Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961
1
Nr 23
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om särskilt
investeringsaudrag i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 24 januari 1964 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 40, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt;
2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr
658) med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och
ekonomisk förenings inkomst i vissa fall; samt
3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I syfte att stimulera industriens maskininvesteringar framlägges i propositionen
förslag om särskilt investeringsavdrag vid den statliga taxeringen
motsvarande tio procent av kostnaden för under år 1964 anskaffade maskiner.
Vidare föreslås att den s. k. Annell-lagen förlänges att gälla under ytterligare
fyra år. Detta innebär bl. a. att avdragsrätt under sex år för utdelningar
upp till 4 procent av inbetalat aktiekapital skall gälla även i fråga
om nyemissioner under åren 1967—1970. Slutligen framlägges förslag om
rätt för svenska exportföretag, som för sin försäljning i utlandet anlitar utländska
dotterbolag, att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avsättning
till internvinstkonto med belopp motsvarande den vinst, som belöper
å lagertillgångar, vilka vid beskattningsårets utgång kvarligger osålda hos
dotterbolaget.
Det föreslagna särskilda investeringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall
för budgetåret 1964/65 med ungefär 100 milj. kr. Avdraget är avsett
att tillämpas första gången vid 1965 års taxering. Övriga bestämmelser
föreslås träda i kraft omedelbart.
De ovannämnda författningsfårslagen är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll J96i. 7 samt. Nr 23
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196i
Förslag
till
Förordning
om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse avseende huvudsakligen
industriell tillverkning och under tiden den 1 januari—31 december 1964
anskaffar maskiner och andra döda inventarier avsedda för stadigvarande
bruk i rörelsen, äger enligt bestämmelserna i denna förordning vid taxering
till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan.
Avdraget skall göras vid 1965 års taxering eller, om kalenderåret 1964
eller del därav ingår i beskattningsår, för vilket taxering i första instans
sker ett senare år, vid denna taxering såvitt avser tillgångar anskaffade under
nämnda beskattningsår.
2 §•
Tillgång skall anses anskaffad när skriftligt avtal om förvärvet träffats
eller, om skriftligt avtal icke träffats, när tillgången levererats. Har skriftligt
avtal om förvärv av viss tillgång träffats och leverans skett under år
1964 men hänför sig avtalet och leveransen till skilda beskattningsår,
skall tillgången anses anskaffad när leveransen sker.
Tillgång, som rörelseidkaren själv tillverkat, anses anskaffad under år
1964 till den del som kostnader då nedlagts på densamma.
3 §.
Särskilt investeringsavdrag skall utgöra tio procent av anskaffningskostnaden
för tillgångar, som avses i 1 § första stycket. I fråga om tillgång, om
vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för leverans efter
den 31 december 1964, skall dock avdraget utgöra tio procent av det avtalade
priset.
Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas för följande tillgångar:
tillgångar med en beräknad varaktighetstid av högst tre år;
begagnade tillgångar;
annan kontorsutrustning än kontorsmaskiner;
motorfordon, vilka omfattas av förordningen den 23 november 1956 (nr
545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, eller som helt
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1961 3
eller delvis utnyttjas för trafik, som avses i 1 § förordningen den 25 oktober
1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m.;
handels- och fiskefartyg;
tillgångar avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk
kraft;
tillgångar, som rörelseidkaren själv tillverkat, om tillverkningen av desamma
påbörjats före den 1 januari 1964; samt
tillgångar, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964,
därest enligt avtalet leverans skall ske efter den 31 december 1966.
Beträffande tillgång, som förvärvats från någon med vilken rörelseidkaren
är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, må särskilt investeringsavdrag
åtnjutas endast om tillgången tillverkats eller skall tillverkas
av säljaren och tillverkningen icke påbörjats före den 1 januari 1964.
Har investeringsfond enligt förordningen den 27 maj 1955 (nr 256) eller
äldre förordningar i enlighet med beslut av Kungl. Maj :t eller arbetsmarknadsstyrelsen
tagits i anspråk med avseende å viss tillgång eller har Kungl.
Maj :t beslutat, att bestämmelserna i förordningen den 5 juni 1963 (nr 216)
om extra avskrivning och särskilt investeringsavdrag vid inkomsttaxeringen
skola äga tillämpning med avseende å viss tillgång, må avdrag enligt denna
förordning icke åtnjutas för tillgången i fråga.
4 §•
Såsom förutsättning för särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning
skall gälla, att den skattskyldige framställt yrkande om sådant avdrag
i allmän självdeklaration eller i därtill hörande bilagor samt att han företett
tillfredsställande utredning angående den investeringskostnad, varå avdraget
skall beräknas. Särskilt investeringsavdrag må icke åtnjutas med
mindre sådan investeringskostnad i förvärvskällan under år 1964 uppgått
till minst 5 000 kronor.
o §.
Har särskilt investeringsavdrag enligt denna förordning medgivits för
tillgång, om vars anskaffande skriftligt avtal träffats under år 1964 för
leverans efter den 31 december samma år, skall följande gälla. Har tillgången
icke levererats senast den 31 december 1966, skall vid taxering till
statlig inkomstskatt för det beskattningsår, som innefattar nämnda dag,
tillägg göras med belopp motsvarande en och en halv gång investeringsavdraget
för tillgången, överlåtes eller nedlägges den rörelse eller rörelsegren,
för vilken tillgången anskaffats, före den 1 januari 1967 och innan
tillgången levererats, skall tillägg som nu sagts göras vid taxeringen för
det beskattningsår, då rörelsen eller rörelsegrenen överlåtits eller nedlagts.
Levereras tillgången senast den 31 december 1966 och är den slutliga
anskaffningskostnaden lägre än det belopp, varå investeringsavdraget
beräknats, skall vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår,
varunder leveransen skett, tillägg göras med femton procent av
skillnaden. Tillägg, varom stadgas i detta stycke, skall göras vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan i fråga.
Riksskattenämnden må, om särskilda skäl därtill äro, medgiva alt tilllägg
som sägs i första stycket icke skall göras eller göras med lägre belopp.
Över beslut, som riksskattenämnden meddelat i sådant ärende, må klagan
icke föras.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
6 §•
Beträffande handels- eller kommanditbolag gäller, att särskilt investeringsavdrag
samt tillägg, varom stadgas i 5 §, beräknas för företaget såsom
sådant.
7 §•
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas
av Kungl. Maj :t.
Förslag
till
Förordning
angående ändring i förordningen den 9 december 1960 (nr 658) med
provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags
och ekonomisk förenings inkomst i vissa fall
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 9 §§ förordningen den 9 december 1960
med provisoriska bestämmelser om beskattningen av aktiebolags och ekono
-
misk förenings inkomst i vissa fall
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
1
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår, för vilka
taxering i första instans äger rum
åren 1963—1973, äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning i
enlighet med vad nedan i 2—8 §§
stadgas.
