Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
1
Nr 48
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om gasolskatt,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 13 mars 1964 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 97, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om gasolskatt; och
2) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås, att beskattningen av drivmedel för motorfordon
utsträcks att omfatta även gasol och vissa liknande gasformiga motorbränslen.
Skattesatsen föreslås till 36 öre per liter, varav 29 öre gasolskatt och
7 öre allmän energiskatt. Tekniskt anpassas beskattningen närmast efter
vad som gäller för brännoljeskatten.
De föreslagna bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 juli
1964. De beräknas inte nämnvärt påverka statsverkets intäkter av drivmedelsbeskattningen.
De ovannämnda förfatiningsfårslagen är av följande lydelse.
Riharuj till riksdagens protokoll. 1964. 7 samt. \''r 48
2
Bevillningsutskottets betänkande nr i8 år 196''t
Förslag
till
Förordning
om gasolskatt
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Till staten skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning erläggas
särskild skatt (gasolskatt) för gasol och annan till tulltaxenummer
27.11, 29.01 eller 38.19 hänförlig vara, som helt eller till huvudsaklig del
består av gasformiga kolväten och som användes till drift av motor i
motorfordon.
Vad i denna förordning stadgas om gasol skall gälla även annan i första
stycket angiven skattepliktig vara.
Begreppet motorfordon har i denna förordning samma innebörd som
i vägtrafikförordningen. Bestämmelserna i förordningen äga dock ej tilllämpning
på annat motorfordon än sådant som skall upptagas och redovisas
i länsstyrelses bilregister eller må brukas här i riket enligt interimslicens
eller saluvagnslicens, ej heller på motorfordon som jämlikt 2 §
första eller andra stycket förordningen om automobilskatt är frikallat från
skatteplikt enligt sistnämnda förordning.
2 §•
Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet. Bestämmelserna i förordningen
om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning skola äga tilllämpning
beträffande gasolskatt.
3 §•
Skattskyldig enligt denna förordning är ägare av motorfordon, som är
inrättat för att drivas med gasol.
Skattskyldigheten inträder, när inom riket gasol påfylles bränsletank
i motorfordonet eller gasolfylld bränsletank tillföres detta.
Med ägare av motorfordon avses i denna förordning den som är eller
bör vara antecknad i bilregister såsom ägare av sådant fordon och ägare
av motorfordon, som må brukas enligt interimslicens eller saluvagnslicens.
4 §•
Den som är skattskyldig enligt denna förordning skall vara registrerad
hos kontrollstyrelsen (registrerad förbrukare) och skall för sådant ändamål
göra anmälan till styrelsen.
Om verkställ^ registrering skall kontrollstyrelsen utfärda bevis.
Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan, skall
kontrollstyrelsen underrättas härom.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
3
5 §■
Skatten utgår med tjugonio öre för liter.
Skatten beräknas efter volymen av till vätska kondenserad gas vid
skattskyldighetens inträde. Kan skatten icke beräknas på sådant sätt,
äger kontrollstyrelsen fastställa grunder för beräkning av volymen.
6 §.
Deklaration till kontrollstyrelsen skall avlämnas för varje kalenderkvartal,
varunder skattskyldighet inträtt, om ej styrelsen föreskriver annat.
Deklaration skall insändas inom en månad efter utgången av varje beskattningsperiod.
Kontrollstyrelsen äger medge, att deklaration må insändas
senare än nu sagts, dock senast tre månader efter utgången av den
beskattningsperiod deklarationen avser.
7 §•
Registrerad förbrukare må efter särskild prövning av kontrollstyrelsen
erhålla avdrag för gasol, som i ej endast ringa omfattning använts för
drift av tippnings- eller lastningsanordningar eller eljest för annat ändamål
än fordonets framförande. Avdrag må dock icke medges för tomgångskörning
eller varmkörning av motor.
8 §.
Ägare av gasoldrivet motorfordon är skyldig att anskaffa verifikationer
på sina förvärv av gasol. Verifikationerna skola bevaras under två år efter
utgången av det år de avse.
9 §•
Kungl. Maj :t må föreskriva skyldighet för ägare av gasoldrivet motorfordon
att, i den omfattning kontrollstyrelsen bestämmer och enligt styrelsens
anvisningar, låta på egen bekostnad installera särskilt mätinstrument
på fordonet för att underlätta skattekontrollen.
10 §.
