat
kapital samt att man genom den lägre skattesatsen skulle erhålla en
viss motsvarighet till det s. k. sparavdraget vid inkomstbeskattningen.
I de likalydande motionerna 1:442 och 11:521 vid 1963 års riksdag hemställdes
om riksdagsskrivelse med begäran om översyn av reglerna för beskattningen
av varulotterier samt om förslag till ändrade lägre skattesatser.
Bevillningsutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 13 bifall till motionerna med bl. a. den motiveringen, att den föreslagna
sänkningen av skatten på vinster i varulotterier skulle innebära ett betydande
avsteg från gällande principer för beskattningen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Motionärerna framhåller, att det numera är en allmänt utbredd uppfattning,
att samhället bör främja organisationernas strävanden på t. ex. bildnings-
och ungdomsverksamhetens områden. Det statliga stöd som lämnas
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196b
3
till folkbildningsarbetet och ungdomsorganisationernas verksamhet samt till
idrottsrörelsen är ett utslag av denna uppfattning. Det är emellertid inkonsekvent
att staten, samtidigt som den lämnar nämnda ekonomiska stöd,
relativt hårt beskattar de inkomster, som organisationerna genom anordnandet
av lotterier skaffar sig på egen hand. Samma är förhållandet beträffande
vissa sammanslutningar som använder inkomster av bl. a. lotterier
till vissa humanitära, allmännyttiga och liknande ändamål.
Med hänsyn till att lotterivinstskatten skall inräknas i vinstvärdet utgör
skatten i praktiken 42,9 procent av vinstens varuvärde. Denna skattemetod
gör enligt motionärernas mening lotterierna mindre attraktiva. Det faktiska
varuvärdet blir relativt lågt i förhållande till lottpris och antal lotter. Det
bör också uppmärksammas att lotterivinstskatten är lägre beträffande vissa
andra slag av lotterier och spel. Med hänsyn härtill och då en sänkning av
skattesatsen skulle underlätta organisationernas lottförsäljning bör, framhåller
motionärerna, skattesatsen för varulotterier kunna fastställas till 20
procent.
Det nuvarande skattefria vinstvärdet, 100 kronor, fastställdes år 1928.
Sedan dess har penningvärdet fallit så att motsvarande reella värde nu
utgöres av ca 260 kronor. En höjning av det skattefria vinstvärdet skulle
givetvis underlätta organisationernas lotterianordnande över huvud taget,
men sannolikt skulle det få den största effekten för mindre organisationer
och lokala föreningar som av naturliga skäl är hänvisade till anordnandet
av mindre lotterier. Med hänsyn till den penningvärdeförsämring som inträffat
anser motionärerna, att det högsta skattefria vinstvärdet hör kunna
höjas till 300 kronor.
Utskottet
Vinster i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer är undantagna
från den vanliga inkomstbeskattningen och i stället underkastade beskattning
enligt 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster.
Den särskilda lotterivinstskatten, som uttages av lotteriets anordnare eller
premieobligationernas utfärdare i samband med utbetalningen av vinsten,
utgår för närvarande med 30 procent av vinstens värde. Skattesatsen för
premieobligationsvinster är dock 20 procent. I övrigt gäller beträffande
varu- och tombolalotterier att skatt endast utgår på vinster, vilkas värde
överstiger 100 kronor, medan i fråga om annan vinst skattepliktsgränsen i
princip satts vid 25 kronor. Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens
värde inräknas den på vinsten belöpande skatten. Vinster i varu- och tombolalotterier,
där endast skänkta vinstföremål förekommer, samt vinster
vid utlotlning av konstverk inom förening, vars enda syfte är att främja
konstintresset, är helt undantagna från lotterivinstbeskattningen.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i
I de förevarande motionerna har bl. a. hemställts att riksdagen i skri\else
reglerna för beskattning av vinster i varulotterier, att skattesatsen sänks
från 30 till 20 procent och att skattepliktsgränsen höjs från 100 till 300
kronor. Som motivering för yrkandena har bl. a. anförts att nuvarande beskattningsregler
gör lotterierna mindre attraktiva och försvårar de ideella
organisationernas möjligheter att genom anordnandet av lotterier anskaffa
medel för sin verksamhet.
