Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 196b

3

Nr 7

Utlåtande i anledning av vuckta motioner om sänkning av bokpriserna.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande motionerna
1:90 av herr Adolfsson och II: 114 av herrar Hermansson och Holmberg
hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär snar utredning av vilka
åtgärder som bör vidtagas för att genom subventionering av bokutgivningen
eller upprustning av och anslagsökning åt de allmänna biblioteken, eller på
annat sätt, kunna nedbringa bokpriserna till en ur kulturbefrämjande synpunkt
lämpligare nivå.

I motionerna framhålles bl. a. att prisutvecklingen på bokmarknaden de
senaste årtiondena har en brant stigande kurva. Skönlitteratur, biografier
och reseskildringar tenderar alltmer att bli mer en lyxartikel än en överkomlig
konsumtionsvara.

Denna utveckling, säger motionärerna, beror på ett flertal samverkande
faktorer: ökade produktionskostnader, bokhandlarnas krav på kompensation
för den allmänna prisutvecklingen, stegrade reklamkostnader m. m.

Vidare påpekas i motionerna att tillkomsten av ett sådant massmedium
som televisionen som motvikt kräver ökad kulturell självverksamhet för den
enskilde individen. Boken framstår därvid som vårt förnämsta bildningsinstrument.
Den måste göras tillgänglig för alla utan kännbara ekonomiska
uppoffringar.

Som en temporär lösning av problemet med de höga bokpriserna kan tänkas
att staten subventionerar en del av bokutgivningen.

I detta sammanhang bör även uppmärksamheten riktas på det förhållandet
att lånefrekvensen vid de offentliga biblioteken förmodligen kommer
att öka med dels det ökade antalet folkpensionärer, dels det vidgade läsintresse
som följer med enhetsskolans utbyggnad och en därmed sammanhängande
förbättrad kulturell skolning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 90.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från pris- och kartellnämnden
och berett Svenska bokförläggareföreningen tillfälle att inkomma
med yttrande.

Pris- och kartellnämnden anför:

Till en början må framhållas att svenska böcker är ett av de få varuslag
för vilka näringsfrihetsrådet meddelat dispens från bruttoprisförbudet. Frå -

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1964

gan om förlängning av ifrågavarande dispens, som är tidsbegränsad, är för
narvarande föremål för näringsfrihetsrådets prövning. Vid beviljandet av
en senaste dispensen (1958) uttalade rådet, att man icke kunde bortse från
en förlust ur kulturell synpunkt — nämligen minskat urval och sämre serVlce
1 bokhandeln och minskad utgivning av värdefull litteratur — vilken
vunde befaras som en följd av att de nuvarande konkurrensbegränsningarna
borttoges.

I fråga om prisutvecklingen på böcker kan konstateras att bokpriserna stigd
i snabbare takt än övriga varor enligt konsumentprisindex, tidigare levnadskostnadsindex.
Sedan 1939 har bokpriserna enligt dessa indexberäkmer
än femdubblats under det att levnadskostnaderna icke fullt treubblats.
Prisindexet för böcker är enligt uppgift från vederbörande myndighet
baserat på priserna för nyutkomna verk av ett tjugutal kända författare.
Det genomsnittliga priset per sida för dessa böcker utgör basen för prisindexet.
Ett på sådant sätt konstruerat bokprisindex ger emellertid knappast
en riktig bild av den genomsnittliga prisutvecklingen för böcker med hänsyn
till att numera billighetsböeker av kvalitetskaraktär blivit en vida större artikel
inom bokbranschen än tidigare varit fallet.

\ ad det aktuella prisläget på bokmarknaden angår återfinns i en av nämnden
på uppdrag av näringsfrihetsrådet under 1962 gjord utredning rörande
den svenska bokmarknaden vissa data, som belyser prissituationen år 1961
(se Pris- och Kartellfrågor 1963: 1). Av förlagens försäljning av böcker
(exklusive skolböcker) om 128 milj. kronor under sistnämnda år omfattade
drygt 46 milj. kronor eller 36 procent böcker med ett bruttopris för häftat
exemplai om högst 11 kronor. Nära 20 milj. kronor därav var att hänföra
till s. k. billighetslitteratur av kvalitetskaraktär (kvalitetspocketböcker,
folk- och bokklubbsböcker) och ungefär 7 milj. kronor kunde rubriceras
som s. k. billighetslitteratur av förströelsekaraktär (Vilda-västern-litteratur
samt enklare äventyrs- och detektivromaner). Resterande cirka 20 milj. kronor
utgjordes av andra böcker än s. k. billighetslitteratur. Det framgår således
härav, att försäljningsvärdet för böcker i lägre prisklasser var mycket
betydande. Omräknat i antal volymer var andelen för denna grupp för övrigt
högre än i procent av försäljningsvärdet. Först under 1940-talet började förlagen
utge de folk- och bokklubbsböcker som numera fått en mycket stor
spridning. I slutet av 1950-talet tillkom kvalitetspocketböckerna. Utgivningen
av dessa är stadd i stark expansion.

