Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196b
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utvidgade reserabatter
för folkpensionärer in. fl., om utvidgning av
statens järnvägars rabatter för folkpensionärer, angående
buss- och flygresor för värnpliktiga och angågående
statens järnvägars rabattresor för studerande,
militärer och pensionärer.
I följande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motioner har hemställts
:
1) i de likalydande motionerna I: 30 av herrar Harry Carlsson och Erik
Filip Petersson och II: 37 av herr Carlsson i Huskvarna m. fl. att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t med järnvägsstyrelsen
och postverket upptar överläggningar i syfte att utvidga folkpensionärsrabatterna
i vad gäller dels giltighetstiden för rabatterna och dels
resekategorierna samt med syfte att rabatt vid SJ :s och postverkets busslinjer
också införes;
2) i de likalydande motoionerna I: 91 av herr Per Jacobsson och II: 116
av herr Löfroth att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att
överläggningar med järnvägsstyrelsen sker i syfte att undersöka möjligheterna
att utvidga tillämpningsområdet för 67-kortet till att omfatta även
resor som företages i första klass på järnväg;
3) i de likalydande motionerna I: 637 av herr Sveningsson och II: 782 av
fröken Wetterström att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala,
att Kungl. Maj :t ville bemyndiga järnvägsstyrelsen att ändra bestämmelserna
om rabattresor för ålderspensionärer så att dessa även får gälla för förtidspensionärer
samt att rabattsystemet för samtliga pensionärer måtte
gälla även SJ:s busslinjer;
4) i motion II: 781 av herr Wennerfors att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t ville uttala ,att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga järnvägsstyrelsen
att ändra bestämmelserna om rabattresa för studerande, militärer och
folkpensionärer, så att rabattkorten även får gälla vid SJ :s busslinjer;
5) i de likalydande motionerna I: 635 av herr Sundin och II: 762 av herrar
Fälldin och Boo att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om åtgärder i syfte att bereda samtliga värnpliktiga möjlighet att i
fråga om bussresor åtnjuta samma förmåner som vid järnvägsresor samt
alt bereda sådana värnpliktiga som tjänstgör på stort avstånd från sin hemort
möjlighet att åtnjuta sådana förmåner i fråga om flygresor; samt
1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr 9
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .9 år 196''i
6) i motion II: 775 av herr Holmberg in. fl. att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhåller om förslag avseende en utsträckning av reserabatteringen
vid SJ för folkpensionärer och förtidspensionerade folkpensionärer
till att gälla året om och att finansieringen sker på sätt i motionen angivits.
1 motionerna I: 30 och II: 37 anföres, att kommunikationsministern i ett
interpellationssvar den 14 maj förra året meddelat, att järnvägsstyrelsen
beslutat genomföra vissa fältundersökningar rörande resvanorna bland de
folkpensionärer som utnyttjat det s. k. 67-kortet. Motionärerna antager, att
dessa undersökningar nu är avslutade och att man fått underlag för en utvidgning
av rabatterna. Även om frågan bör avgöras av SJ är det icke omotiverat
att riksdagen ger sin mening till känna.
Flera frågor bör övervägas. Den tid då rabatten gäller bör utsträckas,
framför allt till sommaren och åtminstone dagarna tisdag—fredag. Förtidspensionerade
bör jämställas med ålderspensionärer. Rabatterna bör gälla
även på SJ :s och postverkets bussar, eftersom många trakter saknar järnvägsförbindelser.
1 motionerna I: hl och II: 116 tramhålles, att 67-kortet blivit eu lysande
utlär för SJ. Olika förslag till rabattens utvidgning har framlagts och
riksdagen bör ge sin mening i frågan till känna. Många har förvånats över
att rabatten ej gäller för även första klass. Trängseln i andra klass är ofta
stor, vårtor det vore en fördel för pensionärerna att få resa första klass.
Fn ökad beläggning i första klass skulle inbringa SJ goda intäkter.
I motionerna I: 637 och II: 782 framhålles, att det ej finnes anledning att
göra skillnad mellan ålderspensionärer och förtidspensionärer, varför SJ:s
ställningstagande bör omprövas. Samtliga pensionärer bör dessutom få rabatt
även på SJ:s busslinjer.