2
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari
1961—den 31 december 1966, i den
mån sådan utdelning förfallit till betalning
under beskattningsåret och
under förutsättning tillika, om aktierna
utgivits i samband med bolagets
bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för
bolagets registrering ingivits till re
-
skola erhålla ändrad lydelse på sätt
(Föreslagen lydelse)
§•
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse och av jordbruksfastighet enligt
kommunalskattelagen och förordningen
om statlig inkomstskatt
under de beskattningsår, för vilka
taxering i första instans äger rum
åren 1963—1977, äger svenskt aktiebolag
åtnjuta avdrag för utdelning i
enlighet med vad nedan i 2—8 §§
stadgas.
§•
Avdrag enligt 1 § må åtnjutas för
utdelning å aktier, för vilka inbetalning
skett under tiden den 1 januari
1961—den 31 december 1970, i den
mån sådan utdelning förfallit till betr
lning under beskattningsåret och
under förutsättning tillika, om aktierna
utgivits i samband med bolagets
bildande, att ansökan om stiftelsehandlingarnas
godkännande för
bolagets registrering ingivits till re
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b
(Nuvarande lydelse)
gistreringsmyndigheten efter den 31
december 1960 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen
anmälts för registrering efter nämnda
dag.
Avdrag må -—--------
(Föreslagen lydelse)
gistreringsmyndigheten efter den 31
december 1960 samt, om aktierna utgivits
i samband med ökning av aktiekapitalet,
att beslut om ökningen
anmälts för registrering efter nämnda
dag.
ekonomiska föreningar.
9 §-
Utan hinder av bestämmelserna i
54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt
skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i
första instans äger rum åren 1963—
1973, iakttagas vad nedan i 10 och
11 §§ stadgas.
Utan hinder av bestämmelserna i
54 § kommunalskattelagen samt 7 §
förordningen om statlig inkomstskatt
skall med avseende å de beskattningsår,
för vilka taxering i
första instans äger rum åren 1963—
1977, iakttagas vad nedan i 10 och
11 §§ stadgas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad
punkt 15, av nedan angiven lydelse.
Anvisningar
till 29 §.
15. Har bolag eller förening sålt lagertillgångar till utländskt dotterbolag
för vidare försäljning i obearbetat eller bearbetat skick å utländsk marknad
och kvarligga sådana tillgångar osålda hos dotterbolaget vid utgången av
beskattningsåret för moderföretaget, må avdrag åtnjutas för i räkenskaperna
gjord avsättning till internvinstkonto. Avdraget må icke överstiga skillnaden
mellan, å ena sidan, det vid försäljningen till dotterbolaget tillämpade
priset för kvarliggande lagertillgångar, i förekommande fall minskat
med belopp, varmed värdet av dessa nedsatts hos dotterbolaget, samt, å
andra sidan, moderföretagets anskaffningskostnad för samma tillgångar. Har
lj- Ilihang till riksdagens protokoll. iV6i. 7 samt. Nr 23
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196i
avdrag åtnjutits för avsättning till internvinstkonto, skall avsättningen återföras
till beskattning nästföljande beskattningsår; vid detta års utgång
skall frågan om avdrag för förnyad avsättning prövas med hänsvn till då
rådande förhållanden.
Vad ovan sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande enskild rörelseidkare,
som försålt lagertillgångar till av honom ägt utländskt bolag.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och skall äga
tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering
verkställes i första instans år 1964.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 655 av herrar Axel Johannes Andersson
och Nils Hansson samt II: 805 av herr Wedén m. fl., vari hemställts,
1. att riksdagen vid behandlingen av det i Kungl. Maj:ts proposition nr
40 framlagda förslaget om särskilt investeringsavdrag måtte besluta sådan
utformning av förordningen att rätt till avdraget i fråga skall gälla vid maskininvesteringar
avseende industriell tillverkning, oberoende av om företaget
även bedriver annan verksamhet än industriell, och att vederbörande
utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext; samt
2. att riksdagen i samband med behandlingen av samma proposition måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t begära fortsatt, skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen framlägga förslag om rätt i skattelagstiftningen
till avskrivning på återanskaffningsvärde av maskiner och inventarier
;
3. att riksdagen i övrigt vid propositionens behandling måtte beakta vad
i motionerna anförts;
II) de likalydande motionerna I; 656 av herrar Torsten Andersson och
Harald Pettersson samt II: 800 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts,
1. att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i det i proposition nr 40
framlagda förslaget om särskilt investeringsavdrag att rätt till avdraget i
fråga skall gälla för maskininvesteringar avseende industriell verksamhet
och oberoende av om företaget även bedriver annan verksamhet;
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderligt författningsförslag;
3.
att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 40 i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning av frågan rörande avskrivning
på maskiners och inventariers återanskaffningsvärde och om att
förslag i ärendet snarast möjligt måtte föreläggas riksdagen; samt
4. att riksdagen i övrigt måtte beahta vad i motionerna anförts;
III) de likalydande motionerna 1:657 av herr Hubinette m. fl. och II:
803 av herr Nilsson i Lönsboda m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i an
-
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år i96b
slutning till proposition nr 40 måtte besluta att investeringsavdrag skall tillkomma
förutom industrien jämväl företag inom handel, jordbruk och skogsbruk»;
IV)
de likalydande motionerna I: 658 av herr Ferdinand Nilsson m. fl.
och II: 802 av herr Larsson i Borrby, vari hemställts,
dels att i proposition nr 40 föreslagna skatteavdrag vid investering måtte
utgå även till mindre företag, småindustri och hantverk vid investering under
1964 till kostnad av minst 3 000 kronor;
dels att såsom sådan investering måtte betraktas även inköp av alla slags
varaktiga kontorsinventarier samt personbilar, lastbilar, bussar och andra
motorfordon, huvudsakligen avsedda för företagets behov;
V) de likalydande motionerna I: 659 av herr Stefanson m. fl. samt II:
804 av herrar Nordgren och Magnusson i Borås, vari hemställts,
1. att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 40
måtte besluta sådan utformning av förordningen om särskilt investeringsavdrag,
att rätt till sådant avdrag även skall tillkomma reparationsverkstäder
och verkstäder inom hantverk, vilka för sin produktion anskaffar maskiner
av samma slag som egentliga industriföretag, samt
2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
ävensom
VI) motionen II: 801 av herr Hermansson m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen för sin del avslår förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt i proposition
nr 40.»
Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande
vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,
nämligen
I) de likalydande motionerna I: 427 av herr Virgin m. fl. och II: 513 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att punkt 3 c samt punkt 4 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Anvisningar
till 29 §.
3 c. Värdeminskningsavdrag med---särskilda bestämmelser.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
Jämkning av ——--i räkenskaperna.
Har skattskyldigs---för utskylder.