Skattskyldig är pliktig att i andra avseenden än som sägs i 8 och 9 §§
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande redovisning och särskilda
kontrollanordningar, som kontrollstyrelsen finner erforderliga för skattekontrollens
utövande.
11 §•
Vad i förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning och
i 10 § denna förordning stadgas med avseende på kontroll hos skattskyldig
skall, trots att skattskyldighet ej föreligger, äga motsvarande tillämpning
i fråga om
a) den som tillverkar, bearbetar, säljer, distribuerar eller eljest innehar
gasol och den som tager »ådan befattning med fordon vilket är inrättat för
gasoldrift;
b) den som idkar handel med vara, vilken användes vid framställning
eller distribution av gasol, eller med aggregat för gasoldrift av motorfordon;
samt
c) den som i större omfattning avsänder eller låter avsända gods med
gasoldrivet motorfordon eller förestår verksamhet för samordning av yrkesmässig
lastbilstrafik.
It Bihang till riksdagens protokoll 1961. 7 samt. Mr 48
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
12 §.
Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 8 eller 9 §
eller på grund av föreskrift, som meddelats med stöd av 10 §, dxknes till
dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
13 §.
Om ansvar för den som lämnat oriktig uppgift i deklaration stadgas i
skattestrafflagen.
14 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda de föreskrifter, som fordras för tillämpning
av denna förordning.
1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Förordningens bestämmelser
skola äga giltighet redan före ikraftträdandet med avseende på
åtgärder, som fordras för tillämpningen därefter.
2. Den som vid tiden för förordningens ikraftträdande är ägare av
motorfordon, vilket är inrättat för att drivas med gasol, skall senast den
3d augusti 1964 göra sådan anmälan som avses i 4 §.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt
Härigenom förordnas, att rubriken närmast före 4 § samt rubriken och
underrubriken närmast före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ förordningen den
31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna
förordning till staten erläggas för
a) bensin,
b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och
c) elektrisk kraft.
(Föreslagen lydelse)
1 §■
Allmän energiskatt skall i enlighet
med bestämmelserna i denna
förordning till staten erläggas för
a) bensin och gasol,
b) bränsle, som angives i en vid
denna förordning fogad förteckning,
och
c) elektrisk kraft.
1 Senaste lydelse av rubriken närmast före 4 § samt rubriken och underrubriken närmast
före 6 § ävensom 1, 4 och 5 §§ se 1961: 374.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 11)64
(Nuvarande lydelse)
Om bensin
4 §•
Med bensin avses i denna förordning
samtliga i 1 § förordningen
om bensinskatt angivna skattepliktiga
varuslag. Bestämmelserna i
nämnda förordning skola, där ej annat
följer av 5 §, äga tillämpning
jämväl å allmän energiskatt å bensin.
5 §•
Energiskatten d bensin utgår, utom
i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter.
För bensin, som användes för
framställning av stadsgas, skall skatten
utgöra 1,6 öre för liter. I fråga
om energiskatt å sådan bensin skall
i övrigt gälla vad i denna förordning
stadgas om andra bränslen än
bensin.
Om andra bränslen än bensin samt
om elektrisk kraft
A. Andra bränslen än bensin
6 §•
(Föreslagen lydelse)
Om bensin och gasol
4 §•
I denna förordning avses med bensin
samtliga i 1 § förordningen om
bensinskatt angivna skattepliktiga
varuslag och med gasol vara, för
vilken skatt skall erläggas enligt
förordningen om gasolskatt. Bestämmelserna
i nämnda förordningar
skola, där ej annat följer av 5 §,
äga motsvarande tillämpning jämväl
å allmän energiskatt å bensin och
gasol.
5 §•
Energiskatten utgår å bensin,
utom i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter och å gasol
med sju öre för liter.
För bensin, som användes för
framställning av stadsgas, skall skatten
utgöra 1,6 öre för liter. I fråga
om energiskatt å sådan bensin skall
i övrigt gälla vad i denna förordning
stadgas om andra bränslen än
bensin och gasol.
Om andra bränslen än bensin och
gasol samt om elektrisk kraft
A. Andra bränslen än bensin och gasol
6 §•
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
ni o t i o n e r, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 733 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. och
II: 398 av herr Hedin in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
a) antaga det i proposition nr 97 framlagda förslaget till förordning om
gasolskatt med den ändring att 5 § erhåller följande lydelse:
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år ti)6i
5 §•
Skatten utgår med elva öre för liter.
