Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 196i

1

Nr 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja
sparandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:552 av herr Per-Olof Hanson samt II:
668 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården, vari hemställts, att
riksdagen, för att möjliggöra omedelbara skattelättnader för det målinriktade
bostadssparandet, måtte — med de ändringar, som följer av att ikraftträdandet
bör ske den 1 januari 1965 — antaga det förslag till förordning
om bostadssparande, som redovisats i bevillningsutskottets betänkande nr
16/1963 och som i huvudsak överensstämmer med det nedan under IV i
motionerna I: 570 och II: 680 under punkten 1 a) framlagda förslaget till
förordning om bostadssparande;

II) de likalydande motionerna I: 554 av herrar Per-Olof Hanson och Harald
Pettersson samt II: 669 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården,
vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om utredning och förslag till riksdagen rörande premiering av sparande
på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning genom avdrag
på den statliga inkomstskattens slutbelopp, i enlighet med vad som anförts
i motionerna»;

III) de likalydande motionerna I: 567 av herr Sundin samt II: 671 av herrar
Antonsson och Larsson i Borrby, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen
rörande stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär, i enlighet
med vad i motionerna har anförts»; ävensom

IV) de likalydande motionerna I: 570 av herr Virgin m. fl. och II: 680 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga följande

a) Förslag
till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1965—1970 insätter medel i bank
eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bo 1

Dihang till riksdagens protokoll. 196i. 7 samt. Nr 24

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

stadskonto) må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor
under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt
12 000 kronor.

3 §•

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem,
fritidsbostad eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten
att bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet
skall ej utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning
att bostadsändamålet prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten
att bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §•

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som
intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från
bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret använts
för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1975,
skola upptagas till beskattning vid 1976 års taxering.

5 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes
hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning
från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning
av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering för
1965 eller tidigare år.

b) Förslag
till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning insätter
medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig rätt
att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt
åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

Avdrag medgives endast i den mån det insatta beloppet svarar mot en ökning
under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall
dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §-

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara
upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §.

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.
Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.
Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som
insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §•

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst
intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §•

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto
insatt belopp icke medräknas.

6 §.

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto
efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §•

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig
intäkt.

8 §•

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,
har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd
i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående
kalenderår verkställda insättningar.

9 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för
tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1965; dock att bestämmelserna
icke skola tillämpas vid 1965 års taxering eller vid eftertaxering för
1965 eller tidigare år.

c) Förslag
till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande
paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

1 f Dihang till riksdagens protokoll 1964. 1 samt. Nr 24

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

nämligen till 22 § ett moinent betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,
till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5,
ävensom att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt
betecknad 9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta
extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten
och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och ej
heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges
i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som här
sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt 25 § 4
mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 § 3 mom.
icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i
punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där
bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med
400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och
levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemensamt
åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta
extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och
i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag
med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit
gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör
avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget
ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor. I intet
fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga motsvarande
tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit ogift
(varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande
barn nnder 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till
bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två
familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar
lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av
skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5
procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,
den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må
han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock
högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor
för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån
den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret
av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos
banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar
till 22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga
förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen
om statlig förmögenhetsskatt.

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt
må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den
inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna
i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle
ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; dock att äldre bestämmelser
alltjämt skola gälla vid 1965 års taxering samt vid eftertaxering för 1965
och tidigare år.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrält
vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto enligt
de i motionerna angivna riktlinjerna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 552, 11: 669, 11: 671 och It: 689.

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 196b

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen
har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957
hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt
och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och
möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid
borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om
sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i
början av år 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade
utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än
genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform
efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, benämnt
allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen vissa åtgärder
i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten i utredningen
det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda sparandet stimulerades
genom en definitiv skatteminskning satt i relation till det belopp
som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade utredningen
beträffande möjligheterna att genom ett system med definitiv skatteminskning
stimulera sparandet att det inte går att endast premiera sådant
sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet. Premieringen
måste omfatta även medel, som härrör från sparande, som ändå skulle ha
skett, samt sådana medel, som härrör från tidigare befintliga tillgångar.
Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli lika stora som eller
större än den framkallade sparandeökningen. Vidare skulle kostnaderna
komma att bli av den storleksordningen att de kunde få betydande verkningar
på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering
byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med
uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till
en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser
härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma
en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning
mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika
avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med av
dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband
med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av
sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen Antonsson,
Brundin och Danmans förordade sålunda införande av former för sparpremiering
genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton
som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten
Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande
än de nämnda formerna för banksparande.