I motion II: 781 anföres, att samma rabattpolitik bör tillämpas vid SJ:s
busslinjer som vid järnvägarna. Det gäller såväl rabatterna för studerande
ungdom som de s. k. militärrabattbiljetterna och rabattbiljetterna för folkpensionärer.
Rabattpolitiken bör därför skyndsamt omprövas.
Motionerna 1:635 och 11:762 behandlar de värnpliktigas hemresor under
tjänstgöringen. Denna är ofta förlagd till långt avstånd från hemorten.
De -värnpliktiga har nu rätt till tem, eventuellt sex fria järnvägsresor samt
till s. k. militära veckoslutsbiljetter. Motsvarande förmåner gäller ej vid
bussresor, vilket blir kännbart för dem som bor i trakter utan järnväg.
Ej heller kan de värnpliktiga få fria flygresor. Det vore önskvärt att ett rarabattavtal
kunde slutas med Linjeflyg.
I motion II: 775 anföres, att SJ redan erhåller ersättning för underskott å
trafiksvaga bandelar. Samhället bör då också kunna ersätta SJ för viss service.
Hänvisning till den i övrigt stora resandeströmmen under sommarmånaderna
är ett argument som ej kan accepteras, ty det är just då folkpensionärerna
är i störst behov av rabatter. Invändningen att pensionsbeloppen
bör fastställas till sådan nivå att några extra förmåner blir överflödiga har
ännu intet sakligt berättigande.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196k 3
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 37, II: 11(5, II: 762, II: 782, II: 775 och II: 781.
Utskottet har inhämtat yttrande över samtliga motioner från järnvägsstyrelsen,
över motionerna I: 30 och II: 37 samt I: 635 och II: 762 från generalpoststyrelsen
och över de sistnämnda dessutom från överbefälhavaren,
AB Linjeflyg och Svenska omnibusägareförbundet.
Järnvägsstyrelsen anför i huvudsak följande:
Motionärernas förslag går ut på:
att 67-rabatt skall gälla även vissa dagar under sommaren (motion I: 30
och II: 37), respektive
att 67-rabatt skall gälla alla dagar året om (motion II: 775)
att 67-rabatt skall medges vid resa i klass 1
att 67-rabatt skall medges även åt förtidspensionärer
att rabatt medges på SJ:s busslinjer såväl för pensionärer som för studerande
och militärer.
att finansieringen av en reserabatt på SJ för tolkpensionärer och förtidspensionärer
gällande alla dagar året om skall ske genom tillskjutande av
allmänna medel
att värnpliktiga skall beredas samma förmåner vid bussresa och — vid
större reseavstånd — vid flygresa som vid järnvägsresa.
Rent allmänt önskar styrelsen om 67-rabatten inledningsvis framhålla,
att den är ett kommersiellt initiativ från järnvägarnas sida. Rabatterbjudandet
grundar sig således i första hand på de speciella efterfrågeförhållanden
som råder inom gruppen 67 år och äldre. SJ har kommersiella skäl att
söka stimulera 67-gruppens trafikefterfrågan, särskilt då det gäller långväga
resor, men SJ:s aktivitet att med rabatter stimulera till ökat antal resor
måste begränsas till de delar av året då resefrekvensen på järnvägarna är
mindre än under högtrafikperioderna.
Vid veckoskiften under vintersportsäsongen, under sommarmånaderna
samt under jul-, nyårs- påsk-, pingst- och allhelgonahelgerna är resebenägenheten
stor hos alla kategorier, inklusive 67-gruppen. Tillgången på ledig
kapacitet är under dessa perioder mycket begränsad, ibland obefintlig och
varierar från dag till dag och från linje till linje.
Under tiden 15 januari—31 maj (utom vid vissa veckoskiften samt påsk
och pingst) och 1 september—15 december (utom vid allhelgonahelgen) finnes
mera regelbundet ett överskott på sittutrymme i 2 klass i de långgående
tågen. Detta överskottsutrymme i tågen erbjudes till halvt pris åt 67-kortsresenärerna,
icke emedan de har pension utan därför att SJ bedömer att de
har tillfälle att resa utan hinder av förvärvsarbete, skolgång, barntillsyn och
liknande samt att en rabatt för denna grupp skulle medföra så stor ökning
av resefrekvensen, att SJ :s inkomst skulle ökas trots bortfallet av en del
av inkomsten från dem, som skulle ha rest även om rabatten ej funnits. Som
ett exempel kan anföras att SJ bedömer att pensionärerna under nyssnämnda
perioder genom 67-rabatten måhända stimuleras att återgälda visiter som
deras yngre anhöriga företagit under semestertiden eller vid de stora helgerna.
