Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
1
Nr 43
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändring
i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om
allmän energiskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 28 februari 1964 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 60, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt; samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7
april 1961 (nr 372) om bensinskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås vissa ändringar i reglerna om energibeskattningen
huvudsakligen i syfte att nå skattemässig likställighet mellan bränsle
och elkraft vid industriell produktion men även i avsikt att erhålla bättre
överensstämmelse i beskattningshänseende mellan bensin och andra bränslen.
För tillgodoseende av huvudsyftet föreslås regler för elkraftens vidkommande,
som i praktiken innebär skattebefrielse för elektrokemiskt utnyttjad
elkraft och långtgående möjligheter till skattelättnader för elektrotermiskt
utnyttjad elkraft liksom för annan särskilt kostnadskrävande elkraftförbrukning
inom industrin.
I övrigt innebär förslaget bl. a. befrielse från energiskatt för bränsle vid
avprovning i samband med tillverkning av motorer.
De föreslagna ändringarna, som beräknas medföra ett skattebortfall av
cirka 10 miljoner kronor per år, avses i princip skola träda i kraft den 1
juli 1964 men i viss utsträckning få tillämpning på förbrukning dessförinnan.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll. 196t. 7 samt. Nr 43
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt
Härigenom förordnas, att 13 §, 24 § 2 mom. och 25 § förordningen den
31 maj 1957 om allmän energiskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
13
Registrerad distributör åligger att
debitera och till statsverket inleverera
skatten. Har debiterad skatt ej
erlagts, skall den registrerade distributören
till statsverket likväl inleverera
ett däremot svarande belopp,
såvida icke annat följer av vad i
25 § tredje stycket stadgas.
Vid skattepliktig — —--—
§•
Registrerad distributör åligger att
debitera och till statsverket inleverera
skatten. Har debiterad skatt ej
erlagts, skall den registrerade distributören
till statsverket likväl inleverera
ett däremot svarande belopp,
såvida icke annat följer av vad i
25 § 2 mom. d) stadgas,
till statsverket.
2 mom. På särskild---— —
a) bränsle, som — ------
b) bränsle, som skattskyldig förbrukat
för framställning av skattepliktigt
bränsle,
c) bränsle, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
d) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
1 Senaste lydelse av 24 § 2 mom. se 1961: 374.
4 §•
- — göras för
än energialstring,
b) bränsle, som skattskyldig förbrukat
för framställning av bensin
eller i förteckningen angivet skattepliktigt
bränsle,
c) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning,
i samband med tillverkning av motorer,
för avprovning av motorer å
provbädd eller å annan dylik anordning
utan att transportmedel därvid
framföres,
d) bränsle, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
e) bränsle, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
(Nuvarande lydelse)
grund av bristande betalning från
köparen,
e) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning
vid industriell tillverkning, där
bränslekostnaden utgör mera betydande
del av tillverkningskostnaden,
samt
f) skatt för elektrisk kraft, som
förbrukats vid framställning av skattepliktigt
bränsle.
25
I deklaration som avses i 23 § 2
mom. skall avdrag göras för elektrisk
kraft, som
a) levererats till kommunikationsföretag
för bandrift eller därmed
likartat ändamål, samt
b) överförts till annat land.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer, huruvida och i
vad mån avdrag må göras för skatt
för bränsle som förbrukats vid produktion
av elektrisk kraft.
På särskild prövning av kontrollstyrelsen
ankommer tillika, huruvida
och i vad mån skatt för elektrisk
kraft må nedsättas på grund av bristande
betalning från förbrukare eller
icke registrerad distributör av
elektrisk kraft.
1-f Bihang till riksdagens protokoll. 196b.
(Föreslagen lydelse)
grund av bristande betalning från
köparen,
f) bränsle, som skattskyldig förbrukat
eller försålt för förbrukning
vid industriell tillverkning, där
bränslekostnaden utgör mera betydande
del av tillverkningskostnaden,
samt
g) bränsle, som skattskyldig förbrukat
vid produktion av skattepliktig
elektrisk kraft.
