Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
1
Nr 35
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående höjning av förvärvsavdragen och ortsavdragen
vid beskattningen m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 80 av herr Schött och II: 101 av herr
Xordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kung].
Maj:t uttala, att enligt dess mening allmänna skatteberedningen bör, med
beaktande av de i motionerna anförda synpunkterna, framlägga sådant förslag
till förvärvsavdrag för gift kvinna liksom för ensam barnförsörjare,
varigenom avdrag kan erhållas för styrkta verkliga kostnader;
II) de likalydande motionerna I: 203 av fru Olsson m. fl. och II: 245 av
herr Antonsson, vari hemställts,
a) att riksdagen måtte besluta, att ensamstående barnförsörjare, som
haft inkomst av jordbruksfastighet, må äga rätt till förvärvsavdrag enligt
samma grunder som för ensamstående barnförsörjare med inkomst av rörelse
eller eget arbete, samt
b) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
ändring av författningstext;
III) de likalydande motionerna I: 206 av herr Virgin m. fl. och II: 298 av
herr Heckscher in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
1) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning samt förslag snarast
om skattefrihet för inkomst — förslagsvis upp till ett årligt belopp» av 1 500
kronor — i den mån denna förvärvats genom deltidsarbete för vård och
tillsyn av äldre människor i deras hem; samt
2) besluta, att för ålders- eller invalidpensionär skall utgå förhöjda orlsavdrag,
nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med 6 000 kronor
för makar av vilka en är pensionär och med 7 200 kronor för makar som
båda är pensionärer;
samt på grund härav antaga följande
] Hi haag till riksdagens protokoll 7 samt. Nr Sfi
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196''r
a) Förslag
till
Lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 65 § komiininalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i nämnda
lag skall införas en ny paragraf, benämnd 48 a §, av nedan angiven lydelse.
48 a §.
Vad i 48 § 2 mom. stadgas skall icke gälla skattskyldig fysisk person,
som varit här i riket bosatt under hela beskattningsåret och som enligt
bestämmelserna i 3 § 1 och 2 mom. lagen om folkpensionering är ålderseller
invalidpensionär eller vars make är sådan pensionär. Denne äger att
å den i hemortskommunen taxerade inkomsten åtnjuta kommunalt ortsavdrag
på sätt nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, åtnjuter, därest endast en av makarna är pensionär
som i första stycket sagts, kommunalt ortsavdrag med 6 000 kronor.
Därest sammanlevande makar båda är pensionärer enligt ovan, åtnjutes
kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änka, änkling
eller frånskild) äger, därest han haft hemmavarande barn under 16 år,
likaledes åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 7 200 kronor.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sagts äger
åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 3 600 kronor.
Bestämmelser om ortsavdrag enligt 48 § 2 mom. skola i tillämpliga delar
avse jämväl avdrag enligt 48 a §.
65 §.
Fråga, huruvida skattskyldig är ålders- eller invalidpensionär och huruvida
skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om barns ålder
skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret.
Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn.
I fråga — ■—- följande beskattningsåret.
De för —--make avlidit.
Har eljest---för taxeringen.
De för---haft barn.
(Se vidare anvisningarna]
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965, dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering samt i fråga om
eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 19<U
b) Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 19b7 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 8 § och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
8 §•
Skattskyldig fysisk -—--1 mom. kommunalskattelagen.
Vad i 48 § 2 och 3 mom., 48 a § samt 49 § kommunalskattelagen stadgas
angående kommunalt ortsavdrag skall äga motsvarande tillämpning beträffande
statligt ortsavdrag.
10 5.
1 mom. Statlig inkoinsskatt----angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp, som beräknats
med ledning av 48 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen
eller 48 a § andra, tredje eller fjärde stycket samma lag och
som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret,
utgör grundbeloppet:
när den---beskattningsbara inkomsten;
när den----65 % av återstoden.
För annan---65 % av återstoden.
Ändå att-----denna inkomstdel.
Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965 dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1965 eller tidigare år.
IV) de likalydande motionerna 1:425 av herr Eric Carlsson m. fl. och
II: 512 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning av möjligheterna
att undantaga från deklarationsskyldighet folkpensionärer, som i
huvudsak inte har andra inkomster än folkpensionen, samt därmed i inkomstavseende
likställda»;
V) de likalydande motionerna I: 564 av fru Olsson och fru Hamrin-Thorell
samt II: 688 av herr Helén m. fl., vari hemställts,
1. ad riksdagen målte besluta följande ändringar i reglerna för förvärvsavdraget
vid beskattningen att gälla fr. o. in. 1965 års taxering:
a) för gift kvinna med inkomst av eget arbete eller av rörelse höjes kvotavdraget
från 20 till 25 procent av inkomsten och förvärvsavdragets maximum
från 2 000 kronor till 4 000 kronor, att gälla i de fall där familjen har
hemmavarande barn under 16 år;
lf liihang till riksdagens protokoll UttiH. 7 samt. Xr 36
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 19(i''i
b) för ensamstående barnförsörjare höjes förvärvsavdraget i samma mån
som ovan;
c) för gift kvinna som verksamt deltagit i skötseln av familjens jordbruk
eller rörelse skall —- i de fall hemmavarande barn under 16 år finnes
— tillgodoräknas ett förvärvsavdrag utgörande 300 kronor jämte 25
procent av det belopp som motsvarar en femtedel av mannens inkomst av
jordbruket eller rörelsen dock sammanlagt högst 1 000 kronor;
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext
;
VI) de likalydande motionerna 1:571 av herr Virgin m. fl. och 11:681
av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
a) antaga följande
1) Förslag
till
Lag om ändring av i8 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken och icke haft hemmavarande barn under 16 år, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med 4 500 kronor.
Har skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, haft hemmavarande barn under 16 år, som icke
haft 2 400 kronors inkomst, åtnjuter han ortsavdrag med dels 4 500 kronor,
dels därutöver följande belopp för sådant barn, nämligen 1 000 kronor för
ettvart av de två första barnen och 1 500 kronor för varje följande barn.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka
eller frånskild) äger, därest han haft ett eller två hemmavarande barn under
16 år, som icke haft 2 400 kronors inkomst, åtnjuta kommunalt orlsavdrag
med 4 500 kronor och, därest han haft ytterligare sådant barn, med
1 500 kronor för varje barn utöver två.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 250 kronor.
Har skattskyldig---— tiotal kronor.
Denna lag träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket i Svensk
författningssamling, dock att äldre bestämmelser skola gälla i fråga om
1965 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare år.
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
2) Förslag
till
Förordning om ändring av 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 194-7 (nr
576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas, att 10 g 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr
576) om statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
10 §.
1 mom. Statlig inkomstskatt---— angivna grundbelopp.
För skattskyldig, som åtnjuter statligt ortsavdrag med belopp som beräknats
med ledning av 48 g 2 mom. andra, tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen
och som varit här i riket bosatt under hela eller någon del
av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:
när den---65 % av återstoden.
För annan —---65 % av återstoden.
Ändå att--— denna inkomstdel.
Med familjestiftelse — — — ekonomiska intressen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket
i Svensk författningssamling, dock att äldre bestämmelser skola gälla i fråga
om 1965 års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare
år.
