Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196i
1
Nr 54
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion angående
beskattningen av avverkning av skog, m.m.
I eu inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 679, av herr Eliasson i Sundborn m. fl. har hemställts,
1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av lydelsen av punkt 9 av
anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen samt av punkt 4 tredje stycket
av anvisningarna till 22 § samma lag att de förmånligare reglerna rörande
rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde skall avse avverkning
av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt som skett efter det delägare i laga
skifte genom överenskommelse tillträtt sina nya skogsskiften och intill tre
år efter det lagakraftägande beslut om fastställelse å förrättningen föreligger,
oavsett om ståndskogslikviden var känd vid skiftenas tillträdande eller ej,
2) att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext, samt
3) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förordningen om taxering
för inkomst av medel, som insatts på skogskonto, att delägare i laga
skifte, som efter överenskommelse härom tillträtt sina nya skogsskiften,
skall äga rätt att insätta likvider för avverkad skog eller upplåtna avverkningsrätter
intill hela beloppet fr. o. m. tidpunkten för tillträdet av de nya
skiftena och intill utgången av den tid, inom vilken ståndskogslikviden skall
erläggas enligt vid förrättningen meddelat beslut.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från lantbruksstyrelsen,
lantmäteristyrelsen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksskattenämnden.
Därjämte har till utskottet ingivits en skrift från distriktslantmätaren D.
Weber-Grönwall i Mora.
Gällande bestämmelser
Ståndskogslikvid utgår enligt lagen om delning av jord å landet och lagen
om fastighetsbildning i stad vid förrättningar, varigenom en omreglering
sker av vissa fastigheters ägoområden. Fastighetsägare kan därvid tillerkännas
rätt till ståndskogslikvid, om han avstår mark med växande skog utan
Bihang till riksdagens protokoll lOfiå. 7 samt. Nr 54
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964
att i utbyte få mark, varå den växande skogen uppgår till samma myckenhet
och värde som på det i utbyte lämnade området.
Vid 1959 års riksdag genomfördes vissa ändringar i då gällande beskattningsregler
i syfte att underlätta jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering
(prop. nr 44 och bevillningsutskottets betänkande nr 43). Beträffande
ståndskogslikvid innebär bestämmelserna i huvudsak, att den som
fått ett område sig tillskiftat med bättre eller mera skog än han lämnat från
sig och därför blivit ålagd att betala ståndskogslikvid skall kunna finansiera
likviden genom att ta ut skog utan att behöva omedelbart skatta fullt ut för
denna inkomst. Den åter som lämnat från sig den bättre skogen och i anledning
härav får mottaga ståndskogslikvid skall på motsvarande sätt ha möjlighet
till anstånd med beskattningen av den inkomst likviden utgör.
Beskattningen av uppburen ståndskogslikvid
Enligt punkt 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen utgör
ståndskogslikvid skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet och likställes
därvid med likvid för växande skog, som avyttrats i samband med marken.
Detta medför att mottagare av ståndskogslikvid kan tillgodoföra sig värdeminskningsavdrag
för skog enligt de gynnsammare regler härom, som gäller
för avyttring av växande skog i samband med försäljning av marken.
Vad angår de avdragsmetoder, som är tillämpliga vid avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken, må följande särskilt framhållas.
Enligt värdemetoden må avdrag ske för vad som icke genom förut medgivna
avdrag blivit amorterat av ingångsvärdet, d. v. s. det värde varmed
växande skog kan anses ha ingått i fastighetens värde vid förvärvet. Härigenom
kommer alltså avdrag att erhållas för den del av skogens värde vid
förvärvet, vilken icke tidigare fått avdragas.
Enligt virkesförrådsmetoden erhåller den skattskyldige avdrag för det
gällande ingående virkesförrådet beräknat efter det pris per kubikmeter,
som den på skogen belöpande delen av vederlaget motsvarar i förhållande
till det vid avyttringen förefintliga virkesförrådet. Avdraget beräknas oavsett
om förrådet vid avyttringen är bättre eller sämre sammansatt än det
ingående förrådet. Vad som blir föremål för beskattning är sålunda den under
innehavet sparade tillväxten, d. v. s. det virkesförråd, som vid avyttringen
finns utöver det gällande ingående virkesförrådet.
Bestämmelserna om ackumulerad inkomst är tillämpliga beträffande inkomst
av jordbruksfastighet i vissa fall, bl. a. i fråga om intäkt av skogsbruk
som förvärvas genom avyttring av växande skog i samband med avyttring
av marken. Genom att ståndskogslikvid i beskattningshänseende är jämställd
med sådan intäkt, blir bestämmelserna om ackumulerad inkomst tilllämpliga
även på mottagare av ståndskogslikvid. Detta medför, att likvidmottagaren
får viss möjlighet att mildra progressionen i den statliga beskatt
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964 3
ningen beträffande den del av ståndskogslikviden, som trots avdragsrcglerna
blir beskattad. Likviden kan nämligen fördelas på högst tio år bakåt i tiden.
Enligt bestämmelser i förordningen om taxering för inkomst av medel,
som insatts å skogskonto, har likvidmottagaren därjämte möjlighet att uppskjuta
beskattningen av hela ståndskogslikviden upp till tio år framåt i
tiden.