§•
1 mom. I deklaration som avses
i 23 § 2 mom. skall avdrag göras
för elektrisk kraft, som
a) levererats till kommunikationsföretag
för bandrift eller därmed
likartat ändamål, samt
b) överförts till annat land.
2 mom. På särskild prövning av
kontrollstyrelsen ankommer, huruvida
och i vad mån avdrag jämväl
må göras för
a) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning för annat
ändamål än energialstring,
b) elektrisk kraft, som använts i
omedelbart samband med sådan förbrukning
för vilken avdrag må göras
enligt a),
c) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning vid
framställning av bensin eller i förteckningen
angivet skattepliktigt
bränsle,
d) elektrisk kraft, vars försäljning
förorsakat den redovisningsskyldige
förlust på grund av bristande
betalning från förbrukare eller
icke registrerad distributör av
elektrisk kraft,
e) elektrisk kraft, som förbrukats
eller försålts för förbrukning vid
industriell tillverkning, där kraftkostnaden
utgör mera betydande del
av tillverkningskostnaden, samt
f) skatt för bensin eller annat
bränsle, som förbrukats vid produk
7
samt. Nr 43
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
tion av skattepliktig elektrisk kraft,
1 den mån motsvarande avdrag icke
medgivits enligt 7 § 2 mom. c) förordningen
om bensinskatt eller 24 §
2 mom. g) denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna
må dock ske endast såvitt avser bränsle eller elektrisk kraft,
som förbrukats eller försålts efter ingången av år 1964.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen den 7 april 1961
(nr 372) om bensinskatt
förordningen den 7 april 1961 om
lydelse på sätt nedan angives.
(Föreslagen lydelse)
Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom.
bensinskatt skall erhålla ändrad
(Nuvarande lydelse)
7 §•
2 mom. På särskild-----
a) bensin, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp, och
b) bensin, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen.
göras för
a) bensin, som skattskyldig återtagit
annorledes än i samband med
återgång av köp,
b) bensin, vars försäljning förorsakat
den skattskyldige förlust på
grund av bristande betalning från
köparen, och
c) bensin, som förbrukats eller
försålts för förbrukning vid produktion
av skattepliktig elektrisk kraft.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1964. Avdrag enligt de nya bestämmelserna
må dock ske endast såvitt avser bensin, som förbrukats eller
försålts efter ingången av år 1964.
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964 5
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 675 av herr Mattsson m. fl. och II: 821
av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid sin
behandling av proposition nr 60 måtte besluta att 25 § förordningen den 31
maj 1957 om allmän energiskatt skall erhålla den lydelse som nedan sägs.
25 §.
1 mom. I deklaration---(= propositionen)---kraft, som
a) levererats till---(= propositionen)---likartat ändamål,
b) överförts---( — propositionen)---annat land, samt
c) av förbrukaren alstrats medelst vedbränsle.
2 mom. På särskild prövning---(= propositionen)---denna
förordning»; samt
2) motionen II: 820 av herr Broberg, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling
av Kungl. Maj :ts proposition nr 60 måtte uttala att vid generering
av mottryckskraft frihet från energiskatt skall gälla för den del av bränslemängden
som motsvarar genererad elektrisk energi».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 675 och II: 820.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Inledning, s. 5—6.
Energibeskattningen av elkraft, s. 5—36.
Gällande ordning, m. m. s. 5—11.
Promemorian, s. 11—23.
Remissyttrandena, s. 23—30.
Departementschefen, s. 30—36.
Övriga frågor, s. 37—45.
Promemorian, s. 37—39.
Yttranden över promemorian, s. 39—40.
Varvsindustriföreningens framställning, s. 40.
Yttranden över varvsindustriföreningens framställning, s. 41—42.