3) Förslag
till
Förordning angående skatteberäkning för barnfamiljer i vissa fall
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Skattskyldig, som icke kan mot sin taxerade inkomst enligt kommunalskattelagen
eller förordningen om statlig inkomstskatt helt utnyttja ortsavdrag
enligt 48 § 2 mom. tredje eller fjärde stycket kommunalskattelagen,
skall anses ha inbetalt preliminärskatt enligt uppbördsförordningen enligt
vad nedan sägs.
2 §.
Det icke utnyttjade ortsavdraget, beräknat enligt kommunalskattelagen
och förordningen om statlig inkomstskatt var för sig, må högst uppgå till
vad som överstiger för skattskyldig, som avses i tredje stycket av 48 § 2
mom. kommunalskallelagen, 4 500 kronor och för skattskyldig, som avses
i fjärde stycket samma lagrum, 2 250 kronor.
3 §•
Å sålunda erhållna belopp för icke utnyttjade ortsavdrag beräknas skatt
såsom om dessa belopp utgjort beskattningsbar inkomst enligt kommunal
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196b
skattelagen respektive enligt förordningen om statlig inkomstskatt, varefter
den sammanlagda beräknade skatten behandlas »om preliminärskatt enligt
Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna förordning utfärdas
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.
b) under uttalande av sin anslutning till vad i motionerna anförts beträffande
grunderna för familj ebeskattningen och familj estödet, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att förevarande motioner måtte överlämnas
till allmänna skatteberedningen att beaktas vid fullgörandet av beredningen»
uppdrag; ävensom
VII) motionen 11:516 av herr Westberg, vari hemställts, att riksdagen
måtte beträffande avdraget i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen för ickevårdnadshavare
för underhåll till eget barn besluta att fr. o. m. 1964 års
inkomster höja avdragets maximibelopp till 2 000 kr. och således antaga
följande.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
46 §.
2 mom. I hemortskommunen--— njuta avdrag;
1) för periodiskt---eller uppfostran;
2) för dels---- omyndiga barn;
3) för dels---allmän försäkring; samt
4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för
underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för 2 000 kr.
Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig----nämnda tid.
Avdrag, som---- under 18 år.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering och i
fråga om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196t
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 1:80, 11:245, 11:298 (jfr 11:295), 11:512.
II: 516, II: 681 och II: 688.
Gällande bestämmelser
A. Allmänna avdrag
I fråga om förvärvsavdrag gäller samma bestämmelser vid den statliga och
den kommunala beskattningen. Bestämmelserna återfinns i 46 § 3 mom.
kommunalskattelagen och innebär i huvudsak följande.
Från inkomst av eget arbete eller rörelse har gift kvinna rätt till ett s. k.
fast avdrag om 300 kronor. Har hon hemmavarande barn under 16 år förhöj
es avdraget med 20 procent av arbets- resp. rörelseinkomsten, dock högst
med 1 700 kronor, s. k. kvotavdrag, så att högsta avdragsbelopp blir 2 000
kronor. Rätt till fast avdrag jämte kvotavdrag tillkommer även ensamstående
skattskyldig med hemmavarande barn under 16 år.
I fråga om inkomst av jordbruksfastighet medges ett fast avdrag om
300 kronor. Avdraget tillkommer såväl gifta skattskyldiga som ensamstående
skattskyldiga med hemmavarande barn under 16 år. För avdragsrätt
kräves att värdet av vederbörandes arbete i förvärvskällan uppgått till minst
300 kronor. Ett fast avdrag om 300 kronor medges också vid s. k. faktisk
sambeskattning, d. v. s. i de fall då gift kvinna biträder mannen i dennes
rörelse eller jordbruk. Avdraget tillkommer mannen och som förutsättning
för detsamma gäller att hustrun utfört arbete i förvärvskällan till ett
värde av mins(t 300 kronor.
Jämlikt 46 § 2 mom. 4) kommunalskattelagen äger här i riket bosatt
skattskyldig som underhåller icke hemmavarande barn under 16 år njuta
avdrag för belopp om sammanlagt högst 1 000 kronor.
B. Ortsavdrag m. m.
Beträffande kommunala och statliga ortsavdrag vid beskattningen antog
1961 års höstriksdag nya bestämmelser, vilka gällt fr. o. m. 1963 års taxering.
Enligt de äldre bestämmelserna var samtliga orter i riket indelade i
ortsgrupper. Antalet ortsgrupper, som ursprungligen var fem (ortsgrupp
I—V), begränsades fr. o. m. den 1 januari 1954 och samma dag 1962 till
fyra resp. tre genom uppflyttning av ortsgrupperna i den vid varje tillfälle
gällande lägsta ortsgruppen till närmast högre grupp. Genom 1961 års riksdagsbeslut
avskaffades ortsgrupperingen helt och hänfördes samtliga orter
i riket till eu ortsgrupp.
Enligt bestämmelserna i 48 § kommunalskattelagen och 8 § förordningen
2f Ilihang till riksdagens protokoll. 1964. 7 samt. Nr 8/j
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
om statlig inkomstskatt erhåller den skattskyldige (dock inte bolag och
andra juridiska personer) i regel vid inkomstbeskattningen ett skattefritt
avdrag (ortsavdrag) från sin i hemortskommunen taxerade inkomst. Ortsavdragen
uppgår fr. o. m. 1963 års taxering till 4 500 kronor för gifta ävensom
för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år och till 2 250
kronor för annan ensamstående skattskyldig.
Enligt gällande skattelagstiftning är folkpensionsförmåner av olika slag
att hänföra till skattepliktig inkomst. Emellertid har särskilda bestämmelser
om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga meddelats. Enligt 50 §
2 mom. kommunalskattelagen skall sålunda skattskvldig, vars inkomst helt
eller till huvudsaklig del utgörs av folkpension, därest särskilda omständigheter
icke till annat föranleder, anses ha sådan nedsatt skatteförmåga, som
berättigar till extra avdrag. I anvisningarna till nämnda paragraf stadgas,
att om skattskyldig varit för sin försörjning helt beroende av vad han i form
av folkpension uppburit, den taxerade inkomsten regelmässigt bör minskas
med ett belopp motsvarande vad han sålunda uppburit, dock högst 3 000
kronor. Om skattskyldig åtnjutit jämväl annan inkomst än folkpension,
men pensionen eller bidraget likväl utgjort den huvudsakliga delen av hans
inkomst, bör den skattskyldige regelmässigt medgivas ett med hänsyn till
omständigheterna jämkat avdrag för nedsatt skatteförmåga. Därest folkpensionen
icke uppgått till minst hälften av den sammanlagda inkomsten,
bör avdrag, som ovan sägs, medgivas allenast då särskilda skäl därtill föranleder.
Samma bestämmelser gäller efter en år 1957 vidtagen ändring i
9 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid taxering till sådan
skatt.
Enligt beslut av innevarande års riksdag har avdraget för nedsatt skatteförmåga
maximerats till 4 500 kronor. Avdrag med högre belopp skall
dock kunna medges barnfamiljer, vilkas inkomst understiger existensminimum.
Invaliditetsersättning och invaliditetstillägg enligt lagen om allmän
försäkring samt hemsjukvårdsbidrag från kommuner och landsting till vanföra
och andra vårdbehövande har hänförts till icke skattepliktig inkomst,
varjämte reglerna angående värdering av naturaförmåner avseende sjuksköterskeelever
m. fl. kompletterats.
