Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196i

1

Nr 26

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattningen för avsättning till brandoch
stormskadefond vid skogsbruk, m. m.

(2:a avd.)

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likatydande
motionerna 1:78 av herr Jonasson m. fl. och 11:100 av herr Nilsson i
Svalöv m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. förordningen den 30 november
1951 (nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad

inkomst

Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. förordningen den 30 november 1951
(nr 763) angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §.

2 mom. I fråga —---jordbruksfastigheten; samt

8) intäkt, som uppkommit därigenom att avsättning till särskilda investeringsfonder
för förlorade inventarier och lagertillgångar återförts till beskattning
under sådana förhållanden att, därest det återförda beloppet i stället
utgjort köpeskilling för de förlorade tillgångarna, köpeskillingen enligt
6) och 7) ovan skulle ansetts såsom ackumulerad inkomst, så ock intäkt,
som uppkommit därigenom att avsättning till skogskonto återförts till beskattning
i samband med överlåtelse av jordbruksfastighet genom avyttring,
skifte av dödsbo eller bodelning, dock att ränta som tillägges det återförda
beloppet icke skall anses utgöra sådan inkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 196i. 7 samt. Nr 26

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196b

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte snarast förelägga riksdagen förslag till inrättande av
brand- och stormskadefond vid skogsbruk med rätt till skattefri
avsättning till sådan.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 11:100.

Enligt 1 § förordningen den 27 mars 1954 (nr 142) om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo
eller familjestiftelse, som haft intäkt av skogsbruk, rätt att för det beskattningsår
varunder sådan intäkt uppburits insätta viss del av intäkten på
särskilt konto i bank, s. k. skogskonto. För sålunda insatta medel erhåller
den skattskyldige uppskov vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt.
Skogskonto kan uppläggas hos riksbanken, affärsbank, sparbank eller
centralkassa för jordbrukskredit. Ränta å insatta medel utgår efter den
räntefot som banken bestämmer. Lagstiftningen om skogskonto är således
tillämplig endast på skattskyldig, som är underkastad progressiv beskattning.
Detta sammanhänger med att bestämmelserna i första hand avser att
mildra verkningarna av beskattningens progressivitet och att desamma således
ur denna synpunkt kan betraktas som ett komplement till reglerna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Medel, som uttages från skogskonto, skall redovisas såsom inkomst i
självdeklarationen för det beskattningsår, varunder uttaget skett. Längre
tid än tio år må medel inte innestå å skogskonto.

överlåter den skattskyldige fastighet, som utgör den väsentliga delen av
förvärvskälla, för vilken insättning å skogskonto verkställts, skall innestående
medel upptagas såsom bruttointäkt av skogsbruk för det beskattningsår,
under vilket överlåtelsen ägt rum. Motsvarande betämmelser gäller bl. a.
vid skifte av dödsbo, som har medel innestående å skogskonto, samt i visst
fall vid bodelning.

Förordningen den 15 maj 1959 om särskilda investeringsfonder för förlorade
inventarier och lagertillgångar (de s. k. eldsvådefonderna) har till
syfte att bereda möjlighet för rörelseidkare samt jordbrukare med bokföringsmässig
redovisning till uppskov med beskattningen av försäkrings -

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196U

3

och liknande ersättningar för förlorade inventarier och lagertillgångar. Detta
uppskov med beskattningen kan den skattskyldige begagna sig av för
att anskaffa nya tillgångar. Ersättningsanskaffningen innebär att de nya
tillgångarna i beskattningshänseende anses avskrivna med belopp motsvarade
de ianspråktagna fonderna. Användes fondmedlen inte för avsett
ändamål inom tre år, skall medlen återföras till beskattning jämte på visst
sätt beräknad ränta. Efter dispens av riksskattenämnden kan uppskov med
ersättningsanskaffningen beviljas för ytterligare tre år. Avdraget kan tillkomma
såväl fysisk som juridisk person.