1 propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning
med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapi -

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b 7

tal fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det
s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kronor, eller för makar gemensamt
600 kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor. Samtidigt
förordades motsvarande höjning av maximibeloppen för det s. k. sociala
avdraget för försäkringspremier, varigenom även detta avdrag från samma
tidpunkt skulle komma att uppgå till 400 kronor för ensamstående och
800 kronor för gifta. Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.

1 syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det
i propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.
Kampanjen ledes av eu kommitté, vari ingår representanter för
arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutionerna och statsmakterna.

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten under åren 1953—1963 i 1953 års
penningvärde framgår av till betänkandet fogad bilaga 1.

I bilaga 2 och 3 lämnas vissa uppgifter rörande ungdomens lönsparande
och det allmänna lönsparandet.

Av innehållet i de förevar ande motionerna må här återges
följande.

1 motionerna I: 552 och II: 668 framhåller motionärerna bl. a., att en sparstimulans
för att öka bostadssparandet är i hög grad påkallad. De ökade
kapitalresurser, som på detta sätt kan tillföras bostadssektorn, blir till nytta
inte endast för spararna själva utan även för bostadsmarkaden i dess helhet
genom att ökade resurser kan ställas till produktionens förfogande.

I enlighet härmed bör den som under kommande sexårsperiod 1965—1970
sätter in pengar på särskilt bostadssparkonto få dra av detta tillgodohavande
i sin deklaration. Som maximibelopp för ensamstående bör gälla en
summa av 6 000 kronor. För äkta makar bör beloppet sättas till 12 000 kronor.
Medlen skall användas för eget hem eller insats i bostadsrättsförening.
Att ägaren använder del av fastigheten för yrkesverksamhet eller att kostnaden
uppförs på jordbruksfastighet skall inte utgöra hinder från avdragssynpunkt.
Om tillgodohavandet används för okvalificerat ändamål gäller
däremot givetvis att det återförs till beskattning. För att undgå beskattning
bör medlen vidare ha investerats för ändamålet senast före utgången av år
1975. I särskilda, i administrativ väg utfärdade anvisningar bör anges hur
kontrollen av användningen skall ske, exempelvis genom intyg av bostadsrättsförening
vid anskaffande av insatslägenhet eller genom intyg av ledamot
i taxeringsnämnd vid investering i egna hem.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna I: 55b och II: 669
anföres i huvudsak följande. De åtgärder, som hittills vidtagits för att främja
sparandet, har i huvudsak varit inriktade på att stimulera sparandet genom
vinstullottning. Ett sådant system torde emellertid inte befordra ett

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

verkligt sparintresse. Enligt motionärernas mening är det nödvändigt att stimulera
det personliga sparandet i första hand genom viss skattepremiering.
Ett förslag i detta syfte framfördes i en till utredningen om sparstimulerande
åtgärder (SOU 19(51:2) fogad reservation. Förslaget avsåg möjligheter
till inrättande av särskilt sparkonto i bank och jämförlig penninginrättning.
Konto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt skattskyldig fysisk
person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna öppna sparkonto för
minderårigt barn. Det premieberättigade beloppet skulle enligt reservationen
utgöra högst 1 000 kr. per år för ensamstående och högst 2 000 kr. per år
för äkta makar tillsammans. För barnkonto skulle det årliga beloppet begränsas
till 800 kr. Högsta sammanlagda belopp skulle få utgöra 15 000 kr.
exkl. upplupen ränta och för barnkonto 10 000 kr. Premieringen skulle knytas
till beskattningen och utformas så, att den för beskattningsåret uträknade
skatten skulle minskas med 10 procent av det sparade beloppet. Skattesänkningen
skulle bli definitiv, när beloppet stått inne på kontot i fem år.
Premien skulle sålunda motsvara två procent för vart och ett av de fem
åren. Som en förutsättning för premieringen framhölls dels att spararnas
samtliga tillgodohavanden under året skulle ha ökat med minst det belopp
för vilket premiering yrkades, dels att sparbeloppet ökat kontots tidigare
maximum.

Enligt motionärernas mening skulle en sparstimulans genom sparkonto
av denna art vara av stort värde. Banksparandet utgör en synnerligen betydelsefull
del av det personliga sparandet. En stimulans efter de ovan angivna
linjerna kan förväntas främja småsparandet, framför allt ungdomssparandet.
Den metod som motionärerna förordat innebär avdrag på skattens
slutbelopp. Sparstimulansen blir alltså oberoende av vederbörandes inkomstnivå
och ger således en rättvis sparstimulans samtidigt som den torde
vara den enda form som kan effektivisera det verkliga småsparandet.