I 22 § 1 mom. taxeringsförordningen i förfaltningsrummets lydelse
fr. o. m. 1963 års taxering stadgas bl. a. att fysisk person, som varit här i
riket bosatt under hela beskattningsåret, är skyldig att utan anmaning avge
allmän självdeklaration om hans bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor
under året uppgått till minst 2 400 kronor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196''r
9
Frågornas tidigare behandling
Yrkanden av i stort sett samma innebörd som de vilka behandlas i detta
betänkande har varit föremål för riksdagens prövning år 1963.
Bevillningsutskottet avvisade yrkandena i sitt av riksdagen godkända betänkande
nr 45/1963.
I fråga om skattefrihet för inkomst av deltidsarbete
vid vård och tillsyn av äldre människor i deras hem
uppgav utskottet därvid bl. a. att ett befriande av principiellt skattepliktiga
intäkter från beskattning enbart på den grund att de utgör ersättningar
för ett ur det allmännas synpunkt särskilt angeläget arbete skulle helt strida
mot den i svensk beskattning upprätthållna skatteförmågeprincipen. Enligt
utskottets mening borde den särskilda uppmuntran till dylikt arbete,
som kunde befinnas erforderlig, ske på annat sätt än genom lättnader vid
beskattningen. Därest arbetsinkomster av förevarande art delvis undantogs
från skatteplikt kunde i och för sig lika berättigade krav framställas på
skattebefrielse för ett flertal andra under motsvarande förhållanden utgående
ersättningar.
I fråga om höjning av förvärvsavdraget anförde utskottet att
detta avdrags effekt såsom pådrivande faktor då det gällde gift kvinnas
vilja att ta eller kvarstå i förvärvsarbete inte borde överdrivas. Förvärvsavdraget
hade utformats såsom ett schablonavdrag, oberoende av barnens
ålder och antal, bl. a. med hänsyn till svårigheterna att fastställa vilka
kostnader som i de enskilda fallen kunde anses vara föranledda av förvärvsarbetet.
En höjning av förvärvsavdraget skulle ytterligare accentuera
skatteförmånen för sådana här berörda skattskyldiga, som har inga eller
obetydliga omkostnader härvidlag. De avdragsbelopp som erhölls enligt nuvarande
regler torde mot bakgrunden härav få anses så avvägda att de i de
allra flesta fall täckte de verkliga merkostnaderna, fördelade på barnens hela
minderårighetstid.
Vad särskilt angår förvärvsavdraget vid inkomstkällan jordbruksfastighet
och vid s. k. faktisk sambeskattning framhöll utskottet alt förvärvsavdraget
grundade sig på en presumtion att skattskyldig hade särskilda kostnader
för vård av de minderåriga barnen och att de grupper, som nu avsågs,
nämligen rörelseidkare och jordbrukare, i regel inte kunde antas utföra
arbete i inkomstkällan under sådana förhållanden att merkostnader
för barnens vård uppkom så generellt, att de motiverade ett schablonmässigt
beräknat avdrag för sådana kostnader.
I fråga om det avdrag å högst 1 000 kronor, som jämlikt 46 g 2 mom.
kommunalskattelagen tillkommer icke vårdnadshavare med underhållsplikt
mot barn fann utskottet vissa skäl tala för en uppräkning av avdragets maxi
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196b
mibelopp. Utskottet ansåg sig emellertid inte berett att tillstyrka omedelbar
lagstiftning i denna fråga. Ändring av bestämmelserna för underhållsavdraget
kunde nämligen bli aktuell såsom ett resultat av överväganden inom
socialpolitiska kommittén, som har att pröva frågan om översyn och samordning
av reglerna om underhållsbidrag och bidragsförskott, samt inom
allmänna skatteberedningen, som har att ta ställning till i vad mån ökad
hänsyn till försörjningsbördan bör tas vid beskattningen.
Vad härefter angår ortsavdragen ansåg utskottet i sitt förenämnda
betänkande nr 45/1963 en höjning av dessa avdrag inte möjlig av statsoch
kommunfinansiella skäl. I fråga om indexreglering av ortsavdragen
ansåg utskottet det i och för sig vara av stort värde om inträffade förändringar
i penningvärdet automatiskt kunde beaktas vid beskattningen men
utskottet var likväl inte berett medverka till en sådan indexreglering med
hänsyn till de stora praktiska svårigheter, främst på grund av källskattesystemet,
som införandet av värdebeständiga ortsavdrag skulle innebära.
Utskottet menade att eventuella ändringar i gällande ortsavdragsregler borde
anstå i avbidan på allmänna skatteberedningens arbete.
Yrkanden om höjda ortsavdrag för folkpensionärer avvisade utskottet
dels med motivering att nu gällande bestämmelser i regel torde erbjuda
tillräckliga möjligheter att beakta folkpensionärernas särskilda förhållanden
i beskattningshänseende, dels under hänvisning till att frågan om förhöjda
extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för det dåvarande var föremål
för utredning inom finansdepartementet.
Vad slutligen angår frågan om undantagande av folkpensionärer och i
inkomsthänseende likställda inkomsttagare från deklarationsplikt yttrade
utskottet att en höjning av deklarationsgränsen för dylika skattskyldiga
visserligen var möjlig. Utskottet hänvisade till att vissa socialförsäkringsavgifter
beträffande såväl ensamstående som gifta skattskyldiga uttas redan
å taxerade inkomster av 2 400 kronor. Enligt utskottets mening var
det av praktiska skäl svårt att ha olika deklarationspliktsgränser för skilda
kategorier skattskyldiga. En generell höjning av gränsen i förhållande
till vad nu gäller kunde åtminstone för ensamstående skattskyldiga, inte ske
utan en samtidig höjning av ortsavdragen.
Motionerna
Av innehållet i förevarande motioner må här återges följande.
Intäkter av deltidsarbete vid vård av åldringar
Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna I: 206 och II: 298
återfinnes i motionen II: 295. Häri framhålles att vårdpersonaLbehovet är ett
stort och svårlöst problem. En icke obetydlig möjlighet att finna arbetskraft
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år ii)6b 11
för dylika uppgifter finns bland de gifta kvinnorna, ej blott i familjer där
barnen lämnat hemmet utan även i familjer med barn i skolåldern, där hustrun
kan och vill åta sig deltidsarbete, samt bland änkorna. Vad som avhåller
denna, oavsett teoretisk utbildning, för hemvård väl lämpade kategori från
att åtaga sig deltidsarbete i vården av äldre är ej sällan den omständigheten
att även mycket begränsade inkomster beskattas. Motionärerna förordar
därför viss skattefrihet för inkomster genom hemvård av äldre.
Allmänna avdrag
I motionerna I: 203 och II: 2i5 påpekas att nuvarande regler om förvärvsavdrag
inte medger jordbrukarna rätt till kvotavdrag. Detta är enligt motionärerna
en orättvisa som måste rättas till. Motionärerna understryker att
det förhöjda ortsavdraget för ensamstående barnförsörjare är detsamma för
alla kategorier skattskyldiga oavsett inkomstkälla.
Motionärerna i de likalvdande motionerna I: 56k och II: 688 framhåller
att de merkostnader som är förenade med hustruns förvärvsarbete och som
det är förvärvsavdragets funktion att kompensera vida överstiger det nuvarande
förvärvsavdragets maximum. 1954 års familjeutredning uppskattade
dessa merkostnader för en tvåbarnsfamilj till 5 000 kronor, när kvinnan arbetade
heltid utanför hemmet. En senare undersökning har angivit kostnaderna
till 7 000—7 500 kronor. De gjorda undersökningarna bär visat att
merkostnadernas storlek främst beror på förekomsten av barn i familjen
och mindre på antalet barn.