I samband med de år 1962 i anslutning till proposition nr 114 beslutade
ändringarna i 1951 års förordning angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst avvisade riksdagen i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan i betänkande nr 47 motionsyrkande om att denna
förordnings bestämmelser skulle göras tillämpliga, då å skogskonto insatta
medel tvångsvis återfördes till beskattning vid avyttring av fastighet,
vid skifte av dödsbo och vid bodelning. Till stöd för sin hemställan
härutinnan anförde utskottet följande.

Såsom framhålles av departementschefen i propositionen bör en skogsägare
i eget intresse inte utnyttja denna möjlighet till skatteuppskov i sådan
utsträckning att behov av resultatutjämning uppkommer, då medlen
återföres till beskattning. Om återföring sker i samband med skifte av dödsbo
kan dock enligt propositionen vissa skäl tala för att beskattningseffekten
mildras. Eftersom spörsmålet om dödsbos inkomstbeskattning emellertid
för närvarande är föremål för prövning inom skatteflyktskommittén
och då kommittén därvid även torde komma att beakta frågan om beskattningen
av från skogskonto återförda medel — detta torde även gälla vid
förekommande fall av bodelning — anser utskottet i likhet med departementschefen
att kommitténs förslag bör avvaktas. Med det anförda avstyrker
utskottet nu ifrågavarande motionsyrkanden.

Samtidigt avvisade riksdagen, likaledes enligt utskottets hemställan, motionsyrkande
angående inrättande av brand- och stormskadefonder vid
skogsbruk. Därvid åberopade utskottet följande.

Inledningsvis bär utskottet uttalat att propositionen tagit sikte på eu reformering
av bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Därvid har möjlighet
beretts de skattskyldiga till särskild skatteberäkning beträffande intäkter
i anledning av brand- och stormskador. Dessutom äger skogsägare i
förekommande fall rätt till insättning å skogskonto. Spörsmålet om resultatutjämning
genom utvidgad användning av kontometoden kommer, såsom
torde framgå av det följande, att prövas av allmänna skntteberedningen.

Med hänsyn till vad nu anförts föreligger enligt utskottets mening inte
anledning att tillsätta den av motionärerna begärda särskilda utredningen.

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196i

I föreliggande motioner framhålles till en början, att den
svenska inkomstbeskattningen bygger på principen om beskattningsårets
slutenhet. Detta innebär bl. a. att en inkomst, som i och för sig är hänförlig
till flera år men av tekniska skäl kommer fram och redovisas ett visst
beskattningsår, i sin helhet tages till beskattning under ett och samma år.
Progressiviteten i den statliga inkomstbeskattningen leder då ofta till att
skatten blir hårdare än om inkomsten fördelats på de år till vilken den
egentligen hör. Intill dess vår skattelagstiftning ger bättre möjligheter till
resultatutjämning än som för närvarande är fallet, är bestämmelserna om
särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst av mycket stor betydelse.
I anslutning härtill tar motionärerna upp två frågor.

1) Tvångsåterföring av medel som avsatts å skogskonto. Rätten att avsätta
medel till skogskonto utgör ett värdefullt inslag i försöken att få
en rättvisare beskattning av inkomster som hänför sig till flera år men
framkommer under visst beskattningsår. I vissa fall kan emellertid syftet
härmed förfelas, nämligen då en tvångsåterföring av insatta medel måste
ske i samband med avyttring av fastighet, skifte av dödsbo eller bodelning.
För att i dylika fall en för hög skattebelastning skall kunna undvikas är
det angeläget att någon form av utjämning möjliggöres. Detta kan ske om
uttaget får betraktas såsom ackumulerad inkomst.

Enligt 3 § 2 mom. 8) förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst skall intäkt, som uppkommit genom att avsättning
till särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar
återförts till beskattning, under viss förutsättning få betraktas
som ackumulerad inkomst. Motsvarande bestämmelser bör enligt motionärernas
mening införas beträffande medel som avsatts till skogskonto och
tvångsåterföres i fall som ovan berörts.