Ådagalägger skattskyldig, —--bokförda värdet.
Har ett —----återstående beloppet.
Skattskyldig må utöver avdrag enligt bestämmelserna i denna punkt åtnjuta
avdrag för beräknad framtida prisstegring med ett belopp, motsvarande
en femtedel av anskaffningskostnaderna för sådana under beskattningsåret
anskaffade maskiner och andra inventarier, vilka vid utgången
av beskattningsåret fortfarande tillhörde rörelsen. Vid tillämpning av denna
bestämmelse skall iakttagas, att kostnaderna för anskaffning av maskiner
och inventarier med en varaktighetstid av högst tre år samt av begagnade
inventarier icke må medräknas samt att, då fråga är om inventarier,
som av den skattskyldige förvärvats från rörelseidkare med vilken han är
förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, anskaffningskostnaden
må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret.
4. Skattskyldig må,--—- undgå taxering.
Avdrag för---tillgångarna anskaffats.
Hava under---lägre belopp.
Har ett---av anskaffningsvärdet.
Har skattskyldig---anskaffade tillgångar.
Oaktat vad -----en skattskyldig.
Då tillgångar---till 28 §.
Finnes skattskyldig---fråga verkställdes.
Den omständigheten---tredje stycket.
Har före---tillgodoräknats honom.
Vad i punkt 3 c sista stycket stadgas om extra avdrag på grund av prisstegring
skall äga motsvarande tillämpning i fråga om maskiner och andra
inventarier, för vilka avdrag för avskrivning åtnjutes enligt bestämmelserna
i denna punkt.
Har aktiebolag---följande åren.
Angående avdrag---till 41 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1965; dock att äldre bestämmelser
fortfarande skola gälla i fråga om 1965 års taxering samt i fråga om eftertaxering
för år 1964 eller tidigare år. I samband härmed skall iakttagas följande.
Oaktat bestämmelserna i punkt 3 c sista stycket samt i punkt 4 elfte
stycket av anvisningarna till 29 § skola för de beskattningsår, beträffande
vilka taxering verkställes åren 1966—1967, extra avdrag för beräknad framtida
prisstegring medgivas med i det följande angiven procentuell andel av
anskaffningskostnaderna för under vederbörande beskattningsår anskaffade
maskiner och andra inventarier, nämligen
såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1966, fem procent av anskaffningskostnaderna,
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b 9
såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1967, tio procent av anskaffningskostnaderna, samt
såvitt angår det beskattningsår, för vilket taxering i första instans verkställes
år 1968, femton procent av anskaffningskostnaderna.
II) de likalydande motionerna I: 575 av herr Virgin m. fl. och II: 685 av
herr Heckscher m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk utredning
om sådan reformering av avskrivningsreglerna för maskiner i jordbruket
att planenlig avskrivning å maskiner i jordbruket (kontantprincipen) kan
medgivas*.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 657, I: 658, I: 659, II: 513, II: 685, II: 800,
II: 801 och II: 805.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning, s. 7—8.
Särskilt investeringsavdrag, s. 9—15.
Den s. k. Annell-lagen, s. 15—16.
Reservering för internvinst, s. 16—23.
Departementschefens hemställan, s. 24.
I ärendet har till bevillningsutskottet inkommit en gemensam framställning
från Sveriges grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund samt en
framställning från vardera av Kooperativa förbundet och Sveriges redareförening.
Motionerna
Till stöd för motionerna I: 655 och II: 805 åberopas i huvudsak följande.
Genom skilda samverkande orsaker har betingelserna för företagssparandet
och därmed utrymmet för självfinansiering av näringslivets investeringar
stegvis försämrats i vårt land. En klart stagnerande utveckling av industriinvesteringarna
har kunnat iakttagas under de senaste två åren, och även
för år 1964 företer industriinvesteringarna enligt nationalbudgeten bilden av
fortsatt stagnation. Denna är särskilt markerad i fråga om maskininvesteringarna.
Motionärerna anser att åtgärder är angelägna för att öka självfinansieringsgraden
inom näringslivet. Trots betänkligheter avseende ut
-
10 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
formningen av det i propositionen framlagda förslaget är motionärerna beredda
att ge det sin anslutning.
Den avgränsning till företag med övervägande industriell tillverkning som
förslaget innehåller är enligt motionärerna i och för sig ägnad att väcka betänkligheter.
Den kan säkerligen inte undgå att för sådana skattskyldiga
inom andra delar av näringslivet, som inte får rätt till investeringsavdraget,
framstå som orättvis. Tillämpningssvårigheter torde inte kunna undvikas.
Att å andra sidan göra en utvidgning till någon ytterligare bransch, skulle
inte lösa gränsdragningsproblemen med mindre än avdraget gjordes tilllämpligt
för samtliga skattskyldiga. Häremot talar förutom aktuella statsfinansiella
skäl det förhållandet att avsaktningen i maskininvesteringarna
är särskilt markerad för industriens del just nu. Det bör emellertid inte förbises
att den föreslagna åtgärden kan såsom den utformats komma att få en
snedvridande effekt. Tillämpad under en längre tid skulle sådana verkningar
bli ofrånkomliga.
Gränsdragningen enligt propositionen skulle komma att tillspetsas i fråga
om rörelse, som omfattar såväl industriell tillverkning som annan verksamhet.
I dessa fall skall avgörande vikt fästas vid »om den industriella
verksamheten dominerar». Om exempelvis en rörelse med blandad industriell
och annan verksamhet har sådan struktur att den industriella delen bidrar
till mindre än hälften av företagets samlade omsättning skall enligt
förslaget investeringsavdrag tydligen inte tillkomma företaget, inte ens dess
industriella tillverkning, även om denna i och för sig är betydande och större
än ett konkurrerande företag, vars tillverkning i sin helhet är industriell.
Det senare företaget skulle enligt propositionen få rätt till avdraget, men inte
det förstnämnda. Konsekvenser av denna art, vilka synes ofrånkomliga
med författningsförslagets utformning, kan inte gärna accepteras. Lösningen
av förevarande gränsdragningsproblem synes oss böra erhållas på så sätt,
att investeringsavdrag skall medges när maskin- eller inventarieanskaffningen
avser industriell tillverkning, oberoende av huruvida företaget i fråga
också bedriver annan verksamhet än industriell. Det föreslagna minimibeloppet
för lägsta storlek, 5 000 kronor, torde räcka som gräns.
Hade skattelagstiftningen innehållit permanenta regler som möjliggjort
ett större företagssparande och därmed högre grad av självfinansiering —
vilket är av utpräglad betydelse för viljan till riskbärande investeringar —
skulle de nu aktualiserade problemen sannolikt inte uppkommit eller i varje
fall varit mindre tillspetsade. Behovet av en långsiktig lösning av den
självfinansieringsproblematik, som också departementschefen erkänner vara
för handen, kvarstår med andra ord.