Det otillräckliga förvärvsavdraget bidrar till att den gifta kvinnan i stor
utsträckning anser att det inte lönar sig att la förvärvsarbete utanför hemmet.
Del råder allvarlig brist på bl. a. läkare, tandläkare, sjuksköterskor och
annan vårdpersonal samt lärare. Därför bör omedelbart beslut fattas om en
höjning av förvärvsavdragets maximum. Även vid faktisk sambeskattning
bör enligt motionärerna rätt till kvotavdrag införas. Maximibeloppet kan
dock — menar de — i dessa fall begränsas till 1 000 kronor.
I motionerna 1:80 och II: 101 framhålles att det med utgångspunkt bl. a.
från att förvärvsavdraget är ett rent omkostnadsavdrag skulle vara principiellt
7-iktigl att eu skaltskyldig fick åtnjuta avdrag för sina verkliga kostnader
för barns tillsyn och vård.
De nuvarande avdragsbestämmelserna tar inte någon hänsyn till om den
gifta förvärvsarbetande kvinnan har blott ett eller om hon har flera minderåriga
barn. Det torde dock förhålla sig så att antalet minderåriga barn i en
familj kan i ganska väsenllig grad påverka storleken av de nödiga kostnaderna.
Kostnaderna påverkas även av barnets eller barnens ålder. Upp till en viss
ålder måste barn med nödvändighet ha tillsyn. De något större barnen däremot
är i allmänhet under viss del av moderns frånvaro i skola. De är också
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196i
i väsentligt större utsträckning kapabla att ta vara på sig själva. Från skatteförmågesynpunkt
finns alltså anledning att medge förvärvsavdrag som på
något sätt varieras med hänsyn till barnens ålder.
Frågan om förvärvsavdrag kan uppkomma även vid vård av annan person
— kroniskt sjuka äldre barn, sjuk eller invalidiserad make, ålderstigna föräldrar
o. s. v.
Bestämmandet av avdragsrättens omfattning bör ske med utgångspunkt
från »nödiga» kostnader. Dock bör lagstiftningen innehålla fixerade bestämmelser
om avdragets maximum.
Som stöd för yrkandet i motionen II: 516 om förhöjt avdrag för underhåll
åt sådant eget barn under 16 år som inte varit hemmavarande har åberopats
bl. a. att en uppräkning av ifrågavarande avdrag skulle underlätta för barnavårdsmännen
att få till stånd frivilliga avtal om underhåll, som tillgodoser
berättigade intressen hos såväl mödrar som barn och att en sådan reform
därför skulle tjäna ett betydande socialt syfte. Reformen är angelägen också
med tanke på de ekonomiska svårigheter som ensamma mödrar för närvarande
ofta är utsatta för.
Or t savdrag in. m.
I motionerna I: 571 och II: 681 frainhålles att frånvaron av barnavdrag
innebär att skatt uttages på inkomst som inte bär skattekraft och som därför
skattemässigt sett är att betrakta som obefintlig. Att såsom nu för en
viss grupp medborgare beskatta fiktiv inkomst innebär att samhället lägger
särskilda bördor på dessa och sålunda inte repartiserar de gemensamma
samhällsutgifterna efter likformiga grunder. Orättvisan är så mycket större
som den på barnfamiljerna uppkomna obehöriga skattebelastningen blir
större, ju fler barn som finns i familjen. M erbelastningen på grund av frånvaro
av barnavdrag drabbar de lägre inkomsttagarna inom varje familjestorlek
hårdare än de mer välsituerade. Införandet av barnavdrag, sett som
isolerad företeelse, skulle innebära en omfördelning av skatt från barnfamiljer
till andra skattskyldiga, varvid skatteökningen för icke-barnfamiljerna
(och juridiska personer) blev större ju högre inkomsten var. Men
även inom gruppen barnfamiljer skulle eu förskjutning inträda, varigenom
— i de allra högsta inkomstskikten — skattelättnaden kunde förbytas i någon
skatteökning.
De barnfamiljer som saknar inkomster eller har ytterst obetydliga sådana
kan självfallet ej tillgodogöra sig barnavdrag i full utsträckning. Detta gäller
redan nu beträffande den ortsavdragsförhöjning som genomförts för ensam
förälder. I syfte att möjliggöra för skattskyldig att kunna utnyttja
den i motionerna förordade ortsavdragshöjningen föreslår motionärerna införande
av särskilda regler angående skatteberäkning för barnfamiljer i
vissa fall. De förordar vidare indexreglerade ortsavdrag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964 13
I motionen II: 295, vilken som förut nämnts innehåller motiveringen för
yrkandet i de likalydande motionerna I: 206 och II: 298 framhålles angelägenheten
av att åldringarna även efter uppnådd pensionsålder fortsätter
att arbeta. Det nuvarande skattesystemet medför emellertid att pensionärerna
ofta förlorar lusten att skaffa sig ett avlönat arbete. Enligt nuvarande
bestämmelser får en folkpensionär, vilkens inkomst helt eller till huvudsaklig
del utgöres av folkpension, ett extra avdrag utöver ortsavdraget på
högst 3 000 kronor och undgår därigenom skatt. Om han skaffar sig inkomst
utöver ett ganska obetydligt bottenbelopp minskas emellertid det
extra avdraget, vilket betyder att den beskattningsbara inkomsten stiger
snabbare än årsinkomsten. Folkpensionärens behållning av den extra inkomsten
blir därför ofta relativt obetydlig. Motionärerna menar därför att
ortsavdraget för ålders- och förtidspensionärer bör höjas.
Motionärerna i de likalydande motionerna I: 425 och II: 512 slutligen anser
den nu gällande gränsen för deklarationsskyldigheten inte vara rätt avvägd
med hänsyn till syftet att deklarerad inkomst skall utgöra underlag
för skatteintäkt till stat och kommun.
Efter ortsavdrag, schablonavdrag och extra avdrag blir för ensamstående
i inkomstskikten 4 240—5 250 kronor och för gifta i inkomstlägena 5 650—
7 500 kronor den deklarerade inkomsten som regel helt reducerad.
Folkpensionärernas antal uppgår för närvarande till ca en miljon. Av
dessa har ca 750 000 ålderspension och ca 145 000 invalidpension. Enligt tillgängliga
uppgifter har ca 50 procent av ålderspensionärerna och ca 70 procent
av invalidpensionärerna kommunalt bostadstillägg. Detta tillägg förutsätter,
trots vidtagna justeringar, inga större inkomster vid sidan om folkpensionen.
Taxeringsåret 1961 hade ca 600 000 inkomsttagare en sammanräknad
nettoinkomst från 3 000 till 5 000 kronor. Hela deklarations-, taxerings- och
debiteringsförfarandet för dessa hundratusentals deklaranter synes icke
blott vara meninglöst utan torde även vara i hög grad oekonomiskt för samhället
och belastande för den enskilde. Ur samhällets synpunkt anser motionärerna
därför att frågan om inkomstgräns vid självdeklaration för statlig
och kommunal inkomsttaxering bör upptagas till omprövning. De anser att
skyldighet att avlämna självdeklaration för folkpensionärer och likställda
bör föreligga först när inkomsten överstiger existensminimum eller det belopp
som motsvaras av ortsavdrag + schablonavdrag + högsta extra avdrag.