Skatten beräknas-----av volymen.
b) avslå förslaget till förordning angående ändring i förordningen den
31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt; samt
II) de likalydande motionerna I: 734 av herr Nyman och II: 899 av herr
Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställts,
a) att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition
nr 97 måtte
1. besluta fastställa skattesatsen för gasol till 11 öre per liter,
2. avslå Kungl. Maj:ts förslag rörande införande av energiskatt på gasol;
samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna II: 898 och II: 899.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 6—7.
Den svenska drivmedelsbeskattningen, s. 7—9.
Gasol som drivmedel för motorfordon, s. 9—12.
Gasolens tekniska egenskaper, s. 9—10.
Handeln med gasol, s. 10—11.
Användningen av gasol för motorfordon, s. 11—12.
Promemorians förslag till gasolbeskattning, s. 12—19.
Allmänna synpunkter, s. 12—13.
Beskattningen i Danmark och Norge, s. 13—14.
Valet av system för en svensk gasolbeskattning, s. 14—17.
Det föreslagna beskattningssystemet, s. 17—19.
Remissyttrandena, s. 19—26.
Departementschefen, s. 26—31.
I ärendet har till utskottet ingivits skrivelser från Svenska Bessel-Kok
aktiebolag, som även överlämnat en av professorn Bengt Lambert vid Århus
universitet i Danmark upprättad promemoria angående olika motorbränslens
inverkan på produktionen av vissa luftföroreningar.
Bevillningsutskottets betänkande nr A8 dr 196''i
/
Motionerna
I motionerna I: 733 och II: 898 framhålles att det är uppenbart att även
gasoldrivna motorfordon bör bidraga till vägunderhållet genom en lämpligt
avvägd beskattning. Det synes emellertid motionärerna som om starka skäl
talar för att inledningsvis gå fram med viss försiktighet för att inte sätta
stopp för en experimentverksamhet, som kan komma att visa sig i hög grad
samhällsnyttig.
1 det nutida samhället har luftföroreningar kommit att spela en allt större
roll. En viktig faktor i detta sammanhang är de avfalisprodukter som bildas
vid förbränning av bensin och andra drivmedel för motorfordon. Dessa består
av ett mycket stort antal kemiska föroreningar, av vilka en del kan
tänkas vara cancerogena. Gasol är det kemiskt renaste av använda drivmedel
och förbrännes fullständigare än andra nu använda drivmedel. De uppkomna
avfallsprodukterna blir därmed färre och mindre skadeverkande.
Enligt motionärernas mening är det angeläget att den vetenskapliga forskningen
på detta område får fortsätta och kombineras med praktiska experiment
i syfte att utröna de ekonomiska förutsättningarna för en allmännare
användning av gasol såsom motordrivmedel. Experimenten är emellertid i
sitt nuvarande stadium i hög grad kostnadskrävande. Därtill kommer att
särskild apparatur måste installeras i bilarna för att möjliggöra gasoldrift.
En hög skatt på gasol kan därför bli direkt prohibitiv.
Hittills är det blott ett litet antal bilar som försetts med aggregat för
gasoldrift. I huvudsak är det fråga om fordon avsedda för nyttotrafik, vilket
torde sammanhänga med att de relativt stora engångskostnaderna kräver
en hög körfrekvens för att vara ekonomiskt lönande. Frågan är därför
för närvarande ej av sådan statsfinansiell betydelse att man fördenskull behöver
hålla gasolbeskattningen på samma nivå som bensinbeskattningen. Motionärerna
föreslår att skatten beräknas med utgångspunkt från brännoljeskatten
till 70 procent av 31 öre eller till 22 öre per liter, vilket belopp tills
vidare bör reduceras till hälften för att stimulera till fortsatt eller ökad gasoldrift.
Övergång till »normal» skattesats kan ske när ytterligare erfarenheter
vunnits. Någon energiskatt på gasol synes för närvarande ej böra utgå.