De av motionärerna berörda frågorna behandlas i det följande i den
ordning efter vilken de inledningsvis angivits.
X Bihang till riksdagens protokoll 196b. 11 samt. Nr V
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196''i
Itvidgad giltighetstid för 67-rabatten till vissa dagar under sommaren eller
alla dagar året om
Utvidgad giltighetstid för 67-rabatten till vissa dagar under sommaren
eller alla dagar året om skulle innebära att man gav rabatt även på tider
da efterfrågan är så stor att plats måste nekas en del resenärer och tillgängligt
antal platser i stort sett kan säljas till ordinarie pris. Järnvägarna saknar
därför kommersiella motiv att under högtrafiktider söka vinna ytterligare
ökad trafik genom resenärer på 67-kort.
En dylik utvidgning skulle stå i direkt strid med 67-rabattens tidigare berörda
kommersiella grundidé och förvandlar rabatten till en delvis social
angelägenhet.
Tillämpning av 67-rabatten i 1 klass
Tillämpning av 67-rabbatt i 1 klass har av styrelsen ej ansetts lämplm
emedan tillgången på ledigt 1 klassutrymme är begränsad i de flesta tåg och
mycket ringa i vissa tåg och dessutom saknas i många tåg. Under höstens
och varens affärsresesäsong är efterfrågan på 1 klassutrymme särskilt stor
Att under sadana omständigheter införa 67-rabatt i 1 klass och skapa trängsel
och platsbrist for de kategorier resenärer som betalar ordinarie pris
skulle ej sta i överensstämmelse med 67-rabattens grundläggande idéer och
ej heller i övrigt vara kommersiellt motiverat.
Styrelsen vill även nämna att en upprustning pågår på de långgående lin
jerna
i 2 klass och att reskomforten i 2 klass höjts avsevärt under senaste
aren.
Tillämpning av 67-rabatten för de förtidspensionerade
} fråSa 0m utvidgning av 67-rabatten till de förtidspensionerade ber styrelsen
få åberopa
dels sitt remissutlåtande av den 20 december 1960 till chefen för kommunikationsdepartementet
över Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbunds
hemställan i denna fråga
dels av chefen för kommunikationsdepartementet den 24 november 1961 i
riksdagen avgivet svar på herr Carlssons i Huskvarna interpellation angående
rabatterade järnvägsresor för folkpensionärer m. fl.
Rabatt på SJ:s busslinjer för pensionärer samt för studerande och militärer
Styrelsen har i yttrande till utskottet år 1962 bland annat anfört följande.
De nedsättningar i biljettavgifterna, som för närvarande är medgivna i
jarnvagstraUken, har styrelsen icke i något fall ansett sig kunna överflytta
på busslmjerna. 1 axenedsättningar av allmän karaktär skulle, som styrelsen
i tidigare sammanhang framhållit, komma att för busstrafiken medföra
ett forsamrat lönsamhetsläge. Busstrafiken skiljer sig från järnvägstrafiken
bl. a. därigenom att busstrafiken arbetar med betydligt mindre driftsenheter,
som i fråga om fordonsstorlek och fordonsantal per tur bättre än
järnvägen kan anpassas och i verkligheten också anpassas efter resefrekvenSC“:
En °Hd. belastning på busstrafiken genom allmänna taxenedsättningar
utioser darfor kostnadsökningar betydligt snabbare än vad fallet är vid
järnvägstrafiken, där man som förut nämnts periodvis bär en viss överskottskapacitet
att arbeta med.
Med hänsyn till de små eller obefintliga vinstmarginaler, som bussföretagen
har att rakna med på korta resor, som i allmänhet företages i busstrafiken,
kan denna icke bara en så kraftig rabatt som 50 %. En nedsättning
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196b
av här ifrågavarande art kan således inte medgivas med mindre än att kompensation
för de minskade intäkterna erhålles genom höjda biljettpriser för
andra trafikantgrupper. En sådan taxenedsättning kan styrelsen dock icke
förorda utan vill fastmera, så långt detta är möjligt med hänsyn till biltrafikens
driftskostnader, eftersträva enhetliga och så låga taxor som möjligt,
lika för alla trafikantgrupper.