Vad gäller maskinanskaffningarna, vilken fråga aktualiserats i den nu
framlagda propositionen, synes enligt motionärernas mening den sakligt sett
riktigaste lösningen vara att vinna genom en form för avskrivning på återanskaffningsvärde
för maskiner och inventarier. Rätt till sådan avskriv
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964 11
ning saknas i den svenska skattelagstiftningen. Ur företagsekonomisk synvinkel
bör avskrivningen i princip ske på det värde till vilket tillgången i
fråga kan återanskaffas. I annat fall kommer avskrivningen inte att förslå
till att återanskaffa tillgången i fråga.
Motionärerna anser ett fortsatt utredningsarbete i syfte att nå en skatteteknisk
lösning av frågan om rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och inventarier angeläget. Denna fråga bör utan olägenhet
kunna lösas för sig utan samtidig lösning av de betydligt mera omfattande
problem som aktualiserats av värdesäkringskommittén och som sammanhänger
med den s. k. rcalbeskattningen i dess helhet. En rätt till avskrivning
på återanskaffningsvärdet skulle enligt motionärerna vara öppen för
samtliga företag och rörelseidkare, oavsett bransch och företagsform, och
således undgå de risker för snedvridningar och gränsdragningssvårigheter,
som propositionens linje riskerar medföra därest den skulle tillämpas under
en längre följd av år.
Enligt motionärerna i motionerna I: 656 och II: 800 talar starka skäl för
att näringslivets finansierings- och investeringsproblem ägnas ingående
uppmärksamhet. Ett stärkande av näringslivets internationella konkurrenskraft
och skapandet av goda förutsättningar för en fortsatt standardhöjning
i vårt land förutsätter en omfattande rationaliseringsverksamhet. De investeringar
som därvid fordras blir alltmer kapitalkrävande. Samtidigt har företagens
finansieringsmöjligheter ändrats i betydelsefulla avseenden.
Särskilda problem föreligger beträffande industriens maskininvesteringar.
Ökningarna av dessa investeringar har under senare år legat på en låg nivå,
och enligt den preliminära nationalbudgeten väntas en minskning med 3,5
procent inträda under 1964. Motionärerna kan således godtaga att det nu
framlagda förslaget, vars verkningar är tidsbegränsade, avgränsas till industriell
verksamhet. Frågan om befrämjandet av investeringar inom andra
näringar torde böra prövas i ett större sammanhang.
I ett avseende får det emellertid ifrågasättas om den i propositionen förordade
gränsdragningen beträffande avdragsberättigade investeringsändamål
är den lämpligaste. Sålunda anges att fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse avseende huvudsakligen industriell tillverkning, skall ha rätt
till det särskilda investeringsavdraget. I fråga om de gränsdragningsproblem
som följer av denna bestämmelse framhåller departementschefen dels att
det närmast torde vara fråga om en bedömning huruvida företaget är av sådan
storleksordning att det kan anses driva industriell produktion, dels att
avgörande vikt skall fästas vid om den industriella verksamheten dominerar.
Enligt motionärernas mening kommer dessa bestämningar av de avdragsberättigade
investeringarna att medföra besvärliga gränsdragningsproblem,
särskilt beträffande blandade företag som bedriver både industriell
tillverkning och annan verksamhet. Om två företag bedriver industriell
verksamhet av likartat slag och i lika omfattning och den industriella verk
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
samheten är dominerande i det ena företaget men inte i det andra, synes det
förstnämnda företaget få rätt till avdraget men däremot inte det andra. Dylika
otillfredsställande resultat torde kunna undvikas om den ovannämnda
bestämmelsen ändras så att rätten till investeringsavdrag knytes till investeringsändamålet
industriell verksamhet och sålunda blir oberoende av huruvida
företaget bedriver även annan verksamhet.
Motionärerna går därefter in på frågan om avskrivning på återanskaffningsvärdet
för maskiner och åberopar i huvudsak samma skäl som i motionerna
I: 655 och II: 805.
I motionerna 1: 657 och II: 803 anföres i huvudsak följande. Fysisk eller
juridisk person som huvudsakligen bedriver handel, skogs- eller jordbruk
uteslutes enligt propositionen från rätten att erhålla särskilt investeringsavdrag.
Det är att märka att sist angivna näringsgrenar på sin tid under 1950-talet hade att erlägga investeringsavgift för sina investeringar. Det är därför
rimligt att även de nu kommer i åtnjutande av den skattelättnad som investeringsavdraget
innebär. Ett sådant avdrag framstår också som angeläget
för att stimulera maskininvesteringarna och därmed rationaliseringen på
hithörande områden.
Till stöd för motionerna I: 658 och II: 802 åberopas bl. a. följande. Rörelse
som omfattar såväl industriell tillverkning som annan verksamhet skall
enligt förslaget kunna komma i åtnjutande av investeringsavdrag om den
industriella verksamheten dominerar rörelsen. Innefattar rörelsen huvudsakligen
industriell tillverkning bör investeringsavdrag kunna medges för
alla investeringar i maskiner och inventarier i rörelsen dock med undantag
som i propositionen angives. Sålunda skall avdrag inte medges för kontorsinventarier,
som inte kan hänföras till kontorsmaskiner, och inte heller för
anskaffande av för rörelsen avsedda personbilar, lastbilar, bussar och andra
motorfordon som även delvis utnyttjas för yrkesmässig gods. eller personbefordran.
I åtskilliga avseenden har årets statsverksproposition bedömts kunna
medföra risker för inflation. Inflationsriskerna har även starkt understrukits
av riksbankens diskontohöjning. I propositionen föreligger, i varje fall
beträffande de stora industriföretag som närmast är föremål för omtanke
däri, ett motsatt betraktelsesätt. Beträffande vad som benämnes »den egentliga
industrien» framhålles angelägenheten av att stimulera industriföretagen
att hålla sina maskininvesteringar uppe på en hög nivå och helst även
öka dem. Uppenbarligen kan det icke vara fråga om att öka redan förut stora
vinster. Med hänsyn till inflationsriskerna, vållade av höjda löner och
stegrade företagarprofiter, borde tvärtom åtgärder i återhållande riktning
kunna ifrågakomma. I propositionen hänvisas emellertid till försämrad räntabilitet
såsom ett skäl att stimulera produktionsfrämjande investeringar åt
sådana företag med försämrad räntabilitet. Då detta är syftet synes emeller
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b 13
tid en inriktning av stödet väsentligen på storföretag anmärkningsvärd. Det
förefaller märkligt, om den försämrade räntabiliteten skulle vara någonting
särskilt utmärkande för de stora industribolagen.
Att företagsamheten inom småindustri och mera hantverksbetonade företag
skulle befinna sig i ett mera gynnsamt läge måste bestämt betvivlas. De
pressade kreditmöjligheterna och de höjda räntorna drabbar också erfarenhetsmässigt
den mindre företagsamheten hårdare än storföretagen med deras
internationella kreditförbindelser. Det är också från storföretag med
högavlönade anställda som inflationsutvecklingen under tidigare år fått de
starkaste impulserna.