Motionärerna i motionerna I: 73k och II: 899 anser att de omständigheter,
som i propositionen anförts för att anknyta gasolskatten till den för brännoljan
gällande skattesatsen, överväger. I fråga om beskattningens neutralitet
i förhållande till konsumentens val av drivmedel har motionärerna i princip
samma uppfattning som departementschefen. På grund av de stora kostnaderna
för installation av de nödvändiga bränsleaggregaten på fordonen synes
gasoldriften för närvarande i främsta rummet komma i fråga för större
fordon som användes i yrkesmässig eller kollektiv trafik. I dessa fall kon
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
kurrerar gasolen huvudsakligen med motorbrännoljan som drivmedel. Denna
omständighet talar sålunda för en anknytning till hrännoljeskatten. Härtill
kommer de obestridliga fördelar ur hälsovårdssynpunkt som gasolen medför.
De luftföroreningar som förorsakas av de bensin- och brännoljedrivna motorerna
har sedan länge varit ett uppmärksammat problem. Det finns all anledning
från samhällets sida att i varje fall icke försvåra tillkomsten av sådana
tekniska lösningar som skulle leda till en avsevärd minskning av dessa
luftföroreningar och därmed förenade hälsorisker. Motionärerna hänvisar
till ett remissyttrande som avgivits av Svenska lokaltrafikföreningen, som
framhåller:
Det torde vara ostridigt att gasolmotorn har en mycket tyst gång och dess
avgaser är osynliga och innehåller ej luktande eller slemhinneretande beståndsdelar
ehuru de ej är fria från giftiga ämnen. Med hänsyn till att man
i avgasfrågan har att räkna med huvudsakligen psykologiska reaktioner
från allmänheten och med tanke på de alltmer ökade kraven på minskat
trafikbuller kan gasoldrift av bussar i större städer bli aktuell. Utomlands
förekommer sådan bussdrift i USA och även i Belgien och Holland.
Föreningen anser det vara ett samhällsintresse att gasoldrift i större skala
med bussar inte hindras av hög beskattning. I Sverige skulle bussdrift med
gasol av ekonomiska skäl bli helt omöjlig, om den av utredningen föreslagna
skattesatsen per liter blev generell, framhåller föreningen.
Som tidigare påpekats befinner sig användningen av gasol såsom drivmedel
för motorfordon ännu på experimentstadiet i vårt land. Eu alltför hård
beskattning kan härvidlag betyda allvarliga svårigheter och förhindra eu
drivmedelsanvändning som från sanitära synpunkter skulle innebära en
samhällsekonomisk vinst.
På här anförda skäl anser motionärerna att beskattningen av gasol bör
anknytas till den för brännolja gällande. För flertalet förbrukare, vilka inköper
oljan i beskattat skick, utgår hrännoljeskatten enligt gällande bestämmelser
med 31 öre per liter. Energiskatten utgör för brännoljan 2,5 öre per
liter. Med tillämpning av de i propositionen angivna beräkningsgrunderna
skulle gasolskatten bestämmas till 22 öre per liter och energiskatten på gasol
till 1,5 öre per liter. Med hänsyn till den ringa förbrukningen av gasol
och då riksdagen inom eu nära framtid torde få ta ställning till energibeskattningens
fortbestånd inom ramen för eu allmän indirekt beskattning,
anser motionärerna att frågan om energiskatt på gasol bör anstå. För att
inte allvarligt försvåra den försöksverksamhet som pågår beträffande gasolens
användning som drivmedel bör skattesatsen icke sättas alltför hög.
Med hänsyn härtill föreslås att skatten bestämmes till 11 öre per liter att
gälla tills vidare. Skattesatsens höjd får tas upp till omprövning, sedan ytterligare
praktiska erfarenheter vunnits.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
9
Utskottet
De i förevarande proposition framlagda författningsförslagen innebär
att vissa gasformiga drivmedel för motorfordon — som sammanföres under
benämningen gasol — beskattas med utgångspunkt från gällande bensinbeskattning.
Tekniskt sett innebär förslagen att beskattningen utformas
efter vad som gäller för registrerade förbrukare av brännolja, d. v. s. att
skatten icke erlägges vid inköpet av drivmedlet utan efter den deklarerade
förbrukningen.
Av remissyttrandena över den till grund för propositionen liggande promemorian
framgår att samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget om
skatteplikt för gasol, då denna vara användes som drivmedel för motorfordon.
