Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196i

1

Nr 6

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändring av reglerna för beskattning av realisationsvinst
vid försäljning av egnahem.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:127 av herr Nils Theodor Larsson m.fl. och 11:154 av
herr Antby m.fl. har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om skyndsam utredning rörande möjligheter att från beskattning
för realisationsvinst vid egnahemsförsäljning undantaga vinst,
som icke är reell utan endast svarar mot penningvärdeförsämringen, i syfte
att eliminera de orimliga skattekonsekvenser, som nu framträder särskilt
vid egnahemsägares flyttning på grund av arbetslöshet eller i övrigt ändrade
arbetsförhållanden.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
löljande, hänvisa till motionen II: 154.

Enligt 35 § kommunalskattelagen skall till skattepliktig intäkt av tillfällig
förvärvsverksamhet räknas vinst å avyttring av fastighet (realisationsvinst)
under förutsättning att fråga är om icke yrkesmässig avyttring (yrkesmässig
avyttring av fastighet hänföres till rörelse), att säljaren förvärvat fastigheten
genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, samt att fastigheten
varit i den skattskyldiges ägo under mindre än tio år (i fråga om strömfall
femton år).

Realisationsvinst beskattas i sin helhet endast då avyttrad fastighet innehafts
mindre än sju år. I övrigt begränsas skatteplikten till viss del av vinsten
efter en fallande skala. Såsom skattepliktig realisationsvinst räknas

nämligen vid avyttring av fastighet:

om fastigheten innehafts

mindre än 7 år

100 %

av

vinsten

7 år men mindre än 8 år

75 %

»

»

8 » » » » 9 »

50 %

»

»

9 » » » » 10 »

25 %

»

Bihang till riksdagens protokoll 196b. 7 samt. Nr 6

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1964

Beträffande realisationsvinst vid avyttring av strömfall gäller motsvarande
reduktion under trettonde, fjortonde och femtonde åren av innehavstiden.

Från skatteplikt är undantagen vinst, som uppkommit genom att egendom
tagits i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller
eljest avyttrats under sådana förhållanden, att tvångsförsäljning måste anses
vara för handen. Dock föreligger skatteplikt enligt eljest gällande grunder
därest det skäligen kan antagas, att avyttringen skulle ha ägt rum även
om tvång ej förelegat.

Ytterligare undantag från skatteplikt tillkom genom beslut av 1959 års
riksdag. Till 35 § kommunalskattelagen fogades nämligen därvid bestämmelse
om skattefrihet för realisationsvinst vid avyttring av fastighet i samband
med åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering.
För det fall att fastighetsägaren i samband med sådan rationaliseringsåtgärd
förvärvar annan fastighet i den avyttrades ställe, infördes vidare regler
som i huvudsak kan sägas innebära att förvärvet inte skall anses som nytt
fång vad beträffar realisationsvinstbeskattningen. Vid avyttring av den nyinköpta
fastigheten skall alltså frågan om skatteplikt för realisationsvinst
bedömas med utgångspunkt från tiden för förvärvet av den ursprungliga
fastigheten och från arten av sistnämnda fång.

Frågan om utredning av möjligheterna att från beskattning för realisationsvinst
undantaga vinst vid egnahemsförsäljning bär på senare tid årligen
motionsvägen varit föremål för riksdagens prövning men antingen förfallit
eller avvisats, senast vid förra årets riksdag, som lämnade motioner
i ämnet utan åtgärd i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt i
sitt betänkande nr 22. Till stöd för yrkandet i sistnämnda motioner hade
motionärerna i huvudsak åberopat att gällande realisationsvinstregler motverkade
rörligheten på arbetsmarknaden. I anledning härav framhöll utskottet
bl. a. att försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden
i synnerhet inträffade i avfolkningsregioner och att det därvid oftast
torde förhålla sig så att egnahemmen på grund av bristande efterfrågan
fick ett negativt värde, varigenom några realisationsvinstproblem i regel inte
uppstod. Utskottet fann det även angeläget framhålla att fastighetsägare,
även om en uppkommen försäljningsvinst trots de förhållandevis gynnsamma
realisationsvinstreglerna skulle beskattas, likväl intog en förmånlig ställning
i jämförelse med sådana skattskyldiga, som nedlagt sina besparingar
i icke värdebeständiga tillgångar, såsom bankmedel och obligationer.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Det måste räknas som en allt vanligare företeelse att en arbetstagare eller
företagare på grund av ändrade arbetsförhållanden måste flytta till annan
ort och därvid är tvungen att försälja sin egnahemsfastighet, oftast för att
kunna förvärva en ny sådan på den nya bosättningsorten. Anledningen kan

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196i

3

vara att sysselsättnings- och försörjningsmöjligheter inte längre står öppna
på den gamla bostadsorten. Förflyttningen kan också vara föranledd av
befordran eller i övrigt ändrade förhållanden för vederbörande i tjänsten.
Sådana flyttningar i kombination med egnahemsförsäljning är naturligtvis
särskilt vanliga i områden där man har brist på sysselsättningsmöjligheter.