Även om persontrafiken på järnväg har måst inskränkas eller helt läggas
ned på de trafiksvagaste sträckorna kan icke heller detta förhållande i och
för sig motivera ett införande av den ifrågasatta nedsättmngen på busslinjerna.
" Enligt hittills tillämpad praxis har järnvägstaxan och därmed sammanhängande
nedsättningar icke heller tillåtits att gälla i landsvägstrafik,
som ersätter nedlagd järnväg. Alla trafikanter på en ersättande busslinje fåi
betala vanligt bussbiljettpris, oavsett om de tidigare åtnjutit nedsättning på
järnväg eller inte.’
Vad som sålunda anfördes äger fortfarande giltighet för SJ del. Kungl.
Maj: t har emellertid den 18.11 1963 uppdragit åt styrelsen att förebringa
utredning om den ekonomiska belastning som ett införande på SJ:s busslinjer
av för dem icke företagsekonomiskt motiverade rabatter skulle medföra
för Statens Järnvägar. Detta utredningsarbete pågår och beräknas vara
slutfört före mars månads utgång.
Finansiering genom allmänna medel av en utvidgad rabatt att gälla året om
för ålderspensionärer och förtidspensionerade folkpensionärer
Utvidgad rabatt att gälla året om för såväl ålderspensionärer som förtidspensionerade
folkpensionärer skulle förändra 67-rabattens karaktär från att
nu vara en kommersiell till att bli en social rabatt. Motionärerna har därför
förutsatt att rabatten skulle finansieras genom tillskott av allmänna medel.
En åtgärd av detta slag kan tekniskt genomföras. Styrelsen förutsätter därvid
att full gottgörelse erhålles för intäktsbortfall och för utförda merprestationer.
Styrelsen vill emellertid erinra om att en sådan utformning av
rabattsystemet kan innebära stora risker lör en överbelastning av de tillgängliga
trafikresurserna under högtrafiken.
I fråga om 67-rabatten önskar styrelsen slutligen framhålla följande.
Såsom inledningsvis sagts är 67-rabatten ett kommersiellt initiativ t rån
järnvägarnas sida. För att erhålla bättre kännedom om 6/-gruppens resvanor
har en fältundersökning företagits under år 1963. Undersökningen gav i
stort sett bekräftelse på att de hypoteser som SJ baserat sitt rabatterbjudande
på varit riktiga. Dock konstaterades ett något större inslag av resekonsumtion
med ringa priskänslighet än man från SJ :s sida väntat sig. Ej
mindre än cirka 25 % av antalet resor utgjordes sålunda av privata resor
av nödvändig art eller affärsresor. Denna relativt stora andel av resor med
ringa priskänslighet är en betydande belastning för 67-rabatten, som måste
kompenseras av ny värvad trafik.
Andra belastande faktorer äro sådana som tidigare antytts, nämligen att
67-rabatten även gäller kring veekoskiftena, vid allhelgonahelgen och i regel
även vid pingsthelgen samt för sovvagnsresor trots att något egentligt överskotlsutrymme
i nämnda fall knappast förekommer och att det icke bereder
svårighet att sälja till ordinarie pris.
Det har således konstaterats att 67-rabatten redan är belastad med ett antal
för lönsamheten negativa inslag. Styrelsen är uppmärksam härpå men
anser att dessa negativa inslag är försvarbara tills vidare eftersom ett ganska
omfattande system av detaljregler kan undvikas med nuvarande regler.
Härav har emellertid följt att lönsamhetsmarginalerna är snäva, även om
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196i
SJ:s totala intäkter av 67-resorna icke är obetydliga. År 1962 uppgick de till
över 5 milj. kronor.
Buss- och flygresor för värnpliktiga
De i motionerna nämnda resorna utgöres dels av sådana resor för vilka
kostnaderna enligt riksdagsbeslut bestrides av statsverket, dels av resor på
de värnpliktigas egen bekostnad. Om de förstnämnda må anföras, att de
värnpliktiga under tiden för första tjänstgöringen är tillförsäkrade fem av
statsverket betalda resor till hemorten, oavsett om resa därvid företas med
tåg, buss, båt eller dessa trafikmedel i kombination. Dessa resor betalas av
försvaret genom avräkning mellan Försvarets Civilförvaltning och trafikföretagen.