Det är enligt utskottets mening självfallet att varje motorfordonsbränsle
måste bära sin proportionella andel av vägkostnaderna. Till den del beskattningen
av sådana bränslen inte är destinerad till vägväsendet bör den
vara neutral, enär eljest konkurrensförhållandena på drivmedelsmarknaden
kan snedvridas. Att förslag till beskattning av gasol, som användes för
drift av motorfordon, nu framlagts, finner utskottet således väl motiverat,
och utskottet vill i detta sammanhang understryka angelägenheten av att
vägtrafikbeskattningen snabbt anpassas efter den tekniska utvecklingen
av motordriften och till nya energikällor för sådan drift.
I fråga om valet av beskattningssystem finner utskottet — i avvaktan på
den översyn av vägtrafikbeskattningen som departementschefen aviserar i
propositionen — att den föreslagna utformningen, som anknyter till eljest
gällande system för drivmedelsbeskattning är att föredraga framför de
redovisade alternativen. Vad gäller skattesatsen för gasol uttalas i propositionen
att en tillämpning av principen om en i förhållande till förbrukarens
val av motorbränsle neutral beskattning leder till att gasol bör
beskattas efter samma grunder som bensin. Vissa skäl redovisas dock
för att beskatta gasolen efter den lägre skattesats som gäller för brännolja.
Härför åberopas framför allt gasolens företräden från hälsosynpunkt
på grund av att den ger renare avgaser än andra drivmedel.
Utskottet delar uppfattningen om beskattningens neutralitet men vill
samtidigt framhålla vikten av att de alltmer framträdande problemen på
grund av luftföroreningar såvitt möjligt beaktas inom ramen för nämnda
princip. Det är enligt utskottets mening även angeläget att spörsmålet om
avgasernas betydelse för luftföroreningarna blir föremål för särskild uppmärksamhet.
Olägenheter av avgaser från motorfordon är i första hand ett storstadsproblem,
som tydligast framträder för allmänheten vid tät trafik, då särskilt
avgaserna från dieseldrivna bussar kan synbart bidraga till luftför
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 196b
oreningarna. Av Svenska lokaltrafikföreningens remissyttrande framgår att
bussdrift med gasol av ekonomiska skäl skulle bli omöjlig, om den i propositionen
föreslagna skattesatsen blir generell. Föreningen framhåller att
sådan bussdrift förekommer i USA och även i Belgien och Holland. Frågan
om bussdrift med gasol har på sistone även aktualiserats i Sverige från
kommunalt håll. En övergång från dieseldrift till gasoldrift i fråga om
bussar synes utskottet därför motivera att gasolskatten i sådant fall fastställes
med utgångspunkt från skattesatsen för brännolja. Härigenom erhåller
gasolen inte någon skattemässig förmånsställning, men man skulle
genom en dylik åtgärd bibehålla vissa möjligheter till utveckling av gasoldriften
och samtidigt bidraga till en förbättrad lufthygien.
Enligt vägtrafikförordningen förstås med buss en bil, som är byggd för
befordran av flera än åtta personer utöver föraren. Med hänsyn till att
gasol bör beskattas i överensstämmelse med brännolja endast i fråga om
sådana bussar som nu är inrättade för dieseldrift och inte när det gäller
småhussar, som till sitt användningsområde närmast är att jämställa med
person- eller skåpbilar och som huvudsakligen drivs med bensin, förordas
att en lägre skattesats får gälla endast om bussens tjänstevikt överstiger
3 000 kilogram.
På grund av att gasolens kalorivärde i stort sett kan beräknas utgöra 70
procent av brännoljans bör gasolskatten för sålunda avsedd buss fastställas
till 22 öre per liter, motsvarande 70 procent av brännoljeskatten på
31 öre per liter. Energiskatt utgår på brännolja med 2,5 öre per liter, och
följaktligen bör energiskatten på gasol, som användes för buss, fastställas
till 2 öre per liter. Sammanlagt skulle skatten på gasol för buss med en
tjänstevikt överstigande 3 000 kilogram enligt utskottets förslag således
komma att utgå med 24 öre per liter, medan skatten i övrigt skulle utgå
med 36 öre per liter.
Vad ovan anförts i fråga om övergång från dieseldrift till gasoldrift för
bussar är självfallet även tillämpligt för det fall dieseldrivna lastbilar övergår
till gasoldrift. Denna fråga synes emellertid komma att sakna praktisk
betydelse inom överskådlig tid på grund av att den tunga lastbilstrafiken
för en sådan övergång är beroende av ett välutvecklat nät av påfyllningsstationer
för gasol. Erfarenheterna från andra länder visar också
att gasolen i första hand kommit till användning för stads- och lokaltrafik.