I motionerna I: 659 och II: 80b framhålles i huvudsak följande. Enligt
propositionen skall rätt till särskilt investeringsavdrag tillkomma företag
och rörelseidkare som huvudsakligen bedriver industriell tillverkning. Att
andra näringsgrenar inte medtagits motiveras uppenbarligen av det förhållandet
att det är i synnerhet maskininvesteringarna inom industrien, som
utvecklat sig och också enligt nationalbudgetens prognoser beräknas komma
att utveckla sig ogynnsamt. Med den i propositionen gjorda gränsdragningen
kan å andra sidan dels diskriminering av andra näringsgrenar inträda,
dels betydande svårigheter uppkomma vid den föreslagna förordningens
praktiska tillämpning. Motionärerna vill särskilt fästa uppmärksamheten
på rörelser som bedriver reparationsverksamhet och verkstäder inom hantverksgrenarna.
Inom båda dessa grupper bedrives verksamhet som står den
industriella mycket nära i produktionshänseende. De maskiner som här
kommer till användning är till sina typer ofta exakt desamma som den
egentliga industriens. Det skulle därför i praktiken komma att medföra betydande
tillämpningssvårigheter att medge avdraget vid den ena tillverkningen
men inte vid den andra.
I motionen II: 801 åberopas bl. a. följande. Som sägs i propositionen föreligger
ingen alarmerande utveckling av maskininvesteringarna. Den i nationalbudgetens
prognoser förutsedda nedgången rör sig om ett par tre procent.
Denna siffra bör ses mot bakgrunden dels av att såväl de totala bruttoinvesteringarna
som de totala maskininvesteringarna väntas öka även under
nästa år, dels av att maskininvesteringarna inom industrien genom de
senaste årens kraftiga ökningar ligger på en mycket hög nivå. Det är ingalunda
säkert att de ytterligare investeringar i olika slag av maskiner och
apparater som kan komma till stånd genom det föreslagna investeringsavdraget
är vare sig företagsekonomiskt eller samhällsekonomiskt riktiga. Parallellen
med den tidigare investeringsavgiften är icke hållbar — det föreligger
en avgörande principiell skillnad mellan att staten genom en särskild
avgift söker dämpa investeringarna i en inflationskonjunktur och att den
genom ett särskilt avdrag i realiteten finansierar privata företags investeringar.
14 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
Motionerna 1: 427 och II: 513 hänvisar beträffande motiveringen till motionerna
I: 207 och II: 247, vari åberopas bl. a. följande. Möjligheterna till
ökad självfinansiering skulle uppenbarligen förbättras om rätt till avskrivning
efter återanskaffningsvärdet infördes i fråga om maskiner och inventarier.
Det förhållandet att avskrivning nu skall göras på grundval av anskaffningsvärdet
medför i tider med fallande penningvärde att det sammanlagda
beloppet gjorda avskrivningar för en maskin eller ett inventarium inte
kommer att svara mot kostnaden för att anskaffa en likvärdig maskin
eller ett likvärdigt inventarium. Härigenom sker en förtäring genom beskattningen
av det i företaget arbetande kapitalet.
Att avskrivning på återanskaffningsvärdet även av statsmakterna ansetts
vara en riktig princip illustreras därav att sådan avskrivning sedan länge
tillämpats vid postverket, televerket och statens järnvägar samt under senare
år jämväl i fråga om vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
Rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet skulle kunna förverkligas
om man tillgriper ett förenklat schablonförfarande. I stället för att i efterhand
beräkna den slutliga stegringen av anskaffningskostnaden för en viss
maskin eller en viss grupp maskiner eller andra inventarier torde man kunna
nöja sig med att utgå från en schablonmässigt beräknad förändring i
prisnivån. Erfarenheten ger vid handen att priserna under en maskins eller
ett inventariums ekonomiska varaktighetstid genomsnittligt sett stiger med
20 å 25 %. Med hänsyn härtill skulle rätt till avskrivning å 120 % av den
ursprungliga anskaffningskostnaden ge ett i stort sett tillfredsställande resultat.
Även i motionerna I: 575 och II: 685 hänvisas beträffande motiveringen
till motionerna I: 207 och II: 247. Härutinnan framhålles följande. En jordbrukare,
som deklarerar sin inkomst enligt den s. k. kontantprincipen, får i
sin deklaration inte göra något som helst avdrag då han första gången anskaffar
en maskin av ett slag han tidigare ej hade. Först vid det tillfälle då
han ersätter den gamla maskinen med en ny får han dra av den kostnad
som då uppstår. Han befinner sig i detta avseende i en sämre ställning än
en rörelseidkare eller den jordbrukare som deklarerar enligt bokföringsmässiga
principer. De senare får nämligen vid varje anskaffning av t. ex. maskiner
genom årliga avskrivningar tillgodogöra sig avdrag för värdeminskning
intill dess hela anskaffningskostnaden är avdragen. Detta gäller alltså
även första gången en maskin anskaffas.
Allt fler jordbrukare skaffar sig t. ex. skördetröskor, traktorer och andra
dyrbara maskiner. Kostnaden härför är naturligtvis en omkostnad för intäktens
förvärvande, alldeles oavsett om vederbörande jordbrukare tidigare
innehaft en maskin av samma sort eller inte. Den gällande ordningen innebär
därför en direkt orättvisa mot berörda jordbrukare. Det är följaktligen
enligt motionärernas mening angeläget att utjämna beskattningen medelst
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b
en bunden avskrivningsplan för de jordbrukare som fortfarande av olika
skäl föredrar att deklarera efter kontantprincipen. Därigenom stimuleras
också den driftrationalisering, som är så nödvändig för att förbättra lönsamheten
inom jordbruket.
Utskottet
I propositionen föreslås i syfte att stimulera industrins maskininvesteringar
införande av ett särskilt investeringsavdrag vid den statliga taxeringen
motsvarande tio procent av kostnaden för under år 1964 anskaffade
maskiner. Vidare föreslås att den s. k. Annell-lagen förlänges att
gälla under ytterligare fyra år. Slutligen framlägges förslag om rätt för
svenska exportföretag, som för sin försäljning i utlandet anlitar utländska
dotterbolag, att under vissa förhållanden vid inkomsttaxeringen åtnjuta
avdrag för avsättning till internvinstkonto. Det föreslagna särskilda investeringsavdraget
beräknas medföra ett skattebortfall för budgetåret 1964/65
med ungefär 100 milj. kr. Avdraget är avsett att tillämpas första gången
vid 1965 års taxering. Övriga bestämmelser föreslås träda i kraft omedelbart.