Departementschefen, s. 42—45.
Departementschefens hemställan, s. 45.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
Motionerna
I motionerna I: 675 och 11: 821 framhålles att de i propositionen föreslagna
ändringarna är väl motiverade och så avvägda att förutsättningar får anses
föreligga för en rättmätig tillämpning. I sammanhanget synes emellertid
ha förbisetts en omständighet, som är jämförbar med de i propositionen
berörda nuvarande olägenheterna, nämligen energibeskattningen av elkraft
som alstras medelst vedbränsle. Enligt motionärernas mening bör även detta
spörsmål upptagas i förevarande sammanhang.
Vedbränslena har genomgående undantagits från energibeskattningen. Ett
skäl för denna ordning torde ha varit att vedbränslena, då de används i en
omfattning som är av betydelse ur beskattningssynpunkt, består av avfallsprodukter
såsom spån, bark m. m., vilkas tillvaratagande och utnyttjande
får anses angeläget från samhällsekonomisk synpunkt. I de fall vedbränsle
utnyttjas för alstring av annan energi än elektrisk sådan utgår alltså ingen
energiskatt. Om det vid en industriell anläggning nyttjas vedbränsle för drift
av ångmaskin, vars alstrade kraft därpå mekaniskt överförs till maskiner
inom anläggningen, skall således energiskatt inte erläggas. Om ångmaskinen
däremot driver en generator, vars alstrande elkraft därpå utnyttjas till drift
av maskiner inom anläggningen, utgår däremot energiskatt på den sålunda
förbrukade elkraften, överföringssättet — icke den primära energikällan —
blir alltså avgörande för om energiskatt skall utgå eller ej. Enligt motionärernas
mening måste det ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med
energibeskattningens syfte och konstruktion i övrigt, särskilt som de båda
åsyftade överföringssätten förekommer under eljest likvärdiga betingelser,
t. ex. inom trä- och sågverksindustrien. Därjämte får det från samhällsekonomisk
synpunkt anses angeläget att utnyttjande av avfallsbränsle för energialstring
inte hämmas av beskattning, vilket dock nu sker i åsyftade fall.
Från statsfinansiell synpunkt torde denna fråga inte kunna tillmätas någon
nämnvärd betydelse, ehuru den kan vara av väsentlig vikt i de enskilda
fallen. Enligt motionärernas mening bör därför en ändring genomföras i
energiskatteförordningen, så att egenförbrukad elkraft alstrad genom nyttjande
av vedbränsle ej belägges med energiskatt. Detta synes lämpligast
kunna ske genom ett tillägg i förordningens 25 §.
Motionären i motionen 11: 820 framhåller att det vid industrier som har
stort behov av ånga för uppvärmningsändamål och som dessutom förbrukar
elektrisk kraft är vanligt att generera kraft i mottrycksturbiner. Särskilt vid
cellulosafabriker och pappersbruk, där man normalt har ett stort värmebehov,
förekommer sådana mottrycksturbiner. Vid dessa anläggningar produceras
ånga under högt tryck i en värmecentral. Ångan får därefter först
passera turbinen, där trycket avsevärt sänkes varefter ångan används i värmekrävande
processer som exempelvis torkning och kokning. Produktionen
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år I96i
av mottryckskraft torde variera men liar tidvis varit förhållandevis stor. På
grund av den tolkning av gällande lagstiftning som tillämpas torde i vissa
fall såväl den bränslemängd som används för ånggenereringen som den kraft
som framställs i turbinen ha beskattats. Enligt den i proposition nr 60 föreslagna
lagstiftningen (24 § g) skall skatt icke utgå för bränsle, som skattskyldig
förbrukat vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft. Det förhållandet
att branslemängden här används för generering av ånga, som i sin
tur används för både generering av elektrisk kraft och processvärme, synes
icke böra föranleda undantag från ovanstående bestämmelse, utan skattefrihet
bör gälla för den del av bränslet som motsvarar den genererade elektriska
kraften. För att i denna fråga undvika tolkningssvårigheter bör enligt motionärens
mening riksdagen vid behandlingen av proposition nr 60 uttala
att frihet från energiskatt skall vid generering av mottryckskraft gälla för
den del av bränslemängden som motsvarar genererad elektrisk energi.