Beträffande de av motionärerna påtalade koncentrationsförhållandena
inom förlagsbranschen må nämnas att de tre största förlagskoncernerna
Almqvist och Wiksell, Bonniers och Norstedts år 1961 hade tillsammans
ungefär hälften av marknaden vad beträffar andra böcker än skolböcker.
Förlag, som tillhör eller står folkrörelserna nära, svarade för över 10 procent
av marknaden.

Vad angår en eventuell subventionering av bokutgivningen, som skulle
avse den kulturellt värdefulla men svårsålda litteraturen, vill nämnden endast
konstatera, att en sadan maste vara mycket svår att genomföra i praktiken
med hänsyn till de vanskliga frågor rörande gränsdragning mellan subventionerad
och icke subventionerad litteratur, som måste uppkomma.

Som ett alternativ till en direkt subventionering — som enligt motionärerna
endast skulle bjuda en temporär lösning — föreslår dessa upprustning av
och anslagsökning åt de allmänna biblioteken. En sådan lösning torde innebära
en ökning av förlagens avsättningsmöjligheter. Huruvida den även

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1964 5

skulle verka konkurrensfrämjande och bidraga till utgivningen av verk, som
annars icke skulle finna förläggare, undandrager sig nämndens bedömande.
Sannolikt skulle dess inverkan på den allmänna prisnivån för böcker bli
tämligen begränsad.

Pris- och kartellnämnden har i det föregående framlagt vissa fakta rörande
bokbranschen samt några synpunkter på de i motionerna väckta förslagen.
Till frågan om en eventuell utredning i anledning av motionerna anser
sig nämnden icke ha att taga ställning.

Svenska Bokförläggareföreningen anser att det är betydelsefullt att böcker
kan tillhandahållas till så låga priser som möjligt, men att frågan hur detta
skall kunna ske är av invecklad beskaffenhet.

Föreningen återger vidare ett meddelande från Bibliotekstjänst AB, vari
anföres:

Bibliotekstjänst har redan den omtalade kvalitetsbedömningen genom sina
ca 100 lektorer och egen expertis med Granskningsnämnden som övervakare.
Bibliotekstjänst garanterar beträffande ungdomsböcker en minimiupplaga
av 500 exemplar. För vuxenböcker är bibliotekens förhandsbeställningar bestämmande
för upplagans storlek och här är minimiupplagan 50 exemplar.
Under 1963 såldes genom sambindningen 196 749 barnböcker och 310 809
vuxenböcker. Upplagorna varierade mellan 500 och 1 500 för barnböcker och
mellan 50 och 1 400 för vuxenböcker.

Utskottet

I motionerna föreslås utredning om åtgärder i syfte att nedbringa bokpriserna,
därvid särskilt nämnes subventionering av bokutgivningen samt upprustning
och ökning av anslagen till de allmänna biblioteken.

Det i pris- och kartellnämndens yttrande omförmälda prisindex för böcker
utvisar en mycket stark stegring av bokpriserna. Som nämnden framhållit
torde detta index dock knappast ge en riktig bild av den genomsnittliga prisutvecklingen,
då billighetsböcker av kvalitetskaralctär utvecklats till en vida
större artikel i branschen än tidigare varit fallet och denna faktor tydligen
icke ingår i beräkningen av index. I vart fall torde den genomsnittliga prisökningen
icke vara av den storlek som angivits i motionerna. Oavsett detta
finner utskottet självfallet i likhet med motionärerna önskvärt att spridningen
av god litteratur icke hindras genom för höga priser på böckerna.
Utskottet kan emellertid icke ansluta sig till motionärernas förslag om subventioner
för att påverka bokpriserna. Det skulle enligt utskottets mening
knappast låta sig göra att vid en subventionering med tillräcklig säkerhet
avgöra, vilka böcker som förtjänar komma i åtnjutande av sådant stöd.
Systemet skulle kunna medföra en viss, icke önskvärd dirigering av bokutgivningen
och bokförsäljningen. Utskottet finner icke skäl tillstyrka en utredning
i denna fråga.

Vad beträffar förslaget om ökat stöd till de allmänna biblioteken vill utskottet
erinra om att dessa i allmänhet drives av kommunerna. I fråga om

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1964

det statliga stödet till verksamheten må framhållas att i årets statsverksproposition
under VIII. huvudtiteln föreslagits en uppräkning av anslaget
till Bidrag till folkbibliotek från omkring 7,6 till omkring 8,5 miljoner kronor.
I sammanhanget anföres vidare att ett utredningsförslag om ändrade
grunder för bidragsgivningen är under remissbehandling. Någon ytterligare
utredning av frågan om stöd till biblioteken finner utskottet icke nu påkallad.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att de likalydande motionerna I: 90 och IT: 114 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1964

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Carl Albert Anderson*, Möller*, Schött,
Sörlin*, Hellebladh, Eric Gustaf Peterson, Tage Johansson, Svanström, Wallmark*
och Hedlund;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i
Sala, Dickson, fru Jäderberg, fru Thunvall, herr Nilsson i Bästekille, fröken
Anderson i Lerum, herrar Larsson i Borrby, Magnusson i Nennesholm* och
fru Forsling.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 64

4X7325