Å propositionen har, i vad avser förslaget till förordning om särskilt
investeringsavdrag, yrkats avslag i motionen II: 801. Motionärerna i motionerna
I: 655 och II: 805, I: 656 och II: 800, I: 657 och II: 803, I: 658 och
11:802 samt 1:659 och 11:804 godtar förslaget i princip men anser vissa
ändringar eller utvidgningar befogade beträffande tillämpningsområdet
enligt 1 § i förordningen. Därjämte hemställes i motionerna I: 658 och
11:802 om ändring i undantagsbestämmelserna enligt 3 § och lägsta avdragsberättigande
investeringskostnaden enligt 4 §.
I motionerna 1:655 och 11:805 samt 1:656 och 11:800 tages även upp
frågan om utredning beträffande rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet
av maskiner och inventarier. Lagstiftningsyrkande härom föreligger
i de vid riksdagens början väckta motionerna 1:427 och 11:513. Spörsmålet
om teknisk utredning beträffande planenlig avskrivning å maskiner
i jordbruket, då kontantprincipen är tillämplig, behandlas i motionerna
I: 572 och II: 685.
Inom utskottet har rått delade meningar om ändamålsenligheten med
och lämpligheten av att nu genomföra förslaget till investeringsavdrag.
Med hänsyn till vikten att maskininvesteringarna i den industriella tillverkningen
hålles på en hög nivå anser utskottet likväl att man bör pröva
denna möjlighet. Utskottet kan därför — med avstyrkande av motionen
11:801 — i princip biträda förslaget om investeringsavdrag med de ändringar
och tillägg som framgår av det följande. I sammanhanget vill utskottet
även framhålla att det är fråga om en temporär åtgärd, som skall
gälla i fråga om maskiner, anskaffade under år 1964.
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b
Förslaget syftar, som nämnts, till att stimulera maskininvesteringarna
inom den egentliga industrin. Begreppet maskin är emellertid inte entydigt.
Tvekan kan därför uppkomma huruvida en viss investering är
att anse som en maskininvestering. Därtill kommer att en rörelse, vilken
omfattar såväl industriell tillverkning som annan verksamhet, skattemässigt
kan behandlas som en och samma förvärvskälla. I en dylik blandad
verksamhet kan uppstå svårigheter att avgöra huruvida en maskininvestering
är att hänföra till den industriella rörelsen eller ej. För att i möjligaste
mån undvika tillämpningssvårigheter har man i propositionen valt
att låta bestämmelserna omfatta alla investeringar i maskiner och inventarier
— med vissa uttryckligen angivna undantag — i en förvärvskälla, där
den industriella verksamheten dominerar.
Såsom framhållits i motionerna I: 655 och II: 805 samt motionerna I: 656
och 11:800 blir konsekvenserna av en sådan utformning av bestämmelserna
att ett företag, som driver en blandad verksamhet och där den industriella
tillverkningen inte dominerar, går miste om de förmåner som
lagstiftningen erbjuder. Man kan minska antalet fall, då sådana företag
ställes utanför, genom att låta lagstiftningen bli tillämplig t. ex. när den
industriella verksamheten inte har en alltför obetydlig andel i hela rörelsen.
Genom en sådan utformning av bestämmelserna — liksom enligt
propositionsförslaget — skulle emellertid en del företagare med blandad
verksamhet få åtnjuta investeringsavdrag för i vissa fall till och med betydande
inventarieanskaffningar inom andra verksamhetsgrenar än den
egentliga industrin.
Vill man undvika att vissa företagare, som driver industriell tillverkning,
ställes utanför lagstiftningen, torde man — såsom motionärerna föreslagit
— få begränsa investeringsavdraget till maskininvesteringar i industriell
tillverkning men medgiva avdraget oberoende av hur stor andel
av förvärvskällan denna tillverkning utgör. Utskottet kan instämma
häri och får med det anförda tillstyrka förenämnda motioner i denna del.
Med detta ställningstagande kan utskottet inte biträda yrkandet i motionerna
1:657 och 11:803 om att låta lagstiftningen omfatta även investeringar
i handeln. Investeringstakten är på detta område, såsom framgår
av propositionen, relativt hög varför handeln inte är i behov av en stimulans
av denna speciella karaktär. I nämnda motioner har även berörts
investeringar i bl. a. jordbruket. I och för sig kunde önskvärda rationaliseringar
på detta område främjas genom ett investeringsavdrag men å andra
sidan är denna näring föremål för statsmakternas uppmärksamhet och
stöd i annan ordning. Därjämte må framhållas att den av utskottet förordade
ändringen torde vara till fördel för den industriella tillverkning
som bedrives inom jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse.
Utskottet är medvetet om att gränsdragningen mellan industriell tillverkning
och hantverk erbjuder problem. Detta framgår av motionerna
I: 659 och II: 804, vari yrkats att rätt till särskilt investeringsavdrag även
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b 17
skall tillkomma reparationsverkstäder och verkstäder inom hantverk, vilka
för sin produktion anskaffar maskiner av samma slag som egentliga
industriföretag. I anledning härav får utskottet anföra följande. Med industriell
tillverkning avses i förevarande sammanhang framställning avprodukter
och förnödenheter men däremot inte enbart service- och reparationsverksamhet.
Även en verksamhet med få anställda kan ha industriell
karaktär, så att investeringsavdrag bör kunna medges.
Om investeringsavdrag endast medges för maskininvesteringar i industriell
tillverkning, blir vissa av undantagsbestämmelserna i 3 § onödiga.
I begreppet maskin, som användes för stadigvarande bruk i industriell
tillverkning, torde inte kunna innefattas vare sig personbil, lastbil, buss,
traktor, handelsfartyg eller fiskefartyg. För att undvika tveksamhet bör
dock undantagsbestämmelsen för dylika tillgångar kvarstå. Maskiner för
automatisk databehandling torde, utom i enstaka undantagsfall, inte utgöra
maskiner i industriell tillverkning. Med hänsyn till det anförda kan
utskottet inte biträda yrkandet i motionerna 1: 653 och 11:802 om rätt
till investeringsavdrag vid inköp av alla slags varaktiga kontorsinventarier
ävensom personbilar, bussar och andra motorfordon huvudsakligen avsedda
för företagets behov.
Enligt 4 § må investeringsavdrag inte åtnjutas med mindre investeringskostnaden
uppgått till minst 5 000 kr. I motionerna I: 658 och II: 802 har
yrkats en lägsta gräns å 3 000 kr. Den effektiva skatten å en investering
av 3 000 kr (med rätt till avdrag för 10 procent eller 300 kr) kan i normalfall
beräknas till 120 kr. Utskottet finner att den stimulerande effekten
av ett avdrag till så lågt belopp inte kan vara nämnvärd och får därför
avstyrka detta motionsyrkande.