Beskattning släget för utgivare av ståndskogslikvid
Enligt jorddelningslagen kan ståndskogslikvid fastställas att utgå på en
gång eller i form av årliga avbetalningar under en tid av högst tio år. I praktiken
tillämpas vanligen det förstnämnda systemet. Då likviden uppgår till
betydande belopp, förekommer emellertid uppdelning av densamma på flera
år, dock endast undantagsvis på längre tid än fem år.
Ståndskogslikvid är skattemässigt inte att anse som driftkostnad, och
avdrag för likviden medges därför inte vid beräkning av nettointäkt av jordbruksfastighet.
Däremot är sådan likvid likställd med köpeskilling för fastighet,
och hänsyn tas på grund härav till utgiven ståndskogslikvid vid bedömande
av skogens ingångsvärde.
I punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
stadgas att om ägare av fastighet vid jorddelningsförrättning blivit ålagd
att gälda ståndskogslikvid och har avverkning av skog eller upplåtelse av
avverkningsrätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut om fastställelse
å förrättningen föreligger, skall på yrkande av den skattskyldige
skogens ingångsvärde antas ha nedgått med belopp motsvarande rotvärdet
av den skog, soin avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdraget är dock
begränsat till beloppet av ståndskogslikviden.
Riksskattenämnden har i skrivelse den 17 april 1963 till taxeringsintendenten
i Kopparbergs län uttalat sig rörande tillämpningen i visst fall av
bestämmelserna i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.
Uttalandet avsåg förhållandena med avseende å laga skiftet
å Vika-Vinäs utskog i Mora köping. I ärendet hade upplysts att ett laga skifte
år 1945 påbörjats å utskogen. Den 25 januari 1958 hade sakägarna jämlikt
bestämmelserna i lagen om delning av jord å landet träffat överenskommelse
om att de nya skogsskiftena skulle tillträdas snarast. Efter verkställd skogsräkning
hade för sakägarna den 20 maj 1961 tillkännagivits storleken av de
skogslikvider, som jämlikt nämnda lag skulle utgå. Härvid hade meddelats,
att likviderna kunde inbetalas fr. o. in. den 23 maj 1961 till Svenska Handelsbankens
kontor i Mora och att ränta skulle utgå å ej erlagda likvider fr. o. m.
den 1 oktober 1961. Den 1 juni 1961 hade sakägarna tillträtt sina nya skogsskiften.
Laga skiftet hade emellertid ännu ej fastställts, och lagakraftägandc
beslut om sådan fastställelse kunde förväntas tidigast om två år.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964
Riksskattenämnden gjorde i ärendet följande uttalande:
Den vid ifrågavarande laga skifte tillämpade ordningen har utbildats på
sedvanerättslig väg och synes komma till användning framför allt vid laga
skiften i Kopparbergs iän. Med beaktande av den praxis, som sålunda utvecklat
sig, får det anses överensstämma med syftet bakom bestämmelserna i
punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen att
anse överenskommelsen om tillträde av skogsskiftena — i förening med det
förhållandet att skiftena faktiskt tillträtts den 1 juni 1961 och delägarna
därvid godtagit de betalningsföreskrifter som givits — såsom likställt med
sådant åläggande att gälda skogslikvid, som omförmäles i nyssnämnda lagrum.
Av denna ståndpunkt följer enligt riksskattenämndens mening, att den
särskilda rätt till avdrag för minskning av skogs ingångsvärde, som enligt
reglerna i nämnda lagrum tillkommer den som avverkar skog eller upplåter
avverkningsrätt sedan han ålagts gälda skogslikvid, även bör komma sådan
sakägare till del, som under angivna förhållanden avverkat skog eller upplåtit
avverkningsrätt innan lagakraftägande beslut om fastställelse å laga
skiftet föreligger.
Motionen
Som motivering för yrkandena i den förevarande motionen framhåller motionärerna,
att beträffande Solleröns laga skifte i Kopparbergs län, som omfattar
hela socknen, har beslutats om successivt tillträde efter hand som arbetet
med värdering för ståndskogslikviden blir klart. Sålunda har den 1 juni
1963 tillträtts vissa delar, den 1 januari 1964 tillträddes ytterligare en del,
och den 1 januari 1965 skall resten tillträdas. Uträkningen av likvidbeloppen
kan emellertid ej göras förrän hela värderingen avslutats, och storleken av
likviderna kan därför ej tillkännages delägarna förrän efter nämnda tillträdesdagar.
Då uträkningarna kommer att ta rätt lång tid, torde resultatet
ej kunna föreligga helt klart förrän år 1966.