Med hänsyn till angivna omständigheter och enär det torde vara avsevärt
svårare att dra en godtagbar gräns mellan bensin- och dieseldrift för lastbilar
än för bussar finner utskottet ej anledning att i nuvarande läge förorda
att den föreslagna nedsättningen av gasolskatten för bussar även blir
tillämplig på lastbilstrafiken.
I fråga om nyttotrafiken i övrigt gäller att den huvudsakligen är bensindriven
och att skattesatsen följaktligen bör fastställas i enlighet med propositionens
förslag. En nedsättning av skattesatsen skulle därvidlag inne
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
11
hära ett avsteg från gällande principer för fördelning av vägkostnaderna
på de olika drivmedlen och premiera gasolen på bensinens bekostnad.
I motionerna 1: 733 och II: 898 samt I: 734 och II: 899 hemställes att skattesatsen
för gasol fastställes till 11 öre per liter samt att energiskatt inte
skall utgå för gasol. Som skäl för sitt yrkande åberopar samtliga motionärer
gasolens fördelar framför andra drivmedel genom dess renare avgaser
ävensom att den i propositionen föreslagna skattesatsen skulle omöjliggöra
en utveckling av gasoldriften. I de sistnämnda två motionerna åberopas
särskilt Svenska lokaltrafikföreningens tidigare nämnda remissyttrande.
Som utskottet framhållit i det föregående bör enligt dess mening beskattningen
inte särskilt gynna vissa motorbränslen. Ett genomförande av motionärernas
förslag skulle sannolikt animera till en ökad användning av
gasol och därigenom successivt leda till minskade skatteinkomster för vägväsendet.
En sådan utveckling måste förr eller senare påkalla höjning av
gasolskatten, och de fordonsägare som till följd av den sålunda yrkade
skattelättnaden skulle stimuleras att gå över till gasoldrift torde i samband
med en dylik skattehöjning ha anledning att anse sig vilseledda av
statsmakterna. Utskottet finner alltså inte skäl frånträda sin tidigare uttalade
uppfattning att gasolen bör bära sin andel av vägkostnaderna och
att någon nedsättning av gasolbeskattningen, utöver vad ovan föreslagits
beträffande bussar, inte bör komma i fråga. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna I: 733 och II: 898 samt I: 734 och II: 899.
Utöver vad ovan anförts har utskottet inte något att erinra mot departementschefens
förslag och uttalanden.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att propositionen
nr 97 icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas, måtte
med avslag å de likalydande motionerna I: 733 av herr
Ferdinand Nilsson m. fl. och 11:898 av herr Hedin in. fl.
samt de likalydande motionerna I: 734 av herr Nyman och
II: 899 av herr Jönsson i Ingemarsgården antaga vid propositionen
fogat förslag till
1) förordning om gasolskatt med den ändringen att 5 §
erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-
(Kungl. Maj:ts förslag)
Skatten utgår med tjugonio öre för
(Utskottets förslag)
liter.
Skatten utgår med tjugonio öre för
liter. I fråga om buss, vars tjänsteuikt
överstiger tretusen kilogram,
skall skatten dock utgöra allenast
tjugotvå öre för liter.
Skatten beräknas
— av volymen.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1964
2) förordning angående ändring i förordningen den 31
maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt med den ändringen
att 5 § erhåller följande såsom utskottets förslag
betecknande lydelse:
(Kangl. Maj. ts förslag)
5 §•
Energiskatten utgår å bensin, utom
i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter och å gasol med
sju öre för liter.
För bensin--— —- ----
(Utskottets förslag)
5 §•
Energiskatten utgår å bensin, utom
i fall som avses i andra stycket,
med nio öre för liter och å gasol med
sju öre för liter. I fråga om buss,
vars tjänstevikt överstiger tretusen
kilogram, skall skatten å gasol dock
utgöra allenast två öre för liter.
—- — --— och gasol.
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:733 av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. och II: 898 av herr Hedin m. fl., samt
2) de likalydande motionerna I: 734 av herr Nyman och
II: 899 av herr Jönsson i Ingemarsgården,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Yngve Nilsson, Elofsson*, Wärnberg*, Lundström,
Billman*, Paul Jansson och Ottosson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Vigelsbo,
Engkvist*, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, Kristenson i
Göteborg*, Carlsson i Västerås och Broberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herr Christenson i Malmö.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145