Utskottet
I den föreliggande propositionen nr 60 föreslås vissa ändringar i förordningarna
om allmän energiskatt och om bensinskatt i syfte att nå skattemässig
likställighet mellan bränsle och elkraft vid industriell produktion
ävensom bättre överensstämmelse i beskattningshänseende mellan bensin
och andra bränslen. Vidare föreslås befrielse från energiskatt för bränsle
vid viss avprovning av motorer. De föreslagna ändringarna skulle för den
därav berörda industrin medföra en skattelättnad på omkring 10 milj. kronor
per år.
Enligt nu gällande beskattningsregler kan förbrukning av bränslen för annat
industriellt ändamål än energialstring alltid befrias från energiskatt,
och om bränslekostnaderna utgör en mera betydande del av tillverkningskostnaden
kan skatten nedsättas eller avlyftas genom deklarationsavdrag,
som beskattningsmyndigheten äger medgiva. Motsvarande avdragsmöjligheter
saknas emellertid för elkraft. Även om väsentlig nedsättning av skatten
ägt rum för s. k. processkraft kvarstår vissa olikheter mellan bränslen och
elkraft. Utskottet delar departementschefens uppfattning att det är angeläget
att inom den nuvarande energibeskattningens ram i görligaste mån
åstadkomma likställighet mellan bränslen och elkraft för att förhindra en
snedvridning av konkurrensförhållandena. Såsom framhålles i propositionen
kan energibeskattningen komma att påverkas av de överväganden som pågår
inom allmänna skatteberedningen, varför några längre gående ändringar
i denna beskattning inte nu bör komma i fråga. Utskottet finner därför
inte anledning att tillstyrka några av de önskemål rörande åtgärder, utöver
de nyss föreslagna, som framkommit vid remissbehandlingen av den till
grund för propositionen liggande promemorian. Med hänsyn till att de före
-
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
slagna skattelättnaderna får anses vara betydelsefulla för därav berörda
områden, synes de böra genomföras utan att skatteberedningens ställningstagande
avvaktas. Utskottet vill i detta sammanhang uttala, att -— enär det
ankommer på särskild prövning av kontrollstyrelsen att avgöra i vilken
omfattning den utvidgade avdragsrätten skall få tillämpas -— det är av synnerlig
vikt att önskemålen om skattemässig likställighet beaktas vid den
praktiska tillämpningen.
Även vad gäller den föreslagna skattefriheten vid avprovning i samband
med tillverkning av motorer finner utskottet de skäl härför som redovisas
i propositionen bärande. Inskränkningen i den härvid föreslagna avdragsrätten
till att endast gälla vid tillverkning av motorer synes med hänsyn till
eljest uppkommande kontrollsvårigheter böra godtagas.
Beträffande den föreslagna rätten till avdrag för bensin som förbrukats
eller försålts för förbrukning vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft
får utskottet anföra att någon principiell skillnad i beskattningshänseende
mellan bensin och andra bränslen icke synes vara motiverad vid den industriella
produktionen.
Ej heller mot vad departementschefen i övrigt föreslagit eller uttalat har
utskottet något att erinra.
I de likalydande motionerna I: 675 och II: 821 hemställes om lagstiftning
1 syfte att från energibeskattningen undantaga elkraft som alstras medelst
vedbränsle. Som grund för sitt yrkande framhåller motionärerna bl. a., att
energiskatt inte utgår om vedbränsle användes för drift av ångmaskin, vars
kraft mekaniskt utnyttjas inom en industrianläggning, medan skatt däremot
utgår i det fall ångmaskinen driver en generator, vars elkraft utnyttjas på
motsvarande sätt. Det är vidare enligt motionärernas mening angeläget att
avfallsbränsle kan utnyttjas för energialstring utan att hämmas av beskattning.
