Bevillningsutskottets betänkande nr åt år 196A

1

Nr 41

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående allmänna riktlinjer för skattepolitiken.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motioner 1:560 av herr Lundström m. fl. och 11:693 av herr Ohlin m. fl. har
bl. a. hemställts, att riksdagen »måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att
vid kommande reformering av skattelagstiftningen särskild vikt fästes vid
sådana åtgärder, som är ägnade att öka företagssparande och därigenom
skapa större finansiellt utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering
och modernisering av industriens och övriga företags tekniska, maskinella
och andra resurser».

Motionerna upptar även ett yrkande angående värderingen av varulager
vid inkomstbeskattningen. Detta yrkande behandlas av utskottet i betänkande
nr 40.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i nu förevarande betänkande
behandlade yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, hänvisa till motionen 11:693.

En likartad hemställan gjordes vid 1963 års riksdag i motionerna 1:520
och 11:632, enligt vilken en särskild beredning borde tillsättas med uppdrag
att utarbeta förslag till sådana reformer av skattelagstiftning och annan
lagstiftning, vilka var ägnade att öka företagssparandet. Därigenom skulle
skapas större finansiellt utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering
och modernisering av industriens och övriga företags tekniska, maskinella
och andra resurser. Denna beredning borde arbeta fristående från allmänna
skatteberedningen, ehuru i kontakt med denna. I sitt av riksdagen godkända
betänkande nr 25 avstyrkte 1963 års bevillningsutskott detta yrkande
och anförde bl. a., att utskottet inte kunde dela motionärernas uppfattning
att frågan om företagsbeskattningen och närliggande spörsmål i syfte att
främja företagens kapitalförsörjning borde göras till föremål för en särskild
utredning, således vid sidan av allmänna skatteberedningen. Enligt
utskottets mening var det nämligen förenat med betydande fördelar att —
såsom avsetts med tillsättandet av företagsskatteutredningen — förevarande
skatterättsliga spörsmål kunde tas upp till bedömning i ett enda, större
sammanhang. Att vid sidan av allmänna skatteberedningen företa en utred Hihuny

till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Nr 41

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 41 år 1964

ning av den art, motionärerna önskade, fann utskottet inte lämpligt. Därjämte
framhölls att redan gällande skattelagstiftning erbjöd företagen stora
möjligheter till konsolidering och sjävfinansiering.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

Motionärerna erinrar till en början om att från deras sida i en råd skilda
motioner till årets riksdag framlagts praktiska förslag och angivits riktlinjer
för intensifierade och mera målinriktade åtgärder i syfte att komma
till rätta med de brister och svårigheter som råder inom flera centrala
områden i samhället, såsom sjukvården och andra vårdområden,
utbildningsväsendet och bostadsmarknaden. Då det gäller de lämpligaste
metoderna att skaffa fram de erforderliga resurserna för att bekämpa
»kösamhället», får man inte kortsiktigt begränsa debatten till exempelvis
det behov av skatteintäkter, som är för handen för det aktuella eller närmast
framförliggande finansåret. Frågan om resurserna måste ses i ett djupare
och mer långsiktigt perspektiv. Den måste vidgas till de faktorer som
bestämmer eller utövar inflytande på den totala produktionens utveckling.

Det är från angivna betraktelsesätt, som motionärerna så ofta ansett sig
ha anledning att framhäva betydelsen av åtgärder som skulle vara ägnade
att stärka produktionstillväxten samt främja sparande och arbetsvilja. Regeringen
har enligt motionärernas uppfattning under lång tid försummat dessa
viktiga sidor av resursproblemet. Ansträngningar att ge den ekonomiska
politiken och skattepolitiken ett dynamikstimulerande innehåll har fått stå
tillbaka för utpräglat kortsiktiga, stundom klart improviserade, skattepoliliska
och andra ekonomisk-politiska ingrepp.

En genomgripande och framåtsyftande reform av skattesystemet är enligt
motionärernas mening nödvändig. Det har blivit alltmera klart att det svenska
skattesystemet i sitt hittillsvarande skick inte är anpassat för dagens
och än mindre för morgondagens förutsebara krav på en rationellt upplagd
beskattning. Det totala skattetryckets stegring, som till stor del har ett
omedelbart samband med de stegrade anspråken från medborgarnas sida
på det allmännas service i fråga om utbildning, sjukvård och liknande, måste
få återverkningar på beskattningens utformning. En annan väsentlig faktor
som måste beaktas är utvecklingen på det internationella ekonomiska området.

Vad gäller den personliga inkomstskatten bör det vara möjligt att åstadkomma
lättnader både i beskattningen totalt och i marginalskatten, d. v. s.
skatten på en extrainkomst eller inkomstökning, inom ramen för en större
omläggning av skattesystemet.

För att åstadkomma lättnader i de lägre inkomsttagarnas inkomstskatt
måste ortsavdragen höjas så att en större del av inkomsten än för närvarande
blir helt fri från inkomstskatt. För att undvika skärpningar av
den reella skattebelastningen genom penningvärdeförsämring, vilken drab -

Bevillningsutskottets betänkande nr il år 1961 3

bar de lägre inkomsttagarna hårdast, bör en indexmässig anpassning ske
av ortsavdragen liksom av skatteskalans skiktgränser till inträffade höjningar
i den allmänna prisnivån.