2) Inrättande av brand- och stormskadefond vid skogsbruk. Möjligheter
alt avsätta medel å skogskonto föreligger även för intäkt på grund av
försäkring i samband med skada å växande skog genom brand, stormfällning
m. m. Alternativt kan sådan ersättning betraktas såsom ackumulerad
inkomst. I vissa fall kan emellertid omfattningen av skadorna vara så
stora att ersättningarna härför avser tillväxt under ett betydligt antal flera
år än de tio som i nyssnämnda fall maximalt är tillåtna för utjämning avinkomsten
respektive inkomstskatten. Hänsyn härtill bör enligt motionärernas
mening tagas vid skattelagstiftningens utformande. Närmast till hands
synes dem vara att medge inrättande av brand- och stormskadefond vid
skogsbruk och tillåta skattefria avsättningar till sådan fond såsom gäller
i fråga om rörelse och jordbruk med bokföringsmässig redovisning i fall
av brandskada å lager och inventarier. Genom avsättning till investeringsfond
för förlorade lagertillgångar och inventarier kan den skattemässiga

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1964

5

verkan av branden helt hävas. Det vore rimligt att för skogens del inrätta
en motsvarighet till dessa s. k. eldsvådefonder. I en sådan brand- och stormskadefond
borde få insättas hela det uppburna försäkringsbeloppet samt den
likvid som avser avverkad brandskadad eller stormfälld skog. Detta bör enligt
motionärerna inte få leda till att bestämmelserna om skatteberäkning
för ackumulerad inkomst i avsedda fall upphäves, låt vara att denna skatteberäkning
inte kan medges samtidigt med fondavsättning.

Utskottet

I törevarande betänkande behandlas vissa i motionerna 1:78 och 11:100
aktualiserade spörsmål, som sammanhänger med skogsbeskattningen.

1) Beskattningen vid tvångsåterföring av medel som avsatts å skogskonto.
För att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad inkomst
antog 1951 års höstriksdag förordningen om beräkning av statlig inkomstskatt
för sådan inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås inkomst som
åtnjutits ett visst beskattningsår men som är hänförlig till minst två beskattningsår.
Principen för den särskilda skatteberäkningen är, att statlig
inkomstskatt inte skall utgå med högre belopp än som skulle varit fallet om
de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till beskattning
de år de intjänats eller på vilka de eljest belöper. Bestämmelserna i fråga
blev föremål för översyn genom beslut av 1962 års riksdag.

I motionerna framställes ett lagstiftningsyrkande att bestämmelserna om
ackumulerad inkomst skall få tillämpas, då skogskontomedel tvångsvis återföres
till beskattning i samband med avyttring av fastighet, skifte av dödsbo
eller bodelning. Motionärerna stöder sitt yrkande på att det är angeläget
med någon form av utjämning så att man undviker en till följd av progressionen
alltför hög skattebelastning.

Denna fråga behandlades i samband med att riksdagen, såsom tidigare
nämnts, år 1962 ändx-ade bestämmelserna om ackumulerad inkomst. Motioner
i ämnet lämnades emellertid då av riksdagen utan åtgärd i enlighet
med vad bevillningsutskottet hemställde i sitt betänkande nr 47. Därvid
åberopade utskottet bl. a. att en skogsägare i eget intresse inte borde utnyttja
denna möjlighet till skatteuppskov i sådan utsträckning att behov
av resultatutjämning uppkom, då medlen återfördes till beskattning. Detta
uttalande, som avser avyttringsfallet, får alltjämt anses äga giltighet. Att
insättningen på en gång upptas till beskattning kan inte heller anses oskäligt
med hänsyn till att kontoinnehavaren vid överlåtelsen i allmänhet uppbär
likvid, varmed skatten kan betalas. — Vad angår frågan om återföring
vid skifte av dödsbo och vid bodelning ställde sig 1962 års utskott avvak -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196i

tande med hänsyn till pågående utredning inom skatteflyktskommittén.
Kommittén har i sitt numera avgivna betänkande (SOU 1963:52 s. 181)
tagit upp frågan om möjlighet skall införas att överflytta skogskontoavsättningar
på den som genom bencfikt fång blivit ägare av jordbruksfastigheten
men kommittén har avstått från att framlägga förslag med sådan
inriktning. Skälet härtill har varit att avsättningarna får anses vara av
personlig karaktär och att något större behov av överföringsrätt knappast
kan anses föreligga. Genom att återföring vid arv skall ske först sedan arvskifte
ägt rum, medger enligt kommitténs uppfattning redan gällande bestämmelser
visst rådrum för avveckling av fondavsättningarna.