Användningen av elkraft som alstras medelst vedbränsle äger huvudsakligen
rum vid vissa sågverk, där det torde vara angeläget att avfallsprodukter
såsom bark och sågspån förbrännes med hänsyn till bl. a. de renhållningsproblem
som kan uppstå vid sådan verksamhet. På grund av kostnadsskäl
kan vedbränsle inte komma i fråga såsom värmekälla vid industriell
verksamhet annat än som avfallsprodukt. Utskottet delar motionärernas mening
att utnyttjandet av avfallsprodukter vid sågverken inte bör motverkas
av beskattningen. Däremot kan utskottet inte biträda det i motionerna framlagda
författningsförslaget, som skulle medföra vissa tolknings- och kontrollsvårigheter.
De skäl som åberopas i motionerna synes dock utskottet vara
av sådan art att kontrollstyrelsen med stöd därav enligt 16 § 1 mom.
2 stycket energiskatteförordningen äger att väsentligt nedsätta beskattningsvärdet
för sålunda producerad kraft inom sågverksindustrin. Nedsättningen,
som kan göras med verkan från samma tidpunkt som föreslagits för de i
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 196b
9
propositionen förordade nedsättningarna, synes dock böra begränsas till sådant
vedbränsle som framkommit som avfallsprodukt i den elkraftsproducerande
förbrukarens verksamhet. Det torde vara möjligt att nedsätta beskattningsvärdet
till åtminstone 0,5 öre, motsvarande 0,05 öre i skatt per
kilowattimme. Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionerna
I: 675 och II: 821.
I motionen II: 820 hemställs att riksdagen måtte uttala att vid generering
av s. k. mottryckskraft frihet från energiskatt skall gälla för den del av
bränslemängden som motsvarar genererad elektrisk kraft.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att det ankommer på kontrollstyrelsens
prövning att avgöra huruvida och i vad mån avdrag må göras
för skatt för bränsle, som förbrukas vid produktion av elektrisk kraft.
Anvisningar om avdrag för bränsle vid framställning av s. k. mottryckskraft
utfärdades av kontrollstyrelsen redan 1957 och har därefter tillämpats
utan erinringar från industrihåll. Till grund för dessa anvisningar ligger ett
uttalande från den vid kontrollstyrelsens sida stående energiskattenämnden, i
vilken industrin är företrädd då frågor som berör dess verksamhet behandlas.
Det finns under sådana förhållanden enligt utskottets mening inte anledning
anta att de i propositionen föreslagna författningsändringarna, som
uteslutande avser skattelättnader och som på ifrågavarande område ej innebär
någon saklig ändring, skulle komma att medföra några för industrins
del ogynnsammare avdragsregler än som hittills gällt för bränsle som användes
för framställning av mottryckskraft. Med det anförda anser utskottet
sig ha besvarat yrkandet i motionen II: 820.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte med bifall till förevarande proposition
nr 60 antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 31
maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt; samt
2) förordning angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. förordningen
den 7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt;
B) att de likalydande motionerna I: 675 av herr Mattsson
m. fl. och II: 821 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. samt motionen
II: 820 av herr Broberg måtte, i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,
av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 21 april 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 43 år 1964
Närvarande:
från första kammaren: herr John Ericsson, fröken Ranmark, herrar
Stefanson*, Oscar Carlsson*, Wärnberg, Gösta Jacobsson, Billman, Paul
Jansson, Ottosson och Mattsson*; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Kärrlander*, Christenson i Malmö,
Andersson i Essvik, Darlin, Eriksson i Bäckmora*, Forsberg*, von Sydow*,
Carlstein och Broberg.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145