För tågresor tillämpas därvid, bl. a. ur förenklingssynpunkt, en
genomsnittsrabatt. För bussresor har en genomsnittsrabatt ej ansetts befogad.
Eftersom de värnpliktiga för här berörda resor är befriade från avgift,
även då de reser med buss, saknar nämnda avräkningsförfarande betvdelse
för dem.
För de ledighetsresor, som de värnpliktiga på egen bekostnad företar med
järnväg från och till förläggningsorten, medger järnvägarna rabatt. Rabatten
innebär att fram- och återresan får göras mot avgift som för enkel biljett.
Villkoret är att resan är avslutad inom 15 dagar.
Styrelsen har tidigare vid flera tillfällen i samband med motioner med
liknande syftning framhållit, att kommersiella motiv för denna och jämförliga
rabatter ej föreligger då det gäller busstrafik.
Järnvägsstyrelsen anser motionerna böra avslås, därest SJ icke erhåller
ei sättning av statsmedel för intäktsbortfall och utförda merprestationer.
Generalpoststyrelsen uttalar, att busstrafiken med hänsyn till olikheterna
i fråga om marginalkapacitet inte kan jämföras med järnvägstrafiken
i rabatteringshänseende, att ur humanitär synpunkt motiverade nedsättningar
i rese- och transportkostnader bör ersättas av sociala anslagsmedel
samt att rabattering inom busstrafiken efter vederbörande företags
eget bedömande skall ifrågakomma endast i trafikvärvande syfte. Styrelsen
har i samarbete med omnibusägarföreningarna i tre norrlandslän under olika
perioder de senare åren medgivit rabatt åt folkpensionärer som fyllt 67
är. Peiioderna har törlagts till de tider på året, då bussarna erfarenhetsmässigt
haft överskottskapacitet. Rabatten har i alla avseenden varit kommersiellt
betingad. För säsongen 1963—64 är rabattperiodema 15/9—15/12
och 15/1—15/6. En utökning nästa år av tiden till 15/8—15/12 har diskuterats.
Rabatten innebär att fram- och återresa får ske på enkel biljett, dock
att lägsta rabatterade avgift skall utgöra 7 kr. Försäljningsfrekvensen har
visat fortlöpande stegring.
Styrelsen och de samarbetande omnibusägarföreningarna är ännu ej beredda
att ta definitiv ställning till frågan om pensionärsrabatt skall införas
som en mer permanent anordning.
I fråga om de värnpliktigas resor anför styrelsen, att de resor över veckosluten
som de värnpliktiga själva måste betala i allt mindre utsträckning
företas med postdiligenserna. För att utröna om en rabattering kunde åter
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196i 7
föra eu del av dessa resor till postdiligenserna infördes på försök, s. k. militärrabatt
på alla linjer med anknytning till en av de förläggningsorter som
är belägna inom diligenstrafikområdet. Den innebar att militär personal av
högst korprals grad och värnpliktiga befäl iklädda uniform äger företa
fram- och återresa inom fyra dagar på enkel biljett med en lägsta rabatterad
avgift om 7 kr. Rabatteringen visade sig icke ha någon inverkan på
frekvensen. De värnpliktiga föredrar uppenbarligen antingen samåkning i
privatbilar eller liftning. Styrelsen kommer dock att tills vidare fortsätta
försöken.
överbefälhavaren framhåller, att alla värnpliktiga borde ha samma förmåner
och att rabattresorna således icke borde vara begränsade till järnvägsresor.
Särskilt de värnpliktiga som är bosatta eller tjänstgör på Gotland
eller i övre Norrland är försatta i ett sämre läge än andra värnpliktiga.
I utredning, verkställd genom försvarets civilförvaltning, har konstaterats,
att berörda trafikföretag är benägna medge rabatter endast om
full kompensation erhålles av statsmakterna. Utredningen är under reinissl>ehandling.
Järnvägsstyrelsens strävan att föra en strikt affärsmässig taxepolitik är
förståelig, men redan nu är det vanligt, att värnpliktiga abonnerar bussar
bl. a. från SJ för färd från garnisonsorten till avstignings- eller uppsamlingsplatser
inom hemorten. Det borde därför vara möjligt att ordna reguljära
»etappturer» på motsvarande sträckor. Resandeunderlaget torde dessutom
kunna förväntas öka om sådana bussturer ordnades. Eventuellt kunde
jämväl studerande å garnisonsorten erbjudas medfölja dessa turer. Befarade
svårigheter med marginalkapaciteten torde då väsentligt reduceras.