Tillträdet kommer således att ske, innan likvidbeloppen är kända. För
större delen av skogen kan det beräknas bli en tid av två å tre år från tillträdesdagen
till den tidpunkt då resultatet framlägges. Skulle de vanliga beskattningsreglerna
för avverkad skog gälla för denna tid och delägarna således
icke kunna utnyttja bl. a. de förmånligare reglerna rörande rätt till avdrag
för minskning av skogens ingångsvärde, ehuru beloppen senare användes
för betalning av ståndskogslikviderna, måste man räkna med allvarliga
olägenheter. Effekten torde bli att skogsägarna i stor utsträckning kommer
att uppskjuta avverkningarna till dess likviden är känd, och då denna tidpunkt
är inne kommer omfattande avverkningar att ske samtidigt dels på
grund av uppskovet och dels för att delägarna skall få medel till betalning
av ståndskogslikviden. En sådan ojämn avverkning skulle medföra försämrad
skogsskötsel och försämrade möjligheter till sysselsättning och inkomster
för socknens befolkning, som i stor utsträckning är beroende av inkomster
från skogen.
Bevillningsutskottets betänkande nr Öb år 196b 5
För att undgå dylika olägenheter synes det motionärerna nödvändigt icke
hlott att kommunalskattelagen ändras utan även bestämmelserna rörande
insättning av medel på skogskonto. Delägare i laga skifte, som efter överenskommelse
härom tillträtt sina nya skogsskiften, bör sålunda få rätt att
insätta likvider för avverkad skog eller försålda avverkningsrätter intill hela
beloppet fr. o. in. tillträdesdagen och intill utgången av den tid inom vilken
ståndskogslikviderna skall erläggas i enlighet med vid förrättningen meddelat
beslut.
Motionärerna understryker, att de föreslagna ändringarna är av den
största betydelse inte endast för Sollerö sockens laga skifte. Omfattande skiftesverksamhet
pågår även inom andra delar av Kopparbergs län, där liknande
spörsmål kan väntas uppstå. Det synes angeläget och helt överensstämmande
med andemeningen i de reformer av beskattningsreglerna som
genomförts att gällande bestämmelser anpassas till strävandena att bedriva
skiftesverksamheten på effektivast möjliga sätt.
Slutligen framhålles att de föreslagna ändringarna, som bör tillämpas
fr. o. m. 1965 års taxering i första instans, inte medför minskade skatteinkomster
för stat och kommun. Om avverkningarna sker i jämnare takt, kan
dock ogynnsamma variationer i arbetsinkomsterna och därmed skatteunderlaget
undvikas.
Remissyttrandena
Efter att inledningsvis ha redogjort för motionärernas yrkande att bestämmelserna
i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
skall få tillämpas under eu tidsperiod mellan tillträdet av fastigheterna
och tidpunkten, då likvidbeloppen tillkännagivits, anför lantbruksstyrelsen:
Att tillträde till de nya fastigheterna sker genom överenskommelse innan
förrättningen vunnit laga kraft och innan likviderna är kända, torde bl. a.
bero på att markägarna önskar komma igång och göra avverkningar och
åtgärder på ett så tidigt stadium som möjligt. Härigenom motverkas de
ogynnsamma tendenser som motionärerna framhållit. Beträffande likviderna
är det i princip så att utgivande och mottagande balanserar varandra. För
skifteslaget som helhet torde därför någon större ojämnhet i avverkningarna
på grund av ståndskogslikviderna icke behöva uppkomma, då likvidmottagarna
kan vara benägna att minska sina avverkningar under den tid likviderna
kommer in. På grund av åtgärdsstopp och över huvud taget eu
obenägenhet alt avverka under den tid skifte pågar kan det dock givetvis av
andra orsaker väntas bli större avverkningar än normalt under tiden närmast
efter tillträdandet av de nya fastigheterna.
Det synes emellertid knappast vara att räkna med att ojämn sysselsättning
i större omfattning skall uppkomma till följd av gällande bestämmelser om
beskattning i samband med ståndskogslikvidcr. Däremot kan måhända enskild
skiflesdelägare komma i det läget att han inte under den tidpunkt,
som passar honom bäst fullt ut kan tillämpa av motionärerna åberopade
skatteregler. Emellertid finns vissa möjligheter att utnyttja skogskonto och
*'' Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b
förskjutning av virkeslikviderna varigenom denna olägenhet i väsentlig grad
torde elimineras.
Det torde även komma att möta praktiska svårigheter att utforma en lagtext
som tillgodoser det framförda önskemålet, eftersom många markägare
under den avsedda tidsperioden ännu ej vet, om de blir likvid utgivare eller
iiiottagare.
Lantbruksstyrelsen har icke funnit tillräckliga skäl att tillstyrka det i
motionen framförda yrkandet i detta avseende.
I motionen yrkas också rätt för deltagare i laga skifte att insätta medel på
skogskonto intill hela beloppet av uppburen ersättning för avverkad skog
eller försålda avverkningsrätter fr. o. in. tillträdesdagen och intill utgången
av den tid inom vilken ståndskogslikviderna skall erläggas.
Genom en sådan bestämmelse erhåller likvidutgivarna vid laga skifte möjlighet
att under några år på skogskonto samla ihop till likviden eller del
av densamma. I och för sig torde en sådan bestämmelse ensam vara tillräcklig
för att uppnå motionärernas syfte. Enligt vad lantbruksstyrelsen har sig
bekant strävar man vid skiftesläggningen bland annat att undvika alltför
höga ståndskogslikvider. Det totala likvidbeloppet jämfört med en normal
årsavverkning inom hela skifteslaget torde därför som regel inte vara anmärkningsvärt
stort. För enstaka markägare kan dock utgiften för ståndskogslikvid
komma att bli avsevärd.
