Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1964

1

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av skytteorganisalioner.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:199 av herr Arvidson samt 11:377 av herrar Ståhl och
Mellqvist, har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

13. Ideell organisation---skattepliktig inkomst.

Till organisation, som avses i föregående stycke, hänföres även organisation,
vilken har till uppgift att befrämja färdighet i gevärs- eller pistolskytte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:377.

I fråga om idrottssammanslutningarna, vilka i rättsligt hänseende har karaktären
av ideella föreningar, gäller att, i den mån de utövar ekonomisk
verksamhet av skattepliktig natur, skattskyldighet till kommunal och statlig
inkomstskatt föreligger i samma utsträckning som för fysiska personer (se
53 § 1 mom. kommunalskattelagen samt 6 och 7 §§ förordningen om statlig
inkomstskatt). Jämväl för förmögenhet är de i samma mån skattskyldiga
(se 6 i§ 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt). Vad angår den
statliga inkomstbeskattningen intager de en förmånligare ställning än såväl
fysiska personer som flertalet ekonomiska föreningar. Skatten är nämligen

Hlhantj till riksdagens protokoll 1964. 7 sand. Xr 27

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 196A

icke progressiv utan proportionell, varjämte skattesatsen, soin för ekonomiska
föreningar utom sambruksföreningar är fastställd till 40 procent av
den beskattningsbara inkomsten, för ideella föreningar är bestämd till allenast
15 procent. Genom beslut av 1948 års riksdag infördes i anvisningarna
till 29 § (punkt 13) och 36 § (punkt 4) kommunalskattelagen särskilda bestämmelser
rörande beskattningen av idrottsorganisationer. Dessa bestämmelser
innebär, att ideell organisation, som har till huvudsaklig uppgift att
främja icke professionell idrott eller gymnastik, från bruttointäkt av rörelse,
som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning av idrottsmärken
eller annan därmed jämförlig förvärvsverksamhet får åtnjuta avdrag
för alla omkostnader under beskattningsåret för intäktens förvärvande och
bibehållande, även om omkostnaderna endast medelbart eller delvis haft avseende
å intäktens förvärvande eller bibehållande. Med sådana omkostnader
avses bl. a. omkostnader för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet,
propaganda- och upplysningsverksamhet samt administration. Att
nämnda kostnader tillika främjat organisationernas ideella syften inverkar
inte på deras egenskap av avdragsgilla omkostnader i förvärvskälla. Avdrag
medgives dock inte för omkostnader, som bestritts av icke skattepliktiga
bidrag av allmänna medel m. m.

I 7944 års skattesakkunnigas betänkande II (SOU 1946:56) med förslag
angående idrottssammanslutningars beskattning för inkomst har gjorts vissa
begreppsbestämningar i avsikt att åstadkomma en gränsdragning mellan vad
som är att hänföra till idrott och gymnastik å ena sidan samt vad som är
hänförligt till sport å andra sidan. De sakkunniga har härutinnan anfört:

Med idrott torde i allmänhet förstås utförandet av kroppsövningar inriktade
på att nå vissa mätbara resultat. Denna verksamhet kan utövas såväl utan
redskap, t. ex. vid löpning, simning och brottning, som med användande av
redskap, t. ex. vid stavhopp, skidåkning och tennis. Det väsentliga vid idrott
är dock enligt vedertagen uppfattning utövarens personliga, kroppsliga insats,
medan de redskap, som förekomma inom vissa idrottsgrenar, ej i nämnvärd
grad inverka på resultatet till förmån för den ene eller den andre
idrottsutövaren. Huvudsyftet med idrotten är att uppfostra och utveckla
människan både fysiskt och psykiskt. Idrotten skall befordra individernas
kroppsliga utveckling samt deras karaktärsdaning. Detta sker dels genom
idrottsutövarnas träning och dels genom deras deltagande i tävlingar. Tävlingsidrotten
är sålunda icke något slutmål för idrottsverksamheten, men
den är ett oumbärligt hjälpmedel för idrottens fortbestånd och utveckling.

Gymnastik brukar beskrivas såsom systematiskt ordnade, efter människokroppens
behov avpassade kroppsövningar, vilkas mål är att stärka och
utveckla människan såväl kroppsligt som andligt. Genom en harmonisk utbildning
av människans fysiska färdigheter och karaktärsegenskaper eftersträvas
ett sunt behärskande av kropp och själ. Gymnastik bedrives huvudsakligen
genom övningar och uppvisningar.-------Till sin all männa

karaktär skiljer sig gymnastiken från idrotten endast därigenom
att den icke syftar till att nå direkt mätbara resultat.