En försöksverksamhet synes därför böra övervägas och prövas. Eftersom SJ
torde äga tillräckliga resurser, synes enskilda företag icke behöva beröras
av försöksverksamheten.
1 fråga om flygresor anför överbefälhavaren, att nuvarande bestämmelser
icke erbjuder ett godtagbart resealternativ. Endast en 50-procentig nedsättning
med fast platsreservation kan anses utgöra en acceptabel lösning. Förutsättning
torde finnas för en överenskommelse med SAS/LIN om rabattering
efter dessa linjer genom utvidgning av »Air-Bus»-systemet.
överbefälhavaren slutar med att framhålla, att enhetliga och likvärdiga
rabattförmåner vid resor med olika slag av statliga, kommunala och enskilda
kommunikationsmedel bör åstadkommas.
AB Linjeflijg anför:
I samband med militära permissionsresor har Linjeflyg för närvarande
en generell rabatt av 50 % på ordinarie enkelpriset. Förhandsreservation av
plats kan dock ej ske.
Utöver denna generella rabatt har värnpliktiga i uniform kunnat använda
den militära tågrekvisitionen som dellikvid vid inköp av flygbiljett på samtliga
LIN/SAS linjer. För perioden gällande rabatter har härvid kunnat utnyttjas
genom t. ex. airbus (tur & retur för enkelpriset).
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1964
För värnpliktiga stationerade på Gotland har Linjeflyg dessutom beviljat
en extra rabatt av ca 15 %. ''
Linjeflyg är berett att med berörda myndigheter diskutera även andra
mojligheter för att tillgodose de värnpliktigas berättigade krav på snabba
transporter.
Svenska omnibusägareförbundet anför följande:
Motionen behandlar dels frågan om ett begränsat antal fria resor mellan
hem- och förläggningsort, dels frågan om allmänna rabattförmåner för
varapliktiga vid resor med vissa transportmedel.
Vad den första frågan beträffar vill förbundet endast hänvisa till den
möjlighet, som redan nu finnes, att mot av militär myndighet utfärdad bilte
ttr e k vi s i tio n erhålla färdbiljett för resa med allmänna transportmedel.
Denna möjlighet synes vara tillämpbar jämväl för de syften som avses i
motionen.
.... * f^gan om särskilda värapliktsrabatter för bussresor företogs genom
försvarets civilförvaltning år 1963 en särskild utredning. Därvid riktades
. 1 Svenska Omnibusägareförbundet en förfrågan om förbundets inställnin-''
i saken I svar till försvarets civilförsvaltning den 5 oktober 1963 framhöll
förbundet bl. a. följande:
Frågan om särskilda rabatter för olika kategorier av trafikanter vid resa
“fd allmänna kommunikationsmedel har varit aktuell vid upprepde tillallen.
Det är härvid framför allt pensionärer, värnpliktig personal och stutd--.
de V/d hÖgre läroanstalter, som stått i centrum för intresset. Vid skilda
llllallen har också möjlighet erbjudits sådana grupper att under vissa förutsättningar
komma i åtnjutande av nedsatt biljettpris. Någon allmänt vedertagen
princip har det emellertid inte varit frågan om, utan förmånerna
har vård av temporar natur och begränsade till vissa transportmedel och
vissa trafikföretag.
Från trafikföretagens synpunkt måste rabatter av här ifrågavarande slag
i törsta hand bedömas mot bakgrunden av möjligheterna att uppnå bättre
!dn^:,^nde av tillgänglig kapacitet och därvid även förbättra driftsresultatet.
borbunclet har också i tidigare sammanhang principiellt uttalat sig för
att kategorirabatter, i den mån de förekommer, bör vara kommersiellt motiverade.
Någon grund för ett annat ställningstagande i frågan om rabatter
tor värnpliktiga finns inte.
Därest man emellertid från försvarsmyndigheternas sida är beredd att
lamna ekonomiskt bidrag för att förbilliga de värnpliktigas resor, är förbundet
självfallet villigt att med försvarets civilförvaltning diskutera formerna
or ett allmänt praktiskt genomförande av ett sådant system inom den sektor
av trafiken, som förbundet företräde!''.’
