Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående beskattningen av fastighetsförsäljning i vissa
fall.
(2: a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:125 av herr Torsten Andersson och II: 158 av herr Johansson i
Dockered har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om prövning av frågan om enhetliga regler och klarläggande av rättsläget
vid beskattning i sådana i motionerna åsyftade fall, då det kan komma i
fråga om tomtförsäljningsrörelse anses föreligga.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 158.
Enligt 27 § kommunalskattelagen hänföres till rörelse all sådan yrkesmässigt
bedriven förvärvsverksamhet, av vilken intäkten inte är att hänföra till intäkt
av jordbruksfastighet, av annan fastighet eller av tjänst. Denna regel har i
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 28 § nämnda lag kompletterats
med en bestämmelse av innebörd att skattskyldig, som driver j ordstyckningsrörelse
eller eljest idkar handel med fastigheter, såsom intäkt av rörelsen skall
upptaga vad som influtit vid försäljning av sådan fastighet eller del därav,
oberoende av sättet för fastighetens förvärvande och tiden för dess innehavande.
I 35 § kommunalskattelagen slutligen, stadgas att vinst på icke yrkesmässig
avyttring av fastighet, som förvärvats genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, under vissa förhållanden skall beskattas som realisationsvinst.
Gällande skattelagstiftning innehåller inte någon närmare definition på begreppet
yrkesmässig handel med fastigheter. Det ankommer således på beskattningsmyndigheterna
att i varje särskilt fall avgöra om en viss försäljning är
att anse som yrkesmässig eller ej. Därvid kan de ofta ställas inför betydande
svårigheter. Med yrkesmässighet brukar i allmänhet förstås att den verksamhet,
varom fråga är, bedrives regelmässigt och att den har någon grad av varaktighet.
För att rörelse skall anses föreligga kräves emellertid härutöver — och det
framgår av lagtextens uttryck ”förvärvsverksamhet” — att verksamheten bedrives
i vinningssyfte.
Bihang till riksdagens protokoll 196),. 7 samt. Nr 19
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964
Den omständigheten, att skattedomstolarna vid sin prövning av frågan, huruvida
en viss tomtförsäljning bör bedömas som ett led i en tomtförsäljningsrörelse
eller ej, uteslutande har att utgå från den allmänna definitionen på
begreppet rörelse, har av naturliga skäl medfört att praxis’ avgöranden på
förevarande område blivit både många och svårtolkade. Ett klart ådagalagt
vinningssyfte kan i ett fall av tomtförsäljningsverksamhet medföra att denna
bedömes vara rörelsemässigt bedriven även om dess regelmässighet och varaktighet
varit ringa, medan i ett annat fall vinningssyfte inte kan anses föreligga
förrän efter ett flertal försäljningar under en längre tid.
Från bruttointäkt av tomtförsäljningsrörelse är skattskyldig berättigad till
avdrag för alla sina kostnader i samband med försäljningen, såsom för avstyckning,
anläggande av vägar, vatten- och avloppsledningar m. m. samt för
tomtens ingångsvärde, varmed förstås fastighetens värde i odelat skick vid
tidpunkten på tomtstyckningsrörelsens början.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
Motionärerna framhåller att beskattningen av tomtförsäljningsrörelse inrymmer
många komplicerade och svåra avvägningsfrågor. De skattskyldiga försätts
till följd av skattereglernas konstruktion ofta i mycket svårbedömbara situationer.
Särskilt gäller detta då försäljning sker till kommun av ett större markområde.
Det är enligt motionärerna av största vikt att klarast möjliga regler
finns för avgränsning av begreppet tomtförsäljningsrörelse. Som förhållandena
nu är vet man inte om en tomtförsäljning haft en sådan omfattning, att rörelse
skall anses föreligga och än mindre kan man avgöra vid vilken tidpunkt försäljningen
fick en sådan omfattning. Detta medför att de skattemässiga konsekvenserna
av en försäljning blir kända först sedan försäljningen kommit till
stånd. Visserligen har den skattskyldige formell möjlighet att begära förhandsbesked
från riksskattenämnden, men i åtskilliga fall står inte tid till buds att
invänta sådant. Enhetliga regler på förevarande område skulle enligt motionärerna
vara till gagn inte bara för de enskilda utan även för kommunerna.
Utskottet
Vinst vid försäljning av fastighet som är omsättningstillgång skall beskattas
såsom intäkt av rörelse oberoende av på vilket sätt fastigheten förvärvats och
hur länge den innehafts. Utgör fastigheten däremot anläggningstillgång kan
vinsten vid försäljningen inte beskattas annorledes än som realisationsvinst.
Detsamma gäller vid avyttring av fastighet som inte alls ingår i rörelse.