Den särskilda skatten på lotterivinster har konstruerats så, att den ungefärligen
motsvarar vad vinnarna skulle haft att erlägga i statlig och kommunal
inkomstskatt för vinsterna, om dessa i stället beskattats i vanlig
ordning. Härvid har hänsyn tagits till att det ojämförligt största antalet
vinnare återfinns bland personer, vilkas inkomster drabbas relativt lindrigt
av progressionen. En lotterivinst utgör otvivelaktigt ett inkomstförvärv
av extraordinär natur, som åtminstone beträffande större vinster tillför
vinnaren ökad skatteförmåga. Med hänsyn till att detta inkomstförvärv inte
blir föremål för vanlig inkomstbeskattning, föreligger enligt utskottets mening
ingen anledning att beskatta lotterivinster efter förmånligare grunder
än andra inkomster. Även om varulotterier i regel anordnas för att skaffa
medel för välgörande eller allmännyttiga ändamål samt vinsterna i dessa
lotterier i allmänhet är av mindre värde, bör från rättvisesynpunkt sådana
lotterier inte erhålla större skattefavörer än andra lotterier. Det bör i detta
sammanhang framhållas, att den högre skattepliktsgränsen för vinster i
varu- och tombolalotterier införts av administrativa skäl och inte för att
särskilt gynna dessa lotterier. Motionärernas farhågor för att den nuvarande
beskattningen av varulotterier gör dessa mindre tilldragande för allmänheten
förefaller utskottet något överdrivna med hänsyn till att flertalet
deltagare i lotterier, som anordnas av organisationer och sammanslutningar,
mestadels torde köpa lotter av ideella skäl, medan vinstintresset
torde vara av relativt underordnad betydelse.
Det i motionerna framförda yrkandet om upphävande av stämpelavgiften
på lottsedlar behandlas av utskottet i annat sammanhang. Utskottet
vill emellertid erinra om att i betänkandet »Stämpel- och expeditionsavgifter»
(SOU 1961:37) föreslagits att stämpelavgiften skall utgå inte med
fixt belopp för varje lottsedel — för närvarande 10 öre — utan med 5 procent
av insatserna samt att stämpelpliktsgränsen skall höjas från 5 000 till
15 000 kronor. Om detta förslag genomföres, torde det innebära en skattelättnad
för de mindre varu- och toinbolalotterierna.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna
1:204 och 11:251 beträffande den särskilda skatten på vinster i
varulotterier.
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196i 5
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:204 av herr Erik Olsson
m. fl. och 11:251 av herr Wahrendorff m. fl. i vad motionerna
avser den särskilda skatten å vissa lotterivinster icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 februari 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Wärnberg, Billman, Enarsson, Sundin, Ottosson
och Hellebladh; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Carlsson i Västerås, Enskog, Björkman
och Broberg.
Reservation
av herrar Sundin, Vigelsbo och Engkvist, vilka ansett, att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:
»Vinster i--— (= utskottet s. 3 rad 14 nedifrån—s. 4 rad 8 uppifrån)
---sin verksamhet.
Såsom i motionerna vidare framhålles är det numera en allmänt utbredd
mening att samhället bör stödja föreningslivets strävanden på bildningsoch
ungdomsverksamhetens områden. Ett uttryck för denna uppfattning är
det statliga stöd, som lämnas till olika organisationer och sammanslutningar
med ideellt och humanitärt syfte. Dessa organisationer är emellertid
nästan undantagslöst nödsakade att utöver statsstödet söka anskaffa ytterligare
inkomster för att kunna fullfölja sin verksamhet. En av de inkomstkällor
som användes är anordnande av lotterier. Enligt utskottets mening
bör man inte genom en relativt hård beskattning försvåra denna inkomstinöjlighet
för organisationerna.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandet i motionerna
1:204 och 11:251 beträffande den särskilda skatten på vinster i
varulotterier.
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 196U
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
1:204 av herr Erik Olsson m. fl. och 11:251 av herr
Wahrendorff m. fl., i vad desamma behandlas i detta betänkande,
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådana
ändringar i förordningen om särskild skatt å vissa lotterivinster,
att skatten, såvitt gäller varulotterier, sänkes från
30 till förslagsvis 20 procent av vinstvärdet och att nuvarande
högsta skattefria vinstvärde höjes från 100 till förslagsvis
300 kronor.»
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640164