Lantbruksstyrelsen delar motionärernas uppfattning att det för vissa likvidutgivare
borde vara önskvärt att på skogskonto kunna samla ihop till
ståndskogslikviden.
Detta problem torde emellertid vara begränsat till vissa nu pågående stora
skiltesförrättningar främst i Dalarna och inom dessa beröra endast ett begränsat
antal markägare. Då revision av skifteslagstiftningen nu är aktuell
och då man f. ö. genom modern teknik in. in. redan nu i praxis torde kunna
förkorta proceduren vid kommande omregleringar, torde problemet dessutom
sannolikt vara av övergående natur.
Lantbruksstyrelsen finner det skäligt att lämpliga åtgärder vidtages för
att tillgodose motionärernas syfte beträffande nu pågående större skiften,
men ifrågasätter lämpligheten av en permanent lagändring.
Lantmåteristyrelsen anför i sitt remissyttrande bl. a. följande.
I samband med införandet av 1959 års beskattningsregler uttalades, bl. a.
av lantmåteristyrelsen, att de gällande bestämmelserna för beskattning av
skogsbruk vore i behov av en allmän översyn. En sådan är fortfarande i och
för sig mycket önskvärd men kommer sannolikt att ta lång tid och bör därför
enligt lantmäteristyrelsens mening ej utgöra motiv för uppskov med
önskvärda justeringar eller kompletteringar av gällande regler.
Innan lantmäteristyrelsen går närmare in på förslagets innehåll, kan det
vara lämpligt med en kort beskrivning av de förhållanden som utgör bakgrund
till motionen.
I huvudsak för att förhindra virkesbrist på nyutlagda ägolottcr har vid de
i Kopparbergs län pågående laga skiftena vissa inskränkningar i dispositionsrätten
till skogen varit gällande. Avverkningarna har dock ofta haft
mindre omfattning än vad dessa inskränkningar i och för sig bör ha givit
anledning till, troligen beroende dels på markägarnas önskan att ha en reserv
för att betala eventuellt uppkommande likvider och dels deras önskan att
avvakta möjligheten att förlägga avverkningar till de nya ägolotterna, där
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b 7
möjligheten att göra rationella avverkningar är större än på de gamla innehaven.
Under skiftesförrättningen har av dessa orsaker uppkommit en eftersläpning
i fråga om avverknings- och skogsvård sarbeten. Med hänsyn till
kravet att skogens värde ej skall förändras genom avverkningar mellan tidpunkten
för värderingen och tillträdet till de nya ägolotterna, måste awerkningsförbud
råda under denna tid. Olägenheterna av avverkningsförbudet
minskar om delägarna, som t. ex. i Solleröfallet, träffa överenskommelse om
tillträde av de nya skiftena när fältarbetsdelen av värderingen är klar, men
resultatet ännu ej är känt. Arbetet med att ta igen eftersläpande skogsvård
och avverkningar kan dessutom påbörjas tidigare än vad som eljest skulle
varit fallet. Som motionärerna påpekar vinner man också eu jämnare sysselsättning.
Flertalet markägare önskar säkerligen fondera en större eller mindre del
av avverkningsinkomsterna från de nytillträdda skogsinnehaven för att lättare
kunna utge en eventuell ståndskogslikvid. För presumtiva likvidutgivare
är det också önskvärt att fonderingarna ej beskattas, eftersom rätt till
minskning av skogens ingångsvärde med högst beloppet av ståndskogslikviden
föreligger sedan beloppet blivit känt.
Behovet av sådan fondering är givetvis beroende av ståndskogslikvidens
storlek. Uppgår denna endast till värdet av någon eller några få normala
årsavverkningar, behöver fondering ej göras eftersom betalning av ståndskogslikviderna
får ske under flera år. Det kan här vara av intresse att något
belysa hur stora belopp likvidutgivarna haft att betala i ett par nyligen genomförda
laga skiften i Siljansbygden. En fördelning på storleksklasser av
skuldbeloppen och beräkning av deras procentuella andel av det nya skogsinnchavets
värde har i grova drag givit följande resultat ifråga om privatskogsbruket.
Av alla skuldbelopp översteg drygt hälften 1 000 kronor och av dessa låg
ungefär 50—60 % inom intervallet 1 000—5 000 kronor. Av högre likvidbelopp
låg nästan alla under 30 000 kronor. Cirka en tredjedel av antalet likvider
meilan 5 000 och 20 000 kronor utgjorde 20 % eller större del av det
nya innehavets värde. Skuldbelopp överstigande 20 000 kronor utgjorde i
regel 20—30 %.
Maximalt uppgick skuldbeloppen inom storleksklasserna över 5 000 kronor
till drygt 50 c/0 i ett enstaka fall men i regel till cirka 40 % med sjunkande
tendens vid ökande absolut belopp. Skuldbelopp understigande 5 000
kronor utgjorde maximalt 80 ä 100 % av det nya innehavets värde men det
var då fråga om skulder av högst storleksordningen 1 000 kronor.