Till stöd för yrkandet i motionerna 1: 567 och II: 671 anföres bl. a. följande.
Nuvarande sparfrämjande åtgärder är i hög grad inriktade på att
stimulera banksparande och försäkringssparande. I alltför stor utsträckning
har de sparstimulerande åtgärderna haft former, som ytterst grundar sig på
spararnas intresse av lotterivinster. Motionärerna anser det befogat, att man
inom vissa gränser, genom sparfrämjande åtgärder stimulerar allt personligt
sparande, dvs. i princip varje förbättring av nettoförmögenheten under
en viss tidsperiod. En grundläggande princip bör vara, att den enskilde
skall ha full frihet alt välja sparmål och former för sparandet. Det är ett
rättvisekrav alt alla former av nysparande premieras lika. Möjligheter att
konstatera om ett reellt nysparande ägt rum kan skapas genom en s. k. kontantredovisning.
Ett sådant system tillämpas redan av taxeringsmyndigheterna
i viss utsträckning för undersökning av förmögenhetsförändringar hos
skattskyldiga. Det merarbete, som kan åsamkas taxeringsmyndigheterna,
bör därför inte överdrivas.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b 9

Premien bör vara proportionell i förhållande till sparandet och åtnjutas
i form av avdrag på skattens slutbelopp. En premie om 7—12 procent för
ett spar belopp om högst 1 000 kr. per år för ensamstående och högst 2 000
kr. för äkta makar samt högst 800 kr. för barn under 16 år anser motionärerna
vara rimlig. Premiens storlek bör kunna anpassas etter konjunkturläget.
I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande bör föreskrivas, att
högsta nettoförmögenhet under en viss period — exempelvis sistlidna femårsperiod
— skall överskridas innan premie får åtnjutas. Det är också möjligt
att föreskriva ett visst grundsparande innan premie får åtnjutas. Därvid
bör hänsyn tas till försörjningsförmåga och sparförmåga. I fråga om amorteringssparandc
kan en som normal betecknad amortering undantas. En utredning
rörande dessa spörsmål bör bedrivas med största skyndsamhet, och
därvid bör givetvis samordning ske med redan existerande premieringsf
ormer.

1 motionerna 1: 570 och II: 680 framliålles bl. a. betydelsen av att det nya
kapital, som näringslivet fordrar för en fortsatt utbyggnad och en ökad
effektivitet, kan anskaffas både internt från företagen genom självfinansiering
och externt genom upplåning eller genom aktieemissioner. Motionärerna
anser även, att statens och kommunernas investeringar i större utsträckning
än för närvarande bör finansieras genom upplåning. Vidare betonades
att framtida skattesänkningar fordras för att det enskilda sparandet skall
öka. Motionärerna anser det nödvändigt att söka få till stånd ett allmänt
sparvänligt ekonomiskt klimat. Därför krävs särskilda insatser från samhällets
sida på skattepolitikens område för att stimulera det personliga, frivilliga
sparandet. Man har rätt att räkna med att sparviljan ökas avsevärt
när sparandet premieras genom avdragsrätt för sparat belopp vid deklaration.
Bestämmelserna om skattefrihet för sparande bör principiellt utformas
så, att allt sparande behandlas lika. De sparstimulerande åtgärderna bör
därför anknytas till inkomsttagarnas nysparande. Härigenom skulle inte
bara en ökning av tillgodohavanden på bank och i form av värdepapper
såsom obligationer, aktier och andelar i ekonomiska föreningar inbegripas,
utan även premier till liv-, kapital- och pensionsförsäkringar, amorteringar
på lån samt investeringar i rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i
nysparandet. Med utgångspunkt från den sammanställning av förmögenheten
som finns i självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av den årliga
förmögenhetsökningen som grundar sig på ett faktiskt sparande. Eventuella
svårigheter att nå en helt invändningslri metod vid uppskattningen
av den årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får inte
hindra att man söker komma fram mot ett fullt godtagbart system för allmän
stimulans av det årliga nysparandet. Under alla omständigheter bör
frågan underkastas en ingående utredning så att ett allmänt sparavdrag
för det årliga nysparandet kan införas. Angeläget är emellertid att redan nu
genom speciella åtgärder uppmuntra den enskilde till ökat sparande.

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 196t

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.
Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1965—
1970 —- alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt b ostads
konto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration. Som
högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och sammanlagt
12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda
för förvärv av eget hem, fritidsbostad eller för att betala insats i bostadsrättsförening.
Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar
än »normala» skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt 700
kr. För skattskyldig som har hemmavarande barn under 16 år föreslås att
maximum skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering
bör kunna betraktas ett belopp motsvarande 1,5 % av taxeringsvärdet.

Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge en
högst betydande effekt hos barnfamiljer är de egna barnens framtida utbildning.
Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på ett
utbildningskonto skall få dra av beloppet i sin deklaration. Maximum
skall vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot
18 000 kr., exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat
innan barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år
och minst intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,
bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller
el ter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från
gåvoskatt.

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag
bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes
på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här
bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det
belopp för vilket avdrag skall få göras bör maximeras till 1 000 kr. per år
och kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet
på ett konto föreslås till 15 000 kr. (makar 30 000 kr.) exklusive
upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i fem år bör skattebefrielsen
vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens utgång, bör
de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare krävas att
spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst det belopp för
vilket avdrag yrkas. Ingen skall således kunna erhålla skattebefrielse genom
att flytta belopp mellan olika konton. För rätt till avdrag vid beskattningen
bör vidare krävas att sparkontots tidigare maximum överskrides. Lämpligt
kan också vara att avkräva den skattskyldige besked om att det ej förekommit
avyttring av realtillgång.

I syfte att åstadkomma en ökad spridning av ägandet inom näringslivet
förordar motionärerna vidare, att det s. k. spar a vdraget höjes med
200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp
utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening.

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

11

De förslag till skattestimulans av sparandet som ovan framlagts är emellertid
enligt motionärernas mening på längre sikt inte tillräckliga för att nå
en sådan resursfördelning inom samhället att man kan tala om en verklig
ägardemokrati. Motionärerna föreslår därför en särskild utredning med
uppdrag att undersöka och framföra de förändringar i penning- och finanspolitiken,
som betingas av att denna inte endast skall syfta till ökad produktion,
fast penningvärde och full sysselsättning utan även till en allmän
förbättring av medborgarnas förmögenhetsförhållanden.

Utskottet

I de förevarande motionerna framliålles angelägenheten av ett ökat sparande
för att trygga det ekonomiska framåtskridandet och förslag framlägges
till olika åtgärder, som syftar till att främja det personliga sparandet
genom avdrag vid beskattningen eller genom hel eller partiell skattebefrielse
för belopp, som insättes på vissa sparkonton.

Om näringslivet skall kunna hävda sig i den växande internationella
konkurrensen och om de allt mer ökade kraven på samhället skall kunna
tillgodoses, erfordras enligt utskottets mening avsevärda investeringar inom
såväl den enskilda som den offentliga sektorn. En betydande del av
dessa investeringar måste —- även med beaktande av det stora tillskott till
sparandet, som sker genom fondbildningen inom ATP — liksom hittills
finansieras genom de enskilda hushållens sparande. För en bibehållen och
om möjligt ökad ekonomisk expansion är det därför nödvändigt, att det
personliga sparandet på allt sätt uppmuntras. Det torde därvid vara särskilt
angeläget, alt ungdomen bibringas sunda sparvanor.

Såsom framgår av bilaga 1 till betänkandet har bank- och försäkringssparandet
under åren 1953—1962 visat en glädjande stor ökning, trots att
från vissa håll farhågor uttalats för ändrade sparvanor till följd av standardstegring
och ökad social trygghet. Detta torde till inte ringa del bero på
den fulla sysselsättningen och på de olika initiativ till sparstimulerande åtgärder,
som tagits både av statsmakterna och av privata institutioner. Här
kan bl. a. hänvisas till ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet,
vilka varit föremål för särskild propaganda och stimulerats genom
vinstutlottningar. De till betänkandet fogade bilagorna 2 och 3 visar,
att detta sparande fått en betydande omfattning. Vidare bör erinras om
det bostads-, försäkrings- och aktiesparande, som organiserats av banker
och andra sparinstitut. Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om
att värdesäkringskommittén i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1964:
1 och 2) rekommenderat nya låneformer, varigenom spararna skulle beredas
ytterligare möjligheter att värdesäkra sitt långsiktiga sparande. Om
det visar sig lämpligt och möjligt att realisera dessa förslag, är det tänk -

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 2 b år 196b

bart, att de kan få en viss sparstimulerande effekt, särskilt i fråga om personer,
som nu med hänsyn till svårigheterna att placera mindre belopp i
realtillgångar avstår från målsparande.

Det personliga sparandet har även på olika sätt uppmuntrats genom åtgärder
vid beskattningen. Sålunda höjdes genom beslut av 1961 års riksdag
maximibeloppet för det s. k. sparavdraget till 400 kronor för ogifta
och 800 kronor för makar gemensamt. Samtidigt beslöts höjning av det
s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp. Genom den omkonstruktion
av försäkringsavdraget i anledning av 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen
och den skattemässiga regleringen av tjänstegrupplivförsäkringen,
som beslutades av föregående års riksdag, har utrymmet
för rätten till avdrag för försäkringspremier något vidgats. Slutligen bör
nämnas att den vid 1958 års riksdag genomförda höjningen av lotterivinstbeskattningen
inte omfattade vinster på premieobligationer. Genom en
lägre skattesats för sådana vinster erhölls vid lotterivinstbeskattningen en
viss motsvarighet till sparavdraget i inkomstkällan kapital vid inkomstbeskattningen.