14
bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196i
Utskottets yttrande
Intäkter av deltidsarbete vid vård av åldringar
I motionerna I: 206 av herr Virgin in. fl. och II: 298 av herr Heckscher
in. fl. har begärts utredning samt förslag snarast om viss skattefrihet för
intäkter av deltidsarbete avseende vård och tillsyn av äldre människor i
deras hem.
Som framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen avvisades på
förslag av bevillningsutskottet enahanda yrkande av riksdagen år 1963. De
skäl som utskottet då (bet. nr 45) åberopade mot införande av skattefrihet
helt eller delvis för intäkter av angivet slag finner utskottet alltjämt äga
giltighet. Utskottet delar visserligen motionärernas uppfattning att en utbyggd
hemvårdsverksamhet är av stor betydelse för en förbättrad åldringsvård.
Som utskottet tidigare uttalat skulle emellertid ett fritagande av principiellt
skattepliktiga intäkter från beskattning enbart på den grund att de
utgör ersättning för ett från allmän synpunkt särskilt angeläget arbete inte
bara strida mot skatteförmågeprincipen utan också innebära ett orättvist
gynnande av vissa kategorier skattskyldiga.
Utskottet kan således inte ansluta sig till motionärernas uppfattning att
man genom lättnader i beskattningen bör underlätta rekryteringen av personal
till åldringsvården och avstyrker därför motionerna I: 206 och II: 298
i nu förevarande del.
Allmänna avdrag
I de likalydande motionerna 1: 203 av fru Olsson m. fl. och II: 245 av herr
Antonsson har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd, att ensamstående
barnförsörjare med inkomst av jordbruksfastighet skall äga rätt till
förvärvsavdrag enligt samma grunder som ensamstående barnförsörjare
med inkomst av rörelse eller eget arbete.
I de likalydande motionerna I: 564 av fru Olsson och fru Hamrin-Thorell
samt II: 688 av herr Helén in. fl. yrkas — med verkan fr. o. m. 1965
års taxering — höjning av procenttalet för kvotavdraget från 20 till 25 procent
och av maximibeloppet från 2 000 till 4 000 kronor. I dessa motioner
yrkas vidare införande av kvotavdrag om 25 procent också vid s. k. faktisk
sambeskattning, dock med begränsning av maximibeloppet till 1 000 kronor.
I de likalydande motionerna 1:80 av herr Schött och 11:101 av herr
Nordgren m. fl. slutligen har framställts yrkande om utredning inom allmänna
skatteberedningens ram av frågan om rätt för gift kvinna liksom
ensamstående barnförsörjare att erhålla förvärvsavdrag med belopp motsvarande
styrkta verkliga kostnader.
Förvärvsavdraget var föremål för översyn av 1960 och 1961 års riksdagar.
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år HKii
År 1960 blev kvotavdraget, som tidigare medgivits endast vid taxeringen till
statlig inkomstskatt, tillämpligt även vid taxeringen till kommunal inkomstskatt,
varjämte förvärvsavdragets maximibelopp fördubblades från 1 000
till 2 000 kronor. År 1962 infördes rätten till kvotavdrag för ensamstående
såväl kvinnor som män med hemmavarande barn under 16 år.
Utskottet är inte berett att nu förorda en allmän uppräkning av förvärvsavdragets
maximibelopp. Förvärvsavdraget är ett schablonavdrag och utgår
med samma belopp, oberoende av barnens ålder och antal intill dess barnen
fyllt 16 år. Det säger sig självt att en schablon inte alltid kan leda till ett
rättvisande resultat. De avdragsbelopp som erhålls enligt nuvarande regler
torde emellertid kunna antas i övervägande antalet fall täcka den skattskyldiges
av förvärvsarbete faktiskt föranledda merkostnader för barnen under
hela deras minderårighetstid.
Man kan inte bortse ifrån att många skattskyldiga har inga eller obetydliga
merkostnader vid förvärvsarbete. Enligt utskottets mening bör förvärvsavdragets
natur av schablonavdrag bibehållas utan undantag, och utskottet
avstyrker därför yrkandet i motionerna I: 564 och II: 688 om förhöjning
av procenttalet för kvotavdraget och av avdragets maximibelopp.
Utskottet är inte heller berett att på de skäl som åberopats i sistnämnda
motioner eller i motionerna I: 203 och II: 245 medverka till en lagstiftning
om schablonmässigt kvotavdrag vid faktisk sambeskattning eller i inkomstkällan
jordbruksfastighet. Som uttalades av bevillningsutskottet år 1963
grundar sig förvärvsavdraget på en presumtion att skattskyldig har särskilda
kostnader för vård av de minderåriga barnen, och att i fråga om rörelseidkare
och jordbrukare merkostnader för barnens vård inte kan beräknas
uppkomma så generellt, alt de motiverar ett schablonmässigt beräknat
avdrag för sådana kostnader.
Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att socialpolitiska
kommittén enligt sina direktiv bl. a. har att beakta de ensamstående barn1''örsörjarnas
problem och att allmänna skatteberedningen, som har att pröva
frågan om skattebördans avvägning mellan gifta och ensamstående skaltskyldiga,
vid denna prövning också torde få taga ställning till frågan om
förvärvsavdragets storlek och konstruktion.
På grund härav avstyrker utskottet motionerna 1: 564 och II: 688 i nu
berörda del samt motionerna 1: 203 och II: 245.
I det anförda ligger också ett ställningstagande till yrkandet i motionerna
1:80 och II: 101. Eftersom frågan om förvärvsavdragets storlek redan är
föremål för allmänna skatteberedningens prövning kan utskottet inte biträda
skrivelseyrkandet i dessa motioner, och utskottet avstyrker således bifall
till desamma.
I motionen 11:516 av herr Westberg har yrkats utvidgning av den år
1960 införda avdragsrätten för skattskyldig, som underhåller icke hemma
-
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 196b
varande barn. Avdrag medges för närvarande med högst 1 000 kronor, men
motionären yrkar höjning av maximibeloppet till 2 000 kronor.
Utskottet vill inte bestrida att den avdragsrätt som tillkommer icke vårdnadshavare
med underhållsplikt mot barn kan framstå som begränsad jämfört
med de skatterättsliga förmåner som numera tillkommer ensamstående
skattskyldiga med hemmavarande barn. Avdraget till icke vårdnadshavare
är enligt 46 § 2 mom. 4) kommunalskattelagen avsett att täcka »belopp
som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för underhåll»
och skall sålunda medges endast om och i den mån vederbörande kan visa
att han fullgjort betalningsskyldigheten. Avdraget torde emellertid i praktiken
ha i icke ringa omfattning utvecklats till ett schablonavdrag. Av eu
inom socialdepartementet utarbetad promemoria med förslag till ny bidragsförskottslag
(stencil 1963: 12) framgår att socialpolitiska kommittén
beräknar, att antalet bidragsberättigade barn kommer att öka från för närvarande
ca 80 000 till ca 117 000 och att det allmännas nettokostnader för
utgivna bidragsförskott kommer att för budgetåret 1964/65 utgöra ca 85
milj. kronor, innebärande en ökning med ca 45 milj. kronor.