Av ovanstående siffror får man givetvis ej dra några vittgående slutsatser,
men man kan konstatera att likviderna i många fall kan uppgå till relativt
betydande belopp, även om huvuddelen ligger på en både absolut och relativt
sett låg nivå.
Med hänvisning till det ovan sagda kan man konstatera, all det ur flera
synpunkter vore önskvärt att uppskjuta beskattningen av inkomster från
avverkningar mellan tillträdet av de nya innehaven och likvidernas tillkännagivande
så att skattetänkande ej förorsakar sådana olägenheter i
skogsvårds- och sysselsättningshänscende som nämns i motionen. Det bär
dä påpekas att möjligheter till sådant uppskov i praktiken redan finns, nämligen
genom att låta betalningen för försålda skogsprodukter eller rotposter
innestå hos köparen. Detta förfarande skulle kunna tillämpas även i här
aktuella situationer. En annan möjlighet, som dock endast kan tillämpas
8
Bevillningsutskottets betänkande nr Öl år 1964
ifråga om vedsortiment, vore att skogsägarna själva lagrade virket för senare
försäljning. Dessa tillvägagångssätt kan naturligtvis ej alltid användas och
i synnerhet ej om längre tid än ett eller högst ett par år förflyter mellan tillträdet
och tillkännagivandet av likvidbeloppen.
Motionärernas förslag till ändringar av anvisningarna till kommunalskattelagen
innebär att rätten till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde,
s. k. skogsininskningsavdrag, skall avse även avverkning av skog eller
upplåtelse av avverkningsrätt redan från det tillträde till de nya skogsskiftena
sker. Med nuvarande skatteregler är avdragets storlek för både likvidmottagare
och likvidutgivare begränsat av ståndskogslikvidernas belopp.
Konsekvensen av ändringsförslaget torde bli att avdragets storlek begränsas
endast av hur mycket vederbörande avverkar under tiden mellan tillträdet
och likvidbeloppens tillkännagivande. Gjorda avdrag kommer visserligen att
återföras till beskattning vid onerös överlåtelse av fastigheten men vid benetik
överlåtelse sker ej delta med nuvarande bestämmelser. Därtill kommer
att man före likvidbeloppcns tillkännagivande ej vet om vederbörande har
att utge eller mottaga likvid och sålunda vilka beskattningsregler som är tilllämpliga.
För att nå likformighet med gällande principer ifråga om avdragens
storlek skulle det därför vara nödvändigt att införa spärregler eller bestämmelser
om återföring av överskjutande avdrag sedan ståndskogslikviderna
tillkännagivits.
Motionärernas förslag till ändring av bestämmelserna rörande insättning
av medel på skogskonto innebär rätt att insätta hela vederlaget för avverkad
skog eller upplåten avverkningsrätt från det de nya skiftena tillträtts och
intill utgången av den tid inom vilken ståndskogslikviden skall erläggas. Förslaget
torde enligt lantmäteristyrelsens mening tillgodose de önskemål om
ionderingsmöjligheter som enligt det föregående kan föreligga.
Även i detta fall blir följden att insättningarnas storlek begränsas endast
av vad vederbörande avverkar under den tid då den i motionen föreslagna
vidare insättningsrätten föreligger. Ståndskogslikviderna kan betalas på eu
gång eller genom avbetalningar under viss tid, högst tio år, efter vad som
beslutas vid förrättningen. I regel torde betalningstiden sättas till fem år.
För att den vidgade insättningsrätten ej skall bli alltför omfattande bör den
tidsmässigt begränsas exempelvis till tre år eller till tiden mellan tillträdet
och ståndskogslikvidens tillkännagivande.
\ are sig sådan tidsbegränsning göres eller ej, uppkommer frågan om det
t öreligger behov av någon bestämmelse som efter ståndskogslikvidernas tillkännagivande
reglerar insättningarnas storlek till de belopp som skulle gällt
om likvidbeloppen varit kända vid tillträdet. För likvidutgivare skulle eu
sådan reglering kunna innebära att de extra insättningarna på skogskontot
i första hand skulle användas för betalningen av ståndskogslikviden och att
i den mån dessa insättningar överstigit likvidbeloppet den överskjutande
delen ej skulle få kvarstå på kontot. För en likvidmottagare skulle — om
de extra insättningarna ej uppgår till likvidbeloppet — ytterligare insättningav
mottagen ståndskogslikvid begränsas så att insättningarnas summa blir
lika med likvidbeloppet. Om de extra insättningarna överstiger den mottagna
likviden skulle den överskjutande delen ej få kvarstå på kontot.
Sådana begränsande regler som nämnts härovan kan bli relativt komplicerade
och det ligger därför nära till hands att fråga om de ej kunde undvaras.
Som inledningsvis nämnts har man i och med tillträdet av de nya ägolotterna
att inhämta flera års eftersläpning - - i Kopparbergs län ofta fem
-
Bevillningsutskottets betänkande nr åt år 196b
fl
ton ar eller mera. Inkomsten från de avverkningar soin då sker kan delvis
jämställas med ackumulerad inkomst. Bestämmelserna härom kan emellertid
tillämpas endast av likvidinottagare först sedan ståndskogslikviden är
känd. Ett motiv för alt ej införa spärregler av ovan skisserat slag skulle vara
att man härigenom i stort sett får sådan lindring i progressionen som avses
med bestämmelserna om ackumulerad inkomst i fråga om de extra insättningar
på skogskontot som en ändring enligt motionen skulle möjliggöra.