Det anförda innebär inte, att utskottet ställer sig avvisande till tanken på
alt genom andra än hittills vidtagna åtgärder söka stimulera till ett ökat
personligt sparande. Självfallet bör varje åtgärd, som kan befinnas lämplig
för sådant ändamål, allvarligt övervägas. Av under senare år verkställda
utredningar framgår emellertid att de möjligheter, som står till buds, är begränsade.
Den mest effektiva stimulansen till ökat sparande är utan tvekan
full sysselsättning och fast penningvärde.

Utskottet behandlar härefter de i motionerna framförda förslagen till
sparstimulerande åtgärder. I motionerna 1:554 och 11:669 samt 1:570
och II: 680 hemställes om riksdagsskrivelse med begäran om utredning och
förslag rörande premiering av sparandet genom skattelättnader för medel,
som insatts på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning.
Förslagen innebär i huvudsak att rätt skall föreligga att under en femårsperiod
göra en högsta årlig insättning på dylikt konto med 1 000 kronor för
ensamstående och 2 000 kronor för makar. I de båda förstnämnda motionerna
förordas därjämte, att föräldrar skall få öppna sparkonton för minderåriga
barn med en årlig insättning å högst 800 kronor samt att preinieringen
skall ske genom minskning av den slutliga skatten. Enligt förslaget
i motionerna 1:570 och 11:680 skall däremot sparpremien ges i form av
avdrag vid taxeringen.

Det i motionerna 1:567 och 11:671 framställda utredningsyrkandet rörande
stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär är mer
vittomfattande och syftar till att genom avdrag på skattens slutbelopp premiera
olika former av nysparande. Motionärerna framhåller att det är ett
rättvisekrav att alla former av nvsparande premieras lika och anser det

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964 13

möjligt att genom kontantsammanställningar vid taxeringen utröna huruvida
egentligt nysparande ägt rum.

Frågan om premiering av nysparandet var såsom framgår av den tidigare
lämnade redogörelsen föremål för överväganden av utredningen om sparstimulerande
åtgärder. I sitt år 1961 framlagda betänkande (SOU 1961:2)
ansåg sig majoriteten av utredningen inte kunna tillstyrka att det totala
enskilda sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning i relation
till det belopp som insattes på ett särskilt konto. Utredningen fann
det heller inte möjligt att endast premiera sådant sparande som framkallades
av själva premieringsförfarandet. Premieringen skulle med nödvändighet
komma att omfatta även medel från sparande, som ändå skulle ha
skett, samt sådana medel, som härrörde från tidigare befintliga tillgångar.
Premieringskostnaderna skulle enligt utredningens mening med all sannolikhet
bli lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen.
Vidare skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen, att de
kunde få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser. Flertalet
remissinstanser delade utredningsmajoritetens mening.

Beträffande möjligheterna att genom definitiva skattelättnader premiera
nysparandet kan utskottet helt ansluta sig till den ståndpunkt, som intagits
av utredningens majoritet. Därjämte vill utskottet framhålla, att de
kontantberäkningar, som förordats i vissa av motionerna för att konstatera
att något reellt nysparande ägt rum, skulle innebära ett betydande
merarbete för taxeringsmyndigheterna utan tillräckliga garantier för en effektiv
kontroll. Kontrollmöjligheterna är nämligen synnerligen begränsade
beträffande sådana tillgångar, som inte är skattepliktiga vid förmögenhetstaxeringen
och som kan representera inte obetydliga värden. Vad
härefter angår frågan om uppskjuten beskattning av mot sparbeloppet svarande
inkomst, vill utskottet framhålla, att detta spörsmål väsentligen är en
fråga om inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen. Med hänsyn
till att det ankommer på allmänna skatteberedningen att taga ställning
härtill, anser utskottet sig inte nu kunna förorda ytterligare utredning om
sådana åtgärder. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till utredningsyrkandena
i motionerna 1:554 och 11:669, 1:567 och 11:671 samt 1:570
och II: 680.

I motionerna I: 552 och II: 668 samt I: 570 och II: 680 yrkas rätt till avdrag
vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande
av eget hem eller för betalning av insats i bostadsrättsförening.
Vidare förordas i de båda sistnämnda motionerna viss skattefrihet för sådant
sparande, som sker i form av särskilt stora amorteringar på egnahemslån.