Vad gäller barnfamiljerna bör beaktas att deras ställning i beskattningshänseende
har undergått en försämring i jämförelse med andra grupper
under efterkrigstiden. För att nå en snabb förbättring av barnfamiljernas
ekonomiska ställning förordar motionärerna således en fortsatt höjning av
barnbidragen. Möjligheterna bör hållas öppna att i ett följande reformskede
även införa skattefria barnavdrag. Motionärerna förutsätter att skatteberedningen
på ett förutsättningslöst sätt belyser alla relevanta aspekter av
betydelse för denna fråga.

En nödvändig skattereform av produktiv karaktär gäller den gifta förvärvsarbetande
kvinnan. Motionärerna erinrar här om att de i särskilda
motioner till årets riksdag yrkat en omedelbar höjning av förvärvsavdragen,
vilken kan ske utan att skatteberedningens arbete föregripes. I förening med
en kommande väsentlig reformering av inkomstskatteskalan, innebärande
markerade lättnader i marginalskatterna, bör ett i förhållande till de faktiska
merkostnaderna rimligare och således kraftigt höjt förvärvsavdrag
leda till att de gifta förvärvsarbetande kvinnorna behandlas på ett mera
rättvist sätt än för närvarande. Starka skäl talar också för att — i likhet
med vad som gäller i Norge —• rätt införes för två förvärvsarbetande makar
att välja att bli särtaxerade, om de så önskar.

Gällande regler för förmögenhetsbeskattningen innehåller bestämmelser
som klart diskriminerar enskilt sparande och stimulerar till kapitalförtäring.
Motionärerna syftar på det förhållandet att det sammanlagda skattebeloppet
för förmögenhetsskatt och inkomstskatten på förmögenhetens avkastning
i vissa lägen t. o. m. väsentligt överstiger avkastningen. I ett reformerat
skattesystem bör detta kapitalkonfiskatoriska inslag elimineras.

De reformer av inkomstbeskattningen som här angivits bör kombineras
med en genomgripande omläggning av den indirekta beskattningen, som gör
också denna bättre ägnad att främja produktionens utveckling. Motionärerna
hänvisar till någon form av s. k. mervärdeskatt. Då en översyn av den
indirekta beskattningen pågår inom skatteberedningen gör motionärerna
inte något preciserat ställningstagande.

Av central betydelse för en dynamisk, utvecklingsfrämjande politik är
— framhåller motionärerna — på vad sätt företagsbeskattningen utformas.
1 detta avseende har den politik som förts från den nuvarande regeringens
sida utmärkts av bristande förståelse och intresse. Motionärerna har länge
varnat för den åtstramning av företagssparande och självfinansieringsmöjligheter
som genomförts. Från regeringens sida brukar häremot invändas
att de ökade möjligheterna till avsättning till investeringsfond måste beaktas.
Dylika avsättningar är också enligt motionärernas uppfattning värdefulla,
men de kan icke ersätta de tidigare beskurna avskrivningsmöjlighe -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr il År 196i

terna. Investeringsfondsmedlen är inte fritt disponibla, utan förutsätter för
sin användning tillstånd av arbetsmarknadsmyndigheterna. Detsamma gäller
de möjligheter till investeringsavdrag som infördes genom beslut av fjolårets
riksdag och som skall ha ett lokaliseringspolitiskt syfte. Vad investeringsfonderna
beträffar bör f. ö. observeras att de ger en ganska ringa fördel
åt den som investerar i maskiner och andra »medellånga» produktionsmedel.

De generella självfinansieringsmöjligheterna har blivit i inte oväsentlig
grad beskurna. Inte minst viktigt att komma ihåg i detta sammanhang är att
omläggningen av pensionssystemet i och med införande av ATP har medfört
ett direkt bortfall av sparande för pensionsändamål inom företagen.

Någon vilja att bryta denna tendens till sjunkande företagssparande, som
sedan länge kunnat iakttas, finns icke hos regeringen. För att vidga företagssparandet
och höja självfinansieringsgraden bör enligt motionärernas
mening införas gynnsammare regler för varulagervärdering och för avskrivning
på industribyggnader samt rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet
av maskiner och inventarier.

Utöver dessa tre åtgärder kan andra reformer tänkas inom ramen för
företagsbeskattningen för att stimulera sparandet. En intressant form som
kombinerar stimulans för företagssparandet och enskilt personligt sparande
är det system för andel i vinst som motionärerna senast i fjol — men även
tidigare — pekat på.

En annan viktig sak är att kvarstående regleringar av de internationella
kapitalrörelserna avvecklas, som från näringslivets håll ofta begärts. Full
handlingsfrihet för företagen att uppträda på den internationella kapitalmarknaden
och åtgärder för en smidigare funktion av den svenska kapitalmarknaden
är angelägna önskemål för de mindre företagen lika väl som de
större.