Som sålunda framhållits ställer sig lantmäteristyrelsen positiv till åtgärder
ägnade att komplettera gällande regler för beskattning av skogslikvider i
samband med lantmäteriförrättning så att nackdelar av bl. a. den art som
nämns i motionen kan elimineras. Styrelsen tillstyrker därför förslaget till
iindring av förordningen om taxering för inkomst av medel som insatts på
skogskonto. Dock torde den tid under vilken insättning på sådant konto får
ske böra på lämpligt sätt begränsas. Härigenom skulle motionens syfte
kunna tillgodoses och de föreslagna ändringarna av punkt 9 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen och punkt 4 av anvisningarna till 22 §
av samma lag, vilka enligt vad ovan sagts skulle bli komplicerade att genomföra,
bli obehövliga.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför i sitt remissyttrande.
Motionärernas förslag att viss uppmjukning bör ske av nu gällande bestämmelser,
varigenom utgivare av ståndskogslikvid skall äga rätt till särskilt
värdeminskningsavdrag för skog som avverkas i viss anslutning til!
jorddelningsförrättning, rimmar väl med det förhållandet att beskattningsreglerna
på härvarande område enligt länsstyrelsens mening bör anpassas
till att underlätta genomförandet av betydelsefulla jorddelningsförrättningar
bl. a. inom Kopparbergs län.
För att uppnå det syfte, som förslaget avser, bör 2 § förordningen om taxering
för inkomst av medel, som insatts på skogskonto, kompletteras med en
bestämmelse av innebörd, att delägare i laga skifte, som efter tillträdet av
nya ägolotter och inom tre år från det laga kraftägande beslut om fastställelse
å jorddelningsförrättningen föreligger, uppburit likvid för upplåtelse av
avverkningsrätt till skog eller för avverkad skog, må erhålla uppskov för sådan
intäkt i sin helhet.
Vidare bör bestämmelsen i tredje stycket 4 punkten av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen, varigenom ägare av fastighet, som vid jorddelningsförrättning
blivit ålagd att gälda likvid som avses i punkt 9 av anvisningarna
till 21 i; kommunalskattelagen, på vissa villkor tillförsäkras rätt
till särskilt värdeminskningsavdrag för skog, så till vida utbyggas att detsamma
skall gälla om ägaren för gäldande av sådan likvid från skogskonto
uttager medel, som insatts efter tillträdet av ny ägolott.
Riksskattenämnden erinrar inledningsvis om sitt förcnämnda uttalande
den 17 april 1963 rörande tillämpningen av punkt 4 tredje stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattclagen och anför därefter följande.
Av motionen framgår, alt beträffande Solleröns laga skifte tillämpats ell
delvis annat förfaringssätt än vid laga skiftet å Vika-Vinäs utskog. Vid sammanträde
den 29 april 1963 har nämligen beslutats om successivt tillträde
eller band som arbetet med värderingen för likviden blir klart. Sålunda ha
den 1 juni 1963 tillträlts vissa delar, den 1 januari 1964 ytterligare eu de!
och den 1 januari 196a avses återstoden skola tillträdas. Enligt motionen
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 196b
kan uträkningen av likvidbeloppen ej göras förrän hela värderingen avslutats.
Storleken av likviderna kan därför ej tillkännagivas delägarna förrän
efter nämnda tillträdesdagar. Det anmärkes vidare i motionen, att uträkningarna
komma att ta ganska lång tid och att resultatet därför ej torde
kunna föreligga helt klart förrän år 1966.
I motsats till vad som var förhållandet vid laga skiftet å Vika-Vinäs utskog
ha sålunda i fråga om Sollerön vissa delar av skiftena redan tillträtts, utan
att några betalningsföreskrifter givits eller ens tillkännagivande skett om
storleken av de skogslikvider som skola utgå. Med hänsyn härtill kunna —
vilket motionärerna också förutsatt — förenämnda regler i kommunalskattelagen
liksom den i motionen återgivna bestämmelsen i förordningen om
taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto, icke tillämpas beträffande
Solleröns laga skifte med mindre lagändring sker.
Enligt riksskattenämndens mening är emellertid en lagstiftning i enlighet
med vad i motionen yrkats icke invändningsfri. Sålunda skulle härigenom
sakägare, som avverkat skog eller upplåtit avverkningsrätt för högre belopp
än den blivande skogslikviden, komma i åtnjutande av opåkallade förmåner,
eftersom någon korrigering i efterhand svårligen kunde ske. Med hänsyn till
att arbetet med värderingen för likviden förutsättes vara klart före tillträdet
av skiftena, synes det emellertid, såvitt riksskattenämnden kan finna, vara
möjligt att på relativt kort tid fastställa ä-priser och uträkna samt för delägarna
tillkännage storleken av skogslikviderna. Därefter skulle situationen
i fråga om Sollerön vara likartad med den, som förelåg beträffande VikaVinäs
utskog. Detta skulle innebära, att riksskattenämndens uttalande rörande
Vika-Vinäs bleve tillämpligt jämväl i fråga om Sollerön. Med angivna
förfaringssätt skulle sålunda något egentligt behov av lagstiftningsåtgärder
icke föreligga.