I sådana fall som här angivits är egnahemsförsäljningen att betrakta som
en nödvändighet för vederbörande. Nuvarande beskattningsregler utgör
emellertid ofta ett betydande hinder för försäljningen och därmed också för
flyttningen. På grund av penningvärdeförsämringen blir försäljningssumman
i regel högre än det belopp som erlades vid förvärvet tidigare av fastigheten.
I händelse av realisationsvinst lägges densamma ovanpå vederbörandes
normala inkomst, varvid det oftast blir fråga om en mycket betungande
skatteskärpning. Om vederbörande på den nya arbetsorten förvärvar
ett nytt egnahem till bostad, måste han för detta erlägga ett pris som uppgår
till eller kanske oftast överstiger det som han erhöll vid försäljningen
av det gamla.

I den mån den s. k. realisationsvinsten svarar mot inträffad penningvärdeförsämring
bär någon verklig vinst inte uppstått. I allmänhet torde vinsten
vid egnahemsförsäljningar vara uteslutande av detta slag. Realisationsvinstbeskattningen
drabbar sålunda en fiktiv vinst. För den skattskyldige
kan härmed följa betydande ekonomiska svårigheter. Dessa orimliga konsekvenser
står givetvis inte i överensstämmelse med vår skattelagstiftnings
syfte.

De från rättvisesynpunkt stötande konsekvenserna av beskattningen gäller
givetvis all vinst som inte är reell utan endast en följd av penningvärdeförsämringen.
Problemet bar emellertid varit särskilt framträdande vid egnahemsförsäljningar,
varför en tillfredsställande lösning på detta område
synes motionärerna i första hand böra eftersträvas.

Det är enligt motionärerna mycket svårt att finna ett system varigenom
av inflationen beroende fiktiva vinster skulle kunna generellt undantagas
från beskattning. Dessa svårigheter synes motionärerna dock inte vara särskilt
framträdande för realisationsvinstbeskattningens vidkommande. Det
bör nämligen vara möjligt att anknyta beräkningen av den skattepliktiga
realisationsvinsten till index och sålunda räkna upp anskaffningskostnaden
till samma penningvärde som vid avyttringen. Andra utvägar torde också
kunna övervägas.

Utskottet

I de förevarande motionerna yrkas utredning om skattefrihet för realisationsvinst
vid försäljning av egnahem i samband med ändrade arbetsförhållanden,
allt i den mån vinsten beror på penningvärdeförsämring. Motionä -

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 1964

rerna erinrar om att flyttningar i kombination med egnahemsförsäljning är
särskilt vanliga i områden där man har brist på sysselsättningsmöjligheter
men att nuvarande beskattningsregler ofta utgör ett betydande hinder för
försäljningen och därmed också för flyttningen.

Såsom motionärerna framhåller föreslås i årets statsverksproposition att
en försöksverksamhet med inlösen av egnahem skall inledas inom de fyra
övre norrlandslänen i syfte att bereda ekonomiskt stöd åt arbetstagare som
till följd av arbetslöshet måste flytta till annan ort. Ett sådant inlösningsförfarande
har — påpekar motionärerna vidare — givetvis inte någon inverkan
på de i motionerna berörda konsekvenserna av realisationsvinstbeskattningen
och torde i regel inte komma att avse sådana fall då realisationsvinstbeskattning
kan bli aktuell.

Frågan om skattefrihet för realisationsvinst vid försäljning av egnahem
har på senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning, senast åren
1962 och 1963, då motionsyrkanden i frågan avvisades. 1962 års bevillningsutskott
framhöll därvid bl. a. att frågan ingick i värdesäkringskommitténs
direktiv, enligt vilka realisationsvinstreglerna kunde tas upp till omprövning.

Värdesäkringskommittén har nyligen avgivit ett betänkande om indexlån
i två delar (SOU 1964:1 och 2). Kommittén tar ingen direkt ställning till
frågan om realisationsvinst vid försäljning av egnahem men redovisar likväl
i del II, bilaga 2, en av professorn Leif Mutén utarbetad promemoria angående
realisationsvinstskatt vid bostadsbyte. Sammanfattningsvis innehåller
promemorian i huvudsak följande.

Frågan om realisationsvinstbeskattning vid avyttring av egnahem synes
enklast kunna lösas genom ett stadgande, som undantar detta slags vinster
liksom motsvarande vinster vid avyttring av andelar i bostadsrättsföreningar
m. m. från realisationsvinstbeskattning. Skulle en sådan reform anses för
vittgående, kan en uppskovsmetod övervägas, som skulle göra skattelättnaden
vid vinst av behandlat slag avhängig av huruvida motsvarande ny egendom
förvärvats till ersättning för den gamla.

Med hänsyn till att en utredning, såsom framgår av det anförda, numera
föreligger i ämnet och då densamma är föremål för Kungl. Maj :ts uppmärksamhet,
får syftet med de föreliggande motionerna 1:127 och 11:154 i huvudsak
anses tillgodosett. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat
motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:127 av herr Nils Theodor
Larsson m. fl. och 11:154 av herr Antby m. fl. om ändring
av reglerna för beskattning av realisationsvinst vid försälj -

Bevillningsutskottets betänkande nr 6 år 196b

5

ning av egnahem icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Gösta Jacobsson,
Enarsson, Sundin och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Andersson i Essvik, Enskog, Björkman och
Broberg.

av herr Broberg.

Reservation