Utskottet

I de föreliggande motionerna yrkas, såvitt här är i fråga, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majt måtte uttala, att vid en kommande reformering
av skattelagstiftningen särskild vikt fästes vid sådana åtgärder, som är
ägnade att öka företagssparande och därigenom skapa större finansiellt utrymme
för en snabbare utbyggnad, rationalisering och modernisering av industrins
och övriga företags tekniska, maskinella och andra resurser.

I stort sett samma skäl som de här föreliggande åberopades, såvitt angår
företagsbeskattningen, i motioner vid 1963 års riksdag till stöd för tillsättande
av en särskild beredning vid sidan av allmänna skattebcredningen.
Nämnda motionsyrkande avstyrktes av 1963 års bevillningsutskott i dess
betänkande nr 25. Därvid uttalade utskottet bl. a., att det enligt dess mening
var förenat med betydande fördelar att — såsom avsetts med tillsättandet
av den till allmänna skatteberedningen hörande företagsskatteutredningen
— spörsmålen beträffande företagsbeskattningen kunde upptas till bedöm -

Bevillningsutskottets betänkande nr M år 1961

5

ning i ett enda, större sammanhang. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets
hemställan.

Utskottet vill med anledning av vad som anförts i de förevarande motionerna
till en början framhålla, att företagen redan enligt gällande bestämmelser
har stora möjligheter till företagssparande genom avsättningar till
investeringsfonder, nedskrivningar av varulager samt avskrivningar å maskiner
och inventarier. Enligt ATP-systemet kan företagen därjämte i kapitalförsörjningssyfte
återlåna erlagda pensionsavgifter ur allmänna pensionsfonden.
Staten bär också sedan lång tid aktivt medverkat i kreditgivningen
till företagen. Av intresse är också den s. k. Annell-lagen som i år
förlängts att gälla under ytterligare fyra år. I detta sammanhang vill utskottet
erinra om att departementschefen i förarbetena till Annell-lagen
framhöll, att ett genomgående drag i den svenska aktiebolagsbeskattningen
var, att man på olika vägar försökt främja företagens konsolidering.
Han påpekade också att skattereglerna i väsentlig mån borde ha denna allmänna
inriktning, något som i och för sig syntes stå utom diskussion. Det
kunde emellertid ifrågasättas, om en alltför långt driven konsolidering och
självfinansiering hos företagen var från samhällsekonomisk synpunkt odelat
fördelaktig. — Mot denna bakgrund får ses att bestämmelserna om skattelättnader
vid nyemissioner kombinerades med viss skärpning i beskattningen
av utdelningar på kapitalplaceringsaktier. — Den i år beslutade förlängningen
av Annell-lagen får också ses som en åtgärd i syfte att underlätta
aktiebolagens kapitalanskaffning. En annan investeringsstimulerande åtgärd,
nämligen investeringsavdraget beträffande maskinanskaffningar, avser
att höja industrins räntabilitet genom att minska investeringskostnaderna.

I likhet med 1963 års bevillningsutskott finner utskottet, att hela frågan
om företagsbeskattningen bör bedömas i ett enda, större sammanhang. Detsamma
gäller även andra av motionärerna berörda frågor som faller inom
allmänna skatteberedningens uppdrag, såväl skattesystemutredningens som
företagsskatteutredningens. Såvitt framgår av direktiven för de båda utredningarna
får de lämnade uppdragen anses vittomfattande och i väsentliga
delar inbegripa de av motionärerna berörda frågorna. Med hänsyn härtill
och då utskottet inte anser sig ha särskild anledning att ingå på de olika
spörsmål, som här berörts av motionärerna — detta så mycket mindre som
åtskilliga av dessa ämnen är föremål för separata motionsyrkanden innevarande
år, vilka behandlas av utskottet i andra sammanhang — finner
utskottet sig inte kunna biträda ett uttalande av den art motionärerna begärt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:560 av herr Lundström
m. fl. och 11:693 av herr Ohlin in. fl. angående allmänna

6

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1961

riktlinjer för skattepolitiken, såvitt avser punkten 2) i motionernas
hemställan, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 14 april 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Stefanson, Elofsson, Wärnberg, Lundström*, Gösta Jacobsson,
Paul Jansson och Ottosson; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard*,
Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Christenson i Malmö*, Andersson i Essvik,
fru Nettelbrandt* och herr Darlin.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Stefanson, Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Ottosson, Magnusson
i Borås, Vigelsbo, Christenson i Malmö, fru Nettelbrandt och herr
Darlin, vilka under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:560 av herr Lundström m. fl. och 11:693 av herr Ohlin m. fl. ansett, att
utskottet bort tillstyrka yrkandet under punkten 2) i motionernas hemställan
och att utskottet således bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1:560 och 11:693, såvitt avser punkten 2) i motionernas
hemställan, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att
vid kommande reformering av skattelagstiftningen särskild
vikt bör fästas vid sådana åtgärder, som är ägnade att öka
företagssparande och därigenom skapa större finansiellt
utrymme för en snabbare utbyggnad, rationalisering och
modernisering av industrins och övriga företags tekniska,
maskinella och andra resurser.

Emil Kihiströms Tryckeri AB Stockholm 1964
<40868