På grund av vad ovan anförts anser riksskattenämnden sig böra avstyrka
de i motionen föreslagna lagstiftningsåtgärderna.
I den till utskottet ingivna skriften anför distriktslantmätaren D. WeberGrönwall
följande i anledning av vad riksskattenämnden anfört i sitt ovannämnda
yttrande.
I nämnda yttrande har bl. a. anförts »Med hänsyn till att arbetet med
värderingen för likviden förutsättes vara klart före tillträdet av skiftena,
synes det emellertid, såvitt riksskattenämnden kan finna, vara möjligt att
på relativt kort tid fastställa å-priser och uträkna samt för delägarna tillkännage
storleken av skogslikviderna.»
Beträffande detta uttalande får jag anföra följande:
Arbetet med värderingen för likviden måste vara klart vad beträffar själva
arbetet på marken före tillträdet. Uträkningen kan dock ej göras förrän
avsevärt senare än tillträdet, då den är beroende av att all mark är värderad.
Vid det successiva tillträde, som beslutats vid Solleröns laga skifte, innebär
detta att för större delen av skogen en tidsskillnad på flera år kommer att
förefinnas mellan tillträdet och tidpunkten då likviden skulle kunna räknas
ut. Därtill kommer så den tid det tar att göra själva uträkningen, som vid ett
så stort skifteslag tar ca 1 år om allt går väl. Några delvärden går ej att få
fram dessförinnan.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964
11
Utskottet
Enligt 14 kap. 8 § jorddelningslagen kan fastighetsägare vid vissa förrättningar
tilläggas rätt till ståndskogslikvid, om han avstår mark med växande
skog utan att i utbyte få mark, varå den växande skogen uppgår till samma
myckenhet eller värde som på det i utbyte lämnade området.
I syfte att underlätta jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering
antogs genom beslut av 1959 års riksdag vissa bestämmelser rörande beskattningen
av ståndskogslikvider. Reglerna innebär i huvudsak följande.
Enligt punkt 9 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen är ståndskogslikvid
likställd med ersättning för växande skog, som avyttrats i samband
med avyttring av marken. Till följd härav erhåller mottagare
av ståndskogslikvid rätt till värdeminskningsavdrag å skog efter
de gynnsammare regler härom, som gäller vid fastighetsförsäljning. Detta
medför bl. a. att, om likvidmottagaren tillgodoför sig värdeminskningsavdrag
enligt den s. k. virkesförrådsmetoden, den värdestegring, som skogen
varit underkastad under innehavstiden, inte blir föremål för beskattning.
Bestämmelsex-na om ackumulerad inkomst är även tillämpliga, varigenom
likvidmottagaren har möjlighet att mildra progressionen vid den
statliga inkomstbeskattningen beträffande den del av ståndskogslikviden,
som trots värdeminskningsavdraget blir beskattad. Dessutom har likvidmottagare
rätt att insätta hela ståndskogslikviden på skogskonto och kan
därigenom i princip uppskjuta beskattningen av likviden under högst tio år.
Eftersom ståndskogslikvid i beskattningshänseende likställes med köpeskilling
för fastighet, är den inte avdragsgill såsom omkostnad vid taxeringen.
Utgivare av ståndskogslikvid äger emellertid rätt till
särskilt värdeminskningsavdrag för skog, som avverkats i anslutning till
jorddelningsförrättningen. Om nämligen avverkning av skog eller upplåtelse
av avverkningsrätt skett inom tre år från det lagakraftägande beslut
om fastställelse av förrättningen föreligger, skall enligt punkt 4 tredje stycket
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen på yrkande av likvidutgivaren
skogens ingångsvärde anses ha nedgått med belopp motsvarande
rotvärdet av den skog, som avverkningen eller upplåtelsen omfattat. Avdrag
får dock göras med högst beloppet av ståndskogslikviden.
Avsikten med ovannämnda bestämmelser är, att den som fått ett område
sig tillskiftat med bättre eller mera skog än han lämnat ifrån sig och därför
blivit ålagd att betala ståndskogslikvid skall kunna finansiera likviden genom
att ta ut skog utan att behöva omedelbart skatta fullt ut för denna
skogsinkomst. Den däremot som lämnat ifrån sig den bättre skogen och i
anledning härav får mottaga ståndskogslikvid bär på motsvarande sätt
möjlighet till anstånd med beskattningen av den inkomst likviden utgör.
I den förevarande motionen hemställcs om sådan ändring av punkt 4 av
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 5-i år 1961
anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen, att de förmånligare reglerna
rörande rätt till avdrag för minskning av skogens ingångsvärde skall avse
avverkning av skog eller upplåtelse av avverkningsrätt, som skett efter det
delägare i laga skifte genom överenskommelse tillträtt de nya skogsskiftena
och intill tre år efter det lagakraftägande beslut om fastställelse av
förrättningen föreligger, oavsett om ståndskogslikviden var känd vid skiftenas
tillträdande eller ej. Vidare yrkas att delägare i laga skifte skall äga
rätt alt insätta hela beloppet av likviden för avverkad skog eller upplåtna
avverkningsrätter på skogskonto fr. o. in. tillträdet av de nya skogsskiftena
och intill utgången av den tid, inom vilken ståndskogslikviden skall erläggas.