Förbundet hyser alltså den uppfattningen att värapliktsrabatter liksom
aven andra former av kategorirabatter, som lämnas av trafikföretagen bör
vara kommersiellt motiverade.
Utskottet
Utskottet har vid ett stort antal tillfällen under de senaste tio åren haft
att hehandla frågor om ändringar i rabattbestämmelserna i fråga om resor
för folkpensionärer, studerande och militärer, senast vid förra årets riksdag
(utskottets utlåtanden nr 25, 26, 27 och 28). Utskottet föreslog härvid att
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196b 9
en fråga om viss utvidgning av rätten till reserabatt för studerande skulle
överlämnas till studiesociala utredningen samt att riksdagen skulle ge
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört med anledning av motioner om
utsträckning av rabatt å järnväg att gälla även för resor å busslinjer men
föreslog i övrigt inga åtgärder i anledning av motionerna. Riksdagen följde
utskottets förslag. Tidigare väckta motioner i dessa frågor har genomgående
avslagits av riksdagen.
Studiesociala utredningen har numera avgivit förslag om direkta stödåtgärder
för de studerande. Spörsmålen om indirekt stöd av olika slag, till
vilket reserabatterna är att hänföra, skall enligt vad utskottet erfarit prövas
av en särskild arbetsgrupp inom ecklesiastikdepartementet eller eventuellt
av en särskild utredning.
Beträffande möjligheterna att göra järnvägens reserabatter gällande jämväl
å busslinjerna har utskottet tidigare uttalat att det för många trafikanter,
särskilt dem som är bosatta i områden som drabbats av järnvägsnedläggelse,
måste uppfattas som en orättvisa att de icke får åtnjuta samma
taxenedsättningar som järnvägstrafikanterna. Som utskottet förutsatte senast
i sitt yttrande förra året måste emellertid frågan prövas enligt gällande
principer för taxe- och trafikpolitiken.
Det kan i övrigt sammanfattningsvis sägas att utskottet som motiv för
sina avslagsyrkanden i dessa frågor hänvisat dels till att SJ enligt statsmakternas
beslut icke kan åläggas vidtaga åtgärder som icke är trafikekonomiskt
motiverade, dels att målsättningen för folkpensioneringen vore att
bereda folkpensionärerna en tillfredsställande standard, vilken skulle medgiva
dem bl. a. att i rimlig omfattning företaga resor.
Statsmakternas principiella inställning i fråga om SJ:s ekonomiska drift
har senast konfirmerats och i viss mån ytterligare skärpts genom att höstriksdagen
år 196J antagit det av Kungl. Maj :t i proposition nr 191 framlagda
förslaget till riktlinjer för trafikpolitiken. Det har härigenom ytterligare
en gång fastslagits att SJ skall drivas enligt affärsekonomiska principer och
icke åtaga sig transporter på ett sätt som strider mot dessa principer. Därest
det i särskilda fall anses lämpligt att icke lönsam trafik likväl bedrives
skall den beställas och betalas av statsmakterna (»kollektivbiljett»). Någon
skillnad mellan SJ å ena sidan och posten m. fl. trafikföretag å andra sidan
kan icke anses föreligga i detta hänseende.
Utskottet vill icke bestrida att i och för sig goda skäl kan anföras för
flera av de i motionerna föreslagna förbättringarna av rabattvillkor in. in.
Detta gäller icke minst förslaget att vidga pensionärsrabatterna till att omfatta
jämväl de förtidspensionerade, vilka enligt utskottets mening bör så
långt möjligt jämställas med övriga pensionärer. Utskottet förutsätter att
trafikföretagen fortlöpande beaktar möjligheterna till åtgärder i sist angivna
syfte. Utskottet vidhåller i övrigt vad utskottet anfört i sina tidigare utlåtanden
i dessa ämnen och vill härutöver endast beträffande eu först i år
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1964
upptagen fråga, nämligen den om ökade möjligheter för värnpliktiga på
långt avstånd från hemorten att använda sig av flyg, anföra, att intet synes
vara att erinra emot att frågan om åtgärder i sådant syfte upptages till
övervägande. Utskottet vill vidare allmänt framhålla att det icke torde kunna
ankomma på riksdagen att pröva, huruvida en viss åtgärd är förenlig
med principen om trafikföretagens lönsamhet. En sådan prövning får ske
genom trafikföretagen själva. Såvitt utskottet kunnat bedöma är de i motionerna
upptagna spörsmålen mot bakgrunden av vad ovan och i remissyttrandena
anförts att betrakta såsom anslagsfrågor. Förslagen om olika åtgärder
bör således, i den mån de icke kan bedömas på av utskottet tidigare
angivna grunder, tagas upp i samband med anslagsäskanden.
Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att 1) de likalydande motionerna I: 30 och II: 37,
2) de likalydande motionerna I: 91 och II: 116,
3) de likalydande motionerna 1:637 och II: 782,
4) motionen II: 781,
5) de likalydande motionerna I: 635 och II: 762, samt
6) motionen II: 775
icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1964
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött*, Söderberg’, Eric Gustaf Peterson*,
Tage Johansson, Svanström*, Wallmark och Hedlund;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Carlsson i Huskvarna, Dickson, fru Jäderberg, herrar Nilsson i Bästekille,
Borjesson i Glömminge, Rask, fröken Anderson i Lerum, herrar Svanberg
och Hyltander*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 196i
11
Reservation
av herrar Svanström, Carlsson i Huskvarna, Börjesson i Glömminge och
Hyltander, vilka ansett att utskottet hort anföra och hemställa följande:
Utskottet etc. .. . (= utskottet i styckena 1, 2 och 3) .. . trafikpolitiken.
Genom beslut vid föregående års höstriksdag har de principiella riktlinjerna
för den framtida trafikpolitiken fastslagits. Dessa innebär att SJ:s
trafik på affärsbanenätet skall bedrivas enligt företagsekonomiska principer
samt att företaget skall erhålla ersättning av statsmedel för förluster
på trafiksvaga bandelar. Vidare skall ersättning utgå tör lörlustbringande
busslinjer på landsbygden oavsett av vilket företag trafiken i fråga bedrives.
I anledning av skrivelse från förra årets riksdag har Kungl. Maj :t åt järnvägsstyrelsen
uppdragit att efter undersökning inkomma med redogörelse
för förutsättningarna att på kommersiella grunder i SJ:s busstrafik införa
i huvudsak samma rabatter som gäller för resor på järnväg samt att,
i den mån sådana förutsättningar ej föreligger, förebringa utredning om den
ekonomiska belastning som ett införande av icke företagsekonomiskt motiverade
rabatter skulle medföra för SJ. Genom denna undersökning torde en
grund för bedömande av förevarande frågor erhållas såvitt gäller den av
SJ bedrivna trafiken.
Enligt utskottets mening talar starka skäl för att de berörda rabattförmånerna
utgår även vid anlitande av kollektiva färdmedel i annan ägo än
SJ :s. Det vore av värde om undersökning av förutsättningarna härför kunde
ske i samråd med berörda trafikföretag i likhet med vad som ovan nämnts
beträffande SJ. Man torde därvid kunna utgå från att de åsyftade företagen
i likhet med SJ är villiga att medge rabatter så långt dessa är företagsekonomiskt
motiverade. I den mån härigenom tillräckliga, likvärdiga rabattförmåner
icke kan erhållas, torde ersättning av statsmedel kunna komma i fråga
i likhet med vad som sker beträffande övrig förlustbringande trafik.
Med hänsyn till det läge som sålunda inträtt genom principbeslutet rörande
trafikpolitiken förordar utskottet att frågorna om reserabatter till studerande,
värnpliktiga och pensionärer upptages till översyn i ett sammanhang.
De synpunkter och önskemål som framförts i förevarande motioner bör därvid
prövas närmare. I sammanhanget bör även prövas den angelägna frågan
om rabattförmåner vid flygresor för värnpliktiga med tjänstgöring vid förband
på stort avstånd från hemorten, översynen bör bedrivas skyndsamt
och förslag i ärendet föreläggas riksdagen snarast möjligt.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 30
och II: 37, I: 91 och II: 116, I: 637 och II: 782, II: 781, I: 635
och II: 762 samt II: 775, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om översyn och förslag rörande reserabatter för studerande,
värnpliktiga och pensionärer.
Stockholm t964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640300