Införandet av bestämmelser om premiering av sparande på särskilt bostadskonto
genom uppskov med beskattningen är inte enbart en fråga om

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 196b

att åstadkomma en stimulans av bostadssparandet utan även en fråga om
inkomstutjämning. Mot en sådan anordning kan därför riktas samma invändningar
som mot uppskjuten beskattning av medel, som insatts på »allmänt»
sparkonto. Beträffande skatteförmåner för »överamorteringar» på
egnahemslån vill utskottet framhålla, att gällande beskattningsregler redan
erbjuder fastighetsägarna betydande förmåner. De eventuella åtgärder, som
erfordras för att stimulera bostadssparandet, bör därför enligt utskottets
mening ske på annat sätt än genom ytterligare lättnader vid beskattningen.
Utskottet avstyrker således bifall till motionerna I: 552 och II: 668 samt
motionerna I: 570 och II: 680 i här berörda delar.

I sistnämnda motioner förordas därjämte i sparstimulerande syfte avdragsrätt
vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.
De på sådant konto insatta medlen föreslås vidare skola undantagas
från gåvoskatt.

Såsom bevillningsutskottet förra året framhöll vid behandlingen av enahanda
motionsyrkande, talar mot förslaget om rätt till skattefri avsättning
av medel på utbildningskonto i kombination med frihet från gåvoskatt,
att man härigenom på en omväg skulle införa rätt till avdrag vid beskattningen
för kostnader, som enligt nuvarande principer inte är av avdragsgill
natur. Den av motionärerna förordade anordningen sammanhänger intimt
med frågan om avdragsrätt för studieunderstöd. Senast föregående år avstyrkte
riksdagen på förslag av bevillningsutskottet i dess betänkande nr
17 motionsvis väckta förslag om avdragsrätt för periodiskt understöd till
studerande. Med hänsyn härtill anser utskottet sig inte kunna tillstyrka
motionerna I: 570 och II: 680 i vad de avser införande av rätt till avdrag
för sparade medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.

Vidare föreslås i motionerna I: 570 och II: 680 att sparavdraget i inkomstkällan
kapital skall höjas med 200 kronor för ensamstående och 400
kronor för makar i den mån kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör
utdelning på aktier eller andelar i ekonomisk förening. Slutligen förordas
att rätten till sparavdrag utsträckes att gälla även fysiska personer,
som har inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.

I nuvarande situation på aktiemarknaden med stor brist på material
anser utskottet det inte lämpligt att särskilt animera spararna till aktieinvesteringar.
En ökad efterfrågan på aktier skulle endast medföra ytterligare
höjningar av aktiekurserna och minskad förräntning på spararnas
investerade kapital. Vad härefter angår förslaget om införande av särskilda
sparavdrag i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse får utskottet anföra följande. Enligt gällande bestämmelser får sparavdraget
utnyttjas av alla inkomsttagare som har behållen inkomst av kapital,
således även av dem, vilkas huvudsakliga inkomst härflyter från an -

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b 15

nan förvärvskälla. Det finns ingenting som tyder på att fastighetsägare och
egna företagare genomsnittligt sett skulle utnyttja avdraget i mindre omfattning
än löntagare. I detta sammanhang bör även uppmärksammas att
beskattningsreglerna i fråga om inkomst av rörelse och jordbruksfastighet
medger rörelseidkare och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning
vidsträckta möjligheter till konsolidering genom vinstreglerande
dispositioner och att de skattemässiga fördelar, som dessa beskattningsregler
innebär, torde vara avsevärt större än de, som sparavdraget erbjuder.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna I: 570 och
II: 680 även i sist berörda hänseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:552 av herr Per-Olof
Hanson samt II: 668 av herrar Antonsson och Jönsson i
Ingemarsgården om skattelättnader för bostadssparande,

2) de likalydande motionerna 1:554 av herrar Per-Olof
Hanson och Harald Pettersson samt II: 669 av herrar Antonsson
och Jönsson i Ingemarsgården om viss premiering
av sparande på särskilt sparkonto,

3) de likalydande motionerna I: 567 av herr Sundin samt
II: 671 av herrar Antonsson och Larsson i Borrby om stimulans
av det personliga sparandet, ävensom

4) de likalydande motionerna I: 570 av herr Virgin
m. fl. och II: 680 av herr Heckscher m. fl. om vissa sparstimulerande
åtgärder,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1964

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson,* fröken
Ranmark, herrar Stefanson,* Yngve Nilsson, Wärnberg, Enarsson,
Paul Jansson, Sundin* och Skårman; samt

från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson
i Göteborg,* Engkvist, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Forsberg,
Larsson i Umeå, Nilsson i Tvärålund och Björkman.