Som motivering för yrkandena anför motionärerna bl. a., att vid Solleröns
laga skifte i Kopparbergs län överenskommits att tillträde till de nya skifterna
skall ske successivt efter hand som arbetet med värderingen för likviden
blir klart. Uträkningen av likvidbeloppcn kan emellertid inte göras
förrän hela värderingen avslutats, och storleken av likviderna kan därför
inte tillkännages delägarna förrän i vissa fall flera år efter tillträdet av
skiftena. Om de vanliga beskattningsreglerna för skog skall gälla för avverkningar,
som sker på de nya skiftena innan likvidbeloppen blivit fastställda,
befarar motionärerna att skogsägarna i stor utsträckning kommer
att uppskjuta avverkningarna. Detta skulle i sin tur medföra försämrad
skogsskötsel och minskade möjligheter till sysselsättning inom skogsbruket
på orten. Motionärerna framhåller vidare att liknande förhållanden kan
väntas uppkomma vid laga skiften inom andra delar av Kopparbergs län.
De bestämmelser rörande beskattningen av ståndskogslikvider, som genomfördes
år 1959, har i stort sett haft gynnsam effekt på rationaliseringsverksamheten
inom skogsbruket. Efter hand har det emellertid visat sig, att
beskattningsreglerna inte är utformade på sådant sätt, att de utan vidare
kan anpassas till den praxis, som under senare tid på sedvanerättslig väg
utbildat sig vid laga skiften inom vissa delar av landet. Sålunda har — såsom
lantmäteristyrelsen framhållit i sitt remissyttrande — för att förhindra
virkesbrist på nyutlagda ägolotter vid de i Kopparbergs län pågående laga
skiftena vissa inskränkningar gällt i dispositionsrätten till skogen. Bl. a. på
grund härav har under skiftesförrättningen eu eftersläpning uppkommit i
avverkningarna och de skogsvårdande åtgärderna. För att minska de olägenheter,
som härigenom uppstått har delägarna i Solleröfallet träffat överenskommelse
om tillträde av de nya skiftena redan när fältarbetsdelen med
värderingen är klar men innan uträkningen av likviderna ännu skett. Då de
gynnsammare beskattningsreglerna endast är tillämpliga i sådana fall, där
ståndskogslikviderna blivit fastställda, kan skiftesdelägarna i de i motionen
avsedda fallen inte utan omedelbara beskattningskonsekvenser avyttra skog
från de tillträdda nya skiftena.
Utskottet finner för sin del angeläget, att beskattningsreglerna inte är utformade
så att de motverkar de rationaliseringsåtgärder inom skogsbruket.
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964
13
som är påkallade från såväl det allmännas som de enskilda skogsägarnas
synpunkt. Utskottet delar därför motionärernas och flertalet remissmyndigheters
uppfattning, att skiftesdelägare för att kunna finansiera eventuella
framtida ståndskogslikvider bör beredas möjlighet att uppskjuta beskattningen
av inkomster av skogsavverkningar, som sker mellan tillträdet av
de vid laga skifte utlagda nya ägolotterna och ståndskogslikvidernas slutliga
fastställande. En sådan anpassning av beskattningsreglerna till de ändrade
förhållandena får anses helt i överensstämmelse med grunderna för
1959 års lagstiftning. Ett tillgodoseende av yrkandena i motionen skulle
endast innebära ett beskattningsuppskov och således på längre sikt i regel
inte något skattebortfall för stat och kommun. Såsom framgår av de infordrade
remissyttrandena är det i motionen aktualiserade spörsmålet av sådan
beskaffenhet att det erfordras närmare utredning och överväganden, innan
slutlig ställning kan tas till hur frågan rent tekniskt bör lösas. Utskottet är
därför inte berett att tillstyrka omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet.
Med hänsyn till angelägenheten av att frågan utan dröjsmål erhåller sin
lösning anser utskottet sig emellertid böra förorda, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställer om en förutsättningslös utredning i syfte att
komplettera gällande regler för beskattningen av skogslikvider i samband
med lantmäteriförrättning, så att nackdelar av den art som avses i motionen
kan elimineras.
Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat yrkandena i den förevarande
motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:679 av
herr Eliasson i Sundborn m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om en förutsättningslös utredning i syfte att
komplettera gällande regler för beskattningen av skogslikvider
i samband med lantmäteriförrättning, så att nackdelar
av den art som avses i motionen kan elimineras.
Stockholm den 6 maj 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 54 år 1964
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Yngve
Nilsson, Oscar Carlsson, Billman*, Paul Jansson, Sundin, Ottosson, Hellebladh
och Skårman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Engkvist*,
Christenson i Malmö*, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist,
herrar Carlsson i Västerås och Broberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
ESSELTE AB. STHLM 64
41264S