I 2 § första stycket bör i förtydligande syfte göras en ändring av redaktionell
natur. I samband därmed vill utskottet framhålla, att — om skriftligt
avtal beträffande viss tillgång träffats före den 1 januari 1964 — bestämmelserna
inte blir tillämpliga beträffande tillgången i fråga, även om
avtalet annulleras och eventuellt ersättes av ett nytt med senare datum.
Skriftligt avtal beträffande tillgången har, oaktat det senare annullerats,
träffats före den 1 januari 1964.
Såsom framhållits i propositionen torde det få ankomma på riksskattenämnden
att göra vägledande uttalanden angående förordningens tillämplighet.
Frågan om rätt till avdrag för avskrivning å maskiner och inventarier på
grundval av återanskaffningskostnaden i stället för, såsom nu gäller, den
faktiska anskaffningskostnaden har vid flera tillfällen varit föremål för
riksdagens behandling, senast vid 1963 års riksdag. På hemställan av bevillningsutskottet
i dess betänkande nr 27 avslogs då motionsvis framställt
yrkande om rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet. Utskottet utta
-
18 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196i
lade därvid att förevarande spörsmål borde prövas i samband med allmänna
skatteberedningens överväganden rörande företagsbeskattningen i dess helhet.
Härtill kom — framhöll utskottet— att värdesäkringskommittén vid
sina överväganden torde komma att uppmärksamma frågan.
Värdesäkringskommittén har numera avgivit sitt betänkande om »Indexlån»
i två delar (SOU 1964: 1 och 2). I bilaga 1 till del II av betänkandet
lämnas en redogörelse för en indexvärdemetod dels vid planenlig avskrivning
och dels vid räkenskapsenlig avskrivning. Enligt nämnda redogörelse
skulle ett ställningstagande till avskrivning å återanskaffningsvärdet vid
planenlig avskrivning kräva ingående och allsidiga överväganden. Detta
gäller också i fråga om den räkenskapsenliga avskrivningen; härutinnan
framhålles vidare att gällande bestämmelser får anses så fördelaktiga att
med fog kan ifrågasättas om det föreligger tillräckligt bärande skäl för
en indexreglering. Utskottet finner för sin del att resultatet av allmänna
skatteberedningens arbete med avseende å företagsbeskattningen bör avvaktas,
innan ställning tas till frågan om fortsatt utredning i ämnet. Med
hänsyn härtill får utskottet avstyrka utredningsyrkandet i motionerna I:
655 och II: 805 samt 1: 656 och II: 800 ävensom lagstiftningsyrkandet i
motionerna I: 427 och II: 513.
Yrkandet i motionerna 1:575 och 11:685 avser planenlig avskrivning å
maskiner och inventarier i jordbruk med kontantmässig inkomstredovisning.
Liknande yrkande avvisades av 1963 års riksdag i enlighet med
bevillningsutskottets hemställan i dess betänkande nr 27. Därvid erinrade
utskottet bl. a. om att departementschefen i proposition nr 56 till 1962
års riksdag uttalat, att ett ställningstagande till översyn av beskattningsmetoderna
för jordbruket borde anstå till dess allmänna skatteberedningen
framlagt sina förslag. Utskottet framhöll också möjligheterna för jordbrukare,
som önskade ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år,
att begagna sig av bokföringsmässig redovisning.
Vad utskottet uttalade förra året får alltjämt anses äga giltighet. Resultatet
av allmänna skatteberedningens arbete bör således avvaktas. Med
det anförda avstyrker utskottet förevarande motionsyrkande.
De förslag i propositionen, vilka inte närmare berörts i utskottets yttrande,
föranleder inte någon erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att propositionen nr
40 icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas, måtte
dels med bifall till de inbördes likalydande motionerna
I: 655 av herrar Axel Johannes Andersson och Nils Hansson
samt II: 805 av herr Wedén m. fl. ävensom motionerna
I: 656 av herrar Torsten Andersson och Harald Pettersson
19
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b
samt II: 800 av herr Hansson i Skegrie m. fl., i vad de avser
förslaget till förordning om särskilt investeringsavdrag
i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt,
dels ock med avslag å följande motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna I: 657 av herr Hiibinette
m. fl. och II: 803 av herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,
2. de likalydande motionerna I: 658 av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. och II: 802 av herr Larsson i Borrby,
3. de likalydande motionerna I: 659 av herr Stefanson
m. fl. samt II: 804 av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås, ävensom
4. motionen II: 801 av herr Hermansson m. fl.,
samtliga motioner i vad de avser förslaget till förordning
om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt,
antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om särskilt investeringsavdrag i vissa
fall vid taxering till statlig inkomstskatt med de ändringar
att 1—3 §§ erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj:ts förslag
1
Fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse avseende huvudsakligen
industriell tillverkning och
under tiden den 1 januari—31 december
1964 anskaffar maskiner
och andra döda inventarier avsedda
för stadigvarande bruk i rörelsen,
äger enligt bestämmelserna i
denna förordning vid taxering till
statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt
investeringsavdrag vid inkomstberäkningen
för förvärvskällan.
Avdraget skall —----—
2
Tillgång skall anses anskaffad
när skriftligt avtal om förvärvet
träffats eller, om skriftligt avtal
icke träffats, när tillgången levere
-
Utskottets förslag
§•
Fysisk eller juridisk person, som
driver rörelse avseende industriell
tillverkning och under tiden den 1
januari—31 december 1964 anskaffar
maskiner avsedda för stadigvarande
bruk i tillverkningen, äger
enligt bestämmelserna i denna förordning
vid taxering till statlig inkomstskatt
åtnjuta särskilt investeringsavdrag
vid inkomstberäkningen
för den förvärvskälla, vari rörelsen
ingår.
--nämnda beskattningsår.
§•
Tillgång skall anses anskaffad
när skriftligt avtal om förvärvet
träffats eller, om skriftligt avtal
icke träffats, när tillgången levere
-
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
Kungl. Maj.ts förslag
rats. Har skriftligt avtal om förvärv
av viss tillgång träffats och leverans
skett under år 1964 men hänför
sig avtalet och leveransen till
skilda beskattningsår, skall tillgången
anses anskaffad när leveransen
sker.
Tillgång, som--------
Utskottets förslag
rats. Har skriftligt avtal om förvärv
av viss tillgång träffats under
år 1964 och leverans skett samma
år men hänför sig avtalet och leveransen
till skilda beskattningsår,
skall tillgången anses anskaffad när
leveransen sker.
— på densamma.
3 §•
avtalade priset.
- följande tillgångar:
motorfordon, traktor och släpfordon,
som avses i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr
648);
Särskilt investeringsavdrag —------
Särskilt investeringsavdrag------- — -
tillgångar med--------tre år;
begagnade tillgångar;
annan kontorsutrustning än kontorsmaskiner;
motorfordon,
vilka omfattas av
förordningen den 23 november 1956
(nr 545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall, eller som
helt eller delvis utnyttjas för trafik,
som avses i 1 § förordningen den
25 oktober 1940 (nr 910) angående
yrkesmässig automobiltrafik, m. m.;
handels- och--------i fråga.