Till sport brukar begreppsmässigt räknas sådana kroppsövningar för upp -

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1961

3

nående av vissa mätbara resultat, vari användandet av redskap utgör ett
väsentligt moment. Redskapens beskaffenhet är vid olika slags sport av stor
betydelse för resultatet, t. ex. vid segel-, motor- och hästsport. Inom sporten
tilldraga sig tävlingsresultaten oftast det allt överskuggande intresset, medan
anslutningens storlek och verksamhetens allmännyttiga karaktär framstå
såsom faktorer av mera underordnad betydelse. Utmärkande för såväl
idrott och gymnastik som sport får anses vara att de resultat, som primärt
eftersträvas, icke äro av ekonomisk art.

Uttrycket sport användes emellertid även i en vidsträcktare bemärkelse
såsom omfattande jämväl de olika slagen av idrott. Det talas sålunda om
simsport, skidsport, skridskosport o. s. v. fastän det är fråga om typiska
idrottsgrenar enligt den ovan antydda gränsdragningen mellan idrott och
sport.

Vid framläggandet av det slutliga förslaget till nu gällande regler om
idrottsorganisationers beskattning framhöll departementschefen att bestämmelserna
borde begränsas till ideella organisationer med huvudsaklig uppgift
att främja icke professionell idrott eller gymnastik och att man vid
bedömandet av vilka sammanslutningar som omfattades av lagstiftningen
i första hand borde beakta de av 1944 års skattesakkunniga återgivna begreppsbestämningarna
med avseende å idrott, gymnastik och sport.

Genom utslag den 24 september 1957 (RÅ 1957 ref. 37) och den 9 december
1958 (RÅ 1958 ref. 60) har regeringsrätten förklarat Svenska Pistolskytteförbundet
resp. Västmanlands skytteförbund inte vara att hänföra till
sådan idrottsorganisation som hör taxeras jämlikt punkt 13 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen.

Frågan om skytteorganisationers beskattning har därefter varit föremål
för riksdagens behandling år 1959, då motioner med samma yrkande
som de nu förevarande avvisades av riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets
betänkande nr 15. Utskottet framhöll häri bland annat att en omprövning
av gränsdragningen mellan ideella föreningar som främjar idrott
och gymnastik, å ena sidan, och andra organisationer å sportens område,
å andra sidan, ur vissa synpunkter kunde te sig motiverad, därvid de erfarenheter
som vunnits av lagstiftningens verkningar borde beaktas. Utskottet
ifrågasatte inte skytterörelsens betydelse men var inte berett tillstyrka
den av motionärerna föreslagna utvidgningen av stadgandets tillämplighetsområde
till skytteorganisationer. Med lika stort fog kunde nämligen
— menade utskottet -— hävdas från åtskilliga andra ideella organisationer
inom sportens område, som inte nu omfattas av stadgandet, att de borde få
komma i åtnjutande av samma förmånliga behandling i skattehänseende.
Även från andra ideella organisationer kunde göras gällande att för deras
del borde finnas en liknande anordning, innebärande rätt till avdrag från
skattepliktig inkomst genom t. ex. märkesförsäljning för kostnader för
propaganda eller upplysningsverksamhet o. d.

Av innehållet i förenämnde motioner må här återges följande.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 196i

Motionärerna framhåller att vad som är utmärkande för idrotten i allt
väsentligt gäller också i fråga om skyttet. Dess huvudsyfte är att uppfostra
och utveckla människan såväl fysiskt som psykiskt och det har en särskild
betydelse för ungdomen genom att det främjar självdisciplin, koncentration
och viljestyrka. Av särskilt värde är också den goda andan och det fostrande
kamratskapet inom skytteföreningarna.

Den omständigheten, att regeringsrätten genom utslag åren 1957 och
1958 ansett skytteförbund inte vara hänförliga till sådana idrottsorganisationer,
som avses i punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen,
anser motionärerna utgöra ett starkt belägg för att en lagändring bör
komma till stånd.

Utskottet

I fråga om idrottssammanslutningars inkomsttaxering gäller särskilda bestämmelser,
vilka såvitt angår inkomst av rörelse återfinns i punkt 13 av
anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Reglerna innebär att från
bruttointäkt av rörelse, som består i anordnande av idrottstävlingar, försäljning
av idrottsmärken eller annan därmed jämförlig förvärvsverksamhet
avdrag medges för alla omkostnader, som över huvud taget har något
samband med rörelseintäkternas förvärvande och bibehållande. Detta innebär
alltså att avdragsrätt i regel föreligger även i fråga om sådana kostnader
som i första hand främjar sammanslutningarnas ideella syften.