Icke närvarit vid justering av betänkandet.

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b

Reservationer

I) av herrar Yngve Nilsson, Enarsson, Magnusson i Borås och Björkman,
vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
1:570 av herr Virgin m. fl. och 11:680 av herr Heckscher m. fl. — ansett,
att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte antaga de i motionerna 1:570 och
II: 680 framlagda förslagen till

a) förordning om bostadssparande,

b) förordning om utbildningssparande och

c) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

II) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Enarsson, Sundin, Skårman,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Larsson i Umeå, Nilsson i Tvärålund
och Björkman, vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna
I: 554 av herrar Per-Olof Hanson och Harald Pettersson samt II:
669 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården ävensom motionerna
I: 570 av herr Virgin m. fl. och II: 680 av herr Heckscher m. fl. såvitt
angår stimulans för enskilt frivilligt sparande genom s. k. allmänt skattesparkonto
ävensom motionerna I: 552 av herr Per-Olof Hanson samt II:
668 av herrar Antonsson och Jönsson i Ingemarsgården angående skattelättnader
för bostadssparande — ansett, att utskottet bort hemställa om
utredning och förslag i av motionärerna angivet syfte och därför bort föreslå,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 552 och II:
668, I: 554 och II: 669 samt I: 570 och II: 680 måtte i skrivelse
till Ivungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag
till riksdagen med ledning av vad som i motionerna anförts
rörande premiering av personligt sparande på särskilt sparkonto
i bank eller annan penninginrättning samt rörande
skattelättnader för bostadssparande.

III) av herrar Sundin och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande såvitt gäller motionerna 1:567 och 11:671
bort ha följande lydelse:

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan
om skattepremiering av sparandet i det av utredningen om sparstimulerande
åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Det i motionerna
I: 567 och II: 671 framförda förslaget grundar sig på en reservation till

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 196b 17

utredningens betänkande. I både motionerna och reservationen har framhållits
att det bör vara möjligt att komma fram till en godtagbar metod för
skattepremiering av reellt nysparande. Utskottet delar denna uppfattning
och vill därvid erinra om att den förmögenhetsredovisning, som nu skall
bifogas fysiska personers självdeklaration, i princip bygger på en metod
av det slag som motionärerna förordat. Det bör vara möjligt att utveckla
denna metod, så att den kan tjäna som grund för den åsyftade sparpremieringen.
Utskottet tillstyrker sålunda yrkandet om närmare prövning
och förslag till riksdagen i ärendet. Härvid förutsätter utskottet att frågan
om samordning med andra sparstimulerande åtgärder särskilt uppmärksammas.

dels ock att utskottet under punkten 3) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 567 av herr Sundin samt II: 671 av herrar Antonsson och
Larsson i Borrby måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om utredning och förslag rörande stimulans av det
personliga sparandet i vad avser premiering av reellt personligt
nysparande genom avdrag på den statliga inkomstskattens
slutbelopp.

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

Bilaga 1

Inlåningsutvecklingen i sparinstituten i 1953 års penningvärde

Vid slutet av

Affärs-

bankerna

Spar-

bankerna

Postspar

banken

Jordbruks-

kassorna

Försäkrings-

bolagen1

Totalt

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

mkr

1953......

11 839

9 343

2 849

617

7 266

31 914

1954......

12 600

9 878

2 992

703

7 833

34 006

1955 ......

12 277

10 268

3 086

765

8 282

34 678

1956 ......

12 235

10 572

3 154

799

8 570

35 330

1957 ......

12 784

10 937

3 267

834

8 872

36 694

1958......

13 672

11 259

3 379

848

9 163

38 321

1959 ......

16 188

11 988

3 580

921

9 889

42 566

1960......

15 279

12 434

3 865

1 001

10 165

42 744

1961......

15 630

12 882

3 970

1 087

10 251

43 820

1962......

16 821

13219

4 109

1 181

10 151

45 481

1963......

18 250

13812

4 344

1 312

—

—

1 ATP-fonderna uppgick vid utgången

av år 1963

till 4 764, 2 mkr.

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1964

19

Bilaga 2

Ungdomens lönsparande

Antal lönsparare

Sparbelopp

31/12-62

31/12-63

Deltaga-

Inne-

Insatt

Ut-

Inne-

ök-

st.

st.

re i

stående

under

taget

stå-

ning

1964 års

31/12-62

1963

under

ende

under

vinstut-

mkr

mkr

1963

31/12-

1963

lottning

mkr

63

mkr

st.

mkr

Postbanken ......

111630

109 802

98 372

130,7

58,4

53,6

139,8

9,1

Sparbankerna (255

st.) ............