2) förordning angående ändring i förordningen den 9 december
1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om
beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall; samt
3) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
B) att följande motioner, såvitt angår frågan om avskrivning
å maskiner och inventarier, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 427 av herr Virgin m. fl.
och II: 513 av herr Heckscher m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: 575 av herr Virgin m. fl.
och II: 685 av herr Heckscher m. fl.,
3) de likalydande motionerna 1:655 av herrar Axel Johannes
Andersson och Nils Hansson samt II: 805 av herr
Wedén m. fl., ävensom
4) de likalydande motionerna I: 656 av herrar Torsten
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b 21
Andersson och Harald Pettersson samt II: 800 av herr Hansson
i Skegrie m. fl.,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
C) att följande motioner, nämligen
1) de Iikalydande motionerna I: 427 av herr Virgin m. fl.
och II: 513 av herr Heckscher m. fl.,
2) de Iikalydande motionerna I: 575 av herr Virgin m. fl.
och II: 685 av herr HeCkscher m. fl.,
3) de Iikalydande motionerna I: 655 av herrar Axel Johannes
Andersson och Nils Hansson samt 11:805 av herr
Wedén m. fl.,
4) de Iikalydande motionerna I: 656 av herrar Torsten
Andersson och Harald Pettersson samt II: 800 av herr Hansson
i Skegrie m. fl.,
5) de Iikalydande motionerna 1:657 av herr Hiibinette
m. fl. och II: 803 av herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,
6) de Iikalydande motionerna 1:658 av herr Ferdinand
Nilsson m. fl. och II: 802 av herr Larsson i Borrby,
7) de Iikalydande motionerna I: 659 av herr Stefanson
m. fl. samt 11:804 av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås, ävensom
8) motionen 11:801 av herr Hermansson m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 10 mars 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken
Ilanmark, herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Elofsson, Wärnberg, Gösta
Jacobsson, Paul Jansson och Erik Filip Petersson; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Allard,
Engkvist, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, Kristenson i
Göteborg, Nilsson i Tvärålund* och Enskog.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1964
Reservationer
beträffande investeringsavdraget enligt propositionen
I) av herrar Einar Eriksson och Kristenson i Göteborg, vilka ansett,
dels att utskottet bort anföra följande.
I propositionen--— (= utskottet s. 15 rad 6 uppifrån—rad 10
nedifrån)---och 11:685.
Enligt utskottets mening är totalbudgeten alltför starkt underbalanserad
och tål därför inte den inkomstminskning på 100 milj. kr., som den föreslagna
reformen skulle medföra. Ett stort statligt upplåningsbehov försvårar
för bostadsbyggarna, kommunerna och industrin att erhålla lån
för planerade investeringar.
Det förefaller utskottet därjämte osannolikt att verkstadsindustrin, som
redan nu har arbetskraftsbekymmer, skulle kunna effektuera så betydande
maskinbeställningar som stimulansbidraget syftar till.
Förslaget, som ju avser att stimulera företagen till ytterligare maskininvesteringar,
korresponderar dessutom enligt utskottets mening illa med
den penningpolitiska aktivitet, som riksbanken visat på senare tid.
Utskottet anser sig med hänsyn till det anförda inte kunna biträda
Ivungl. Maj :ts förslag, såvitt avser särskild investeringsavgift. Detta innebär
också att utskottet tillstyrker motionen II: 801 men avstyrker övriga
föreliggande motioner, såvitt desamma avser det särskilda investeringsavdraget.
Frågan om--— (= utskottet s. 17 rad 6 nedifrån—s. 18 rad 8 nedifrån)
— ---utskottets sida.
dels ock att utskottet under A) bort hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att propositionen nr
40 icke kunnat av riksdagen oförändrad antagas, måtte
dels med bifall till motionen 11:801 samt med avslag å
följande motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna 1:657 av herr Hiibinette
in. fl. och II: 803 av herr Nilsson i Lönsboda m. fl.,
2. de likalydande motionerna I: 658 av herr Ferdinand
Nilsson in. fl. och II: 802 av herr Larsson i Borrby, ävensom
3.
de likalydande motionerna I: 659 av herr Stefanson
in. fl. samt II: 804 av herrar Nordgren och Magnusson i
Borås,
samtliga motioner i vad de avser förslaget till förordning
om särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt,
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1961 23
avslå vid propositionen fogat förslag till förordning om
särskilt investeringsavdrag i vissa fall vid taxering till
statlig inkomstskatt,
dels ock antaga vid propositionen fogade förslag till
a) förordning angående ändring i förordningen den 9
december 1960 (nr 658) med provisoriska bestämmelser om
beskattningen av aktiebolags och ekonomisk förenings inkomst
i vissa fall1; samt
b) lag om ändring av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
II) av herr Jacobsson.
beträffande avskrivning å maskiner och inventarier
III) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och
Darlin, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 427 av herr Virgin m. fl. och II: 513 av herr Heckscher m. fl. — ansett,
att utskottet under B) 1) bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga det i motionerna I: 427 och
II: 513 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
IV) av herrar Stefanson, Elofsson, Erik Filip Petersson, Christenson i
Malmö, Nilsson i Tvärålund och Enskog, vilka ansett, att utskottet bort
tillstyrka de i motionerna 1:655 av herrar Axel Johannes Andersson och
Nils Hansson samt II: 805 av herr Wedén m. fl. ävensom motionerna I: 656
av herrar Torsten Andersson och Harald Pettersson samt 11:800 av herr
Hansson i Skegrie m. fl. framförda yrkandena om utredning angående
rätt till avskrivning på återanskaffningsvärdet av maskiner och inventarier,
och att utskottet därför under hänvisning till vad som i nämnda motioner
anförts i denna fråga under B) 1), 3) och 4) bort hemställa,
att riksdagen med bifall till förenämnda motioner ävensom
i anledning av motionerna I: 427 av herr Virgin m. fl.
och II: 513 av herr Heckscher m. fl. måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t begära fortsatt, skyndsamt utredningsarbete
i syfte att utarbeta och för riksdagen framlägga förslag om
rätt i skattelagstiftningen till avskrivning på återanskaffningsvärdet
av maskiner och inventarier.
V) av herrar Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson i Borås och
Darlin, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna
I: 575 av herr Virgin m. fl. och II: 685 av herr Heckscher m. fl. —
ansett, att utskottet under B) 2) bort hemställa,
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 196b
att riksdagen med bifall till förenämnda motioner måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att särskilda sakkunniga
utses för teknisk utredning om sådan reformering av avskrivningsreglerna
att planenlig avskrivning å maskiner i
jordbruket kan medgivas vid kontantmässig redovisning.
Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640145