Med hänsyn till det anförda är utskottet inte berett att tillstyrka omedelbar
lagstiftning i förevarande fråga. Ändring av bestämmelserna angående
underhållsavdraget kan dock bli aktuell som ett resultat av allmänna
skatteberedningens arbete. Denna har nämligen alt pröva i vad mån man
vid beskattningen bör ta ökad hänsyn till försörjningsbördan.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen IT: 516.
Ortsavdrag m. m.
Ortsavdragen uppgår enligt gällande bestämmelser till 4 500 kronor för
gifta ävensom för ensamstående med hemmavarande barn under 18 år och
till 2 250 kronor för annan ensamstående skattskyldig.
I motionerna I: 571 av herr Virgin m. fl. och II: 681 av herr Heckscher
in. fl. yrkas förhöjda ortsavdrag för skattskyldiga med hemmavarande barn
under 16 år — utöver avdraget å 4 500 kronor — dels såvitt avser gifta
1 000 kronor för ettvart av de två första barnen samt därutöver 1 500 kronor
för varje följande barn, dels såvitt avser ensamstående 1 500 kronor
för varje barn utöver två. I dessa motioner har också framställts lagstiftningsyrkande
av innebörd att skattskvldig, som helt eller delvis inte kan
utnyttja den på barnen belöpande, av motionärerna förordade ortsavdragshöjningen,
skall påföras »negativ skatt» för det outnyttjade beloppet. Vidare
yrkas i motionerna I: 206 av herr Virgin in. fl. och II: 298 av herr Heckscher
m. fl. med verkan från och med 1966 års taxering, förhöjda ortsavdrag
för ålders- och invalidpensionärer, nämligen till 3 600 kronor för ensamstående,
till 6 000 kronor för makar, om den ene är pensionär, samt till
7 200 kronor om båda makarna är pensionärer.
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år l!)6b 17
Förutom dessa förslag till lagstiftningsåtgärder föreligger yrkanden om utredningar.
Sålunda hemställes i motionerna I: 571 av herr Virgin m. fl. och
II: 681 av herr Heckscher in. fl. om utredning och förslag rörande indexreglering
av ortsavdragen. Vidare hemställes i motionerna 1: 425 av herr Eric
Carlsson m. fl. och II: 512 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. om prövning
av möjligheterna att undanta folkpensionärer, vilkas huvudsakliga inkomst
utgöres av folkpension, och i inkomstavseende likställda från skyldighet att
avge självdeklaration.
Utskottet anser av stats- och kommunfinansiella skäl en uppräkning av
ortsavdragen för närvarande inte lämplig. Genom beslut av innevarande vårriksdag
har maximibeloppet för extra avdrag för nedsatt skatteförmåga
fr. o. in. 1964 års taxering höjts från 3 000 till 4 500 kronor. Härigenom torde
i allt fall tillräckliga möjligheter ha skapats att beakta de särskilda förhållanden
som i beskattningshänseende föreligger beträffande folkpensionärerna.
På grund härav och med hänvisning till allmänna skatteberedningens
utredningsuppdrag avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandena i motionerna
I: 571 och II: 681 samt I: 206 och II: 298.
Inte heller kan utskottet biträda yrkandet i motionerna I: 571 och II: 681,
att frågan om indexreglering av ortsavdragen göres till föremål för särskild
utredning inom allmänna skatteberedningens ram. Utskottet avstyrker således
dessa motioner i nu berörda hänseende.
Utskottet har slutligen att ta ställning till yrkandet i motionerna I: 425
och 11:512 om utredning i syfte att från deklarationsskyldighet undanta
personer som i huvudsak inte har andra inkomster än folkpension och med
dem i inkomsthänseende likställda.
Utskottet kan ansluta sig till motionärernas uppfattning att det från enkelhetssynpunkt
skulle vara en avsevärd fördel, därest man kunde befria
personer med inkomster motsvarande i huvudsak existensminimum från
deklarationsplikt. Eftersom enligt nu gällande regler vissa socialförsäkringsavgifter
uttages redan på taxerade inkomster av 2 400 kronor, förutsätter ett
bifall till motionärernas yrkande att man har olika deklarationspliktsgränser
för skilda kategorier skattskyldiga. Eu sådan ordning kan från praktisk synpunkt
knappast anses tillfredsställande. Härtill kommer att en generell höjning
av deklarationspliktsgränsen, åtminstone för ensamstående skattskyldiga,
inte kan ske utan en samtidig höjning av ortsavdragen. Utskottet kan
därför inte biträda ulredningsyrkandet i motionerna 1: 425 och II: 512. Utskottet
viil emellertid understryka att frågan kan komma i ett annat läge,
därest reglerna om finansiering av social försäkringsavgifterna ändras.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196i
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) beträffande utredning om skattefrihet för visst deltidsarbete
att
de likalydande motionerna I: 206 av herr Virgin in. fl.
och II: 298 av herr Heckscher m. fl., i vad avser förevarande
fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
B) beträffande ändrad lagstiftning rörande förvärvsavdrag
för ensamstående barnförsörjare med inkomst av jordbruksfastighet
att
de likalydande motionerna I: 203 av fru Olsson in. fl.
och II: 245 av herr Antonsson,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
C) beträffande ändrad lagstiftning rörande förvärvsavdrag
för gift kvinna, ävensom för ensamstående barnförsörjare
med inkomst av rörelse eller eget arbete samt för gift
man, vars hustru utför arbete i mannens jordbruk eller rörelse
att
de likalydande motionerna I: 564 av fru Olsson och fru
Hamrin-Thorell samt II: 688 av herr Helén m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
D) beträffande utredning om förvårvsavdraget
att de likalydande motionerna 1: 80 av herr Schött och
II: 101 av herr Nordgren m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
E) beträffande lagstiftning om höjt avdrag för underhåll
till icke hemmavarande barn
att motionen II: 516 av herr Westberg,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
F) beträffande lagstiftning om höjda ortsavdrag för barnfamiljer
att
de likalydande motionerna I: 571 av herr Virgin in. fl.
och II: 681 av herr Heckscher m. fl., i vad avser förevarande
fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
G) beträffande lagstiftning av innebörd att skattskyldig
med barn, vilken helt eller delvis inte kan utnyttja den på
honom belöpande ortsavdragshöjningen, skall påföras »negativ
skatta för det outnyttjade beloppet
att de likalydande motionerna I: 571 av herr Virgin in. fl.
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
och II: 681 av herr Heckscher m. fl., i vad avser förevarande
fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
H) beträffande utredning om indexreglering av ortsavdrag
att
de likalydande motionerna I: 571 av herr Virgin m. fl.
och II: 681 av herr Heckscher in. fl., i vad avser förevarande
fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
I) beträffande ortsavdragen för folkpensionärer m. fl.
att de likalydande motionerna I: 206 av herr Virgin m. fl.
och II: 298 av herr Heckscher m. fl., i vad avser förevarande
fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
J) beträffande utredning om befrielse från deklarationsplikt
för folkpensionärer m. fl.
att de likalydande motionerna 1: 425 av herr Eric Carlsson
m. fl. och II: 512 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark*, herrar Elofsson*, Wärnberg*, Gösta Jacobsson*, Billman, Enarsson,
Wirmark och Skårman; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås*, Brandt, Allard*,
Kärrlander*1, Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt*,
fru Holmqvist2, herr Eriksson i Bäckmora och fru Kristensson.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
1 Närvarande vid behandlingen av ärendena under A)—D) och F)—J).
J Närvarande vid behandlingen av ärendet under E).