Såsom kommittén framhåller skall återföring vid arv ske först sedan
arvskifte ägt rum. Detta torde även kunna åberopas till stöd för att det
inte föreligger något större behov av tillämpning av reglerna för ackumulerad
inkomst i förevarande fall. I sammanhanget bör beaktas, att dödsboet
ofta torde ha möjlighet att reglera beskattningen genom frivilliga, successiva
uttag under avvecklingstiden. Härigenom torde en viss progressionsutjämning
kunna erhållas utan tillämpning av bestämmelserna om ackumulerad
inkomst.

Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna i nu förevarande del.

2) Inrättande av brand- och stormskadefond vid skogsbruk. Rörelseidkarc
och jordbrukare med bokföringsmässig redovisning äger rätt att vid inträffat
försäkringsfall eller liknande händelse beträffande inventarier och lager
skattefritt avsätta uppburen ersättning till särskild investeringsfond för
förlorade inventarier och lagertillgångar (eldsvådefond). Om fondmedlen
inte inom viss tid (tre eller efter dispens sex år) tas i anspråk för ändamål,
som avses i förordningen om eldsvådefonder, beskattas medlen jämte ränta.

I motionerna yrkas att en motsvarighet till dessa eldsvådefonder inrättas
för skogens del på så sätt att uppburna försäkringsbelopp och likvider för
brandskadad eller stormfälld skog skall få skattefritt avsättas till brandoch
stormskadefond.

Även detta spörsmål var med anledning av därom väckta motioner föremål
för riksdagens prövning i samband med att riksdagen år 1962 antog
ändrade bestämmelser om ackumulerad inkomst. Riksdagen avvisade detta
motionsyrkande i enlighet med bevillningsutskottets hemställan i betänkande
nr 47.

I likhet med vad som då uttalades finner utskottet inte skäl att tillstyrka
det nu föreliggande motionsyrkandet med hänsyn till att frågan om en
utvidgad användning av kontometoden kommer att prövas av allmänna
skatteberedningen. I detta sammanhang vill utskottet erinra om de möjligheter
till skatteutjämning som redan finns beträffande intäkter i anled -

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196A

7

ning av brand- eller stormskador, nämligen genom bestämmelserna om
skogskonto, om ackumulerad inkomst och om värdeminskning å skog.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna jämväl i nu förevarande
del.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:78 av herr Jonasson
in. fl. och 11:100 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. beträffande

1) beskattningen vid tvångsåterföring av medel som avsatts
å skogskonto, samt

2) inrättande av brand- och stormskadefond vid skogsbruk icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 maj 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Stefanson,
Oscar Carlsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Paul Jansson,
Sundin och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Vigelsbo, Andersson i
Essvik, fru Holmqvist och herr Enskog.

Reservation

av herrar Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo och
Enskog, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:78 av herr Jonasson in. fl. och 11:100 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.
— ansett, att utskottet bort hemställa,

1) beträffande beskattningen vid tvångsåterföring av medel
som avsatts å skogskonto

att riksdagen måtte antaga det vid motionerna fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom.
förordningen den 30 november 1951 (nr 763) angående be -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 196i

räkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst;
samt

2) beträffande inrättande av brand- och stormskadefond
vid skogsbruk

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa,
att Kungl. Maj:t ville snarast förelägga riksdagen förslag
till inrättande av brand- och stormskadefond vid skogsbruk
med rätt till skattefri avsättning till sådan.

Svenska Tryckeriaktiebolaget. Stockholm 1964
631199