Gällande skattelagstiftning innehåller en allmän bestämmelse om att skattskyldig
som driver jordstyckningsrörelse eller idkar handel med fastigheter skall
redovisa intäkten av sådan verksamhet som intäkt av rörelse. Däremot saknas
regler för när verksamheten skall anses ha rörelsekaraktär.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964
3
Motionärerna har uttalat att frånvaron av enhetliga och klarläggande regler
på förevarande område är till stor nackdel för såväl enskilda som kommuner
och har hemställt att frågan om möjligheterna att införa sådana klarläggande
regler blir föremål för särskild prövning.
Den omständigheten att rörelsebegreppet fått en så allmän definition i kommunalskattelagen
har medfört att det ofta kan vara svårt att avgöra när en verksamhet
bör bedömas som rörelse. Alldeles särskilt gäller detta i fråga om
tomtförsäljningsverksamhet. Man har i praktiken endast domstolsavgöranden
att stödja sig på, och dessa är ofta svårtolkade. De faktorer som konstituerar
rörelse — vinstsyfte, regelbundenhet och varaktighet — uppträder nämligen
med olika styrka vid olika tomtförsäljningar. Ett klart ådagalagt vinstsyfte kan
medföra att verksamheten blir att bedöma som rörelse även då den haft relativt
ringa omfattning och kort varaktighet. I andra fall kan det krävas ett
flertal tomtförsäljningar under en längre tidsperiod för att försäljningsverksamheten
skall kunna bedömas som rörelse.
Utskottet är väl medvetet om svårigheten att skapa lagregler av den innebörd
motionärerna åsyftar. Många omständigheter — exempelvis fastighetens läge,
upprättande av avstycknings- eller byggnadsplan, planering, anläggande av
vägar, annonsering och vidtagande av andra försäljningsbefrämjande åtgärder
— kan, förutom antalet försäljningar, påverka bedömningen av frågan om
verksamheten skall anses ha karaktär av rörelse eller ej.
Enligt utskottets mening skulle det vara till fördel inte bara för de enskilda
och kommunerna utan även för skattedomstolarna och riksskattenämnden, om
man i möjligaste mån kunde i lagtext avgränsa begreppet tomtförsäljningsrörelse.
Enligt vad utskottet erfarit utgör ca 25 procent av riksskattenämndens
alla förhandsbesked svar på framställningar i frågor av förevarande art. De
flesta av dessa förhandsbesked överklagas till regeringsrätten. Även i övrigt
förekommer mål angående tomtförsäljningar i stor myckenhet såväl i regeringsrätten
och kammarrätten som i underinstanserna. Det kan inte uteslutas att
detta förhållande är beroende av den mycket allmänna utformning lagstiftaren
givit rörelsebegreppet.
Regler, som för varje särskilt fall utsäger när en tomtförsäljningsverksamhet
skall anses ha Vörelsekaraktär, torde vara omöjliga att utforma. Däremot är det
inte otänkbart att man genom allmänna bestämmelser skulle kunna täcka de
vanligast förekommande fallen av tomtstyckningsrörelse.
Så kunde t. ex. ske genom en regel av innebörd, att fastighet eller del av
fastighet under vissa betingelser skall anses utgöra omsättningstillgång i tomtstyckningsrörelse.
Som exempel på sådana betingelser skulle för normalfallen
och som huvudregel kunna anges, att ett visst bestämt antal tomtförsäljningar
skett från fastigheten. Huvudregeln skulle kunna kompletteras med en bestämmelse,
att fastighet eller fastighetsdel under vissa omständigheter kan betraktas
som omsättningstillgång, oaktat antalet tomtförsäljningar inte uppgår till det
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1964
i huvudregeln angivna. Som exempel på sådana omständigheter kunde angivas
fastighetens läge i närheten av tättbebyggt samhälle eller exploaterbar räjong,
vidtagande av åtgärder för försäljning 0.4L
Självfallet kan det finnas också andra lösningar. Om i en framtid en markvärdestegringsskatt
blir verklighet kan för övrigt frågan om beskattningen av
tomtförsäljningsvinster komma i ett annat läge.
Med det anförda anser utskottet sig böra biträda motionärernas utredningsyrkande.
Därvid vill utskottet emellertid understryka, att man vid prövning av
olika förslag till lösningar inte bör söka åstadkomma lättnader i nu gällande
beskattningsregler, så som de tillämpas av regeringsrätten. Några sådana skattelättnader
synes inte heller ha åsyftats av motionärerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av de likalydande motionerna 1:125
av herr Torsten Andersson och II: 158 av herr Johansson i
Dockered, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
av frågan om införande av regler, som i möjligaste mån
avgränsar begreppet jordstyckningsrörelse och yrkesmässig
handel med fastigheter från icke yrkesmässig avyttring av
fastighet.
Stockholm den 5 mars 1964
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken Ranmark,
herrar Stefanson, Yngve Nilsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Enarsson,
Sundin och Skårman; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Borås, Brandt, Gustafson i
Göteborg, Engkvist, Andersson i Essvik, fru Holmqvist, herrar Forsberg, Larsson
i Umeå, Nilsson i Tvärålund och Björkman.
Tryck: AB Rotopress, Stockholm 1964