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196i
Reservationer
I) beträffande punkten A)
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristensson,
vilka ansett att utskottet under nämnda punkt bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 206 av herr Virgin in. fl., och II: 298 av herr Heckscher
m. fl., i vad avser förevarande fråga, måtte i skrivelse til
Kungl. Maj :t anhålla om utredning samt förslag snarast om
skattefrihet för inkomst — förslagsvis upp till ett årligt belopp
av 1 500 kronor — i den män denna förvärvats genom
deltidsarbete för vård och tillsyn av äldre människor i deras
hem ;
II) beträffande punkten B)
av herrar Elof sson, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson, Skärman, Magnusson
i Borås, Christenson i Malmö, fru Nettelbrandt, herr Eriksson i Bäckmora
och fru Kristensson, vilka ansett att utskottets hemställan under nämnda
punkt bort ha följande lydelse:
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
1: 203 av fru Olsson m. fl. och II: 245 av herr Antonsson måtte
antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad tgdelse av 46'' § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunal skattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 mom. Har kvinna---16 år.
Har man med hemmavarande barn under 16 år, som antingen varit gift
men icke levt tillsammans med sin hustru eller ock varit ogift (varmed
jämställes änkling eller frånskild), haft inkomst av jordbruksfastighet, rörelse
eller eget arbete må han åtnjuta avdrag i enlighet med vad i föregående
stycke sagts beträffande kvinna med hemmavarande barn under 16 år
med inkomst av rörelse eller eget arbete. Vad nu sagts skall ock gälla kvinna
med hemmavarande barn under 16 år, som antingen varit gift men icke
levt tillsammans med sin man eller ock varit ogift (varmed jämställes änka
eller frånskild), därest hon haft inkomst av jordbruksfastighet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
21
Har gift ---nämnda belopp.
Avdrag enligt---- 2 000 kronor.
Avdrag enligt---— sagda kommun.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1964 eller tidigare år.
III) beträffande punkten C)
av herrar Elofsson, Billman, Skårman, Christenson i Malmö, fru Nettelbrundt
och herr Eriksson i Bäckmora, vilka ansett,
dels att utskottet bort anföra följande:
»Genom förvärvsavdraget avses kompensation skapas för de merkostnader
som är förenade med hustrus förvärvsarbete. De undersökningar som
gjorts har visat att ifrågavarande merkostnader i många fall vida överstiger
det nuvarande förvärvsavdragets maximum, som är 2 000 kronor. Utskottet
delar därför motionärernas uppfattning att starka sakliga skäl talar
för en höjning av avdragets maximibelopp. Såsom motionärerna påpekat
synes det alltså motiverat att höja det procentuella avdraget, det s. k. kvotavdraget,
nämligen för att bättre tillgodose förvärvsarbetande gifta kvinnor
liksom ensamstående barnförsörjare med låga inkomster.
En annan enligt utskottets mening tungt vägande synpunkt som bör beaktas
vid ställningstagande till den i motionerna väckta frågan hänför sig till
de på skilda områden existerande svårigheterna att rekrytera arbetskraft, i
främsta rummet vårdområdena samt skol- och utbildningsväsendet. En mera
markerad höjning av förvärvsavdragen skulle utan tvivel bidra till att
skapa ökade förutsättningar för gift kvinna att ta förvärvsarbete utanför
hemmet därest hon så skulle önska.
Frågan om förvärvsavdragens konstruktion och höjd ingår visserligen i
skatteberedningens arbete. Utskottet tillmäter emellertid frågan om en omedelbar
höjning av avdragen sådan vikt, att en dylik enligt utskottets bedömande
bör kunna genomföras omedelbart och utan att föregripa beredningens
arbete. Utskottet tillstyrker på anförda skäl det i motionerna I: 564 och
II: 688 framställlda yrkandet. I enlighet med motionärernas hemställan bör
också förvärvsavdraget för de faktiskt sambeskattade höjas på sätt motionärerna
såsom en provisorisk lösning angivit. Då familjen bär minderåriga
barn bör således i dessa fall förvärvsavdrag medgivas med en fjärdedel av
inkomsten utöver det fasta avdraget om 300 kronor, dock högst 1 000 kronor.
Utskottet tillstyrker likaledes det i de likalydande motionerna 1:203 och
II: 245 framställda yrkandet att ensamstående barnförsörjare med inkomst
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 är 196-i
av jordbruk skall äga rätt till förvärvsavdrag enligt samma regler som gäller
för ensamstående bamförsörjare i övrigt. Yrkande i sistnämnda del framställes
ovan under II).
Ändringarna bör träda i kraft omedelbart och således tillämpas fr. o. m.
1965 års taxering. Skattebortfallet kan vid en statisk beräkning uppskattas
till ca 40 milj. kronor för helt år, varav en mindre del skulle falla på nästa
budgetår. En så väsentlig förbättring av förvärvsavdragen som utskottet här
förordar kan emellertid väntas medföra ökade möjligheter för gift kvinna
att inträda på arbetsmarknaden. Det tillskott i skatteunderlaget som i varje
fall på sikt då uppkommer reducerar den förut angivna siffran på skattebortfallet.
Övriga yrkanden i fråga om förvärvsavdraget anser utskottet böra
anstå i avvaktan på skatteberedningens arbete.»
dels ock att utskottets hemställan under punkten C) bort ha följande lydelse
:
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 564 av fru Olsson och fru Hamrin-Thorell samt II: 688
av herr Helén m. fl. måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
46 §.
3 mom. Har kvinna med hemmavarande barn under 16 år haft inkomst
av rörelse, vari hon varit verksam i ej blott ringa omfattning, eller inkomst
av eget arbete, må hon åtnjuta avdrag med 300 kronor jämte 25 procent av
nämnda inkomst, samanlagt dock högst med 4 000 kronor. Gift kvinna,
som icke har hemmavarande barn under 16 år, må, därest hon levt tillsammans
med sin man och haft inkomst som nyss sagts, åtnjuta avdrag med
300 kronor. Avdrag med sistnämnda belopp må jämväl åtnjutas av kvinna,
som haft inkomst av jordbruksfastighet och utfört arbete i förvärvskällan
till minst 300 kronors värde, därest kvinnan antingen varit gift och levt tillsammans
med sin man eller ock haft hemmavarande barn under 16 år.
Vad i---— eller frånskild.
Har gift man, som levt tillsammans med sin hustru, haft inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse och har hustrun utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, må mannen njuta avdrag med nämnda
belopp. Har makarna haft hemmavarande barn under 16 år och har hustrun
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
i ej blott ringa omfattning deltagit i arbetet i förvärvskällan, inå mannen
utöver sagda belopp åtnjuta avdrag med jämväl 25 procent av det belopp,
som motsvarar femtedelen av hans inkomst av förvärvskällan, dock så att
det fasta avdraget och kvotavdraget sammanlagt uppgår till högst 1 000
kronor.
Avdrag enligt--- 2 000 kronor.
Avdrag enligt ---* — sagda kommun.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uPPS*ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1964 eller tidigare år.