Som exempel på sådana kostnader anges i det berörda lagrummet utgifter
för idrottsmateriel, instruktions- och träningsverksamhet, propaganda- och
upplysningsverksamhet samt administration.

I förevarande motioner har framställts lagstiftningsyrkande av innebörd,
att organisationer med uppgift att främja färdighet i gevärs- eller pistolskytte
i skattehänseende jämställes med sådana idrottssammanslutningar
som avses i punkt 13 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande.

Motivet för införande av den särskilda regeln för beräkning av idrottssammanslutningarnas
rörelseinkomster var svårigheten att i de särskilda
fallen avgöra om en utgift hade samband med intäkternas förvärvande och
bibehållande. Detta hade i praxis medfört att avdrag medgavs enligt en
schablonmässig kvotuppdelning av kostnaderna i en avdragsgill och en inte
avdragsgill del. Vid denna uppdelning hade fästs särskild vikt vid idrottssammanslutningarnas
ideella strävanden och detta hade föranlett påfallande
höga taxeringar. Bestämmelsen i den ifrågavarande anvisningspunkten
är alltså avsedd inte som ett skatteprivilegium för idrottssammanslutningarna
utan endast som en schablonregel för beräkning av de avdragsgilla
omkostnaderna, föranledd av de särskilda förhållanden som gäller beträffande
sammanslutningarnas inkomstförvärv.

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 196i 5

Då de särskilda bestämmelserna infördes år 1948 i skattelagstiftningen,
ägnades särskild uppmärksamhet åt frågan om gränsdragningen mellan de
organisationer, för vilka de särskilda beskattningsreglerna borde gälla, och
övriga sammanslutningar. Till den förra gruppen hänfördes ideella organisationer
med huvudsaklig uppgift att främja icke professionell idrott eller
gymnastik. Härigenom uteslöts föreningar å sportens område, bland vilka
särskilt nämndes föreningar med syfte att främja segel-, motor- och hästsport.
Det underströks särskilt från föredragande departementschefens sida,
att det i stadgandet upptagna villkoret, att främjandet av idrott eller gymnastik
skulle — för att stadgandet skulle vinna tillämpning — vara den
ideella organisationens huvudsakliga uppgift. Anledningen till att bestämmelsernas
tillämplighetsområde begränsades till idrottsliga sammanslutningar
med huvudsakligt syfte att främja icke professionell idrott och gymnastik
var att man vid lagstiftningens tillkomst ville anknyta till en regel
i då gällande nöjesskatteförordning, enligt vilken sådana sammanslutningar
åtnjöt viss befrielse från nöjesskatt.

Om man bortser från den rent formella skillnad mellan å ena sidan
idrottssammanslutningar och å andra sidan skytteorganisationer som ligger
däri, att de senare inte gärna kan sägas främja »idrott eller gymnastik»,
kan —- som motionärerna framhåller — någon större principiell skillnad
de olika sammanslutningarna emellan knappast anses föreligga. En omprövning
av nu gällande regler kan därför, inte minst från rättvisesynpunkt,
framstå som motiverad.

En sådan omprövning måste emellertid ske i ett större sammanhang. Ett
genomförande av motionärernas förslag skulle innebära en orättvisa inte
endast mot alla ideella sammanslutningar inom sportens område, som nu
inte omfattas av stadgandet, utan även mot en mängd andra ideella organisationer,
vilka med rätta kan kräva att deras inkomst av rörelse bör beräknas
på liknande sätt som de ideella idrottsorganisationernas.

Utskottet kan således inte ansluta sig till motionärernas lagstiftningsyrkande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:199 av herr Arvidson
samt 11:377 av herrar Ståhl och Mellqvist angående beskattningen
av skytteorganisationer icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 196A

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman, Enarsson och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Andersson i
Essvik, Eriksson i Bäckmora och Björkman.

Reservation

av herrar Gösta Jacobsson, Enarsson, Billman, Magnusson i Borås, Christenson
i Malmö och Björkman, vilka — under åberopande av innehållet i de
likalydande motionerna 1:199 av herr Arvidson samt 11:377 av herrar Ståhl
och Mellqvist angående beskattningen av skytteorganisationer ansett, att
utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna och således hemställa,

att riksdagen måtte antaga det i motionerna framlagda
förslaget till lag om ändrad lydelse av punkt 13 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1964
640268