49 918

51 623

45 049

58,7

35,6

29,7

66,8

8,1

Affärsbankerna ....

3 634

4195

3 823

4,6

3,1

2,0

5,9

1,2

Centralkassor för

jordbrukskredit

(11 st.)..........

423

523

513

0,4

0,3

0,1

0,6

0,1

KF:s sparkassa----

254

282

282

0,3

0,3

0,1

0,5

0,2

HSB ............

3

35

32

0,0

0,0

—

0,0

0,0

165 862

166 460

148 071

194,8

97,7

85,6

213,6

18,8

Motsvarande belopp utgjorde

för år

1962..................

1961 ..........

................ 87,4

................ 78,3

71,5

66,4

194,9

172,2

22,8

18,4

»

»

1960..................

................ 68,1

49,2

153,3

24,6

»

»

1959..................

................ 60,5

41,3

128,9

23,5

»

»

1958..................

................ 52,2

29,3

105,6

26,3

»

1957..................

................ 35,6

24,9

79,3

13,4

1>

1956..................

................ 30,0

20,3

65,9

11,6

»

»

1955..................

................ 25,2

16,7

54,3

9,4

»

»

1954..................

................ 20,7

14,2

44,9

7,5

f>

»

1953..................

................ 18,3

9,1

37,4

10,1

1952 ............

................ 16,4

5,0

27,3

12,0

»

»

1951..................

................ 12,6

2,3

15,3

10,5

»

»

1950..................

0,4

4,8

4,8

Under år 1963 utgjorde antalet nytillkomna lönsparare ca 26 600 st. (1962
= 37 500 st.) och antalet avgångna ca 26 000 st. (1962 = 22 500 st.). Totala antalet
lönsparare ökade således med endast 600 st. mot ca 15 000 st. under år
1962. Antalet nytillkomna lönsparare har vid jämförelse med 1962 nedgått
med ca 10 000 st., vilket medverkat till den låga ökningen av totala antalet
lönsparare.

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 2t år 196i

Bilaga 3

Det allmänna lönsparandet

Antal lönsparare

Sparbelopp (i mkr)

Konto-behåll-ning i
medeltal

Samtliga 31/12

Deltagare i
utlottningen år

Inne-

stå-

ende

1/1

1963

(inkl.

ränta)

Netto-ökning
under
1963
(ins. •/’
utt.)
exkl.
ränta

Be-

håll-

ning

31/12

1963

(inkl.

ränta)

ökning

av be-

hålln.

under

1963

(inkl.

ränta)

1962

1963

1963

1964

lönsp.

31/12

1963

kr.

Postbanken ....

72 321

89 075

57 446

46 986

76,2

47,0

126,7

50,5

1423

Sparbankerna ..

130 194

171 305

107 626

102 374

142,5

97,7

246,7

104,3

1 440

Affärsbankerna

126 021

165 954

102 260

77 074

258,9

78,7

347,1

88,2

2 092

Centralkassor för
jordbrukskre-dit ..........

5 864

7 164

5 062

4 197

3,7

3,0

6,9

3,2

962

KF:s sparkassa

1480

1594

1132

951

0,9

0,7

1,6

0,7

998

HSB..........

377

879

277

526

0,8

0,5

1,4

0,6

1562

336 257

435 971

273 803

232 108

482,9

227,7

730,4

247,5

1675

Under år 1963 (allmänna lönsparandets andra år) uppgick antalet nyupplagda
konton till 128 166 och antalet avslutade konton till 28 452. Antalet
allmänna lönsparare ökade alltså under året med 99 714 st.

Nettoökningen under år 1963, d. v. s. insättningarna minskade med uttagen,
uppgick exkl. räntor till kr. 227 684 891: 57. Behållningen på samtliga
allmänna lönsparkonton utgjorde den 31/12 1963 730,4 mkr. fördelat på
435 971 konton, vilket motsvarar kr. 1 675 i medeltal per konto. Vid slutet
av 1962 var motsvarande medeltal kr. 1 374. Mot bakgrunden av att en stor
del av ökningen under det första året sammanhängde med att anslutningen
till den nya sparformen skett genom överföring av redan befintliga bankräkningar
med deras innestående behållningar, ansågs då att denna genomsnittliga
behållning ej kunde betraktas som representativ för insättningsökningen
under 1962. Nettoökningen under året beräknades därför schablonmässigt
uppgå till kr. 1 000 per lönsparare.

Även under 1963 torde i icke obetydlig utsträckning nyanslutning till det
allmänna lönsparandet ha skett genom överföring av redan befintliga bankräkningar.
Omfattningen härav kan emellertid icke närmare angivas.

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145