IV) beträffande punkten D)
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristensson,
vilka ansett att utskottet under nämnda punkt bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 80 av herr Schött och II: 101 av herr Nordgren m. fl. måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att enligt dess mening
allmänna skatteberedningen bör, med beaktande av de i
motionerna anförda synpunkterna, framlägga sådant förslag
till förvärvsavdrag för gift kvinna liksom för ensam
barnförsörjare, varigenom avdrag kan erhållas för styrkta
verkliga kostnader;
V) beträffande punkten E)
av herrar Elofsson, Gösta Jacobsson, Billman, Enarsson, Skårman, Magnusson
i Borås, Christenson i Malmö, fru Nettelbrandt, herr Eriksson i
Bäckmora och fru Kristensson, vilka ansett,
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 16 börjar med »Utskottet
vill» och slutar med »motionen II: 516» bort ha följande lydelse:
Motionären erinrar om att maximibeloppet för detta avdrag ursprungligen
sattes i relation till ortsavdraget. De höjningar av ortsavdraget, som efter
hand genomtörts, har dock inte följts av motsvarande uppjusteringar av
maximum för avdragsrätten för skattskyldig, som utger underhåll till icke
hemmavarande barn. En höjning av detta avdragsmaximum till 2 000 kr. i
enlighet med motionärens yrkande skulle underlätta för barnavårdsmannen
att få till stånd frivilliga avtal om underhåll, som tillgodoser både moderns
och barnets berättigade intressen.
Mot ett omedelbart genomförande av denna reform har invänts, att socialpolitiska
kommitténs och allmänna skatteberedningens förslag bör invän
-
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196b
tas. Med hänsyn dels till att ett genomförande av den ifrågavarande reformen
inte reser några tekniska svårigheter, dels att det torde dröja innan
ovannämnda utredningars förslag kan leda till resultat i denna fråga, vill
utskottet tillstyrka bifall till motionen II: 516.
dels ock att utskottets hemställan under punkten E) bort ha följande lydelse
:
att riksdagen med bifall till motionen 11:516 av herr
Westberg måtte beträffande avdraget i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
för icke-vårdnadshavare för underhåll till
eget barn besluta att fr. o. m. 1965 års taxering höja avdragets
maximibelopp till 2 000 kronor och således antaga följande
-
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av b6 § 2 mom. kommnnalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
46 §.
2 mom. I hemortskommunen----njuta avdrag;
1) för periodiskt understöd---— eller uppfostran;
2) för dels ---omyndiga barn;
3) för dels ----allmän försäkring; samt
4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret utgivit för
underhåll av sådant hans barn under 16 år som icke varit hemmavarande,
dock sammanlagt högst för 2 000 kr.
Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.
Därest skattskyldig —--nämnda tid.
Avdrag, som — ---18 år.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering och i fråga
om eftertaxering för år 1964 och tidigare år.
VI) beträffande punkten F)
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristensson,
vilka ansett att utskottets hemställan under nämnda punkt bort ha följande
lydelse:
25
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 196i
att riksdagen måtte i anledning av de likalydande motionerna
1:571 av herr Virgin in. fl. och 11:681 av herr
Heckscher m. fl., antaga
dels följande
Förslag
till
lag om ändring av 78 § 2 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
48 §.
2 mom. Skattskyldig fysisk---nedan sägs.
Skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken och icke haft hemmavarande barn under 16 år, åtnjuter
kommunalt ortsavdrag med 4 500 kronor.
Har skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans
med andra maken, haft hemmavarande barn under 18 år, som icke
haft 2 400 kronors inkomst, äger han åtnjuta ortsavdrag med dels 4 500 kronor,
dels därutöver följande belopp för sådant barn, nämligen 1 000 kronor
för ettvart av de två första barnen och 1 500 kronor för varje följande
barn.
Gift skattskyldig, som under beskattningsåret icke levt tillsammans med
andra maken, ävensom ogift skattskyldig (varmed jämställes änkling, änka
och frånskild) äger, därest han haft ett eller två hemmavarande barn under
18 år, som icke haft 2 400 kronors inkomst, åtnjuta kommunalt ortsavdrag
med 4 500 kronor och, därest han haft ytterligare sådant barn, med
1 500 kronor för varje barn utöver två.
Annan skattskyldig än i andra, tredje eller fjärde stycket sägs (ensamstående)
äger åtnjuta kommunalt ortsavdrag med 2 250 kronor.
Har skattskyldig------— tiotal kronor.
Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1965 och tidigare år.
dels ock det i motionerna framlagda förslaget till förordning
om ändring av 10 g 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
26 Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 1964
VII) beträffande punkten G)
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristensson,
vilka ansett att utskottet under nämnda punkt bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1: 571 av herr
Virgin m. fl. och II: 681 av herr Heckscher m. fl., i vad
avser förevarande fråga, antaga det i motionerna framlagda
förslaget till förordning angående skatteberäkning för
barnfamiljer i vissa fall;
VIII) beträffande punkten H)
a) av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristensson,
vilka ansett att utskottet under nämnda punkt bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 571 av herr Virgin m. fl. och II: 681 av herr Heckscher
m. fl., i vad avser förevarande fråga, under uttalande av
sin anslutning till vad i motionerna anförts beträffande
grunderna för familjebeskattningen och familjestödet måtte
i skrivelse till Kung], Maj:t anhålla, att nämnda motioner
överlämnas till allmänna skatteberedningen att beaktas vid
fullgörandet av beredningens uppdrag;
b) av herrar Billman, Skärman, Christenson i Malmö och fru Nettelbrandt;
IX)
beträffande punkten 1)
av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Magnusson i Borås och fru Kristens
son, vilka ansett att utskottet under nämnda punkt bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 206 av herr Virgin in. fl. och II: 298 av herr Heckscher
m. fl., i vad avser förevarande fråga, måtte besluta, att för
ålders- eller invalidpensionär skall utgå förhöjda ortsavdrag,
nämligen med 3 600 kronor för ensam pensionär, med
6 000 kronor för makar av vilka en är pensionär och med
7 200 kronor för makar som båda är pensionärer, samt på
grund härav antaga de i motionerna framlagda förslagen
till
1) lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370); samt
2) förordning om ändrad lydelse av 8 § och 10 § 1 mom.
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 35 år 19 ti b
27
Särskilt yttrande
beträffande punkten 1)
av herrar Billman, Skärman, Christenson i Malmö och fru Nettelbrandt,
vilka anfört följande:
»I anslutning till utskottets behandling av frågan om särskilt förhöjt ortsavdrag
för folkpensionärer vill vi framhålla att vi i princip delar uppfattningen
att folkpensionärernas skatteproblem förtjänar särskild uppmärksamhet.
De problem som härvid påkallar en mera tillfredsställande lösning
än som gällande lagstiftning medger gäller folkpensionärer med en mindre
inkomst vid sidan av folkpensionen. Dessa pensionärer kan nämligen drabbas
av en mycket hög marginalbelastning på en mindre extrainkomst. Ifrågavarande
»marginalskatte»-probIem bör lösas genom en mindre hård reduktion
av de inkomstprövade förmånerna — bostadstillägg och hustrutilllägg
— inom folkpensioneringen samt genom en höjning av det s. k. extra
avdraget vid beskattningen för folkpensionärer jämte därtill knutna avtrappningsregler.
Yrkanden om en mera förmånlig behandling av folkpensionärerna i båda
de här nämnda avseendena har framförts i folkpartimotioner såväl i år som
tidigare. Årets motioner har behandlats i annat sammanhang, dels av bevillningsutskottet
dels av andra lagutskottet.»
Stockholm 11)64. Isnac Marcns Boktryckeri Aktiebolag
640145